Utgångspunkter för redogörelsen
Den industripolitiska redogörelsen grundar sig på den industripolitiska strategin som publicerades i december 2024 och som ger en helhetsbild av regeringen Orpos industripolitiska prioriteringar och verktyg. Strategin granskar de industripolitiska frågor som är aktuella inom EU och som är väsentliga för Finland. Redogörelsen innehåller långsiktiga riktlinjer och den är på rubriknivå uppbyggd utifrån de sju mål som fastställts i den industripolitiska strategin. De snabba förändringarna i den internationella ekonomiska omvärlden framhäver behovet av en omfattande strategisk bild av de viktigaste målsättningarna och prioriteringarna för Finland och EU.
Som det konstateras i ett sakkunnigyttrande är förmågan att förnya industrin och näringarna på ett sätt som ger så stor produktivitet och så stort förädlingsvärde som möjligt av avgörande betydelse för en lyckad industripolitik. Enligt en färsk rapport från näringslivets forskningsinstitut Etla är finländska företag emellertid inte särskilt villiga att växa och förnya sig. OECD har å sin sida konstaterat att innovationerna i Finland inte är särskilt radikala, utan att verksamheten i alltför hög grad fokuserar på att förbättra redan existerande produkter. För såväl ett högre förädlingsvärde som förnyelse förutsätts forskning och forskningsbaserad utbildning samt förmåga att utifrån dem skapa ny FoU-intensiv affärsverksamhet.
Den industripolitiska strategin och redogörelsen baserar sig i första hand på horisontella åtgärder som stöder förnyelsen och som förbättrar industrins allmänna verksamhetsbetingelser och påverkar företagens verksamhetsmiljö oberoende av bransch. På grund av förändringarna i verksamhetsmiljön, särskilt den ökade konkurrensen om statliga stöd, har behovet av riktade industripolitiska åtgärder emellertid ökat, framgår det av redogörelsen. Riktade offentliga åtgärder ska effektivt lösa identifierade problem som inte kan lösas av den privata marknaden. I ett sakkunnigyttrande lyfts det också fram att om den offentliga FoU-finansieringen kraftigt tar fokus på företag, svarar finansieringen inte nödvändigtvis på marknadsbristen. Risken är i en sådan situation antingen att den privata finansieringen faller i skymundan eller att ineffektiv verksamhet stöds med offentliga medel.
De politiska åtgärder som föreslås i redogörelsen är 1) utveckling av verksamhetsmiljöns konkurrenskraft för att locka investeringar, 2) effektivisering av den offentliga finansieringen för att mobilisera privat finansiering, 3) ökning av förädlingsvärdet och produktiviteten genom satsningar på immateriellt kapital, 4) skapande av tillväxt genom forskning, innovationer och internationella nätverk, 5) utnyttjande av möjligheterna inom ren omställning samt bioekonomi och cirkulär ekonomi, 6) satsningar på logistik, infrastruktur och industrikluster och 7) säkerställande av tillgången på kunnig arbetskraft.
Centrala teman i redogörelsen med avseende på kulturutskottets ansvarsområde är forsknings- och utvecklingsverksamhet samt kunnande. Utskottet har tidigare i sitt utlåtande om kommissionens konkurrenskraftskompass (KuUU 4/2025 rd — E 8/2025 rd) konstaterat att kompetens, forskning och innovationer av hög kvalitet är nyckeln till konkurrenskraft och ekonomisk tillväxt.
FoUI-verksamhet
I ett sakkunnigyttrande påpekas det att redogörelsen kraftigt fokuserar på befintliga företag och deras förhållanden och verksamhetsbetingelser. Betydligt mindre uppmärksamhet fäst däremot vid nyskapande forskning, utveckling och innovationer. I de centrala konkurrentländerna satsas det inom FoUI-verksamheten och näringspolitiken i allt högre grad på högskolor och de ekosystem som högskolorna och företagen bildar.
