Detaljmotivering

Lagrubriken.

Grundlagsutskottet påpekar i sitt utlåtande att lagrubriken i propositionen bör ses över i enlighet med kraven på god lagskrivning. Kommunikationsutskottet föreslår att det överflödiga "lag" stryks så att rubriken lyder "lag om dataskydd vid elektronisk kommunikation". Utskottet har gjort denna ändring i rubriken.

4 §. Den konfidentiella naturen hos meddelanden, identifieringsuppgifter och lokaliseringsuppgifter.

Enligt grundlagsutskottets utlåtande strider 4 § 2 mom. i lagförslaget mot yttrandefrihetsbestämmelserna i 12 § 1 mom. i grundlagen när det gäller identifieringsuppgifter för publicerade meddelanden. Grundlagsutskottet kräver därför att identifieringsuppgifter stryks i bestämmelsen. Det påpekar vidare att grundlagens skydd av yttrandefriheten också gäller anonym kommunikation. Kommunikationsutskottet föreslår därför att momentet formuleras så att identifieringsuppgifter som ansluter sig till meddelanden är konfidentiella också när meddelandena är föremål för allmän mottagning. I enlighet med grundlagsutskottets utlåtande föreslår kommunikationsutskottet ett tillägg om att bestämmelser om utlämnande av identifieringsuppgifter i nätmeddelanden finns i 17 § i lagen om yttrandefrihet i masskommunikation. Utskottet har ändrat 2 mom. i enlighet med detta.

7 §. Registrering på användarens terminalutrustning av uppgifter om användning av tjänster och användning av dessa uppgifter.

Grundlagsutskottet har pekat på att 1 och 2 mom. är oklara. Exempelvis kan ordalydelsen i 1 mom. ge den bilden att bestämmelsen även gäller användaren själv. Kommunikationsutskottet föreslår att det uttryckligen anges att registrering och användning av uppgifter är tillåten för den som tillhandahåller tjänsten.

Enligt grundlagsutskottet är det oklart vad 2 mom. förbjuder respektive tillåter. Utskottet påpekar därför att 2 mom. måste uttryckas klarare både i fråga om hänvisningen till 1 mom. och i fråga om vem bestämmelsen gäller. På detta sätt blir det också väsentligt klarare vad 2 mom. förbjuder respektive tillåter. Således föreslår utskottet att hänvisningen till 1 mom. preciseras att gälla tjänstetillhandahållarens skyldighet att lämna uppgifter och användarens rätt att förbjuda registrering och användning av uppgifter.

Grundlagsutskottet anser att 3 mom. bör ses över, eftersom formuleringen "utan att integritetsskyddet äventyras mer än nödvändigt" annars med sitt motsatsförhållande pekar mot möjligheten till nödvändigt äventyrande av rättigheter. Kommunikationsutskottet föreslår därför att momentet formuleras så att sådan registrering och användning som avses i paragrafen inte får begränsa skyddet mer än vad som är nödvändigt.

Utskottet har ändrat paragrafen i enlighet med detta.

8 §. Allmänna bestämmelser om behandlingen.

Grundlagsutskottet anser att problemet med den mycket breda definitionen lindras något av kravet i 8 § 3 mom. att behandlingen måste vara förknippad med ändamålet. Behandling enligt 9—14 § är enligt paragrafen tillåten bara i den omfattning som behandlingens ändamål kräver. I 5 § ingår relevanta bestämmelser om tystnadsplikt och förbud mot utnyttjande av uppgifter. Ett problem är ändå att definitionen på behandling också innehåller utlämnande av uppgifter. Enligt motiven till propositionen kan uppgifter på grund av 8 § 3 mom. bara lämnas ut till de som har rätt att behandla uppgifterna i relevanta situationer. På grund av kravet på exakthet anser grundlagsutskottet det viktigt att lagen får en bestämmelse om detta. Kommunikationsutskottet anser att 3 mom. dels behöver preciseras, dels behöver en uttrycklig bestämmelse om utlämnande. Utskottet föreslår därför tillägg av en mening enligt vilken det är tillåtet att lämna ut identifieringsuppgifter endast till dem som i den berörda situationen har rätt att behandla uppgifter.

Den första meningen i 3 mom. bör enligt grundlagsutskottet ses över, eftersom formuleringen "utan att skyddet ... äventyras mer än nödvändigt" annars med sitt motsatsförhållande pekar mot möjligheten till nödvändigt äventyrande av rättigheter. Kommunikationsutskottet föreslår därför att momentet formuleras så att behandling inte får begränsa skyddet av konfidentiella meddelanden och integritetsskyddet mer än vad som är nödvändigt.

