Allmänt
Kulturutskottet konstaterar att strukturförändringen inom den finländska ekonomin, den stagnerade tillväxten, skuldsättningen och de nödvändiga anpassningsåtgärderna inom den offentliga sektorn sätter strikta ramar för verksamheten inom undervisnings- och kulturministeriets förvaltningsområde. Förvaltningsområdet är föremål för en betydande anslagsminskning fram till 2020. Oroväckande är att i detta läge har Finlands proportionella ställning som kompetenssamhälle försvagats och ökningen av utbildningsnivån har stannat av. De ungas kunskapsnivå sjunker och den finländska vetenskapen hotar sacka efter de konkurrerande ländernas. Ökningen i antalet asylsökande inverkar på behovet att utveckla utbildningen och stödja deras integration med hjälp av kultur, idrott och ungdomsarbete.
I detta läge betonar kulturutskottet betydelsen av strukturella reformer och behovet av att öka utbildningssystemets produktivitet och effektivitet. Regeringen satsar på detta särskilt med hjälp av spetsprojektet för kompetens och utbildning. Utskottet ser det som nödvändigt att genom utveckling och reformer fortsatt tillförsäkra alla finländare kvalitetstjänster inom forskning och utbildning och inom kultur, idrott och ungdomsarbete.
Slutsumman under undervisnings- och kulturministeriets huvudtitel 2017 föreslås vara högst 6 773 miljoner euro, vilket är 28 miljoner euro mindre än innevarande år. Den främsta anslagsökningen är att 150 miljoner euro reserveras för rekapitalisering av högskolorna. För spetsprojekten för kompetens och utbildning 2017 allokeras cirka 62 miljoner euro.
De stora minskningarna av anslag hör ihop med studiestödsreformen och överförandet av bostadsbidraget för studerande till det allmänna bostadsbidraget. Effekten går på cirka 161 miljoner euro. Regeringen kommer att föreslå bland annat att stödtiden för högskolestudier förkortas till 54 stödmånader, att den sänkande effekt som föräldrarnas inkomster har på studiepenningen för 18- och 19-åriga studerande på andra stadiet som bor självständigt slopas och att höjningen av de studiepennings- och bostadstilläggsbelopp som återkrävs på basis av studerandens egna inkomster görs skäligare. Det är av stor betydelse, menar kulturutskottet, att i det rådande ekonomiska läget kunna få till vissa tydliga förbättringar i de studerandes ställning också i fråga om studiestödet. Kulturutskottet kommer att behandla ärendet mer detaljerat i samband med behandlingen av den anknytande propositionen.
Minskningen av anslaget för yrkesutbildning med 190 miljoner euro riktas i sin helhet till kommunernas finansieringsandel och den inverkar inte på anslaget i statsbudgeten. Detta ändringsförslag är enligt utskottets bedömning både till beloppet och i proportion till den sammantagna finansieringen av yrkesutbildningen den mest betydande sparåtgärden inom utskottets ansvarsområde. De redan genomförda nedskärningarna inom finansieringen av yrkesutbildningen och minskningen med 190 miljoner euro 2017 innebär exempelvis jämfört med 2013 en total minskning med cirka 331 miljoner euro, det vill säga 19,5 procent av 2013 års finansieringsnivå.
Kulturutskottet har upprepade gånger påpekat att minskningen av finansieringsandelen för yrkesutbildning ska genomföras 2017 men lagstiftningen om reformen av yrkesutbildningen ska träda i kraft först 2018. Utskottet påpekar därför att 2017 blir ett ytterst krävande år för utbildningsanordnarna. Kulturutskottet kommer att behandla ärendet mer detaljerat i samband med behandlingen av den anknytande propositionen.
På grundval av konkurrenskraftsavtalet justeras undervisnings- och kultursektorns anslagsnivå enligt det ändrade behovet i fråga om förvaltningsområdets verk, mottagarna av finansiering enligt det kalkylerade finansieringssystemet och högskolorna.
Kulturutskottet lägger ytterst stor vikt vid att det i budgetpropositionen under moment 29.08.41 (Vissa dispositionsrättsersättningar) föreslås en höjning på 6,3 miljoner euro för låneersättningar till upphovsmän till skyddade verk. Kulturutskottet och andra aktörer har många gånger föreslagit att medlen för ersättningarna ska utökas i nivå med de övriga nordiska länderna. Hit hör också regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om ändring av 19 och 19 a § i upphovsrättslagen (RP 102/2016 rd—KuUB 10/2016 rd) som utvidgar låneersättningen till att omfatta också lån från högskolebibliotek. Också det har varit ett av kulturutskottets långvariga mål. Den betydande nivåhöjning som nu föreslås höjer det totala ersättningsbeloppet till 15,6 miljoner euro, vilket enligt sakkunnigyttranden garanterar att den ökade mängden ersättningsmottagare inte minskar ersättningarna för de etablerade ersättningsmottagarna.