För närvarande är en betydande del av Finlands största exportföretag inte särskilt FoUI-intensiva, oavsett om det gäller produkter och tillhörande tjänster, sägs det i redogörelsen. Statens ökande forsknings- och utvecklingsfinansiering har i betydande grad kanaliserats via Business Finland för att fördelas till företagsorienterad FoU-verksamhet. Med tanke på en långsiktig utveckling av industrin är det viktigt att också möjligheterna till basforskning stärks samtidigt.
Kulturutskottet upprepar sin ståndpunkt att den offentliga finansieringen har störst effekt när den riktas till basforskning och forskningsbaserad högskoleutbildning och att basforskning som producerar ny kunskap är en förutsättning för högklassig tillämpande forskning och långsiktig innovationsverksamhet (KuUU 4/2025 rd). Det är därför ytterst viktigt att tillräckliga resurser tilldelas högskolornas basforskning och sådan utvecklingsverksamhet som stöder den.
Kulturutskottet anser att den finansiering som kanaliseras via Business Finland bör stärka högskolornas och företagens samarbete kring forskning och utveckling. I ett sakkunnigyttrande har det dessutom ansetts viktigt att Finlands Industriinvestering Ab:s investeringsstrategi möjliggör investeringar i forskningsbaserade företag i initialskedet, vars väg ut på marknaden normalt är mer krävande än för andra företag.
Enligt redogörelsen är industri- och FoUI-politiken sammanflätade på många sätt, och målet är att dessa politikområden ska stödja varandra bättre än tidigare. Också i ett sakkunnigyttrande påpekas det att det är viktigt att utveckla Finlands industri- och FoUI-politiska linje som en helhet. Enligt utskottets uppgifter pågår det vid forsknings- och innovationsrådet för närvarande ett arbete med att fastställa de strategiska valen för den nationella FoUI-politiken och -verksamheten. Kulturutskottet påpekar att de strategiska valen inom FoUI-politiken och industripolitiken måste stödja varandra på ett ändamålsenligt sätt.
Enligt ett sakkunnigyttrande bör industripolitiken särskilt beakta de områden inom vilka det redan finns ett starkt kunnande i Finland. Sådana är enligt yttrandet bland annat områden som hänför sig till halvledare, rymdområdet, ren teknik och artificiell intelligens. Det påpekas också att Europas andra ELLIS-institut (European Laboratory for Learning and Intelligent Systems) inrättades i Finland i december 2024. Målet är att det ska bli ett forsknings- och kompetenscentrum som för samman kunnande på olika håll i Finland på ett nätverksbaserat sätt och fungerar som en bro till det internationella fältet. Ett sådant nätverksbaserat arbetssätt möjliggör en bättre arbetsfördelning inom högskolefältet än för närvarande.
En målbild enligt redogörelsen är att en större andel än för närvarande av EU:s sammanhållningsmedel används för åtgärder som främjar produktivitet och innovation. Enligt uppgift används ERUF- och ESF-finansiering i Finland i nuläget mest av yrkeshögskolor. Det är viktigt att sammanhållningsfinansieringen riktas till sådan forskning och utveckling som tillämpas på nationell nivå, eftersom den verksamhet som finansieras inte i sin nuvarande form har någon ersättande finansiering i de nationella finansieringsinstrumenten.
Tillgången på kunnig arbetskraft säkras
Ett mål som ställs upp i redogörelsen är att förbättra kvaliteten på utbildningen och höja utbildningsnivån så att den motsvarar de ökade kraven i arbetslivet. Enligt redogörelsen behövs det inte bara en reform av den utbildning som finansieras med offentliga medel, utan också utveckling av utbildning som genomförs och finansieras av arbetsgivarna själva. Kulturutskottet välkomnar dessa riktlinjer. Utskottet har också tidigare i olika sammanhang framhävt att det finns ett behov av att se till att det finns tillräckligt med kunnig arbetskraft (bl.a. KuUU 11/2024 rd, KuUU 5/2024 rd, KuUU 15/2024 rd och KuUB 19/2021 rd).
