Motivering

Allmänt

Miljöutskottet menar i likhet med regeringen att det är utomordentligt viktigt att ta fram goda styrelseformer i Europa. Kommissionens vitbok om styrelseformerna i Europa ger en god grund att vidareutveckla saken på, menar utskottet. De särskilt angivna styrelseprinciperna i vitboken — öppenhet, delaktighet, tydlig ansvarsfördelning, effektivitet och konsekvens - bör få brett genomslag i EU:s institutioner. De bör också läggas till grund för debatten om Europas framtid.

Öppenhet

Regeringen lyfter fram en öppen förvaltning som centralt mål för Finland. Öppenhet i detta sammanhang bör förstås dels som handlingsoffentlighet, dels som en öppen arbetskultur i vidare bemärkelse. Regeringen understryker vidare att beredningen av lagstiftningen skall vara så öppen som möjligt och att olika nivåer av medlemsstaternas förvaltning och företrädare för frivilligorganisationerna måste få komma till tals i EU.

Miljöutskottet omfattar regeringens syn. Men i vitboken anges öppenheten framför allt som information om gemenskapens arbete och de beslut som fattas i institutionerna på ett lättillgängligt språk. Insyn i handlingar nämns inte särskilt. Vitboken hänvisar inte heller till artikel 42 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, där det sägs att alla unionsmedborgare har rätt att ta del av Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar. På denna punkt kräver förslagen i vitboken komplettering.

Utöver konkreta förslag om information innehåller vitboken en uppmaning till medlemsstaterna att stimulera den offentliga debatten om EU-frågor. Förslaget är värt att stödja. Utskottet ser också gärna att EU-institutionerna själva tar fram bättre handlingsmodeller för ökad öppenhet.

Miljöutskottet understryker betydelsen av nya former av öppenhet och delaktighet i miljöfrågor. Människor hyser ett växande intresse för miljöfrågor, vilket bevisas av att det inrättats en lång rad internationella och nationella miljöorganisationer. Med tanke på verksamheten i frivilligorganisationer är det nödvändigt med tillgång till information om sådant som behandlas i myndigheterna.

EU och dess medlemsstater har undertecknat en konvention om allmänhetens tillgång till miljöinformation och rätt för allmänheten att delta i utarbetandet av vissa planer och program avseende miljön samt att söka ändring i och få miljöfrågor upptagna till behandling (Århuskonventionen). Utskottet har i samband med behandlingen av de föreslagna direktiven om verkställighet av Århuskonventionen poängterat att också unionens egna institutioner bör förbättra insynen och öppenheten på samma sätt som medlemsstaterna förutsätts göra utifrån konventionen.

Utveckling av regleringen och verkställigheten

I detta sammanhang har miljöutskottet sett på vitbokens förslag om s.k. trepartsavtal och samreglering.

Med trepartsavtal avser vitboken ett förfarande där regionala och lokala myndigheter som utsetts av kommissionen och alla medlemsstater ingår ett gemensamt målavtal (trepartsavtal) om hur målen i EU:s rättsakter skall genomföras. Metoden vore närmast lämpad "för förordningar och direktiv inom områden där regionala och lokala myndigheter, enligt den institutionella eller administrativa uppbyggnaden i medlemsstaterna, är ansvariga för lagstiftningens tillämpning". Miljöpolitiken kunde vara ett lämpligt område att försöksvis införa metoden.

Regeringen intar en öppen hållning till kommissionens förslag, men konstaterar samtidigt att möjligheterna att tillämpa metoden är begränsade.

Enligt vad miljöutskottet har erfarit måste det hos oss lagstiftas särskilt om trepartsavtal. Detta beror i främsta rummet på att viktiga lokala aktörer inom miljölagstiftningen är kommunala myndigheter vars uppgifter enligt grundlagen bestäms i lag. Avtalsförfarandet med regionala och kommunala myndigheter kan knappast heller utsträckas till traditionella myndighetsfunktioner i anknytning till tillståndsförfaranden.

Miljöutskottet förhåller sig med stöd av erhållen utredning reserverat till kommissionens förslag. I vårt rättssystem skulle metoden leda till ökad byråkrati.

För en effektivare verkställighet av lagstiftningen föreslår vitboken också samreglering. Med samreglering förstås en blandning av lagstiftning och åtgärder som vidtas av de närmast berörda så att "regleringens exakta utformning, avvägningen mellan lagstiftning och andra åtgärder och vem som tar initiativet kommer att variera från område till område".

Regeringen menar att samreglering gott kan övervägas när det finns ett klart mervärde i det och det ligger i det allmänna intresset.

Enligt vad miljöutskottet har erfarit kan i stort sett samma synpunkter anläggas på samreglering som på trepartsavtal. Enligt 124 § grundlagen kan uppgifter som innebär betydande utövning av offentlig makt ges endast myndigheter. Därmed ställer sig utskottet skeptiskt också till samreglering. Kommissionens syn på olika flexibla metoder att tillämpa lagstiftning kommer sig förmodligen av uppfattningen att gemenskapslagstiftningen i stor skala sätts i kraft i medlemsstaterna genom andra lagar än lagar som stiftats av parlamentet. I Finlands fall är en sådan syn oriktig. Till exempel inom miljölagstiftningen sker regleringen huvudsakligen på lagnivå.

Förenklad lagstiftning och ramlagstiftning

Regeringen tillstyrker att EU upprättar ett omfattande program för förenkling av lagstiftningen och i princip också övergår till flexibel ramlagstiftning.

Miljöutskottet omfattar regeringens ståndpunkt. Vad gäller ramlagstiftningen understryker utskottet att öppnare förordningar kunde övervägas i vissa situationer som gör det möjligt att ta hänsyn till nationella särdrag i verkställigheten men som ändå skulle garantera en tillräcklig enhetlighet på gemenskapsnivå. Direktiven bör hålla fast vid sin ursprungliga natur, dvs. ställa målen och lämna besluten om detaljerna till medlemsländerna själva.

Förenklingen av lagstiftningen hänger samman med en förenkling av lagstiftningsprocessen. Beslut med kvalificerad majoritet underlättar och snabbar på beslutsprocessen. Utskottet har uttalat sig för beslut med kvalificerad majoritet i miljöfrågor redan i sitt utlåtande om en utvidgning av räckvidden för beslut med kvalificerad majoritet och samrådsförfarandet till första pelaren och riktlinjerna för miljöbeskattningen inför regeringskonferensen (MiUU 6/1997 rd). Utskottet anser att frågan om utvidgad tillämpning av beslut med kvalificerad majoritet bör sättas upp på agendan också för nästa regeringskonferens.

Utom att lagstiftningen behöver förenklas bör det också ses till att den håller en viss kvalitet. Utskottet understryker alldeles särskilt att lagstiftningens miljökonsekvenser bör lyftas fram i enlighet med unionens strategi för en bärkraftig utveckling.