Utskottet har ändrat momentet i enlighet med detta.

10 §. Behandling för fakturering.

Det föreslagna 3 mom. ger dem som tillhandahåller informationssamhällets tjänster möjlighet att få identifieringsuppgifter från teleföretag och att behandla uppgifter för fakturering. Den gällande lagen har inte tillåtit att den som tillhandahåller informationssamhällets tjänster får dessa uppgifter från teleföretag, utan faktureringen har skett via teleföretagen. Bestämmelsen erbjuder således aktörerna nya tillvägagångssätt och begränsar på intet sätt dessa tjänsteproducenters övriga behandling av identifieringsuppgifter. I övrigt gäller den föreslagna lagens bestämmelser om behandlingen av identifieringsuppgifter bara teleföretag, tillhandahållare av mervärdestjänster (i snäv bemärkelse enligt lagen) och sammanslutningsabonnenter. Utskottet noterar att en kommunikationspart dessutom får behandla identifieringsuppgifter när de har samband med den egna kommunikationen. Även en tillhandahållare av informationsamhällets tjänster kan vara part i kommunikationen vid en beställning av en tjänst, varvid tillhandahållaren även får behandla den andra partens (den som beställt tjänsten) identifieringsuppgifter för andra ändamål än fakturering. Utskottet understryker att denna reglering inte på något sätt försvårar eller komplicerar den nuvarande verksamheten för att erbjuda eller tillhandahålla tjänster. Tagen ur sitt sammanhang torde bestämmelsen ändå gå att förstå så att den även begränsar behandlingen av andra identifieringsuppgifter än de som teleföretag lämnar ut. Enligt sakkunnigutfrågningen är detta emellertid inte avsikten med den föreslagna bestämmelsen.

Med beaktande av bestämmelsens syfte anser utskottet att det finns skäl att uttrycka 3 mom. mer exakt: den rätt som tillhandahållare av informationssamhällets tjänster har att behandla nödvändiga identifieringsuppgifter och andra uppgifter som är nödvändiga för faktureringen begränsas att gälla uppgifter från teleföretaget. Därför föreslår utskottet att momentet ändras i enlighet med detta.

Utskottet har följaktligen formulerat om momentet.

13 §. Behandling i fall av missbruk.

Enligt den föreslagna paragrafen får teleföretag, tillhandahållare av mervärdestjänster och sammanslutningsabonnenter behandla identifieringsuppgifter, "om det är behövligt för att upptäcka, förhindra och utreda sådant missbruk som gäller användningen av nättjänsten, kommunikationstjänsten eller mervärdestjänsten samt för att inleda förundersökning av missbruket". Ett exempel på sådant missbruk som gäller användning kan vara uppkoppling till en avgiftsbelagd tjänst med hjälp av ett obehörigt erhållet lösenord eller användning av en avgiftsfri tjänst för ett ändamål som väsentligt avviker från vad som avtalats med den som tillhandahåller tjänsten. Detta gäller ändå inte ett eventuellt avtalsbrott som hör samman med tjänsteinnehållet, såsom genom strafflagen straffbelagd ärekränkning per telefon, även om detta skulle vara förbjudet enligt avtalet mellan teleföretaget och abonnenten. Det föreslagna momentet ger rätt att behandla uppgifter för att upptäcka och förhindra missbruk, men förundersökningen avseende brott ska handhas av förundersökningsmyndigheterna.

I praktiken går det dock att upptäcka missbruk enbart med hjälp av t.ex. automatisk mätning av kapacitetsutnyttjandet och intrångsskydd. Med hjälp av dessa går det t.ex. att se om någon olovligen börjat använda hela den datakommunikationskapacitet som reserverats för ett höghus så att andra anslutningar inte fungerar som de ska. Dessa tekniska tillämpningar används också för automatiskt uppdagande av fel och störningar. Det är först när man går in för att mer exakt utreda orsaken som man kan bedöma om det varit fråga om missbruk eller fel. Upptäckande av missbruk förutsätter behandling av identifieringsuppgifter, som således är nödvändig för att missbruk ska kunna upptäckas i förväg. Därför behövs rätt att lämna ut identifieringsuppgifter i vissa fall. Exempelvis i fall där missbruket gäller flera tjänsteproducenters tjänster och kommunikationsnät eller sammanslutningsabonnenters interna nät kan tjänsteproducenterna och sammanslutningsabonnenterna i praktiken bekämpa missbruket endast genom gemensamma åtgärder. Det bör dock observeras att identifieringsuppgifter i dessa situationer kan utlämnas endast till dem som har rätt att behandla identifieringsuppgifter i den aktuella situationen. Det är särskilt viktigt att notera att behandlingen i den föreslagna paragrafen begränsas till det ändamål som paragrafen tillåter och att utlämningen av uppgifter således också är begränsad till det ändamålet. Den som behandlar uppgifter måste se till behandlingen i enlighet med 8 § 3 mom. inte begränsar integritetsskyddet mer än vad som är nödvändigt.