Tillgången på kunnig arbetskraft lyfts i den industripolitiska strategin och redogörelsen fram som en kritisk fråga med tanke på förnyelsen av industrin och nya investeringar. Olika industriområden står inför utmaningar när det gäller att rekrytera kunnig arbetskraft och dessa utmaningar kan bemötas bland annat genom att förbättra utbildningens kvalitet, öka utbudet av arbetskraft och systematiskt förutse kompetensbehoven. Möjligheterna till kontinuerligt lärande i arbetslivet stöds bland annat genom att utveckla kompetenshelheter som är mindre än examina samt genom att erkänna kunnande som förvärvats i arbetslivet och göra studievägarna smidigare.
En hög kunskapsnivå skapar förutsättningar för ekonomisk tillväxt Utbildningsnivån i Finland ligger dock under genomsnittet för OECD-länderna och andelen unga vuxna (25–34-åringar) som avlagt högskoleexamen har slutat öka. I Finland är bristen på högutbildade yrkesgrupper bland de värsta i OECD-länderna och utifrån prognoserna kommer efterfrågan på högutbildade yrkesgrupper att öka allt kraftigare. Man strävar efter att svara på kompetensbehoven bland annat genom att öka antalet nybörjarplatser vid högskolorna samt genom ett pilotprojekt för doktorsutbildning 2024–2027. Några sakkunniga har föreslagit en parlamentarisk plan för att höja utbildningsnivån. Planen skulle sträcka sig över regeringsperioderna.
Kulturutskottet påpekar att när man vill säkerställa att det finns tillgång till tillräckligt med kunnig arbetskraft är det viktigt höja befolkningens utbildningsnivå, ha ett fungerande fortbildningssystem, locka och hålla kvar internationella experter samt trygga verksamhetsförutsättningarna för vetenskap och FoUI-verksamhet av hög kvalitet. Med tanke på tillgodoseendet av kompetensbehoven är det viktigt att utöver branschspecifika behov också fästa vikt vid behovet av att trygga grundläggande färdigheter på alla utbildningsstadier samt också så kallade generiska färdigheter, såsom företagsfärdigheter, digital kompetens och lärfärdigheter. De generiska färdigheterna får en allt större betydelse när arbetslivet ständigt förändras.
De kreativa branschernas betydelse
I ett sakkunnigyttrande har det ansetts bra att redogörelsen är branschneutral. Å andra sidan har det framförts kritik mot att redogörelsen knappt alls beaktar de kreativa branscherna, trots att de kreativa branscherna enligt internationella undersökningar är den snabbast växande sektorn. I redogörelsens tabeller över centrala branscher saknas kulturbranschen och de kreativa branscherna helt och hållet, och orden ”konst”, ”kultur” eller ”kreativa branscher” nämns inte i redogörelsen. Som det konstateras i ett sakkunnigyttrande har det finskspråkiga begreppet ”industripolitik” och tolkningen av det lett till att immateriellt värdeskapande och kulturell och kreativ industri, som är ett betydande verksamhetsområde, har fallit i skymundan. Likaså har sakkunniga ansett att det är bristfälligt att upphovsrätt och det immateriella värde som upphovsrätterna genererar inte nämns i redogörelsen även om upphovsrätten borde vara en central del av Finlands industri- och innovationspolitik. Till exempel i Storbritanniens industristrategi lyfts den kreativa sektorn fram som en av åtta viktiga, framtida industrisektorer. I Sverige nämns kulturbranschen och den kreativa sektorn som en ny basindustri i den framtidsstrategi som godkändes i fjol. Kulturutskottet anser att de kreativa branschernas roll som ett delområde inom den finländska industripolitiken i fortsättningen bör identifieras bättre än för närvarande.
