LAGMOTION 5/2008 rd

LM 5/2008 rd - Timo Kalli /cent m.fl.

Granskad versio 2.0

Lag om säkerhetsskydd i riksdagen och lag om ändring av 4 och 19 § i lagen om säkerhetsutredningar

Till riksdagen

DETALJMOTIVERING

1.1 Lag om säkerhetsskydd i riksdagen

1 §. Lagens syfte och tillämpningsområde.

Enligt 1 mom. är syftet med lagen att skydda arbetet och ordningen i riksdagen. Skrivningen är informativ utan hänvisningar till de skyldigheter som räknas upp i lagen. Uttrycket "skydda arbetet och ordningen i riksdagen" tjänar i paragraferna som ett begrepp för lagens syfte.

Att skydda arbetet och ordningen i riksdagen avser för det första att skydda plenum och riksdagens arbete i övrigt för störningar från utomstående. För att återställa ordningen får talmannen enligt 66 § 2 mom. i grundlagen bestämma att läktarna ska utrymmas. I 1 mom. sägs det att yttringar av bifall eller ogillande inte tillåts i riksdagens plenum. Ordningen störs också om någon bland åhörarna på läktaren för oljud eller beter sig på annat sätt störande eller dåligt och därmed stör förhandlingarna i plenum eller kränker plenums dignitet.

Av riksdagens uppgifter och funktion som högsta statsorgan följer att ordning måste upprätthållas. Dessutom ställer riksdagens status vissa krav. Riksdagshuset betraktas som ett av vårt lands värdefullaste konstverk och följaktligen gäller det att slå vakt om och skydda byggnaden med alla lokaler och all inredning mot skadegörelse och vandalism. Enligt den föreslagna lagen ingår också arbetsredskap i den egendom som ska skyddas.

Enligt 2 mom. ska lagen tillämpas i riksdagens hus och andra lokaler som riksdagen förfogar över och i dessas omedelbara närhet. Räckvidden behöver inte anges noggrannare för de olika funktionerna och lokalerna. Riksdagen består av flera byggnader som alla, med undantag för de hyrda lokalerna på Anttigatan 1, via entréer ger tillträde till riksdagshuset, plenisalen och utskottens mötesrum. Utskotten sammanträder i sina egna mötesrum, som på två undantag när finns i riksdagshuset eller riksdagens tillbyggnad. Framtidsutskottets rum finns i riksdagen hus på Riksdagsgatan 4 (hus D) som via kulvertar är sammanbundet med riksdagshuset. Revisionsutskottet sammanträder i hyrda lokaler på Anttigatan 1; därifrån finns ingen förbindelse till riksdagshuset eller tillbyggnaden.

Riksdagens hus och andra lokaler som riksdagen förfogar över och området i dessas omedelbara närhet går i lagen under beteckningen "skyddsområde". Riksdagen har i sin besittning lokaler som den hyrt permanent eller annars fått tillgång till. Däremot gäller lagen inte t.ex. lokaler eller områden som riksdagen hyrt för ett visst tillfälle eller lokaler som bara används en kort tid. När riksdagen hyr lokaler för kort tid på annat håll är det fastighetsägaren som svarar för säkerhetsarrangemangen.

Bestämmelsen tillåter skyddsåtgärder inte bara i riksdagshuset och riksdagens tillbyggnad utan också i hus C och D samt de lokaler på Anttigatan 1 som riksdagen använder. Säkerhetskontroller och andra skyddsåtgärder får med andra ord utföras vid entréerna till de hus eller lokaler som riksdagen förfogar över, om det går att från dem komma till riksdagshuset eller andra ställen i riksdagen. Lagen tillämpas också på lokaler eller fastigheter som riksdagen eventuellt hyr permanent i framtiden.

Områdena i omedelbar närhet av de lokaler riksdagen förfogar över bör omfattas av lagen, eftersom det måste kunna gå att t.ex. från riksdagshustrappan avlägsna personer eller grupper som utgör ett hot mot andras säkerhet eller allvarligt stör arbetet och ordningen i riksdagen. Likaså måste det gå att från riksdagsentréns omedelbara närhet avlägsna personer som uppträder hotfullt eller grupper som kan misstänkas utgöra ett hot mot riksdagsledamöternas säkerhet när dessa går till och från riksdagshuset.

Grundlagsutskottet underströk i sin bedömning av bestämmelserna om inkvarterings- och förplägnadsverksamhet (GrUU 49/2004 rd, s. 3/I) vikten av att begreppet "omedelbara närhet" tolkas snävt. Normalt avses med begreppet ett område av gatan eller vägen strax utanför entrédörren till en rörelse. Uttrycket bör tolkas på samma sätt snävt i annan lagstiftning om ordningsvakters och liknande personers tjänstgöringsområde (GrUU 10/2006 rd, s. 3/II).

I linje med grundlagsutskottets hållning avses med områden i omedelbar närhet trappan upp till riksdagshuset och området strax utanför entrén till tillbyggnaden. Skyddsåtgärder ska emellertid inte vidtas utanför riksdagsentréerna om det inte finns särskild anledning till det, t.ex. akuta situationer där uppenbar fara hotar. Annars ska polisen underrättas. Det finns inte heller något behov av att ingripa i demonstrationer eller liknande manifestationer som ordnas strax intill riksdagen eller nedanför riksdagstrappan. Det är polisens sak att upprätthålla ordningen vid allmänna sammankomster enligt lagen om sammankomster (). Polisen får alla nödvändiga uppgifter från den anmälan arrangören av en allmän sammankomst ska lämna enligt 7 § i den lagen.

