Allmän motivering
Ofrivillig barnlöshet medför som känt
ofta stor psykisk press och många svårigheter
för par som lider av barnlöshet. På senare år
har ofrivillig barnlöshet blivit mycket vanligare. Samtidigt har
läkarvetenskapen fått allt bättre metoder
för att hjälpa människor som lider av
barnlöshet.
I motsats till många andra länder har Finland ingen
särlagstiftning om assisterad befruktning. Behandlingen
ges inom ramen för den gällande lagstiftningen
om hälso- och sjukvården. De sjukhus, kliniker
och andra vårdinrättningar som har utfört
assisterad befruktning har tagit mycket stort ansvar för
sin verksamhet. Inga praktiska problem eller oetiska fall har kommit
fram. När metoderna för behandling av barnlöshet
blir allt mer sofistikerade finns det risk för att osunda
drag smyger sig in i verksamheten. Därför behövs
det en lag som skyddar människovärdets okränkbarhet
och förbjuder alla former av oetiska aktiviteter som handel
med könsceller och embryon samt kloning av embryon (kloning
av människan).
Trots de många meningsskiljaktigheterna var alla sakkunniga
eniga om att det behövs en lag om assisterad befruktning
och att lagen brådskar.
Av de orsaker som nämns i propositionen och på grundval
av erhållen utredning tillstyrker utskottet lagförslagen
men anför följande anmärkningar och ändringsförslag.
Villkoren för att assisterad befruktning skall utföras
Utgångspunkten i propositionen är att assisterad befruktning är
tillåten för ett par som består av en
man och en kvinna. De har rätt att få assisterad
befruktning vid ofrivillig barnlöshet eller om ett barn
som har sitt ursprung i deras egna könsceller löper
betydande risk att få en allvarlig sjukdom. Regeringen
vill dock inte totalt stänga dörren för
möjligheten att assisterad befruktning utförs
på kvinnor som inte lever tillsammans med en man i en parrelation.
I detta fall avviker villkoren för behandling på två olika
sätt från huvudregeln:
-
ensamstående kvinnor
kan få genomgå assisterad befruktning bara om
den man vars spermier används vid behandlingen före åtgärden
ger sitt samtycke till att faderskapet fastställs senare,
om modern eller barnet yrkar på det.
-
ensamstående kvinnor kan få genomgå assisterad
befruktning utan att det finns några medicinska indikationer,
men
Lagförslaget i propositionen är en kompromiss som
nåtts efter långa förberedelser och svåra överläggningar.
Därför har det inte varit någon större överraskning
att de sakkunniga och också debattörer i den offentliga
debatten har lagt fram mycket divergerande synpunkter på vem
som har rätt att genomgå assisterad befruktning
och på vilka villkor. Detta trots att barnets bästa
står i fokus i alla lägen.
En del av de sakkunniga lyfter fram barnets rätt till
båda sina föräldrar, en far och en mor, och
anser att assisterad befruktning bara är en angelägenhet
för äkta makar och kvinnor och män som
lever under äktenskapsliknande förhållanden.
Vissa andra av de sakkunniga anser att ett barn som föds
med hjälp av assisterad befruktning alltid är
ett önskat barn och att barnet har en tryggad uppväxtmiljö trots
att det inte har någon far. De anser det vara befogat att
både par och ensamstående kvinnor får
genomgå assisterad befruktning.
En tredje grupp bland de sakkunniga relaterar till jämlikheten
kvinnor emellan och deras rätt att få tjänster
för sin reproduktiva hälsa oavsett civilstånd.
Denna grupp sakkunniga understryker att det är ett brott
mot bestämmelserna om människors lika värde
och diskrimineringsförbudet i grundlagen, om ensamstående
kvinnor fråntas möjligheten att genomgå assisterad
befruktning.
Det ingår i grundlagsutskottets ansvarsområde
att övervaka att lagförslag stämmer överens med
grundlagen. I sitt utlåtande GrUU 59/2002 rd redogör
grundlagsutskottet för förhållandet mellan
lagförslaget och 6 § i grundlagen. I 6 § sägs
att alla är lika inför lagen. I utlåtandet
anför grundlagsutskottet följande:
"I förarbetena till reformen av de grundläggande
fri- och rättigheterna framhålls (RP 309/1993
rd, s. 46, andra spalten) att grundlagsutskottet i sin praxis före
reformen hade betonat att inga skarpa gränser för
lagstiftarens prövning kunde härledas ur jämlikhetsprincipen
då en reglering i överensstämmelse med
den rådande samhällsutvecklingen eftersträvades.
Enligt utskottet var avsikten inte att ändra på denna
tolkningspraxis i samband med reformen. Vid revideringen av de grundläggande
fri- och rättigheterna ansågs det vara väsentligt
med avseende på diskrimineringsförbudet om åtskillnaden
kunde motiveras på ett sätt som är godtagbart med
hänsyn till de grundläggande fri- och rätttigheterna
(RP 309/1993 rd, s. 48, första spalten)."
"Lagförslaget särbehandlar människor
på grundval av social status och delvis också på grundval
av sexuell läggning. Lagförslaget kan inte anses
strida mot grundlagen eftersom det medicinska syftet med assisterad
befruktning är att ge människor som lider av ofrivillig
barnlöshet hjälp. Den föreslagna differentieringen har
ett direkt samband med samhällets värderingar,
och utskottet anser att detta vägval håller sig
inom ramen för lagstiftarens prövningsrätt,
också med beaktande av utskottets långvariga tolkningspraxis."
