Detaljmotivering

1. Fängelselag

1 kap. Allmänna bestämmelser

3 §. Krav som ställs på innehållet för verkställighet av fängelse.

Paragrafen innehåller bestämmelser om innehållet för verkställighet av fängelse, verkställighet av fängelse och den så kallade skademinimeringsprincipen.

Grundlagsutskottet konstaterar i sitt utlåtande att paragrafen kunde kompletteras med det omnämnande som karakteriserar fängelsestraffets innebörd. Därför föreslår lagutskottet att 1 mom. i paragrafen kompletteras med en mening enligt vilken frihetsberövandets innebörd är förlust eller begränsning av frihet.

I sitt utlåtande anser grundlagsutskottet det också motiverat att man överväger en komplettering av bestämmelserna i fängelselagen med en skyldighet för myndigheterna att skydda fångarna mot våld och sexuella trekasserier. Enligt lagutskottet passar en sådan reglering i 2 mom. i denna paragraf som reglerar allmänna krav på verkställighet av fängelse. Utskottet föreslår att momentet kompletteras med en andra mening om skyldigheten för de myndigheter som ansvarar för verkställighet av fängelse att ombesörja att ingen under den tid fängelsestraffet pågår kränker fångens personliga integritet. En på så sätt formulerad allmän bestämmelse skulle täcka alla former av bristande skydd av fysisk integritet och skulle gälla både personer som tjänstgör inom fångvårdsmyndigheterna, andra fångar och personer utanför fängelset.

5 §. Behandlingen av fångar.

Paragrafen föreskriver vilka principer som ska följas i bemötandet av fångar. Enligt paragrafens 3 mom. ska särskild vikt fästas vid de behov som hänför sig till en fånges ålder och utvecklingsnivå när fängelse som ådömts unga verkställs. Enligt motiveringarna i propositionen (s. 135/II) avses med unga minderåriga och andra som begått brott innan de fyllt 21 år. För ökad klarhet föreslår utskottet att denna definition tas med i lagen.

7 §. Hörande av fångar.

Enligt paragrafen ska fångar höras då viktiga beslut fattas om boende, placering i fängelse och verksamhet, disciplin samt annan behandling av fångarna.

Grundlagsutskottet påpekar i sitt utlåtande att en inskränkning av hörandeskyldigheten bara till viktiga beslut åtminstone uttrycksmässigt förefaller skilja sig från förvaltningslagens () 34 § om hörande av part. Grundlagsutskottet anser det motiverat att lagutskottet utreder om det finns anledning eller behov att avvika från förvaltningslagen på denna punkt.

Bestämmelsen om hörande av fången syftar enligt uppgift till att styra praxis bland de tjänstemän som ansvarar för verkställigheten och till att betona vikten av hörandet. I detta syfte bör bestämmelsen enligt lagutskottets åsikt bibehållas i fängelselagen. Med anledning av grundlagsutskottets anmärkning föreslår lagutskottet dock att avgränsningen till "viktiga" beslut stryks ur paragrafen och att slutet kompletteras med en hänvisning till förvaltningslagens bestämmelse om hörande.

12 §. Hänvisningsbestämmelse.

I paragrafen ingår en hänvisning enligt vilken bestämmelser om tjänstebeteckningar och behörighetsvillkor för tjänstemän vid fångvårdsväsendet finns i statsrådets förordning om förvaltningen av straffverkställighet (275/2002).

Grundlagsutskottet påpekar i sitt utlåtande att det inte är korrekt på grund av författningshierarkin att nämna en förordning vid namn. Därför föreslår lagutskottet att hänvisningen skrivs som en mer allmän form.

2 kap. Inledande av verkställighet

7 §. Beviljande av betalningstid för förvandlingsstraff i ett fängelse.

Utskottet har justerat 1 mom. och paragrafens rubrik i språkligt hänseende.

10 §. Beslutanderätt.

Utskottet har gjort justeringar i paragrafen som motsvarar justeringen av 7 §.

3 kap. Beräkning av strafftid.

7 §. Inräkning i strafftiden.

I paragrafen ingår en bestämmelse om vilken tid som inte inräknas i strafftiden i vissa situationer. I paragrafens 3 mom. föreskrivs att om inledandet av ett straff har blivit försenat eller verkställigheten har avbrutits utan fångens förskyllan, inräknas denna tid i strafftiden.

Utskottet noterar att enligt 1 § 3 mom. i 2 kap. kan man för att jämna ut fångtalet och säkerställa ändamålsenlig straffverkställighet genom förordning av justitieministeriet bestämma att fängelserna inte under en viss period tar emot dömda som ska avtjäna högst sex månaders fängelsestraff eller förvandlingsstraff för böter. Utskottet anser det klart att i ett sådant här särfall — även om straffet i och för sig senareläggs utan fångens förskyllan — kan den tid som går åt till senareläggningen av straffet inte räknas in i strafftiden. Därför föreslår utskottet att 3 mom. i paragrafen kompletteras med en hänvisning till 1 § 3 mom. i 2 kap.

4 kap. Ankomst till ett fängelse och placering i fängelset.

6 §. Plan för strafftiden.

Paragrafen innehåller grundläggande bestämmelser om plan för strafftiden och dess innehåll. Enligt 2 mom. omfattar planen för strafftiden placeringen av fången, verksamheten under strafftiden, den övervakade friheten på prov och den villkorliga frigivningen samt permissionsvillkoren.

Grundlagsutskottet noterar i sitt utlåtande att den handling som avses i paragrafen på grund av benämningen "plan" förefaller ha rättsligt bindanden drag som i vissa fall till och med åsidosätter lagens bestämmelser. Som ett exempel nämns i grundlagsutskottets utlåtande den aktuella paragrafen. Grundlagsutskottet anser att uttryck som hänvisar till skyldigheter i planen för strafftiden bör justeras så att det tydligare ska framgå att planen är en rekommendation eller en omständighet bland andra som ska vägas in när beslut fattas.

Med hänvisning till grundlagsutskottets utlåtande föreslår lagutskottet att paragrafens uttryck "permissionsvillkoren" ändras till "beviljande av permission".

8 §. Allmänna principer för placering i fängelse.

Paragrafen innehåller en förteckning över faktorer som ska beaktas när man placerar en fånge i fängelse.

Utskottet noterar att man i förteckningen i 1 mom. inte alls hänvisar till fångens eget språk och hans eller hennes möjligheter att använda det. Enligt 40 § 1 mom. i språklagen (423/2003) är fångvårdsväsendets straffanstalter och deras avdelningar enspråkigt finska. Enligt 2 mom. i samma paragraf kan man dock genom förordning av justitieministeriet inrätta en eller flera svenskspråkiga eller tvåspråkiga avdelningar. Enligt uppgift ingår inrättandet av en sådan avdelning i justitieministeriets planer.

