Motivering
Den ekonomiska zonen i miljöskyddsperspektiv
Av de orsaker som nämns i propositionen och med hänvisning
till övrig utredning finner utskottet lagförslaget
behövligt och lämpligt. Utskottet tillstyrker
lagförslagen i propositionen.
Miljöutskottet har granskat propositionen med avseende
på sitt ansvarsområde och anser att en ekonomisk
zon är en av de viktigaste lagstiftningsåtgärderna
för att förbättra skyddet av Östersjön
och säkerheten i sjöfarten. Genom att inrätta
en ekonomisk zon kan Finland utsträcka sin jurisdiktion
i skyddet av den marina miljön utanför sina territorialvatten
inom ramen för FN:s havsrättskonvention. En ekonomisk
zon förbättrar således Finlands möjligheter
att vara aktiv i skyddet av den marina miljön. Möjligheten
att effektivare övervaka fartygstrafiken minskar de avsiktliga
utsläppen av slagvatten i havet när finländska
myndigheter har bemyndigande att vidta åtgärder
också inom den ekonomiska zonen.
Enligt den föreslagna lagen ska de viktigaste miljölagarna
gälla i den ekonomiska zonen. Miljökonsekvenserna
av projekt i den ekonomiska zonen ska utredas enligt lagen om förfarande
vid miljökonsekvensbedömning (468/1994)
och projekten måste ha tillstånd enligt miljöskyddslagen
(86/2000) eller vattenlagen (264/1961). Den verksamhet
som bedrivs i den ekonomiska zonen omfattas av utsläppsförbuden
och utsläppsbegränsningarna enligt miljöskyddslagen. Dessutom
ska förbud mot avfallsförbränning enligt
avfallslagen (1072/1993) gälla i zonen.
Också naturskyddsbestämmelserna ska delvis
kunna tillämpas i den ekonomiska zonen. Enligt information
till utskottet är det av praktisk betydelse bland annat
för skyddet av sjöfågel att lagförslaget
utsträcker bestämmelserna om artskydd i naturvårdslagen
(1096/1996) till den ekonomiska zonen. Det ska också gå att
inrätta andra naturskyddsområden enligt naturvårdslagen,
till exempel nationalparker eller naturreservat, i den ekonomiska
zonen.
Förutom naturvårdslagen ska också en ändring
av 3 § 1 mom. som gäller fridlysningar av valar
i lagen om skydd av valar och arktiska sälar tillämpas
på den ekonomiska zonen. Det kan vara befogat att utsträcka
fridlysningen till den ekonomiska zonen framför allt för
att skydda tumlare.
Lagen om kontinentalsockeln (149/1965) och lagen om
Finlands fiskezon (839/1974) föreslås bli
upphävda. Motsvarande rätt att utforska, utnyttja,
bevara och vårda vattenområden samt havsbotten
och organiska och oorganiska naturresurser i det inre av den kvarstår.
Vid sidan av rätten att nyttiggöra naturtillgångarna
har Finland enligt förslaget ensamrätt till annat
ekonomiskt utnyttjande av den ekonomiska zonen, till exempel att
alstra energi med hjälp av vågor, havsströmmar
och vindar. Dessutom förbehåller sig Finland rätten
att anlägga och använda konstgjorda öar
och en del andra konstruktioner och anläggningar i zonen.
Det är statsrådet som ska ge sitt samtycke till
utnyttjande av området eller oorganiska naturtillgångar
där och till anknytande forskning eller byggnation. Rätten
att nyttiggöra naturtillgångarna bör
utnyttjas sparsamt, anser miljöutskottet.
Det har påpekats för utskottet att jaktlagen
i propositionen inte innehåller någon liknande
bestämmelse om framför allt tullmyndigheternas rätt
att bedriva övervakning inom den ekonomiska zonen som det
ingår i förslaget till lag om ändring
av lagen om fiske. Tullen ska ha snävare övervakningsbehörighet
i jaktlagen än i lagen om fiske. I vissa situationer kan
detta leda till inkonsekvenser i tullens övervakningsverksamhet,
sägs det i utredning till utskottet. Miljöutskottet
påpekar för utrikesutskottet att den nödvändiga ändringen
kan göras genom en komplettering av 88 § 1 mom.
i jaktlagen.