Grundlagsutskottet säger således i sitt utlåtande att
lagstiftaren har en stor prövningsrätt när
det gäller lagar som har ett samband med värderingarna
i vårt samhälle. I sådana lagar är
det tillåtet att särbehandla människor
på grundval av social status och delvis också på grundval
av sexuell läggning utan att det är ett brott
mot grundlagen.Grundlagsutskottet lade fram en liknande syn
på proposition RP 200/2000 rd med förslag
till lag om registrerat partnerskap (LaUB 15/2001 rd och
GrUU 15/2001 rd)
Propositionen är en kompromiss, vilket påpekas
ovan. Det hör till lagstiftningsprocessen att kompromisser
måste sökas och olika parters intressen vägas
för och emot. Men utskottet menar att de föreliggande
lagförslagen har kompromissat alltför mycket när
det gäller principen att barnets bästa alltid
har företräde.
Barnet skall alltid ha rätt till båda sina
föräldrar, till sin far och till sin mor, är
utskottets fundamentala hållning. Inställningen
till faderns betydelse för barnet är den mest
problematiska punkten i hela propositionen. Faderns roll nonchaleras
så gott som helt och hållet när mannen reduceras
till könscellsdonator. Det är allvarligt att faderskapet
fråntas sin betydelse både som kulturell och som
social institution. Både grundlagsutskottet och social-
och hälsovårdsutskottet tar upp problematiken
kring att donatorn å ena sidan flera år i förväg
måste gå med på att faderskapet eventuellt
fastställs senare och att en del av barnen å andra
sidan de facto föds faderlösa till följd
av den föreslagna lagstiftningen. Med hänvisning
till detta anser lagutskottet att det primära målet
med lagen måste vara att stödja och hjälpa
familjer som lider av barnlöshet och att säkerställa
att de barn som föds med hjälp av assisterad befruktning
garanteras rättigheter och välbefinnande.
Lagen om assisterad befruktning kan inte primärt bygga
på jämställdhets- och jämlikhetsfrågor
ur ett vuxenperspektiv och en subjektiv rätt att få vård
och skaffa barn. Den enda rätta utgångspunkten är
att se till barnets rättigheter och att fullfölja
dem på bästa sätt. Utifrån detta
anser grundlagsutskottet att assisterad befruktning bara får
utföras i enlighet med 7 § i det första lagförslaget
när ett äkta par eller en kvinna och en man som
lever tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden
lider av barnlöshet. Följaktligen föreslår
utskottet ändringar på denna punkt i detaljmotiveringen
nedan.
I denna lösning och denna modell stöder sig lagutskottet
på lagstiftningen i de övriga nordiska länderna.
Sverige, Norge, Island och DanmarkI Danmark är förbudet
begränsat till barnlöshetsbehandling som ges av
läkare. har infört ett förbud mot
att assisterad befruktning utförs på ensamstående
kvinnor och lesbiska par, trots att en del av länderna
i andra hänseenden har en liberalare familjelagstiftning än
Finland.
I alla tider har det fötts barn utanför äktenskapet
i Finland och så kommer det att vara i framtiden också.
Det är inte utskottets avsikt att genom denna lösning
moralisera över detta faktum eller begränsa dessa
mödrars och barns rättigheter. Det är
utskottets uppfattning att en lagfäst metod, alltså assisterad
befruktning, inte skall vara till för att hjälpa
faderlösa barn till världen.
Barnets rätt att få veta sitt ursprung
Enligt propositionen får könscellsdonatorns identitet
inte ges ut till barnet mot donatorns vilja under hans eller hennes
levnadstid. Däremot kan donatorn när som helst
ge sitt samtycke till att identiteten yppas, till exempel när
donationen tas emot eller senare, rent av flera decennier efteråt.
Tanken bakom propositionen är att det skall kunna säkerställas
att assisterad befruktning skall kunna utföras med hjälp
av donerade könsceller också i framtiden. En förutsättning
för detta är att könscellsdonatorerna
upplever att lagstiftningen behandlar dem rättvist. I takt
med att behandlingsmetoderna har förbättrats har
behovet av donerade spermier minskat, men de behövs fortfarande.
Beträffande detta framhåller grundlagsutskottet
följande i motiven till sitt utlåtande:
"Rätten till personlig identitet omfattas av skyddet
för privatlivet i 10 § i grundlagen. Det är
ett problem med avseende på skyddet för privatlivet,
om myndigheterna har information om en persons ursprung men personen
själv inte har rätt att få samma information.
I lagförslaget måste därför
24 § 3 punkten ändras för att den som
har fötts genom assisterad befruktning har rätt
att få information om donatorns identitet när
han eller hon har fyllt 18 år. Informationen skall då lämnas
ut oavsett om donatorn gett sitt samtycke eller inte. När
donatorn går med på att ge könsceller
för assisterad befruktning är han eller hon å andra
sidan medveten om att identiteten kan komma att röjas längre fram.
Lagförslaget måste ändras på denna punkt
för att kunna behandlas i vanlig lagstiftningsordning."
Grundlagsutskottets utlåtande utmynnar i förslaget
att lagförslagen kan behandlas i vanlig lagstiftningsordning,
men det första lagförslaget bara om grundlagsutskottets
konstitutionella anmärkning till 24 § 3 punkten
beaktas på behörigt sätt.
Grundlagsutskottet har således enhälligt i motsats
till uppfattningen i propositionen påpekat att rätten
att få veta sitt ursprung omfattas av skyddet för
privatlivet. Därför har också alla barn
som fötts genom assisterad befruktning rätt att
få reda på donatorns identitet på lika
grunder och utan att någon diskrimineras.
På grund av utlåtandet från grundlagsutskottet
måste lagförslaget ändras så att
det blivande barnet har absolut rätt att få reda
på donatorns identitet när det har fyllt 18 år.
