Allmänt

Syftet med revideringen av gymnasielagen är att höja utbildningens kvalitet och förbättra studieresultaten samt att underlätta övergången från andra stadiet till högskolenivå och stärka gymnasieutbildningens dragningskraft som en allmänbildande utbildningsform som ger behörighet för fortsatta studier på högskolenivå. Målen ska uppnås bland annat genom mer individuella och flexibla studievägar, stöd och handledning till de studerande under studieprocessen, studier över läroämnesgränserna och samarbete med högskolorna. I stället för kurser föreslås det att studiepoäng ska utgöra grundenheten när studier ordnas och avläggs. Utskottet framhåller att det måste säkerställas att tillräckliga resurser avsätts för reformen. 

Propositionen är grundligt beredd och har utarbetats i nära samarbete med de berörda grupperna, bland annat i samband med turnén Det nya gymnasiet. Den uppföljningsgrupp som tillsatts för reformen arbetar fram till utgången av 2018. Utskottet konstaterar att presentationen av reformen rönt stor uppskattning bland de utfrågade sakkunniga. Att fältets och de sakkunnigas synpunkter beaktas ger ett viktigt mervärde vid utvecklingen av lagstiftningen. 

Kulturutskottet ser det som mycket viktigt att lagstiftningen om gymnasieutbildningen revideras så att den bättre motsvarar dagens och morgondagens behov. Sammantaget anser kulturutskottet att propositionen behövs och fyller sitt syfte. Utskottet tillstyrker lagförslagen i propositionen, men med följande kommentarer och ändringsförslag. 

Gymnasieutbildningens uppgift

Det är ytterst angeläget att gymnasiet också i fortsättningen är en allmänbildande skola med ett mångsidigt och brett urval läroämnen. Det hjälper på bästa sätt gymnasisterna att bygga upp en världsbild och stärker deras förmåga att fatta beslut som berör deras framtid. Till allmänbildningen hör att ha kunskaper och färdigheter i såväl humanistisk-samhälleliga ämnen som matematisk-naturvetenskapliga ämnen och konstämnen. Gymnasieutbildningen bör erbjuda färdigheter som är centrala med tanke på dels de fortsatta studierna, dels de medborgerliga färdigheterna samt demokratin och rättsstaten. Hit hör exempelvis informationssökning, förmågan att skilja väsentlig information från oväsentlig, gestaltning av olika ståndpunkter och helheter, mediekompetens och kritiskt tänkande. Viktigt är likaså att utveckla förståelse- och tankeförmågan. Det är färdigheter som aldrig föråldras. När det görs förändringar i gymnasieutbildningen är det motiverat att inse att gymnasiet ingår i ett utbildningskontinuum. Gymnasiet tar vid där den grundläggande utbildningens lärokurs slutar, och det utgör en grund för de postgymnasiala studierna. 

Utskottet noterar att alla gymnasiestuderande måste garanteras samma möjligheter till mångsidiga studier i tillräckligt många läroämnen, så att de ges förutsättningar att hitta de ämnen som intresserar dem mest och är viktigast för dem med tanke på de fortsatta studierna. Med tanke på likabehandlingen av de studerande är det angeläget att de i alla läroämnen garanteras möjlighet till närundervisning i tillräcklig utsträckning, oberoende av gymnasiets storlek och geografiska placering. Utskottet hänvisar också till att regeringen i planen för de offentliga finanserna (SRR 1/2018 rd) beslutade bevilja ett studiemedelstillägg till studerande under 20 år i låginkomstfamiljer. Detta ekonomiska stöd gäller såväl gymnasiestuderande som yrkesstuderande och stärker jämlikheten bland de unga. 

Det är likaså angeläget att de unga har möjlighet att bo hemma under gymnasieutbildningen. Därför bör tillgången till utbildningen säkras genom att nätverket av gymnasier täcker hela landet. Det är motiverat att bevara det hittills välfungerande systemet med ett mångsidigt fält av utbildningsanordnare (kommuner, staten och privata anordnare). 

Utskottet vill fästa uppmärksamheten vid gymnasiets sammanhållande dimension, som bör beaktas också när den nya lagen träder i kraft. Resultaten från ungdomsbarometern visar att skolgemenskapen är viktig för motivationen och skoltrivseln. 