Kulturutskottet anser det också ytterst betydelsefullt att ett incitamentsystem för den audiovisuella branschen tas i bruk 2017. Finansieringen delas 2017 jämnt mellan undervisnings- och kulturministeriet och arbets- och näringsministeriet, och det praktiska genomförandet sköts av Tekes — utvecklingscentralen för teknologi och innovationer. Incitamentet syftar till att öka Finlands konkurrenskraft och göra landet mer attraktivt i fråga om inspelningar av inhemska och utländska produktioner. Undervisnings- och kulturministeriets andel, som genomförs genom anslagsöverföringar från ministeriets huvudtitel till arbets- och näringsministeriets huvudtitel, uppgår till totalt 750 000 euro av vilket 250 000 euro avsätts för administration av incitamentsystemet och 500 000 euro avsätts för kompensation för avgifter.
Kulturutskottet granskar i det följande budgetpropositionen för 2017 endast med avseende på vissa centrala frågor.
Grundskolans utmaningar
Enligt utredning till kulturutskottet är nivån på våra studieresultat fortfarande hög, men utvecklingstrenden har redan i tio år pekat nedåt. Nuläget kan inte anses tillfredsställande när 15 procent av kvinnorna och en femtedel av männen i åldern 20 till 24 år är utanför arbete eller utbildning och andelen snabbt ökar. Också skillnaderna mellan den bästa och sämsta framgången bland eleverna ökar snabbt. Det är ytterst alarmerande att en del av våra ungdomar inte når sådana grundläggande färdigheter i matematik eller läsförmåga som behövs i fortsatta studier och i arbetslivet.
Skillnaderna i anordnandet av grundläggande utbildning håller enligt erhållet yttrande på att öka mellan olika kommuner till exempel så att skillnaden mellan den mängd undervisning som eleverna får kan uppgå till en dryg termin. Också andra indikatorer, såsom storleken på undervisningsgrupperna och antalet elever som behöver särskilt stöd, pekar på ojämlikhet när det gäller tillgången till undervisning.
Skillnaderna inom landet när det gäller att fullgöra läroplikten och få avgångsbetyg har av hävd varit små. Utskottet ser det som nödvändigt att hålla fast vid denna likställdhet och att skillnader mellan regioner och inom kommuner ska åtgärdas genom extra satsningar och utvecklingsåtgärder. I det erhållna sakkunnigyttrandet betonas att det i glesbygden i norr finns helt andra möjligheter att genomföra exempelvis valfri undervisning jämfört med huvudstadsregionen. Samtidigt skulle distansundervisning möjliggöra många studielösningar oavsett tid och plats. Antalet personer som blir utan studieplats på andra stadiet respektive avbryter yrkesstudier väcker enligt yttrandet farhågor. Studieresultaten för andra generationens invandrare inger oro och en tillräcklig språkutbildning och studiehandledning spelar därför en viktig roll i vårt allt mer differentierade samhälle.
Det är viktigt, anser kulturutskottet, att regeringen för nästa år har reserverat 15,2 miljoner euro för utveckling av jämlikhet inom utbildningen och för utveckling av kvaliteten på specialundervisningen. Dessutom ska särskilda anslag anvisas för åtgärder som ska utveckla sätten att lära sig och lärandemiljöerna inom den grundläggande utbildningen. Dessa områden ska också bli föremål för utvecklingsåtgärder för att förbättra studieresultaten och stödja utvecklingen av lärandet och pedagogiken genom att befästa principen om närskola. Vidare genomförs åtgärder som förebygger skolavhopp. Utskottet föreslår att finansutskottet ska ompröva nivån på anslaget för utveckling av jämlikhet inom utbildningen.
Kulturutskottet framhåller att småbarnspedagogiken, förskoleundervisningen och den grundläggande utbildningen utgör grunden för hela skolsystemet och ska tillförsäkra alla lika möjligheter till fortsatta studier och en hållbar livsstil. För att trygga likabehandling bör utbildningens tillstånd och kvalitet följas på bred bas och vid behov bör den tilldelas extra resurser.
