LAGMOTION 126/2003 rd

LM 126/2003 rd - Eva Biaudet /sv 

Granskad version 2.0

Utlänningslag

Till riksdagen

MOTIVERING

Enligt regeringens proposition är ett av syftena med lagen att främja reglerad invandring och internationellt skydd med respekterande av de mänskliga och de grundläggande fri- och rättigheterna samt med beaktande av internationella fördrag som är förpliktande för Finland. Det är befogat att utlänningslagen därmed är förenlig med de internationella fördragen. Ordalydelsen i den föreslagna bestämmelsen om lagens tillämpning på minderåriga (6 §), vilken fastställer att i allt beslutsfattande skall särskild uppmärksamhet fästas vid barnets bästa samt vid omständigheter som hänför sig till barnets utveckling och hälsa, är inte förenlig med artikel 3 i konventionen om barnens rättigheter, som lyfter fram att vid alla åtgärder som rör barn skall barnets bästa komma i främsta rummet. I motionen föreslår man ändra lagtexten för att korrigera denna olägenhet.

52 § i regeringens förslag till utlänningslag stadgar om beviljande av kontinuerligt uppehållstillstånd åt en utlänning som befinner sig i Finland, om det med hänsyn till utlänningens hälsotillstånd, de band som knutits till Finland eller av någon annan individuell, mänsklig orsak är uppenbart oskäligt att vägra tillståndet. I motiveringarna lyfts fram att bestämmelsen i synnerhet kan komma ifråga i fall där minderåriga barn kommit ensamma till landet och deras föräldrar sägs har dött eller om deras hemvist inte är känd. Under förutsättning att man får reda på föräldrarnas hemvist och barnet kan återvändas tryggt till denna plats, poängteras däremot att familjeåterföreningen i första hand skall ske på det ställe där föräldrarna vistas. Förvisso tilllägger motiveringarna att familjeåterföreningen också kan ske i Finland om detta är förenligt med barnets bästa men tankegången om att ett ensamt barn i första hand skall skickas tillbaka om föräldrarnas hemort är känd är inte förenlig med den ovannämnda bestämmelsen om att barnets bästa alltid skall styra beslutsfattandet. För att man skall kunna försäkra sig om att det verkligen är förenligt med barnets bästa att han eller hon skickas tillbaka är det befogat att före ett avslående beslut om uppehållstillstånd höra de sociala myndigheterna om vad som utgör barnets bästa i det konkreta fallet.

Förslaget till ny utlänningslag innefattar även bestämmelser om uppehållstillstånd på grund av familjeband, enligt vilka personer kan få uppehållstillstånd i Finland på den grund att de är familjemedlemmar till en finsk medborgare eller en utlänning som beviljats uppehållstillstånd i Finland. Lagförslaget fastställer att med familjeband skall avses maken, person av samma kön om partnerskapet är registrerat samt ett ogift barn under 18 år som den i Finland bosatta personen är vårdnadshavare för. Ifall den som befinner sig i Finland är yngre än 18 år är endast dennes vårdnadshavare familjemedlem enligt bestämmelsen. Ett utomlands bosatt minderårigt syskon är däremot inte det. Detta är oskäligt med beaktande av att många av de barn som lagparagrafen skulle tänkas beröra blivit föräldralösa varvid syskonen kan vara deras enda anhöriga. I enlighet med barnets bästa föreslås i motionen att definitionen ändras så att minderåriga syskon även ges status som familjemedlem.

Behovet av tillräckligt rättskydd är speciellt viktigt vad gäller personer som söker internationellt skydd, eftersom deras besvär alltid berör mänskliga och de grundläggande fri- och rättigheterna. I enlighet med 62 § 2 mom. i gällande lag föreslås (201 §) att ett avvisningsbeslut som fattats enligt det sk. försnabbade förfarandet skall kunna verkställas oberoende av om ett eventuellt ändringssökande anhängiggörs. Den Europeiska människorättsdomstolen har behandlat frågan om att avlägsna någon från landet medan besvär ännu är anhängiggjorda och enligt domstolen bryter förfarandet mot rätten till ett effektivt rättsmedel och till en rättvis rätttegång, som fastställts i Europarådets människorättskonvention (439/1990, FördrS 19). Även grundlagsutskottet har påpekat att ett dylikt förfarande i enskilda fall kan utgöra ett brott mot människorättskonventionen. (bl.a. GrUU 10/2002 rd). För att säkra att en utlännings rätt till ett effektivt rättsmedel inte försummas bör förvaltningsdomstolen ges tillräckligt med tid för att avgöra om verkställigheten av ett beslut kan leda till att det inlämnade besväret blir ett tomt kapitel. I motionen föreslås därför att ett avvisningsbeslut som fattats enligt det försnabbade förfarandet inte får verkställas före förvaltningsdomstolen avgjort en ansökan om förbud av verkställigheten.

Enligt nu gällande lag kan ett permanent uppehållstillstånd beviljas åt en person som varit bosatt i Finland under två års tid utan avbrott (16 § 5 mom. utlänningslagen). Med hänvisning till att två år är en relativt kort tid i jämförelse med villkoret i andra medlemsstater inom EU föreslås i propositionen att denna boendetid förlängs till fyra år. Eftersom harmoniseringsfrågan ännu inte avgjorts inom unionen och slutresultatet enbart kommer att fastställa minimistandarder som medlemsländerna skall uppfylla, finns det ingen orsak varför Finland i detta skede borde gå in för ett längre krav. En förlängning till fyra år främjar inte heller strävanden efter att integrera utlänningar bosatta i Finland eller bidrar till att de känner sig mera hemmastadda i det finländska samhället.

