Motivering

Den avtagande globala tillväxten och Finlands framtid ställer särskilda krav på statsfinanserna. Vi kan inte skuldsätta oss i det oändliga. Regeringen säger i sitt program och i sina utbildningsstrategier att vi ska vara världens kunnigaste folk senast 2020. Ett sådant mål är omöjligt att uppnå om man ser på linjevalen i nästa års budget. Regeringen går in för att skära ned utbildningsresurserna längs två olika stigar. På undervisnings- och kulturministeriets förvaltningsområde görs en nedskärning på nästan 300 miljoner euro. Samtidigt minskar regeringen statsandelarna och försämrar därmed möjligheterna att producera basservice, där den grundläggande utbildningen är viktigast.

Kommunerna får en svagare finansbas och exempelvis nyttan med indexjusteringen tas ut av den minskade statsandelsprocenten. Statsandelarna reglerar skolnätverket, dess tillgänglighet och därmed möjligheterna att studera. Genom statsandelarna styrs utbildningen till tillväxtorterna, vilket står i bjärt kontrast till den samhällsgaranti för unga som regeringen driver på.

Centern motsätter sig inte att man minskar antalet nybörjarplatser i yrkeshögskolorna på de områden där det finns ett överutbud. De planerade nedskärningarna i budgeten leder emellertid till en orättvis situation med tanke på såväl de studerande och samhällsbehovet i stort som förutsättningarna för ett regionalt näringsliv och företagsamhet. När utbildningen koncentreras till vissa sektorer, men framför allt till vissa regioner, innebär det å ena sidan ett minskat utbud och färre möjligheter, å andra sidan en ännu bittrare kamp om studieplatserna.

Gymnasienätverket i Finlands regleras genom statsandelar. Hittills har många kommuner fullgjort sin andel av utbildningsgarantin genom att erbjuda gymnasieplats till alla som vill. Regeringen ger nu kommunerna en örfil för deras förebyggande arbete, utbildningsgarantin. De ekonomiska villkoren kommer nu att framtvinga gymnasienedläggningar. Enligt regeringens riktlinjer i finansramarna måste gymnasienätverket bli glesare och lagstiftningen om finansiering ses över redan 2012. Det betyder att många måste gå i skola på annan ort. I många kommuner är en gemensam lärarkår för grundskola och gymnasium en nödvändighet och en realitet redan i dag. Nu kommer denna samverkanseffekt i fråga om behöriga lärare att skrotas, om gymnasienätverket blir glesare på det sätt som regeringen skissat upp.

Problemen med inomhusluften i skolorna har fortsatt att förvärras de senaste åren. Multiplikatoreffekten gör att samhällskostnaderna för dålig luft inomhus är enorma. Fullmakten att bevilja understöd till läroanstalter för om-, till- och nybyggnad minskar i nästa års budget. Nedskärningen är brutal: från 36 miljoner till 5 miljoner euro. Samtidigt finns det ca 1 300 skolor som behöver saneras på grund av fukt- och mögelskador. Den finansiering som regeringen föreslår i budgetpropositionen räcker i praktiken till för att bidra till 2—4 projekt. Situationen utgör en hälsorisk för elever, lärare och övriga anställda. Både elever och anställda kommer att uppvisa symptom när de utsätts för mögel och detta leder till att flera tusen barn utvecklar astma varje år. Saneringar skjuts upp och den försummelsen kostar kommunernas utbildningssektor och social- och hälsovården 36 miljoner euro för sjukfrånvaro.

Vid de ca 350 läroanstalterna inom folkbildningen, såsom medborgarinstitut och folkhögskolor, studerar över en miljon vuxna, unga och barn överallt i landet och även på mycket små orter. Dessa läroanstalter och deras filialer ligger nära sina studenter, och där får även de som har svaga ekonomiska resurser och annars dåliga förutsättningar att studera utanför hemorten ekonomiskt rationell och lönande undervisning. Studieblocken tar också hänsyn till grupper med särskilda behov. De som studerar blir allt fler, så det är tydligt att prestationsvolymerna behöver ökas på alla nivåer. Det finns ingen anledning att skrota detta utmärkta system med sina kumulativa effekter på det sätt som nedskärningarna i nästa års budget skulle innebära. Genom denna utbildning kan man både skapa förutsättningar för sådan vidareutbildning som behövs för näringslivet och även förhindra många mänskliga marginaliseringsproblem. Regeringen föreslår en tillfällig sänkning av priset per enhet för museer, teatrar och orkestrar 2012—2015. Det regionala kulturutbudet bygger på kommunernas vision och vilja att erbjuda olika former av kultur. Det är naturligt men inte acceptabelt att kommunerna prioriterar den egentliga grundläggande servicen framför kultur när de ekonomiska resurserna blir knappare. Staten bör inte vara vägvisare när det gäller en sådan utveckling. Ett brett kulturutbud stöder tidig kulturell fostran och även regeringen måste stödja detta fostringsarbete. Den förändring som en tillfällig sänkning av statsandelarna medför kommer att bli permanent inom kommunernas kulturverksamhet.

