LAGMOTION 128/2003 rd

LM 128/2003 rd - Christina Gestrin /sv m.fl.

Granskad version 2.1

Lag om ändring av 3 § fastighetsskattelagen

Till riksdagen

MOTIVERING

Enligt fastighetsskattelagen är varje fastighetsägare skyldig att betala fastighetsskatt, vilken räknas ut på basis av värdet på den fasta egendomen. Skatten uppbärs av den kommun inom vilkens område fastigheten är belägen och det är även kommunen som inom vissa minimi- och maximigränser har befogenhet att slå fast skatteprocenten. Enligt gällande lagstiftning är däremot inte alla fastigheter belastade med fastighetsskatt (3 § fastighetsskattelagen). Bland dessa i lag uppräknade områden hittas bland annat allmänna vatten, vilka främst utgörs av Finlands territorialvatten och större insjöar. Dessa offentligt ägda fastigheter har befriats från skatt främst på grund av förvaltningsmässiga skäl. Det ur ett ekonomiskt hänseende mest betydande undantaget från skatteplikten utgörs av jord- och skogsbruksmark. Högsta förvaltningsdomstolen har i sin praxis (bl.a. HFD:1996-B-552, HFD:1997:21) poängterat att undantaget beträffande skogsmark enbart gäller sådan skog som är avsedd att användas för odling av träd för erhållande av inkomster. Detta innebär att fast egendom, på vilken ägaren bedriver endera jord- eller skogsbruk för att få inkomster är skattefria objekt.

I listan på de områden som i lag befriats från fastighetsbeskattning hittas däremot inte priva-ta vattenområden. I princip är vattnen skattemässigt endera självständiga fastigheter eller delar av andra fastigheter. Under förutsättning att områdena anses ha ett självständigt beskattningsvärde är fastighetsägaren därmed även skyldig att betala skatt. I praktiken innebär detta fall där vattenområdet inbringar eller förväntas inbringa inkomster för dess ägare. Praxis visar däremot att värderingen av vattenområden inte är lätt, varför många områden på den grund lämnats obeskattade. Dessutom har flere vattenområden inte ansetts ha ett egenvärde men de har indirekt påverkat värderingen av den strandfastighet som vattnet hänger ihop med. Därtill har värderingspraxis varierat mellan olika kommuner. Det som ytterligare föranlett problem är det faktum att skatteförvaltningen nödvändigtvis inte har kännedom om alla privatägda vattenområden, eftersom information om dem främst kommer skatteförvaltningen till kännedom i samband med att det offentliga köpvittnet anmäler om ett fastighetsköp. Ovannämnda leder till att beskattningspraxis beträffande privata vattenområden är väldigt slumpmässig, kommunbundet och framför allt svår för fastighetsägaren att kunna förutse.

De flesta betydande privata vattenområdena utgör, på samma sätt som skogen, områden som är avsedda att användas för erhållande av inkomst. Med hänvisning till att sådan fast egendom som används för jord- eller skogsbruk enligt fastighetsskattelagen undantagits från skatteplikten är det med hänvisning till jämlikhetsaspekter befogat och skäligt att även vattenområden som brukas av yrkesfiskare skulle befrias från denna skatteplikt.

Med stöd av det ovan anförda föreslår vi,

att riksdagen skall godkänna följande lagförslag:

Lag om ändring av 3 § fastighetsskattelagen I enlighet med riksdagens beslut ändras i fastighetsskattelagen av den 20 juli 1992 (654/1992) 3 § 1 mom. 4 punkten som följer: 3 §

Fastigheter som är helt eller delvis befriade från skatt

Fastighetsskatt skall inte betalas

- - - - - - - - - - - - - - - - - - -

4) för allmänna och privatägda vattenområden.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - -

_______________

Denna lag träder i kraft den 200 .

_______________