Allmän motivering

Allmänt

Övervakad frihet på prov går ut på att fångar placeras utanför fängelset och övervakas med tekniska anordningar eller på annat sätt tidigast sex månader före den villkorliga frigivningen eller frigivningen efter avtjänande av hela straffet. Syftet är att frigivningen ska vara kontrollerad och planmässig och att fångarna ska anpassa sig till samhället. Övervakad frihet på prov har använts sedan 2006 och erfarenheterna har varit positiva.

Regeringen föreslår att det stiftas en lag om övervakad frihet på prov. Där ska ingå de bestämmelser om övervakad frihet på prov som hittills funnits i olika lagar och förordningar. Bestämmelserna ska också preciseras. Målet är att förbättra likabehandlingen av fångarna. Fängelserna har nämligen haft varierande praxis när det gällt att bevilja och verkställa övervakad frihet på prov. Dessutom ingår två viktiga ändringsförslag i propositionen. Det första handlar om att fångar som placerats i övervakad frihet på prov ska kunna övervakas elektroniskt och det andra att övervakad frihet på prov för sexualbrottslingar ska villkoras med läkemedelsbehandling.

Lagutskottet anser att de föreslagna bestämmelserna är behövliga och motiverade och tillstyrker dem med kommentarerna och ändringsförslagen nedan. Principen i propositionen är att bestämmelserna om övervakad frihet på prov i sak ska motsvara lagstiftningen om övervakningsstraff från 2011 så långt det går. Utskottet är av samma åsikt. Övervakningsstraff och övervakad frihet på prov har vissa likheter i och med att båda avtjänas i frihet. Men det finns också skillnader som det är viktigt att ta hänsyn till. Innehållet i och genomförandet av övervakad frihet på prov kan vara mer flexibelt än i fråga om övervakningsstraff t.ex. därför att övervakad frihet på prov infaller mot slutet av strafftiden och syftet är att underlätta anpassningen till samhället. De här skillnaderna har enligt utskottet beaktats på behörigt sätt vid beredningen av propositionen.

Innebörd och övervakning av övervakad frihet på prov

Övervakad frihet på prov innebär att den som frigivits på prov får individuellt bestämd sysselsättningsplikt i form av t.ex. arbete, studier och rehabilitering. Sysselsättningen ska upprätthålla eller främja funktionsförmågan och de sociala färdigheterna. Den som frigivits på prov ska stanna i sin bostad. Verkställighetsplanen ska ange under vilka tider personen får vistas utanför bostaden. Brottspåföljdsmyndigheten ska göra övervakningsbesök i bostaden och på det ställe där personen deltar i verksamhet. Dessutom ingår en skyldighet att avstå från berusningsmedel. Skyldigheten övervakas genom utandningsprov och urin-, saliv- och blodprov.

Förslaget att möjliggöra elektronisk övervakning innebär att den som blivit frigiven på prov får tekniska anordningar fästa på sin kropp, t.ex. kring vristen eller handleden. Det kan röra sig om t.ex. fotband som använder radiofrekvensteknik eller satellitpositionering. Övervakningen av friheten på prov blir effektivare tack vare den elektroniska övervakningen, för den tekniska övervakningen sker numera bl.a. med hjälp av mobiltelefon. En motsvarande elektronisk övervakning används vid övervakningsstraff. Lagstiftningen om den typen av straff trädde i kraft 2011. Den aktuella ändringen innebär att elektronisk övervakning nu också ska kunna användas när fångar deltar i sysselsättning och placeras på anstalt utanför fängelset.

Läkemedelsbehandling för sexualbrottslingar

Regeringen föreslår att läkemedelsbehandling för sexualbrottslingar möjliggörs som ett led i påföljdssystemet. Övervakad frihet på prov ska kunna villkoras med att fången förbinder sig att hålla sig till den läkemedelsbehandling för att förebygga återfall i sexualbrott som han eller hon har ordinerats. Behandlingen kan kompletteras med andra former av terapi som stöd, t.ex. psykoterapi och gruppterapi. Läkemedelsbehandlingen och den eventuella kompletterande terapin ska fortsätta efter den övervakade friheten på prov, när fången blivit villkorligt frigiven. En förutsättning är att fången går med på läkemedelsbehandling och samtycker till att den övervakas. Samtycket ska ges skriftligt och läkaren på Brottspåföljdsmyndigheten ska före samtycket informera fången om effekterna av behandlingen. Dessutom ska läkaren informera om följderna av att läkemedlen sätts ut. Den som är placerad i övervakad frihet på prov får återkalla samtycket genom en anmälan till Brottspåföljdsmyndigheten.

Syftet med läkemedelsbehandlingen är att påverka personens sexuella beteende och den vägen minska risken för återfall i sexualbrott och säkra andra människors personliga integritet. I sitt utlåtande anser grundlagsutskottet att sexualbrott kan vara en mycket allvarlig kränkning av offrets fysiska integritet och sexuella självbestämmanderätt. Det finns skäl för läkemedelsbehandling och annan behandling för att minska risken för återfall i sexualbrott och övervakning av behandlingarna som kräver samtycke från fången och de är godtagbara med avseende på de grundläggande fri- och rättigheterna samtidigt som de stärker skyddet för den personliga integriteten.

Lagutskottet ser det som mycket viktigt att försöka minska risken för återfall i sexualbrott på så många sätt som möjligt. Inom fångvården tillämpas numera ett förändrings- och rehabiliteringsprogram för sexualbrottslingar (STOP), som ordnas i Riihimäki fängelse. Målet är att de som gjort sig skyldiga till sexualbrott ska tänka om och ändra sina vanor under sin tid i fängelset, så att de inte längre begår sexualbrott. Brottspåföljdsmyndigheten håller också på att utveckla ett individuellt program för fångar som dömts för sexualbrott. Regeringen uppger att sexualbrottslingar redan i nuläget kan söka läkemedelsbehandling på eget initiativ men att det varit sällsynt (s. 8).