Undervisningens struktur och dimensionering

Syftet med propositionen är att förändra gymnasieutbildningen i riktning mot mer omfattande studieavsnitt och studier som överskrider gränserna mellan läroämnena, mot mindre splittrad undervisning och mot en skola där elevernas kunskaper under tiden i gymnasiet utvecklas mångsidigt också på annat sätt än genom det centrala innehållet i läroämnena. Timfördelningen och grunderna för läroplanen är också i fortsättningen separata för unga studerande respektive vuxenstuderande. Likaså kvarstår möjligheten till ämnesstudier. Lagförslaget stärker de studerandes möjligheter att utveckla sin internationella kompetens samt sin arbetslivs- och företagarkompetens. Utskottet menar att det är ett utmärkt val att fokusera på att utveckla dessa sidor av undervisningen. 

Dimensioneringen av studierna för gymnasiets lärokurs ska enligt förslaget grunda sig på studiepoäng i stället för kurser. Det betyder att studieperioderna poängsätts enligt den arbetsmängd de kräver. Lärokursen för gymnasieutbildning för unga omfattar enligt förslaget 150 studiepoäng och lärokursen för gymnasieutbildning för vuxna 88 studiepoäng. Övergången till studiepoäng i kombination med gränsöverskridande studieperioder ger utbildningsanordnarna större frihet och därmed också större ansvar för planeringen av studierna. Utskottet stöder denna lösning. Det stärker gymnasiernas möjligheter att utveckla undervisningen och underlättar de studerandes övergång till fortsatta studier på högskolenivån. Utskottet konstaterar att det vid genomförandet av reformen måste fästas vikt vid att de anordnarspecifika lösningarna inte försvårar för de studerande att flytta över från ett gymnasium till ett annat. De får inte heller försvåra distansundervisning eller inskränka möjligheterna till valfria studier. 

Utskottet noterar att det föreslagna systemet med studiepoäng avviker från högskolornas system med ECTS-studiepoäng och yrkesutbildningens system med kompetenspoäng. Utskottet ser att de olika systemen inte är jämförbara, vilket medför vissa utmaningar för jämförelserna mellan olika examina i vårt utbildningssystem. Utifrån propositionsmotiven finns det trots det anledning att övergå till studiepoäng, eftersom en av gymnasieutbildningens främsta uppgifter är att ge de studerande förutsättningar att övergå till studier på högskolenivån. Genom systemet med studiepoäng kommer gymnasieutbildningen och högskoleutbildningen närmare varandra och underlättar tillgodoräknandet av högskolestudier i gymnasiets lärokurs. Det föreslagna systemet med studiepoäng är visserligen inte helt jämförbart med de andra motsvarande systemen, men det är en god start. Utifrån de erfarenheter som gymnasierna får av systemet kan det vidareutvecklas så att det närmar sig högskolornas studiepoängsystem. 

Innehållet i undervisningen

Det föreslås inga ändringar i gymnasieundervisningens innehåll. Det är motiverat bland annat med hänsyn till att grunderna för gymnasiets läroplan reviderades helt nyligen. Hösten 2016 startade dessutom ett timfördelningsförsök för gymnasiet. Försöket syftar till att samla in erfarenheter av hur en större valfrihet för enskilda studerande kan möjliggöras och av hur den kan fungera och vilka effekter den kan få. I det sammanhanget startade Utbildningsstyrelsen ett nationellt utvecklingsnätverk för gymnasier, vars syfte i synnerhet är att utveckla och förändra pedagogiken, studiemiljön och verksamhetskulturen i gymnasierna. 

Under sakkunnigutfrågningen påpekades det att revideringen inte omfattar några ändringar i innehållet i den utbildning som förbereder för gymnasieutbildning, trots att studerande med invandrarbakgrund behöver mer stöd än vad de får i nuläget. Det är angeläget att också studerande med främmande modersmål har faktisk möjlighet att få gymnasieutbildning, och utskottet noterar att propositionen föreslår att den förberedande utbildningen kvarstår som utbildning som omfattas av gymnasielagen. Syftet med utbildningen är att ge studerande med främmande modersmål språkliga och andra behövliga färdigheter för övergången till gymnasieutbildning. Lagförslagets bestämmelser om starkare individuellt stöd gäller också studerande med invandrarbakgrund. 

