Allmänt

Syftet med propositionen är att förebygga ekonomiska svårigheter i samfund som äger hyres- och bostadsrättsbostäder som finansierats med statligt stöd och att främja sanering av samfundens ekonomi. I propositionen föreslås det att villkoren för aravalån ska kunna ses över i ett tidigare skede om ekonomiska svårigheter kan förebyggas på det sättet. Enligt förslaget ska man också tidigare än för närvarande kunna bevilja saneringsunderstöd och partiell skuldeftergift, dvs. ett så kallat rivningsackord när hus rivs. Det föreslås vidare att maximibeloppen för ackord höjs och att den minimiränta på 2 procent som tillämpas vi ändring av lånevillkor slopas. I propositionen föreslås det vidare att räntorna på aravalån med hög ränta görs skäligare genom en rörlig högsta ränta. 

Sammantaget anser utskottet att propositionen behövs och fyller sitt syfte. Miljöutskottet tillstyrker lagförslaget, men med vissa ändringar. 

Med propositionen genomförs förslagen i en rapport om utveckling av bostadsbeståndet och boendeförhållandena utanför tillväxtcentrumen. Den så kallade AAKE-arbetsgruppens betänkande, Miljöministeriets rapporter 23/2017 Utskottet konstaterar att den polariserade bostadsmarknaden kräver att särskild uppmärksamhet fästs vid å ena sidan det begränsade utbudet och de höga priserna på tillväxtorter och å andra sidan problemen med bostäder som står tomma på orter där befolkningen minskar. I avfolkningskommunerna var hyresnivån för hyresbostäder som producerats med samhällsstöd högre i 200 kommuner än hyresnivån på den privata marknaden. En hög hyresnivå stärker en negativ spiral där allt fler statsstödda bostäder står tomma, hyresbostadssamfundens ekonomi försvagas och betalningssvårigheterna ökar, vilket leder till höjd hyresnivå och ett allt större underutnyttjande. Ett typiskt drag i avfolkningskommuner är ofta redan kumulerade underskott i ekonomin, varvid kommunerna inte längre har ekonomiska möjlighet att bedriva en aktiv social bostadspolitik eller satsa på att stödja sina bostadsbolag som kämpar med ekonomiska svårigheter. Gamla aravahyresbostäder är ofta i dåligt skick, belägna på fel ställe och för stora när det gäller rumsindelning eller olämpliga med avseende på tillgänglighet bland annat för den äldre befolkningen. 

Utskottet anser att förslagen i propositionen är behövliga eftersom de lagfästa åtgärder som står till buds inte längre nödvändigtvis är tillräckliga för att trygga en sund utveckling för bostadsbolagen. Förslagen i propositionen hjälper upp situationen i synnerhet för att de bidrar till att i förebyggande syfte hantera ekonomiska svårigheter i ett skede då saneringsåtgärder fortfarande kan vara till nytta. I dagsläget kan stödåtgärder sättas in först när de ekonomiska svårigheterna är betydliga. Om hyreshus- och bostadsrättshussamfundens skuldbörda kan lindras bland annat genom justerade lånevillkor och ackord har aravabelånade hyreshussamfund bättre utsikter att anpassa bostadsbeståndet till efterfrågan. Däremot kan man inte med de åtgärderna avhjälpa alla de problem som uppstår på grund av avfolkning. Lagändringarna kan ändå lindra skuldbördan för dem som beviljats aravalån vilket leder till en mer balanserad bostadsmarknad på orten och minskar trycket på att höja hyrorna. 

Jämkning av ränta på aravalån med hög ränta

Inom aravalånebeståndet finns det ett flertal olika grunder för hur räntan bestäms beroende på vilken lånegrupp det rör sig om. Den högsta räntan fastställs i statsrådets förordning om den högsta räntan för vissa statliga bostadslån (496/2004) och i statsrådets förordning om ändring av aravaförordningen (131/2003). Merparten av aravalånebeståndet hör till en grupp av lån med en rörlig högsta ränta där den högsta räntan har fastställs till 0,54 procent. En högsta ränta tillämpas dock inte på alla lånegrupper, och därför finns det också aravalån med räntor som varierar mellan 3 och 5 procent. I propositionen föreslås jämkning av räntorna på lån med räntor som klart överskrider marknadsräntan genom att också för dessa lån bestämma en högsta ränta lik de som redan används för de flesta lån i aravalånebeståndet. 