Motivering

Vi sannfinländare anser att regeringens proposition till Riksdagen med förslag till lagar om ändring av lagen om statsandel för kommunal basservice samt ändring och temporär ändring av lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet inte ska godkännas oförändrad. Vi anser att RP 60/2011 rd inte i tillräcklig utsträckning gynnar vare sig läroanstalternas ställning eller ett jämlikt kulturutbud. Också statsandelen för basservice borde vara större än vad som föreslagits för att kommunernas höga självfinansieringsandel inte ska ta sig uttryck i en märkbar försämring av basservicen.

Satsningar på yrkeshögskolornas verksamhet är ett påtagligt sätt för övergripande inverkan på hur vår bildningsnivå och internationella konkurrenskraft ser ut i framtiden. Både universiteten och yrkeshögskolorna måste garanteras tillräckliga resurser att upprätthålla och utveckla undervisningen och forskningen. Bara på det sättet går det att säkerställa kvaliteten på vår inhemska forskning och att få fram högskoleutbildad arbetskraft för både den privata och den offentliga sektorn i framtiden.

Yrkeshögskolorna fyller en central funktion när det gäller att vaska fram innovationer och nya företag. Innovationer och företagsamhet kan sedan i sin tur bidra till en positiv samhällsekonomisk utveckling. Högklassig forskning och kunnig arbetskraft kommer också att locka hit utländska företag. Staten måste se till att yrkeshögskolorna kan fungera även i fortsättningen och att yrkeshögskolesystemet har förutsättningar för kontinuerlig utveckling. På detta sätt kan staten främja ekonomisk tillväxt.

Statens bidrag till yrkesutbildningen är otillräcklig om man ser på vilket tillstånd utbildningen befinner sig i. Yrkesutbildning av hög kvalitet utgör en av kunskapssamhällets grundpelare, och tillräckliga resurser för tillhandahållande av yrkesutbildning måste garanteras genom tillräckliga statsandelar. Med andra ord bör man höja statens andel av finansieringen av yrkeshögskolornas verksamhet.

Lika villkor måste gälla i hela Finland när det gäller att garantera att den allmänbildande utbildningen håller hög kvalitet och att gymnasienätverket är heltäckande. När gymnasier läggs ned är det ett tydligt tecken på att pengarna inte räcker till inom utbildningssektorn. Det är särskilt i glesbygden som de knappa anslagen leder till nedläggningar. En jämlik tillgång till gymnasieutbildning oavsett var man bor borde vara en rättighet och en möjlighet för varje finsk medborgare. Statsandelsprocenten för undervisningsverksamhet måste höjas om man vill att utbudet och kvaliteten på gymnasieundervisningen ska hållas på en hög nivå och dessutom för att gymnasieeleverna ska få de kunskaper och färdigheter de behöver i framtiden.

Sänkningen av priset per enhet för museer, teatrar och orkestrar kommer att märkas framför allt i kulturutbudet i glesbygden. Vi ska inte underskatta den roll som museerna har att dokumentera ny information vid sidan om att bevara gammal kunskap. Dessutom ska teatrar och orkestrar kunna fungera också utanför de mest tätbefolkade områdena. Därför anser vi att de sänkta priserna per enhet inte bidrar till att främja den finländska kulturen.

Kommunerna bör ha förutsättningar att ge invånarna tillräcklig basservice. Det är klart att det svåra ekonomiska läget medför krav på inbesparingar när det gäller statsandelarna för basservice. Vi anser ändå att regeringens förslag på 31,42 som statsandelsprocent för kommunerna är så pass låg att kommunerna inte klarar av att upprätthålla en högkvalitativ basservice, eftersom de även i övrigt drabbas av nedskärningar.