Motivering

Lagen om bestridande av bevisningskostnader med statens medel (666/1972) föreskriver om vittnens rätt att av statens medel få ersättning för kostnader för resa och uppehälle och för ekonomisk förlust. För ekonomisk förlust betalas enligt lagen ersättning med högst det belopp som den ersättningsberättigade gör troligt att han eller hon går miste om. I en förordning som utfärdats med stöd av lagen bestäms ett visst maximibelopp för ersättningar för ekonomisk förlust. När lagen och förordningen ska tillämpas kan det hända att de sinsemellan är motstridiga i fråga om det högsta ersättningsbeloppet för ekonomisk förlust. Därför föreslår regeringen nu att lagen ändras så att ett vittne i ersättning för ekonomisk förlust ska få det belopp som vittnet gör troligt att han eller hon gått miste om, dock högst det belopp som föreskrivs genom förordning av statsrådet. Samtidigt föreslås preciseringar av bemyndigandena att utfärda förordning. Sammantaget sett anser utskottet att propositionen är behövlig och angelägen. Utskottet tillstyrker lagförslaget utan ändringar.

Avsikten är enligt propositionen att det efter att den föreslagna lagen har trätt i kraft utfärdas en förordning av statsrådet där maximibeloppet av ersättningen för ekonomisk förlust justeras så att det motsvarar den nuvarande inkomstnivån. Utskottet anser att justeringen är viktig med hänsyn till att det högsta ersättningsbeloppet enligt utredning senast år 2000 justerades till 350 mark i dygnet och finländarnas inkomstnivå steg med ca 50 procent mellan 2000 och 2011. När maximibeloppet bestäms bör man beakta att en otillräcklig ersättning kan påverka viljan att fungera som vittne i rättegångar och den vägen försvåra för domstolarna. Om ett vittne orsakas större ekonomisk förlust än vad som får ersättas med statliga medel, ska han eller hon enligt propositionen fortfarande kunna få en skälig tillskottsersättning av den part som döms att ersätta staten kostnader för bevisningen i målet. Rätten till tillskottsersättning har dock begränsad betydelse i praktiken, eftersom den bara tillhör en avgränsad kategori vittnen och också målets utfall spelar in. Betalningen till vittnet är dessutom i sista hand beroende av den ersättningsskyldiges betalningsförmåga. Därför anser utskottet att det högsta beloppet om möjligt bör ligga på en nivå som tillförsäkrar vittnet skälig ersättning för den ekonomiska förlusten. Likaså är det viktigt att regelbundet se över det högsta ersättningsbeloppet.