Utskottet anser det viktigt särskilt med tanke på vårt lands svenska befolkning att fångens eget språk också ägnas uppmärksamhet då man beslutar om placering. Därför föreslår utskottet att man till 2 mom. i paragrafen fogar en bestämmelse om saken. I detta sammanhang framhåller utskottet också för justitieministeriet att alla blanketter som behövs för ansökan om förmåner och rättigheter för fångarna undantagslöst ska finnas tillgängliga också på svenska.

På grund av syftet med verkställigheten av straffdomen kan fångens språk inte vara den enda faktor som ska beaktas vid beslut om placering utan man bör också ta hänsyn till verkställighetens säkerhet samt fångens egen och andra personers trygghet. Därför understryker utskottet att den föreslagna bestämmelsen inte utgör en grund enligt vilken utländska fångar kunde kräva att bli placerade i samma anstalt som andra fångar med samma nationalitet.

5 kap. Placering i fängelset.

5 §. Säkerhetsavdelning.

Paragrafen innehåller grundläggande bestämmelser om säkerhetsavdelningen. Enligt 2 mom. får rättigheterna för fångar som placerats på en säkerhetsavdelning begränsas på de grunder som anges i denna lag i den utsträckning som placeringen nödvändigtvis kräver.

I sitt utlåtande finner grundlagsutskott att formuleringen inte är helt odiskutabel med tanke på att begränsningar inte får införas med anstaltsmakt. Ett bättre alternativ i denna formulering som tilllåter begränsningar vore enligt grundlagsutskottet den formulering med förbud mot begränsningar som används i 3 § 2 mom. i denna paragraf.

Lagutskottet föreslår att ordalydelsen i 2 mom. ändras enligt grundlagsutskottets förslag.

6 kap. Förflyttning från ett fängelse till ett annat.

1 §. Förflyttning från slutet fängelse till öppen anstalt.

Paragrafen föreskriver om de faktorer som ska beaktas vid förflyttning av en fånge från slutet fängelse till öppen anstalt. Enligt paragrafens 1 punkt är en av dessa faktorer att förflyttningen till öppen anstalt är motiverad på basis av planen för strafftiden.

Med hänvisning till grundlagsutskottets ståndpunkt ovan i motiveringarna till 4 kap. 6 § föreslår lagutskottet att punkten ändras till "förflyttningen till öppen anstalt främjar planen för strafftiden".

Enligt paragrafens 4 punkt förutsätter förflyttning till öppen anstalt att fången förbinder sig att inte använda bland annat dopningsmedel. Utskottet konstaterar att det är en tolkningsfråga vad som avses med dopningsmedel. Därför föreslår utskottet att man i bestämmelsen hänvisar till de dopningsmedel som avses i 44 kap. 16 § i strafflagen. Detta motsvarar avsikten i propositionens motiveringar (s. 154/I). Samtidigt har utskottet i den finska texten ersatt ordet "päihde" med "päihdyttävä aine" i överensstämmelse med övriga paragrafer i lagförslaget.

2 §. Förflyttning från öppen anstalt till slutet fängelse.

Utskottet har korrigerat hänvisningen i paragrafens 1 mom. 1 punkt.

3 §. Förflyttning till ett annat fängelse.

  Paragrafen reglerar faktorer som ska beaktas vid förflyttningar av en fånge från ett slutet fängelse till ett annat slutet fängelse eller från en öppen anstalt till en annan öppen anstalt.

Med hänvisning till grundlagsutskottets utlåtande och enligt motiveringen till 4 kap. 6 § föreslår lagutskottet att hänvisningen i paragrafens 1 mom. till planen för strafftiden skrivs om i formen "om det främjar planen för strafftiden" och att slutet av momentet i den finska texten justeras språkligt med anledning av detta.

6 §. Fattande av beslut om förflyttning.

  Utskottet har preciserat uttrycket i paragrafens 3 mom.

8 kap. Sysselsättning.

2 §. Sysselsättningsplikt.

Enligt paragrafens 1 mom. är fångar enligt planen för strafftiden skyldiga att under den fastställda arbets- och sysselsättningstiden delta i någon sysselsättning som ordnas eller godkänns av fängelset.

Enligt ovan i 4 kap. 6 § refererade ståndpunkt i grundlagsutskottets utlåtande föreslår lagutskottet att man ur momentet stryker hänvisningen till planen för strafftiden. I en grundläggande bestämmelse av denna typ anser utskottet att ett sådant omnämnande är obehövligt också i sak.

3 §. Ordnande av sysselsättning.

Enligt paragrafens 1 mom. ska fångar under den fastställda arbets- och sysselsättningstiden ges tillfälle att uppfylla sysselsättningsplikten i en sysselsättning enligt planen för strafftiden.

Med hänvisning till ovan i 4 kap. 6 § refererade ståndpunkt i grundlagsutskottets utlåtande föreslår lagutskottet att hänvisningen till planen för strafftiden skrivs om i formen "i en sysselsättning som främjar planen för strafftiden".

4 §. Placering i sysselsättning.

Enligt paragrafen ska fångar placeras i sysselsättning enligt planen för strafftiden så att ordningen och säkerheten i fängelset samt säkerheten i samhället dessutom beaktas.

Med hänvisning till grundlagsutskottets ståndpunkt enligt motiveringarna ovan i 4 kap. 6 § föreslår lagutskottet att planen för strafftiden i paragrafen nämns vid sidan av andra faktorer som en av de faktorer som ska beaktas vid placering i sysselsättning.

10 §. Förutsättningar för tillstånd.

I paragrafen föreskrivs under vilka förutsättningar en fånge kan ges tillstånd att utföra eget arbete eller att delta i sysselsättning utanför fängelset. Enligt 1 mom. 1 punkten är en förutsättning att tillståndet eller placeringen grundar sig på den plan för strafftiden som gjorts upp för fången. Med hänvisning till grundlagsutskottets ståndpunkt enligt motiveringen till 4 kap. 6 § föreslår lagutskottet att punkten skrivs om i en form enligt vilken man vid beviljande av tillstånd ska beakta om det främjar genomförandet av planen för strafftiden. Av samma orsak föreslår utskottet att paragrafens inledande stycke omformuleras så att inte heller det ger uppfattningen att planen för strafftiden är förpliktande.

Dessutom föreslår utskottet att paragrafens 3 mom. 1 punkt ändras på motsvarande sätt som 6 kap. 1 § 4 punkten ovan.