Enligt Statistikcentralen producerade de kreativa branscherna 3,1 procent av bruttonationalprodukten och stod för 2,8 procent av de sysselsatta år 2022. Till och med under coronatiden 2020 och 2021 var de kreativa branschernas andel av bruttonationalprodukten större än inom flera traditionella branscher, såsom pappersindustrin (1,4 %), livsmedelsindustrin (1,3 %), den kemiska industrin (2,7 %) och trävaruindustrin (0,9 %). Totalekonomiskt sett motsvarar storleksklassen på de kreativa branscherna ungefär 16,8 miljarder euro, varav cirka 14 miljarder euro är verksamhet inom den privata sektorn. Av företagens omsättning och de samhälleliga aktörernas omkostnader år 2022 stod de traditionella underhållnings- och kulturbranscherna för 5,5 miljarder, spelbranschen för 3,9 miljarder och medie- och kommunikationsbranschen för 5,4 miljarder euro. Av de traditionella kultur- och underhållningsbranscherna är litteratur (1,6 md), musik (1,5 md) filmbranschen och den audiovisuella branschen (1,3 md), visuell konst (0,7 md) och teater- och scenkonst (0,5 md) de största.
De kulturella och kreativa branscherna är en resurs som inte utnyttjas i tillräcklig grad med tanke på hållbar tillväxt och förnyelse av samhället. Finland ligger betydligt efter jämförelseländerna när det gäller att utnyttja de kreativa branschernas potential och investera i immateriella produktionsfaktorer. I de övriga nordiska länderna, i synnerhet i Sverige och Danmark, är exporten inom de kreativa branscherna betydligt större än i Finland. I Danmark var exporten av kulturprodukter mätt i pengar nästan sex gånger större och i Sverige nästan nio gånger större än här.
Business Finland beviljar i nuläget relativt lite stöd till de kreativa branscherna, och sakkunniga har påpekat att kriterierna för den nya FoU-finansieringen lämpar sig dåligt för merparten av företagen. Utmaningar är bland annat små företag, utnyttjandet av värderingsmodeller för immateriella rättigheter samt en lång tidsperiod mellan uppkomsten av kostnaderna och kassaflödet. Företagen inom kultur- och underhållningsbranschen är ofta små och deras verksamhet grundar sig på omfattande underleverantörskedjor och projektanställd personal. Som det påpekas i ett sakkunnigyttrande behövs det nya finansieringsinstrument som lämpar sig för de kreativa branscherna. Dessutom behöver redan befintliga modeller (såsom produktionsincitamentet för den audiovisuella branschen) utvecklas så att de lämpar sig bättre för branschen. Likaså bör det tas fram en modell genom vilken det immateriella kapitalet också kan betraktas som säkerhet för finansieringen. Kulturutskottet har också i sitt utlåtande om budgetpropositionen för 2025 konstaterat att det är viktigt att man i den FoU-finansiering som öronmärkts till de kreativa branscherna hittar fungerande instrument som tar fasta på branschens särdrag (KuUU 11/2024 rd).
I redogörelsen nämns det att den ekonomiska strukturen i Finland, liksom i andra västländer, har förändrats kraftigt under de senaste decennierna och ekonomin har i allt högre grad blivit en tjänste- och digitalekonomi. I ett sakkunnigyttrande påpekas det att den totala omsättningen för exempelvis företagen inom evenemangsbranschen var cirka 2,8 miljarder euro 2023. Utöver omsättningen för dessa företag generar evenemangsbranschen också omsättning för andra sektorer, såsom inkvarterings-, restaurang- och trafiktjänster. Det är också viktigt att evenemangsbranschen betraktas som en egen bransch i regleringen och näringspolitiken för att branschen ska kunna utvecklas och växa. I ett sakkunnigyttrande har det framförts att man i arbets- och näringsministeriets projekt Tillstånd och tillsyn identifierade 72 olika tillstånd och anmälningar i anslutning till evenemang, medan antalet tillstånd exempelvis i fråga om gruvbranschens projekt uppgick till 10. En sådan obalans i regleringen stör evenemangsverksamheten som näringsgren och är tids- och energikrävande för företagarna som försöker skapa mervärde för kunderna.