Behandlingstiderna beträffande uppehållstillstånd har enligt den gällande lagen varit oskäligt långa på grund av att Utlänningsverket varit överbelastat med uppgifter. Enligt ändringsförslaget skall Utlänningsverket ytterligare överta många av de uppgifter som tidigare skötts av de utländska beskickningarna. Vidare är det föreslaget att Utlänningsverket ges rätt att besvära sig till högsta förvaltningsdomstolen över ett beslut av förvaltningsdomstolen genom vilket dess beslut upphävts eller ändrats (195 §). Inom förvaltningsrätten har den myndighet som fattat ett beslut vanligen inte besvärsrätt ifall den lägre instansen ändrar eller upphäver dess beslut. Eftersom det inte finns några motiverade skäl varför Utlänningsverket skulle behöva den föreslagna besvärsrätten är det oändamålsenligt att belasta myndigheten med ytterligare en uppgift. På den grund föreslås i motionen att Utlänningsverket inte skall ges denna besvärsrätt.

Med stöd av det ovan anförda föreslår jag,

att riksdagen skall godkänna följande lagförslag:

Utlänningslag I enlighet med riksdagens beslut föreskrivs: 1 kap.

Allmänna bestämmelser

1—5 § (Som i RP) 6 §

Tillämpning av lagen på minderåriga

I beslutsfattande som sker med stöd av denna lag och som gäller ett barn som är yngre än 18 år skall barnets bästa komma i främsta rummet. (2 och 3 mom. som i RP) 7—36 § (Som i RP) 37 §

Familjemedlem

Vid tillämpningen av denna lag anses som familjemedlem maken till en i Finland bosatt person samt ett ogift barn under 18 år vars vårdnadshavare den i Finland bosatta personen är. Om den person som är bosatt i Finland är ett minderårigt barn, är barnets vårdnadshavare och minderåriga syskon familjemedlemmar. Som familjemedlem anses också en person av samma kön, om partnerskapet har registrerats nationellt. (2 mom. som i RP) 38—51 § (Som i RP) 52 §

Beviljande av uppehållstillstånd av individuella mänskliga orsaker

En utlänning som befinner sig i Finland beviljas kontinuerligt uppehållstillstånd, om det med hänsyn till utlänningens hälsotillstånd, de band som knutits till Finland eller av någon annan individuell, mänsklig orsak är uppenbart oskäligt att vägra uppehållstillstånd, särskilt med beaktande av de förhållanden i vilka han eller hon skulle hamna i sitt hemland eller hans eller hennes sårbara ställning. Innan ett avslående beslut fattas i ett ärende som gäller ett barn som är yngre än 18 år och som kommit ensam skall de sociala myndigheterna höras om vad som är förenligt med barnets bästa. (2 och 3 mom. som i RP) 53—55 § (Som i RP) 56 §

Beviljande av permanent uppehållstillstånd

Permanent uppehållstillstånd beviljas en utlänning som efter att ha fått kontinuerligt uppehållstillstånd lagligen vistats i landet i två år utan avbrott, om villkoren för kontinuerligt uppehållstillstånd för utlänningen uppfylls och om det inte finns några i denna lag nämnda hinder för beviljande av permanent uppehållstillstånd. Vistelsen betraktas som oavbruten, om utlänningen har vistats i Finland under minst hälften av uppehållstillståndets giltighetstid. (2 och 3 mom. som i RP) 57—194 § (Som i RP) (195 i RP utesl.) 195—199 § (Som 196—200 i RP) 200 §

Verkställighet av beslut om avvisning

(1 mom. som 201 § 1 mom. i RP) Om ett avvisningsbeslut har fattats med stöd av 103 § 1 mom. 2 punkten eller med stöd av 103 § 2 mom. 3 punkten kan det här beslutet verkställas efter det att det delgetts sökanden om inte förvaltningsdomstolen bestämmer något annat. Ifall en ansökan om förbud av verkställigheten av beslutet anhängiggjorts, får beslutet verkställas först då förvaltningsdomstolen avgjort ifrågavarande ansökan. Ett beslut som med stöd av 103 § 1 mom. 1 punkten har fattats om avvisning av en utlänning som kommit från ett tryggt asylland, med stöd av 103 § 2 mom. 1 punkten om avvisning av en utlänning som kommit från ett tryggt ursprungsland, eller med stöd av 103 § 2 mom. 2 punkten om avvisning av en sådan utlänning vars ansökan har ansetts som uppenbart ogrundad, kan verkställas tidigast den åttonde dagen efter det att beslutet har delgetts om inte förvaltningsdomstolen besluter något annat. Före verkställigheten skall det säkerställas att tidsfristen har omfattat minst fem vardagar. Ifall en ansökan om förbud av verkställigheten av beslutet anhängiggjorts, får beslutet verkställas först då förvaltningsdomstolen avgjort ifrågavarande ansökan. 201—213 § (Som 202—214 § i RP)

_______________