11 §. Återkallande av tillstånd eller placering.

Utskottet har korrigerat hänvisningen i paragrafens 2 mom.

13 §. Befrielse från sysselsättningsplikt på viss tid.

Enligt paragrafens 1 mom. kan en fånge som regelbundet deltagit i sysselsättning enligt planen för strafftiden befrias från sysselsättningsplikten på viss tid, högst fyra veckor per år.

Med hänvisning till den ståndpunkt av grundlagsutskottet som refereras i motiven till 4 kap. 6 § föreslår lagutskottet att momentet ses över så att genomförandet av planen för strafftiden beaktas vid prövning av befrielse från sysselsättningsplikt.

14 §. Beslutanderätt.

Paragrafen reglerar beslutanderätten i frågor som avses i detta kapitel. Enligt 3 mom. kan den beslutanderätt som avses i 2 mom. genom ett meddelande av brottspåföljdsverket överföras på den tjänsteman som avses i 1 mom. Lagutskottet menar att överföring av beslutanderätten genom en åtgärd som benämns "meddelande" inte är adekvat med tanke på åtgärdens karaktär. Därför föreslår utskottet att beslutanderätten överförs genom beslut av brottspåföljdsverket.

9 kap. Fångarnas egendom och inkomster.

1 §. Innehav av egendom.

I paragrafen ingår bestämmelser om hurudan egendom eller vilka ämnen en fånge inte får inneha samt hur man i övrigt förfar med egendom. På de grunder som utskottet anför ovan i samband med 6 kap. 1 § föreslår utskottet att paragrafens 2 mom. i fråga om dopningsmedel kompletteras med en preciserande hänvisning till 44 kap. 16 § i strafflagen.

10 kap. Social- och hälsovård.

10 §. Beslutanderätt.

Paragrafen innehåller föreskrifter om vem som inom Fångvårdsväsendet har beslutanderätt i ärenden som gäller social- och hälsovård. Utskottet har särskilt behandlat 2 mom. enligt vilket fängelsedirektören, efter att om möjligt ha hört en läkare, ska besluta om att sända en fånge till vård eller undersökning utanför fängelset. Arrangemanget är förståeligt med beaktande av att det i sista hand alltid är fängelsedirektören som bär ansvaret för straffverkställigheten och säkerheten. Den slutliga beslutanderätten kan i sådana fall som dessa inte delegeras till en läkare. Utskottet vill ändå poängtera att när det gäller den medicinska utredningen ska fängelsedirektörens beslut alltid i dessa ärenden bygga på ett läkarutlåtande, om ett sådant kan fås med beaktande av situationen som helhet.

11 kap. Fritid.

8 §. Beslutanderätt.

Av paragrafens 1 mom. framgår att en tjänsteman i chefsuppgifter inom övervakningen eller, om saken inte tål uppskov, en tjänsteman som utför styrnings- och övervakningsuppdrag ska efter att ha hört arrangören av en sammankomst fatta beslut om att förvägra deltagande i fritidsverksamhet, en gudstjänst, en andaktsstund eller någon annan religiös sammankomst enligt 3 §.

Momentet är formulerat så att beslutanderätten endast gäller sådana beslut i enskilda fall som avses i 2 § 3 mom. och 3 § 3 mom. Det blir oklart vem som har beslutanderätten när det gäller sådana långvariga begränsningar som omnämns i 2 § 2 mom. Utskottet föreslår att momentet förtydligas så att de tjänstemän som omtalas i momentet konstateras ha befogenhet att fatta beslut i bägge situationer. Skyldigheten att i enskilda fall höra arrangören av en sammankomst bör enligt utskottets uppfattning avskiljas till en separat mening.

12 kap. Brevväxling och telefonsamtal.

1 §. Brevväxling och granskning av brev.

I paragrafen föreskrivs under vilka förutsättningar ett brev eller någon annan postförsändelse till eller från en fånge får granskas eller öppnas. Enligt paragrafens 1 mom. kan detta ske "om det finns skäl".

Grundlagsutskottet betonar i sitt utlåtande att även om rätten till förtroliga meddelanden kan begränsas i lag bl.a. under frihetsberövande, gäller för dessa inskränkningar det explicit uttryckta kravet på nödvändighet i grundlagens 10 § 3 mom. Grundlagsutskottet påpekar också att begränsningen av rätten till förtroliga meddelanden också i anstaltsförhållanden kan begränsas endast i den utsträckning som är nödvändig i varje enskilt fall. Bestämmelserna behöver sålunda ses över för att ange att det måste finnas ett motiverat behov att tillgripa åtgärden i ett enskilt fall med en stränghet som står i rätt proportion till behovet.

Med hänvisning till grundlagsutskottets utlåtande föreslår lagutskottet att en i 1 mom. avsedd postförsändelse får öppnas endast om det i ett enskilt fall finns grundad anledning att misstänka att försändelsen innehåller i 9 kap. 1 § 1 eller 2 mom. avsedda otillåtna ämnen eller föremål. Däremot ska det vara tillåtet att i alla sammanhang granska brev eller andra postförsändelser med genomlysning eller på annat sätt utan att öppna dem för att undersöka om de innehåller i lag förbjudna ämnen eller föremål.

Till följd av utskottets ändringsförslag blir hänvisningen i 2 mom. till lagens 9 kap. 1 § 1 och 2 mom. överflödig och kan strykas.

2 §. Läsning och kopiering av brev.

Enligt paragrafens 1 mom. får brev, andra postförsändelser eller meddelanden till eller från fångar läsas om det är nödvändigt för att förhindra eller utreda ett brott, avvärja en fara som hotar anstaltsordningen eller trygga fångens eller någon annans säkerhet.

Läsning av ett brev eller något annat meddelande är med hänsyn till skyddet för förtroliga meddelanden en mera långtgående åtgärd än att endast öppna brevet eller meddelandet. Med hänvisning till grundlagsutskottets synpunkter på 1 § föreslår lagutskottet därför att det ska vara tillåtet att läsa ett meddelande endast om det i enskilda fall är motiverat för att förverkliga de preciserade syften som framgår av bestämmelsen.

Enligt paragrafens 2 mom. får ett meddelande kopieras om det vid läsningen av det framgår att försändelsen "kan innehålla" planer eller uppgifter om vissa brott som nämns i momentet. Eftersom meddelandeskyddet har brutits i och med att ett meddelande har blivit läst medför kopiering av meddelandet inte några ytterligare kränkningar. Utskottet föreslår därför att det ska vara tilllåtet att kopiera om det är sannolikt att ett meddelande innehåller ovan nämnda planer eller uppgifter.

