Allmän motivering
Med hänvisning till propositionen och övrig
utredning anser utskottet att propositionen är behövlig
och motiverad. Utskottet tillstyrker lagförslagen med följande
anmärkningar och ändringsförslag.
Allmänt
Nästan hälften av finländarna bor
i bostadsaktiebolag, så bolagens fastigheter utgör
en mycket stor del av nationalförmögenheten. Bostadsaktiebolagslagen
spelar alltså en viktig roll för boendet och den
tillhörande lagstiftningens uppbyggnad.
Ett viktigt syfte med ändringarna är att tydliggöra
gränserna mellan gemensamma beslut och aktieägarnas
självbestämmanderätt, förbättra aktieägarnas
möjlighet att få information och att påverka,
utveckla bostadsaktiebolagens verksamhetsmöjligheter, lindra
olika slags formella krav, göra det lättare att
väga in likställighetsprincipen i bolagets beslut
och minska osäkerheten i fråga om verksamhet i
bolaget, vilket de facto ger bolaget och aktieägarna mer
verksamhetsmöjligheter.
Utskottet anser att propositionen är behövlig, eftersom
lagen tar hänsyn till de förändrade behoven
hos bolagen och aktieägarna. Propositionen är
noggrant utarbetad i samverkan mellan de olika aktörerna
och en exceptionellt omfattande debatt har förts om de
punkter där ändringarna har gjorts. Detta har
lett till ett balanserat resultat där man redan under lagberedningens
gång har kunnat klargöra uppfattningarna och väga
in t.ex. kraven på begriplighet. Utskottet ser det som
viktigt att lagen är lättbegriplig för
aktieägarna och lekmannaledningen. Lagen tar
nu också bättre hänsyn till små bostadsaktiebolag som
det finns gott om och där disponenten ofta inte är
fackman inom fastighetsbranschen.
De viktigaste ändringarna
Gränserna mellan gemensamma beslut och aktieägarnas
självbestämmanderätt respektive mellan
bolagets och aktieägarnas ansvar förtydligas i
synnerhet med avseende på fördelningen av underhållsansvaret
mellan bolaget och aktieägaren, byggarbeten som aktieägaren
utför för att underhålla lägenheten
(underhållsarbete) eller för att ändra
den (ändringsarbete), bolagets beslut om underhåll
och ändringsarbete och innehållet i likställighetsprincipen
och beaktande av denna i beslutsprocesserna. Förhållandet mellan
aktieägaren och bolaget klargörs också så att
bestämmelserna om bl.a skadeståndsansvar ses över.
Vissa förbättringar föreslås
i aktieägarnas rätt till information för
att reparationer och renoveringar ska kunna genomföras
i rätt tid och boendekostnadernas utveckling ska kunna
förutses.
Kostnaderna för att bygga hiss i efterhand ska fördelas
enligt i vilken våning lägenheten finns. Dessutom
lagstadgas det om förutsättningarna att gemensamt
skaffa telekommunikationstjänster och införa en
kostnadsfördelning enligt vattenförbrukningen
i varje enskild lägenhet. Bolagets beslut om att bygga
hiss i efterhand behöver underlättas så att äldre
ska kunna bo i sitt hem så länge som möjligt.
Ett incitament för underhåll och renovering av
aktielägenheter införs genom att det i samband
med senare underhåll och renoveringar inom bolaget ska
bli lättare att beakta de besparingar som bolaget får
på grund av arbete som en aktieägare låtit
utföra.
Bestämmelserna om bolagets beslut om att överlåta
ett obebyggt område förtydligas, vilket gör
det lättare att få mark att bygga på i
bosättningscentrum. Boendetryggheten förbättras
genom klarare gränser för hur bolaget får
bygga nya lägenheter och placera vederlagsmedel.
Ändringarna i fråga om att lindra de formella kraven
går ut på att fullmakt till bolagsstämma ska
kunna ges tills vidare, medan detta i dagens läge är
möjligt bara för tre år framåt.
Fullmakten kan ges också på annat sätt än
genom en undertecknad fullmakt, till exempel per e-post eller ett telefonsamtal
till stämman.
Det föreslås inte några innehållsmässiga ändringar
i likställighetsprincipen. Enligt den tolkning som är
allmänt vedertagen inom den nuvarande bolagsrätten
baserar sig bedömningen av likställighet på hur
bolagets åtgärd påverkar värdet
av de aktier som medför rätt att besitta en lägenhet.
Sålunda har aktieägarnas subjektiva uppskattningar
fortfarande ingen betydelse då det bedöms hur
likställighetsprincipen har iakttagits (1 kap. 10 §).
Mer planmässigt underhåll och mindre energiförbrukning
Den gällande lagen om bostadsaktiebolag bereddes på 1960—1980-talen,
då mer än 60 procent av det nuvarande bostadsbeståndet
byggdes. Propositionen behövs för att lagstiftningen
ska svara mot dagens behov. De viktigaste ändringarna i
sak gäller underhåll och reparationer i bostadsaktiebolag.
Utskottet framhåller behovet av högre standard
på underhållet och bättre förutsebarhet.
Med tanke på arbetet mot klimatförändringen
behöver byggbestämmelserna om nybyggnad skärpas,
inte minst i fråga om energiprestanda, och dessutom behövs
det bättre energiprestanda i de åtgärder
som vidtas vid ombyggnader av det befintliga byggnadsbeståndet.
Ett viktigt sätt att bekämpa klimatförändringen är
att förbättra fastigheters energiprestanda, för
enbart uppvärmningen av byggnader ger upphov till mer än
30 procent av koldioxidutsläppen hos oss. Av den totala
energi som används i byggnader går omkring 60
procent åt till uppvärmning och avkylning och
resten till varmt hushållsvatten, belysning och hushållsmaskiner.
Mer än 40 procent av bostadsbeståndet hos oss
finns i byggnader som ägs av bostadsaktiebolag.
Det befintliga byggnadsbeståndet spelar en avgörande
roll för att förbättra energieffektiviteten,
eftersom det förnyas med bara omkring 1 procent
per år. En stor del av byggnadsbeståndet står
snart inför renovering och i det sammanhanget bör
energiprestandan förbättras i väsentlig
grad. I bostadshusen är det s.k. eftersatta underhållet
stort och i synnerhet i husbolag. Byggnaderna underhålls
och renoveras regelbundet i mindre utsträckning än
vad de slits och försvagas, och därför
försämras kvaliteten och värdet sjunker.
Vid sidan av reparationer bör husen också förbättras
så att de svarar mot dagens krav. De viktigaste kraven
hör samman med bättre energiprestanda
och de föränderliga behov som beror på en åldrande
befolkning, till exempel i fråga om tillgänglighet.
Det eftersatta underhållet anses till en del bero på bostadsaktiebolagslagens
bestämmelser om beslutsprocesser, när till exempel
tolkningen av likställighetsprincipen i många
fall har hindrat ett beslut om att bygga hiss i efterhand på grund
av kravet på enhälliga beslut.
Det är nödvändigt att bolagens behov
av underhåll följs upp och att beslutsfattandet
vid bolagsstämman förtydligas i och med att bolagens byggnader
blir äldre och behovet av stora grundliga reparationer
blir aktuellt samtidigt i en stor del av bostadsaktiebolagen. För
att bättre kunna förutse aktieägarnas
boendekostnader utreds uppföljningen av underhållsbehovet
och gränserna för de åtgärder
som ett bostadsaktiebolag kan vidta, vilket är nödvändigt
för att kartlägga t.ex. finansieringsalternativen
i anslutning till stora reparationer.
Utskottet ser det som väsentligt att lagen får styrelsen,
disponenten och aktieägarna att bidra till energisparande
och energiprestanda för att minimera onödiga utsläpp
och onödig förbrukning. Åtgärderna
för att hålla kontroll över förbrukningen
av värme, el och vatten och därmed också över
kostnaderna måste vidtas med tanke på en möjligast
bra administration och styrning. Till exempel lägenhetsspecifik
vattenmätning och tillhörande fakturering har
visat sig bidra till en nedgång i förbrukningen.
Utskottet anser att reformen utgör ett incitament för
husbolag till planmässigt och långsiktigt underhållsarbete
och förtydligar bolagets beslutsprocesser, vilket bidrar
till att bolagen startar behövliga reparationer. Också aktieägarna
uppmuntras att ta hand om sina lägenheter. En viktig förbättring
i det här avseendet är att styrelsen är
skyldig att förelägga bolagsstämman en redogörelse
för underhållsbehovet de följande fem åren
(6 kap. 3 §). Styrelsen ska se till att det finns tillräckligt
med information om förbrukningen och kostnaderna. Dessutom
ska en aktör bemyndigad av styrelsen kunna kontrollera funktionen
hos sådana lägenhetsspecifika anordningar som
inverkar på aktieägarnas gemensamma kostnader.
Typiska sådana är vattenarmaturer och värmeanordningar.
Ett beslut om att de enskilda lägenheterna ska faktureras
för sin vattenförbrukning kan enligt den nya regleringen fattas
genom majoritetsbeslut, medan den gällande lagen föreskriver
att beslutet måste fattas med två tredjedelars
kvalificerad majoritet. Enligt detaljmotiveringen till 1 kap. 13 § 7
punkten i propositionen kan det t.ex. föreskrivas i bolagsordningen
att vederlag för att täcka bolagets vattenkostnader
ska tas ut enligt den faktiska förbrukningen efter det
att vattenmätare för varje enskild lägenhet
har installerats i byggnaden.
Utskottet lyfter fram att bestämmelsen om att redogöra
för underhållsbehovet är ett minimikrav
som gäller alla. Det är alltid möjligt
att på längre sikt planera till exempel spar-
och effektivitetsmål med anknytande åtgärder.
Det är i regel också ekonomiskt lämpligt
att långsiktigt planera och genomföra energisparmål,
eftersom investeringar i energisparande återbetalar sig själva
när energipriset stiger fortare än tidigare.
Statsrådets principbeslut om reparationsbyggande ska
bidra till att minska energiförbrukningen och utsläppen
i byggnader och i användningen av dem. Utskottet välkomnar
ett samlat tillvägagångssätt som har
som mål att potentialen för energieffektivt reparationsbyggande
inte lämnas outnyttjad. Ofta handlar det framför
allt om processkontroll och adekvat styrning, för det kommer
de boende direkt till nytta i form av lägre boendekostnader.
Byggnadsinspektionen spelar en viktig roll i denna helhet, men alla
problem kan inte lösas ens genom effektivare inspektion.
Det behövs regional styrning och rådgivning också för
att den kommunala byggnadsinspektionen har knappt om resurser.
Det stigande energipriset utgör i sig självt
ett incitament till åtgärder för att
spara energi. Men bostadsaktiebolagen behöver också opartisk
och aktuell information om insatser för att förbättra energiprestandan
till underlag för sina beslut. Vid sidan av föreskrivna
skyldigheter och med tanke på att dessa ska bli fullgjorda
måste man se till att det finns energieffektiva tjänster
och teknisk apparatur att få. Det behövs satsningar
på kommunikation plus styrning och vägledning
i fråga om reparationer. Enligt utredning startar miljöministeriet
för närvarande ett projekt för bättre
planmässig fastighetsskötsel. Utskottet påskyndar
projektet för att det snarast möjligt ska finnas
mekanismer och instrument som kan nyttjas effektivt.
Styrmekanismernas effektivitet måste följas upp
och i förekommande fall måste det klarläggas
om de behöver omstruktureras, om de inte leder till att
energiprestandan verkligen förbättras och utsläppen
minskar. Exempelvis energiredovisningar kan vara ett bra sätt
att minska utsläppen från boendet. De resulterar
i konkret nytta i euro genom att reparationerna förbättrar energieffektiviteten
och det kan i sin tur motivera till reparationsåtgärder.
Byggsektorn bör således bättre uppmärksamma
den energisparpotential som finns att nyttiggöra. Det behövs
mer utbildning, rådgivning och handledning och medborgarna
behöver uppmuntras till frivilliga åtgärder
för att förbättra fastigheters energiprestanda.