Eftersom bestämmelsen är oklart formulerad och kan ge upphov till missförstånd, föreslår utskottet att missbruk som gäller användningen mer klart anges gälla obehörig gratisanvändning av avgiftsbelagda tjänster eller motsvarande missbruk.

Utskottet har ändrat paragrafen i enlighet med detta.

16 §. Behandling och utlämnande av lokaliseringsuppgifter.

Enligt grundlagsutskottets utlåtande bör den första meningen i 3 mom. ses över, eftersom formuleringen ("utan att i onödan äventyra integritetsskyddet") annars med sitt motsatsförhållande pekar mot möjligheten till nödvändigt äventyrande av rättigheter. Kommunikationsutskottet föreslår därför att momentet formuleras så att behandling inte får begränsa integritetsskyddet mer än vad som är nödvändigt. Utskottet har ändrat momentet i enlighet med detta.

19 §. Skyldighet att handha dataskyddet.

Enligt grundlagsutskottet kan de administrativa och tekniska åtgärder som behövs för att handha dataskyddet enligt propositionens motiv gälla säkerhet för verksamheten, datatrafiken, datorutrustningen, programmen och datamaterialet. Denna typ av bestämmelser som dels preciserar skyldighetens innehåll, dels begränsar Kommunikationsverkets normgivningsbefogenhet bör enligt utlåtandet lämpligen tas in i lagen. Därför föreslår kommunikationsutskottet att paragrafen preciseras så att handhavandet av dataskyddet för tjänster och behandling avser åtgärder för att trygga säkerheten för verksamheten, datatrafiken, utrustningen och programmen samt för datamaterialet. Utskottet har ändrat momentet i enlighet med detta.

20 §. Åtgärder för att genomföra dataskyddet.

Paragrafen bör kompletteras med en bestämmelse om att åtgärderna ska vidtas med hänsyn till ett krav på omsorgsfullhet som ingår i yttrandefriheten och att åtgärderna måste stå i rätt proportion till hur allvarlig störningen är, föreslår grundlagsutskottet i sitt utlåtande. Det är en liten brist med tanke på proportionalitetskravet att bestämmelsen inte nämner att åtgärderna är tillfälliga. Å andra sidan är det inbyggt i kravet på nödvändighet att åtgärderna måste upphöra eller avbrytas så snart de inte längre behövs. Detta bör dock sägas ut i bestämmelsen, anser grundlagsutskottet.

Vidare anser grundlagsutskottet att paragrafen måste formuleras bättre. För tydlighetens skull vore det bättre om till exempel syftena med åtgärderna inte nämndes på så många olika ställen i paragrafen.

Dessutom påpekar grundlagsutskottet att det enligt motiveringen med stöd av 1 mom. är tillåtet att dels hindra att ett meddelande kommer fram, dels hindra att ett meddelande förmedlas. På grund av kravet på exakthet måste detta skrivas ut i bestämmelsen, understryker grundlagsutskottet. Därför föreslår utskottet att 1 mom. inte bara ska föreskriva om mottagande utan också om förmedling av meddelanden.

Begreppet skadliga program kan ges många betydelser vid reglering av kommunikation, säger grundlagsutskottet. Därför är det inte helt problemfritt med avseende på exakthetskravet att en tredje part gentemot parterna i kommunikationen har rätt att ta bort skadliga program ur meddelanden. I det aktuella fallet råder det kanske ingen ovisshet om vilka skadliga program som avses. Ändå är det bäst att bestämmelsen preciseras, anser grundlagsutskottet. Utskottet föreslår att bestämmelsen om skadliga program preciseras till att omfatta skadliga program som äventyrar dataskyddet.