Men det handlar inte bara om extra resurser utan om en finländsk pedagogisk kultur i vidare bemärkelse. Alla samhällsfenomen i tiden återspeglar sig i mindre skala också på skolorna. Det kan påverkas genom skolans läroplansreform. Skolans mest centrala och angelägna ärenden där är att placera eleven i centrum, att öka mängden av olika slag av delaktighet och medinflytande och att förstå värdering av lärandet som en målinriktad, kontinuerlig och sammansatt process. De tydliga omställningar i arbetskulturen som här eftersträvas kräver i alla skolor tillräckliga satsningar på att utveckla och förnya verksamheten. Enligt de yttranden som utskottet har tagit del av har inte alla kommuner förmått förbereda sig för detta reformarbete tillräckligt.
I samband med att förebygga utanförskap vill kulturutskottet betona betydelsen av dialog och engagemang i skolans vardag. Den nationella styrningen och vägledningen med avseende på välmående, hälsa och säkerhet har ökat betydligt men fortfarande förekommer det mobbning i skolorna och en del av eleverna känner rädsla och mår psykiskt dåligt. Att bygga upp en psykisk och social trygghet är en av de mest centrala faktorerna för att nå framgång i framtidens grundskola.
Helt avgörande i fråga om att förebygga utanförskap är det yrkesövergripande samarbetet i att identifiera och hjälpa dem som riskerar att bli utanför. Ofta handlar det inte bara om att hjälpa de unga utan i ett större perspektiv att stödja hela familjen. Unga familjer bör erbjudas handledning, stöd i föräldraskapet och nätverk. Dessutom bör man i ett mycket tidigt skede identifiera de barn och ungdomar som löper risk att bli utanför. Man bör minnas att barnens välmående alltid korrelerar med familjens välmående. Utskottet understryker fungerande samarbetsmodeller också vid beredningen av den övergripande social- och hälsovårdsreformen.
Utskottet konstaterar att det uppsökande ungdomsarbetet har varit en god metod för att förebygga utanförskap bland unga. Men viktigare ändå är enligt utskottets bedömning att de unga erbjuds en tydlig samlad service där man kan fokusera på att besvara den ungas frågor och diskutera framtida möjligheter och erbjuda dem som behöver det konkret hjälp. Det kan innebära hjälp och råd exempelvis i situationer där den unga inte har fått studieplats eller jobb eller behöver sociala tjänster av olika typ.
Kulturutskottet vill betona att skolornas klubbverksamhet kan ge de unga nya vänskapsrelationer och impulser för att finna egna fritidsintressen. Skolornas klubbverksamhet är därför ett viktigt element i det förebyggande arbetet, särskilt för barn som inte annars har möjligheter till fritidsaktiviteter.
Lärarutbildningen
Som ett led i regeringens spetsprojekt för kompetens och utveckling inleddes i februari 2016 ett lärarutbildningsforum som tillsattes av undervisnings- och kulturministern. Syftet är att förnya den grundläggande utbildningen och fortbildningen för lärare. Arbetsgruppen har utarbetat ett utvecklingsprogram för grundutbildningen och fortbildningen av lärare som offentliggjordes den 13 oktober 2016.
Forumet betonar i sitt program att lärarutbildningen bör utvecklas som en helhet som omfattar antagning, grundutbildning och inskolning samt utveckling av yrkeskompetensen under karriärens gång. Den pedagogiska kompetensen och utnyttjandet av nyaste forskningsdata om lärande särskilt vid fortbildning bör stärkas. Centrala innehåll är förebyggande av utslagning, stärkande av ett språk- och kulturmedvetet lärande och förnyande av läroanstalternas arbetskultur. Yrkespedagogisk lärarutbildning stärker den kompetens som lärarna behöver i samband med reformen av yrkesutbildningen. Programmet har tagits väl emot och kulturutskottet anser det ytterst angeläget att programmet blir genomfört.
Kulturutskottet vill betona vikten av att etablera mentorskap och kamratstöd som en del av lärarutbildningen. Exempelvis utskottets utfrågning av sakkunniga har aktualiserat den ökande betydelsen av tutorlärare som ett led i att ta i bruk nya lärmiljöer och digitala läromedel. Utbildningen av chefer bör stå i fokus, för uppgiften att leda människor och kompetens betonas allt starkare när innehåll och metoder förnyas. Utskottet understryker att också elever och studerande bör ses som en resurs i digitaliseringen när elevens och studerandens roll förskjuts från passiv mottagare av kunskap till en aktiv producent av kunskap.