Framför allt behövs det bättre rådgivning
för att energieffektivitetsaspekten ska få fullt
genomslag. I den godkända klimatstrategin ingår
ett uttalande om att nödvändiga åtgärder
och verktyg som ska ge praktisk vägledning om energisparmedel
och underlätta inköpsbeslut ska tas fram för
att öka energianvändarnas och konsumenternas
energimedvetenhet.
Om skadeståndsansvaret
Lagen om bostadsaktiebolag föreslås bli kompletterad
med heltäckande bestämmelser om bolagets, dess
lednings och aktieägarnas skadeståndsansvar när
en skada har orsakats genom överträdelse av lagen
(24 kap. 1, 2 och 6 §), vilket måste betraktas
som befogat för att förtydliga rättsläget.
I jämförelse med den gällande lagen
framgår det tydligare av förslaget att den nya
lagen även ska tillämpas på ersättande
av skador orsakade av aktieägarens överträdelse
av bestämmelserna om underhållsansvar eller ändringsarbeten.
Ansvaret tydliggörs också av att byggarbeten för underhåll
och ändringar ska utföras i enlighet med god byggnadssed.
Förslaget förtydligar även aktieägarens,
ledningens och bolagets ansvar för skada som orsakas av
en entreprenör på grund av oaktsamhet.
Grunderna för aktieägares skadeståndsansvar föreslås
bli ändrade så att uppkomsten av ansvar inte längre
ska förutsätta grov försummelse eller oaktsamhet
(vållande). Den gällande lagen kan begränsa
aktieägarens ansvar också då ansvaret helt
tydligt är motiverat (till exempel om det har uppstått
en fuktskada på grund av en felaktig våtrumsrenovering). Å andra
sidan ska principen fortfarande vara att ansvaret för bolagsstämmans
beslut i regel inte gäller enskilda aktieägare.
Avsikten med förslaget är inte att i dessa situationer
skärpa aktieägarnas ansvar jämfört med
nuläget (24 kap. 2 §).
Bland de viktigaste ändringarna finns ett tydligare
ansvar för bolaget att reparera skador som uppkommit på grund
av bolagets åtgärder. Bolaget föreslås
vara skyldigt att reparera en sådan skada enligt den standard
som överenskommits i bolaget, dvs. den standard som lägenheten
ursprungligen hållit då den överläts
till aktieägaren eller som bolaget senare i samband med grundliga
reparationer eller grundlig förbättring har omfattat
(4 kap. 2 §).
Det ansvar som bärs av den som utför underhållsarbetet
förtydligas. Dessutom föreskrivs det om aktieägarens
ansvar för kostnaderna för de utredningar som
behövs för att utvärdera arbetets effekter.
Den som utför underhållsarbetet ska svara inför
bolaget och andra aktieägare för de skäliga
kostnader som de nödvändiga utredningarna medför.
Enligt förslaget ska bolaget ha rätt att övervaka
underhållsarbeten som utförs av en aktieägare
i analogi med vad som föreskrivs om ändringsarbeten
(4 kap. 7 och 9 §).
Det föreslås en bestämmelse om bolagets
rätt att låta utföra underhållsarbete
på en aktieägares bekostnad, om denna försummar
sitt underhållsansvar enligt lag eller bolagsordning. Aktieägarna
ska omfattas av motsvarande rätt om bolaget försummar
underhållet. I praktiken finns det bolag där det är
förbjudet att använda en del av lägenheterna
på grund av att underhållet försummats
(4 kap. 4, 5 och 10 §).
Bolaget föreslås vara skyldigt att förvara
och till aktieägarnas förfogande hålla
sådana till bolaget inlämnade anmälningar
om underhålls- och ändringsarbeten där
arbetena kan inverka på aktieägarens eller köparens
rättigheter eller skyldigheter. Arbeten som anmälts
till bolaget ska nämnas i disponentintyget. Bolaget ska
inte svara för bristfälligheter eller oklarheter
i de uppgifter som anmälts. I nuläget kan det
vara omöjligt att få information om tidigare byggarbeten (7
kap. 28 §).
Fukt- och mögelproblem
Fukt- och mögelskador finns bland de viktigaste orsakerna
till dålig inneluft, som är ett av de största
problemen i fråga om miljö och hälsa
i vårt land. Fukt- och mögelskador är
vanliga i vårt byggnadsbestånd och ger upphov
till hälso- och sjukvårdskostnader på hundratals
miljoner euro årligen och ett behov av reparationer i fastigheter
för minst lika mycket. På grund av indirekta effekter
kan de samhällsekonomiska kostnaderna vara betydligt mycket
större.
Utskottet vill här lyfta fram de allvarliga hälsoproblem
som förorsakas av fukt och mögel. Orsakerna till
mögelskador varierar och i ett juridiskt perspektiv kan
grunderna för ansvaret och de ansvariga vara mycket olika
beroende på situationen. Det kan röra sig om att
husbolaget har försummat sitt underhållsansvar,
att aktieägaren har orsakat skada på grund av
försummelse att underhålla lägenheten,
att ändringsarbeten och reparationer utförts fel,
att övervakningen av arbetet har försummats eller
att mögelproblemet är dolt och upptäcks
först efter att bostaden har sålts, då det är
fråga om rättsförhållandet mellan köpare
och säljare och så vidare. Man kan också bli
tvungen att se på mögelrelaterade sanitära olägenheter
mot bakgrund av arbetsgivarens ansvar. Det är då arbetsgivaren
som bär ansvaret för arbetstagarens hälsoskada
enligt arbetarskyddslagstiftningen. Orsakerna till skadan bedöms
sedan separat mellan arbetsgivaren och husbolaget.
Utskottet noterar att hälsoskyddslagen innehåller
bestämmelser om eller med anknytning till bostadsinspektioner
för att garantera en hälsosam innemiljö.
Det hör till den kommunala hälsoskyddsmyndighetens
uppgifter att övervaka en hälsosam miljö i
bostäder. Enligt 1 § i hälsoskyddslagen
avses med sanitär olägenhet en sjukdom eller hälsostörning
som beror på en faktor eller omständighet till
exempel i livsmiljön. Riktvärden för
mängden kemiska och mikrobiologiska orenheter eller siffror
för fysikaliska förhållanden finns i
en anvisning utgiven med stöd av 32 § i hälsoskyddslagen
och i en handbok från 2005 (Social- och hälsovårdsministeriets
handböcker 2003:1; Asumisterveysohje. Asuntojen ja muiden
oleskeluilojen fysikaaliset, kemialliset ja mikrobiologiset tekijät).
Sanitära olägenheter på grund av
fuktproblem förebyggs av byggbestämmelsesamlingens
krav på och riktvärden för byggande och byggplanering.
Utskottet framhåller den stora betydelsen av samarbete
inom den kommunala hälsoövervakningen och byggnadstillsynen
och mellan arbetarskyddsmyndigheterna när det gäller
att motverka hälsoskador till följd av fuktskador
och mikrober och i fråga om reparationer och renoveringar
i byggnader.
Med avseende på fukt- och mögelskador är vatten-
och fuktisolering i våtrum plus rör de viktigaste
byggnadsdelar som omfattas av bostadsaktiebolagets underhållsansvar,
om ingenting annat bestäms i bolagsordningen.
För att undersöka orsaken till fukten eller möglet
och åtgärda problemet måste man ofta riva
ytbeläggning och möjligtvis konstruktioner också.
Om det är bolaget som ska reparera skadan, måste
bolaget efter reparationen återställa lägenheten
till den standard som den höll före reparationen.
Om aktieägaren har utfört ändringsarbeten
i lägenheten så att de normala konstruktionerna är
ersatta med särskilda konstruktioner, svarar bolaget endast
för reparationer till basnivån. Bolaget, det vill
säga de andra aktieägarna, svarar inte för
att särskilda konstruktioner ersätts.
Utskottet anser det mycket behövligt att lagförslaget
tydliggör bolagets och aktieägarens ansvar och
mer ingående definierar till exempel övervakningen
och genomförandet av aktieägarnas ändringsarbeten. Ändringsarbeten
som enskilda aktieägare utför eller låter
utföra kan senare orsaka stor skada, så bolaget
måste övervaka sådana arbeten tillräckligt.
Utskottet framhåller i varje fall att problem som beror
på fukt och mögel effektivast kan påverkas
genom förebyggande arbete. Systematiska renoveringar, till
exempel för att förbättra ventilationen
och fuktisoleringen i våtrum, är det bästa
sättet att hindra uppkomsten av mögelproblem.
Den föreskrivna skyldigheten för bostadsaktiebolagets
styrelse att förelägga bolagsstämman
en redogörelse för underhållsbehovet motverkar
alltså effektivt mögelproblem också. Reparationer
och ombyggnad kräver också finansiell beredskap
för att boendekostnaderna inte ska bli oskäligt
höga.
I praktiken har det ofta uppstått meningsskiljaktigheter
om hur kostnaderna för utredningar av misstänkta
mögelskador i lägenheter ska fördelas
mellan bolaget och aktieägaren. Sådana utredningar
utförs organoleptiskt eller genom mätningar på ytan
eller inuti konstruktioner. De sistnämnda är dyrast.
I motiven menar regeringen att det är förenligt
med god sed att bolaget står för utgifterna om
det påträffas mögel eller fukt som överskrider
gränsvärdena och att aktieägaren eller
den boende betalar om det inte finns skäl att reparera
konstruktioner som bolaget ansvarar för. Problemet är
ofta att de som utför kontrollerna i normala fall inte
gör mätningar inuti konstruktioner och
då kan det hända att problemen inte upptäcks.
Kunden beställer i regel en billigare mätning
på ytan, eftersom det är avsevärt dyrare
att göra undersökningar inuti konstruktioner.
Det är alltså också fråga om
priset.
Handlingsprogrammet för att minska fukt- och mögelproblem
2009—2013 är enligt utskottet ett viktigt program
som siktar på att minska hälsoskadorna och motarbeta
uppkomsten av fuktskador i nybyggnader och vid reparationer. Som
ett led i programmet förbereds ett separat principbeslut
av statsrådet där de viktigaste insatserna linjeras
upp för att minska fukt- och mögelskador. I fråga
om bostadsaktiebolag kan läget förbättras
genom den föreliggande propositionen, men det behövs
andra åtgärder inom övrigt boende.
Behörighetsvillkor för disponenter
Utskottet vill här lyfta fram behörighetsvillkoren
för att arbeta som disponent. Lagförslaget innehåller
inte något krav på att disponenten ska vara fackman.
I den allmänna motiveringen anges däremot
orsakerna till att det inte föreslås att bostadsaktiebolag
av en viss storlek ska kunna anlita bara auktoriserade disponenter.
För det första uppger regeringen att det i lagstiftningen inte
finns några bestämmelser om de nuvarande disponentexamina
och inte heller om hur man ska fastställa och övervaka
kompetensen hos de disponenter som avlagt examen. Regeringen föreslår
inga uttryckliga bestämmelser om yrkeskompetens eller arbetserfarenhet
därför att sådana krav ska beaktas när
en disponent väljs utifrån lagförslagets
bestämmelser om disponentens uppgifter. Det har ansetts
att det genom myndighetskontroll av disponentens yrkesbehörighet
och utbildning inte går att nå samma resultat
som med de tillsynssystem som tillämpas på revisorer
eller fastighetsförmedlare. Dessutom är det i
varje fall lämpligt att i synnerhet små bolag
får anlita en aktieägare som disponent eller någon
annan disponent i bisyssla.
Utskottet framhåller att disponentens kompetens kommer
att bli allt viktigare, eftersom det ställs högre
krav på underhåll av fastigheter och till exempel
målen för energiprestanda och mindre utsläpp
av växthusgaser kräver mer djupgående
kunskaper. I propositionen föreslås det dock ett
flertal åtgärder som kommer att leda till att
bostadsaktiebolagen allt oftare kommer att överväga
att anlita en utomstående professionell disponent, även
om det inte finns några särskilda behörighetsvillkor.
Enligt lagen om bostadsaktiebolag ska styrelsen alltid svara
för att förvaltningen av bolaget och dess verksamhet är
ordnad på ett ändamålsenligt sätt.