Lagens personkrets omfattar personer som kommer till eller uppehåller sig inom skyddsområdet, såsom gäster och besöksgrupper, läktarpublik och besökare på Infocentrum i riksdagens tillbyggnad. Lagen gäller också ackrediterade representanter för massmedierna, som mestadels får röra sig fritt i riksdagen. Till personkretsen hör dessutom de anställda på riksdagen och vid riksdagsgrupperna och riksdagsrestaurangernas personal.

I 3 mom. föreskrivs det att lagen inte gäller riksdagsledamöter.

Enligt 4 mom. finns det särskilda bestämmelser om polisens uppgifter och befogenheter. Bestämmelsen är nödvändig för att det inte ska råda oklarhet om hur polisens uppgifter och befogenheter förhåller sig till denna lag. Polisens uppgifter regleras primärt i polislagen. Där säger 1 § att polisens uppgift är att trygga rätts- och samhällsordningen, upprätthålla allmän ordning och säkerhet samt att förebygga brott, reda ut brott och sörja för att brott blir föremål för åtalsprövning. Dessutom ska polisen utföra andra uppgifter som enligt särskilda bestämmelser hör till den. Också riksdagen ingår i polisens ansvarsområde. Om det sker ett brott i riksdagen eller det annars finns anledning att inleda en brottsundersökning i riksdagens lokaler, är polisen behörig myndighet.

2 §. Begränsningar.

Enligt 1 mom. får allmänhetens rätt att följa plenum eller öppenheten i riksdagens arbete överlag inte begränsas genom skyddsåtgärder enligt denna lag mer än vad som är absolut nödvändigt med hänsyn till lagens syfte. Riksdagens öppenhet mot allmänheten finns inskriven i grundlagen. Riksdagens ambition är att vara så tillgänglig som möjligt.

I andra meningen i 1 mom. sägs det att intrång får göras i den enskildes rättigheter bara i den utsträckning som krävs för att skydda arbetet och säkerheten i riksdagen. När lagen tillämpas måste alltså tillräcklig hänsyn tas den enskildes rättigheter. Det betyder t.ex. att man inte får kroppsvisitera en person och därmed göra intrång i hans eller hennes rättigheter, om det inte är nödvändigt med hänsyn till lagens syfte. De säkerhetsåtgärder som vidtas med stöd av lagen ska såvitt möjligt utföras så att de ställer till med så lite problem som möjligt för den kontrollerade. Också säkerhetskontrollen ska vara diskret. Om säkerhetskontrollen eller genomlysningen ger anledning att titta noggrannare på väskor och dylikt som en person har med sig, ska detta ske utan att innehållet avslöjas för utomstående.

Paragrafens 2 mom. handlar om säkerhetsåtgärder gentemot anställda på riksdagen och vid riksdagsgrupperna. Alla som jobbar på riksdagen och vid riksdagsgrupperna hör enligt 1 § till lagens personkrets. Men de behöver inte jämställas med utomstående som kommer till riksdagen, eftersom deras tillförlitlighet eventuellt utretts redan i samband med anställningen. Dessutom får man belägg för tillförlitligheten under anställningens gång. Riksdagens generalsekreterare kan på särskilda grunder med stöd av momentet på förslag från säkerhetsdirektören bestämma om säkerhetsåtgärder i fråga om anställda på riksdagen och vid riksdagsgrupperna. Beslutet kan också gälla ett specifik tillfälle då säkerhetsåtgärderna får riktas mot alla deltagare. Det är lämpligt att låta riksdagens högsta tjänsteman, generalsekreteraren, fatta beslutet, eftersom han eller hon i kraft av sin position känner väl till såväl de viktigaste säkerhetsdetaljerna som personalstrukturen. När generalsekreteraren har förhinder fattas beslutet av ställföreträdaren.

3 §. Identitetskontroll.

Paragrafen ger säkerhetskontrollörerna rätt att fråga efter namn och personbeteckning eller födelseår av dem som kommer till eller uppehåller sig inom skyddsområdet. Uppgift om födelseår kan behövas om personbeteckningen inte går att få fram. Om en person vägrar lämna de efterfrågade uppgifterna, kan han eller hon med stöd av 9 § vägras tillträde till riksdagen eller beordras avlägsna sig från skyddsområdet. I 16 § 5 § i strafflagen () föreskrivs om straff för lämnande av oriktiga personuppgifter.

Det hör inte till rutinerna på riksdagen att kontrollera besökares identitet. Till kutymen hör att säkerhetskontrollörerna vid entrén frågar efter besökarens namn och antecknar det i en bok. I normala fall är det inte heller nödvändigt att identitetskontrollera läktarpubliken, eftersom de som vill följa plenum har tillträde bara till den del av läktaren som är reserverad för allmänheten. Identitetskontroll utförs vanligen på t.ex. sådana som stör ordningen på åhörarläktaren eller som har med sig ett farligt föremål. Så sker också om någon rör sig ensam i riksdagen och situationen är sådan att en identitetskontroll uppenbart behöver göras.

4 §. Säkerhetskontroll.