Kulturutskottet har senast i sitt utlåtande till finansutskottet om statsrådets redogörelse om planen för de offentliga finanserna 2017—2020 (KuUU 6/2016 rd—SRR 3/2016 rd) i ett brett perspektiv behandlat behovet av att utveckla lärarutbildningen. I samband med den aktuella budgetpropositionen betonar utskottet särskilt behovet av att utveckla den yrkespedagogiska lärarutbildningen och att öka universitetsutbildningen av barnträdgårdslärare. Utskottet noterar att läget håller på att försämras när det gäller lärarutbildningen, fortbildningen av lärare och tillgången till kompetenta lärare i östra Finland. Med tanke på den regionala och språkliga jämlikheten måste lärarutbildningen vara heltäckande i hela landet.
Yrkespedagogisk lärarutbildning.
Utskottet anser det vara ytterst viktigt att utvecklingen av yrkeskompetensen sker i samarbete med arbetsplatserna. Modellerna och metoderna för lärande och handledning i jobbet bör vidareutvecklas. Yrkesutbildningen är den utbildningsform som ligger närmast arbetslivet, och nära kontakter mellan skola och arbetsliv är också en nödvändig förutsättning för att vi ska kunna utbilda framtidens yrkesmänniskor. Lärarnas kunskaper om arbetslivet måste kunna uppdateras oftare för att de bättre ska kunna handleda lärande i jobbet.
Också inom yrkesutbildning förskjuts lärarens roll i riktning mot handledning och träning. Elevernas individuella och flexibla studieval och frånvaron av strikta scheman är en utmaning för den traditionella lärarrollen. Enligt ett yttrande till utskottet syns omställningen i lärarens roll ännu inte i den yrkespedagogiska lärarutbildningen så som den borde, och den erbjuder inte redskap för handledning. Också utvecklingen och användningen av digitala lärmiljöer och undervisningsmetoder kräver satsningar inom den yrkespedagogiska lärarutbildningen.
Lärarutbildningen bör ge goda färdigheter för träning i entreprenörskap särskilt inom yrkesläroanstalter, och fortbildning bör stå till buds i stor omfattning för dem som inte har tidigare beröring med träning i entreprenörskap. Också lärarnas kunskaper om internationella perioder för att lära i jobbet bör uppdateras.
Utskottet konstaterar att yrkesutbildningen bär ett stort ansvar för utbildningen av de som får asyl. Det avkräver personalen ny kompetens och ett särskilt pedagogiskt grepp, vilket bör beaktas fullt ut i personalutbildningen. Att utbilda elever med varierande språklig och kulturell bakgrund ska ses både som en pedagogisk utmaning och som en möjlighet.
Dessutom fäster utskottet uppmärksamhet vid att den svenska yrkesutbildningen enligt erhållen utredning har ett betydande antal lärare utan pedagogisk utbildning. Den svenska yrkespedagogiska lärarutbildningen bör förnyas så att också de svenska studerande kan tillförsäkras sakkunnig undervisning.
Studiehandledning spelar en ytterst stor roll inom yrkesutbildning och satsningar behövs också för att fortbilda studiehandledarna.
Lärare inom småbarnspedagogik.
Kulturutskottet ser det som viktigt att antagningen till universitetens barnträdgårdslärarutbildning har utvidgats med en årlig extra satsning åren 2012—2016 och på så sätt har man nått en ökning i mängden pedagogisk barnträdgårdslärarutbildning. Men antalet universitetsexamina för barnträdgårdslärare bör fortfarande fås att öka så att minst 700 nya studerande tas in varje år. På så sätt säkerställer vi ett tillräckligt antal kompetenta sökande till den expanderande specialbarnträdgårdslärarutbildningen och att lediga anställningar som barnträdgårdslärare tillsätts med nya lärare som fått pedagogisk utbildning.
Utskottet vill betona att det råder en väldig och ständig brist på barnträdgårdslärare i hela landet, såväl i tillväxtorter som i glesbygdsområden. Enbart i huvudstadsregionen var siffrorna för saknade kompetenta lärare 467 barnträdgårdslärare och 49 speciallärare inom småbarnspedagogik i slutet av 2015. Dessutom råder det brist på svenska barnträdgårdslärare. Bristen på barnträdgårdslärare kommer att fördjupas ytterligare när de barnträdgårdslärare och daghemsföreståndare som hör till de stora åldersklasserna avgår med pension åren 2020—2025.
År 2014 utexaminerades cirka 720 socionomer med behörighet som barnträdgårdslärare och cirka 390 barnträdgårdslärare med universitetsexamen. Av de nyutexaminerade barnträdgårdslärare som är i arbetslivet har för närvarande nästan 90 procent socionombakgrund medan något över 10 procent har universitetsexamen. Utskottet understryker att de socionomutbildade redan har möjligheter att genom fortbildning och kompletterande utbildning bli behöriga barnträdgårdslärare och möjlighet att utbilda sig exempelvis till barnträdgårdslärare inom förskoleundervisning.