Därför måste 14—17, 19, 20,
23—25, 31, 32, 36, 37 och 42 § i det
första lagförslaget ändras. Utskottet
redogör mer ingående för ändringarna
i detaljmotiveringen. De är utarbetade med utgångspunkt
från att donatorn inte skall behöva upprätta
något personporträtt. Däremot håller
utskottet fast vid regeringens grundtanke att det är familjens
egen sak att bestämma om barnet får reda på sitt
ursprung eller inte.
Andra principer vid assisterad befruktning
Regeringen föreslår inte surrogatmoderskap eftersom
metoden är förknippad med en rad stora principiella
och praktiska svårigheter. Denna hållning till
frågan är resultatet av en lång och grundlig
etisk debatt under beredningsprocessen. I detta sammanhang hänvisar
utskottet också till utlåtandet från
social- och hälsovårdsutskottet och understryker
att regeringens hållning i frågan är
riktig.
I två olika bestämmelser i lagen om assisterad
befruktning sägs det att donerade könsceller eller
embryon inte får användas efter att könscellsdonatorn
har avlidit. I 7 § 2 mom. 3 punkten föreskrivs
att assisterad befruktning inte får utföras om
den ena parten i ett par har avlidit. I 15 § sägs
dessutom att könsceller och embryon inte får användas
för assisterad befruktning sedan serviceproducenten har
fått veta att könscellsdonatorn har avlidit. I
sådana fall skall könscellerna förintas
utan dröjsmål med stöd av 6 §.
I sitt utlåtande anser social- och hälsovårdsutskottet
det befogat att könsceller och embryon inte används
för assisterad befruktning efter att donatorn har avlidit.
Social- och hälsovårdsutskottet menar att en behandling
i sådana fall kan medföra psykiska, sociala och
rättsliga problem som är mycket svåra
att lösa i förväg med hjälp av
lagstiftning. Lagutskottet omfattar social- och hälsovårdsutskottets
hållning.
Det normala förfarandet är att varken vårdgivaren
eller den som får könsceller känner till
donatorns identitet (den s.k. anonymitetsprincipen). Det är
inskrivet i lagförslaget att donatorns identitet inte får
röjas för paret. Det är bara barnet som
har rätt att få reda på donatorns identitet
när det har fyllt 18 år. Den som får
könsceller kan emellertid ställa som krav att
bara könsceller från en viss donator får
användas.
Utskottet har också diskuterat frågan om lagen
bör innehålla ett förbud mot assisterad
befruktning mellan nära släktingar på samma
sätt som äktenskap är förbjudet
mellan nära släktingar. Enligt utskottet behövs
inget sådant förbud eftersom hindren inte kan
utredas utan brott mot anonymitetsprincipen i lagen. Dessutom vänder det
upp och ner på hela systemet utan att denna typ av missförhållanden
har förekommit.
Nära släktskap är inget problem även
om den som får könsceller har rätt att
kräva att könscellerna kommer från en
viss donator, anser utskottet. Den personal som utför assisterad
befruktning lyder under lagen om yrkesutbildade personer inom hälso-
och sjukvården, övervakas av social- och hälsovårdsministeriet
och Rättsskyddscentralen för hälsovården
och är skyldig att följa de yrkesetiska skyldigheterna
i 15 §. I sin yrkesutövning eftersträvar
de yrkesutbildade personerna att uppehålla och främja
hälsa, förebygga sjukdomar samt bota sjuka och
lindra deras lidande. Yrkesutbildade personer inom hälso-
och sjukvården skall i sin yrkesutövning tilllämpa
allmänt godtagna och erfarenhetsmässigt motiverade
metoder i enlighet med sin utbildning. Dessutom förutsätts
de fortlöpande utveckla sin kompetens. Det är
således klart att en läkare inte utför
assisterad befruktning om det villkor som den som genomgår
behandlingen ställer visavi donatorn inte är etiskt
försvarbart.
Ikraftträdelsen
Enligt propositionen avses de föreslagna lagarna träda
i kraft ungefär sex månader efter att de har antagits
och blivit stadfästa. De principiella lösningar
och ändringsförslag som utskottet gått in
för påverkar i hög grad villkoren inom
den än så länge oreglerade verksamheten.
Därför behövs det en något längre
tid för ikraftträdelsen. Utskottet anser den 1
januari 2004 vara en lämplig tidpunkt. Då kan
pågående behandlingar slutföras, särskilt
som de inte är tillåtna enligt den kommande lagen.
Samtidigt finns det tid för att införa lagändringarna
och utreda i vilken omfattning lagrade könsceller kan användas.
Detaljmotivering
1. Lag om användning av könsceller och embryon
vid assisterad befruktning
1 kap. Allmänna bestämmelser
2 §. Definitioner.
Punkt 5 ger en definition på verksamhetsenheter inom
hälso- och sjukvården.
Vid utskottsbehandlingen har det blivit klart att definitionen
måste kompletteras. Enligt lagändringar som trädde
i kraft den 1 augusti 2000L om ändring av lagen om
specialiserad sjukvård 652/2000 och L om ändring
av lagen om patientens ställning och rättigheter
653/2000 avses med verksamhetsenheter inom hälso-
och sjukvården förutom sjukhus och separata verksamhetsenheter
för sjukvård också av samkommuner för
sjukvårdsdistrikt beslutade andra helheter som bär
ansvaret för vården. Utskottet föreslår
att 5 punkten ändras i enlighet härmed.
4 och 5 §.
Paragraferna föreskriver om begränsningar
i användningen av könsceller och embryon samt
om inverkan på barnets egenskaper.
Syftet med de i 4 § föreslagna begränsningarna
i användningen av könsceller och embryon är bl.a.
att skydda hälsan och den unika karaktären hos
det barn som har sitt ursprung i könscellen eller embryot.