7 §. Avlyssning och inspelning av telefonsamtal.

Av paragrafen framgår när ett telefonsamtal kan avlyssnas eller spelas in. I motiven (s. 178/II) påpekas att avsikten har varit att enhetliga förutsättningar ska gälla för avlyssning och inspelning av telefonsamtal och för läsning av brev. Med hänvisning till grundlagsutskottets synpunkter på 1 § föreslår lagutskottet att villkoren för avlyssning av telefonsamtal enligt paragrafens 1 mom. utformas så att de motsvarar utskottets förslag till 2 § 1 mom.

I paragrafens 2 mom. föreskrivs om när ett telefonsamtal får spelas in. Eftersom förutsättningarna för detta avses vara desamma som för kopiering av brev eller andra meddelanden föreslår utskottet att momentet formuleras så att det motsvarar utskottets förslag till 2 § 2 mom.

Lagutskottet har dessutom observerat att paragrafen inte innehåller några bestämmelser om uppbevaring och förstöring av inspelningar trots att detta enligt utskottet skulle vara nödvändigt med tanke på fångarnas rättssäkerhet. Utskottet föreslår därför att paragrafens 3 mom. kompletteras med en bestämmelse enligt vilken dokumentationer och inspelningar omedelbart ska förstöras om de inte med stöd av lagens 19 kap. 2 § ska överlämnas till polisen eller någon annan förundersökningsmyndighet.

8 §. Brevväxling och telefonsamtal på säkerhetsavdelningar.

Enligt paragrafens 1 mom. får andra än i 3 § avsedda brev- och postförsändelser till och från fångar på en säkerhetsavdelning läsas, om det i enskilda fall finns skäl till detta.

Med hänvisning till grundlagsutskottets utlåtande föreslår lagutskottet att villkoren för när brev får läsas ska skärpas. I konsekvensens namn föreslår lagutskottet därför att också denna paragraf ändras. Eftersom placering på säkerhetsavdelning enligt lagens 5 kap. 6 § i och för sig förutsätter grundad anledning att misstänka att fången ska göra sig skyldig till vissa brott kan villkoren enligt utskottets förmenande för när brev får läsas vara något lindrigare än i normala fall. Utskottet föreslår därför att brev till eller från en fånge som placerats på en säkerhetsavdelning får läsas om det i enskilda fall är nödvändigt för att förhindra eller utreda ett brott, för att avvärja en fara som hotar ordningen i fängelset eller för att skydda en fånge eller personalen. Utskottet föreslår dessutom att bestämmelsen kompletteras så att placeringen av en fånge på en säkerhetsavdelning inte påverkar den förtroliga brevväxlingen mellan fången och dennes rättegångsombud eller -biträde. I början av momentet föreslås därför en hänvisning också till 12 kap. 4 §.

13 kap. Besök och kontakter utanför fängelset.

1 §. Besök.

I paragrafen ingår bestämmelser om fångarnas rätt att ta emot besökare. I paragrafens 2 mom. föreskrivs att den rätt som en fånge som placerats på en säkerhetsavdelning har att träffa andra besökare än nära anhöriga eller andra närstående eller någon som avses i 12 kap. 4 § kan begränsas, om det finns grundad anledning att misstänka missbruk.

Grundlagsutskottet har påpekat att i regler med kopplingar till de grundläggande rättigheterna är ordet "missbruk" onödigt vagt. Bestämmelsen bör enligt grundlagsutskottet lämpligen preciseras genom att möjligheten till begränsning binds t.ex. till misstanke om brott mot fängelselagen eller bestämmelser och föreskrifter som utfärdats med stöd av den. Lagutskottet föreslår att momentet preciseras i enlighet med grundlagsutskottets förslag. Utskottet har därutöver justerat vissa formuleringar i momentet.

2 §. Besöksrum och övervakning av besök.

I paragrafen finns allmänna bestämmelser om rum som lämpar sig för besök och övervakning av besök. Enligt 2 mom. kan besök övervakas med videoutrustning. Enligt utskottet är det motiverat att på förhand underrätta fången och besökarna om övervakning med hjälp av sådana anordningar. I praktiken kan detta ske exempelvis genom att besöksrummet förses med en skylt som upplyser om videoövervakningen. Utskottet föreslår att momentet kompletteras med en bestämmelse om informationsskyldigheten.

6 §. Besöksförbud.

Utskottet har gjort en språklig ändring i 3 mom.

12 §. Närmare bestämmelser.

Paragrafen innehåller ett bemyndigande för statsrådet att utfärda förordning samt en bestämmelse om brottspåföljdsverkets normgivningsbehörighet. Grundlagsutskottet har påpekat att normer som utfärdas genom myndighetsbeslut kallas föreskrifter i paragrafen. Lagutskottet föreslår att paragrafen justeras på det sätt som grundlagsutskottet önskat.

14 kap. Permission.

2 §. Permission på basis av strafftidens längd.

I paragrafen föreskrivs om vilka omständigheter som ska beaktas när permission övervägs utifrån strafftidens längd.

Med hänvisning till grundlagsutskottets utlåtande med anledning av 4 kap. 6 § föreslår lagutskottet att paragrafens 1 punkt utformas så att beviljande av permission främjar genomförandet av planen för strafftiden.

6 §. Ledsagad permission.

I paragrafen föreskrivs om de fall då permission kan beviljas under ledsagning eller nödvändig bevakning. Enligt paragrafens 3 mom. ska en fånge som avtjänar fängelse på livstid beviljas ledsagad permission minst en gång per år enligt planen för strafftiden om han eller hon inte beviljas permission under den tid som avses i 3 §.

Med hänvisning till grundlagsutskottets kommentarer till 4 kap. 6 § föreslår lagutskottet att omnämnandet av planen för strafftiden stryks. Strykningen är ändå inget hinder för att i planen för strafftiden tas in exempelvis uppgifter om de tidpunkter när permission eventuellt kan beviljas.

11 §. Beslutanderätt.

I paragrafen föreskrivs om beslutanderätten i fråga om olika typer av permission. Utskottet föreslår att paragrafens 3 mom. ändras så att det överensstämmer med det ändrade 8 kap. 14 § 3 mom.

15 kap. Ordningen och disciplinen i ett fängelse.

1 §. Ordningsstadgan för ett fängelse.

Ett fängelse ska ha en ordningsstadga som innehåller bestämmelser som kompletterar den nu föreslagna lagen och de föreskrifter som meddelas med stöd av den när det gäller individualiserade sakfrågor. Grundlagsutskottet anför i sitt utlåtande att att de föreslagna formuleringarna lämnar onödigt mycket rum för tolkning när det gäller vidden av myndighetens normgivningsbefogenheter. Enligt grundlagsutskottet bör i bemyndigandet därför användas en formulering som avser bestämmelser som är noggrannare än lagen och bestämmelser och föreskrifter som utfärdats med stöd av den. Lagutskottet föreslår att paragrafen omformuleras i enlighet med grundlagsutskottets utlåtande.