Garanti för fritidsaktiviteter
De sakkunnigutredningar som kulturutskottet fått del av har tagit upp möjligheterna till fritidsaktiviteter för barn och unga. En meningsfull fritid öppnar för gemensamma aktiviteter och upplevelser av att lyckas. Det hjälper barn och ungdomar att må bättre och att bli delaktiga i samhället. Därför borde varje barn och ungdom har minst en fritidsaktivitet.
Sakkunniga har lyft fram att föräldrarnas inkomster och utbildning starkt styr de ungas möjligheter till fritidsaktiviteter. Över en tredjedel av de unga har inte inlett en fritidsaktivitet på grund av penningbrist. I fråga om ungdomar med utländskt modersmål är andelen nästan hälften. En del unga (17 procent) har inte träffat vänner på grund av ekonomiska skäl. Av barnen till de högst utbildade föräldrarna har 95 procent något slag av fritidsaktivitet medan siffran för barn till föräldrar med bara grundläggande utbildning är 74 procent. Sammanlagt 87 procent av 15—29-åringarna uppger att de har ett fritidsintresse. Kulturutskottet konstaterar att beklagligt många unga faller utanför. Utskottet ser den ojämlika situationen i fråga om fritidsaktiviteter för barn och unga som synnerligen oroväckande och betonar att faktiska förutsättningar för fritidsaktiviteter måste göras åtkomliga för alla barn och ungdomar.
I budgetpropositionen stöds förutsättningarna för fritidsaktiviteter för barn och ungdomar genom ett anslag för klubbverksamhet. Utskottet vill påpeka att nästa års belopp på 2,9 miljoner euro är cirka 2 miljoner euro mindre än det statsbidrag som delades ut 2016. I budgeten föreslås som en del av spetsprojektfinansieringen för att göra konsten och kulturen mer tillgänglig 1 miljon euro för att främja tillgången på kulturverksamhet för barn mellan den grundläggande konstundervisningen och skolorna genom att utnyttja klubbverksamheten. Projektet för att förbättra tillgången på kulturverksamhet för barn är positivt, men målet är alltför snävt. I budgetpropositionen föreslås 7 miljoner euro för projektet En timme motion om dagen som gäller verksamhet under skoldagen inom grundläggande undervisning. Projektet är en fortsättning på programmet Skolan i rörelse. Utskottet ser positivt på projektet och anser att dess verksamhetsidé med fördel kan utvidgas också till utbildning efter den grundläggande undervisningen, i synnerhet yrkesutbildningsområdet där man har hyst oro över att de studerande motionerar för lite. Utskottet anser att handledningen till en rörlig livsstil bör göras till ett kontinuum som börjar med småbarnspedagogik och fortsätter ända till yrkesutbildningen och gymnasiet. På så sätt kan vi säkerställa att intresset för motion fortgår livet ut.
Utskottet noterar att anslagen för klubbverksamhet och för de ovan nämnda spetsprojekten inte kan tillförsäkra alla barn och ungdomar möjligheter till fritidsaktiviteter. Klubbverksamheten når inte alla barn och dessutom har dess finansiella bas krympt. Utskottet föreslår att finansutskottet reserverar tillräckliga anslag att dela ut som statsbidrag för att stödja klubbverksamhet för skolelever.
Kulturutskottet vill betona att exempelvis låga inkomster hos föräldrar inte får vara ett hinder för att ha fritidsintressen och utveckla sig själv. Tröskeln för självständiga fritidsaktiviteter måste sänkas och det måste ses till att särskilt barn och ungdomar som riskerar bli utslagna får tillfälle att aktivera sig. Idrott och fritidsaktiviteter med låg tröskel bör ökas. Varje barn och ungdom bör ha minst en fritidsaktivitet. Kulturutskottet föreslår att beredning av en garanti för fritidsaktiviteter för barn och ungdomar inleds för att trygga lika möjligheter till fritidsaktiviteter. För att garantin ska fås framåt krävs ett flertal åtgärder och deltagande av olika parter. Partnerskap mellan kommuner, idrottsföreningar, organisationer och skolor samt församlingar intar en nyckelroll. Också de unga bör fås med i beredningen.
