Motivering

Undervisningsministeriet har berett ändringar i lagen och förordningen om grundläggande utbildning enligt strategin för utveckling av specialundervisningen. Ändringarna gäller besluten om specialundervisning och annat stöd till eleverna. De nya begreppen intensifierat stöd och särskilt stöd ska införas. Intensifierat stöd avser stödundervisning, specialundervisning på deltid och elevvårdstjänster. Det är en primär stödform.

Fördelarna med förslaget är t.ex. att tidigt ingripande lyfts fram och att bättre hänsyn tas till dem som behöver särskilt stöd. Syftet är att inom specialundervisningen prioritera tidigare ingripande i form av intensifierat stöd. Syftet är att befästa elevens rätt att i tid och tillräckligt flexibelt få stöd för sin inlärning och skolgång. Det är också bra att bestämmelserna om sekretess och rätt till information ändras, eftersom de gör det möjligt att ordna bättre och tryggare undervisning med beaktande av elevens egenskaper och fysiska och psykiska särdrag. Dessutom är syftet att se över bestämmelserna om elevvårdsarbete och att lägga vikt vid yrkesövergripande kompetens. Det särskilda stödet ska bestå av specialundervisning och annat stöd. Men SDP såg vissa problem i förslaget och dem ville vi åtgärda redan i fjol genom vår parallella lagmotion (LM 112/2009). I sitt betänkande tar utskottet enligt oss inte tag mot de här problemen.

Tillgången till elevvård är redan nu problematisk

Propositionen utgår från att eleverna ska få gå i sin närskola. Det betyder att allt fler specialelever kommer att få allmän undervisning och att allt färre sannolikt kommer att flyttas över till specialundervisning. Ambitionen är alltså att begränsa antalet specialklasser och specialskolor. En del anser att utvecklingsstrategin egentligen har haft som princip att begränsa antalet elever som flyttas över till specialundervisning. Det är fel policy. En lagändring kan inte ha som syfte att snygga upp statistiken.

Regeringen föreslår att ingen elev ska flyttas över till specialundervisning medan förskoleundervisningen pågår eller under det första skolåret, det vill säga precis under den tiden då hela grunden läggs för elevens skolgång. Detta ställer högre krav på lärarna också. Den individuella planen för anordnande av undervisning för elever i specialklasser och specialskolor ska uppge hur elevens integrering ska genomföras och stödjas. Tonvikten ligger på tidigt stöd och förebyggande insatser. Enligt förslaget ska elever som behöver stöd få intensifierat stöd (stödundervisning, specialundervisning på deltid och så vidare). I praktiken kommer det att bli svårt. Även om eleverna enligt lagstiftningen har subjektiv rätt till stödundervisning, är stödundervisningens volym mycket liten — vissa kommuner ordnar inte alls någon sådan undervisning. Det förekommer problem med tillgången till elevvårdstjänster i hela landet. Exempelvis ser justitiekanslern det som alarmerande att elevvården inte är åtkomlig på lika villkor. Han anser att detta är oroväckande med tanke på de grundläggande fri- och rättigheterna. Enligt propositionen ska planeringen av undervisningen och stödtjänsterna bygga på en pedagogisk bedömning. Elever som får intensifierat stöd ska ha en plan för lärande, som är obligatorisk. Allt detta medför en ökad arbetsbörda för klasslärare och ämneslärare. Samtidigt blir arbetet mer krävande och börjar likna en speciallärares uppgifter.

Reformen leder oundvikligen till ökade kostnader

Regeringen uppger att den här nya lagändringen inte kommer att medföra några kostnader. Men specialundervisningsreformen kommer oundvikligen att höja kostnaderna för grundläggande utbildning. Stödundervisningen kommer att öka, undervisningsgrupperna behöver minskas, behovet av kompanjonundervisning ökar och att elevvårdsarbetet ökar. Det kommer att bli svårt att genomföra förslagen redan på grund av det svåra ekonomiska läget. Hur kommer kommunerna, som permitterar sina lärare, att kunna öka timresurserna för stödundervisning eller elevvård? Antalet elever som flyttats över till specialundervisning har ökat de senaste åren. Utbildningsanordnarna bör på förhand få resurser i sin budget för stödundervisning. Standarden på undervisningen för elever i behov av särskilt stöd måste garanteras. Lärarna måste utbildas för att ta emot elever som behöver särskilt stöd, eftersom allt fler nu ska integreras i grupper som får allmän undervisning. Klasslärarutbildningen och ämneslärarutbildningen måste över huvud taget innehålla mer specialpedagogik. Dessutom måste alla elever i gruppen tillförsäkras daglig undervisning på lika villkor. Propositionen tar heller inte upp konsekvenserna för rektorernas arbete.