Utskottet välkomnar att det görs en utredning av huruvida så kallad tjänstemannasvenska eller tjänstemannafinska kunde avläggas i gymnasiet, vilket också framfördes under sakkunnigutfrågningen. Ett försök pågår som bäst i ett projekt för innovativa studiemiljöer, finansierat av Utbildningsstyrelsen. 

Gymnasiediplom

Regeringen föreslår att bestämmelserna om gymnasiediplom lyfts upp från förordning till lagnivå. Det är bra att de studerande kan påvisa sina kunskaper också i ämnen som inte ingår i studentskrivningarna. Enligt propositionen ska gymnasiediplom kunna avläggas i fler ämnen än konst- och färdighetsämnen: syftet är att ge den studerande en möjlighet att visa sitt intresse för och sina insikter i olika läroämnesgrupper eller läroämnen samt sin förmåga att arbeta målinriktat och långsiktigt och tillämpa den kunskap som han eller hon tillägnat sig i studierna. 

Gymnasiediplomet utgör en bilaga till gymnasiets avgångsbetyg, och Utbildningsstyrelsen utfärdar anvisningar och bedömningskriterier för avläggande av diplomet samt bestämmelser om innehållet i diplomet. Därigenom säkerställs att samma praxis tillämpas i hela landet. Enligt lagförslaget ska det även fortsättningsvis vara frivilligt att utfärda gymnasiediplom. Utskottet uppmanar undervisnings- och kulturministeriet att utreda en omläggning så att alla utbildningsanordnare är skyldiga att utfärda gymnasiediplom. 

Samarbete med andra utbildningsanordnare

Propositionen påför den som anordnar gymnasieutbildning starkare skyldighet till samarbete med högskolor. Det ger alla studerande möjlighet att få en inblick i högskolestudierna och fullgöra studieperioder som ordnas i samarbete med en högskola. Utskottet menar att det är en betydande nyhet i utvecklingen av gymnasieutbildningen. Den föreslagna ändringen tillåter studieblock som överskrider läroämnesgränserna och gagnar inte bara gymnasierna utan också yrkeshögskolorna och universiteten. Lösningen stöder gymnasiet i dess centrala uppgift att skapa beredskap inför högskolestudierna. Det konkreta undervisningssamarbetet mellan gymnasierna och högskolorna öppnar nya möjligheter att stärka de studerandes akademiska färdigheter och kunskaper, vilket underlättar övergången till fortsatta studier. Det möjliggör också växelverkan mellan gymnasiernas och högskolornas undervisningspersonal. 

Samarbete mellan gymnasier och högskolor förekommer redan på olika håll i landet och i såväl stora som mindre (under 150 studerande) gymnasier. Det visar på ett behov av samarbete. Redan i nuläget har över trettio små gymnasier rapporterat om ett långvarigt samarbete med högskolor. Utskottet konstaterar att erfarenheter av framgångsrik praxis bör delas och vidareutvecklas inom ramen för samarbetet. Samarbetet kan också utvecklas genom en kampusmodell som också kan inkludera andra aktörer, exempelvis företag. 

Utskottet noterar i likhet med propositionen att alla gymnasier inte har någon högskola i närheten, vilket kan utgöra ett hinder för samarbete. Det är angeläget att också dessa gymnasier bereds möjlighet till samarbete. Det kan ske exempelvis genom distansundervisning eller flerformsundervisning. Det bör också noteras att denna uttryckliga samarbetsskyldighet som nu föreslås i gymnasielagen inte finns i yrkeshögskolelagen (932/2014) eller universitetslagen (558/2009). För att rätta till denna ensidighet i lagstiftningen måste förutsättningarna för samarbete säkerställas i de mål- och resultatavtal som undervisnings- och kulturministeriet gör upp med universiteten och yrkeshögskolorna. 