Om bolaget har en disponent, ska disponenten sköta bolagets
löpande förvaltning i enlighet med styrelsens
anvisningar och föreskrifter. Styrelsen svarar i förhållande
till aktieägarna för att bl.a. planeringen och
uppföljningen av bolagets verksamhet har organiserats tillräckligt
väl. Med tanke på aktieägarna är
det viktigt att styrelsen, som företräder dem
och åtnjuter deras förtroende, övervakar
och styr disponenten. Bostadsaktiebolagens styrelser förväntar
sig att disponenten ska förbereda sig för framtida
behov och inte enbart sköta löpande uppgifter.
Disponenten svarar för ordnandet och planeringen av bostadsaktiebolagets
hela verksamhet inom ramen för de resurser som bolaget ställt
till förfogande, dvs. på det sätt som
aktieägarna önskar.
Med stöd av den allmänna bestämmelsen
om uppgifterna för bolagets ledning (1 kap. 11 §) och
den särskilda bestämmelsen om disponentens uppgifter
(7 kap. 17 §) ska disponenten ha att tillgå den
kännedom om och erfarenhet av redovisning, ekonomiska och
juridiska frågor och fastighetsskötsel som behövs
med hänsyn till typen och omfattningen av bolagets verksamhet. Enligt
den allmänna bestämmelsen ska disponenten omsorgsfullt
främja bolagets intressen. Utifrån den särskilda
bestämmelsen ska disponenten ha hand om skötseln
av fastigheten och byggnaderna och svara för att bolagets
bokföring är lagenlig och att medelsförvaltningen är tillförlitligt
ordnad.
Olika typer av fastighetsförvaltning som ansetts vara
bra kommer enligt propositionen att kunna fortsätta i olika
bostadsaktiebolag och under de olika faserna av bolagets livscykel.
Fastighetsförvaltningen kommer fortfarande att kunna
ordnas till exempel i form av kompletta, samlade tjänster
som tillhandahålls av ett företag. Den ska också kunna
delas upp så att till exempel kraven på redovisning
och juridiska frågor till stor del uppfylls genom att bolaget
anlitar en utomstående bokförare som är
insatt i bolagets bokföring och sedvanliga juridiska frågor,
medan kraven på fastighetsskötsel tillgodoses
genom att bolaget anlitar ett fastighetsserviceföretag.
Utskottet anser att grundutbildningen och fortbildningen i fastighetsförvaltning
bör förbättras och utökas. Även
yrkesexamen för disponenter bör förbättras.
Sedan när yrkesexamen finns kan man omvärdera
behovet av lagfästa behörighetsvillkor eller på annat
sätt kräva att disponenterna ska ha en viss kompetens.
Revision och verksamhetsgranskning
I den nya revisionslagen har man frångått
revisioner som utförs av lekmän. I riksdagens
svar (RSv 293/2006 rd) om revisionslagen förutsattes
det att man i samband med totalreformen av lagen om bostadsaktiebolag
skulle bereda bestämmelser om val av revisor, revision
och andra eventuella granskare, särskilt med avseende på bostadsaktiebolag.
I 9 kap. i propositionen föreskrivs det om revision huvudsakligen
i enlighet med den gällande lagen. Vissa bestämmelser om
verksamhetsgranskare föreslås dock. Enligt förslaget
ska ett bostadsaktiebolag som inte väljer en CGR- eller
GRM-revisor välja en verksamhetsgranskare, om inte något
annat föreskrivs i bolagsordningen. Verksamhetsgranskningen är
laglighetsgranskning som bland annat går ut på att
bolagets ekonomi och förvaltning granskas på tillbörligt
sätt med beaktande av typen och omfattningen av bolagets
verksamhet. Det ställs inga yrkesmässiga krav
på verksamhetsgranskarna. De behöver inte heller
anmäla sig till handelsregistret. Bolaget förmodas
i regel välja verksamhetsgranskare bland sina aktieägare.
Med hänvisning till ekonomiutskottets utlåtande
om revision och verksamhetsgranskning noterar miljöutskottet
att arbets- och näringsministeriet har tillsatt en utredare
som ska undersöka behovet av att se över revisionssystemet.
Det är meningen att utredningen ska utvisa hurdana revisionstjänster
och vilken revisionskompetens som behövs i Finland, huruvida
det behövs en reformering av de tre nuvarande revisorskategorierna
(CGR-, GRM- och OFR-revisorer) och hur tillsynen över revisorerna
kan utvecklas.
Utskottet har erfarit att det förekommer oro över
att systemet med verksamhetsgranskare inte kommer att fungera i
verkligheten, att revisionskostnaderna stiger och att det inte kommer att
finnas tillräckligt med behöriga revisorer. När
utredningen blir klar måste man enligt utskottet också granska
om de eventuella utvecklingsförslagen medför ändringar
i bostadsaktiebolagens bestämmelser om revision och verksamhetsgranskning.
Det är också påkallat att ge akt på om
det system med verksamhetsgranskning som regeringen nu föreslår är
lämpligt för sitt ändamål och
hur förfarandena utvecklas. Dessutom föreslår
utskottet att regleringen av verksamhetsgranskarens tystnadsplikt
och skyldighet att lämna ut information preciseras enligt detaljmotiveringen
nedan.
Ikraftträdande
Utskottet föreslår att den nya lagen och de
lagändringar som ingår i den träder i
kraft den 1 juli 2010, så att bostadsaktiebolagen får
tillräckligt med tid att anpassa sig efter de nya bestämmelserna.
Reformen av lagstiftningen om bostadsaktiebolag kommer att föra
med sig ett exceptionellt stort behov av utbildning. Det krävs
särskild uppmärksamhet på att den information
som ges ska göras möjligast lätt att
förstå så långt det går. Utskottet
lyfter fram behovet av tillräcklig utbildning för
domstolar och andra myndigheter. Organisationer som representerar
bostadsaktiebolag och disponenter och aktörer som tillhandahåller
administrativa tjänster för bolagen har enligt
tidigare praxis redan utbildat företrädare för bolagen,
aktieägare och serviceproducenter i hela landet ända
sedan regeringen överlämnade sin proposition.
Detaljmotivering
Lagförslag 1
2 kap. 5 §. Inlösenklausul.
I 2 kap. 5 § i lagförslag 1 föreskrivs
det om rätten att lösa in en aktie när äganderätten
till aktien övergår till en annan från
någon annan ägare än bolaget. Syftet är att
samordna minimikraven på inlösenförfarandet,
så att de som överväger ett aktieköp
eller ett lösningsanspråk eller en person som
företräder bolaget så lätt som
möjligt ska få reda på de krav som gäller
inlösenförfarandet. För att ta reda på vilka
krav som gäller förfarandet kan man i nuläget
bli tvungen att mycket ingående sätta sig in i
till exempel gamla uppgifter och anteckningar om bolaget i handelsregistret.
Utskottet anser att lagförslaget i vissa fall kan leda
till längre tidsfrister. De föreslagna tidsfristerna
kan i fråga om vissa inlösenklausuler som införts
före 1992 leda till att det i själva verket inte
finns någon klausul, eftersom tidsfristen för att
anmäla och använda lösningsrätten
går ut samma dag.
För att förebygga förlängda
tidsfrister föreslår utskottet att den tidsfrist
på en månad som föreslås i 2
kap. 5 § 2 mom. 4 punkten kortas ner till två veckor.
Den här kortare tidsfristen motsvarar den tid inom vilken
stämmokallelsen ska sändas om till exempel aktieägarna
kräver en extra bolagstämma.
Dessutom föreslår utskottet att tidsfristen
på två månader för att lägga
fram ett lösningsanspråk enligt 2 kap. 5 § 2
mom. 5 punkten kortas ner till en månad. En tidsfrist på två månader måste
anses vara ganska lång och är väsentligt mycket
längre än till exempel tiden för att
skicka kallelse till en bolagsstämma där det kan
fattas beslut som i hög grad påverkar aktieägarnas
villkor. Tack vare modern telekommunikation kan också aktieägare
som tillfälligt eller permanent bor på annat håll
ta del av bolagets meddelanden väsentligt mycket lättare
och snabbare än tidigare.
Utskottet föreslår också att 2 kap.
5 § 3 mom. ändras så att tidsfristerna
enligt 2 mom. 4, 5 och 7 punkten kan kortas ner genom en bestämmelse i
bolagsordningen. Förslaget motsvarar den gällande
lagen i sak.
Utskottet har erfarit att det i bolagsordningen före
den 1 januari 1992 har kunnat tas in en föreskrift om överlåtelse
av aktier som avviker så mycket från inlösenklausulen
i 2 kap. 5 § i den nya lagen att tillämpningen
av förfarandet enligt den nya lagen kan leda till att föreskriften
inte kan tillämpas. Därför föreslår
utskottet att 6 § 2 och 3 mom. i lagförslag
2 ändras så att de bestämmelser som har
varit i kraft före den nya lagen också ska tillämpas
på inlösenförfarandet i fråga
om sådana här föreskrifter. Den nya lagen är
avsedd att förtydliga, förenkla och samordna inlösenförfarandet.
Därför ska undantagsregeln i 6 § i lagförslag
2 tillämpas bara om tillämpningen av den nya lagen
leder till att föreskriften i bolagsordningen blir verkningslös.
2 kap. 15 §. Aktiebokens offentlighet.
Regeringen föreslår att 2 kap. 15 § 4
mom. i lagförslag 1 ska föreskriva om hur den
information som i aktieboken finns om aktieägarna
får lämnas ut i fall där det är
fråga om en begränsning som gäller utlämnandet
enligt befolkningsdatalagen. Befolkningsdatalagen (507/1993)
har upphävts genom lagen om befolkningsdatasystemet och Befolkningsregistercentralens
certifikattjänster (661/2009). Därför
föreslår utskottet en teknisk ändring
i paragrafen, så att där inte hänvisas
till 25 § 4 mom. i befolkningsdatalagen utan i stället till
36 § i lagen om befolkningsdatasystemet och Befolkningsregistercentralens
certifikattjänster.
3 kap. 8 §. Avvikelse från grunden för
betalning av bolagsvederlag och ändring av betalningsgrunden.
Utskottet föreslår att 3 kap. 8 § 1
mom. i lagförslag 1 ändras så att där
också hänvisas till 6 kap. 33 § som föreskriver
om beslut om andra förnyelser.
4 kap. 1 §. Fördelning av underhållsansvaret och
underhållsrätt.
Bestämmelserna i 4 kap. 1 § 1 mom. i lagförslag
1 om att underhållsansvaret ska fördelas mellan
bolaget och aktieägarna enligt presumtionsbestämmelserna
i 2 och 3 §, om inte något annat föreskrivs
i bolagsordningen, motsvarar bestämmelserna i den gällande
lagen. Men bolagets rätt föreslås bli
begränsad i enlighet med gällande god bolagspraxis
så att bolagsstämman kan besluta att en underhållsåtgärd som
i regel hör till en aktieägare utförs
med vederlag som tas ut hos samtliga aktieägare
endast om åtgärden hänför sig
underhålls- eller förnyelsearbeten i bolaget eller är
ekonomiskt ändamålsenlig för bolaget,
till exempel genom att den förbättrar fastighetens
energieffektivitet (4 kap. 1 §). I bolagsordningen
kan det alltså i princip så som tidigare bestämmas
fritt om fördelningen av ansvaret för underhållet
mellan bolaget och aktieägarna.
Bolagets allmänna underhållsansvar förblir oförändrat
med undantag av kranar. Varje aktieägare ska ansvara för
konstruktioner, ytor och utrustning som huvudsakligen slits till
följd av att lägenheten används och vars
skick han eller hon kan påverka. Ansvaret för
kranar ska övertas av aktieägarna (4 kap. 2 § 2
mom.). Utskottet har utvärderat förslaget och
stannat för att föreslå att bolaget fortsatt
ska ha ansvaret för kranarna enligt gällande lagstiftning,
eftersom underhållet av dem har stor betydelse för
vattenförbrukningen och därmed direkt påverkar
bolagets energikostnader. Vattenkranarna står för
en stor del av energiförbrukningen i bolaget. Bolaget bör
med fog svara för den här delen av det grundläggande
systemet, så att det kan bevaka kranarnas skick och bättre
ha hand om byggnadens energiprestanda i det avseendet.