Därför är det förbjudet att
inverka på barnets egenskaper genom val av könsceller eller
embryon. Förbudet omfattar också principen att
donatorer inte får väljas utifrån önskvärda
egenskaper. I dagsläget går det att för
embryon få fram bara kön och vissa ärftliga
sjukdomar.
Regeringen föreslår dock två undantag
från förbudet att inverka på barnets
egenskaper. Enligt 5 § 2 mom. får hälsan
hos det blivande barnet påverkas genom val av könsceller
och embryon som konstaterats vara friska i förhållande till
den undersökta egenskapen. Samma moment tillåter
att barnets könstillhörighet påverkas
om man tillgriper assisterad befruktning enligt 7 § 1 mom.
1 punkten för att ett barn av motsatt kön som
har sitt ursprung i parets egna könsceller skulle löpa
en avevärd risk att drabbas av en allvarlig sjukdom. Motivationen
för att välja kön är att barnet
skall vara friskt. Förslaget är förenligt med
artikel 14 i konventionen om mänskliga rättigheter
och biomedicin.
Utskottet har gjorts uppmärksamt på att uttrycket
"en frisk arvsmassa i fråga om en bestämd sjukdom"
i 4 § 3 mom. 2 punkten och uttrycket "könsceller
... som konstaterats vara friska i förhållande
till den undersökta egenskapen" i 5 § 2 mom. är
rätt vaga. Uttrycken är så generösa
att de kan leda till att allt fler går in för
att välja egenskaper för barnet och dessutom öppna dörrarna
för gentest som ett sätt att marknadsföra
assisterad befruktning. I detta sammanhang har det också påpekats
att uttrycket "löpa avsevärd risk att få en
allvarlig sjukdom" i 5 § 2 mom. bör preciseras
för att det med tanke på människovärdets
okränkbarhet skall finnas klara gränser för
valet av könsceller, om man inte helt vill förbjuda
detta.
Utskottet föreslår att 4 § 3 mom.
2 punkten och första meningen i 5 § 2 mom. preciseras
genom att uttrycket "allvarlig sjukdom" tas in i lagrummen.
Syftet med bestämmelsen är att det blivande barnet
inte skall bära på en undersökt allvarlig
sjukdom, alltså främst en genetisk sjukdom eller
en grav kromosomstörning.
Däremot ser utskottet inget anledning att ändra
uttrycket "löpa avsevärd risk att få en
allvarlig sjukdom" i andra meningen i 5 § 2 mom. På denna
punkt eftersträvar lagförslaget neutralitet i
förhållande till fortplantning på naturlig
väg. I 1 § 5 punkten i lagen om avbrytande av
havandeskap (239/1970) föreskrivs att ett havandeskap
kan avbrytas på kvinnans begäran "när
det finnes skäl att förmoda, att barnet skulle
komma att vara psykiskt efterblivet eller behäftat med eller
senare komma att behäftas med svår sjukdom eller
svårt kroppslyte". Det är inte logiskt om man
vid assisterad befruktning inte genom val skulle kunna avstå från
att använda könsceller som kunde utgöra
en avsevärd risk för en allvarlig sjukdom, när
samma argument trots allt berättigar till abort.
6 §. Begränsningar i lagringen av könsceller
och embryon.
I 2 mom. föreskrivs om lagringen av könsceller
och embryon och föreslås att lagringstiden skall
vara maximalt 15 år.
Social- och hälsovårdsutskottet anser i sitt
utlåtande att den föreslagna förvaringstiden
för könsceller och embryon på högst
15 år är alltför lång och föreslår
en förkortning till fem år.
Enligt utredning till utskottet har man med denna rätt
långa lagringstid för könsceller velat ge
par med ett barn som har sitt ursprung i en viss donators könsceller
möjlighet att skaffa barnet ett syskon med ursprung i samma
donators könsceller. Syskon som föds på detta
sätt kan därmed också vara biologiska
syskon. Sett mot denna bakgrund är den av social- och hälsovårdsutskottet
föreslagna förvaringstiden alltför kort.
Lagutskottet menar att lagringstiden kan kortas ned till högst
tio år och föreslår att momentet ändras
på denna punkt.
Det har visat sig att bestämmelserna om arkivering
av handlingar i den föreslagna 32 § behöver
preciseras. I anknytning härmed föreslår
utskottet att 6 § kompletteras med ett nytt 4 mom., enligt
vilket serviceproducenten skall meddela Rättsskyddscentralen
för hälsovården om könsceller
från en viss donator inte har använts för assisterad
befruktning förrän de enligt 6 § 1 eller
2 mom. skall förintas.
2 kap. Utförande av assisterad befruktning
7 §. Förutsättningar för
utförande av assisterad befruktning.
Paragrafen anger under vilka förutsättningar
assisterad befruktning får utföras. Enligt 1 mom.
4 punkten får assisterad befruktning inte utföras
om kvinnan har fyllt 46 år.
Grundlagsutskottet påpekar i sitt utlåtande GrUU
59/2002 rd att det inte finns några åldersgränser
för medicinska behandlingar. Därför är det,
menar grundlagsutskottet, med avseende på de grundläggande
fri- och rättigheterna lämpligast att läkaren
får avgöra hur kvinnans ålder påverkar
möjligheterna att utföra assisterad befruktning. Åldersgränsen
bör följaktligen strykas i lagförslaget,
anser grundlagsutskottet.
Däremot anser social- och hälsovårdsutskottet
i sitt utlåtande ShUU 14/2002 rd att den föreslagna åldersgränsen
på 46 år är befogad med motiveringen
att chanserna att assisterad befruktning skall lyckas minskar i
takt med kvinnans ålder. I högre åldrar är
riskerna och problemen vid graviditet och förlossning vanligare
och större än hos unga kvinnor.