Enligt 1 mom. får de som kommer till eller uppehåller sig inom skyddsområdet säkerhetskontrolleras med hjälp av en metalldetektor eller annan teknisk anordning. Detektorn kan vara en metalldetektorbåge eller en handburen metalldetektor. I och med att annan teknisk anordning nämns kan nya tekniska metoder som utvecklas i framtiden tas i bruk för säkerhetskontroll.

Vid säkerhetskontrollen kontrollerar man om en person bär på sig eller har med sig föremål eller ämnen som kan innebära fara för andras säkerhet eller allvarligt störa arbetet och ordningen i riksdagen (punkt 1) eller som särskilt lämpar sig för förstörelse av egendom (punkt 2) eller som inte får innehas enligt lag eller med stöd av lag (punkt 3). Av samma orsak får man undersöka väskor och dylikt med metalldetektor eller t.ex. genomlysa dem. Som ett samlande tekniskt begrepp för de föremål och ämnen som avses ovan föreslår vi i lagen "förbjudna artiklar". Detta för att underlätta hänvisningen i senare paragrafer.

Skjutvapen, eggvapen, sprängämnen och gassprej räknas till föremål som innebär fara för andras säkerhet. I 10 § i ordningslagen finns en uppräkning av föremål och ämnen som är avsedda att eller lämpar sig för att allvarligt skada någon annan och som därför är förbjudna att inneha på allmän plats. Skjutvapen får man inte inneha utan behörigt tillstånd. Man kan utsätta andra för fara också med hälsoskadliga laserpekare, frätande ämnen och ämnen som lämpar sig för att skada eller paralysera andra. Med t.ex. alkoholdrycker, sprejfärger och andra för nedklottring lämpliga medel kan man störa arbetet och ordningen i riksdagen. Enligt 13 § i ordningslagen är det förbjudet att utan godtagbart skäl på allmän plats inneha ämnen som lämpar sig för klottring av egendom. Detsamma gäller föremål som är förvillande lika skjutvapen eller explosiva varor, eftersom man med dem kan störa arbetet och ordningen i riksdagen. Exempelvis många slags verktyg är särskilt lämpliga för att förstöra egendom.

Medhavd egendom får enligt 2 mom. kontrolleras också på annat sätt än med tekniska anordningar. I praktiken betyder det att väskor och ryggsäckar öppnas och innehållet kontrolleras. Kontrollen kan behövas för att genomlysning inte är möjlig eller för att säkerhetskontrollören vid genomlysningen upptäckt ett misstänkt föremål eller ett ämne som han eller hon måste titta närmare på för att veta om det är ofarligt eller inte. Medhavd egendom får med stöd av bestämmelsen kontrolleras på samma sätt som i samband med kroppsvisitation enligt 5 §.

Paragrafens 3 mom. tillåter att också egendom som upptäckts inom skyddsområdet kontrolleras, om det finns anledning att misstänka att den innehåller förbjudna artiklar. Kontroll kan också vara på sin plats om någon hittar en herrelös väska eller dylikt. Även egendom som man vet tillhör en viss person men som denne inte har med sig får kontrolleras. Egendomen får kontrolleras på samma sätt som den egendom en person har med sig, alltså med hjälp av metalldetektor, genomlysning eller på annat sätt utan teknisk anordning.

5 §. Kroppsvisitation.

Enligt paragrafen får en person kroppsvisiteras för att ta reda på vad han eller hon har i sina kläder eller annars bär med sig, om det till följd av säkerhetskontrollen eller annars finns skäl att misstänka att han eller hon bär med sig en förbjuden artikel.

Kroppsvisitationen begränsas i paragrafen till syftet att leta efter ett föremål eller ett ämne. Visitationen är lättare att motivera om det framkommit något misstänkt vid säkerhetskontrollen. Svårare är det däremot om misstanke väcks av annan anledning. Exempelvis en person som uppvisar tydliga tecken på nervositet eller aggressivitet kan väcka misstankar hos säkerhetskontrollören. Det kan finnas fog för misstanke också då säkerhetskontrollören fått tips om att en person eller grupp av personer kan innebära fara för andras säkerhet eller allvarlig störa arbetet eller ordningen i riksdagen och säkerhetskontrollen inte är nog för att bekräfta detta.

På grund av sin natur måste kroppsvisitation utföras av en person av samma kön som den visiterade.

6 §. Kontroll av fordon.

I paragrafen föreskrivs det att fordon som befinner sig eller kör in på skyddsområdet får säkerhetskontrolleras med hjälp av en metalldetektor eller annan teknisk anordning eller på annan lämpligt sätt för att ta reda på om det finns förbjudna artiklar enligt 4 § i fordonet eller lasten. Bestämmelsen behövs för det första för de fall då en bil utan anledning står parkerad strax intill någon av riksdagsentréerna och väcker misstanken att det i den finns förbjudna artiklar som orsakar fara. Paragrafen tilllåter också kontroll av fordon samt transporterar varor eller livsmedel till riksdagen. Dessutom kan fordon som beställs för persontransport kontrolleras.

Kontrollen kan ske genom att föra en handburen metalldetektor eller någon annan för ändamålet lämplig anordning utmed fordonet eller varuleveransen. På annat lämplig sätt avses att säkerhetskontrollören gör en yttre besiktning av fordonet eller stiger in i fordonet för att undersöka det inifrån. Varor som riksdagen har beställt kan alltid kontrolleras på det sätt som är ändamålsenligt. Om en förbjuden artikel enligt 4 § då påträffas i en bil som kommer med varor eller livsmedel, får den tas om hand tills transporten är utförd eller fordonet vägras tillträde till riksdagen.