Det är motiverat att regleringen förblir densamma
som tidigare också med tanke på ett säkert
underhåll och det faktum att bolaget svarar för
de konstruktioner och isoleringar som kan ta skada om underhållet
av kranarna försummas. Att bolaget i princip har ansvaret
för kranarna kommer också i viss mån
att göra det lättare att underhålla och
byta ut dem i anknytning till stambyten i bolaget. Detsamma gäller
förslaget att bolaget ska ta över ansvaret för
toalettstolar, även om bolaget också enligt lagförslaget
ska kunna underhålla vattenarmaturer som en aktieägare
svarar för, om det behövs för att begränsa bolagets
utgifter.
Bolagets ansvar för vattenarmaturer är befogat
för att begränsa vattenförbrukningen
i bolag där vattenmätningen och faktureringen
inte är lägenhetsspecifika. När det blir
vanligare att vattenkostnaderna delas upp per lägenhet
kommer betydelsen av den här motiveringen att minska väsentligt.
Visserligen har ansvarsfördelningen ingen väsentlig
betydelse för vattenskador, eftersom vattnet från
läckande kranar vanligtvis rinner ner i avloppet.
Utskottet föreslår således att 4
kap. 2 § 2 mom. ändras så att
bolaget i princip svarar för kranar, enligt vad som föreskrivs
i gällande lag. Om aktieägaren har bytt kran,
kan bolaget ha ansvar för underhållet av kranen
utifrån 3 mom. (om kranen motsvarar de kranar som bolaget
har monterat eller påtagit sig ansvaret för).
Aktieägaren kan vara skyldig att ersätta
bolaget för köp och montering av en ny kran, om
aktieägaren (eller den förra aktieägaren)
har monterat en kran av lägre standard än den
nivå som bolaget har godkänt.
Dessutom föreslår utskottet att 2 mom. för tydlighetens
skull ändras så att bolaget har ansvar för
hela toalettstolen. Enligt den gällande lagen svarar bolaget
i princip bara för ventilen inuti vattentanken (den s.k.
flottören). I praktiken är det vanligt att aktieägarna
och företrädarna för bolaget antar att
bolaget i princip svarar för hela toalettstolen. Denna
ingår i det grundläggande system som bolaget svarar
för med stöd av andra meningen i samma moment.
Om aktieägarens toalettstol eller en del av den, till exempel
sitsens lock eller spolknappen, går sönder kan
aktieägaren vara skyldig att visa att han eller hon inte
själv har förorsakat detta på grund av
en åtgärd eller försummelse.
4 kap. 3 §. Aktieägares underhållsansvar.
Utskottet har blivit uppmärksammat på att
det nu i synnerhet i radhus har blivit vanligt att aktieägarna
med stöd av bolagsordningen innehar utomhusområden
som direkt hör till lägenheten, till exempel terrasser.
Aktieägarnas underhållsansvar är i propositionen
avgränsat till utrymmet inomhus i aktielägenheten.
Enligt motiven till propositionen (s. 90/II) ska aktieägarna
svara för att bl.a. snö, vatten och skräp
avlägsnas från balkongerna och de andra områden
utanför byggnaden som de besitter, medan bolaget ska ta hand
om det utomhusområde som direkt hör till lägenheten.
Det har framhållits för utskottet att paragrafen
bör förtydligas så att aktieägaren
berörs av underhållsansvaret eller en del av detta också i
fråga om de utomhusområden som han eller hon innehar.
Det är styrelsen, och också disponenten enligt
anvisningar av styrelsen, som ska se till att skötseln
av byggnaden är ordnad på tillbörligt
sätt. Bestämmelsen är generell. Aktieägarna
utför beklagligt ofta olika slags underhålls-
och ändringsarbeten som styrelsen inte har någon
kontroll över. Utskottet påpekar att bestämmelserna
om underhållsansvar i 4 kap. enligt hänvisningsbestämmelsen
i 1 kap. 3 § 1 mom. i lagförslag 1 också är
tillämpliga på gårdsområden
som aktieägaren utifrån bolagsordningen
innehar.
För att trygga rättigheterna för
aktieägaren och den som har rätt att använda
lägenheten föreskrivs det med fog i 4 kap. 6 § i
lagförslag 1 att bolaget i tillräckligt god tid
ska lämna aktieägaren och den som har nyttjanderätt
till lägenheten en anmälan om sådana
underhållsarbeten som inverkar på användningen
av lägenheten. Anmälningsskyldigheten gäller
inte brådskande reparationer som inte kan skjutas upp utan
att de orsakar skada.
I syfte att trygga bolagets rättigheter föreskrivs
det i analogi med detta i 4 kap. 7 § om aktieägarens
skyldighet att anmäla underhållsarbeten som kan
inverka på konstruktionerna eller på några
andra sådana delar av byggnaden som hör till bolagets
underhållsansvar. Anmälan om underhållsarbeten
ska göras på samma sätt som anmälan
om ändringsarbeten. Om åtgärden kan inverka
på andra lägenheter, ska bolaget delge ägarna
av de berörda lägenheterna anmälningen om ändringsarbete.
Enligt den gällande lagen gäller anmälningsskyldigheten
bara ändringsarbeten, fastän underhållsarbeten
kan ge upphov till samma problem.
4 kap. 9 §. Tillsyn över underhållsarbete.
Enligt 4 kap. 9 § i lagförslag 1 har
bolaget rätt att övervaka att aktieägarens
underhållsarbete utförs utan att byggnaden eller
fastigheten skadas och med iakttagande av god byggnadssed och de villkor
som bolaget eller en annan aktieägare har ställt.
När bolaget övervakar underhållsarbetet ska
det se till att tillsynen är tillräcklig från
bolagets och andra aktieägares synpunkt. Den aktieägare
som utför underhållsarbetet svarar för de
nödvändiga och skäliga kostnader som
tillsynen orsakar bolaget.
Utskottet har blivit uppmärksammat på huruvida
tillsynsbestämmelsen behöver skärpas
genom att det i 9 § föreskrivs om tillsynsskyldighet
i stället för om rättighet och genom
att olika myndighetsföreskrifter nämns vid sidan
av god byggnadssed. Men utskottet anser inte att paragrafen behöver ändras,
eftersom det står i detaljmotiven (s. 99) att styrelsen
och disponenten med stöd av 1 kap. 11 § om ledningens
allmänna uppgifter självfallet är skyldiga
att bevaka bolagets, det vill säga aktieägarnas,
gemensamma intressen också i fråga om aktieägares
underhållsarbeten. Utskottet understryker att om bolagets ledning
inte ordnar adekvat tillsyn och arbetet orsakar skada som hade kunnat
förhindras genom tillsyn, kan styrelsemedlemmarna och disponenten
bli skyldiga att ersätta bolaget för skadan med
stöd av de allmänna bestämmelserna om
ledningens uppgifter och skadeståndsansvar. Det bör
inte betraktas som lämpligt att särskilt föreskriva
om ledningens tillsynsskyldighet när det gäller
vissa typer av byggarbeten, eftersom det i princip finns ett obegränsat
antal situationer med motsvarande konsekvenser i ett bostadsaktiebolags
verksamhet.
5 kap. 1 §. Ändringsarbeten som aktieägare
utför.
Det föreslås att aktieägares rätt
att utföra ändringsarbeten bibehålls
i sin nuvarande omfattning. För att rätta till
de problem som hänför sig till ändringsarbeten
anses det räcka att regleringen om utförande av ändringsarbeten
och förfarandet med anmälan om och samtycke till
arbetet förtydligas så att det säkerställs
att aktieägarens och bolagets arbeten planeras,
genomförs och övervakas i enlighet med god byggnadssed.
Anmälningsskyldigheten för aktieägare
som planerar ändringsarbeten, bolagets och andra aktieägares
möjligheter att reagera på anmälan, bolagets
rätt att övervaka arbetet och ansvar för skador
som arbetet orsakar regleras på samma sätt som
i fråga om underhållsarbeten (5 kap. 1, 8
och 9 §).
Det har lyfts fram att bestämmelserna om ändringsarbeten
inte alls lämpar sig för bostadsaktiebolag som
befinner sig i byggnadsfasen. För att tydliggöra
regleringen noterar utskottet följande. I byggnadsfasen
brukar aktieköparna komma överens med den stiftande
delägare (entreprenören) som äger aktierna
om lägenhetsspecifika ändringsarbeten och extra
arbeten som köparen betalar. Ett sådant ändringsarbete
kan leda till högre kostnader för bostadsaktiebolaget,
därför att kostnaderna för underhållsansvaret
kan stiga. Ändringen kan också vara sådan
att den medför skada för andra lägenheter.
Det kan till exempel röra sig om att en byggnad byggs på en radhuslägenhets
gård och skymmer ljuset eller begränsar utsikten
för andra lägenheter (se RP 24/2009 rd).
I den gällande lagen om bostadsaktiebolag och i lagförslaget
finns det inga uttryckliga bestämmelser om förhållandet
mellan bostadsaktiebolagslagen och lagen om bostadsköp med
avseende på aktieägares ändringsarbeten. Enligt
förslaget ska bestämmelserna om ändringsarbeten
också tillämpas på ändringar
och tillägg som görs när huset är
i byggnadsfasen.
Till skillnad från det som sägs i motiveringen till
lagförslag 1 (s. 101) kan en annan aktieköpare
i de ovannämnda fallen inte åberopa rättsmedlen
i lagen om bostadsaktiebolag, eftersom han eller hon ännu
inte är aktieägare. Däremot kan aktieköparen åberopa
bestämmelserna om fel i ny bostad enligt 4 kap. i lagen
om bostadsköp i förhållande till den
stiftande delägaren som säljer aktierna, främst
på den grunden att den förstnämnda aktieköparens
lägenhet till följd av en annan aktieköpares ändringsarbeten
godkända av den stiftande delägaren inte stämmer överens med
det som kan anses vara avtalat (4 kap. 14 § 1 punkten
i lagen om bostadsköp). Utifrån bestämmelserna
om fel i köpet kan aktieköparen ha rätt
att kräva prisnedsättning eller hävning.
Enligt lagförslaget beror det i hög grad på vilken
typ av ändringsarbeten som aktieägaren utför
hur ansvaret för underhållet fördelas
mellan aktieägaren och bolaget (4 kap. 2 § 3 mom.).
Huvudregeln ska vara att bolaget svarar för installationer
som en aktieägare gjort eller låtit göra och
som motsvarar en åtgärd som bolaget vidtagit eller
påtagit sig ansvaret för, om inte något annat
föreskrivs i bolagsordningen. Det är konsekvent
att samma princip tillämpas på ändringsarbeten
som aktieköparen låter göra i byggnadsfasen.
För att principen ska kunna omsättas i praktiken
måste bostadsaktiebolaget efter att bolaget har överlåtits
enligt lagen om bostadsköp ha samma information om aktieköparnas ändringsarbeten
i byggnadsfasen som om de ändringsarbeten som aktieägarna
utför senare.
Men uppgifterna om dem som låter utföra ändringsarbeten
i byggnadsfasen har inte betydelse för ansvarsfördelningen
enligt den nya lagen om bostadsaktiebolag, om bolagsordningen föreskriver
om ansvaret för underhållet av ändringen.
Om den allmänna principen för underhållsansvar
tillämpades skulle det vara ett incitament för
nya bolag att i bolagsordningen på förhand väga
in hur de kommande aktieägarnas ändringsarbeten
ska påverka underhållsansvaret.
I 2 kap. 8 och 9 § i lagen om bostadsköp och
i 5 § i förordningen om bostadsköp föreskrivs
det om en ekonomiplan för bostadsaktiebolag i byggnadsfasen.
