Detaljmotivering

1. Lag om ändring av rättegångsbalken

17 kap. Om bevisning

11 §.

Enligt förslaget kan den som inte har fyllt 15 år eller vars psykiska funktioner är störda höras vid domstol under de förutsättningar som nämns i 21 §. Om en sådan person inte kan höras vid domstol kan hans eller hennes förundersökningsberättelse under vissa förutsättningar beaktas vid huvudförhandlingen.

Utformningen av paragrafen är enligt utskottets mening saklig. Utskottet noterar att paragrafen motiveras med att den misstänkte, för att hans eller hennes möjlighet att ställa frågor skall garanteras på behörigt sätt, i praktiken bör ges möjlighet att få juridisk hjälp med att ställa frågor. Det är domstolens sak att ta ställning om den åtalades rätt att ställa frågor enligt domstolens uppfattning har garanterats på behörigt sätt. Om så inte är fallet kan upptagningen inte som sådant beaktas under rättegången.

Beträffande samordningen av denna paragraf och vissa föreslagna bestämmelser i regeringens proposition RP 52/2002 rd om förundersökningslagen och tvångsmedel konstaterar utskottet följande.

I båda propositionerna föreslås det att till respektive paragraf fogas bestämmelser om när en videoupptagning kan användas som bevisning i domstol. De föreslagna lagtekniska konstruktionerna avviker emellertid från varandra. Eftersom den bestämmelse som ingår i föreliggande proposition är av allmän natur och lagtekniskt analog med de övriga ändringarna av rättegångsbalken, anser sig utskottet kunna godkänna den föreslagna ändringen.

Den nämnda ändringen i 11 § sammanhänger med den föreslagna 39 a § i propositionen RP 52/2002 rd som gäller tvångsmedelslagen. I sistnämna paragraf föreslås bestämmelser om när polisen är skyldig att göra en videoupptagning av en berättelse som avges vid förundersökningen. Ett beslut om videoupptagning av en förundersökningsberättelse avgör emellertid inte frågan om den som hörs också kan höras i domstol. Situationen kan förändras efter förhöret och den förhörde kan eventuellt också höras i domstolen.

Både den nu föreslagna 11 § och den nya 39 a § i förundersökningslagen förtydligar rättspraxis. De är inte beroende av varandra på ett sådant sätt att de borde träda i kraft samtidigt.

21 §.

I paragrafen ingår bestämmelser om det förfarande som skall iakttas då en person under 15 år eller en person med psykiska funktionsstörningar skall höras som vittne eller i bevisningssyfte. I paragrafens 3 mom. finns ett fel i den finska texten, som inte påverkar den svenska texten.

34 §.

I paragrafen föreslås bestämmelser om hörande av någon vid domstol utan att parterna är närvarande. Gällande rättspraxis är otydlig på denna punkt.

Enligt paragrafens 1 mom. kan ett vittne och vissa andra personer som skall höras i bevisningssyfte under vissa förutsättningar höras vid huvudförhandlingen utan att en part är närvarande. I praktiken kan även andra personers närvaro orsaka motsvarande bekymmer som parternas närvaro. Det kan t.ex. vara fråga om medlemmar i en viss grupp eller organisaton som sitter med i rättssalen bland publiken.

I motiveringen hänvisas det till lagen om offentlighet vid rättegång och konstateras att avlägsnandet av publiken från en rättegång bestäms utifrån föreskrifterna i nämnda lag. I lagen om offentlighet vid rättegång finns emellertid inte någon bestämmelse med stöd av vilken en person som stör bevisningen kan avlägsnas ur sammanträdessalen under den tid bevisningen äger rum.

Det är motiverat att kunna avlägsna en person eller grupp från domstolen som stör vittnesförhöret. I detta syfte föreslår utskottet att paragrafens 1 mom. kompletteras så att bl.a. ett vittne kan höras vid huvudförhandlingen utan att en part eller någon annan person är närvarande. Utskottet påpekar att avsikten inte är att ge domstolen möjlighet att utifrån denna bestämmelse avlägsna hela publiken.

28 kap. Brådskande behandling

1—6 §.

I den allmänna motiveringen konstaterades ovan att utskottet inte förordar de föreslagna nya paragraferna. Därför stryks 1—6 § ur lagförslaget.

Eftersom de gällande bestämmelserna i 28 kap. är föråldrade och onödiga i dagens samhälle föreslår utskottet att hela 28 kap. upphävs.

31 kap. Om extraordinärt ändringssökande

I rättegångsbalkens äldre avsnitt om rättegångsförfarandet i tvistemål används termen svarande och i fråga om bestämmelserna om rättegångsförfarandet i brottmål termen åtalad, medan de nyare bestämmelserna har gått in för den allmänna termen svarande. Detta har lett till bl.a. att vissa förslag till bestämmelser i 31 kap. har blivit invecklade eftersom man varit tvungen att använda bägge orden. Utskottet menar att det på det hela taget skulle vara motiverat att förenhetliga terminologin. Detta är emellertid inte möjligt i det här sammanhanget utan måste skjutas på framtiden.

Ingressen.

Utskottets ändringsförslag leder till att ingressen måste justeras.

2. Lag om ändring av 15 kap. 1 § strafflagen

1 §. Osann utsaga inför domstol.

För att säkerställa att straffrättsliga legalitetsprincipen iakttas föreslås att strafflagens bestämmelse om osann utsaga inför domstol kompletteras med ett uttryckligt omnämnande som gäller videokonferens och hörande per telefon. Till paragrafen fogas därför ett nytt 2 mom.

Utskottet har uppmärksamgjort på att det enligt 17 kap. 34 a § i det första lagförslaget är möjligt att vid huvudförhandlingen höra vittnen utan att de är personligen närvarande med anlitande av videokonferens eller någon annan lämplig teknisk dataöverföring. I konsekvensens namn borde därför till 15 kap. 1 § strafflagen fogas orden "eller någon annan lämplig teknisk dataöverföring". Utskottet omfattar detta.

Med stöd av det som anförs ovan föreslår utskottet att momentet kompletteras. Samtidigt konstaterar utskottet att den bortlämnade paragrafrubriken bör läggas till.