När ett fordon står parkerat på skyddsområdet och det kan antas innebära fara för människors säkerhet eller ett allvarligt hot mot egendom, är det bäst att kalla på polis. I 16 § i polislagen finns det bestämmelser om förhindrande av en farlig gärning eller händelse. Enligt dem har en polisman rätt att på förordnande av en polisman som tillhör befälet, och i brådskande fall även utan sådant förordnande få tillträde till exempelvis ett fordon, om det finns fog att misstänka att en gärning eller händelse som innebär allvarlig fara för liv, personlig frihet eller hälsa eller som vållar avsevärd skada på egendom eller miljön pågår eller är överhängande. Ett annat villkor är att åtgärden är nödvändig för att avvärja faran eller för att sprängämnen, vapen eller andra farliga ämnen eller föremål ska kunna eftersökas och tas om hand av polisen. Polis bör också tillkallas om misstanke om fara väcks vid kontrollen av ett fordon.

7 §. Kontroll av försändelser.

Enligt 1 mom. får post och andra försändelser som anländer till skyddsområdet genomlysas eller kontrolleras på annat sätt för att ta reda på om de innehåller förbjudna artiklar enligt 4 §. Försändelserna får inte öppnas i det sammanhanget.

Om det till följd av kontrollen eller annars finns anledning att misstänka att en postförsändelse eller annan försändelse innehåller en förbjuden artikel, får försändelsen stoppas med stöd av 2 mom. Genomlysningen kan t.ex. avslöja att ett brev innehåller något slags pulver eller väcka misstanke om sprängämne. Försändelsens form och storlek eller lukt kan vara en annan orsak att stoppa den. Arbetet och ordningen i riksdagen kan störas t.ex. om försändelsen avger en genomträngande lukt eller innehåller ett starkt färgande ämne. I det fall att säkerhetskontrollören misstänker att en postförsändelse eller någon annan försändelse innehåller en förbjuden artikel, får den sändas till polisen för att där undersökas under säkra, kontrollerade förhållanden eller för att förstöras. Polisens befogenheter visavi försändelsen regleras i polislagen. Också en försändelse som mottagaren har öppnat och som innehåller en förbjuden artikel enligt 4 § får sändas till polisen. En försändelse som polisen öppnat och konstaterat vara ofarlig kan vidarebefordras till mottagaren.

Beslutet om att stoppa en postförsändelse fattas av säkerhetskontrollören efter att i förekommande fall ha konsulterat säkerhetsdirektören. Mottagaren ska genast underrättas om att försändelsen stoppats och orsaken till det och att den sänts till polisen. Försändelser kan alltid öppnas när mottagaren tillåter det.

8 §. Omhändertagande och förvaring av förbjudna artiklar.

Säkerhetskontrollörerna har enligt 1 mom. rätt att omhänderta förbjudna artiklar enligt 4 § som de påträffat vid säkerhetskontroll, kroppsvisitation eller i annat sammanhang.

Paragrafens 2 mom. föreskriver att innehavarna ska få tillbaka omhändertagna förbjudna artiklar då de avlägsnar sig från skyddsområdet. Men om innehavet är förbjudet enligt lag eller med stöd av lag ska föremålet eller ämnet överlåtas till polisen. Detta gäller t.ex. när en person har med sig ett skjutvapen men saknar i lagen föreskrivet tillstånd för det, eller när minderåriga har med sig alkoholdrycker.

Om en person inte avhämtar ett omhändertaget föremål när han eller hon avlägsnar sig, ska föremålet betraktas som ett inlämningsfynd enligt 5 § i hittegodslagen (). Ett inlämningsfynd ska enligt 8 § i den lagen överlämnas till polisen senast två veckor efter omhändertagandet, om det inte är lågvärdigt. Egendom som det är förbjudet att skaffa eller inneha eller som kräver tillstånd från en myndighet ska genast överlämnas till polisen.

9 §. Vägrande av tillträde och avvisning.

En person kan enligt 1 mom. 1 punkten vägras tillträde till eller avvisas från skyddsområdet, om hans eller hennes identitet inte kan fastställas på ett tillförlitligt sätt. Men avsaknaden av t.ex. ett dokument som visar identiteten innebär inte nödvändigtvis att personen måste vägras tillträde.

Av 2 mom. följer att den som vägrar underkasta sig säkerhetskontroll eller kroppsvisitation kan vägras tillträde eller avvisas. Eftersom det finns sällan godtagbara skäl att neka till dessa åtgärder torde resultatet oftast bli att personen vägras tillträde till skyddsområdet eller avvisas därifrån.

Orsaken i 3 mom. är att det finns motiverad anledning att misstänka att en person kommer att förorsaka fara för andras säkerhet eller allvarligt störa arbetet och ordningen i riksdagen. Kriteriet att förorsaka fara för andras säkerhet kan gälla såväl i riksdagens lokaler som i riksdagens omedelbara närhet inom skyddsområdet. Detsamma gäller kriteriet att allvarligt störa arbetet och ordningen i riksdagen. Till detta räknas också att förstöra egendom. Om en person uppträder aggressivt eller hotfullt eller är alkohol- eller drogpåverkad och då t.ex. gestikulerar hotfullt, går till angrepp eller uttalar hotelser finns det motiverad anledning att befara att han eller hon kan komma att förorsaka fara.Ute inom skyddsområdet föreligger överhängande fara om någon går omkring med ett eggvapen, ett skjutvapen eller något annat föremål som lämpar sig för våldshandlingar och hotar med det. Sådana föremål får inte tas in i riksdagen. Det finns förstås också det alternativet att någon förorsakar fara för andra genom att hota dem med ett föremål som han eller hon lagt beslag på inne i riksdagen.