Det är utmärkt att undervisnings- och kulturministeriet har börjat planera stödåtgärder för att säkerställa samarbetet. I propositionen nämns en arbetsgrupp för att utveckla samarbetet mellan gymnasieutbildningen och högskolorna. Arbetsgruppen har nu tillsatts av undervisningsminister Sanni Grahn-Laasonen och dess mandat sträcker sig från den 15 maj till den 31 december 2018 (undervisnings- och kulturministeriets meddelande 21.5.2018). Arbetsgruppen har i uppgift att utreda och beskriva nuläget och olika arbetssätt i samarbetet mellan gymnasier och högskolor, fastställa mål för samarbetet samt föreslå hur samarbetet kan utvecklas och föreslå en nationell verksamhetsmodell. I verksamhetsmodellerna beaktas utbildningsanordnarnas olika förutsättningar för samarbete, särskilt när det gäller de utbildningsanordnare som inte har någon högskola på nära håll. Utskottet menar att arbetsgruppen även bör beakta den öppna högskoleundervisningen, som också den är en utmärkt samarbetskanal. Enligt det nämnda meddelandet kommer undervisnings- och kulturministeriet att tillsätta en andra arbetsgrupp med uppgift att bereda samarbetet mellan högskolorna och yrkesutbildningen på andra stadiet. Utskottet anser att initiativet är ytterst angeläget. 

Under sakkunnigutfrågningen uttrycktes en oro över att just högskolorna lyfts fram som lagstadgade samarbetspartners till gymnasierna, trots att det finns många andra naturliga och viktiga samarbetspartners. Samarbetet med yrkesutbildningen nämns uttryckligen i lagförslaget (8 §), och utskottet konstaterar att detta samarbete är viktigt också i fortsättningen. Gymnasierna kan till exempel samarbeta också med enheter inom den fria bildningen, däribland sommaruniversitet, och med anordnare av grundläggande konstundervisning. Utskottet framhåller att även om lagförslagets paragraf om samarbete inte nämner alla möjliga utbildningsanordnare, inkluderar ordalydelsen "anordnare av övrig utbildning" också andra än de nämnda anordnarna. Utskottet noterar att bestämmelsen inte utesluter samarbete med någon utbildningsanordnare, utan tvärtom tillåter att gymnasierna samarbetar med olika utbildningsanordnare utifrån de lokala förhållandena och behoven. Utskottet föreslår på det sätt som framgår av detaljmotiven nedan att det i paragrafen tas in ett omnämnande av läroanstalter för fritt bildningsarbete. 

Utskottet understöder förslaget att anordnarna av gymnasieutbildning påförs skyldighet att samarbeta också med aktörer inom arbets- och näringslivet. Det är bra att gymnasiets studerande och undervisningspersonal får en inblick i arbetslivet och i de förändringar som sker där. 

Stöd för studierna

Ett av syftena med propositionen är att främja de studerandes välfärd. Det behövs, eftersom allt fler gymnasiestuderande är trötta och stressade och stödbehovet har ökat. En grundläggande förutsättning för effektiv inlärning och en god studiemiljö över lag är enligt utskottet att de studerande får tillräckligt mycket stöd och hjälp att må bra. Gymnasisternas behov av handledning ökar bland annat för att studentexamens roll vid antagningen till högskolorna ökar. Utskottet betonar att hela skolgemenskapen har ansvar för handledningen och att uppgiften hör till varje lärare, inte bara studiehandledaren. Gymnasisterna uppskattar att lärarna delar med sig av sina personliga erfarenheter och sina motiv till valet av bransch. Effekterna av detta på handledningen inför de fortsatta studierna är större än effekterna av exempelvis de allmänna beskrivningar av studieinriktningarna vid höskolorna. 

Det föreslås att stödet till de gymnasiestuderandes välfärd och studier ska effektiveras genom ett flertal åtgärder av vilka en del redan utnyttjas och andra är nya. 

