Allmän motivering

Med hänvisning till propositionen och övrig information finner utskottet förslaget nödvändigt och lämpligt. Utskottet tillstyrker lagförslagen, men med följande anmärkningar och ändringsförslag.

De viktigaste punkterna i förslaget till brottsskadelag

För en person som faller offer för ett brott är det inte bara principiellt sett utan också av praktiska skäl viktigt att det finns en mekanism som medger att skador orsakade av brott ersätts av statliga medel i relativt stor omfattning. En viktig principiell lösning är att de vitalaste delarna av vårt finländska system grundar sig på den allmänna skadeståndsrätten. För ett fungerande system och med avseende på brottsoffrens rättssäkerhet är det angeläget att en av de centralaste lagarna är systematisk och innehållsligt tydligt formulerad. Valet av grund för ersättningssystemet förutsätter dessutom att de materiella bestämmelsernas förhållande till skadeståndslagen är noga avvägda. Lagutskottet menar att förslaget till ny brottsskadelag mot denna bakgrund är både noggrant förberedd och genomtänkt.

Mekanismen för ersättning för brottsskador grundar sig också den, inte minst när det gäller omfattningen och nivåerna på de ersättningsberättigade och ersatta skadorna, i sista hand på vissa värdeval, där man måste väga de skadelidandes fördelar och behov mot varandra och samtidigt beakta de begränsningar som de ekonomiska villkoren ställer på systemet. Propositionen kan sägas (se s. 12) bygga på tre viktiga principer. Den första principen säger att den som är det primära offret för ett brott i första hand måste ha rätt att få ersättning ur statliga medel. Andras än offrens, till exempel någon som står offret nära, rätt att få ersättning är sekundär i förhållande till detta. För det andra är det i förslaget viktigast med avseende på skadetyperna att ersättning ges ut för direkta personskador och att man först därefter försöker ersätta andra typer av skador, till exempel lidande. Den tredje principen gäller ersättningsnivåerna och i lagförslaget är målet att ersättningarna på grundval av den föreslagna lagen ligger så nära som möjligt de skadestånd som domstolarna utdömer på grundval av skadeståndslagen. Av detta följer att det omedelbara brottsoffret som har lidit en personskada står i fokus för tilllämpningsområdet för den nya brottsskadelagen.

Enligt utskottet är dessa riktlinjer godtagbara. Ändå vill utskottet lägga fram följande anmärkningar till sättet att genomföra de viktigaste riktlinjerna.

Ersättningsberättigad personkrets och typ av skada som ersätts

I 9 § i förslaget till brottsskadelag föreskrivs om offrets rätt att få ersättning för lidande som orsakats genom kränkning vid ett brott. Bestämmelsen grundar sig uteslutande på den brottsliga gärningens karaktär och kräver i sig ingen närmare utredning av offrets emotionella reaktioner. Enligt paragrafen har ett offer vars frihet har kränkts genom brott rätt att få ersättning. Dessutom nämns särskilda kriterier för ersättning vid kränkning av offrets sexuella självbestämmanderätt. Också offer vars personliga integritet har kränkts på ett särskilt allvarligt sätt genom försök till dråp, försök till mord eller försök till dråp under förmildrande omständigheter eller genom grov misshandel eller försök till grov misshandel eller något annat med dem jämställbart brott har rätt att få ersättning.

Jämfört med den gällande lagstiftningen är rätten till ersättning i de sistnämnda fallen en vidgning av lagens tillämpningsområde. Lagutskottet välkomnar breddningen, särskilt som bestämmelsen gäller allvarliga brott och offren för dem ofta drabbas av chock och rädsla. Av statsfinansiella skäl (s. 14) träder reformen i kraft först från och med 2008. Enligt avsnittet om ekonomiska konsekvenser (s. 21) ökar statens utgifter för ersättningar med cirka 0,3 miljoner euro i och med att ersättningarna för lidande utsträcks till grova våldsbrott. Därefter beräknas kostnaderna årligen öka med 1,3 miljoner euro. På grund av sakens dignitet och de framlagda beloppen anser lagutskottet det lämpligt att justitieministeriet i samband med förberedelserna inför budgeten för 2007 utreder möjligheterna att tidigarelägga ikraftträdandet.