Högskolor och stöd för studier
Anslagen för högskoleundervisning och forskning uppgår i budgetpropositionen till 3,3 miljarder euro 2017, vilket innebär en ökning på 124 miljoner euro jämfört med 2016. Här ingår dock ett engångstillägg på 150 miljoner euro för rekapitalisering av universiteten. Ökningen av kostnadsnivån beaktas i enlighet med tidigare beslut inte i dimensioneringen av anslagen för universitet och yrkeshögskolor 2016—2019. I överensstämmelse med tidigare beslut utgår kompensationen för apoteksavgifter vid Helsingfors universitet och Itä-Suomen yliopisto från 2017.
Av Finlands Akademis bevillningsfullmakt på 348 miljoner euro avdelas 50 miljoner euro till stöd för universitetens profilering, 30 miljoner euro för att främja unga forskares forskning och 10 miljoner euro för att finansiera ett forsknings-, utvecklings- och innovationsprogram. Regeringen föreslår 2017 totalt 20 miljoner euro för att utveckla lärarnas kompetens. För att utveckla högskoleutbildningen, stärka digitala lärandemiljöer inom högskoleundervisningen och förbättra förutsättningarna för studier året om föreslås 30 miljoner euro.
Kulturutskottet konstaterar på grundval av erhållen utredning att högskolornas finansiella situation utifrån 2015 års bokslutsuppgifter som helhet är tillfredsställande på kort sikt och att fokusområdena för den extra finansiering som föreslås i budgetpropositionen enligt utskottets bedömning är väl valda. Men högskolornas finansiella situation varierar från skola till skola. Enligt ett yttrande har exempelvis antalet anställda vid universiteten på grund av sparbeslut åren 2014 och 2015 minskat med cirka 1500 personer per år och 2016 bedöms minskningen uppgå till åtminstone 1700 årsverken.
Utskottet framhåller att reformerna av högskolornas arbetssätt är nödvändiga för att trygga verksamhetsförutsättningarna på lång sikt och för att stärka verksamhetens kvalitet och genomslag. Det är enligt erhållen utredning också ett centralt tema i avtalsförhandlingarna för 2017—2020 som ska föras mellan ministeriet och högskolorna 2016. I anslutning till det lägger kulturutskottet stor vikt vid den finansiering på 50 miljoner euro som ska användas för att stärka universitetens profilering genom Finlands Akademis konkurrensbaserade finansiering.
För 2017 uppställs som mål för högskolorna att främja en arbetsfördelning som stöder profileringen och att intensifiera det inbördes samarbetet och även samarbetet med forskningsinstituten. Samarbetet stärks mellan högskolor och näringsliv för att kommersialisera innovationer. Målet är att samla kompetensen i konkurrenskraftiga kluster och att utnyttja resurserna för vetenskap och forskning med än större effektivitet och genomslag. Studieprocesserna och flexibla studiemöjligheter ska utvecklas så att tiden i arbetslivet förlängs.
De nödvändiga sparbehoven har under de senaste åren påverkat all verksamhet i en negativ riktning, såväl forskning, utbildning som stödtjänster. Utskottet understryker i synnerhet att ställningen för studerande och unga forskare måste beaktas och utvecklas när universitetens och yrkeshögskolornas arbetssätt förnyas. De unga forskarnas situation förbättras av en tilläggssatsning på 30 miljoner euro. I yttranden till utskottet har det dock framhållits att konkurrensbaserad finansiering i allmänhet är kortvarig, att sökprocessen för att få den är arbetskrävande och osäker och att den inte möjliggör någon långsiktigare forsknings- eller karriärplanering. Beroende av extern finansiering leder också till ojämlikhet mellan forskare inom olika vetenskapsområden. Exempelvis bland doktorander inom den tekniska branschen jobbar de flesta som avlönade anställda medan de flesta inom humaniora har stipendium eller arbetar helt utan finansiering.
Enligt erhållna yttranden upplever de studerande i stor utsträckning att besparingarna konkret har lett till att undervisningen har minskat och att dess kvalitet har försämrats. Det är vardag bland högskolestuderande att kurser avbokas, planerad undervisning inte kan ges och handledningen av lärdomsprov är bristfällig eller saknas helt. Enligt yttranden av studerande har belastningen på lärarna ökat ytterligare och undervisningens kvalitet har lidit. När till exempel direktundervisningen minskar tvingas man gå in för fler boktentamina och andra enklare studieformer. Att förvaltningspersonalen minskar har lett till problem med registrering av studieprestationer och undervisningsarrangemang exempelvis i fråga om lokaler och arrangemang kring dem. De administrativa besparingarna vältrar över arbete på lärare och forskare.
