Motivering
Skäl som talar för lagförslagen
Utskottet anser det befogat att det vid sidan av annuiteterna
införs en lånemodell med fasta amorteringar och
att den årliga justeringen av annuiteterna sänks
med 0,7 procentenheter. Genom reformen minskar kostnaderna för
aravalån samtidigt som låntagarna får
bättre möjligheter att förutse sina lånekostnader.
Därmed förbättras villkoren för
aravaproduktion, vilket enligt utskottet är en viktig synpunkt.
På senare år har det byggts färre
aravabostäder än vad riksdagens produktionsmål
hade tilllåtit. Den största orsaken till den låga
produktionen är att kostnaderna för aravalån är
så höga, men också tomtbristen och de
galopperande byggkostnaderna i tillväxtcentra har varit
bidragande orsaker. Utskottets bedömning är att
det kommer att behövas ytterligare åtgärder
utöver de föreslagna ändringarna. Speciellt
viktigt är det att priset på aravalån
bevakas och att lånevillkoren i enlighet med regeringsprogrammet kontinuerligt är
konkurrenskraftiga i relation till marknadsräntorna.
De höga kostnaderna för aravalån
har inte bara lett till stagnerat bostadbyggande utan husbolagen
har i många fall bytt ut sina aravalån mot banklån.
I fjol uppgick värdet av lånebytena till cirka
500 miljoner euro. Enligt vad utskottet har erfarit fortsätter
bolagen att byta ut sina lån. Utskottet känner
en viss oro för situationen eftersom husbolagen på sikt
kan drabbas av en betydande ränterisk. I sista hand är
det kommunerna som får ta konsekvenserna av risken eftersom de
gått i borgen för lånen.
Bemyndigande att utfärda förordning
Enligt 17 § 3 mom. i det första lagförslaget,
lagen om ändring av aravalagen, kan närmare bestämmelser
om (1) ränta, amorteringar eller annuiteter på hyresbostadsaravalån,
(2) betalningen och justeringen av dem, (3) nedsättning
av dem av särskilda skäl och (4) om den fasta
ränta som tas ut innan den första annuiteten eller amorteringen
aktualiseras, utfärdas genom förordning av statsrådet.
Det första bemyndigandet gäller bestämmelser
om ränta, amorteringar och annuiteter över lag,
framhåller grundlagsutskottet i sitt betänkande.
Den öppna formuleringen täcker in all reglering
av beloppen för dessa betalningar, säger grundlagsutskottet
vidare. De allmänna kriterierna för bestämmelser
om betalningar berör enligt grundlagsutskottet i hög
grad skyldigheterna för en juridisk person som är
aravalåntagare, eftersom 80 § 1 mom. i grundlagen
föreskriver att bestämmelser i detta fall bara
kan utfärdas genom lag. Lagförslaget måste
därför ha tillräckligt exakta bestämmelser
om hur beloppen för betalningarna bestäms för
att lagförslaget skall kunna behandlas i vanlig lagstiftningsordning.
Med stöd av utlåtandet från grundlagsutskottet
föreslår miljöutskottet att 17 § får
ett nytt 3 mom. Momentet skall föreskriva att räntan
för ett hyresbostadsaravalån skall vara skälig
i relation till den ränta som allmänt tas ut på lån
för liknande ändamål. Räntan
och amorteringarna eller annuiteterna får inte resultera
i oskäligt höga boendekostnader för de
boende.
Enligt grundlagsutskottet är det tredje bemyndigandet
problematiskt i det hänseendet att paragrafen tillåter
att det direkt föreskrivs genom förordning om
nedsättning av beloppen av särskilda skäl
utan att lagen i övrigt har någon bestämmelse
som tillåter att beloppet sätts ned. Grundlagsutskottet
anser att formuleringen lämpligen kunde preciseras.
Med hänvisning till anmärkningen från grundlagsutskottet
föreslår miljöutskottet att 17 § får
ett nytt 4 mom. som tillåter att räntan och amorteringen
eller annuiteten på ett hyresbostadsaravalån sätts
ned av särskilda skäl. Ett särskilt skäl
som kan nämnas som exempel i bestämmelsen är
att boendeutgifterna är högre än de högsta
boendeutgifter som avses i 7 § i lagen om bostadsbidrag
(408/1975), jfr också 34 § i aravaförordningen.
Det andra och det tredje bemyndigandet är enligt grundlagsutskottet
acceptabla förutsatt att det första bemyndigandet ändras
på det sätt som utskottet föreslår.
Grundlagsutskottet påpekar ytterligare att den gällande
aravalagen har bemyndigandebestämmelser (åtminstone
i 10 § 2 mom. och 11 § 3 mom.) som påminner
om 17 § 3 mom. i lagförslaget. Det är
viktigt att bemyndigandebestämmelserna utreds i konstitutionellt
hänseende, anser grundlagsutskottet. Miljöutskottet
omfattar grundlagsutskottets ståndpunkt.
När de nya momenten läggs till 17 § i
det första lagförslaget utifrån utlåtandet
från grundlagsutskottet blir 3 mom. i propositionen 5 mom. Samtidigt
måste 5 mom. justeras tekniskt.
Tillsynsbestämmelserna
I utlåtandet lyfter grundlagsutskottet också fram tillsynsbestämmelserna.
De ger vissa myndigheter rätt att utan hinder av sekretessbestämmelserna
få tillgång till nödvändiga
handlingar dels för tillsynen, dels för styrningen.
Bestämmelsen motiveras över huvud taget inte i
propositionen. Regleringen är så allmänt
hållen och kommer eventuellt att ha en så omfattande
tillämpning att den i sak rimmar illa med bestämmelserna
om de grundläggande fri- och rättigheterna, påpekar grundlagsutskottet.
Rätten att få information för styrningen
måste strykas i lagförslaget, anser grundlagsutskottet.
I annat fall kan lagen inte behandlas i vanlig lagstiftningsordning.
Med stöd av utlåtandet från grundlagsutskottet
föreslår miljöutskottet att rätten
för de berörda myndigheterna att få sekretessbelagd
information för sin styrning stryks i 36 § i det
första lagförslaget, 23 § i det andra
lagförslaget och 39 § i det tredje lagförslaget.
Samtidigt bör stavfelen i 36 § i det första
lagförslaget och 39 § i det tredje lagförslaget
rättas.
Försäljning av aravaegendom
I samband med behandlingen av propositionen har utskottet uppmärksamgjorts
på hur aravabegränsningslagen (1190/1993)
tillämpas när aktieinnehavet i så kallade
holdingbolag, bolag som äger aravahyreshusbolag, säljs.
Enligt ett avgörande av högsta förvaltningsdomstolen (13.2.2003/244)
berörs inte holdingbolag av aravabegränsningslagen.
Det betyder att aravaegendom kan säljas utan begränsningar
genom holdingbolag. Tanken med lagen är dock att aravaegendom
skall säljas till kommunen eller en köpare som
utses av kommunen och till högst det pris som lagen tillåter
som ersättning vid överlåtelse.
Behovet av att se över lagen på denna punkt måste
utredas så snart som möjligt. Utskottet föreslår
ett uttalande om detta. (Utskottets förslag till uttalande).