Allmän motivering

Med hänvisning till propositionen och övrig utredning finner utskottet propositionen behövlig och ändamålsenlig. Utskottet tillstyrker lagförslaget, men med följande anmärkningar och ändringsförslag.

Strategin i propositionen

Regeringen föreslår att grunderna för beräkning av statsandelarna till medborgarinstitut, folkhögskolor och sommaruniversitet ändras.

För medborgarinstitutens del slopas den gruppering av bosättningsstrukturer som ligger till grund för statsandelen och som varit i bruk ända från 1993. Systemet har byggt på en femstegstabell enligt kommunernas befolkningstäthet. Till grupp 1 hör kommuner med en befolkningstäthet på högst två per kvadratkilometer landareal och till grupp fem kommuner där befolkningstätheten överstiger hundra per kvadratkilometer landareal. En så här tät gradering har emellertid inte motsvarat bestämmelsens syfte, eftersom skillnaderna i priset per enhet i de fyra första grupperna är mycket små, som det påpekas i propositionen (s. 6). Å andra sidan har priset per enhet i grupp 5 stigit mer än i de övriga grupperna. En annan olägenhet med systemet har varit att en förhållandevis liten ändring i kommunens befolkningstäthet har kunnat leda till att priset per enhet för medborgarinstitutet ändrats utan att motsvarande ändringar skett i de kostnadsfaktorer som påverkar verksamheten.

Mot bakgrund av allt detta föreslår regeringen att sättet att beräkna priset per enhet utifrån bosättningsstrukturgrupperingen frångås. Enligt förslaget ska framöver ett genomsnittligt pris per enhet beräknas utifrån de driftskostnader vid alla institut som läggs till grund för statsandelen. I tätt befolkade kommuner kan priset per enhet för ett medborgarinstitut dock graderas enligt befolkningstätheten.

För sommaruniversiteten innebär förslaget att man inte längre tillämpar principen att priset per enhet till grund för statsandelen inte bygger på sommaruniversitetens egna driftskostnader utan på priset per enhet för medborgarinstitut i kommuner med en likadan bosättningsstruktur.

Folkhögskolorna får i och med lagförslaget ett system där statsandelen tar större hänsyn till antalet studerande som bor utanför folkhögskolan.

I lagen om fritt bildningsarbete (632/1998) görs också vissa ändringar som härleder sig från totalrevideringen av finansierings- och statsandelssystemet för kommunerna. Av detta följer att priset per enhet för de läroanstalter som omfattas av lagen beräknas för respektive läroanstaltsform vart fjärde år i stället för vartannat år som nu. Samtidigt kommer priset per enhet att beräknas ett år tidigare än för närvarande.

Lagen föreslås också bli kompletterad med en bestämmelse om s.k. nettning. Bestämmelsen innebär att innan statsandelen fastställs ska de statsandelar som beviljats med stöd av lagen dras av från de totalkostnader som ligger till grund för statsandelen.

Kulturutskottet godkänner de föreslagna riktlinjerna, som också förvaltningsutskottet omfattat i sitt utlåtande. Kulturutskottet menar att ändringarna är nödvändiga för att åtgärda de missförhållanden som dykt upp i tillämpningen av det nuvarande systemet. Det gör också att grunderna för beviljande av statsandel blir avsevärt tydligare. Tydlighetsfaktorn gör att ändringarna blir viktiga också för de läroanstalter som omfattas av lagen, eftersom det nya systemet enligt utskottets bedömning kommer att göra det lättare att prognosera finansieringen och därmed underlätta för läroanstalterna för fritt bildningsarbete att planera sin verksamhet på sikt.

Utskottet har dock tagit fasta på vissa expertyttranden som hävdat att priset per enhet för yrkesinriktad grundutbildning vid en del folkhögskolor sjunker trots att det genomsnittliga priset per enhet för yrkesutbildning stiger. Utskottet uppmanar regeringen att ta reda på saken och i förekommande fall vidta åtgärder.

Utbildning för gravt handikappade

Utskottet har behandlat propositionen med fokus lagd i synnerhet på gravt handikappade. Enligt lagförslaget föreskrivs genom förordning av statsrådet om höjning av priset per enhet i sådana folkhögskolor där den huvudsakliga utbildningsuppgiften eller en del av utbildningsuppgiften enligt huvudmannens tillstånd att driva läroanstalt är utbildning avsedd för gravt handikappade. Av propositionsmotiven (s. 11) och ett utkast till förordning som utskottet fått framgår det att höjningen är 75 procent i specialfolkhögskolor och 25 procent i övriga folkhögskolor.