Handledning av studerande. Enligt förslaget ska de studerande få utökad rätt till personlig studiehandledning. Den studerande ska i fortsättningen ges handledning som anknyter till gymnasiestudierna men också handledning som anknyter till ansökan om fortsatta studier. Rätt till handledning har också studerande vars studierätt för att genomgå gymnasieutbildningens lärokurs håller på att upphöra. Den som inte har fått en plats för fortsatta studier har rätt att få handledning som anknyter till ansökan till studier och karriärplanering under det år som följer på året då lärokursen slutfördes. Utöver handledningen föreslås också en individuell studieplan som ska underlätta studieframstegen. Planen görs upp i början av studierna och uppdateras regelbundet med stöd av skolans personal. Utskottet anser att förslagen är ytterst angelägna. De olika formerna av handledning och den individuella planeringen ger mångsidiga och effektiva verktyg som hjälper de studerande att slutföra sina studier. 

Att handledningsplikten utsträcks till dem som slutat gymnasiet innebär ett steg i rätt riktning när det gäller att stödja de studerande. Utskottet konstaterar att den föreslagna bestämmelsen i gymnasielagen inte är identisk med bestämmelserna om yrkesutbildning. Det är viktigt att beakta utbildningarnas särdrag när man bedömer skillnaderna i tillgången till tillräckligt stöd och att behovet av lagstiftningsändringar utgår från detta. 

Utskottet understryker att det måste reserveras tillräckliga personalresurser för den personliga handledningen av studerande. Under sakkunnigutfrågningen framfördes att det inte finns tillräckligt med kompetenta svenskspråkiga studiehandledare. Detta utbildningsbehov måste tillgodoses så att syftena med lagen uppnås. Utskottet framhåller vikten av att de studerande får handledning under studietiden och att de faktiskt får handledning också efter studierna. Utbildningsanordnarna måste se till att det finns tillräckligt med kompetent personal som kan ge handledning på såväl svenska som finska. 

Stöd för lärandet. Utskottet välkomnar varmt förslaget att göra stöd för lärandet till en av gymnasisternas lagfästa rättigheter (28 §). Syftet är att stödja studerande som på grund särskilda språkliga svårigheter eller andra inlärningssvårigheter har svårt att genomgå studierna. Det finns många slag av inlärningssvårigheter, så formerna för stödet varierar från individ till individ. Det ökar jämlikheten bland de studerande att stödet inte förutsätter någon medicinsk diagnos eller annat läkarutlåtande, även om det inte finns något hinder för att sådana företes. Behovet av stöd kan oftast fastställas utan läkarkonsultation. Därför vore det slöseri med resurser att kräva läkarutlåtande. 

Under sakkunnigutfrågningen framfördes att nedsatt funktionsförmåga kunde fogas till villkoren för att få stöd, och att det till paragrafen kunde fogas omnämnande av sådana rimliga anpassningar som avses i diskrimineringslagen. Utskottet framhåller att de stödtjänster som avses i lagförslaget ska tillförsäkras samtliga studerande på lika grunder. Formuleringen i lagförslaget utesluter inte studerande med funktionshinder. Enligt diskrimineringslagen (1325/2014) är anordnare av gymnasieutbildning skyldiga att göra rimliga anpassningar för att likabehandling av personer med funktionsnedsättning ska uppnås. Det finns därför ingen anledning att särskilt föreskriva om det i gymnasielagen. Den föreslagna bestämmelsen är orsaksneutralt formulerad, vilket också framförs i motiven till paragrafen. En studerande har rätt till stöd oavsett vad inlärningssvårigheterna beror på. Stöd för lärandet kan till exempel behövas av studerande med läs- och skrivsvårigheter, studerande som har olika inlärningssvårigheter på grund av en sjukdom eller skada eller studerande med en besvärlig familjesituation eller livssituation som återspeglar sig i studierna i form av inlärningssvårigheter. Utskottet noterar att det i 28 § 3 mom. i förslaget till gymnasielag finns en hänvisningsbestämmelse enligt vilken det föreskrivs separat om den studerandes rätt till assistenttjänster som studierna förutsätter, särskilda hjälpmedel och andra tjänster. 