För att ekonomiplanen ska kunna ändras krävs
det i regel aktieköparnas samtycke och ändringen
måste meddelas till aktieköparna och den som förvarar
skyddsdokumenten. Enligt 8 § i statsrådets förordning
utfärdad med stöd av bemyndigandet i 2 kap. 8 § 3
mom. i lagen om bostadsköp (förordningen om skyddsdokument
vid bostadsköp, 835/2005) ska den stiftande delägaren
underrätta den som förvarar skyddsdokumenten om
tilläggs- och ändringsarbeten som görs
i en enskild bostadslägenhet med köparens samtycke,
om det gäller en omständighet som omfattas av
bolagets underhållsskyldighet. Om det i lägenheten
genomförs tilläggs- eller ändringsarbeten
i konstruktioner som ledningar, rör, kanaler, anordningar
eller annat som hör till bolagets underhållsansvar,
tar man i regel in en föreskrift i bolagsordningen om aktieägarens
underhållsansvar i fråga om dem. Detta gäller åtminstone
om lägenheten efter ändringen eller tillägget
håller betydligt annorlunda standard än motsvarande
lägenheter som är byggda enligt de ursprungliga
planerna. Föreskrifterna i bolagsordningen avses förtydliga
fördelningen av underhållsansvaret, även
om man utifrån rättspraxis kan dra den slutsatsen
att aktieägaren svarar för underhållet
av ändringar och tillägg som genomförts
i byggnadsfasen på motsvarande sätt.
Om aktieägaren utifrån bolagsordningen svarar
för underhållet av en ändring eller ett
tillägg, behöver ekonomiplanen inte ändras
på grund av ändringen eller tillägget.
Ekonomiplanen ändras i regel inte heller om till exempel
ett vatten- eller avloppsrör på grund av kökets
eller badrummets läge eller inredning har flyttats några
meter åt något håll, om ändringen
inte anses inverka i hög grad på bolagets underhållsansvar.
Enligt lagen och förordningen om bostadsköp ska
den stiftande delägaren, styrelsen i bostadsaktiebolagets
byggnadsfas och den som förvarar skyddsdokumenten se till
att bolaget efter byggnadsfasen får tillräckligt
med information om aktieköparnas ändrings- och
tilläggsarbeten i byggnadsfasen för att kunna
fastställa hur underhållsansvaret ska fördelas.
Därför behöver bestämmelserna
om aktieägares ändringsarbeten i 5 kap. i den
föreslagna lagen om bostadsaktiebolag inte tillämpas
på ändringar och tillägg som görs
innan byggnadsfasen upphör enligt 1 kap. 5 § 2
mom. i lagen om bostadsköp. Tidpunkten då 5 kap.
i lagen om bostadsaktiebolag ska börja tillämpas
bör lämpligen kopplas till utgången av
byggnadsfasen. Det är nämligen då som
bostadsaktiebolaget ska välja ny styrelse utan ogrundat
dröjsmål, skyddsdokumenten ska överlåtas
till bolaget och styrelsen i byggnadsfasen ska delge aktieägarna
annan information om byggnadsfasen. Om bestämmelserna ska
börja tillämpas när byggnadsfasen upphör, är
det ett incitament för styrelsen i byggnadsfasen att se
till att en ny styrelse väljs snarast möjligt.
Utskottet föreslår att samordningen av lagen om
bostadsaktiebolag och lagstiftningen om bostadsköp förtydligas
genom ett 4 mom. som läggs till i 5 kap. 1 §.
Där ska det stå att kapitlets bestämmelser
om ändringsarbeten som aktieägaren utför
inte ska tillämpas på sådana ändringsarbeten
som har utförts innan den byggnadsfas som avses i lagen
om bostadsköp (843/1994) har avslutats.
5 kap. 4 §. Inledande av ändringsarbete och
behandling av anmälan.
Utskottet föreslår en korrigering i 5 kap.
4 § 2 mom. i lagförslag 1. Näst sista
meningen kompletteras med att också den andra aktieägaren
ska meddela sin ståndpunkt skriftligen på begäran. Ändringen är
teknisk.
6 kap. 3 §. Ordinarie bolagsstämma.
Utskottet har erfarit att bolagsordningen i många
bolag föreskriver att bokslutet ska upprättas
och revisionen förrättas till exempel inom två månader
från utgången av räkenskapsperioden, även
om bolagsstämman enligt 1 mom. i förslaget till
paragraf alltid ska kunna hållas inom sex månader från
räkenskapsperiodens utgång. Utskottet föreslår
att 11 och 14 § i lagförslag 2 ändras.
I stället för bestämmelserna om när
bokslutet ska upprättas och revisionsberättelsen
lämnas som införts i bolagsordningen före
denna lags ikraftträdande tillämpas bestämmelserna
i bokföringslagen och revisionslagen om när ett
bokslut ska upprättas och en revisionsberättelse
lämnas.
Det har föreslagits utskottet att styrelsen ska underrätta
bolagstämman om kommande underhållsplaner men
också om genomförda reparationer (2 mom.). Utskottet
menar att det är viktigt med en skyldighet att informera
om reparationer och ändringsarbeten, eftersom aktieägarna
då lättare kan ge akt på underhållet
av bolagets byggnader. Förslaget kan genomföras
till exempel så att styrelsen på stämman
ger samma information om utförda betydande reparationer och ändringsarbeten
som finns i disponentintyget. Alternativt kan informationen skrivas
in i verksamhetsberättelsen. Men då kan det hända att
bolagets revisionsutgifter stiger och kravet måste uppfyllas
schablonmässigt även om aktieägarna är
eniga om att informationen inte behöver ges varje år.
Men informationsskyldigheten kommer inte att leda till stora merkostnader
för bolaget, för dess förvaltning måste
redan i nuläget förvara informationen lättillgängligt
för disponentintyg. Om informationen ges årligen
i verksamhetsberättelsen, kan det i någon mån minska
behovet av disponentintyg till exempel när lägenheter
ska hyras ut. Kravet på en skriftlig redogörelse
för underhållsbehovet kommer att garantera att
detaljerna i redogörelsen och tidpunkten då den
upprättades alltid lätt kan påvisas senare.
Antagandena att muntliga redogörelser kommer att protokollföras
som hänvisningar är inne på rätt
linje.
Således föreslår utskottet att 6
kap. 3 § 2 mom. i lagförslag 1 ändras
så att 2 punkten kompletteras med ett krav på att
redogörelsen ska vara skriftlig och att det införs
en ny 3 punkt om att styrelsen ska lägga fram en skriftlig
redogörelse för vilka större underhålls-
och ändringsarbeten som bolaget utfört och när
detta har skett.
Det har också föreslagits utskottet att styrelsen
antingen som tillägg till eller del av underhållsplanen
alltid ska förelägga bolagsstämman en
handlingsplan med beräknad förbrukning, sparmål
och effektiviseringsmål och åtgärder
för att nå målnivån för
förbrukningen.
Förslaget innebär att alla bostadsaktiebolag måste
upprätta en handlingsplan utifrån expertutredningar,
vilket skulle medföra mycket varierande kostnader för
bostadsaktiebolag av olika ålder och storlek. Dessutom
skulle det betyda att bostadsaktiebolag var den enda formen av boende
som ska ha planer för att spara in på förbrukning.
Kravet skulle inte gälla dem som bor på hyra eller
i eget hus och inte heller de vanligaste formerna av besittning
av affärslokaler (fastighetsaktiebolag enligt aktiebolagslagen).
Utskottet ser det som viktigt att främja energisparande
och energieffektivitet genom att förbättra lagstiftningen
i linje med förslaget. Men skyldigheten att lägga
upp sparplaner för bostäder och affärslokaler
måste föreskrivas samordnat i lagstiftningen om
till exempel energianvändning, markanvändning
eller byggande. Om det senare krävs att bostäder
eller affärslokaler ska minska energiförbrukningen,
måste kraven också beaktas i redogörelsen
för underhållsbehovet enligt lagen om bostadsaktiebolag.
6 kap. 8 §. Ombud och biträde.
Enligt 6 kap. 8 § i lagförslag 1 får
aktieägare utöva sin rätt vid bolagsstämman
genom ombud. Ombudet ska visa upp en daterad fullmakt eller på något
annat tillförlitligt sätt påvisa sin
rätt att företräda aktieägaren.
Fullmakten gäller endast en stämma, om inte något
annat framgår av den.
Enligt den gällande lagen ska ombudet visa upp en daterad
fullmakt. En utredning av något annat slag kan godkännas
som fullmakt endast för de samägare till en aktiegrupp
som bor i bolagets byggnad (25 § 1 mom.). Enligt förarbetena
till den gällande lagen kan fullmakten till exempel bygga
på en anmälan som gjorts till en företrädare
för bolaget före stämman (RP 216/1990
rd). Enligt 6 kap. 8 § i lagförslaget ska ombudet
visa upp en daterad fullmakt eller på något annat
tillförlitligt sätt påvisa sin rätt
att företräda aktieägaren.
Ett tillförlitligt sätt kan också vara
att muntligen meddela bolagets företrädare eller
stämmans ordförande. Utskottet menar att det är
klart att lagförslaget i sak motsvarar den gällande
rättigheten för samägare som bor i huset.
Syftet är att göra det lättare att utöva
rösträtten också i fråga om
andra typer av samägande.
6 kap. 13 §. Röstetal.
Regeringen föreslår att 6 kap.
13 § 3 mom. i lagförslag 1 ska föreskriva om
hur en aktieägares röstetal ska räknas
när begränsningen av röstetalet tillämpas
enligt 2 mom. Regleringen är ny i jämförelse
med den gällande lagen. Utskottet föreslår
att 3 mom. stryks eftersom bestämmelsen kan leda till att bolagsstämmans
beslut inte blir bestående, då risken finns att
bolagets företrädare får veta om överträdelser
av bestämmelsen först efter stämman.
Regleringen kan alltså göra mer skada än nytta.
Samtidigt påpekar utskottet att bolagsordningen kan föreskriva
om en strängare begränsning av röstetalet.
6 kap. 26 §. Majoritetsbeslut.
Enligt 6 kap. 26 § i lagförslag 1 gäller
som bolagsstämmans beslut det förslag som har
biträtts med mer än hälften av de avgivna
rösterna, om inte annat föreskrivs i denna lag.
Vid lika röstetal avgörs omröstningen
med ordförandens röst, om inte annat föreskrivs
i bolagsordningen. Utskottet noterar att regeln för lika
röstetal motsvarar bestämmelsen i aktiebolagslagen.
Ordförandens röst avgör även om
ordföranden inte är aktieägare. Då deltar
ordföranden inte i omröstningen, men meddelar
efter denna vilket förslag han eller hon understöder.
Om ordföranden inte går med på att avgöra läget,
uppstår inget beslut.
6 kap. 32 §. Ändring av betalningsskyldigheten
i fråga om underhåll och renovering.
Enligt 6 kap. 32 § i lagförslag
1 avviker man från grunderna för bolagsvederlaget
i samband med installation av hiss i efterhand med stöd
av ett majoritetsbeslut, om iakttagandet av grunden för vederlaget
skulle strida mot likställighetsprincipen, dvs. i fall
där den fördel som hissen medför är
avsevärt mindre eller ingen för vissa aktielägenheter.
Utskottet anser att regleringen är behövlig, eftersom
den i hög grad förbättrar möjligheterna
att i efterhand installera hiss i bostadsaktiebolag.
Det står i motiveringen att grunderna för
kostnadsfördelningen kan anses vara allmänt acceptabla
och förenliga med likställighetsprincipen, om
betalningsskyldigheten är kopplad till det gagn som varje
aktielägenhet har. Med gagn avses den inverkan förnyelsen
har på lägenhetens värde. Det gagn som
lägenheten har av att en hiss byggs i efterhand beror i
princip på i vilken våning lägenheten
ligger. Men i regel går det inte att på förhand
när beslutet fattas exakt lägga fast hur mycket
värdet kommer att stiga och vilka kostnaderna kommer att
bli.
Den föreslagna fördelningsgrunden för
kostnaderna är grunden för bolagsvederlaget multiplicerad
med förhållandet mellan den våning med
hissingång som är närmast ingången
till lägenheten och den våning med hissingång
som är närmast ingången till trapphuset.