Finansieringen av specialundervisningsreformen kan inte genomföras i form av en engångsöverföring, utan det krävs långvarig och omfattande resurstilldelning. Den nya lagstiftningen bör tydligt föreskriva om mekanismer och finansiering för att rent konkret säkra tillgången till intensifierat stöd, såsom små undervisningsgrupper, stödundervisning och specialundervisning på deltid. I motiveringen ska det finnas en analys av ett finansiellt system till stöd för reformen. Dessutom får tidsplanen inte vara för stram. Vi föreslår att reformen ska träda i kraft först i augusti 2012.

Problemet med alltför stora undervisningsgrupper är fortfarande olöst

Om elever som behöver särskilt stöd integreras i grupper med allmän undervisning, blir det allt svårare att minska undervisningsgruppernas storlek. Undervisningsgrupperna måste över huvud taget minskas. Verkligheten i kommunerna har visat att gruppstorleken är densamma som tidigare eller större. Regeringens insatser har inte lett till några nämnvärda förändringar i gruppstorleken. Vi socialdemokrater har redan tidigare föreslagit att mer anslag ska disponeras för att minska gruppstorleken och att maximistorleken på undervisningsgrupperna i grundskolan ska lagstadgas.

Skolgångsbiträdenas status är oklar

Antalet skolgångsbiträden i Finland är nästan 10 000 och de arbetar både inom den allmänna undervisningen och specialundervisningen. Men deras arbetsinsats tas inte upp i propositionen. En yrkesövergripande elevvårdsgrupp ska besluta om inledandet av intensifierat stöd. Skolgångsbiträdena ska inte nödvändigtvis vara representerade i gruppen. Det beror på att den här yrkeskåren inte är fastställd som en del av undervisningspersonalen eller elevvårdspersonalen. Därför bör skolgångsbiträdenas status inom undervisningspersonalen och elevvårdspersonalen avgöras i anknytning till den här ändringen.

Skolresorna får inte ta för lång tid

Propositionen lägger fast att elevens dagliga skolresa med väntetider inberäknade får ta högst två och en halv timme i anspråk. Om eleven när läsåret börjar har fyllt 13 år, får skolresan ta högst tre timmar i anspråk. Här blir det problem t.ex. med specialskolor dit vägen kan vara längre för eleverna. Skolskjutsarna körs inom stora områden och då tar skolresan lång tid. Därför måste vi kräva av kommunerna att de ordnar tillräckligt med skolskjutsar, så att tidsgränserna håller.

Motivering

Den föreslagna ändringen av lagen om grundläggande utbildning förbiser den bästa expertisen som gäller det dagliga livet för barn som är placerade på barnskyddsenheter. Inför beslut som gäller barnet ska inte bara de biologiska föräldrarna, vårdnadshavaren och en laglig företrädare för barnet få säga sin åsikt, utan också den person som de facto svarar för barnets uppfostran eller en företrädare för den aktör som uppfostrar barnet. Lagen om grundläggande utbildning bör i fråga om barn som är placerade på barnskyddsenheter kompletteras med att utbildningsanordnaren är skyldig att intensivt samverka med den aktör som vårdar barnet.

Innan ett beslut om särskilt stöd fattas finns det alltid skäl att utöver barnet och vårdnadshavaren eller en laglig företrädare också höra den aktör som vårdar ett barn som är placerat på en barnskyddsenhet. I fråga om ett beslut om en individuell plan för anordnande av undervisning ska det räcka med att den aktör som vårdar barnet är med och utarbetar planen i stället för vårdnadshavaren eller en laglig företrädare. Andra behövliga parter ska kunna medverka i elevvården med samtycke av antingen vårdnadshavaren, en laglig företrädare eller en vårdare för ett barn som är placerat på en barnskyddsenhet. Likaså ska den som de facto vårdar barnet kunna ge sitt samtycke till att sekretessbelagda uppgifter som är nödvändiga för undervisningen begärs.

Enligt lagen om grundläggande utbildning har utbildningsanordnaren rätt att besluta om hur undervisningen ordnas. Utbildningsanordnaren är inte skyldig att hörsamma rekommendationer i expertutlåtanden t.ex. när beslutet om en lämplig inlärningsmiljö för barnet fattas. Följden kan bli att allvarligt traumatiserade och rentav sjuka barn som är placerade på institutioner och i familjehem med stöd av lagen integreras i stora elevgrupper utan att utbildningsanordnaren bryr sig om eller inser konsekvenserna och i strid med den vårdande aktörens synpunkt. Lagförslaget medger inte ens någon möjlighet att överklaga beslutet. Expertutlåtandena bör bättre beaktas i besluten om den individuella planen för anordnande av undervisning och inte förbises t.ex. för att utbildningssektorn ska spara pengar.