Den presenterade informationen har inte övertygat utskottet om att förslaget ger adekvata garantier för att svårt handikappade tillåts studera. Utskottet har särskilt fäst sig vid vilka konsekvenser lagförslaget får för Lehtimäki specialfolkhögskola. Folkhögskolan har till uppgift att ordna allmänbildande och yrkesbildande utbildning som ger beredskap att klara sig i livet och bedriva självständiga studier. Eftersom priset per enhet för en studerandevecka vid folkhögskolor bestäms utifrån de sammantagna kostnaderna för folkhögskolornas verksamhet, tas enligt utskottets bedömning inte adekvat hänsyn till de särskilda behov som finns vid folkhögskolor av typen Lehtimäki med en avvikande utbildningsuppgift och därigenom också en exceptionell kostnadsstruktur. Utskottet vill påminna om att riksdagen i samband med behandlingen av budgetpropositionen för 2004 (RP 55/2003 rd) godkände ett uttalande där riksdagen förutsatte att regeringen utreder hur finansieringssystemet för specialfolkhögskolor fungerar och i förekommande fall lägger fram förslag till ändringar för att verksamhet av vikt för de handikappades utbildningsbehov ska kunna tryggas. Förslagen i propositionen fullföljer enligt utskottets mening inte syftet fullt ut. Därför föreslår utskottet ett uttalande om att regeringen ska se till att särskild hänsyn tas till den exceptionella, på studerandesammansättningen beroende kostnadsstrukturen och de därmed sammanhängande finansieringsbehoven vid Lehtimäki specialfolkhögskola när det föreskrivs om höjning av det pris per enhet som ligger till grund för statsandelen till folkhögskolor för utbildning avsedd för handikappade (Utskottets förslag till uttalande 1).

Hänsyn till befolkningstätheten i statsandelen till läroanstalter för fritt bildningsarbete

Utskottet har ovan ställt sig bakom regeringens förslag att sättet att fastställa statsandelen för medborgarinstitut utifrån bosättningsstrukturgrupperingen frångås. Det nya systemet är av vital betydelse särskilt med hänsyn till att skillnaderna i finansieringen till mycket nära varandra belägna institut i dagsläget kan vara avsevärda bara på grund av befolkningstätheten i kommunen.

Befolkningstätheten kommer trots allt att i viss mån påverka finansieringen till medborgarinstituten då det är tänkt att genom förordning av statsrådet föreskriva att priset per enhet är 15 procent högre om befolkningstätheten i den kommun där institutet finns är över hundra. Den planerade lösningen är rätt schematisk, anser utskottet. För att kunna hantera de ekonomiska konsekvenserna av propositionen kunde ministeriet enligt utskottets mening med fördel ännu överväga en finare gradering för fastställande av priset per enhet och för prisets vidkommande en flexibilitet mellan graderna. Då kunde man också bättre ta hänsyn bl.a. till de kostnader för specialuppgifter med anknytning till undervisningen för invandrare som förvaltningsutskottet anspelar på i sitt utlåtande.

Det är inte helt problemfritt att använda befolkningstätheten som en statsandelsgrundande faktor. Exempelvis förändringar i kommunindelningen kan få stora följdverkningar för medborgarinstitutens finansieringsunderlag. Den planerade kommun- och servicestrukturreformen får t.ex. inte leda till att finansieringsunderlaget plötsligt förändras när medborgarinstitut sammanslås. Utskottet finner det överlag viktigt att medborgarinstituten trots eventuella kommunsammanslagningar kan fortsätta sin verksamhet enligt planerna utan drastiska ändringar i de ekonomiska villkoren. Frågan har så stor tyngd att utskottet föreslår ett uttalande (Utskottets förslag till uttalande 2).

Fritt bildningsarbete kontra annan undervisning

Av propositionen framgår att den utbildning som inrangeras under fritt bildningsarbete numera täcker ett brett spektrum. På många ställen i propositionen skymtar det fram att den verksamhet som lagen om fritt bildningsarbete omfattar antagit andra former än vad som avsågs när lagen stiftades. Som exempel på ny karaktär lyfter regeringen fram sommaruniversiteten (s. 7/I), vars verksamhet inte har stått så nära medborgarinstitutsverksamheten som antogs när lagen stiftades.

De i propositionen påtalade problemen behöver enligt utskottets mening diskuteras mer än vad som görs i propositionen. Ta t.ex. verksamheten vid sommaruniversiteten och se hur den förhåller sig till den undervisning universitetens fortbildningscentraler tillhandahåller. Utskottet föreslår följaktligen att riksdagen godkänner ett uttalande om att regeringen bör göra en bedömning av i vilken utsträckning det förekommer överlappningar dels mellan det fria bildningsarbetets olika utbildningsformer, dels mellan det fria bildningsarbetet och andra utbildningsformer. Enligt förslaget till utlåtande ska regeringen också lägga fram förslag till hur eventuella negativa överlappningar kan elimineras (Utskottets förslag till uttalande 3).