Allmän motivering

Sammantaget sett anser utskottet propositionen vara behövlig och motiverad. Utskottet tillstyrker lagförslagen, men med följande anmärkningar och ändringsförslag.

Genom propositionen genomförs Europaparlamentets och rådets direktiv om audiovisuella medietjänster (2007/65/EG, nedan kallat AV-direktivet). Direktivet är ett så kallat minimidirektiv och därmed tillåts medlemsstaterna tillämpa en mer detaljerad lagstiftning. Regeringen föreslår att direktivet ska genomföras i stort sett som sådant. Utskottet har i behandlingen av propositionen särskilt tagit fasta på i vilken mån produktplacering är godtagbar och i sin bedömning utgått dels från barnens rättigheter och skyddet av barn, dels från den redaktionella integriteten. Utskottet har också diskuterat definitionen på korta nyhetsutdrag och uppgivandet av källan till dem.

Produktplacering.

Den föreslagna regleringen av produktplacering är i och för sig bra, menar utskottet. Syftet med den är att möjliggöra nya sätt att finansiera program och på så vis göra det enklare att producera allsidiga program av hög kvalitet. I en del program förekommer det redan nu produktionssamarbete där man kommit över-ens om vilka produkter som ska synas i programmet. De föreslagna bestämmelserna, som tillåter produktplacering mot ersättning i vissa typer av program, tydliggör enligt utskottet den nuvarande ogenomskinliga praxisen och gör de finländska aktörerna mer jämlika med sina internationella konkurrenter.

Utskottet är väl medvetet om att produktplacering lätt blir smygreklam när det är fråga om barn. Enligt kulturutskottets utlåtande (KuUU 9/2009 rd) har särskilt barn under 8 år men också många förskolebarn svårt att identifiera t.o.m. normal reklam och skilja den från programinnehållet. Det är först i ungefär 12-årsåldern som barn utvecklat förmågan att förhålla sig kritiska till det sug reklamen vill skapa och till marknadsförarnas intentioner, förutsatt att de fått hjälp med att lära sig göra denna bedömning. När det gäller små barn kan man inte enbart förlita sig på att medieläskunnigheten ökar bland barn, påpekar kulturutskottet. Kommunikationsutskottet delar kulturutskottets oro och menar att det föreslagna totalförbudet med produktplacering i barnprogram (28 §) är nödvändigt.

Kulturutskottet föreslår att man funderar på om produktplacering tydligt kunde förbjudas i program som visas under den tid småskolebarn tittar på tv. Förbudet bör om inte annat gälla produkter avsedda för barn. Men i en utredning till kommunikationsutskottet poängteras det att de föreslagna bestämmelserna om produktplacering kommer att tillämpas både på tablålagd tv och på beställ-tv. Produktplacering kan inte förbjudas i program som visas under den tid barn ser på tv, eftersom de som valt beställ-tv själva avgör när de tittar på tv. Dessutom har det föreslagits att förbudet ska gälla mat- och inredningsprogram och andra temaprogram som sänds eller repriseras i synnerhet under helger och på dagtid och som har stor ekonomisk betydelse för tv-bolagen. Förbudet skulle göra det svårare för finländska aktörer att konkurrera med det utländska utbudet. Därför kan kommunikationsutskottet inte ställa sig bakom kulturutskottets förslag. När det gäller produktplacering vill utskottet understryka vikten av att det finns gemensamma uppförandekoder och att kritiken från tittarna beaktas.

I likhet med kulturutskottet anser kommunikationsutskottet det angeläget att det i enlighet med artikel 3e.2 i AV-direktivet tas fram uppförandekoder för att förhindra olämpliga kommersiella meddelanden i barnprogram och att regeringen infriar sitt löfte att hålla ett öga på hur läget utvecklas i fråga om reklam av detta slag. Också den pågående översynen av lagen om granskning av bildprogram är enligt utskottet ytterst viktig. Under arbetets lopp bör man kunna göra en bred undersökning av och harmonisera tjänsteproducenternas ansvar och skyldigheter och de tekniska lösningarna (spärr- och identifieringsförfaranden) för att skydda barn mot skadligt material, oavsett den tekniska sändningsmetoden (television, radio, Internet, mobila lösningar).