Kulturutskottet ser mycket allvarligt på de studerandes oro över att studierna i praktiken försvåras. När högskolornas arbete utvecklas måste man lägga tillräcklig vikt vid att tillförsäkra studerande tjänster som bidrar till att studiearbetet löper. Utskottet understöder att samarbetet mellan högskolorna utvecklas så att synergieffekter med effekt på studier och inlärning kan nås i så hög grad som möjligt. Exempelvis gemensamma studiepaket och föreläsningar, sambruk av lokaler, tillgodogörande av tidigare studier och möjligheten att smidigare än förr flytta mellan olika högskolor kan dels bidra till de eftersträvade besparingarna, dels framför allt främja snabbare utexaminering och längre tid i arbetslivet.
Enligt utredning till utskottet sökte 75 procent av de nya studenterna till fortsatt utbildning, men följande höst inledde endast 32 procent av de nyblivna studenterna högskolestudier. Utskottet ser det som viktigt att följa genomförandet av antagningsreformen och vid behov vidta åtgärder för att bättre nå reformens ursprungliga mål.
Idrottsutövarnas socioekonomiska ställning och brister i social trygghet.
Stöd till idrottsutövare.
Enligt utredning till utskottet medför idrottsutövarnas svaga socioekonomiska ställning stora utmaningar för unga idrottare som försöker ta sig till världstoppen. Efter det välfungerande systemet med idrottsläroanstalter på andra stadiet är det praktiskt och finansiellt förenat med stora utmaningar att kombinera idrott och studier. Åtstramningarna i studietiderna och studiestödet försvagar möjligheterna att genomföra en dubbel karriär. En idrottsutövare med ambition att nå toppen är tvungen att av tidsrelaterade orsaker schemalägga sina studier för en längre tid. Då räcker studiestödet inte som grundläggande försörjning och åtstramningarna i studiestödet under de senaste åren drabbar särskilt studerande som utövar idrott. En snabb studietakt är nödvändig för försörjningen men ger inga möjligheter att använda den tid för idrott som toppidrottsrelaterade mål skulle kräva.
Idrottsutövare som kan väntas nå framgång får enligt yttrande relativt bra stöd av grenförbundet för kostnader för idrott och träning. Cirka 200 av de främsta utövarna av individuella grenar omfattas också av individuellt stöd från Olympiska kommitténs enhet för elitidrott. Men de har ett svagt genomslag om den basala socioekonomiska ställningen inte ger möjligheter att sträva efter toppframgång i idrott.
Undervisnings- och kulturministeriet beviljar träningsstipendier till ett belopp på 5 000, 10 000 eller 20 000 euro per år. Stipendierna är avsedda särskilt för idrottsutövare i individuella grenar och för unga utövare av lagsport som förbinder sig till långsiktig professionell träning och som beräknas ha möjligheter till framgång i kommande internationella elittävlingar. Idrottsstipendiet har varit ett ytterst betydande stöd för idrottare och det har gett många idrottare möjligheter att fokusera på målinriktad idrott.
I sakkunnigyttrandet föreslås att idrottsstipendiernas belopp ska ökas exempelvis från nuvarande 1,7 miljoner euro till 2,2 miljoner euro. Genom att öka stipendierna kan stöd riktas särskilt till toppförmågor inom individuella grenar och till unga idrottsutövare som strävar mot toppen i individuella grenar och lagsport och som ofta har en trängd ekonomisk situation. Kulturutskottet ställer sig bakom förslaget att höja anslaget för idrottsstipendier.
Urheilijoiden Ammattienedistämissäätiö (URA) har till syfte att arbeta för att idrottsutövare ska kunna få yrkesexamen och att trygga utbildning för idrottsutövare som avslutat sin aktiva karriär. Stiftelsen genomför sitt syfte genom att dela ut studiestipendier, vilka man dock har kunnat bevilja endast cirka 15 procent av de sökande som uppfyllt sökkriterierna. Stiftelsens studiestipendium har en direkt effekt på ekonomiläget hos idrottare som studerar. Stiftelsen har årligen fått ett understöd på 135 000 euro från undervisnings- och kulturministeriet sedan 2009. Samtidigt har antalet sökande nästan fördubblats (2009: 245, 2016: 478).
I yttrandet föreslås att understödet för stiftelsen URA ska ökas från 135 000 till 300 000 euro. Genom det kan 100 studerande idrottsutövare stödjas i stället för de nuvarande 70, och stipendiet kunde höjas från 2 000 till 3 000 euro. Utskottet ser det som viktigt att höja understödet till stiftelsen.
