Motivering

Kulturutskottet går i sitt utlåtande bara in på de ändringar som föreslås i lagen om grundläggande utbildning och gymnasielagen. Regeringen föreslår att bestämmelserna om befrielse från undervisning i den religion som flertalet elever tillhör lyfts ut ur religionsfrihetslagen och tas in i lagen om grundläggande utbildning och gymnasielagen. En elev som inte hör till ett religionssamfund som flertalet elever hör till deltar i religionsundervisningen för flertalet bara enligt egen anmälan. Begreppet konfessionell religionsundervisning föreslås bli ersatt av undervisning i elevens egen religion. I lagarna föreslås vidare bestämmelser om hur det skall förfaras när eleverna åberopar sin rätt att inte delta i religionsutövning i skolan. Utskottet anser att de föreslagna ändringarna är nödvändiga och angelägna med hänsyn till grundlagen och religionsfrihetslagen, men vill ta fram vissa prioriteringar och föreslå en del ändringar.

Undervisningen i religion och livsåskådningskunskap.

I 13 § i lagen om grundläggande utbildning och i 9 § i gymnasielagen föreskrivs om undervisning i religion och livsåskådningskunskap. Enligt propositionens motivering beskriver uttrycket "undervisning i elevens eller studerandens egen religion" bättre innehållet i dagens religionsundervisning. Utskottet poängterar att ändringen inte kräver att religionsundervisningen läggs om i innehållsligt avseende. Den ruckar inte heller på den rätt som eleven enligt gällande lagstiftning har att få undervisning i sin egen religion eller i livsåskådningskunskap och inte heller på elevens skyldighet att delta i denna undervisning.

Utskottet understryker att religionsundervisningens nuvarande mål och innehåll inte kan ändras genom en omformulering av beskrivningen av religionsundervisningen. Ett väsentligt element i religionsundervisningen är att eleverna skall lära känna sin egen religion. Undervisningen har som mål att ge eleverna kunskaper, färdigheter och erfarenheter som de kan bygga sin kulturella identitet och livsåskådning på. I religionskunskap ingår också att ge eleverna en inblick i olika former och sätt för religionsutövning. Religionsundervisningen kan alltså fortfarande innehålla böner, psalmer och religiösa förrättningar. I undervisningen kan t.ex. ingå besök i en kyrka eller moské, men det är inte samma sak som en religiös tillställning. Men om eleverna tar del i en gudstjänst eller andra religiösa aktiviteter skall de informeras om detta enligt 13 a § i lagen om grundläggande utbildning och 9 a § i gymnasielagen.

Utskottet anser att det inte finns fog för att slå fast detaljerna i undervisningen i ett visst läroämne på paragrafnivå. Det hänvisar till den allmänna utgångspunkt i både lagen om grundläggande utbildning och gymnasielagen att undervisningens mål och centrala innehåll anges i läroplansgrunderna (14 § 2 mom. i lagen om grundläggande utbildning och 10 § 2 mom. i gymnasielagen). Utskottet framhåller att målet enligt de nuvarande läroplansgrunderna är att ge eleverna en religiös och konfessionell allmänbildning. Eleverna skall bl.a. få undervisning i sin egen religion och, i de högre klasserna, också i vilket inflytande den har haft, de skall lära känna och få vissa insikter i den konfessionella traditionen i Finland samt ges tillfälle till moralisk utveckling och förståelse för religionens etiska dimensioner. Det är viktigt med en pedagogisk infallsvinkel i all undervisning i elevernas egen religion. En religionslärare med ett gott grepp om sitt ämne och pedagogisk kompetens har alla chanser att uppnå målen med religionsundervisningen. Detta gäller i lika grad undervisningen i andra religioner än flertalets religion. Undervisningen i andra religioner i Finland bör också ge eleverna en inblick framför allt i de grundläggande värderingarna i det finländska samhället och deras roll.

Utskottet noterar att undervisningen i konfessionella ämnen i framtiden kommer att ställas inför stora utmaningar i och med den ökade internationaliseringen och de problem och möjligheter den kulturella mångfalden för med sig. En konstruktiv dialog mellan olika samhällssystem utgår från ett utbyte mellan kulturerna och där spelar värderingar en avgörande roll. I all etisk fostran räcker det alltså inte längre med att man fostrar människor till tolerans. För att den kulturella dialogen skall gå på djupet krävs det allt bättre kunskaper om den egna religiösa och kulturella traditionen. Om vi inte känner och förstår vår egen nationella och kristliga tradition har vi inte heller någon nytta av ett flerkulturellt utbyte. Vi måste väga in dessa utmaningar både i läroplansgrunderna och i planeringen av undervisningen.