I och med att det blir tillåtet att placera produkter mot ersättning i vissa programtyper kommer de kommersiella elementen att bli vanligare i program. Därför är det ännu viktigare än tidigare att vara medveten om var gränsen mellan redaktionellt material och kommersiell reklam går. Utskottet har fått ta emot bekymrade kommentarer om att smygreklam kommer att öka när det är oklart var gränsen till tillåten produktplacering går. Dessutom förmodar man att gränsen mellan reklam och redaktionellt material kommer att suddas ut och den för yttrandefriheten så viktiga journalistiska integriteten hotas när nya kommersiella element kan påverka programinnehållet. Utskottet hänvisar till den föreslagna 28 b § om att produktplaceringen bl.a. inte får påverka programinnehållet och betonar paragrafmotivens markering att produktplacering är tillåten endast om den på ett naturligt sätt passar in i programmets redaktionella innehåll och visandet av produkten grundar sig på ett genuint redaktionellt behov. Utskottet vill också lyfta fram skyldigheten enligt 28 b § 2 mom. att informera om produktplacering.

Korta nyhetsutdrag.

Regeringen föreslår i 48 § i upphovsrättslagen ett nytt moment om sändarföretags signalrätt. Enligt förslaget begränsas ett sändarföretags rätt att förfoga över sin signal så att ett annat sändarföretag, på vissa i bestämmelsen nämnda villkor som är förenliga med direktivet, får använda utdrag (från signalen) i nyhetssändningar när det gäller evenemang av stort allmänt intresse. Det blir alltså tillåtet att använda utdrag i allmänna nyhetsprogram, dit också idrottsnyheter räknas. Utskottet vill understryka att sådana utdrag som avses här inte får användas i nyhetssändningar förrän evenemanget har avslutats. De får inte heller användas för att skapa nya affärsmodeller på beställning som bygger på korta utdrag

Utskottet instämmer med kulturutskottet att det är angeläget att televisionsbolagen har gemensamma uppförandekoder när praxis kring korta nyhetsutdrag läggs fast. Utdragens längd bör stå i relation till deras nyhetsvärde och uppfylla nyhetsförmedlingens syfte. Utskottet vill också uppmärksamma skyldigheten att uppge källan, för enligt expertyttrande kan det inte vara omöjligt att uppge källan när man med modern teknik tar utdrag från ett annat sändarföretags signal utom t.ex. i det fall att det uppstått ett kortvarigt tekniskt problem.

Frågan om användning av korta nyhetsutdrag hänger också samman med definitionen av idrottsevenemang som det förmedlas nyheter om. Från sakkunnighåll har det föreslagits att när det gäller serier inom sporten ska hela serien betraktas som ett idrottsevenemang och rätten att använda nyhetsutdrag då gälla dagvis under ett enda långt evenemang. Men enligt vad utskottet erfarit är det helt entydigt att syftet med direktivet och det anknytande förslaget till regler för idrottsutdrag är att sörja för att publiken får information uttryckligen om serietävlingar där televiseringen sker med exklusiva rättigheter. I serietävlingar utgör varje match ett sådant evenemang som avses i bestämmelsen.

Kontroll och tillsyn.

Det är viktigt, menar utskottet, att kommunikationsministeriet och tillsynsmyndigheterna inom branschen ger akt på i vilken riktning de för styrningen av verksamheten viktiga uppförandekoderna utvecklar sig och särskilt om det uppstår problem till följd av produktplaceringen när det gäller skyddet av barn och unga och den redaktionella integriteten. Kommunikationsverket måste förses med de resurser som behövs för de i lagen föreslagna tillsynsuppgifterna. En sammanhållen tillsyn kräver att medborgarna ger direkt respons till både branschaktörerna och tillsynsmyndigheterna, menar utskottet. Medborgarna måste erbjudas enkla, fungerande kanaler till tillsynsmyndigheterna som de kan använda för att påtala problem och missförhållanden.