Kravet att bestämmelserna ska vara exakta och noga avgränsade medför att förslaget är problematiskt när det dels tillåter att en mottagare förhindras att ta emot ett meddelande och ett program i ett meddelande kan tas bort, dels att "andra nödvändiga åtgärder" vidtas. Detta framhåller grundlagsutskottet. Uttryckt är mycket tillåtande och inskränker åtgärderna bara med hjälp av kravet på nödvändighet. Utifrån formuleringen förefaller också andra åtgärder av teknisk karaktär att vara möjliga än bara sådana som är jämförliga med dem som specifikt anges i bestämmelsen. Bestämmelsen måste preciseras till exempel med en passus om jämförliga åtgärder. Annars kan lagförslaget inte behandlas i vanlig lagstiftningsordning. Grundlagsutskottet kräver en precisering vad beträffar andra nödvändiga åtgärder. Utskottet föreslår att dataskyddet ska kunna säkras också genom att andra åtgärder av teknisk karaktär får genomföras om de är jämförliga med de övriga åtgärderna.

Enligt grundlagsutskottet bör den sista meningen i 2 mom. ses över för att den kontradiktoriska slutsats som kan dras ur formuleringen "utan att ... skyddet äventyras i onödan" inte ska peka mot möjligheten till nödvändigt äventyrande av rättigheter. Utskottet föreslår att paragrafen formuleras om på det sätt som grundlagsutskottet föreslår. För tydlighetens skull föreslår utskottet dessutom att de tre meningarna i 2 mom. delas upp på tre olika moment. Då blir den tredje meningen 4 mom. med den formulering som grundlagsutskottet föreslår. Följaktligen blir 3 mom. i lagförslaget 5 mom.

Bestämmelsen i 2 mom. om rätten att göra ingrepp i innehållet i ett meddelande är enligt grundlagsutskottet inte entydigt och medför därför tolkningssvårigheter. Det är oklart om bestämmelsen avser att ett meddelande kontrolleras och raderas med hjälp av tekniska medel eller om ett meddelande med stöd av bestämmelsen får öppnas och att någon kontrollerar om det är skadligt. Utskottet föreslår att lagförslaget preciseras med att ingrepp i innehållet i ett meddelande bara får göras med hjälp av tekniska medel för att kontrollera och radera meddelandet.

Passusen om misstanke i 2 mom., "om det finns sannolika skäl att misstänka", är så formulerad att den synbarligen inte avser det brott enligt 38 kap. 5 § i strafflagen som nämns i momentet, påpekar grundlagsutskottet. Utskottet föreslår därför att formuleringen "om det finns sannolika skäl att misstänka" också nämns i samband med brottet enligt 38 kap. 5 § i strafflagen.

Vidare föreslår utskottet att hänvisningen till 1 mom. i 3 mom. utvidgas till att omfatta tekniskt avvärjande och undanröjande av störningar i dataskyddet i den mening som avses i paragrafen.

Utskottet har formulerat om paragrafen i enlighet med resonemanget ovan.

21 §. Dataskyddsanmälningar.

Syftet med paragrafen är att teleföretagen och tillhandahållarna av mervärdestjänster utan dröjsmål måste underrätta abonnenten när dataskyddet är hotat. Samtidigt måste de underrätta abonnenten om vilka åtgärder abonnenten och användaren kan vidta för att avvärja hotet och hur stora kostnaderna sannolikt är. Regeringen har inte velat lägga fast skyldigheten vid bara ett enda sätt att informera abonnenten, eftersom det kan förekomma situationer då offentliga meddelanden kan äventyra kravet på konfidentialitet. Hur abonnenten informeras måste avgöras från fall till fall. Däremot finns inte möjligheten att man avgör från fall till fall om ett meddelande över huvud taget behövs och när det i så fall ska göras. Uttrycket "utan dröjsmål" indikerar att abonnenten ska informeras så snart det är möjligt och kan göras på ett säkert sätt.

Grundlagsutskottet menar att det dessutom kan behövas bestämmelser som föreskriver att beställaren och användaren till exempel efter att en störning eller en kränkning har avvärjts måste underrättas om vilka åtgärder som vidtagits för att avvärja det särskilda hotet mot dataskyddet och vilka konsekvenser åtgärderna kan ha haft för kommunikationen.