Läkemedelsbehandlingen och den eventuella kompletterande terapin ska pågå under den övervakade friheten på prov och när fången blivit villkorligt frigiven. De föreslagna ändringarna innebär en ytterligare metod för att minska risken för återfall i sexualbrott efter tiden i fängelset och det betyder att risken effektivare kan minskas. Utskottet ser det som viktigt att införa den här metoden med tanke på att det i nuläget är så att fångar som dömts för sexualbrott och inte blir placerade i övervakad frihet på prov blir villkorligt frigivna i sinom tid utan läkemedelsbehandling och övervakning. Den förebyggande effekten kan antas bli större om läkemedelsbehandlingen kombineras med annan terapi och stöd, så utskottet ser det som angeläget att andra former av terapi används till stöd för läkemedelsbehandlingen i så många fall som möjligt. Detta förutsätter förstås att det verkligen finns tillgång till andra former av terapi. Utskottet vill därför peka på vikten av att se till att det finns andra former av terapi att få. För att återfall ska kunna förebyggas så långsiktigt som möjligt är det viktigt att personen får stöd också när den övervakade friheten på prov och den villkorliga friheten är över. Möjligheten till och sätten att genomföra stöd av den typen bör därför undersökas vidare framöver.

Genom att samtycka till läkemedelsbehandling får fångar dömda för sexualbrott en förmån i och med att de placeras i övervakad frihet på prov. Men samtidigt måste de åta sig att fullgöra sina skyldigheter under den övervakade friheten på prov och att genomgå läkemedelsbehandling, som fortsätter under den tid de är villkorligt frigivna. Övervakad frihet på prov och villkorlig frigivning kombinerat med läkemedelsbehandling är krävande för fångarna, eftersom de i praktiken måste förbinda sig att genomgå läkemedelsbehandling en lång tid framåt, ibland upp till flera år. Regeringen räknar med att 10 fångar kommer att få läkemedelsbehandling årligen. Det är bara en liten del av alla fångar som dömts till fängelse för sexualbrott.

Det ska inte bli ett absolut villkor för övervakad frihet på prov att fången samtycker till läkemedelsbehandling. Om en fånge som dömts för sexualbrott vägrar genomgå läkemedelsbehandling ska principen enligt utskottets åsikt vara att han eller hon fortsätter att avtjäna sitt straff i fängelset. Det ska alltså vara ett undantag att fångar beviljas övervakad frihet på prov utan läkemedelsbehandling och villkoret ska vara att alla andra kriterier för övervakad frihet på prov är uppfyllda.

Bestämmelsen om läkemedelsbehandling (4 § 1 mom. i lagförslag 2) är ganska vagt och generellt formulerad, så den kan ge upphov till tolkningen att läkemedelsbehandling kan ges vilken fånge som helst oberoende av hur stor risk de har att återfalla i sexualbrott. Enligt propositionsmotiven ska läkemedelsbehandling dock bara ges till fångar som bedöms löpa åtminstone medelstor risk att återfalla i sexualbrott (s. 50-51). För bestämmelsernas proportionalitet spelar det enligt grundlagsutskottet en väsentlig roll att läkemedelsbehandling bara ges till fångar som löper åtminstone medelstor risk att återfalla i sexualbrott. Lagutskottet instämmer i detta, för i fall där risken är låg kan nackdelarna med läkemedelsbehandlingen vara större än fördelarna och behandlingen kan rentav få motsatt verkan. Följaktligen kan man se det som så att om fången löper liten risk att återfalla i sexualbrott kan läkemedelsbehandling vara ett villkor för övervakad frihet på prov främst i sådana fall där fången själv söker läkemedelsbehandling.

Enligt de föreslagna bestämmelserna ska man vid prövningen av villkorlig frigivning från fängelse på livstid (2 c kap. 10 § i lagförslag 1) och vid prövningen av villkorlig frigivning för en person som avtjänar hela straffet (2 c kap. 12 § i lagförslag 1) kunna beakta om fången förbundit sig till läkemedelsbehandling och eventuell tillhörande annan terapi. Prövningsförfarandet och kriterierna för villkorlig frigivning av livstidsfångar och fångar som avtjänar hela straffet är stränga. Om kriterierna för villkorlig frigivning i övrigt är uppfyllda ser utskottet det som motiverat att man dessutom kan beakta att den dömde förbundit sig till läkemedelsbehandling. Det gör det möjligt att ge läkemedelsbehandling till fångar som upprepade gånger gjort sig skyldiga till allvarliga sexualbrott. Å andra sidan anser utskottet att man i fråga om sådana fångar bör vara särskilt noga med att minska risken för återfall i sexualbrott. Därför finns det skäl att undersöka om det finns något sätt, utöver den föreslagna läkemedelsbehandlingen, att ännu effektivare minska risken för att de här fångarna återfaller i sexualbrott.

Ikraftträdande och uppföljning

Enligt propositionen var lagarna avsedda att träda i kraft den 1 mars 2013. Men behandlingen pågick då fortfarande i riksdagen. Enligt uppgift av justitieministeriet kan lagarna träda i kraft tidigast den 1 januari 2014.

Läkemedelsbehandlingen är ett sätt att försöka förebygga risken för återfall i sexualbrott. Det är ett mycket viktigt mål, så det bör följas upp hur reformen fungerar och hur effektiv den är.