Utskottet tillstyrker räntejämkningen. Samtidigt påpekar utskottet att räntorna på aravalån ofta bestäms på grundval av flera förordningar, att grunderna för hur räntorna bestäms varierar och att olika maximiräntor tillämpas på lånen. Systemet är därför svårt att greppa och orsakar ofta mycket administrativt arbete. Under sakkunnigutfrågningen har det framgått att det inte råder full klarhet kring propositionens konsekvenser. Det har också påpekats att den högsta ränta som föreslås i den förordning som är bilagd propositionen kan höja de aravaräntor som för närvarande ligger på en låg nivå. Utskottet gör ett förtydligande enligt vilket den högsta räntan endast ska gälla sådana lånegrupper där räntan nu är hög, och förslaget till räntetak gäller således inte alls det aravalånebestånd som har låg ränta. Den nya högsta räntan och ändringen av förordningen om högsta ränta ändrar inte räntorna för de aravalån som för närvarande har en låg ränta, utan de räntorna bestäms på samma sätt som förr. Med tanke på det ovan sagda anser utskottet det viktigt att det vid beredningen av bestämmelserna om högsta ränta och av förordningen det fästs särskilt avseende vid att de är så tydliga och begripliga som möjligt. Det är också viktigt att informera tillräckligt om saken. 

Rivningsackord

Enligt gällande lag kan ett aravahyreshus rivas om det är i så dåligt skick att en ombyggnad eller reparation inte är ändamålsenlig. Tillstånd till rivning kan också beviljas om största delen av bostäderna i ett hus har stått tomma länge och antas förbli tomma och om det med hänsyn till bostadsmarknadssituationen i området är motiverat med rivning. Statskontoret kan då inom ramen för det maximibelopp som årligen fastställs i statsbudgeten och på ansökan av låntagaren, besluta att staten svarar för högst 60 procent av det återstående statliga bostadslånet eller aravalånet medan resten återbetalas. I propositionen föreslås det att maximiprocenten vid rivningsackord höjs till 70. 

Utskottet stödjer den förslagna höjningen men konstaterar att inte ens ett så högt ackord nödvändigtvis räcker till för att sanera de hyreshussamfunds ekonomi som har det sämst förspänt och som hotas av konkurs. På ett allmänt plan är rivningsackordets procenttal tillräckligt eftersom ägaren långsiktigt och fullt ut har ett eget ekonomiskt och övrigt ansvar för saneringen av samfundets ekonomi. Innan en rivning är oundviklig ska ägaren också tillsammans med Statskontoret ha gjort upp en saneringsplan för huset om hur samfundets ekonomi ska göras livsduglig. Det sägs i propositionsmotiven att problemen bland samfund som beviljats aravalån har ökat ytterligare och att samfunden har allt större svårigheter att klara av sina skyldigheter. Det finns också fall där hyreshussamfund på grund av många av samfundet oberoende men samtidiga orsaker har hamnat i exceptionellt stora svårigheter. Propositionen innehåller inte tillräckliga medel för att underlätta för dessa samfund. Utskottet föreslår därför en ny bestämmelse för dessa situationer. Förslaget presenteras närmare i detaljmotiven. 

Avslutningsvis

Utskottet framhåller att det behövs betydande region-, närings- och utbildningspolitiska satsningar för att svara mot de utmaningar som följt av strukturförändringarna på bostadsmarknaden och i näringslivet på avfolkningsområden. I sitt utlåtande MiUU 25/2017 rd om budgetpropositionen för 2018 MiUU 25/2017 rd har utskottet framhållit att polariseringen på bostadsmarknaden kräver att det tas fram bostadspolitiska metoder som kan användas för varierande ändamål. Också i sitt utlåtande till revisionsutskottet MiUU 1/2018 rd — Revisionsutskottets publikationer 1/2017 rd om utvecklingsbehov i bostadspolitiken lyfter miljöutskottet fram behovet av att tillräckligt notera att polariseringen av bostadsmarknaden accelererar i takt med urbaniseringen, samtidigt som läget på bostadsmarknaden i avfolkningsregioner blir allt mer utmanande. 

Revisionsutskottet gav sedermera ett betänkande i ärendetReUB 3/2018 rddär det anser att en balanserad bostads- och regionpolitik dels kan trygga ett tillräckligt bostadsutbud i växande regioner, dels svara mot problemen i de regioner som går back. På grundval av betänkandet godkände riksdagen ett uttalande där riksdagen förutsätter att det utarbetas ett övergripande och målinriktat utvecklingsprogram för bostadspolitiken som sträcker sig över åtta år. Programmet ska bygga på en utredning om bostadspolitikens centrala fokusområden, och det ska lämnas som en redogörelse till riksdagen före utgången av 2020. Riksdagen förutsätter att det som en del av det åttaåriga utvecklingsprogrammet för bostadspolitiken utreds hur man genom närings-, region- och utbildningspolitiken kan förebygga problem med boendet i regioner som går back.Riksdagens skrivelse RSk 26/2018 rd—EÄ 61/2016 rd.. 

Utskottet ser det som viktigt att på ett allmänt plan och med de medel som anges i det bostadspolitiska utvecklingsprogram som avses ovan styra boenderelaterade problem på områden som går back. Utskottet menar att miljöministeriet redan när programmet bereds borde göra en ansats att bedöma konsekvenserna av det nya rivningsackordet. Om detta inte är möjligt bör det bostadspolitiska programmet ange en annan tidpunkt för utvärderingen före vilken det vore lämpligt att bedöma effekterna av det nya tillvägagångssättet.