Sammantaget anser utskottet att propositionen behövs och fyller sitt syfte. Propositionen är en av de nödvändiga åtgärder för att anpassa ekonomin som ingår i regeringsprogrammet. Systemet med studiestöd ska enligt avsikt ses över under regeringsperioden för att spara in 70 miljoner euro fram till 2019. I propositionen räknar regeringen med att spara 23 miljoner euro när indexbindningen av studiepenningen slopas. Utskottet ser det som betydelsefullt att propositionen i det rådande ekonomiska läget också innehåller ett förslag om att lindra behovsprövningen utifrån föräldrarnas inkomster. Kostnadseffekten av översynen är ca 10,3 miljoner euro 2016. Utskottet tillstyrker lagförslagen, men med följande synpunkter och ändringsförslag.  

I sitt utlåtande om propositionen går grundlagsutskottet särskilt in på slopandet av indexbindningen av studiepenningen och beaktandet av föräldrarnas inkomster. Utskottet anser att slopandet av indexbindningen inte har särskilt stor ekonomisk betydelse på individnivå när man beaktar den förväntade indexutvecklingen under de närmaste åren. Förslaget innebär således inte en så stor försämring av nivån på en grundläggande rättighet att det skulle vara problematiskt ur ett konstitutionellt perspektiv, menar utskottet. 

Grundlagsutskottet anser att det inte ligger helt i linje med jämlikhetsbestämmelserna i grundlagens 6 § att föräldrarnas inkomster inte påverkar studiestödets belopp för högskolestuderande medan de kan påverka studiestödet för 18- och 19-åringar som studerar i någon annan läroanstalt än en högskola. Utskottet påpekar att det legislativa sammanhanget i propositionen inte i sig motiverar att olika grupper av studerande behandlas olika. De föreslagna bestämmelserna innebär i det avseendet emellertid en förbättring jämfört med nuläget. Avsikten är att stegvis helt och hållet avstå från att föräldrarnas inkomster ska inverka sänkande på studiepenningen för en myndig studerande på andra stadiet som bor självständigt. 

I utlåtandet upprepar utskottet med eftertryck sin tidigare ståndpunkt (se GrUU 26/2013 rd, s. 3), dvs. att regeringen måste skynda på reformen. Lagförslaget kan enligt grundlagsutskottet behandlas i vanlig lagstiftningsordning. 

Sakkunniga har kritiserat förslaget att slopa indexbindningen av studiepenningen, eftersom de andra formerna av grundläggande försörjning är bundna till index. Kulturutskottet påpekar dock att indexförändringen 2016 väntas bli mycket liten eller rentav negativ. Det är viktigt att möjligheten att binda studiepenningen till index årligen granskas när budgetförslagen upprättas. Dessutom är det angeläget att framöver i brett perspektiv göra en bedömning av vilket index som är lämpligast för att studiepenningen ska behålla sitt reella värde och sin köpkraft. Utskottet ser det som nödvändigt att studiepenningen, bostadstillägget till studiestödet och studielånet tillsammans gör det möjligt att studera på heltid också i fortsättningen.  

Utskottet förutsätter att regeringen under valperioden 2015—2019 utvärderar den reella utvecklingen i fråga om studiestödet på lika villkor som i fråga om andra former av basinkomst. (Utskottets förslag till uttalande) 

När det gäller 18- och 19-åriga studerande på andra stadiet som bor någon annanstans än hos sina föräldrar föreslår regeringen att den gräns för föräldrarnas inkomster som sänker studiepenningen höjs med ungefär 13 procent. Syftet är att stödet bättre ska räcka till och att främja likabehandlingen av studerande på olika utbildningsstadier. Höjningen av inkomstgränserna kommer enligt uppgift att leda till att föräldrarnas inkomster nästan inte alls sänker studiepenningen för dessa studerande. Om inkomstgränserna slopades helt och hållet för den här kategorin av studerande skulle statens studiestödsutgifter öka med uppskattningsvis 5,4 miljoner euro årligen.  

Senast höjdes inkomstgränserna med ungefär 30 procent genom en lagändring som trädde i kraft den 1 augusti 2014 (1243/2013). Riksdagen förutsatte i sitt svar på regeringens proposition att regeringen vidtar snabba åtgärder för att revidera studiestödslagstiftningen så att myndiga studerande i samma situation inte längre särbehandlas på grund av ålder (RP 116/2013 rd och RP 197/2013 rd — RSv 189/2013 rd). Kulturutskottet anser fortfarande att det här uttalandet måste genomföras. 

I linje med inkommen utredning framhåller utskottet att bedömningen av om en sökande har fast anknytning med hänsyn till levnadsförhållandena klart bör ta fasta på om sökanden själv har anknytning till Finland. Exempelvis en förälders arbete ska i sig inte kunna anses utgöra en sådan fast anknytning till Finland som avses i bestämmelsen, om personen själv inte har fast anknytning till Finland. Utskottet anser att lagförslaget är flertydigt på den här punkten, med hänsyn till de möjliga variationer i levnadsförhållanden och den föreslagna fasta anknytningen som framtida sökande kan ha. Därför menar utskottet att det är mycket viktigt att framöver följa hur praxis för att bevilja studiestöd påverkas av den här reformen och att vidta åtgärder för att se över bestämmelserna, om man bedömer att studiestöd i praktiken också beviljas personer vars fasta anknytning till Finland inte uppfyller den kravnivå som eftersträvas i reformen. 

Kulturutskottet framhåller att propositionen bidrar till ett enklare och mer jämlikt studiestödssystem när det gäller stöd för studier utomlands och 18- och 19-åriga studerande som inte bor hemma. Samtidigt ser utskottet det som ytterst viktigt att hela systemet reformeras så att det på ett övergripande plan blir klarare och enklare. Utskottet vill också peka på behoven att utveckla studiestödet för studerande under 18 år som studerar på andra stadiet och bor självständigt.