3 §. Ordningsförseelser.

I paragrafen räknas de ordningsförseelser upp för vilka fångarna kan påföras ett disciplinstraff.

Enligt paragrafens 1 mom. 4 punkten är även brott mot fängelsets ordningsstadga att betrakta som en ordningsförseelse. Enligt motiven till propositionen (s. 189/II) är en förutsättning för bestraffning att detta uttryckligen nämns i ordningsstadgan. Eftersom en ordningsstadga enligt kapitlets 1 § kan innehålla föreskrifter om mycket olika saker finner lagutskottet det viktigt att fångarna i detalj känner till de föreskrifter som kan resultera i disciplinstraff vid överträdelse. Utskottet föreslår därför att momentets 4 punkt kompletteras med en bestämmelse om detta.

Utskottet har förenklat språkdräkten i 6 punkten.

4 §. Disciplinstraff för fångar.

  Enligt paragrafen kan en fånge disciplinärt bestraffas med varning, förlust av rättigheter, straff i enrum eller förlust av avtjänad tid. Förlust av avtjänad tid kan uppgå till högst 20 dygn. Av 15 kap. 7 § 3 mom. framgår att fängelsedirektören fattar beslut om förlust av avtjänad tid och om andra disciplinstraff.

Grundlagsutskottet har i sitt utlåtande med hänvisning till motiven i propositionen kommit fram till att förslaget innebär att en förvaltningsmyndighet ges rätt att besluta om frihetsberövande som motsvarar fängelsestraff. Enligt grundlagsutskottets uppfattning är det fråga om frihetsberövande enligt 7 § 3 mom. i grundlagen, vilket får dömas ut endast av domstol. Utskottets bedömning påverkas inte av det faktum att 9 § 2 mom. inte tillåter att den strafftid som en domstol har bestämt förlängs genom förlust av avtjänad tid som påföljd. En förutsättning för normal lagstiftningsordning är enligt grundlagsutskottet i detta fall att behörigheten att fatta beslut om förlust av avtjänad tid ges en domstol eller alternativt att bestämmelserna om detta disciplinstraff stryks.

Om behörigheten att besluta om förlust av avtjänad tid i detta sammanhang överförs till domstol krävs det enligt lagutskottet att det utvecklas nya förfaranden för beredningen av domstolsbehandlingen med hjälp av vilka fördelarna med det föreslagna systemet kunde bevaras och som samtidigt skulle garantera fångarnas rättsliga ställning under den tid förfarandet pågår. Lagutskottet gör den bedömningen att det i så fall krävs ett så omfattande utrednings- och beredningsarbete som inte är möjligt just nu. Utskottet föreslår därför att bestämmelserna om förlust av avtjänad tid som disciplinstraff stryks ur lagförslaget.

Utskottet framhåller att justitieministeriet bör överväga om det forsättningsvis finns behov av ett disciplinstraff av typen förlust av avtjänad tid. Om man gör den bedömningen att behovet finns är det enligt utskottets uppfattning nödvändigt att utreda om disciplinstraffets tillämpningsområde kan begränsas exempelvis med avseende på olika typer av fängelser. Ett eventuellt nytt förfarande bör utgå från det ställningstagande som grundlagsutskottet har fört fram i sitt utlåtande om att en påföljd ska bestämmas av en domstol.

9 §. Förlust av avtjänad tid.

Eftersom utskottet redan har föreslagit att påföljden förlust av avtjänad tid ska strykas faller även denna paragraf bort och numreringen av övriga paragrafer ändras.

14 (15) §. Avskildhet vid utredning.

  Utskottet har justerat uttrycken i början av paragrafens 1 mom. så att de motsvarar 3 §.

16 (17) §. Beslutanderätt.

  Eftersom utskottet föreslår att 9 § i detta kapitel ska strykas bör hänvisningen i paragrafens 3 mom. ses över.

16 kap. Granskning av fängelselokaler och fångar.

3 §. Säkerhetskontroll av fångar.

Utskottet har justerat inledningen av 2 mom. så att den motsvarar 1 mom.

7 §. Kontroll av drogpåverkan.

I paragrafen föreskrivs om fångars skyldighet att lämna urin-, saliv- eller utandningsprov.

På de grunder som utskottet redovisar vid 6 kap. 1 § föreslås att definitionen av dopningsmedel preciseras genom att i paragrafens 1 mom. ta in en hänvisning till 44 kap. 16 § i strafflagen.

10 §. Beslutanderätt.

Utskottet har justerat formuleringen av 1 mom. så att det motsvarar 3 § 1 mom. i detta kapitel.

17 kap. Granskning av andra personer.

1 §. Tillträde till ett fängelse.

Utskottet har sett över den första meningen i paragrafens 3 mom.

18 kap. Säkerhetsåtgärder och användning av maktmedel.

1 §. Säkerhetsåtgärder.

I denna paragraf uppräknas de säkerhetsåtgärder, inklusive beläggande med fängsel, som står till buds i ett fängelse.

Grundlagsutskottet påpekar i sitt utlåtande att termen "belägga med fängsel" förefaller ålderdomlig och att den borde ersättas med en modernare term.

Av motiven till regeringens proposition (s. 200/II) används som redskap för beläggande med fängsel i praktiken handbojor och knippförband av plast, med vilka händerna på en fånge kan bindas. Med hänvisning till grundlagsutskottets utlåtande föreslår lagutskottet att "belägga med fängsel" ersätts med termen "binda", vars innehåll framgår av 2 § i detta kapitel.

2 §. Beläggande med fängsel.

Med hänvisning till det som anförs under 1 § i detta kapitel föreslår lagutskottet att termen "beläggande med fängsel" ersätts med termen "bindande" i denna paragraf. Dessutom föreslår utskottet att innebörden av bindande definieras i inledningen av 1 mom. så att med bindande avses en begränsning av en fånges omedelbara rörelsefrihet genom handbojor, knippförband av plast eller på motsvarande sätt.

3 §. Observation.

I paragrafen föreskrivs att en fånge får ställas under observation om det är nödvändigt för att trygga säkerheten för fången på grund av abstinenssymptom, självdestruktivt beteende eller för att betvinga våldsamt uppträdande.