Sakkunniga har lyft fram att lagförslaget saknar bestämmelser om beslutsfattande och ändringssökande i frågor som gäller särskilt stöd. Enligt inkommen utredning utgör undervisningen, handledningen och stödet för lärandet ett uppgiftskomplex som fastställs i och genomförs enligt utbildningsanordnarens läroplan. Fullgörandet av dessa uppgifter utgör således faktisk förvaltningsverksamhet. Det stöd för lärandet som föreslås kan i det här avseendet jämställas med den grundläggande utbildningens allmänna eller intensifierade stöd, för vilket det inte uttryckligen föreskrivits om rätt att söka ändring. Den grundläggande utbildningens särskilda stöd avviker från det nu föreslagna stödet på så sätt att det ofta inkluderar individualisering eller anpassning också av innehållet i undervisningen. Gymnasiets stöd för lärandet påverkar alltså inte innehållet. Gymnasiets specialundervisning ges alltid på deltid. Den ersätter inte ämnesundervisningen utan stöder den. 

Utskottet noterar att det fortfarande är i stort sett okänt hur digitaliseringen av undervisningen och studierna påverkar inlärningen och de studerandes välfärd. Effekterna kan vara överraskande och av diametralt olika slag när det gäller studerande med inlärningssvårigheter. Det är angeläget att följa och utforska hur digitaliseringen påverkar inlärningen. Utifrån forskningsresultaten måste det säkerställas att digitaliseringen inte bildar ett nytt slags hot mot likabehandlingen av studerande och att den inte ökar risken för att unga inte har möjlighet att studera. 

Under sakkunnigutfrågningen framfördes oro för hur tillgängliga de elektroniska tjänsterna är för studerande med nedsatt funktionsförmåga. Utskottet konstaterar att riksdagen som bäst behandlar en proposition med förslag till lag om tillhandahållande av digitala tjänster och lag om ändring av lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet (RP 60/2018 rd). Propositionen syftar bland annat till att ge sådana grupper i samhället som har särskilda behov bättre förutsättningar att använda den offentliga sektorns digitala tjänster på egen hand. 

En trygg studiemiljö och förebyggande av mobbning och trakasserier

Lagförslaget lägger större vikt vid förebyggande av mobbning än den gällande lagen. Frågan är mycket angelägen. Det är framför allt unga som också annars har det svårt med livet och skolgången som utsätts för mobbning. Utskottet understryker att utbildningsanordnaren är skyldig att garantera och främja en trygg studiemiljö. Liksom överallt måste mobbning, diskriminering och rasism bekämpas också i gymnasierna. 

Klimatet i varje gymnasium bör vara öppet, tryggt och medkännande. Enligt skolhälsoenkäten från 2015 upplever 85 procent av de som blivit mobbade att skolans vuxna inte ingriper mot mobbningen. Den föreslagna gymnasielagen ålägger utbildningsanordnaren att skydda de studerande mot mobbning, våld och trakasserier. Också den studerande är skyldig (30 §) att låta bli att mobba andra och undvika aktiviteter som kan äventyra säkerheten och hälsan för andra studerande, läroanstaltsgemenskapen eller studiemiljön. Utskottet anser att bestämmelserna är välkomna. 

En trygg studiemiljö förutsätter att fokus läggs på studiegruppen, som är den centrala miljö där de unga studerande lär sig och utvecklas. Det framgår inte klart av propositionen, även om ämnet ingår i bestämmelsen om en trygg studiemiljö (40 §) och i bestämmelsen om studerandekåren och de studerandes möjligheter att påverka (33 §). Utskottet framhåller vikten av att gemenskapsaspekten lyfts fram i läroanstalternas planer, ordningsstadgor, pedagogiska lösningar och i verksamheten i allmänhet. Hur nöjda de unga är med livet har kopplingar till vilka erfarenheter de har av skolgemenskapen. 

Kulturutskottet har i olika sammanhang förutsatt nolltolerans och att det vidtas effektiva åtgärder mot mobbning och införs tydliga processer i skolor (KuUU 3/2018 rd). Utskottet har till behandling tagit upp en lagmotion om ändring av 6 § i lagen om grundläggande utbildning (LM 81/2016 rd) lämnad av ledamot Elovaara m.fl. Motionen gäller förebyggande av mobbning i den grundläggande undervisningen. Utskottet har skickat lagmotionen och de yttranden som inkommit om det till undervisnings- och kulturministeriet, eftersom utskottet ser det som ytterst angeläget att förslagen i motionen behandlas i den arbetsgrupp som ministeriet har tillsatt för utredning av nya sätt att genom lagstiftning ingripa mot mobbning (Förebyggande av mobbning samt främjande av arbetsron inom småbarnspedagogiken, förskoleundervisningen och den grundläggande utbildningen samt på andra stadiet. Slutrapport, Undervisnings- och kulturministeriets publikationer 2018:16). Kulturutskottet inväntar undervisnings- och kulturministeriets utredning om de lagstiftningsåtgärder och andra åtgärder som enligt ministeriets bedömning och utifrån arbetsgruppens utredning och lagmotionen kan vidtas för att förebygga mobbning och främja arbetsron i skolorna. Behandlingen av ärendet fortsätter när ministeriets svar inkommit. 