Systemet med idrottsakademier stöder dubbla karriärer för idrottsutövare, daglig träning och specialistarbete i vardagen. Undervisnings- och kulturministeriet stöder ett tjugotal idrottsakademier med 950 000 euro per år. En del av stödet riktas till specialistarbete såsom hälso- och sjukvårdstjänster. Att koncentrera sakkunniga till idrottsakademier har öppnat för att erbjuda kvalitetstjänster till rätt målgrupp på ett kostnadseffektivt sätt. Avgiftsfria eller billiga specialisttjänster som stöd för träningen är ett betydande indirekt stöd till idrottsutövarna då de och deras familjer avlastas kostnadsansvaret.
I ett yttrande till utskottet föreslås att specialiststödet till idrottsakademierna ska höjas från nuvarande nivå med 300 000 euro om året. Stödet ska riktas till en stor mängd unga och idrottare i olika grenar och idrottare som redan är på toppen. Utskottet understöder en justering av finansieringen för idrottsakademiernas specialiststöd till idrottsutövare.
I yttrandet till utskottet uppskisseras också en ny verksamhetsmodell för att trygga arbete och försörjning efter idrottskarriären. I förslaget ingår tanken på ett stöd till idrottsutövare genom vilket idrottarens särskilda styrkor, både psykiska och erfarenhetsbaserade, bättre ska sammanlänkas för näringslivets och företagens behov. Resultatet kunde vara att företagen får tillgång till ett slags CV-databas om idrottsutövare som ömsesidigt skulle bidra till att idrottsutövare får jobb efter idrottskarriären. Kulturutskottet uppmuntrar till att utveckla modellen ytterligare.
Brister i social trygghet för idrottsutövare.
Den sociala tryggheten för idrottsutövare bestäms dels enligt de så kallade normala lagarna om social trygghet, dels enligt speciallagar som enbart gäller idrott. Den främsta skillnaden jämfört med vanliga arbetstagare är lagen om olycksfalls- och pensionsskydd för idrottsutövare (276/2009). Den lagen utesluter i praktiken idrottsutövare från tillämpningsområdet för lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar samt från tillämpningsområdet för lagen om pension för arbetstagare.
Frågor relaterade till social trygghet hör till social- och hälsovårdsutskottets ansvarsområde, men kulturutskottet ser det ändå som befogat att kommentera problemen med nuläget till vissa delar.
Den lagstadgade olycksfalls- och pensionsförsäkringen för idrottsutövare omfattar endast cirka 1 000 idrottsutövare vilket innebär att merparten av idrottsutövarna tjänar under 11 600 euro per år. De som utövar idrott professionellt tjänar in pension sporadiskt.
Att försäkra en utövare av en individuell idrottsgren är frivilligt. Den som för utövning av idrott i Finland tjänar minst 9 600 euro i skattepliktig inkomst har rätt till skydd för olycksfall enligt lagen och för ålderdom till dess att idrottsutövaren fyller 65 år. Utövare av individuella idrottsgrenar går miste om förmånerna enligt lagen om pension för företagare trots att deras verksamhet ofta värderas enligt status som yrkesutövare eller företagare. För utövare av individuella idrottsgrenar är pensions- och olycksfallsskyddet följaktligen helt beroende av frivilliga försäkringar och risken för obefintliga intjänade pensionsbelopp särskilt under idrottskarriären är stor vilket inte kan anses godtagbart med tanke på målen för social trygghet.
Kulturutskottet framhåller att det långsiktiga målet bör vara att idrottsutövare ska ingå i det normala trygghetssystemet och att förmånerna (arbetslöshetsersättning, olycksfallsförsäkring, tillväxt i pensionsskyddet osv.) ska ligga på samma nivå som för andra förvärvsarbetande. Det är möjligt framför allt för utövare av lagsport.
För att revidera den sociala tryggheten för individuella idrottare behövs det helt nya lösningar eftersom de inte har något anställningsförhållande. Då gäller det att beakta dels försäkringsmatematiska faktorer, dels samhällets uppskattning av idrottsutövarens personliga arbete och prestationer och den betydelse personen har som förebild för kommande idrottargenerationer.
Enligt vad utskottet erfar behövs det ytterligare finslipning av bland annat dagpenningen från sjukförsäkringen. Den del av lönen som förs över till idrottsfonden bör nämligen räknas in i dagpenningsbeloppet. Dessutom måste rätten till inkomstrelaterad dagpenning ses över för att också gälla proffsidrottare. Pensionsskyddet kopplat till stipendier för individuella idrottare måste ordnas på samma sätt som för stipendietagare inom andra områden på så sätt att nivån på stipendiet inte sjunker.