Förhållandet mellan ingångarna till lägenheten
respektive byggnaden beaktas med en halv vånings noggrannhet.
Däremot beaktas inte t.ex. förråd eller gemensam
bastu i bolagets källare eller vind, även om det
kan bli lättare att ta sig till dessa tack vare att en
hiss installeras i efterhand. Vanligtvis påverkar det nämligen
inte lägenhetens värde i någon väsentlig
grad.
Utskottet menar att formeln för att räkna
ut kostnadsfördelningen för installation av hiss
i efterhand behöver förtydligas så att
lagen uttryckligen föreskriver också om fall där
aktielägenheterna ligger exakt mitt emellan två våningar
med hissingång. Då tillämpas en koefficient enligt
den våning med hissingång som ligger ovanför
lägenhetens ingångsvåning, eftersom de boende
förmodas använda hissen på det sättet när
de åker uppåt.
Utskottet föreslår att den generella regeln
i 3 mom. om fördelning av kostnaderna för
att installera hiss i efterhand förtydligas och att alla undantagsregler
sammanställs i 4 mom., inklusive bestämmelserna
i 33 § 4 mom. i lagförslaget. För tydlighetens
skull ska samma formulering som i 2 mom. användas om renoveringar
som gäller en aktielägenhet i 4 mom. (5 mom. i
utskottets förslag).
Således föreslår utskottet att 6
kap. 33 § 4 mom. i lagförslag 1 stryks
och att 32 § 3 och 4 mom. ändras så att
de får följande ordalydelse: Bolagsstämman
beslutar med sådan majoritet som avses i 26 § om
fördelningen av kostnaderna för installation av
hiss i efterhand så att fördelningsgrunden för
kostnaderna är grunden för bolagsvederlaget multiplicerad
med aktielägenhetsvåningen, som bestäms
enligt ingången till trapphuset. Aktielägenhetsvåningen är
den våning med hissingång som är närmast
ingången till lägenheten. Våningen med
ingång till trapphuset är den våning
med hissingång som är närmast huvudentrén.
Aktielägenhetsvåningen bestäms med en
halv vånings noggrannhet. Om aktielägenhetsvåningen
ligger på samma avstånd från olika våningar
med hissingång, ska den våning med hissingång
som ligger högst uppe av dessa anses vara aktielägenhetsvåningen.
33 § 4 mom. flyttas till paragrafens 4 mom. enligt
följande: Bolagsstämman fattar beslut om installation
av hiss i efterhand endast i en del av trapphusen med sådan
majoritet som avses i 26 §. För ett sådant
beslut krävs dessutom majoriteten av de avgivna rösterna
från de aktieägare vilkas aktielägenhet
berörs av förnyelsen. Kostnaderna delas i detta
fall mellan dessa aktieägare på det sätt
som avses i 3 mom. Detsamma gäller installation av hiss
i trapphuset till ett flervåningshus i ett bolag där
hissen medför fördel endast för lägenheter
med ett visst användningsändamål eller
som också innefattar radhuslängor eller andra
byggnader med aktielägenheter.
Föreslagna 32 § 4 mom. blir 5 mom. och ändras
enligt följande: Bolagsstämman beslutar med sådan
majoritet som avses i 26 § om att det för en renovering
som genomförs i aktielägenheter med ett visst
användningsändamål och som endast gagnar
dessa lägenheter inte tas ut vederlag av de andra aktieägarna.
Dessutom krävs för beslutet majoriteten av de
avgivna rösterna från de aktieägare vilkas
aktielägenheter förnyelsen gäller.
För att avgöra vilken våning med
hissingång som är närmast ingången
till lägenheten ska man bara ta hänsyn till avståndet
mellan golvnivån vid aktielägenhetens ingång
och golvnivån i våningen med hissingång.
Detsamma gäller när man fastställer våningen
med ingång till trapphuset och våningen med hissingång.
Om aktielägenheten ligger i flera våningar, kan
olika koefficienter blir tillämpliga på vederlaget
för lägenhetsdelarna i varje våning,
om det finns ingång till de olika lägenhetsvåningarna
från trapphuset.
Utskottet framhåller att exemplet i propositionen (s.
143) lämpar sig som sådant i bolag där
lägenhetens yta utgör grund för vederlaget
och där lägenheternas sammanlagda yta enligt bolagsordningen är
lika stor i varje våning. Exemplet är också tillämpligt
i bolag där antalet aktier som berättigar till
aktielägenheten utgör grund för vederlaget
och där antalet aktier som berättigar till lägenheterna är
detsamma i varje våning.
I andra fall beräknas kostnadsfördelningen
för installation av hiss i efterhand enligt följande: För
varje aktielägenhet multipliceras grunden för
vederlaget med hisskoefficienten enligt bestämmelsen (till
exempel lägenhetens yta eller antalet aktier), produkterna
räknas samman och kostnaderna för att installera
hiss i efterhand divideras med summan. Kvoten gånger hisskoefficienten
enligt bestämmelsen gånger grunden för bolagsvederlaget
visar varje lägenhets andel av kostnaderna för
att installera hiss i efterhand.
De aktieägare vars bostadslägenhet har ingång
direkt från gatan drar nytta av hissen på grund
av att lägenhetens värde stiger på samma sätt
som de aktieägare vars bostadslägenhet ligger
på samma plan i trapphuset (s. 141).
Utskottet påpekar att ovan föreslagna 4 mom. innebär
att aktieägare i en bostadslägenhet på gatuplanet
inte behöver betala enligt propositionens exempel (s. 143—144)
om bolaget är ett ömsesidigt aktiebolag som hör
till bostadsaktiebolagslagens tillämpningsområde
och där lägenheterna i de övre våningarna är
affärslokaler. Men om bolaget har både bostadslägenheter
och affärslokaler i de övre våningarna,
drar båda typerna av lägenheter nytta av att hiss
installeras i efterhand. Därför är det
befogat att också aktieägarna i bostadslägenheterna
och affärslokalerna på gatuplanet deltar i kostnaderna.
Dessutom behövs det ett allmänt tillgängligt program
eller en annan tjänst som hjälper enskilda bostadsaktiebolag
och aktieägare att enkelt få reda på hur
kostnaderna för att bygga hiss fördelas i bolaget.
Utskottet föreslår
att regeringen ser till att bolagen och aktieägarna
har tillgång till en webbtjänst där enskilda
bolag och aktieägare enkelt kan ta reda på hur
kostnaderna i euro för att installera hiss i efterhand
fördelas i bolaget (Utskottets förslag till uttalande).
Utskottets förslag till 5 mom. gäller bara
renoveringar som berör vissa aktielägenheter på samma
sätt som underhåll eller renoveringar enligt 2 mom.,
där utgifterna på vissa villkor kan fördelas
enligt antalet aktielägenheter. Momentet blir tillämpligt
på i och för sig sedvanliga renoveringar som bara
gäller vissa aktielägenheter och som inte medför
ens någon indirekt fördel för de andra
lägenheterna till exempel i form av lägre drifts-
eller underhållskostnader. Sådana renoveringar
kan gälla t.ex. byggande av badrum, bastur eller balkonger
i bostadslägenheterna i ett bolag som också har
garage eller affärs- eller kontorslägenheter.
Det kan också röra sig om att balkonger byggs
i efterhand i lägenheterna mot gården. Bolagets
underhållsarbeten kan inbegripa mindre reparationer som
i regel inte påverkar bostädernas värde
och på vilka momentet därför inte tillämpas.
Tillämpningen av bestämmelsen begränsas
också av det faktum att som underhåll betraktas
installationer som avviker från de ursprungliga, som i
fråga om kostnaderna motsvarar de ursprungliga, stämmer överens
med ändrade myndighetsföreskrifter eller som med
hänsyn till bolagets underhållsansvar ligger i
alla aktieägares intresse.
7 kap. Bostadsaktiebolagets ledning och företrädare.
6 § Styrelsens protokoll.
I 6 kap. 22 § i lagförslag 1 utvidgas skyldigheten
att hålla stämmohandlingar tillgängliga
till beslutsförslag och samtidigt förlängs
tiden från en vecka till två. Om någon
i bolagets ledning vid bolagsstämman vägrar ge
ut begärd information genom att åberopa olägenhet
för bolaget, ska information enligt förslaget ändå ges
till revisorn eller verksamhetsgranskaren, som bedömer
informationens betydelse och ger ett utlåtande om den.
Utlåtandet ska ges till den som begärt information
och hållas tillgängligt för övriga
aktieägare. Utskottet anser att ändringen
behövs för att minska fallen av obefogad vägran.
Dessutom ska bolaget i god tid underrätta aktieägare
och andra som har rätt att använda lägenheten
om sådana underhålls- och ändringsarbeten
som inverkar på användningen av lägenheten
(4 kap. 6 § och 5 kap. 9 §). Utifrån
7 kap. 6 § 2 mom. har varje aktieägare rätt
att ta del av ett styrelsebeslut som gäller honom eller
henne. På begäran ska beslutet delges skriftligt.
Observera dessutom att minoritetsaktieägare med
ett innehav på 10 procent föreslås ha
rätt att kräva en extraordinarie bolagsstämma
för ett ärende som de anmält, om styrelsen
och disponenten inte frivilligt svarar på frågor.
Utskottet poängterar hur viktigt det är med öppen
och rättidig information för bolagets verksamhet
och för en god stämning. Det är tillrådligt
att före mer omfattande åtgärder ge aktieägarna,
om de så önskar, tillfälle att ta del
av planerna för åtgärderna t.ex. hos
disponenten. I ett bostadsaktiebolag kan vägran att lämna
ut information i regel bara motiveras när det handlar om sekretessbelagda
personuppgifter om de boende och bolagets samarbetspartners affärshemligheter.
Som exempel på de senare kan man nämna inlämnade
entreprenadanbud innan beslut om entreprenaden har fattats (se motsvarande
motivering under 9 kap. 12 § om verksamhetsgranskarens
rätt att få upplysningar och tystnadsplikt, s.
181).
9 kap. Revision och verksamhetsgranskning.
Enligt förslaget ska ett bostadsaktiebolag välja en
verksamhetsgranskare, om bolaget inte har en revisor och inte något
annat föreskrivs i bolagsordningen. Bestämmelserna
om verksamhetsgranskning har upprättats så att
de bättre ska svara mot lekmannarevisionspraxis (9 kap.
6—12 §). Bolaget behöver inte ändra
bolagsordningen i samband med att man börjar anlita verksamhetsgranskare
(11 § i lagförslag 2).
I propositionen om den gällande revisionslagen (RP
194/2006 rd) föreslogs det att bara auktoriserade
revisorer får väljas till revisorer och att allmän
revisionsskyldighet slopas för mindre bostadsaktiebolag
och andra bokföringsskyldiga. Dessutom ska ett bostadsaktiebolag
med minst 30 lägenheter välja en auktoriserad
revisor, men fram till 2012 gäller skyldigheten att välja
revisor bara för bostadsaktiebolag med minst 100 lägenheter.
Genom den nya revisionslag som riksdagen godkände avskaffades
lekmannarevisionen, men lekmän får vara revisorer
under en övergångsperiod. Dessutom gäller
skyldigheten att välja auktoriserad revisor fram till 2012
bara bostadsaktiebolag med minst 100 lägenheter. Enligt
den nya revisionslagen som är tillämplig också på bostadsaktiebolag
ska en CGR- eller GRM-revisor eller en CGR- eller GRM-sammanslutning väljas
till revisor. Med stöd av 7 § kan i en sådan sammanslutning
eller stiftelse där en kommun eller samkommun har bestämmande
inflytande till revisor utöver de nämnda väljas
en OFR-revisor eller OFR-sammanslutning som avses i lagen om revisorer
inom den offentliga förvaltningen och ekonomin (467/1999).
Vid arbets- och näringsministeriet bereds en totalrevidering av
revisorssystemet. Syftet är att samordna CGR-, GRM och
OFR-examina (RP 24/2009 rd).
Enligt propositionen om revisionslagen (RP 194/2006
rd, s. 18) behöver lösningen för de sammanslutningar
som inte omfattas av revisionslagen ändå inte
innebära att de totalt avstår från revisionsinstitutet.