En person kan med stöd av 2 mom. vägras tillträde till eller avvisas från skyddsområdet, i det fall att han eller hon vägrar lyda ett förbud att komma in på skyddsområde eller en order om av avlägsna sig därifrån som en säkerhetskontroll gett för att i enlighet med 1 mom. skydda arbetet och ordningen i riksdagen och förutsatt att skyddet av arbetet och ordningen kräver det.

När en person eller en grupp inom skyddsområdet beter sig på ett sätt som klart och tydligt innebär ett hot mot säkerheten eller allvarligt stör arbetet och ordningen i riksdagen, ska de uppmanas avlägsna sig. Men om man i det sammanhanget ska ta till våld som lagen tillåter eller om det är bättre att kontakta polisen är en fråga som noga bör övervägas. Den sammantagna bedömningen av läget påverkas i vartdera fallet av hur snabbt åtgärden måste sättas in.

10 §. Gripande.

En person får gripas, om det tydligt inte räcker med att vägra honom eller henne tillträde till skyddsområdet eller avvisa honom eller henne därifrån. Gripandet måste vara nödvändigt för att avvärja allvarlig fara för andra människor eller egendom. Den gripne ska enligt paragrafen utan dröjsmål överlämnas till polisen. I praktiken ombes polisen komma till platsen för att avhämta den gripne.

Det kan hända att det inte räcker med att avlägsna en person från platsen, om han eller hon har med sig en i lagen avsedd förbjuden artikel och han eller hon med den eller artikeln i sig orsakar allvarlig fara för andra människor eller egendom. Gripande med stöd av paragrafen är ett tvångsmedel som används för att avvärja en handling som signalerar hot om våld eller allvarlig fara för egendom. Till gripandet hör att man för den gripne till polisen eller på annat sätt ser till att han eller hon omhändertas av polisen. Gripande är ofta förenat med maktmedel. Gränserna för detta framgår av 11 §.

11 §. Maktmedel.

För att hindra en person från att komma in på skyddsområdet eller avlägsna honom eller henne därifrån, för att gripa någon, för att utföra säkerhetskontroll eller för att frånta en person en förbjuden artikel får säkerhetskontrollörerna i förekommande fall i sitt uppdrag använda maktmedel som med hänsyn till personens uppträdande och andra omständigheter kan anses försvarbara. Maktmedlen ska vara nödvändiga och försvarbara med tanke på situationen. Att de är försvarbara innebär bl.a. att man väljer det lindrigaste maktmedlet och använder det på skonsammast möjliga sätt. Försvarbarheten ska bedömas med hänsyn till hur hotfull situationen är och hur farligt motståndet är samt andra omständigheter som inverkar på en sammantagen bedömning av situationen. Relevant är t.ex. hur farligt motståndet är och vilka de tillgängliga resurserna är i förhållande till det hotfulla i situationen.

Av bestämmelsen följer att säkerhetskontrollören först måste göra en bedömning av om säkerheten eller ordningen kan upprätthållas på annat sätt, t.ex. genom tillräckligt många uppmaningar, innan han eller hon tillgriper maktmedel. Användning av maktmedel förutsätter vanligen att en person gör motstånd, fysiskt, aktivt eller passivt, så att säkerhetskontrollören inte kan fullfölja sitt tjänsteuppdrag. Som motstånd räknas t.ex. om någon trots uppmaning vägrar avlägsna sig eller med våld tränger sig in i riksdagen. Muntlig provokation betraktas inte som motstånd så länge detta inte är förenat med hot om våld.

Förutom att reglera användningen av våld är det motiverat att i momentet ha en hänvisning till 4 kap. 6 § 3 mom. och 7 § i strafflagen som föreskriver om excess i samband med användning av maktmedel. Användningen av maktmedel påverkas också av 2 § i denna lag som tillåter intrång i den enskildes rättigheter bara i den utsträckning som krävs för att skydda arbetet och ordningen i riksdagen.

I 2 mom. ingår en förteckning över tillåtna maktmedelsredskap. Dessa är gassprej, handklovar, högst 70 cm långa batonger och teleskopbatonger. Utrustningen är densamma som anges i definitionen i 2 § 14 punkten i lagen om privata säkerhetstjänster minus skjutvapen. I fråga om gassprej hänvisas det till 2 § i skjutvapenlagen (1/1998). Maktmedelsredskapen hör till säkerhetskontrollörernas normala utrustning men i och med bestämmelsen får de hållas tillgängliga. Den offentliga bilden av riksdagens arbete, som bl.a. öppenheten gentemot allmänheten bidragit till, får inte skadas av människor som bär maktmedelsredskap. Redskapen bör följaktligen bäras så diskret som möjligt.