Lagutskottet anser att det i lagstiftningen så vitt
möjligt skall användas en med tanke på de grundläggande
fri- och rättigheterna korrekt skrivning. Därför
föreslår utskottet att åldersgränsen
stryks i 2 mom. 2 punkten.
Om assisterad befruktning skall utföras eller inte
avgörs då i varje enskilt fall av läkaren.
Läkaren kan utifrån patientens individuella egenskaper
och hälsotillstånd bedöma om en graviditet är
trygg både för modern och det blivande barnet.
Utskottet menar inte att man på bred basis skall börja
utföra assisterad befruktning på kvinnor över
46 år, utan tvärtom gå in för
linjen att modern till det blivande barnet är i samma ålder
som mödrar till barn som föds efter normal befruktning.
8 §. Information till paret.
8 § innehåller en uppsättning
bestämmelser som gäller information. Syftet med
bestämmelserna är att par som genomgår
assisterad befruktning skall vara tillräckligt rustade
för den nya familjesituationen.
Behovet av psykisk rådgivning har lyfts fram i många
av expertyttrandena till utskottet och det har föreslagits
att en skyldighet på denna punkt skrivs in i paragrafen.
Enligt kompletterande utredning till utskottet innefattar den
i 2 mom. avsedda informationen också psykisk rådgivning.
Om saken förstås på detta sätt,
räcker enligt utskottet de föreslagna bestämmelserna
på lagnivå till. För att säkerställa
att bestämmelserna följs förutsätter
utskottet att man då serviceproducenten beviljas tillstånd enligt 23 (26) § försäkrar
sig om att denne faktiskt har möjligheter att ge professionell
psykisk rådgivning.
12 §. Assisterad befruktning av en kvinna som inte
lever i ett parförhållande.
Paragrafen tillåter under vissa förutsättningar
assisterad befruktning också av kvinnor som inte lever
i äktenskap eller som sambor.
Utskottets principiella ståndpunkt till detta framgår
av den allmänna motiveringen. Utskottet anser att bara
en kvinna och en man som lever tillsammans i äktenskap
eller under äktenskapsliknande förhållanden
skall få genomgå assisterad befruktning. Utskottet
föreslår följaktligen att paragrafen
stryks i lagförslaget.
Av strykningen följer att de efterföljande
paragraferna måste omnumreras och att de laginterna hänvisningarna
måste ses över utifrån den nya numreringen.
Dessa ändringar motiveras inte särskilt nedan.
3 kap. Donation av könsceller och embryon
12 (13) §. Könscellsdonator.
Paragrafen föreskriver om hälsokontroll för
donatorer.
Grundlagsutskottet har i sitt utlåtande fäst
sig vid bemyndigandet i 34 § 2 punkten att utfärda förordning.
Denna behörighet avser enligt motiveringen bl.a. att genom
en säkerhetskontroll säkerställa att
personen inte har någon smittsam eller ärftlig
sjukdom. Det handlar enligt grundlagsutskottet uppenbart om ett
fall då de grundläggande bestämmelserna
i sista hand måste utfärdas genom lag på grundval
av 80 § i grundlagen. Detta är en förutsättning
för att närmare bestämmelser skall kunna
meddelas genom förordning.
Också social- och hälsovårdsutskottet är
av den åsikten att det behövs grundläggande
bestämmelser om hälsokontroller i lagen för
att närmare bestämmelser skall kunna meddelas
genom förordning.
Med åberopande av utlåtandena föreslår
lagutskottet att 13 § kompletteras med grundläggande
bestämmelser om hälsokontrollen. Vid hälsokontrollen
skall man förvissa sig om att donatorn inte är
bärare av någon sådan allvarlig ärftlig
sjukdom eller sådan smittsam sjukdom som kan ge upphov
till en allvarlig sjukdom hos den kvinna som genomgår assisterad
befruktning eller det barn som föds till följd
av den assisterade befruktningen och att könscellsdonationen
inte medför hälsorisker för donatorn.
Om 12 (13) § kompletteras på föreslaget
sätt, är bemyndigandet att utfärda förordning
i 34 § 2 punkten helt korrekt och behöver inte ändras.
13 (14) — 17 §.
I paragraferna finns bestämmelser om uppgifter som
skall inhämtas om donatorn, donatorns samtycke till användning
av hans eller hennes könsceller, handling i vilken donatorn
ger sitt samtycke och om donatorns samtycke till att identiteten
röjs.
Av grundlagsutskottets ståndpunkt till lagstiftningsordning
följer att lagförslaget, som det påpekas
i den allmänna motiveringen, måste ändras
för att den som har fötts genom assisterad befruktning
skall ha rätt att få information om donatorns
identitet när han eller hon har fyllt 18 år. Därför
föreslår utskottet
-
att bestämmelserna
om donatorns personporträtt stryks i 13 (14) — 15 (16) §
-
att propositionens 17 § om donatorns samtycke
till att identiteten röjs stryks i lagförslaget
och
-
att sista meningen i 14 (15) § 1
mom. omformuleras till följd av nämnda ändringar.
Strykningen av 17 § påverkar numreringen av
de efterföljande paragraferna. Dessutom måste
de interna hänvisningarna i lagförslaget ses över. Utskottet
motiverar inte nedan dessa ändringar särskilt.
17 (19) och 18 (20) §.
I paragraferna ingår bestämmelser om anmälan
av uppgifter om donatorn till registret över könscellsdonationer
och om rätt för den som har sitt ursprung i en
donerad könscell eller ett donerat embryo att få information.
I och med att ett barn som har sitt ursprung i en donerad könscell
har rätt att få information måste bestämmelserna
om donatorns personporträtt strykas i dessa paragrafer.
4 kap. Rätt för den som har sitt ursprung
i en donerad könscell eller ett donerat embryo att få uppgifter
21 (23) — 25 §.