Utskottet påpekar att det finska ordet för elev i 9 § 5 mom. i gymnasielagen är oriktigt, eftersom ordet "studerande" förekommer i lagstiftningen om dem som går i gymnasiet. Detta gäller bara den finska texten.

13 a § i lagen om grundläggande utbildning och 9 a § i gymnasielagen.

Regeringen föreslår att lagen om grundläggande utbildning kompletteras med en ny 13 a § och gymnasielagen med en ny 9 a §. Genom bestämmelserna införs en sådan regel att ingen är skyldig att delta i religionsutövning mot sitt samvete. Utskottet påpekar det som sägs i propositionens motivering om att bestämmelserna inte avser att rucka på skolornas nuvarande praxis i fråga om traditionerna i finländska skolor, t.ex. skolavslutningar, eller hur undervisningen i olika läroämnen är ordnad och vad den går ut på. I 13 a § i lagen om grundläggande utbildning och 9 a § gymnasielagen är det fråga om förfarandet. Avsikten är inte att definiera vad 11 § i grundlagen menar med religionsutövning utan att ange de religiösa aktiviteter som skolan skall informera om. Därför menar utskottet att det vore klarare om paragrafrubrikerna omformulerades till "Informering om religiösa aktiviteter".

Vad som menas med att något sker mot ens samvete är en mycket subjektiv fråga, anser utskottet. Det kan inte anges noggrant i lagstiftning.

Utskottet har delgetts farhågor för hur skolorna skall gå iland med sin lagfästa informationsskyldighet. Det hänvisar till propositionens motivering, där det bl.a. sägs att informationen kan ges för en längre tid åt gången. Detta betyder t.ex. att skolan kan gå ut med information om morgonsamlingar i församlingens regi för ett läsår åt gången.

Utifrån det ovan sagda föreslår kulturutskottet att 13 a § i lagen om grundläggande utbildning ändras som följer och att 9 a § i gymnasielagen ändras på ett liknande sätt:

13 a § Informering om religiösa funktioner Den som anordnar grundläggande utbildning skall på förhand informera elevernas vårdnadshavare om gudstjänster och andra religiösa aktiviteter som ingår i skolans verksamhet. Därtill skall vårdnadshavarna informeras om hur de kan meddela att eleven av samvetsskäl inte deltar i tillfällen i fråga. För en elev som inte deltar i en aktivitet som avses i 1 mom. skall i stället ordnas annan verksamhet.

Övrigt.

I sitt betänkande KuUB 18/1982 rd har kulturutskottet gjort den tolkningen att också finska religiösa föreningar med egen trosbekännelse kan anses som trossamfund. Med anledning av detta har undervisningsmyndigheterna ansett att t.ex. föreningen Herran Kansa är en förening som kan jämställas med ett trossamfund. Enligt propositionen är detta inte längre möjligt. För att en religiös förening av detta slag inte skall bli annorlunda behandlad på grund av lagändringen föreslår kulturutskottet att

det i övergångsbestämmelserna i lagen om grundläggande utbildning och gymnasielagen tas in en bestämmelse om att det som föreskrivs om religiösa samfund också gäller en religiös förening som är verksam när lagändringarna träder i kraft och som huvudmannen för grundläggande utbildning har betraktat som religionssamfund enligt de bestämmelser som varit gällande när lagändringarna träder i kraft.

Regeringen föreslår inga ändringar i att det för minst tre elever och studerande som hör till samma religionssamfund skall ordnas undervisning i deras egen religion om deras vårdnadshavare kräver det. Men utskottet har också gett akt på att det i takt med utvecklingen mot ett flerkulturellt samhälle på allt flera orter har uppstått grupper som hör till olika religionssamfund. Detta betyder ökade utbildningsutgifter för kommunerna och då finns det risk för att anslagen tas från den övriga utbildningen.

Lagmotionen.

Kulturutskottet godkänner regeringens förslag till religionsundervisning och föreslår därför att lagmotionen förkastas.