Effektivare insatser för att förhindra vattenförorening
förorsakad av fartyg
Propositionen innehåller ett viktigt förslag
till ändring av lagen om förhindrande av vattnets förorening,
förorsakad av fartyg (300/1979, lagen om fartygsavfall).
Utsläppsförbuden i lagen bygger på ett
protokoll från 1978 till konventionen från 1973
om förhindrande av förorening från fartyg
(Marpol 73/78). I propositionen föreslås
att utsläppsförbuden också ska gälla
den ekonomiska zonen.
Dessutom ska fartygsavfallslagen ha bestämmelser om
myndigheternas verkställande makt inom den ekonomiska zonen
när det gäller utländska fartyg som gjort
sig skyldiga till brott mot den materiella lagstiftningen om fartygsavfall.
Verkställighetsbemyndigandet ska gälla utländska
fartyg som seglar i Finlands territorialvatten eller ekonomiska
zon och som misstänks ha gjort sig skyldiga till brott
mot fartygsavfallslagstiftningen inom den ekonomiska zonen samt utländska
fartyg som seglar inom den ekonomiska zonen och som misstänks
ha gjort sig skyldiga till brott mot fartygsavfallslagstiftningen
på territorialvattnet innan de kom in i den ekonomiska
zonen.
Den föreslagna rätten för övervakningsmyndigheterna
att avkräva fartygen uppgifter och rätten att
inspektera ett fartyg är enligt utskottets mening nödvändiga
och lämpliga för att miljöskador ska
kunna förhindras.
I vissa fall ska övervakningsmyndigheterna också ha
rätt att stanna ett fartyg. Propositionen innehåller
ett förslag till utsträckande av den finländska
straffrätten till vissa gärningar som utförs
inom den ekonomiska zonen. Därmed har Finland rätt
att ingripa vid oljeutsläpp från utländska
fartyg också med straffrättsliga medel inom ramen
för havsrättskonventionen.
Havsrättskonventionen innehåller dock vissa begränsningar
när det gäller rättsliga handlingar mot
utländska fartyg. På grund av begränsningarna
och det ineffektiva systemet kan det hända att rättigheterna
inte kan tillämpas i särskilt stor omfattning.
Också det nuvarande straffrättsliga påföljdssystem
som tillämpas på olagliga oljeutsläpp
har ansetts ineffektivt eftersom åtal väcks ganska
sällan och de utdömda böterna inte har varit
särskilt stora. Det grundläggande problemet försvinner
inte i och med att befogenheterna utsträcks till den ekonomiska
zonen.
En arbetsgrupp tillsatt av justitieministeriet (betänkande
från arbetsgruppen för oljeutsläppsavgifter
28.5.2004) har förberett ett förslag till lag
om oljeutsläppsavgift. Avgiften ska gälla Finlands
vattenområden och den ekonomiska zonen. Förfarandet är
både enkelt och snabbt, och avgiften påförs
av gränsbevakningsväsendet. Avgiften kan påföras
utan att det utreds vem på fartyget som förorsakade
utsläppet och om denne handlade uppsåtligt eller
av vårdslöshet. Däremot krävs
det säkra bevis på att utsläppet härstammar
från ett visst fartyg. Oljeutsläppsavgiften är
tänkt att komplettera de straffrättsliga mekanismerna.
Olje- och kemikalietransporterna på Finska viken fördubblades
1995—2000, påpekar utskottet. År 2003
var transporterna redan drygt tre gånger så många
som 1995. Ungefär 78 miljoner ton olja och kemikalier transporteras
nu årligen på Finska viken. År 2005 förväntas
transporterna passera 100-miljonertonsstrecket. Det är
inte bara oljetransporterna som ökat utan sjötrafiken över
lag är mycket livligare än tidigare. Trots åtgärder
har de uppsåtliga oljeutsläppen inte minskat utan
det förekommer enligt vissa beräkningar tusentals
oljeutsläpp årligen på Östersjön.
Därför är det enligt utskottet mycket
viktigt att förslaget till lag om en administrativ oljeutsläppsavgift
lämnas till riksdagen så snart som möjligt.