Kulturutskottet konstaterar att det på Utbildningsstyrelsens webbplats finns en säkerhetsmanual för undervisningsväsendet. Den är avsedd för utbildningsanordnare, studerande och andra. Manualen behandlar hur man kan bygga upp säkerheten i skolorna och tar upp de lagfästa skyldigheterna ur olika perspektiv. Där finns också stödmaterial och länkar till andra relevanta webbplatser. 

Bedömningen av de studerande

Enligt propositionen är syftet med bedömningen av den studerande att främja lärandet. De studerandes arbete, lärande och kompetensutveckling ska bedömas mångsidigt. Syftet med bedömningen är att leda och sporra de studerande i deras studier och att utveckla deras förutsättningar för självbedömning. 

I paragrafen om bedömning av studerande finns bestämmelser om bedömning medan ett studieavsnitt pågår. I läroplanen bestäms om genomförandet av bedömningen och responsen som ges i samband med den. Under sakkunnigutfrågningen framfördes att bedömningsforskare har visat att bedömningen i studiernas slutfas inte är jämlik. Utskottet anser att bedömningen av studerande måste vara jämlik. Det måste beaktas också när bedömningsrelaterade normer på lägre nivå bereds. En jämlik bedömning på riksnivå kan enligt utskottet säkerställas genom att bedömningen av studieavsnitt och slutbedömningen vid samtliga gymnasier görs enligt samma riksomfattande principer. De grundläggande bestämmelserna om bedömning finns i den föreslagna lagen. Enligt ett bemyndigande i lagen får Utbildningsstyrelsen liksom i nuläget ge föreskrifter om bedömningen i grunderna för läroplanen. Hur bedömningen ska genomföras får liksom i dag bestämmas av utbildningsanordnaren. 

Det är enligt utskottet viktigt att vid bedömningen av studerande fokusera på att den studerande kan identifiera sina egna möjligheter. Syftet med bedömningen, det vill säga att tillsammans med självbedömningen leda och sporra den studerande, kan utgöra ett medel för att motverka den känsla av otillräcklighet som finns bland gymnasister och att därigenom förebygga skoltrötthet. De nämnda elementen ger dessutom bedömningen verktyg för att identifiera vilka möjligheter exempelvis studerande med funktionsnedsättning har. Det kan ha stora positiva effekter för den studerandes självförtroende. 

Utbildningens kvalitet

Utskottet välkomnar att utbildningsanordnarens ansvar för utbildningskvaliteten och kvalitetsledningen samt dess medverkan i den externa utvärderingen har förtydligats, och att den lagfästa roll som Nationella centret för utbildningsutvärdering har i den externa utvärderingen och som stöd för utbildningsanordnarnas kvalitetsledning lyfts fram. Propositionen sporrar till en mer systematisk kvalitetsledning och utveckling av kvalitetsledningen inom gymnasieutbildningen. Det överensstämmer väl med praxis på övriga utbildningsnivåer. Utskottet konstaterar att de studerandes medverkan i utvecklingen av utbildningen måste stärkas ytterligare. Det finns anledning att överväga att införa ett system för studeranderespons. Responssystemet kan utgöra ett stöd för kvalitetsutvecklingen och ge utbildningsanordnarna information om vad de studerande anser om undervisningen. 

Anordnande av studentexamen

I propositionen föreslås det att begränsningarna i fråga om hur många gånger godkända prov för studentexamen får tas om avskaffas. Underkända prov får tas om tre gånger medan examen avläggs. När högskolorna lägger om sina antagningsförfaranden och studentexamen ges större tyngd måste det enligt propositionsmotiven bli möjligt att ta om proven fler gånger än i dag och att göra det även efter det att studentexamen har avlagts. 