Utskottet har noterat att en närstående till någon som omkommit enligt 8 § 3 mom. får ersättning för nödvändiga sjukvårdskostnader och andra nödvändiga utgifter samt ersättning för inkomstförlust som beror på en personskada orsakad av dödsfallet på de villkor som nämns i skadeståndslagen. Det är en ny ersättningsform om man ser till den gällande brottsskadelagen. Samtidigt innebär bestämmelsen ändå att reformen ger avkall på ersättning med stöd av brottsskadelagen för lidande som en närstående till den som omkommit orsakas på grund av dödsfallet.

Förslaget ligger i linje med de grundläggande principerna ovan. Som regeringen säger i den allmänna motiveringen (s. 16) är det med tanke på återhämtningen från den psykiska skadan viktigt för en närstående till offret för ett brott mot liv att han eller hon kan söka adekvat vård så snart som möjligt efter skadefallet. Övergången från ersättning för lidande till ersättning för personskada underlättas av att det samlade beloppet för ersättningar för lidande till anhöriga till omkomna enligt propositionen (s. 8) beräknas uppgå till 20—25 procent av beloppet av de ersättningar för lidande som domstolarna dömt i liknande fall. Ett så stort gap tyder enligt utskottet på att vi ännu inte har någon fastlagd domstolspraxis i dessa frågor.

Trots omständigheterna ovan understryker utskottet att ett brott som leder till att en närstående omkommer är en händelse som i de flesta fall orsakar både sorg och ångest. I sådana fall kan det redan av principiella skäl vara viktigt att situationen också erkänns genom att det betalas ersättning för det lidande som förlusten ger upphov till. Därför anser lagutskottet det viktigt att justitieministeriet i sin uppföljning av lagens konsekvenser också gör en utvärdering av villkoren för närstående till omkomna samt tar ställning till om det behövs bestämmelser om deras rätt att få ersättning för lidande. På grund av sambanden mellan brottsskadelagen och skadeståndslagen ser utskottet det som nödvändigt att justitieministeriet samtidigt gör en bedömning av 5 kap. 4 a § i skadeståndslagen och tillämpningen av lagrummet. Utskottet föreslår ett uttalande om detta (Utskottets förslag till uttalande).

I motiven (s. 29) sägs det att ersättning med stöd av paragrafen i typiska fall betalas för kostnader för psykoterapi eller kristerapi eller någon annan liknande terapi som ges på grund av de rubbningar i det psykiska tillståndet som dödsfallet har orsakat hos en närstående till den omkomne. Även om man kan utgå från att den som lidit skada söker hjälp inom den offentliga vården bör det noteras att den typen av terapier inte är särskilt lättillgängliga öve allt i landet. Då har enligt lagutskottets uppfattning den vårdbehövande rätt att relativt snabbt söka hjälp inom den privata hälsovården utan att det påverkar hans eller hennes rätt att få ersättning för rehabiliteringskostnader med stöd av brottsskadelagen. Samma rätt har givetvis också ett brottsoffer när han eller hon behöver medicinsk rehabilitering som direkt anknyter till sjukvård.

Esättningsnivåer

Den bärande principen (s. 11) i brottsskadelagen är att ersättningar för brottsskador oftare ska motsvara de skadestånd som domstolarna dömer ut. Denna princip återspeglar samtidigt kopplingen mellan brottsskadeersättning och civilrättsligt skadestånd. Ett undantag är dock de lagstadgade högsta ersättningarna. De högsta ersättningarna gäller för det första ersättningar för inkomstbortfall till den som själv lidit en personskada, den skadelidandes arbetsgivare och en närstående till någon som omkommit. Dessutom föreslår regeringen en övre gräns för ersättningen till brottsoffret för sveda och värk, personskada för en närstående till någon som omkommit och brottsoffrets lidande. Vidare läggs ett totalt belopp fast för ersättningar som betalas ut på grundval av en och samma personskada.