I sammanslutningar har ägare eller medlemmar alltid möjlighet
att välja revisor om de så önskar. Det
kan bestämmas i bolagsordningen om revision också i
sammanslutningar som ligger under den föreslagna gränsen
och att flera revisorer ska väljas. I sammanslutningar
under gränsen har minoriteten dessutom rätt att
kräva att det väljs en revisor. Gränsen kan
sänkas i bolagsordningen. Det kan dessutom krävas
till exempel i ett bostadsaktiebolags bolagsordning eller genom
beslut av bolagsstämman att något annat slag av
granskare än en revisor väljs för att
granska bolagets förvaltning. I propositionen
finns inga explicita bestämmelser om val av en sådan
granskare eller om vad granskaren ska göra. Enligt propositionen
var det motiverat att se närmare på behovet av
sådana bestämmelser och vad de ska innehålla
i samband med översynen av den nu aktuella aktiebolagslagen.
När riksdagen godkände den nya revisionslagen
förutsatte den (RSv 293/2006 rd) att regeringen
i samband med en totalreform av lagen om bostadsaktiebolag tar fram
särskilt för bostadsaktiebolagen lämpliga
bestämmelser om revisorers behörighet, val av
revisor, revision och andra eventuella granskare och granskningar och
att denna totalreform av lagen om bostadsaktiebolag överlämnas
till riksdagen så att den kan behandlas, sättas
i kraft och börja tillämpas senast som en omedelbar
fortsättning på den övergångstid
som går ut 2011.
Enligt förslaget ska ett bostadsaktiebolag välja
en verksamhetsgranskare, om bolaget inte har en revisor och inte
något annat föreskrivs i bolagsordningen. Meningen är
att kraven i fråga om verksamhetsgranskaren, verksamhetsgranskningen
och verksamhetsgranskningsberättelsen ska motsvara nuvarande
praxis med god lekmannarevision. I samband med beredningen av den nya
revisionslagen framgick det att en stor del av de nuvarande lekmannarevisorerna
och den revision de utför inte uppfyller ens kraven i den gamla
revisionslagen och att det gör det oklart vilka en sådan
granskares uppgifter och ansvar är. Därför
har bestämmelserna om verksamhetsgranskare lagts upp så att
de bättre motsvarar praxis med lekmannarevisorer. Bolaget
behöver inte ändra bolagsordningen när
det går in för att anlita verksamhetsgranskare
(RP 24/2009 rd).
Av de nuvarande lekmannarevisorerna vet de flesta inte ens att
deras revision i princip omfattas av god redovisningssed som utformats
för yrkesmässig revision (god redovisningssed
enligt den gamla revisionslagen). Av propositionen följer
att de bestämmelser som ska tillämpas på lekmannarevision
bättre kommer att svara mot allmänt acceptabel
lekmannarevision. Det bidrar till att förtydliga och begränsa
en lekmannarevisors ansvar så att det ligger bättre
i linje med rättmätiga förväntningar
på lekmannarevision.
Utskottet noterar att det i propositionen finns detaljerade
bestämmelser som svarar mot god lekmannarevisionssed. De
gäller val av verksamhetsgranskare, verksamhetsgranskarens mandattid,
suppleant, behörighet och jäv för verksamhetsgranskare
och arvode, ersättning av kostnader, tystnadsplikt och
skadeståndsansvar (9 kap. 6—12 § och
24 kap. 5 § och detaljmotiven i lagförslag 1 s.
176—181).
Bestämmelserna är detaljerade för
att underlätta lekmannarevision genom att kraven på revisor,
revision och revisionsberättelse förtydligas och
samordnas enligt riksdagens uttalande i samband med revisionslagen.
Tanken är att ett enskilt bostadsaktiebolag inte ska behöva
ange kraven i sin bolagsordning eller bolagsstämmans beslut
om val av revisor. Att kraven på lekmannarevision förtydligas
och samordnas minskar bolagets kostnader för att bestämma
och avtala om revision och gör det lättare för
bolaget och revisorn att lägga fast revisorns uppgifter och
ansvar.
Utskottet understryker att ett litet bolag själv får
bestämma hurdan begränsad revision det ska ha
i stället för verksamhetsgranskning. Det kan bestämma
om vilket slag av begränsad revision som lämpar
sig för det och i det sammanhanget ska bolagsstämman
också besluta om att avstå från lagfäst
verksamhetsgranskning.
Utskottet föreslår att 11 § i lagförslag
2 ändras. Ändringen innebär att de bestämmelser
om att inte ha revision som utifrån reglerna i revisionslagen
av den 1 juli 2007 införts i bolagsordningen
innan den nya lagen om införande av lagen om bostadsaktiebolag
trätt i kraft också ska gälla verksamhetsgranskning.
En sådan bestämmelse i bolagsordningen innebär
att bolagsstämman inte har någon skyldighet att
välja vare sig revisor eller verksamhetsgranskare. Bolagsstämman
har ändå rätt att efter egen bedömning välja
revisor eller granskare oberoende av bolagsordningen.
12 § 4 mom. Verksamhetsgranskarens rätt att
få upplysningar, skyldighet att lämna upplysningar
och tystnadsplikt.
Lagförslag 1 svarar på några få undantag
när mot den gamla revisionslagens bestämmelser
om skyldighet att lämna upplysningar och tystnadsplikt.
De anses vara adekvata för ett bostadsaktiebolags revision.
För aktieägarna och de som köper
aktier i ett bostadsaktiebolag är det nödvändigt
att verksamhetsgranskaren i förekommande fall kan ge upplysningar
om bolaget också annars än i verksamhetsgranskningsberättelsen
eller vid bolagsstämman, om det inte medför olägenhet
för bolaget. Å andra sidan är verksamhetsgranskaren skyldig
att lämna upplysningar bara till bolagsstämman,
de myndigheter som har rätt att få tillgång
till upplysningar och sådana finansiärer och andra
parter med vilka bolaget har avtalat om utlämnande av uppgifter
så att det också förpliktar verksamhetsgranskaren.
Utgångspunkten för verksamhetsgranskningen är
därmed att granskaren har rätt att lämna
upplysningar jämfört med att utgångspunkten
vid revision är tystnadsplikt (jfr 26 § i den
nya revisionslagen).
Verksamhetsgranskarens skyldighet att lämna upplysningar
till aktieägarna vid bolagsstämman är
något mer omfattande än rätten att lämna upplysningar
till aktieägare utanför bolagsstämman
och andra som inte har på lag baserad rätt att
få upplysningar. Att rätten att lämna
upplysningar är begränsad kommer fram i att också en mindre
olägenhet för bolaget utanför stämman begränsar
rätten att lämna upplysningar. Det är nödvändigt
att vara försiktigare med att lämna upplysningar
utanför bolagsstämman, eftersom bolagets ledning
inte har någon möjlighet att direkt korrigera
eller kommentera upplysningarna.
Lydelsen i lagförslaget skiljer sig från gällande
revisionslag i det avseendet att det kan vara oklart för
de som verkar i bostadsaktiebolag i vilken mån tolkningspraxis
om revisorns skyldighet att lämna upplysningar också är
tillämplig på verksamhetsgranskaren. Oklarheten
kan göra det svårt att inse i vilka situationer
verksamhetsgranskaren har rätt eller skyldighet att lämna
upplysningar.
Utskottet hänvisar till det som sagts ovan och till
ekonomiutskottets utlåtande och föreslår
att 9 kap. 12 § 4 mom. i lagförslag 1 ändras.
Därmed ska en verksamhetsgranskare på en aktieägares
begäran lämna bolagsstämman alla upplysningar
om bolaget om det inte medför bolaget väsentlig
olägenhet. Momentet får följande lydelse:
Verksamhetsgranskaren får i övrigt röja en
omständighet som han eller hon fått kännedom
om i sitt uppdrag och som 1) granskaren ska meddela eller ge utlåtande
om med stöd av lag, 2) en myndighet, domstol eller annan
person på grundval av lag har rätt att få kännedom
om, 3) bolaget samtyckt till att få röjas,
4) har kommit till allmän kännedom, eller 5) inte
kan medföra olägenhet för bolaget.
10 kap 1 §. Eget kapital.
Utskottet föreslår att uttrycket "i balansräkningen"
stryks i 10 kap. 1 § 1 mom. i lagförslag 1, eftersom
kravet har slopats redan i reformen av bokföringslagen
1998.
5 §. Verksamhetsberättelse.
Utskottet föreslår en ny 4 punkt i 10 kap.
5 § 2 mom. i lagförslag 1 om att väsentliga
händelser under räkenskapsperioden och efter dess
utgång alltid ska anges i verksamhetsberättelsen.
Bestämmelsen behövs eftersom ett bostadsaktiebolag
som med stöd av bokföringslagen låter
bli att lämna verksamhetsberättelse enligt den
lagen inte behöver lämna de upplysningarna ens
i bilagor. Samtidigt blir 4—6 punkten 5—7 punkten.
24 kap. Skadestånd.
Utskottet poängterar att en styrelseledamots ansvar
bygger på gällande rätt och att förslagen
på det hela taget inte avser att skärpa eller
begränsa skadeståndsansvaret. De föreslagna ändringarna
kan sägas förbättra ansvarets förutsebarhet
och rättssäkerhet (s. 274).
Det finns inga bestämmelser om oaktsamhetspresumtionen
i den gällande lagen, men en motsvarande explicit bestämmelse
finns i 22 kap. 1 § 3 mom. i lagen om aktiebolag. För
aktiebolagslagens del finns det inga belägg för
att ansvaret i praktiken skulle anses ha blivit skärpt
(lagen trädde i kraft den 1 september 2006). Förslaget svarar
mot det som framställs i den juridiska litteraturen och
kan också anses svara mot rättspraxis.
Motsvarande presumtionsregel tillämpas inte på övriga
villkor för skadeståndsansvar och den skadelidande
ska således i enlighet med de allmänna principerna
om skadeståndsansvar i regel kunna åberopa en överträdelse
av en bestämmelse eller bolagsordningen och påvisa
skadan, dess omfattning och kausalitet.
Det ansvar som bärs av ledningen i ett bostadsaktiebolag
jämfört med ledningen i ett aktiebolag som bedriver
affärsverksamhet begränsas i praktiken väsentligt
av bostadsaktiebolagets begränsade verksamhetsområde,
av att de viktigaste besluten om bolagets verksamhet fattas av bolagsstämman
och av de begränsningar gällande ordnandet av
förvaltningen som följer av att bolagsstämman
fastställer budgeten och av att aktieägarna i
praktiken medvetet väljer lekmannamedlemmar till bolagets
styrelse (s. 38).
Presumtionsregeln skärper inte i praktiken bolagsledningens
ansvar, eftersom det t.ex. vid underhållsansvar kan vara
fråga om en sådan överträdelse
av en norm som leder till att presumtionen tillämpas bara
om kravet på att underhållet ska vara ordnat bygger
på en bolagsordning som hör till ledningens uppgifter,
ett bolagsbeslut, en myndighetsnorm eller sådan allmän,
etablerad och tillräckligt entydig praxis i motsvarande
bolag som aktieägarna kan förmoda att tillämpas
också utan ett explicit beslut av bolaget. Presumtionsregeln
ska alltså inte tillämpas bara på den
grunden att det i efterhand bedöms att en skada hade kunnat
undvikas.
När förslaget bereddes bedömdes behovet
av att avvika från ansvarsbestämmelserna i aktiebolagslagen
på det sättet att det inte alls skulle föreskrivas
om oaktsamhetspresumtionen i lagen om bostadsaktiebolag. Att regeln
om oaktsamhetspresumtion inte tas med i lagen ändrar nästan
inte alls rättsläget i praktiken, eftersom det föreskrivs
om presumtionsregeln i den allmänna aktiebolagslagen och
det i den juridiska litteraturen redan nu har ansetts att t.ex. överträdelse
av en norm inverkar på fördelningen av bevisbördan
på samma sätt som den tilltänkta bestämmelsen
t.ex. i sådana fall att skadestånd krävs
på grund av överträdelse av en bolagsrättslig
norm. Avsaknaden av en bestämmelse om oaktsamhetspresumtionen
som motsvarar nuvarande rättspraxis skulle göra
lagen om bostadsaktiebolag mindre informativ med tanke på de
lekmän som verkar i bolaget. Det är nödvändigt
att föreskriva om presumtionsbestämmelsen för
att klargöra om det är skäl att också inom
bostadsaktiebolag fästa uppmärksamhet vid den
rättspraxis som växer fram och den juridiska litteratur
som ges ut om aktiebolag.