Paragraferna föreskriver om registret över
könscellsdonationer, rätt för den som
har sitt ursprung i en donerad könscell eller ett donerat
embryo att få information och om kontakt med en donator
som inte givit sitt samtycke till kontakt.
På grund av barnets ovillkorliga rätt till
information måste i 23 och 24 § i propositionen
strykas bestämmelserna om att donatorn kan vägra att
hans eller hennes personuppgifter lämnas ut till barnet
samt bestämmelserna om donatorns personporträtt.
Den linje som valts för rätten att få information
gör att 25 § i propositionen blir onödig
och bör följaktligen strykas i lagförslaget.
Också denna strykning påverkar numreringen av
de återstående paragraferna.
5 kap. Bestämmelser om verksamheten
23 (26) och 26 (29) §.
Paragraferna reglerar tillståndsförfarandet
kring assisterad befruktning och Rättsskyddscentralens
för hälsovården rätt att återkalla
ett tillstånd om gällande bestämmelser
inte har iakttagits vid behandlingen.
Grundlagsutskottet tar i sitt utlåtande upp den rätt
29 § 1 mom. ger Rättsskyddscentralen för hälsovården
att återkalla ett i 26 § avsett tillstånd
till lagring av könsceller och embryon och till assisterad
befruktning. Bestämmelserna i 29 § om återkallande
av tillstånd bör enligt grundlagsutskottet kompletteras
med ett lagrum om proportionalitetsprincipen, eftersom förslaget
innebär att obetydliga brister eller missförhållanden
kan leda till att tillståndet återkallas.
Lagutskottet föreslår att förutsättningarna
i 26 (29) § 1 mom. för att återkalla
ett tillstånd stramas åt genom tillägg
av kravet att förseelsen skall vara väsentlig.
Då kan en allvarlig överträdelse eller
upprepade överträdelser, om ock små, av
bestämmelserna leda till att tillståndet återkallas.
6 kap. Särskilda bestämmelser
28 (31) §. Sekretessbestämmelser.
Enligt paragrafen är handlingar som avses i denna lag
journalhandlingar enligt lagen om patientens ställning
och rättigheter. Uppgifterna i handlingarna är
därför sekretessbelagda och yrkesutbildade personer
inom hälso- och sjukvården får inte lämna
ut uppgifter ur handlingarna till utomstående.
Dessutom föreslås det att uppgifter ur den
arkiverade handling som uppgjorts över ett pars samtycke
och i vilken könscellsdonatorns kod har antecknats samt
uppgifter ur registret över könscellsdonationer
skall få lämnas ut i enlighet med denna lag endast åt
den som har sitt ursprung i donatorns könscell.
Också i denna paragraf bör passusen om donatorns
personporträtt utgå.
Lagutskottet vill understryka
-
att paragrafen åsidosätts
av bestämmelserna om rätt till information i grundlagen (t.ex.
111 §) (GrUU 59/2002 rd).
-
att även om en samtyckeshandling är
en journalhandling, kan och får dessa uppgifter inte lämnas
ut till det behandlade paret trots parets patientstatus och
29 (32) §. Förvaring av uppgifter.
Enligt 1 mom. skall den arkiverade handling som uppgjorts över
ett pars samtycke och i vilken donatorskoden har antecknats, donatorns
personporträtt och uppgifter i registret över
könscellsdonationer förvaras permanent. I 2 mom.
föreskrivs det att det genom förordning av social-
och hälsovårdsministeriet kan bestämmas
att vissa handlingar innehållande donatorskoden får överföras
från serviceproducentens arkiv till annan förvaring.
Vid utskottsbehandlingen har det ifrågasatts om Rättsskyddscentralen
för hälsovården faktiskt skall vara skyldig,
trots att paragrafen förutsätter det, att i registret över
könscellsdonationer spara uppgifter om donatorer vars könsceller
aldrig använts och inte längre kan användas för
assisterad befruktning.
Lagutskottet finner anmärkningen befogad och föreslår
att bestämmelserna ändras på följande
sätt:
-
Paragrafens 1 mom. ändras
så att Rättsskyddscentralen för hälsovården
får förstöra uppgifterna om en donator
om det är helt klart att de donerade könscellerna
inte har använts för assisterad befruktning och
inte längre kan användas för detta ändamål.
Att donerade könsceller används i forskning utgör
inget hinder för att utplåna uppgifterna.
-
Den föreslagna 6 § kompletteras,
som redan tidigare föreslagits, med ett nytt 4 mom. om
serviceproducentens anmälningsskyldighet.
-
Dessutom preciseras 29 (32) § 2
mom. med bestämmelser om var handlingarna skall förvaras
när serviceproducenten upphör med sin verksamhet.
De i 9 § 2 mom. avsedda handlingarna som skall förvaras
permanent skall när det gäller den offentliga hälso-
och sjukvården flyttas över till serviceproducentens
huvudmans, alltså kommunens eller samkommunens arkiv och
när det gäller den privata hälso- och
sjukvården till den länsstyrelses arkiv inom vars område
servicen tillhandahållits.
30 (33) §. Behandling av ärenden vid Rättsskyddscentralen
för hälsovården.
Enligt paragrafen handläggs och avgörs en
del ärenden som rättsskyddscentralen för
hälsovården skall sköta enligt denna
lag av en nämnd i anslutning till Rättsskyddscentralen.
Närmare bestämmelser om handläggningen
av dessa ärenden utfärdas genom förordning
av social- och hälsovårdsministeriet.
Grundlagsutskottet påpekar i sitt utlåtande
att propositionen inte säger exakt ut vilken nämnd som
avses. Tillståndsregleringen har enligt utlåtandet
vissa kopplingar till näringsfriheten. Behovet av övervakning är
i detta fall så uppenbart och vägande att näringsfriheten
inte ställer några hinder i vägen för
tillståndsplikten. Kopplingen till de grundläggande
fri- och rättigheterna kräver dock att lagen har
närmare bestämmelser om nämnden, framför
allt om dess sammansättning och beslutförhet.