Kommunikationsutskottet anser att en skyldighet att informera i efterhand behövs eftersom den fundamentala innebörden ingår i traditionell och normal kundtjänst. Om bestämmelser skrivs in bör det göras bara i den omfattning som är nödvändig för syftet och utan att teleföretagen åläggs skyldigheter som avviker från de normala. Utskottet menar att informationsskyldigheten måste vara generell och avse information i efterhand. Detta för att aktörerna ska kunna reagera snabbt i liknande situationer. Tanken är dock att information om åtgärderna ska gå ut i realtid i mån av möjlighet. Det är klart att skyldigheten inte får innebära att teleföretagen måste informera om saker som ingår i affärshemligheten eller om saker som kan försvåra möjligheterna att lösa det aktuella problemet. Dessutom bör det uppmärksammas att skyldigheten eventuellt bara kan gälla teleföretag. I dagsläget bör skyldigheten inte utsträckas till att omfatta tillhandahållare av mervärdestjänster och sammanslutningsabonnenter. Utskottet föreslår att ett nytt 3 mom. om detta läggs till efter 1 och 2 mom.

Då blir 3 mom. i lagförslaget 4 mom. Momentet får dessutom en hänvisning till 3 mom.

Förvaltningsutskottet anser i sitt utlåtande att lagen måste få bestämmelser som anger spelreglerna för ersättning till kunden vid direkta skador. Enligt kommunikationsministeriet lades det under beredningens gång inte fram några motiverade skäl för varför principerna för normalt skadeståndsrättsligt och avtalsrättsligt ansvar inte skulle räcka till i de aktuella situationerna. Utskottet anser därför att reglerna i det föreslagna tillägget om informationsskyldigheten på behörigt sätt säkerställer kundernas rättssäkerhet och garanterar att de får ut sin rätt vid eventuella skador.

Utskottet har ändrat paragrafen i enlighet med detta.

29 §. Hindrande av mottagande av direktmarknadsföring.

Enligt grundlagsutskottet bör den sista meningen i paragrafen ses över. Detta för att den kontradiktoriska slutsatsen av uttrycket "utan att ... skyddet äventyras i onödan" inte ska peka mot möjligheten till nödvändigt äventyrande av rättigheter. Utskottet föreslår därför att bestämmelsen preciseras med att åtgärderna ska genomföras noggrant och att de inte får begränsa yttrandefriheten, skyddet för förtroliga meddelanden eller skyddet för privatlivet mer än vad som är nödvändigt. Kommunikationsutskottet har ändrat paragrafen i enlighet med detta.

33 §. Styrnings- och övervakningsmyndigheterna rätt att få uppgifter.

Grundlagsutskottet anser att 1 mom. vara svårbegriplig och menar att paragrafen lämpligen kunde preciseras. Samtidigt framhåller grundlagsutskottet visserligen att regleringen inte medför några problem med avseende på 10 § i grundlagen, om 1 mom. inte tolkas så att det innebär en i förhållande till bestämmelserna i 2 och 3 mom. självständig rätt att få uppgifter om konfidentiella meddelanden och innehållet i dem. Utskottet föreslår därför att "Kommunikationsverket och dataombudsmannen" läggs till i sista meningen i 1 mom. Dessutom bör paragrafen, enligt grundlagsutskottet, preciseras så att myndigheternas rätt att få uppgifter bara gäller uppgifter som är nödvändiga för tjänsteutövningen, trots att bestämmelsen i första hand gäller andra uppgifter än sådana som har relevans för skyddet av personuppgifter. Kommunikationsutskottet föreslår därför att "som kommunikationsministeriet behöver" i den första meningen i 1 mom. ersätts med "som är nödvändiga för att de ovan nämnda myndigheterna skall kunna utföra ...".

Grundlagsutskottet påpekar att ordet "vahingonteko" i 3 mom. 4 punkten saknas i den finska lagtexten. Utskottet lägger till ordet i den finska lagtexten.

Med tanke på konsekvent lagstiftning är det inte bra att skyldigheten att utplåna uppgifter som fåtts med stöd av 3 mom. i 5 mom. kopplas ihop med behandlingen av brott- eller civilmål och förvaltningsärenden. Utskottet föreslår att "brott- eller civilmål eller förvaltningsärenden" stryks i 5 mom.

Utskottet har ändrat paragrafen i enlighet med detta.

36 §. Rätt för vissa andra myndigheter att få uppgifter.