Enligt grundlagsutskottet är det ett problem att det av bestämmelserna inte helt tydligt framgår vad som avses med observation. Grundlagsutskottet anser att bestämmelserna bör preciseras med de omnämnanden som framgår av motiven till propositionen och enligt vilka det är fråga om att en fånge placeras i ett rum eller en cell i vilken han eller hon kan hållas under uppsikt dygnet runt genom teknisk övervakning eller på något annat sätt.

Med hänvisning till grundlagsutskottets utlåtande föreslår lagutskottet att det inledande stycket i 1 mom. preciseras på detta sätt.

4 §. Observation i isolering.

I paragrafen föreskrivs att en fånge får ställas under observation i isolering om det finns grundad anledning att misstänka att han eller hon i fängelset eller vid ankomsten till fängelset har berusningsmedel eller andra otillåtna ämnen eller föremål som avses i 9 kap. 1 § 1 eller 2 mom. i sin kropp.

Grundlagsutskottet framför i sitt utlåtande motsvarande anmärkningar beträffande observation i isolering som utskottet anförde när det gäller observation. Med hänvisning till grundlagsutskottets utlåtande föreslår lagutskottet att paragrafens 1 mom. preciseras. Eftersom syftet med observation i isolering är att övervaka att ämnen eller föremål som dolts i fångens kropp avlägsnas bör detta beaktas även vid utformningen av bestämmelsen. Lagutskottet föreslår därför att observation i isolering ska karakteriseras så att en fånge ska kunna observeras dygnet runt med tekniska hjälpmedel eller på annat sätt för att övervaka att berusningsmedel eller andra otillåtna ämnen eller föremål avlägsnas ur hans eller hennes kropp. Samtidigt understryker utskottet att observationen i sådana fall bör ske med finkänslighet särskilt om den oundgängligen förutsätter att exempelvis användningen av sanitetsutrymmen övervakas.

På grund av att formuleringen i 1 mom. har preciserats har utskottet också justerat 2 mom.

6 §. Användning av maktmedel.

  I paragrafens 1 mom. 1 punkten har utskottet gjort en lagteknisk justering.

  I paragrafens 3 mom. föreskrivs om utomståendes rätt att tillgripa maktmedel när han eller hon bistår en tjänsteman vid fångvårdsväsendet vid utförande av tjänsteuppdrag. Grundlagsutskottet konstaterar i sitt utlåtande att en reglering av denna typ i och för sig är godtagbar om det klart och tydligt föreskrivs att denna möjlighet är ett undantag och tillåten bara om en tjänsteman på grund av ett ytterst viktigt och skyndsamt tjänsteuppdrag måste anlita utomstående för att använda maktmedel. Enligt grundlagsutskottet är det viktigt att bestämmelsen kompletteras med dessa begränsningar.

Lagutskottet föreslår att momentet ändras i enlighet med grundlagsutskottets utlåtande.

Dessutom föreslår lagutskottet att som ett nytt 4 mom. intas en hänvisning till de bestämmelser i strafflagen som gäller excess i fråga om maktmedel.

7 §. Förfarandet. 8 §. Beslutanderätt. 9 §. Närmare bestämmelser.

Till följd av den terminologiska ändring som utskottet föreslår i 1 och 2 § bör också dessa paragrafer ändras på motsvarande sätt.

19 kap. Anmälningar och lämnande av upplysningar.

10 §. Rätt att förtiga uppgifter.

I paragrafen föreskrivs att en tjänsteman vid fångvårdsväsendet har rätt att förtiga uppgifter och att rätten kan begränsas. Enligt 1 mom. är en tjänsteman vid fångvårdsväsendet när han eller hon hörs som vittne i en rättegång eller vid förundersökning inte skyldig att röja dens identitet som lämnat honom eller henne förtroliga upplysningar vid tjänsteutövningen om upplysningen gäller ett brott för vilket det föreskrivna strängaste straffet är minst fyra års fängelse eller ett narkotikabrott enligt 50 kap. 1—4 § i strafflagen.

Enligt propositionens motivering (s. 207/I) är avsikten med bestämmelsen bara att möjliggöra för fångvården att få tips om brottslighet som äger rum eller planeras i fängelserna så att ordningen i fängelset ska kunna garanteras. Lagutskottet noterar att den föreslagna bestämmelsen bara föreslås gälla tips från fångar. På grund av sakens stora betydelse föreslår utskottet att detta nämns i lagen. Det har dessutom preciserat paragrafformuleringen.

11 §. Beslutanderätt.

Utskottet har korrigerat hänvisningen i paragrafen.

20 kap. Ändringssökande.

Bestämmelserna om besvärsrätt.

  Bestämmelserna i kapitlet om besvärsrätt i propositionen har skrivits utgående från att de beslut räknas upp i lagen som man får söka ändring i genom besvär antingen hos tingsrätten eller förvaltningsdomstolen.

Grundlagsutskottet framhåller i sitt utlåtande att en regel av detta slag inte klart anger om den som saken gäller kan få ett beslut som fattats med stöd av andra bestämmelser i lagen behandlat av domstol ens i det fall att beslutet gäller hans eller hennes i grundlagens 21 § 1 mom. förankrade rättigheter eller skyldigheter. Det påpekar vidare att förteckningar gällande besvärsrätt inte kan fungera som något slags indirekt förbud mot att söka ändring utan att det är förvaltningsprocesslagen, framför allt dess 5 §, och 21 § 1 mom. i grundlagen som avgör om beslutet kan överklagas eller inte. Som grundlagsutskottet ser det är det bästa sättet att reglera rätten att söka ändring att i lagen ta in den sedvanliga passusen om tillämpning av förvaltningsprocesslagen. De begränsningar i rätten att söka ändring som är tillåtliga med tanke på grundlagen kan skrivas in i lagen i form av specifika förbud mot överklagande.

Lagutskottet noterar att det ofta är tvetydigt vilka avgöranden som innehåller ett sådant ställningstagande till individens rättigheter och skyldigheter att de kan anses vara överklagbara förvaltningsbeslut. I så fall måste man bestämma gränsen inte minst i relation till faktiskt förvaltningsverksamhet som inte är överklagbar. Det är besvärligt med en sådan gränsdragning framför allt i fängelsemiljö där man dagligen måste fatta en mängd avgöranden som inverkar på fångarnas situation. Därför är en sådan ändring som grundlagsutskottet förespråkar inte genomförbar i detta sammanhang. Lagutskottet menar att justitieministeriet ändå bör utreda om en förteckning enligt grundlagsutskottets modell kunde upprättas över vilka beslut som fattas i fängelset det inte går att söka ändring i. Samtidigt bör åtgärderna bedömas i relation till förfarandet med rättelseyrkande.

