Allmän motivering
Allmänt
Uppgifter i straffregistret om en persons tidigare brott och
påföljder som bestämts för dem är viktiga
för handläggningen av brottmål. För
att underlätta det straffrättsliga förfarandet
utbyts straffregisteruppgifter också i det straffrättsliga samarbetet
inom EU med stöd av gällande internationella och
unionsrättsliga åtaganden. Det har dock visat
sig att det nuvarande samarbetet inte är fullgott, för
uppgiftsutbytet sker inte enligt några regler och är
inte tillförlitligt. Därför antog Europeiska
unionens råd 2009 rambeslut 2009/315/RIF
om organisationen av medlemsstaternas utbyte av uppgifter ur kriminalregistret
och uppgifternas innehåll. Den nu aktuella propositionen
gäller genomförandet av det beslutet.
Rambeslutet förbättrar läget i och
med att straffregisteruppgifternas omfång utvidgas när medlemsstaternas
skyldigheter att föra över uppgifter ur straffregistret
och lagra dem utvidgas och preciseras. Dessutom blir informationsutbytet
snabbare och effektivare, eftersom rambeslutet kräver att
uppgifterna överförs omgående och att överföringen
sker elektroniskt och uppgifterna är kodade. När
Finland genomför rambeslutet innebär det att vi
också börjar lämna ut uppgifter ur bötesregistret
till andra medlemsstater.
Rambeslutet gör det lättare för förundersökningsmyndigheter, åklagare
och domstolar att i straffrättsliga förfaranden
enligt vår egen lagstiftning ta hänsyn till straffdomar
som meddelats i andra medlemsstater. Detta är viktigt med tanke
på genomförandet av rambeslut 2008/675/RIF
om beaktande av domar, som rådet antagit redan tidigare.
Det rambeslutet har genomförts hos oss genom lagändringar
som trädde i kraft den 15 augusti 2010. När propositionen
om det sistnämnda rambeslutet var uppe i lagutskottet konstaterade
utskottet att den nationella myndigheten måste vara informerad
om domen och den misstänktes brottsliga bakgrund för
att en dom från en annan medlemsstat ska kunna beaktas
(RP 261/2009 rd — LaUB
1/2010 rd).
Under de senaste åren har flera EU-rambeslut om straffrättsligt
samarbete genomförts nationellt med en så kallad
blandad genomförandeteknik. Den metoden går ut
på att man föreskriver att de bestämmelser
i rambeslutet som hör till området för
lagstiftning ska iakttas som lag i Finland och utfärdar
dessutom materiella bestämmelser om genomförandet
av rambeslutet. Den blandade genomförandemetoden är
emellertid besvärlig när lagen ska tillämpas
och tolkas och därför har utskottet ansett att
den bör tillgripas endast efter moget övervägande
(se LaUB 7/2020 rd och LaUB
4/2011 rd). Regeringens förslag att
det aktuella rambeslutet ska genomföras nationellt genom
en särskild lag gagnar tydligheten, menar utskottet.
Lagringsregister
Enligt rambeslutet ska straffregisteruppgifterna överföras
till den stat där den dömda är medborgare.
Ett nytt krav jämfört med nuläget är
att uppgifterna ska lagras i den stat där den dömda är
medborgare sådana som den dömande staten har överfört
dem, och den stat där den dömda är medborgare
ska på begäran överföra dem
till andra medlemsstater sådana den dömande
staten ursprungligen överfört dem. Detta krav
föreslår regeringen ska tillgodoses genom ett
lagringsregister som inrättas i samband med straffregistret.
Utskottet anser det motiverat och lämpligt med ett lagringsregister,
eftersom man inte då behöver ändra vare
sig grunderna för straffregistersystemet eller de uppgifter
som förs in i straffregistret till följd av rambeslutet.
När förhandlingar om rambeslutet pågick
i EU ansåg utskottet att grunderna för det nationella
systemet inte får brista till följd av att rambeslutet
genomförs (LaUU 6/2007 rd).
Enligt propositionen ska lagringsregistret innehålla
information om finska medborgare som andra medlemsstater har översänt.
När den informationen gäller en påföljd
av det slaget som i Finland antecknas i straffregistret, förs
uppgiften i lagringsregistret också in i straffregistret. Det
här gäller inte bötesregistret, för
i det införs inte heller framöver uppgifter om
bötesstraff som en finsk medborgare dömts till
i en annan medlemsstat. I lagringsregistret kommer det i varje händelse
att föras in uppgifter som inte förs in i straff-
eller bötesregistret. Som exempel kan nämnas uppgifter
om påföljder som inte antecknas i straffregistret
i Finland, fingeravtryck som tagits på den dömda
och eventuell pseudonym eller alias.