Paragrafens 3 mom. kräver redskapsspecifik utbildning innan säkerhetskontrollörerna får använda maktmedel. Kontrollörerna får alltså bära bara sådana maktmedelsredskap som de fått utbildning för. Utbildning i användning av maktmedelsredskap skräddarsys för polisen, fångvårdssektorn, gränsbevakningen och den privata säkerhetsbranschen. Den utbildning som behövs inom riksdagens säkerhetsenhet köps företrädesvis av polisförvaltningen. Polisskolan (fr.o.m. 1.1.2008 polisyrkeshögskolan) under inrikesministeriet ordnar redskapsspecifik utbildning för såväl polisen som den privata säkerhetsbranschen.

12 §. Säkerhetskontrollörer.

De befogenheter lagen ger får utövas bara av tjänstemän vid riksdagen som har lämplig utbildning inom säkerhetsbranschen och som riksdagens generalsekreterare har utsett till säkerhetskontrollör. Normalt utser generalsekreteraren en person till säkerhetskontrollör i samband med utnämningen till tjänsten. Befogenheterna innefattar identitetskontroll och säkerhetskontroll och andra i lagen nämnda befogenheter, utom användning av maktmedelsredskap för vilken det dessutom krävs redskapsspecifik utbildning enligt 11 §.

Det går inte att exakt ange vilken en för säkerhetskontrollörer lämplig utbildning är. Utbildningen kan bestå av olika typers studier inom säkerhetsbranschen. Polisförvaltningen, fångvården, gränsbevakningen och den privata säkerhetssektorn ordnar egen utbildning för branschen. Den utbildning riksdagens anställda behöver ordnas företrädesvis i samråd med polisen.

13 §. Handräckning.

Paragrafen ger riksdagens kansli rätt att få handräckning från polisen för att skydda arbetet och ordningen i riksdagen. Det kan bli aktuellt med handräckning då man befarar omfattande oroligheter, exempelvis när ett ärende av stort allmänt intresse kommer upp i riksdagen. Däremot handlar det om samarbete mellan polisen och riksdagen när polisen är med om att upprätthålla säkerhet och ordning vid evenemang på hög nivå i riksdagshuset. Om det i riksdagen sker något oförutsett som klart och tydligt äventyrar säkerheten och riksdagens säkerhetspersonal inte klarar av att upprätthålla ordningen, kan brottsmisstanke uppstå. När polisen då kallas till platsen är det inte fråga om handräckning utan ett lagfäst polisuppdrag.

Begäran om handräckning görs på riksdagens kanslis vägnar av generalsekreteraren eller, i dennes frånvaro, av ställföreträdaren.

14 §. Närmare bestämmelser.

Kanslikommissionen får med stöd av paragrafen utfärda närmare bestämmelser om hur den verksamhet som avses i lagen ska läggas upp, om tekniska detaljer och om den utbildning inom säkerhetsbranschen som 12 § kräver. Kanslikommissionens bestämmelser kan gälla bl.a. utrustningen för säkerhetskontroll och dess placering och vilka persongrupper som ska säkerhetskontrolleras. I bestämmelserna kan bl.a. vissa persongrupper befrias från säkerhetskontroll eller anges i vilken utsträckning kontroller ska göras på olika persongrupper. De kan också gälla praktiska detaljer för fordonskontroll och vilka fordon som ska kontrolleras. I fråga om den utbildning inom säkerhetsbranschen som 12 § kräver kan bestämmelserna handla om utbildningens innehåll och arrangör samt när tilläggsutbildning behövs.

15 §. Ikraftträdande.

Lagen aves träda i kraft snarast möjligt.

I 2 mom. föreskrivs det att tjänstemän vid säkerhetsenheten som vid lagens ikraftträdande handhar säkerhetsuppdrag kan utses till säkerhetskontrollör för högst fem år trots att kravet i 12 § på utbildning för säkerhetskontrollörer inte uppfylls. Ett villkor är att de har tillräckliga förutsättningar för uppdraget. Övergångsbestämmelsen gör det möjligt att utse personer nära pensionsåldern som saknar utbildning enligt 12 § till säkerhetskontrollörsuppdrag. Därmed slipper man inrätta nya tjänster för att bibehålla antalet säkerhetskontrollörer.

1.2 Lagen om säkerhetsutredningar

4 §. Sökande.

Vi föreslår att riksdagens generalsekreterare läggs till förteckningen i 1 mom. 2 punkten. I punkten räknas upp de myndigheter i anknytning till riksdagen som får begära en normal säkerhetsutredning. Enligt 23 § tillämpas bestämmelsen på begränsade säkerhetsutredningar och följaktligen kan generalsekreteraren med stöd av den begära en sådan utredning.

19 §. Syftet med en begränsad säkerhetsutredning.

Vi föreslår att till paragrafen läggs ett 3 mom. om att en begränsad säkerhetsutredning också kan göras i fråga om en person som arbetar i lokaler som riksdagen förfogar över eller som annars i sitt arbete har eller skulle ha tillträde till dem. Genom bestämmelsen kan riksdagen vid behov få en begränsad säkerhetsutredning om en person som i anställning hos riksdagen rör sig i lokaler som riksdagen förfogar över. Enligt nuvarande regler kan begränsad säkerhetsutredning komma i fråga bara när utomstående arbetskraft används på en bestämd plats eller i bestämda lokaler för t.ex. reparationer eller installationer. Dessa platser och lokaler räknas upp i 19 § 2 mom.