1 §. Besvär.

I 1 mom. föreskrivs om de beslut som en fånge har rätt att söka ändring i genom besvär hos tingsrätten. Utskottet föreslår ovan att förlust av avtjänad tid ska strykas i disciplinära straff och därför måste 1 mom. strykas.

9 §. Ärenden som är föremål för ändringssökande.

Utskottet har ändrat slutet på 1 mom. 1 punkten för att den ska svara mot ändringen i 2 kap. 7 §.

10 §. Rättelseyrkande.

Utskottet har korrigerat en term i paragrafen.

12 §. Anförande av besvär.

Utskottet har korrigerat tjänstebenämningen i paragrafen.

13 §. Hur rättelseyrkanden och besvär påverkar verkställigheten.

Enligt paragrafen avbryter framställande av rättelseyrkande inte verkställigheten av beslut om inte direktören för regionfängelset eller förvaltningsdomstolen beslutar annorlunda. Utskottet vill precisera paragrafen för att det klart ska framgå i vilken behandlingsfas dels direktören för regionfängelset, dels förvaltningsdomstolen kan avbryta verkställigheten av beslutet.

22 kap. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser.

3 §. Övergångsbestämmelser.

Utskottet har gjort en språklig precisering i 3 mom.

2. Häktningslag

1 kap. Allmänna principer för verkställighet av häktning.

1 §. Tillämpningsområde.

I paragrafen föreskrivs om de persongrupper i ett fängelse som häktningslagen ska tillämpas på. Enligt 4 mom. finns bestämmelser om verkställighet av häktning i polisens förvaringslokaler i lagen om behandling av personer i förvar hos polisen. Propositionen om denna lag har ännu inte lämnats till riksdagen för behandling och därmed blir lagen stadfäst innan den antagits. Utskottet föreslår därför att hänvisningsbestämmelsen ges en mera generell formulering.

4 §. Krav som ställs på verkställighet av häktning.

I paragrafen sägs att den häktades rättigheter med stöd av lagen inte får inskränkas mera än vad syftet med häktningen, förvaringssäkerheten i häktet och bevarandet av ordningen i fängelset kräver.

Grundlagsutskottet framhåller i sitt utlåtande att bestämmelsen på ett korrekt sätt lyfter fram att begränsningarna ska vara förankrade i lag och ändamålsbundna. Men med hänsyn till proportionalitetskravet och inte minst med tanke på en konsekvent skrivning bör bestämmelsen kompletteras med att begränsningarna ska vara nödvändiga.

Lagutskottet föreslår att paragrafen ändras på det sätt som grundlagsutskottet anför.

5 §. Behandlingen av häktade.

Utskottet föreslår att 3 mom. ändras i motsvarighet till den föreslagna ändringen i 1 kap. 5 § 3 mom. i fängelselagen.

6 §. Hörande av häktade.

Lagutskottet hänvisar till grundlagsutskottets ståndpunkt till 1 kap. 7 § i fånglagen och föreslår att 6 § ändras på motsvarande sätt.

3 kap. Placering i fängelset, basvård och förflyttning.

1 §. Placering i fängelset.

I paragrafen föreskrivs om placering av häktade i fängelset. Enligt 1 mom. ska häktade placeras på andra avdelningar än fångar som avtjänar straff, bortsett från exceptionella situationer.

Grundlagsutskottet har konstaterat att skrivningen i bestämmelsen motsvarar artikel 10.2 a i FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter (FördrS 7—8/1976), som under exceptionella förhållanden tillåter undantag från kravet att hålla åtalade personer och dömda personer åtskilda. Men med hänsyn till exakthetskravet ser utskottet det som ett problem att bestämmelsen inte ens i allmänna ordalag nämner vilken typs exceptionella förhållanden som avses. Därför har grundlagsutskottet ansett det angeläget att bestämmelserna preciseras på denna punkt.

Lagutskottet hänvisar till grundlagsutskottets utlåtande och föreslår att momentet kompletteras med en ny andra mening som beskriver vilket slag av exceptionella situationer som kan komma i fråga. Där ska sägas att man får avvika från placeringen för det första om den häktade själv begär det för att kunna delta i fängelseverksamheter. För det andra ska en avvikelse vara möjlig om det är nödvändigt för att avvärja en fara som hotar häktade, fångar eller personalen. För det tredje ska där nämnas de fall där tillfällig isolering är nödvändig för att ordningen i fängelset ska kunna uppräthållas i exceptionella situationer. Det kan t.ex. handla om att någon fängelseavdelning måste stängas för en kortare tid.

9 §. Beslutanderätt.

Utskottet föreslår motsvarande ändring i 3 mom. som i 6 kap. 6 § 3 mom. i fängelselagen.

5 kap. De häktades egendom och inkomster.

1 §. Innehav av egendom.

Av de orsaker som nämns i samband med 6 kap. 1 § i fängelselagen föreslår utskottet att 2 mom. kompletteras med en hänvisning till 44 kap. 16 § i strafflagen.

6 kap. Social- och hälsovård.

7 §. Beslutanderätt.

Enligt 2 mom. beslutar fängelsedirektören efter att om möjligt ha hört en läkare om att sända en häktad till vård eller undersökning enligt 2 §. Vad gäller beslutanderätten hänvisar utskottet till sin ståndpunkt till 10 kap. 10 § i fängelselagen.

7 kap. Fritid.

3 §. Bibliotek.

Utskottet har gjort en lagteknisk precisering i paragrafen.

5 §. Beslutanderätt.

Utskottet föreslår motsvarande ändring i paragrafen som i 11 kap. 8 § 1 mom. i fängelselagen.

8 kap. Brevväxling och telefonsamtal.

Med hänvisning till grundlagsutskottets utlåtande och det som utskottet anfört i samband med 12 kap. i fängelselagen föreslår det motsvarande ändringar i kapitlets 1, 2 och 7 § som i 12 kap. 1, 2 och 7 § i fängelselagen.

9 kap. Besök och andra kontakter utanför fängelset.

1 §. Besök.

I paragrafen föreskrivs om de häktades rätt att ta emot besökare. Som framhålls i propositionens motivering (s. 224/II) har en häktad ofta fler outrättade ärenden utanför fängelset än vad fångar som avtjänar straff har. En häktad ska bl.a. enligt artikel 14 i FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter garanteras mera omfattande rättigheter att stå i kontakt med sina ombud än fångar som avtjänar straff. Lagutskottet föreslår därför att 1 mom. kompletteras med en bestämmelse om de häktades rätt att utan oskäligt dröjsmål stå i kontakt med sitt ombud enligt 8 kap. 4 §.