Uppgifter lämnas enligt propositionen primärt
ut till andra medlemsstater. Dessutom kan lagringsregistret användas
för nationella behov i begränsad omfattning, eftersom
uppgifter om bötesstraff lämnas ut till åklagare
och förundersökningsmyndigheter på samma
villkor som dessa får uppgifter ur bötesregistret.
Sådana uppgifter lämnas också ut i form
av straffregisterutdrag för kontroll av brottslig bakgrund
hos personer som arbetar med minderåriga. De här utvidgningarna är
befogade. Men användningen av lagringsregistret för
nationella ändamål kunde breddas ytterligare.
Enligt utredning till utskottet har förundersökningsmyndigheten
och åklagaren i ett straffrättsligt förfarande
nytta av även andra uppgifter i lagringsregistret än
sådana som gäller bötesstraff, och uppgifterna
kan också vara relevanta för den misstänktes
rättssäkerhet. Uppgifterna är sådana
som åklagaren och förundersökningsmyndigheterna
genom en begäran om rättslig hjälp kan
få från en annan medlemsstat. De är även
sådana som på begäran lämnas
ut från lagringsregistret till en behörig åklagare
eller förundersökningsmyndighet i en annan medlemsstat.
Utskottet anser följaktligen att det är motiverat
att lämna ut uppgifter ur lagringsregistret till åklagare
och förundersökningsmyndigheter under samma förutsättningar
som dessa kan få dem genom rättslig hjälp.
Det går också snabbare att få tillgång
till uppgifter när de kan fås direkt ur ett nationellt
register, ett relevant faktum med tanke på den totala behandlingstiden
i brottmål. Utskottet föreslår därför
att användningen av lagringsregistret utvidgas på det
sätt som närmare presenteras i detaljmotiven.
Trots den knappa tid som återstår att genomföra
rambeslutet bör ändringarna lämpligen
göras i samband med riksdagsbehandlingen av den nu aktuella
propostionen.
Rättsregistercentralen bedömer att det planerade
datatekniska systemet måste ses över om användningen
av lagringsregistret breddas på föreslaget sätt,
men att ändringarna kan göras utan någon
särskild övergångstid och utan att det uppstår
särskilt stora extrakostnader.
Detaljmotivering
1. Lag om lagring av straffregisteruppgifter och om utlämnande
av sådana uppgifter mellan Finland och de övriga
medlemsstaterna i Europeiska unionen
3 kap. Lagring av sådana uppgifter om finska medborgare
som har överförts till Finland
10 §. Överföring av uppgifter till
straffregistret.
Paragrafen föreskriver när uppgifter i lagringsregistret
får antecknas i straffregistret. Enligt 1 mom. antecknar
Rättsregistercentralen uppgifterna i lagringsregistret
i straffregistret, om villkoren i 2 § 2 mom. i straffregisterlagen
uppfylls. Det här avser situationen då en påföljd
som dömts ut i en annan medlemsstat motsvarar en påföljd
som antecknas i det finländska straffregistret.
Med hänvisning till kommentarerna i de allmänna
motiven föreslår lagutskottet att paragrafen kompletteras
med ett nytt 2 mom. Där föreskrivs det
att om det i lagringsregistret finns en dom som inte uppfyller villkoren
i 2 § 2 mom. i straffregisterlagen, görs i straffregistret
en anteckning om att lagringsregistret innehåller uppgifter
om en sådan dom. Det kan handla om en bötesdom
eller någon annan straffdom där påföljden
inte motsvarar påföljder som antecknas i det
finländska straffregistret. För tydlighetens skull
föreskriver momentet också att om det i straffregistret
inte finns någon annan anteckning om den dömda,
antecknas i det registret även personens namn, personbeteckning
och medborgarskap. Utskottet föreslår i sammanhanget
att det till 2 § i lagförslag 2 fogas ett nytt 5
mom. som tillåter en sådan anteckning i straffregistret.
De myndigheter som har rätt att få uppgifter ur
lagringsregistret kan med hjälp av anteckningen i straffregistret
direkt se om det finns uppgifter i lagringsregistret som de kan
behöva. Anteckningen i straffregistret underlättar
inte bara för myndigheterna i fråga utan också för Rättsregistercentralen,
när ansökningarna till centralen om lagringsregistrets
innehåll på det här sättet minskar.
Utskottet föreslår också att det i 5 § i
lagförslag 2 föreskrivs att bara de myndigheter
som har rätt att få uppgifter ur lagringsregistret
får se det som antecknats i straffregistret.
11 §. Utlämnande av uppgifter ur lagringsregistret.
I paragrafen finns bestämmelser om sekretess för
uppgifterna i lagringsregistret och för vilka ändamål
Rättsregistercentralen får lämna ut uppgifter
ur registret.
