Motivering

Skäl som talar för lagförslagen

Utskottet anser det befogat att det vid sidan av annuiteterna införs en lånemodell med fasta amorteringar och att den årliga justeringen av annuiteterna sänks med 0,7 procentenheter. Genom reformen minskar kostnaderna för aravalån samtidigt som låntagarna får bättre möjligheter att förutse sina lånekostnader. Därmed förbättras villkoren för aravaproduktion, vilket enligt utskottet är en viktig synpunkt.

På senare år har det byggts färre aravabostäder än vad riksdagens produktionsmål hade tilllåtit. Den största orsaken till den låga produktionen är att kostnaderna för aravalån är så höga, men också tomtbristen och de galopperande byggkostnaderna i tillväxtcentra har varit bidragande orsaker. Utskottets bedömning är att det kommer att behövas ytterligare åtgärder utöver de föreslagna ändringarna. Speciellt viktigt är det att priset på aravalån bevakas och att lånevillkoren i enlighet med regeringsprogrammet kontinuerligt är konkurrenskraftiga i relation till marknadsräntorna.

De höga kostnaderna för aravalån har inte bara lett till stagnerat bostadbyggande utan husbolagen har i många fall bytt ut sina aravalån mot banklån. I fjol uppgick värdet av lånebytena till cirka 500 miljoner euro. Enligt vad utskottet har erfarit fortsätter bolagen att byta ut sina lån. Utskottet känner en viss oro för situationen eftersom husbolagen på sikt kan drabbas av en betydande ränterisk. I sista hand är det kommunerna som får ta konsekvenserna av risken eftersom de gått i borgen för lånen.

Bemyndigande att utfärda förordning

Enligt 17 § 3 mom. i det första lagförslaget, lagen om ändring av aravalagen, kan närmare bestämmelser om (1) ränta, amorteringar eller annuiteter på hyresbostadsaravalån, (2) betalningen och justeringen av dem, (3) nedsättning av dem av särskilda skäl och (4) om den fasta ränta som tas ut innan den första annuiteten eller amorteringen aktualiseras, utfärdas genom förordning av statsrådet.

Det första bemyndigandet gäller bestämmelser om ränta, amorteringar och annuiteter över lag, framhåller grundlagsutskottet i sitt betänkande. Den öppna formuleringen täcker in all reglering av beloppen för dessa betalningar, säger grundlagsutskottet vidare. De allmänna kriterierna för bestämmelser om betalningar berör enligt grundlagsutskottet i hög grad skyldigheterna för en juridisk person som är aravalåntagare, eftersom 80 § 1 mom. i grundlagen föreskriver att bestämmelser i detta fall bara kan utfärdas genom lag. Lagförslaget måste därför ha tillräckligt exakta bestämmelser om hur beloppen för betalningarna bestäms för att lagförslaget skall kunna behandlas i vanlig lagstiftningsordning.

Med stöd av utlåtandet från grundlagsutskottet föreslår miljöutskottet att 17 § får ett nytt 3 mom. Momentet skall föreskriva att räntan för ett hyresbostadsaravalån skall vara skälig i relation till den ränta som allmänt tas ut på lån för liknande ändamål. Räntan och amorteringarna eller annuiteterna får inte resultera i oskäligt höga boendekostnader för de boende.

Enligt grundlagsutskottet är det tredje bemyndigandet problematiskt i det hänseendet att paragrafen tillåter att det direkt föreskrivs genom förordning om nedsättning av beloppen av särskilda skäl utan att lagen i övrigt har någon bestämmelse som tillåter att beloppet sätts ned. Grundlagsutskottet anser att formuleringen lämpligen kunde preciseras.

Med hänvisning till anmärkningen från grundlagsutskottet föreslår miljöutskottet att 17 § får ett nytt 4 mom. som tillåter att räntan och amorteringen eller annuiteten på ett hyresbostadsaravalån sätts ned av särskilda skäl. Ett särskilt skäl som kan nämnas som exempel i bestämmelsen är att boendeutgifterna är högre än de högsta boendeutgifter som avses i 7 § i lagen om bostadsbidrag (408/1975), jfr också 34 § i aravaförordningen.

Det andra och det tredje bemyndigandet är enligt grundlagsutskottet acceptabla förutsatt att det första bemyndigandet ändras på det sätt som utskottet föreslår.

Grundlagsutskottet påpekar ytterligare att den gällande aravalagen har bemyndigandebestämmelser (åtminstone i 10 § 2 mom. och 11 § 3 mom.) som påminner om 17 § 3 mom. i lagförslaget. Det är viktigt att bemyndigandebestämmelserna utreds i konstitutionellt hänseende, anser grundlagsutskottet. Miljöutskottet omfattar grundlagsutskottets ståndpunkt.

När de nya momenten läggs till 17 § i det första lagförslaget utifrån utlåtandet från grundlagsutskottet blir 3 mom. i propositionen 5 mom. Samtidigt måste 5 mom. justeras tekniskt.

Tillsynsbestämmelserna

I utlåtandet lyfter grundlagsutskottet också fram tillsynsbestämmelserna. De ger vissa myndigheter rätt att utan hinder av sekretessbestämmelserna få tillgång till nödvändiga handlingar dels för tillsynen, dels för styrningen. Bestämmelsen motiveras över huvud taget inte i propositionen. Regleringen är så allmänt hållen och kommer eventuellt att ha en så omfattande tillämpning att den i sak rimmar illa med bestämmelserna om de grundläggande fri- och rättigheterna, påpekar grundlagsutskottet. Rätten att få information för styrningen måste strykas i lagförslaget, anser grundlagsutskottet. I annat fall kan lagen inte behandlas i vanlig lagstiftningsordning.

Med stöd av utlåtandet från grundlagsutskottet föreslår miljöutskottet att rätten för de berörda myndigheterna att få sekretessbelagd information för sin styrning stryks i 36 § i det första lagförslaget, 23 § i det andra lagförslaget och 39 § i det tredje lagförslaget. Samtidigt bör stavfelen i 36 § i det första lagförslaget och 39 § i det tredje lagförslaget rättas.

Försäljning av aravaegendom

I samband med behandlingen av propositionen har utskottet uppmärksamgjorts på hur aravabegränsningslagen (1190/1993) tillämpas när aktieinnehavet i så kallade holdingbolag, bolag som äger aravahyreshusbolag, säljs. Enligt ett avgörande av högsta förvaltningsdomstolen (13.2.2003/244) berörs inte holdingbolag av aravabegränsningslagen. Det betyder att aravaegendom kan säljas utan begränsningar genom holdingbolag. Tanken med lagen är dock att aravaegendom skall säljas till kommunen eller en köpare som utses av kommunen och till högst det pris som lagen tillåter som ersättning vid överlåtelse.

Behovet av att se över lagen på denna punkt måste utredas så snart som möjligt. Utskottet föreslår ett uttalande om detta. (Utskottets förslag till uttalande).