I 36 § finns bestämmelser om vissa andra myndigheters än styr- och övervakningsmyndigheternas rätt att få uppgifter, påpekar förvaltningsutskottet i sitt utlåtande. I 2 mom. 2 punkten nämns bara rätt att få uppgifter på grundval av samtycke från abonnenten. Det händer emellertid att abonnemangskortet byts ut i mobilterminaler vid stöld. Då kan ägaren till terminalutrustningen sannolikt inte betraktas som abonnent. Förvaltningsutskottet föreslår att lagrummet ska föreskriva att ägaren till en terminalutrustning har samma rättigheter som abonnenten.

Vid utfrågningen av de sakkunniga framhölls det att polisens rätt att få uppgifter som omfattas av telehemligheten är utspridd på många olika lagar. Bestämmelser om polisens rätt att få uppgifter finns i tvångsmedelslagen, polislagen och i den föreslagna lagen om dataskydd vid elektronisk kommunikation. I tvångsmedelslagen finns det bestämmelser om teleavlyssning, teleövervakning och rätt att inhämta lokaliseringsuppgifter för mobilapparater i syfte att utreda brott. Vid teleavlyssning utreds innehållet i ett telemeddelande. Vid teleövervakning inhämtas identifieringsuppgifter om telemeddelanden och lokaliseringsuppgifter om mobilapparater. Dessutom ingår tillfällig stängning av teleabonnemang och teleterminaler i teleövervakning. När lokaliseringsuppgifter om mobilapparater inhämtas är det fråga om att uppgifter som inte ingår i teleövervakning inhämtas beträffande från vilken teleapparat det vid en viss tidpunkt har registrerats uppgifter i telesystemet från en basstation i närheten av en viss plats. I polislagen finns bestämmelser om teleövervakning i syfte att förhindra brott och om rätt för polisen att få kontaktuppgifter som inte finns i offentliga kataloger. I den nu föreslagna formen ingår också bestämmelser om rätt för polisen att få uppgifter som specificerar också andra teleterminaler eller teleabonnemang. Polisen får uppgifterna för tjänsteutövning. I den föreslagna lagen om dataskydd vid elektronisk kommunikation föreskrivs om polisens rätt att för utredning av brott få identifieringsuppgifter om telemeddelanden utifrån samtycke från användaren eller liknande samtycke. Vid utfrågningen av de sakkunniga kom det fram att lagsystematiken hädanefter kunde vara uppbyggd så att tvångsmedelslagen har bestämmelser om teleavlyssning, rätt att få identifieringsuppgifter om telemeddelanden och inhämtande av lokaliseringsuppgifter för mobilapparater i syfte att utreda brott. Polislagen skulle då ha bestämmelser om teleavlyssning och eventuellt också om inhämtande av lokaliseringsuppgifter för mobilapparater i syfte att förebygga brott. Vidare kan bestämmelser om rätt att få andra uppgifter som omfattas av telehemligheten i syfte att förebygga och utreda brott och för annan polisiär tjänsteutövning ingå i polislagen.

Vid utfrågningen av de sakkunniga kom det fram att polisen bör få större befogenheter att få uppgifter som omfattas av telehemligheten. Utskottet påpekar dock att utvidgade befogenheter bör bedömas dels med hänsyn till polisens behov att få uppgifter i samband med utredning av enskilda brott, dels i ett större perspektiv kring frågan vilken relevans det har om brottet begås med hjälp av elektronisk kommunikation eller om det är en annan typ av brott där det krävs uppgifter om elektronisk kommunikation för att brottet ska kunna förhindras eller utredas. Dessutom bör konsekvenserna av det faktum att användaren ger sitt samtycke eller något annat samtycke inhämtas bedömas i relation till myndigheternas rätt att få information. Utskottet påpekar dessutom att alla meddelanden inte berörs av samma konfidentialitetsnivå.

I 36 § 2 mom. 2 punkten nämns bara uppgifter som bygger på samtycke från abonnenten. I levande livet har det förekommit att abonnemangskorten byts ut i terminalutrustning vid stöld. I likhet med förvaltningsutskottet anser kommunikationsutskottet att ägaren till terminalutrustning i sådana fall sannolikt inte kan betraktas som abonnent. Därför föreslår utskottet att 2 mom. ändras till att också ägaren till en terminalutrustning kan ge sitt samtycke till de åtgärder som nämns i 2 punkten.

Med hänvisning till utfrågningen av de sakkunniga anser kommunikationsutskottet att övriga utvidgningar och ändringar i polisens rätt att få uppgifter bör genomföras utifrån en samlad bedömning av polisens rätt att få information när polislagen revideras.

Utskottet har ändrat momentet i enlighet med detta.