Det är viktigt att nämnden har karaktären
av myndighet. Annars kan de allmänna lagarna om förvaltningsrätten
eller förvaltningsprocesslagen, som är av stor
betydelse för rättssäkerheten, inte tillämpas
på nämnden.
Av lagen om Rättsskyddscentralen för hälsovården
framgår att det finns flera nämnder vid centralen.
Propositionen har beretts med tanke på att uppgifterna
i denna lag anförtros nämnden för abort-
och steriliseringsärenden. Men den ändring av
lagen om Rättsskyddscentralen för hälsovården
som skulle behövas för detta har inte tagits fram
i detta sammanhang.
Med hänvisning till grundlagsutskottets utlåtande
föreslår lagutskottet att paragrafen i detta skede
preciseras så att de uppgifter som enligt denna lag hör
till Rättsskyddscentralen för hälsovården
handläggs av centralens nämnd för abort-
och steriliseringsärenden. Dessutom kompletteras paragrafen
med bestämmelser om nämndens sammansättning
och beslutförhet.
Lagutskottet har informerats om att social- och hälsovårdsministeriet
avser att i början av nästa valperiod lämna
riksdagen en proposition om ändring av lagen om Rättsskyddscentralen för
hälsovården. I det sammanhanget kommer det att
föreslås att nämnden döps om
så att namnet utvisar att nämnden också har
hand om frågor som gäller assisterad befruktning.
Lagutskottet ser helst att lagändringen sker så snabbt att
lagen har trätt i kraft och nämnden fått
sitt rätta namn när den nu aktuella lagen träder
i kraft.
7 kap. Straffbestämmelser
33 (36) — 37 (40) §.
Lagförslagets straffbestämmelser har samlats
under 7 kap. Vid utskottsbehandlingen har kritik framförts
mot bestämmelserna. Det har bl.a. påtalats
-
att bestämmelsernas
skyddsintressen, de föreslagna straffskalorna och förutsättningarna
för tillräknande inte är genomtänkta
-
att kriminaliseringarna och straffskalorna lagts fast
utan hänsyn till att det inte bara genom straffrättsliga
straff utan också genom administrativ övervakning
går att ingripa i hälso- och sjukvårdspersonalens och
hälso- och sjukvårdsenheternas verksamhet
-
att det knappast är förenligt med
riktlinjerna i straffrättsreformen att jämställa
uppsåtlighet med oaktsamhet och
-
att straffbestämmelserna med hot om fängelse
enligt principerna i totalrevideringen av strafflagen bör
koncentreras till strafflagen och införas i strafflagens
22 kap., som ersätter kapitlet om fosterfördrivning.
Utskottet menar att straffbestämmelserna inte ägnats
tillräcklig uppmärksamhet när lagen beretts.
Straffbestämmelserna är alltför stränga jämfört
med t.ex. bestämmelserna om medicinsk forskning. Resultatet
blir detsamma om man utgår från nuläget.
Assisterad befruktning regleras i dag enbart av yrkesetisk praxis
kompletterad med administrativ kontroll av yrkesutbildade personer
inom hälso- och sjukvården. Tillgängliga
uppgifter ger vid handen att denna reglering fungerat utan att något
nämnvärt missbruk skulle ha förekommit.
Utskottet anser sig dock inte i detta sammanhang kunna göra
några genomgripande korrigeringar utan föreslår
endast preciseringar i fråga om tillräknande och
brottsrubriceringar. Utskottet förutsätter att
regeringen med det snaraste bereder ett förslag till ändring
av strafflagen där de straffbestämmelser i lagen
om assisterad befruktning som innehåller hot om fängelse
flyttas över till ett totalreviderat 22 kap. i strafflagen och
att det samtidigt övervägs hur bestämmelserna
med hot om fängelse förhåller sig till
bl.a. straffbestämmelserna i lagen om medicinsk forskning
och bestämmelserna för hälsosektorn i strafflagens
44 kap., som reviderades 2002.
33 (36) §. Brott mot bestämmelserna om användning
av könsceller vid assisterad befruktning.
Enligt paragrafen är det straffbart att påverka könsceller
eller embryon, att handla utan donatorns samtycke och att utan tillstånd
lagra könsceller eller embryon.
Med hänvisning till det ovan sagda föreslår utskottet
en ändring av paragrafen så att gärningen
blir straffbar om den utförs uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet och att brottsrubriceringen ändras till brott
mot användning av könsceller.
34 (37) §. Brott mot bestämmelserna om barnets identitet
vid assisterad befruktning.
Den som äventyrar möjligheterna för
en person som har sitt ursprung i en donerad könscell att
få uppgifter om donatorn genom att underlåta att
efterkomma bestämmelserna om givande eller antecknande
av koden eller om anmälan av donatorsuppgifterna för
registrering eller om förvaring av handlingar gör
sig enligt paragrafen skyldig till straffbar handling.
Utskottet föreslår att försummelsen
skall vara uppsåtlig eller vara gjord av grov oaktsamhet
för att vara straffbar. Dessutom föreslår
utskottet att straffbenämningen ändras till brott
mot kränkning av barnets identitet.
Med tanke på barnets identitet kan också ett anteckningsfel
som gjorts av oaktsamhet leda till att uppgifterna om ett blivande
barns ursprung oåterkalleligen går förlorade.