2 Ikraftträdande

Lag avses träda i kraft snarast möjligt efter att den godkänts och stadfästs. Till verkställigheten hör bl.a. att utse de personer till säkerhetskontrollör som vid säkerhetsenheten har hand om säkerhetsuppdrag. Före det gäller det att kontrollera om de som ska utses har den utbildning lagen kräver och bestämma om det finns behov av utbildning. Dessutom gäller det att bilda sig en uppfattning om i vilken utsträckning säkerhetskontrollörerna behöver maktmedelsredskap som nämns i lagen och hur utbildningen kunde läggas upp. Det är skäl att reservera tillräckligt med tid för de åtgärder som behöver vidtas innan lagen träder i kraft.

3 Förhållande till grundlagen och lagstiftningsordning

De bestämmelser i lagen om säkerhet i riksdagen som gäller säkerhetskontroll (4 §) och kroppsvisitation (5 §) tillåter intrång i den personliga integritet som garanteras i grundlagens 7 § 1 mom. Det gör också bestämmelserna om vägrande av tillträde och avvisning (9 §) och gripande (10 §). Den sistnämnda paragrafen ger också rätt att ingripa i den personliga friheten enligt grundlagens 7 § 1 mom. I den lagen säger 7 § 3 mom. att den personliga integriteten inte får kränkas och att ingen får berövas sin frihet godtyckligt eller utan laglig grund. Det finns godtagbara och tungt vägande skäl för de föreslagna reglerna. De finns till för att skydda dels arbetet i riksdagen, dels den personliga säkerheten för dem som befinner sig på skyddsområdet. Bestämmelserna om utövning av befogenheterna har vi försökt formulera med hänsyn till att de ska vara noga avgränsade och exakta och tillgodose proportionalitetskravet.

Av den föreslagna 12 § följer att endast tjänstemän vid riksdagen med lämplig utbildning inom säkerhetsbranschen får använda maktmedel. I 11 § föreskrivs om säkerhetskontrollörernas maktmedelsredskap och om den utrustningsspecifika utbildning som krävs för att få använda dem.

De föreslagna bestämmelserna i 7 § om kontroll av försändelser är betydelsefulla med hänsyn till hemligheten i fråga om förtroliga meddelanden enligt 10 § 2 mom. i grundlagen. Försändelser ska enligt förslaget utan att öppnas få genomlysas eller kontrolleras på annat sätt för att ta reda på om de innehåller förbjudna artiklar. Säkerhetskontrollörerna har alltså inte rätt att skaffa upplysningar om innehållet i ett förtroligt meddelande. Därmed utgör bestämmelserna inget problem med tanke på 10 § i grundlagen.

Lagen kan behandlas i vanligt lagstiftningsordning. Men vi ser gärna att grundlagsutskottet behandlar lagmotionen.

Med stöd av det ovan anförda föreslår vi

att riksdagen godkänner följande lagförslag:

1. Lag om säkerhetsskydd i riksdagen I enlighet med riksdagens beslut föreskrivs: 1 §

Lagens syfte och tillämpningsområde

Syftet med denna lag är att skydda arbetet och ordningen i riksdagen. Lagen tillämpas i riksdagens hus och andra lokaler som riksdagen förfogar över och i dessas omedelbara närhet (skyddsområde). Den gäller personer som kommer till eller uppehåller sig inom skyddsområdet. Lagen gäller inte riksdagsledamöter. Det finns särskilda bestämmelser om polisens uppgifter och befogenheter. 2 §

Begränsningar

Allmänhetens rätt att följa plenum eller öppenheten i riksdagens arbete får inte begränsas med stöd av denna lag mer än vad som är nödvändigt med hänsyn till lagens syfte. Intrång med stöd av denna lag får göras i den enskildes rättigheter bara i den utsträckning som krävs för att skydda arbetet och säkerheten i riksdagen. Befogenheter enligt denna lag får utövas gentemot anställda vid riksdagen och riksdagsgrupperna när riksdagens generalsekreterare på särskilda grunder och på framställning från riksdagens säkerhetsdirektör bestämmer så. 3 §

Identitetskontroll

Säkerhetskontrollörerna har rätt att av dem som kommer till skyddsområdet eller uppehåller sig där få veta hans eller hennes namn och personbeteckning eller födelseår. 4 §

Säkerhetskontroll

De som kommer till eller uppehåller sig inom skyddsområdet och egendom som de har med sig får säkerhetskontrolleras med hjälp av en metalldetektor eller annan teknisk anordning för att ta reda på om de har med sig föremål eller ämnen (förbjudna artiklar) 1) som kan innebära fara för andras säkerhet eller allvarligt störa arbetet och ordningen i riksdagen, 2) som särskilt lämpar sig för att förstöra egendom eller 3) som enligt lag eller med stöd av lag inte får innehas. Medhavd egendom får kontrolleras också på annat sätt än med tekniska anordningar. Egendom som upptäcks inom skyddsområdet får kontrolleras på det sätt som nämns i 1 och 2 mom., om det finns anledning att misstänka att den innehåller förbjudna artiklar. 5 §

Kroppsvisitation

Om det till följd av säkerhetskontrollen eller annars finns skäl att misstänka att en person bär med sig en förbjuden artikel, får han eller hon kroppsvisiteras för att ta reda på vad han eller hon har i sina kläder eller annars bär på sig. Den som utför kroppsvisitationen ska vara av samma kön som den som vi. 6 §