Huvudregeln finns utskriven i 1 mom., dvs. att uppgifterna
i lagringsregistret är sekretessbelagda. Sekretessen grundar
sig på att uppgifter om brott och utdömda straff är
känsliga. I 2—5 mom. anges när uppgifter
får lämnas ut trots sekretessbestämmelserna.
Utskottet föreslår för tydlighetens skull
att detta nämns explicit i 1 mom.
I 2 mom. finns bestämmelser om rätt
att lämna ut uppgifter till centralmyndigheter eller någon
annan behörig myndighet i en annan medlemsstat.
Utskottet föreslår att paragrafen får
ett nytt 3 mom. om de fall där Rättsregistercentralen
får lämna ut uppgifter ur lagringsregistret till
en åklagare eller en förundersökningsmyndighet. Tanken är
att dessa finländska myndigheter ska få de uppgifter
ur lagringsregistret som de genom en begäran om rättslig
hjälp i brottmål kan få från
en annan medlemsstat. Till följd av det föreslagna
tillägget flyttar de följande momenten ett steg
framåt.
I lagringsregistret antecknas uppgifter om olika domar, oavsett
om uppgiften förs in i straffregistret eller om motsvarande
uppgifter om domar kunde införas i bötesregistret.
I lagringsregistret förs in uppgifter också om
påföljder som den finska straffrätten
inte känner till. Dessutom förs det i registret
in uppgifter som inte antecknas i straff- eller bötesregistret,
så som typen av och numret på den dömdas
identitetshandling, fingeravtryck som tagits på den dömda,
namnen på den dömdas föräldrar,
den dömdas eventuella pseudonym eller alias, tilläggspåföljder,
säkerhetsåtgärder och platsen för
brottet. Enligt momentet kan en åklagare ur lagringsregistret
få uppgifter som nämns i 9 § 1 mom. 1
och 2 punkten och 6—11 punkten. Däremot får
en åklagare inte ur lagringsregistret fingeravtryck, namnen
på den dömdas föräldrar eller
den dömdas pseudonym eller alias, för de uppgifterna
kan inte anses nödvändiga för hans eller
hennes arbete. En förundersökningsmyndighet kan
ur lagringsregistret få alla i 9 § 1 mom. nämnda
uppgifter, dvs. också eventuella fingeravtryck, namnen
på den dömdas föräldrar och
den dömdas pseudonym eller alias.
Eftersom meningen är att uppgifter får lämnas
ut ur lagringsregistret till en åklagare eller en förundersökningsmyndighet
under samma förutsättningar som dessa kan få uppgifterna
genom begäran om rättslig hjälp, krävs
det i momentet att uppgifter lämnas ut enligt 4 § 1
mom. i straffregisterlagen. Uppgifter kan därmed lämnas
ut till en åklagare för åtal, åtalsprövning
eller tvångsmedelsärenden (2 punkten) och till
en förundersökningsmyndighet för tvångsmedelsärenden
(5 punkten). Utlämnandet av uppgifter begränsas
också av straffregisterlagens 1 § 2 mom. som säger
att ur straffregistret lämnas uppgifter som behövs
för bestämmande och verkställighet av
straffrättsliga påföljder.
Rätten att få ovan avsedda uppgifter ur lagringsregistret
har i momentet utsträckts att även gälla åklagare
och förundersökningsmyndigheter, eftersom det
i praktiken främst är dessa som begär
rättslig hjälp. Åklagare och förundersökningsmyndigheter
får dock enligt momentet lämna ut uppgifter som
de fått ur lagringsregistret till domstolen, när
uppgifterna behövs för ett rättsligt
förfarande som inletts. Uppgifterna får alltså i
förekommande fall överlämnas efter prövning.
Det här kan vara motiverat t.ex. när det i lagringsregistret
finns uppgifter om en dom som inte finns antecknad i straffregistret
men som domstolen bör väga in. Åklagaren
och förundersökningsmyndigheten överväger
vilka uppgifter som behövs för det straffrättsliga
förfarandet och lämnar sedan ut endast dem. Med inlett
straffrättsligt förfarande avses såväl åtal som
tvångsmedelsärenden. Utskottet menar att lämplighetsskäl
talar för förslaget att åklagare och
förundersökningsmyndigheter ska kunna överlämna
uppgifter till domstolen. Det betyder att Rättsregistercentralen
slipper lämna samma uppgifter i samma ärende till
domstolen. Domstolen kan behöva uppgifter ur lagringsregistret inte
minst för att bestämma straffet men också för
att fatta beslut i ett tvångsmedelsärende.