I 2 mom. sägs att besök hos den häktade i regel ska övervakas. Utskottet föreslår motsvarande tillägg om meddelande om videoövervakning som i 13 kap. 2 § 2 mom. i fängelselagen.

Som lagutskottet ser det är det inte skäl att tillämpa huvudregeln om övervakade besök i 2 mom. på kontakter mellan den häktade och hans eller hennes ombud på grund av relationens konfidentiella särnatur. Därför vill lagutskottet komplettera paragrafen med ett nytt 3 mom. om att kontakter mellan den häktade och hans eller hennes ombud enligt 8 kap. 4 § inte får övervakas om det inte finns motiverad anledning att misstänka att den nya häktningslagen eller föreskrifter eller bestämmelser som utfärdats med stöd av den kommer att brytas vid kontakten.

5 §. Besöksförbud.

Utskottet har korrigerat den oriktiga hänvisningen i 1 mom. och sett över språkdräkten i 3 mom.

10 kap. Ordningen och disciplinen i ett fängelse.

1 §. Ordningsstadgan för ett fängelse.

  Lagutskottet hänvisar till grundlagsutskottets utlåtande och föreslår motsvarande ändring i paragrafen som i 15 kap. 1 § i fängelselagen.

3 §. Ordningsförseelser.

Utskottet föreslår motsvarande ändringar i 1 mom. 4 och 5 punkten som i 15 kap. 1 § 1 mom. 4 och 6 punkten i fängelselagen.

4 §. Disciplinstraff för häktade.

Utskottet har korrigerat en term i 2 mom.

11 kap. Granskning av fängelselokaler och häktade.

4 §. Kroppsvisitation.

Utskottet har korrigerat en term i 2 mom.

7 §. Kontroll av drogpåverkan.

På de grunder som anförs i samband med 6 kap. 1 § i fängelselagen föreslår utskottet att 1 mom. kompletteras med en hänvisning till 44 kap. 16 § i strafflagen.

12 kap. Granskning av andra personer.

1 §. Tillträde till ett fängelse.

  Utskottet har gjort en likadan språklig justering i 3 mom. som i 17 kap. 1 § 3 mom. i fängelselagen.

13 kap. Säkerhetsåtgärder och användning av maktmedel.

Lagutskottet hänvisar till grundlagsutskottets utlåtande och föreslår motsvarande ändringar i 1—4 § och 6—9 § som i 18 kap. 1—4 § och 6—9 § i fängelselagen.

Utskottet har dessutom korrigerat termerna i 3 § 1 mom. 1 punkten, 4 § 3 mom., det inledande stycket i 6 § 1 mom. och 8 §.

15 kap. Ändringssökande.

Bestämmelserna om besvärsrätt.

Grundlagsutskottet påpekar i sitt utlåtande att förteckningar gällande besvärsrätt inte kan fungera som något slags indirekt förbud mot att söka ändring utan att det är förvaltningsprocesslagen, framför allt dess 5 §, och i sista hand grundlagens 21 § 1 mom. som avgör om beslutet kan överklagas eller inte. Det bästa sättet att reglera rätten att söka ändring är enligt grundlagsutskottet att i lagen ta in den sedvanliga passusen om tillämpning av förvaltningsprocesslagen. De begränsningar i rätten att söka ändring som är tillåtliga med tanke på grundlagen kan i sin tur skrivas in i lagen i form av specifika förbud mot överklagande.

På denna punkt hänvisar lagutskottet till det som anförs om 20 kap. i fängelselagen.

1. Rättelseyrkande hos direktören för regionfängelset.

Utskottet har korrigerat en term i det finskspråkiga 2 mom.

16 kap. Särskilda bestämmelser.

1 §. Tillämpning av fängelselagen.

  Utskottet har gjort språkliga preciseringar i 1, 3 och 8 punkten.

3. Lag om ändring av tvångsmedelslagen

1 kap. Gripande, anhållande och häktning.

18 b §. Begränsning av kontakter.

I paragrafen föreskrivs om rätt att begränsa den häktades kontakter med någon annan person medan förundersökning, åtalsprövning och rättegång pågår, vad som avses med begränsade kontakter och om beslut om begränsning. Enligt 4 mom. beslutar den domstol som beslutar om häktning på förslag av den som framställt häktningsyrkandet, åklagaren eller fängelsedirektören om begränsning av kontakter. Beslut om temporär begränsning av kontakter kan under vissa omständigheter också fattas av fängelsedirektören eller den anhållningsberättigade tjänstemannen. Enligt momentets slutdel ska begränsningen av kontakter och grunderna för begränsningen omprövas i samband med den nya behandling av häktningsärendet som avses i 1 kap. 22 §.

Utskottet har fäst sig vid propositionens motivering där det sägs att domstolen ska behandla ett ärende som gäller upprätthållande av en tillfällig begränsning av kontakter också i det fall att behandlingen av ett häktningsärende exceptionellt med stöd av 1 kap. 17 § i tvångsmedelslagen skjuts fram med tre dagar eller med den häktades samtycke för en längre tid. På grund av ärendets betydelse föreslår utskottet att momentet kompletteras med en bestämmelse om detta.

28 §. Behandling av häktade, anhållna och gripna.

I paragrafen föreslås en hänvisningsbestämmelse till den nya häktningslagen och till lagen om behandlingen av personer i förvar hos polisen. Eftersom det sistnämnda lagförslaget ännu inte har lämnats till riksdagen för behandling går det inte att hänvisa till den i den föreliggande lagen. Därför har utskottet formulerat hänvisningen mera generellt.

9. Lag om ändring av 9 § i lagen om tillfälligt överförande av frihetsberövade personer i bevissyfte i brottmål

9 §. Vissa bestämmelser om förfarande.

  Enligt 3 mom. tillämpas häktningslagen och lagen om behandlingen av personer i förvar hos polisen på den som har överförts till eller som transporterats via Finland och som ska hållas i förvar.

På de grunder som anförs i samband med 1 kap. 28 § i det tredje lagförslaget kan det inte föreskrivas att den sistnämnda lagen tillämpas. Därför föreslår utskottet att det i paragrafen bara föreskrivs att häktningslagen tillämpas, precis som i den gällande lagen.

Ikraftträdande

Enligt propositionen träder lagarna i kraft den 1 januari 2006. Lagarna har ett materiellt samband med lagförslagen i propositionerna RP 261/2004 rd och RP 262/2004 rd. Därför påpekar utskottet att ikraftträdandet för de nu aktuella lagarna bör skjutas upp till en annan tidpunkt än det som sägs i motiven, om ikraftträdandet för lagarna i de två nämnda propositionerna skjuts upp.