Av propositionen framgår det att de högsta ersättningsbeloppen grundar sig på tillämpningspraxis för den gällande brottsskadelagen (se t.ex. s. 14). Dessutom har inte minst ersättningarna för lidande varit beroende av de ekonomiska resurserna (s. 15). Utskottet kan visserligen godta den föreslagna mekanismen för högsta möjliga ersättningar. Däremot påpekar utskottet att mekanismen förlorar i flexibilitet när de högsta möjliga ersättningarna läggs fast i lag. Därför framhåller utskottet att tillämpningen av den nya brottsskadelagen bör följas upp med avseende på i vilken omfattning de föreslagna högsta beloppen räcker till för att på behörigt sätt täcka skadorna för framför allt brottsoffer. I detta sammanhang vill utskottet också framhålla att de som lider en personskada ofta drabbas av betydande kostnader när de söker hjälp för psykiska besvär, till exempel psykoterapi.

Ersättningsnivåerna påverkas också av grundavdraget som görs på den skadelidandes sammanlagda ersättningar för skadefallet. Grundavdraget föreslås vara 150 euro. Enligt motiven (s . 17) ska grundavdraget ersätta det nuvarande lägsta beloppet för den skada som ersätts. En skillnad är dock att grundavdraget gäller alla som får ersättning oavsett ersättningsbeloppet.

Också grundavdraget harmonierar i sig med principerna i propositionen eftersom det tillåter att ersättningar företrädesvis betalas ut för allvarliga fall där offret eventuellt får ersättning på flera olika grunder. Då görs grundavdraget bara en enda gång och spelar inte så stor ekonomisk roll när ersättningsbeloppen i vilket fall som helst blir relativt höga. Problem kan ändå uppstå när ersättningen inte är särskilt mycket högre än grundavdraget.

Ersättningsmekanismen för grundavdrag är över lag svårgripbar. Trots benämningen är grundavdraget snarare en sorts självrisk för brottsoffren, och av principiella skäl är det inte helt problemfritt. Lagen ger ingen exakt information om hur grundavdraget påverkar de högsta ersättningsbeloppen. Grundavdraget görs på det samlade ersättningsbeloppet där dessa högsta belopp redan är inräknade. Därför sjunker de facto de lagstadgade ersättningstaken på grund av grundavdraget. Även om grundavdraget relativt sett inte påverkar de högsta ersättningsbeloppen särskilt mycket anser lagutskottet att den här typen av bestämmelser inte är särskilt bra med tanke på en tydlig lagstiftning.

Av motiven (s. 21) att döma inverkar grundavdraget i hög grad på de ekonomiska förutsättningarna för en reform av brottsskadelagen. Utskottet har, särskilt med avseende på de ekonomiska faktorerna som nämns ovan, gått in för att tillstyrka grundavdraget i enlighet med propositionen, eftersom lagförslaget enligt utskottets mening som helhet sett är mycket lyckat och eftersom utskottet av denna anledning anser det viktigt att lagen antas snabbt. Samtidigt vill utskottet i detta sammanhang understryka vikten av att det följs upp hur den nya lagen fungerar. Vad gäller grundavdraget bör det följas upp vilken relativ betydelse avdraget har för ersättningspraxis. Samtidigt bör det också utvärderas om grundavdraget eventuellt resulterar i att vissa typer av skador systematiskt inte alls ersätts eller ersätts till betydligt mindre belopp. Om uppföljningen pekar på olägenheter i mekanismen för grundavdrag bör det enligt utskottets mening övervägas om ersättningssystemet kan ändras till exempel så att grundavdraget slopas och ett lägsta belopp för ersättningsbar skada återinförs.