Vad gäller 2 § om aktieägares skadeståndsskyldighet
framhåller utskottet att en aktieägare inte är
ansvarig för en sådan självständig
entreprenörs oaktsamhet som han eller hon anlitat, om aktieägaren
har handlat omsorgsfullt vid valet av entreprenör. Aktieägarens
ska se till att byggarbetet planeras, avtalas, genomförs
och övervakas så att det inte orsakar skada för
bolaget eller övriga aktieägare. En aktieägare
som inte handlar på detta sätt kan bli ansvarig
också för skador som den egna avtalsparten, dvs.
den som utfört arbetet har orsakat, om skadorna har uppstått
till följd av överträdelse av bestämmelserna
om underhålls- och ändringsarbete, t.ex. god byggnadssed.
En annan aktieägare som lidit skada av det arbete som aktieägaren
låtit utföra eller bolaget har rätt till
skadestånd på grundval av skadeståndslagen
av den som orsakat skadan och eventuellt också på grundval
av denna lag av den aktieägare som låtit utföra
arbetet, om denne själv har varit oaktsam. Enligt allmänna
skadeståndsrättsliga principer ska det bedömas
som en helhet om den som låtit utföra arbetet
har agerat omsorgsfullt och därför undanröjer
ett omsorgsfullt val av entreprenör inte i alla fall beställarens
ansvar.
Utskottet konstaterar om 3 § om stämmoordförandens
skadeståndsskyldighet att det inte finns någon
explicit bestämmelse i den gällande lagen om stämmoordförandens
skadeståndsansvar. I den gällande lagen och den
tidigare aktiebolagslag som ska tillämpas utifrån
en hänvisningsbestämmelse i den finns ingen motsvarande
uttrycklig bestämmelse. Enligt förarbetena till
den tidigare aktiebolagslagen ska bestämmelserna om en
aktieägares ansvar tillämpas också på en
stämmoordförande som inte är aktieägare
(RP 27/1977 rd). I den juridiska litteraturen har olika åsikter
förts fram om stämmoordförandens ansvar
och grunderna har ansetts oklara.
Det ansvar som nu föreslås för stämmoordföranden
skapar klarhet i det rådande rättsläget. Ordförandens
ansvar kan endast basera sig på att ett beslut inte har
fattats i riktig ordning eller att ordföranden annars har
låtit bli att uppfylla en skyldighet som han eller hon
enligt lagen eller bolagsordningen har, t.ex. att upprätta,
skriva under eller lägga fram protokoll. Ordföranden är således
inte i princip ansvarig för beslutens innehåll,
dvs. för att de är riktiga i sak, t.ex. att de inte
strider mot likställighetsprincipen.
Oaktsamheten ska naturligtvis bedömas med hänsyn
till vilken typ av ordförande det är fråga om.
Ordförandens ställning kan variera avsevärt från
fall till fall, t.ex. när det är fråga
om en liten aktieägare som tar emot uppdraget på en
bolagsstämma jämfört med en advokat som
sköter uppdraget professionellt. Bestämmelsen
utesluter inte heller den möjligheten att stämmoordföranden
kan bli skadeståndsansvarig på någon
annan grund, t.ex. utifrån ett uppdragsavtal med bolaget.
Stämmoordförandens skyldigheter hänger primärt
ihop med stämmoprocedurerna (t.ex. Airaksinen — Pulkkinen — Rasinaho,
Osakeyhtiölaki II, s. 550, och Savela, Vahingonkorvaus osakeyhtiössä,
2006, s. 222).
Ordföranden för ett bostadsaktiebolags bolagsstämma
väljs ofta utan föregående förberedelser
bland dem som deltar i stämman. Ordförandens uppgift är
att leda stämman och föra protokoll över
mötesförloppet. I lagen föreslås särskilda
bestämmelser om de här skyldigheterna. Det är
inte ordförandens sak att förbereda ärenden
för stämman och ordföranden förutsätts inte
heller ha den sakkunskap inom bolagsrätt, byggande eller
fastighetshållning som behövs för att
kunna bedöma beslutens giltighet i detalj. Därför
begränsar sig ordförandens skyldighet att säkerställa
att innehållet i besluten är lagenliga i regel
till att meddela bolagsstämman sådana omständigheter
som klart inverkar på beslutens giltighet som också en
lekmannaordförande bör kunna observera vid stämman
eller som ordföranden annars har kännedom om.
Ordföranden kan ha en mer omfattande skyldighet att säkerställa
att innehållet i besluten är lagenligt till exempel
när en advokat fungerar som ordförande utifrån
ett särskilt uppdrag.
I 6 kap. 13 § föreslås en sådan ändring
jämfört med propositionen att 3 mom. stryks eftersom
det är problematiskt med tanke på ordförandens
ansvar.
De nya fullmaktsbestämmelserna (6 kap. 8 §) inverkar
inte nämnvärt på ordförandens
ansvar, eftersom det fortfarande krävs att ett ombud på ett
tillförlitligt sätt ska visa sin rätt
att företräda någon annan. Nuförtiden
tillåts i bolagets byggnad bosatta samägande företräda
varandra utan fullmakt (t.ex. äkta makar eller sambor eller änka
och barn) och det har inte upplevts som något problem med
tanke på stämmoordförandens ansvar.
De föreslagna jävsbestämmelserna
(6 kap. 15 §) skiljer sig från
den gällande lagen bara genom att en aktieägare är
jävig också när beslut fattas om underhåll
eller renovering av aktieägarens lägenhet på ett
sätt som avviker från underhållet eller
renoveringen av övriga aktielägenheter. En explicit
bestämmelse föreslås för klarhetens
och lagsystematikens skull, eftersom en aktieägare också enligt
den gällande lagen är förhindrad att
rösta om ett avtal eller någon annan rättslig åtgärd
mellan aktieägaren och bolaget.
Utskottet konstaterar om 5 § om verksamhetsgranskares
skadeståndsskyldighet att dennes ansvar i många
fall är lindrigare än en auktoriserad revisors
eller de nuvarande lekmannarevisorernas. Det kan bl.a. bero på att
verksamhetsgranskningsberättelserna bara är avsedda
för aktieägarna, som måste veta att det
i lagen inte föreslås några detaljerade
minimikrav för verksamhetsgranskarens kunskaper, erfarenhet
och förmåga att utföra verksamhetsgranskning.
I propositionens motivering behandlas skälen för
att inte föreslå en schematisk begränsning
av verksamhetsgranskarens ansvar.
Beträffande bolagets skadeståndsskyldighet
i 6 § noterar utskottet att förslaget till innehållet svarar
mot gängse rätt. Nuförtiden tillämpas
i regel skadeståndslagen på ersättning
av skada som orsakats av underhållsförsummelse
eller misslyckad underhållsreparation. Utifrån
skadeståndslagen kan det bli aktuellt med ersättning för
eventuellt hyresinkomstbortfall, någon annan ekonomisk
skada eller personskada som uppdagas i aktielägenheten.
Skadan och orsakssammanhanget ska bestämmas utifrån
allmänna skadeståndsrättsliga principer.
En aktieägare som lidit skada av det arbete som bolaget
låtit utföra föreslås ha rätt
till skadestånd på grundval av skadeståndslagen
av den som orsakat skadan och eventuellt på grundval av
denna lag av den aktieägare som låtit utföra arbetet,
om denne själv har varit oaktsam. En oaktsam aktieägare
kan också bli skyldig att ersätta följdskador
till en sakskada, som t.ex. kostnaderna för att en annan
aktieägare tillfälligt måste bo någon
annanstans, om olägenheterna står i orsakssamband
med överträdelsen av bestämmelserna om
underhåll och ändringsarbeten. Av skadeståndsrättens
allmänna principer följder att som materiell skada
för en aktieägare också anses skada på ett
föremål som denne besitter (s. 280).
Utifrån de principerna kan bolaget enligt paragrafen
bli skyldigt att ersätta bara en sådan skada som
bolaget skäligen borde ha kunnat förutse. Bolaget
blir således inte skadeståndsansvarigt till exempel
för helt exceptionella och oväntade skador på en
affärslokal.
24 kap. 8 §. Beslutsfattandet i bolaget.
Utskottet föreslår en sådan ändring
i 24 kap. 8 § 2 mom. i lagförslag 1 att undantagsbestämmelsen
i andra meningen också ska gälla rätt
för en utredningsman som avses i lagen om företagssanering (47/1993)
att väcka talan, eftersom också ett bostadsaktiebolag
kan bli föremål för företagssanering.
Lagförslag 2
6 §. Tillämpning av den gamla lagen på vissa
bestämmelser i bolagsordningen.
Utskottet har erfarit att det i bolagsordningen före
den 1 januari 1992 har varit möjligt att ta in en sådan
bestämmelse som begränsar överlåtelse
av aktier som till den grad avviker från inlösensklausulen
i 5 § i lagförslag 2 att tillämpningen
av procedurbestämmelserna i den nya lagen i praktiken kan leda
till att bestämmelsen inte alls kan tillämpas.
Utskottet föreslår att 6 § 2 och 3 mom.
i lagförslag 2 ändras så att de bestämmelser
som gällde före den nya lagen också tillämpas
på inlösen. Syftet med den nya lagen är
att förtydliga, förenkla och samordna inlösensförfarandet
och därför bör undantagsbestämmelsen
i 6 § bara tillämpas om tillämpning av
den nya lagen i praktiken leder till att bestämmelsen i
bolagsordningen är utan effekt.
Utskottet föreslår att paragrafen ytterligare kompletteras
med ett nytt 4 mom. med övergångsbestämmelser
om rösträtt motsvarande 92 § 1
och 3 mom. i gällande lag i bolag som grundats innan den
gällande lagen trädde i kraft. Övergångsbestämmelserna
behövs för att bevara rösträttsrelationerna
i bolagen.
9 §. Bolagsstämma.
I 9 § i lagförslag 2 föreslås ett
nytt moment för aktiva husbolag för att bolagsstämman
efter det att lagen har stadfästs men innan den träder
i kraft ska kunna fatta beslut enligt den nya lagen så att
beslutet följer den nya lagen och verkställs när
den har trätt i kraft. Tidsfristen för att klandra
ett sådant beslut börjar löpa när
den nya lagen träder i kraft.
11 §. Revision och verksamhetsgranskning.
Utskottet föreslår att 11 § i lagförslag
2 ändras så att om bolaget utifrån en
bestämmelse som tagits in i bolagsordningen innan lagen
träder i kraft inte är skyldigt att välja
revisor är det inte skyldigt att välja verksamhetsgranskare.
Vidare vill utskottet ändra paragrafen genom att man i stället
för en sådan bestämmelse om när
bokslutet ska upprättas som införts i bolagsordningen innan
den här lagen träder i kraft tillämpar
bestämmelsen i bokföringslagen om tid för
upprättande av bokslut.
14 §. Bokslut och verksamhetsberättelse.
Utskottet föreslår en sådan ändring
i 14 § i lagförslag 2 att man i stället
för en sådan bestämmelse om när
bokslutet ska lämnas in som införts i bolagsordningen
innan den här lagen träder i kraft ska tillämpa
bestämmelsen i bokföringslagen om när
ett bokslut ska upprättas.
Lagförslag 6
57 §. Övergångsbestämmelser.
Utskottet har gjort en teknisk korrigering i paragrafen.
Lagförslag 9
51 f §. Verksamhetsgranskarens rätt att få uppgifter,
skyldighet att lämna upplysningar och tystnadsplikt.
Utskottet har gjort motsvarande ändring i paragrafen
som i 9 kap. 12 § 4 mom. i bostadsaktiebolagslagen.