Men det är inte riktigt, menar utskottet, att gärningen
bestraffas också när den görs av oaktsamhet,
vilket föreslagits i paragrafen. Det kan hända
att försummelsen uppdagas först efter några årtionden
efter att den skett när någon vill ha reda på sitt
ursprung. Då skulle brottet, om det skulle gå under
det epitetet, vara preskriberat och ingenting fanns att göra åt
saken. Saken bör enligt utskottet åtgärdas
på ett annat sätt: Serviceproducenten bör åläggas
skyldighet till betryggande intern kontroll och övervakning
för att sådana fel inte skall uppstå.
35 (38) §. Brott mot förbudet att anlita
surrogatföderska vid assisterad befruktning.
Paragrafen föreskriver att det är straffbart
att utföra assisterad befruktning på par eller
kvinnor när det finns anledning att anta att barnet kommer
att ges bort som adoptivbarn. Den som gör sig skyldig till detta
döms för brott mot förbudet att anlita
surrogatföderska vid assisterad befruktning. Straffbarhet
kräver att gärningen är uppsåtlig
eller gjord av oaktsamhet.
Utskottet har gått in för att assisterad befruktning
tillåts bara för par bestående av en
kvinna och man som lever i äktenskap eller som sambor.
Assisterad befruktning får inte göras på ensamstående
kvinnor. För att förstärka förbudet bör
det också enligt lag vara straffbart att utöva sådan
verksamhet.
Utskottet föreslår att paragrafen utvidgas
till att gälla brott mot 7 § 1 mom. Brottsrubriceringen ändras
till brott mot assisterad befruktning och gärning är
straffbar om den utförs uppsåtligen eller av grov
oaktsamhet.
36 (39) §. Förseelse mot bestämmelserna
om assisterad befruktning.
Det är enligt paragrafen straffbart att utlova eller
betala belöning för överlåtelse
av könsceller eller embryon eller kostnadsersättning
som strider mot 16 (18) §.
Riksdagen har helt nyss godkänt en ändring av
strafflagen utifrån proposition RP 44/2002 rd om
strafflagens allmänna läror. En följdkonsekvens
härav är att straffbestämmelser utanför strafflagen
måste ges en ny skrivning som uttrycker förutsättningarna
för tillräknande. Därför föreslår
utskottet att paragrafen kompletteras med ett krav på att
gärningen skall vara uppsåtlig.
8 kap. Ikraftträdelse- och övergångsbestämmelser
38 (41) och 39 (42) §.
I paragraferna ingår sedvanliga övergångsbestämmelser
om när lagen träder i kraft och en föreskrift
om att åtgärder som verkställigheten
av lagen förutsätter får vidtas innan
lagen träder i kraft. Dessutom har i paragraferna tagits
in bestämmelser i avsikt att lagringen av könsceller
och embryon och assisterad befruktning skall kunna fortgå också efter
att lagen trätt i kraft.
Grundlagsutskottet fäster i sitt utlåtande
uppmärksamheten på att vissa ansökningar
om tillstånd enligt 42 § 3 mom. kan handläggas
och avgöras redan innan lagen träder i kraft.
Grundlagsutskottet konstaterar att lagen givetvis inte får
tillämpas innan den träder i kraft och att det inte
går att jämställa avgörande
av ansökningar med tekniska åtgärder
som får vidtas innan lagen träder i kraft. Därför
måste ikraftträdelse- och övergångsbestämmelserna
omstruktureras.
För att ikraftträdelse- och övergångsbestämmelsernas
syfte skall nås föreslår lagutskottet, samtidigt
som det hänvisar till sin ståndpunkt i den allmänna
motiveringen, att en lämplig ikraftträdelsetidpunkt
vore den 1 januari 2004, att 38 (41) § kompletteras
med en bestämmelse om att reglerna gällande tillståndsförfarande
och nämnden kan träda i kraft tidigare än
lagen.
Lagutskottet framhåller att lagen är av den
arten att den inte kan vara retroaktiv och att bestämmelsen
om barnets rätt till information inte kan gälla
genom assisterad befruktning tillkomna barn som fötts efter
att lagen trätt i kraft. Däremot skall
dessa bestämmelser om rätt till information tillämpas
på alla fall där befruktningen skett efter att
lagen trätt i kraft. Därför kan 39 (42) § 1
och 2 mom., enligt vilka det ännu två år efter
att lagen trätt i kraft skulle vara tillåtet med anonyma
könscellsdonationer, inte godkännas. I stället
föreslår utskottet att det tas in en bestämmelse
i lagen om att könsceller som donerats innan lagen trädde
i kraft och som är avsedda att användas vid assisterad
befruktning får användas för detta ändamål
efter att lagen trätt i kraft bara om donatorn efter att
ha fått den i 14 (15) § avsedda informationen
ger sitt samtycke till att könscellerna används.
2. Lag om ändring av lagen om faderskap
16 a §. Av modern och äkta mannen lämnat
godkännande.
Paragrafen föreslås få ett nytt 3
mom. med bestämmelser om erkännande av barn som fötts
till följd av sådan behandling enligt 12 § lagen
om användning av könsceller som en ensamstående
kvinna genomgått.
Eftersom utskottet ovan föreslagit att 12 § i lagen
om assisterad befruktning skall strykas, bör också det
föreslagna nya 3 mom. i 16 a § utgå.
34 §. Grunderna för upphävande av
faderskap.
Enligt 4 mom. är den äkta mannens faderskap upphävt
då en annan man på föreskrivet sätt
har erkänt faderskapet och domaren har godkänt
erkännandet.
Efter att regeringen lämnade sin proposition har faderskapslagen ändrats
och från och med den 1 mars 2003 är det magistraten
i stället för tingsrätten som fastställer
faderskapet. Därför föreslår
utskottet att bestämmelsen ändras genom att det är
magistraten som godkänner erkännandet.
Ingressen.
Av de två föreslagna ändringarna
följer att ingressen måste ses över.