Enligt 4 mom. (3 mom. i RP) får Rättsregistercentralen
ur lagringsregistret även lämna ut uppgifter om
bötesstraff och verkställigheten av dem. Uppgifter
kan enligt 1 punkten lämnas ut till en åklagare
för åtalsprövning eller en förundersökningsmyndighet
för förundersökning. Men för
det krävs att myndigheterna i fråga har motsvarande
rätt att få en uppgift om ett bötesstraff
ur bötesregistret. Utskottet föreslår
att omnämnandet om en åklagares rätt
att ur lagringsregistret få uppgifter om ett bötesstraff
stryks i 1 punkten, eftersom det nya 3 mom. som utskottet
föreslagit tillåter att åklagarna även
får uppgifter om ett bötesstraff ur lagringsregistret
för åtalsprövning. Däremot bör
passusen om förundersökningsmyndigheters rätt
att ur lagringsregistret få uppgifter om ett bötesstraff
stå kvar, för att dessa myndigheters rätt
att ur lagringsregistret få uppgifter om bötesstraff
ska motsvara deras rätt att få uppgifter ur bötesregistret.
Det här innebär att förundersökningsmyndigheterna med
stöd av det nya 3 mom. får uppgifter om bötesstraff
i den utsträckning straffregisterlagens 4 § 1
mom. tillåter, dvs. för tvångsmedelsärenden,
och med stöd av 4 mom. 1 punkten endast för förundersökning.
Som en följd av det nya 3 mom. har utskottet ändrat
hänvisningen i 5 mom. (4 mom. i RP).
Utskottet föreslår vidare att paragrafen får
ett nytt 6 mom. om utlämnande av uppgifter ur
lagringsregistret i form av lagringsregisterutdrag och om utdragets
innehåll. När en i lagringsregistret införd
uppgift om dom också har antecknats i straffregistret i
enlighet med 10 §, ska även detta antecknas i
utdraget. Bestämmelsen är viktig inte minst för
den dömdas rättstrygghet och avser förhindra
att det uppstår oklarhet om huruvida vissa uppgifter i
straffregistret och lagringsregistret kan vara uppgifter om samma straff.
2. Lag om ändring av straffregisterlagen
2 §.
Paragrafen föreskriver om vilka uppgifter som antecknas
i straffregistret. Utskottet föreslår att 3
mom. 4 punkten stryks. Den behövs inte, eftersom det
finns bestämmelser om samma sak i det gällande
1 mom. I och med ändringen blir ordningstalet för
de följande punkterna ett nummer lägre.
Till följd av den föreslagna ändringen
i 3 mom. 4 punkten bör också hänvisningarna
i 4 mom. ses över. Utskottet har dessutom
gjort en liten språklig justering i momentet. Den ändringen
påverkar inte den svenska texten.
Med hänvisning till de allmänna motiven och motiven
till 10 § 2 mom. i lagförslag 2 föreslår utskottet
att till momentet fogas ett nytt 5 mom. om att i straffregistret
görs en anteckning enligt 10 § 2 mom. i EU-straffregisterlagen.
Det handlar om en anteckning om att lagringsregistret innehåller
uppgifter om en dom som inte uppfyller villkoren i straffregisterlagens
2 § 2 mom. På grund av tillägget måste
också ingressen ändras.
4 §.
Av den föreslagna ändringen i 2 § 5
mom. följer att hänvisningen till EU-strafflagen
i 2 mom. behöver ändras.
5 §.
I 1 mom. föreskrivs det om utlämnande
av uppgifter ur straffregistret i form av straffregisterutdrag.
Utskottet föreslår att momentet kompletteras med
en mening om att en uppgift enligt 2 § 5 mom. antecknas
i ett straffregisterutdrag bara om utdraget ges till en åklagare
eller förundersökningsmyndighet med stöd
av 4 § 1 mom. Den uppgift som avses i momentet gäller
en i straffregistret antecknad uppgift om att lagringsregistret
innehåller uppgifter om en sådan dom som inte
uppfyller kravet på motsvarighet i 2 § 2 mom.
i straffregisterlagen. Utskottet anser det motiverat med hänsyn
till skyddet för personuppgifter och likabehandling av
dömda att ingen annan får se anteckningen än
de myndigheter som har rätt att få uppgifterna
ur lagringsregistret.
Enligt det gällande 5 § 2 mom. i
straffregisterlagen kan Rättsregistercentralen lämna
de myndigheter som nämns i 4 och 4 a § uppgifter
ur straffregistret även i maskinläsbar form eller
genom teknisk anslutning för sådana ändamål
som anges i dessa paragrafer. Momentet bör i detta sammanhang
kompletteras med en mening om att uppgifter som nämns i
2 § 5 mom. kan lämnas ut endast till en åklagare
eller en förundersökningsmyndighet. Eftersom propositionen inte
föreslår några ändringar i momentet,
måste ingressen ses över till följd
av utskottets ändringsförslag.