Ändringen har under utskottets sakkunnigutfrågningen fått såväl stöd som kritik. Att proven får tas om utan begränsning är positivt och nödvändigt för att säkerställa den studerandes rättssäkerhet i ett läge där högskornas antagningspraxis ses över. En risk som lyfts fram är att de studerande börjar ta mindre allvarligt på förberedelserna inför studentproven och att antalet som tar om prov ökar. Utskottet framhåller att studiehandledningen och den individuella studieplaneringen stärks genom lagförslaget. Antalet omtagningar kan påverkas genom professionell studiehandledning och kommer inte nödvändigtvis att öka orimligt mycket. Eftersom vitsorden från studentexamen kommer att bli det centrala kriteriet vid antagningen till högskolorna, är det inte ändamålsenligt att begränsa de studerandes möjligheter att genom omtagning av prov förbättra förutsättningarna för att bli antagna. Förslaget i propositionen är enligt utskottet därför motiverat, även om det möjligen kan leda till vissa praktiska problem. Till exempel kan det särskilt i de större städerna bli svårt att få lokalerna och utrustningen att räcka till. Högskolorna kommer inte att slopa urvalsproven helt, och utskottet stöder att de också i fortsättningen utgör en möjlighet att få en plats för fortsatta studier. (Utskottets förslag till uttalande) 

På de grunder som anges närmare i detaljmotiven nedan föreslår utskottet en ändring genom vilka omtagningen av separata prov begränsas till att gälla utbildningsanordnarens egna studerande. 

Genomförande och ikraftträdande

Översynen av gymnasielagen kräver revideringar också i normer på lägre nivå, däribland i förordningar och i grunderna för läroplanen. Undervisningen avses följa vissa gällande bestämmelser och den läroplan som bygger på de gällande grunderna för läroplanen till dess att Utbildningsstyrelsen beslutar om de grunder för läroplanen som avses i 12 § 1 mom. i den föreslagna gymnasielagen och om införandet av de läroplaner som utarbetas utifrån dessa grunder. Enligt propositionen ska Utbildningsstyrelsen godkänna grunderna för läroplanen enligt 12 § så att läroplaner som utarbetats enligt dessa tas i bruk senast den 1 augusti 2021. Avsikten är att grunderna för läroplanen omarbetas under åren 2019—2020 så att utbildningsanordnarna har en skälig tid för att utarbeta läroplaner. 

Vissa sakkunniga har uttryckt sitt stöd för den tidsplan som föreslås i propositionen, medan andra anser att tidsplanen är alltför stram. Utskottet anser att reformen kan genomföras enligt den föreslagna tidsplanen, eftersom ändringarna i grunderna för läroplanen i det här sammanhanget gäller strukturen snarare än innehållet. För att reformen ska kunna genomföras framgångsrikt krävs att läroanstalternas ledning stöder den och att det inom skolgemenskapen råder god växelverkan mellan de studerande och personalen. 

Propositionen medför nya skyldigheter för utbildningsanordnarna, vilket i sin tur leder till nya kostnader. I lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamheten (1705/2009) föreslås det att kommunens självfinansieringsandel av driftskostnaderna sänks och att det för de riksomfattande totalkostnaderna för gymnasieutbildningen anslås extra medel under övergångsperioden. Enligt propositionen uppstår extra kostnader framför allt genom att studiehandledningen stärks såväl kvalitativt som kvantitativt. Propositionens bedömning av kostnadseffekterna bygger på att alla studerande inte kommer att uppleva något behov för personlig eller annan handledning i större utsträckning än hittills eller utnyttjar den möjligheten. Det beräknas att handledningen ökar med 30 minuter per studerande och läsår, vilket uppskattas orsaka utbildningsanordnarna kostnader på sammanlagt 4,33 miljoner euro per år. 

Lagmotionerna

Kulturutskottet stödjer att propositionen godkänns med ändringar. Utskottet föreslår att lagmotionerna förkastas, eftersom det inte föreslås några ändringar i de läroämnen som ingår i gymnasiets lärokurs.