Kontroll av fordon

Fordon som befinner sig eller kör in på skyddsområdet får säkerhetskontrolleras med hjälp av en metalldetektor eller annan teknisk anordning eller på annat lämpligt sätt för att ta reda på om det finns förbjudna artiklar i fordonet eller lasten. 7 §

Kontroll av försändelser

Post och andra försändelser som anländer till skyddsområdet får utan att öppnas genomlysas eller kontrolleras på annat sätt för att ta reda på om de innehåller förbjudna artiklar. Om det till följd av kontrollen eller annars finns skäl att misstänka att en postförsändelse eller annan försändelse innehåller förbjudna artiklar, får försändelsen stoppas och i förekommande fall överlåtas till polisen. Mottagaren av försändelsen ska utan dröjsmål informeras om det skedda och orsaken till det 8 §

Omhändertagande och förvaring av förbjudna artiklar

Säkerhetskontrollörerna har rätt att omhänderta förbjudna artiklar som de har påträffat vid säkerhetskontroll, kroppsvisitation eller i annat sammanhang Innehavarna ska återfå omhändertagna förbjudna artiklar då de avlägsnar sig från skyddsområdet. Men om innehavet är förbjudet i lag eller med stöd av lag, ska artiklarna utan dröjsmål överlåtas till polisen. 9 §

Vägrande av tillträde och avvisning

En person kan vägras tillträde till eller avvisas från skyddsområdet 1) om hans eller hennes identitet inte kan fastställas på ett tillförlitligt sätt, 2) om han eller hon vägrar underkasta sig säkerhetskontroll eller kroppsvisitation eller 3) om det finns motiverad anledning att misstänka att han eller hon kommer att förorsaka fara för andras säkerhet eller allvarligt störa arbetet och ordningen i riksdagen. En person kan vägras tillträde till eller avvisas från skyddsområdet, om han eller hon vägra lyda order eller förbud som säkerhetskontrollören gett för att i enlighet med 1 mom. skydda arbetet och ordningen i riksdagen och om skyddet av arbetet och ordningen kräver det. 10 §

Gripande

En person får gripas, om det tydligt inte räcker med att vägra personen tillträde till skyddsområdet eller avvisa honom eller henne därifrån och om gripandet är nödvändigt för att avvärja ett allvarligt hot mot andra människor eller egendom. Den gripne ska utan dröjsmål överlämnas till polisen. 11 §

Maktmedel

För att hindra en person att komma in på skyddsområdet eller avlägsna honom eller henne därifrån, för att gripa någon, för att utföra kroppsvisitation eller för att frånta en person en förbjudet artikel får säkerhetskontrollörerna i sitt uppdrag använda maktmedel som med hänsyn till personens uppträdande och andra omständigheter kan anses försvarbara. Försvarbarheten ska bedöms med hänsyn till hur hotfull situationen är och hur farligt motståndet är samt andra omständigheter som inverkar på en sammantagen bedömning av situationen. Bestämmelser om excess i samband med användning av maktmedel finns i 4 kap. 6 § 3 mom. och 7 § i strafflagen (). Maktmedelsredskap som säkerhetskontrollörer får använda är gassprej, handklovar, högst 70 cm långa batonger och teleskopbatonger. Säkerhetskontrollörerna ska bära redskapen så diskret som möjligt. När en säkerhetskontrollör använder maktmedel får det ske bara med de redskap som nämns i 2 mom. och som han eller hon fått specifik utbildning för. 12 §

Säkerhetskontrollörer

Befogenheter enligt denna lag får utövas bara av tjänstemän vid riksdagen som har lämplig utbildning inom säkerhetsbranschen och som riksdagens generalsekreterare utsett till säkerhetskontrollör. 13 §

Handräckning

På begäran från generalsekreteraren har riksdagens kansli rätt att få handräckning från polisen för att skydda arbetet och ordningen i riksdagen. 14 §

Närmare bestämmelser

Kanslikommissionen får utfärda närmare bestämmelser om hur den verksamhet som avses i denna lag ska ordnas, om tekniska detaljer och om den utbildning inom säkerhetsbranschen som 12 § kräver. 15 §

Ikraftträdande

Denna lag träder i kraft den 20 . Tjänstemän vid riksdagens säkerhetsenhet som vid lagens ikraftträdande handhar säkerhetsuppdrag men saknar utbildning enligt 12 §, kan trots det utses till säkerhetskontrollör för högst fem år om de har tillräckliga förutsättningar för uppdraget.

_______________

2. Lag om ändring av 4 och 19 § i lagen om säkerhetsutredningar I enlighet med riksdagens beslut ändras i lagen av den 8 mars 2002 om säkerhetsutredningar () 4 § 1 mom. 2 punkten, sådan den lyder i lag , samt fogas till 19 § ett nytt 3 mom. som följer: 4 §

Sökande

En normal säkerhetsutredning kan sökas av

- - - - - - - - - - - - - - - - - - -

2) riksdagens kanslikommission, riksdagens generalsekreterare, riksdagens justitieombudsman och statens revisionsverk,

- - - - - - - - - - - - - - - - - - -

19 §

Syftet med en begränsad säkerhetsutredning

- - - - - - - - - - - - - - - - - - -

En begränsad säkerhetsutredning kan också göras i fråga om en person som arbetar i lokaler som riksdagen förfogar över eller som annars i sitt arbete har eller skulle ha tillträde till dem.

_______________

Denna lag träder i kraft den 20 .

_______________