Motivering
Allmänt
Syftet med regeringens proposition är att genomföra
EU:s energieffektivitetsdirektiv, som antagits för att
säkerställa målet för energieffektivitet
i energi- och klimatpaketet, alltså 20 procent lägre
total energiförbrukning 2020 än enligt baslinjescenariot
2007. Efter det att regeringen lämnade sin proposition
kom Europeiska rådet i oktober 2014 på EU-nivå överens
om ett vägledande mål på minst 27 procent
förbättrad energieffektivitet, konstaterar utskottet.
Utskottet tillstyrker propositionen, men vill att ekonomiutskottet
uppmärksammar följande synpunkter.
Finland har i samband med energi- och klimatstrategin 2013 ställt
upp 310 TWh som vägledande mål för absolut
slutlig energianvändning 2020. Motsvarande mål
för primärenergianvändning ska vara 417
TWh.
Utskottet konstaterar att Finlands mål för
energieffektivitet grundar sig på EU:s gemensamma mål.
Som det konstateras i motiveringen till propositionen har ökad
energieffektivitet ansetts vara det mest effektfulla och kostnadseffektiva
sättet att minska utsläppen av växthusgaser,
både globalt och ur europeisk synvinkel.Genom att ställa
upp förpliktande mål för energieffektivitet
kan man skapa en hemmamarknad för energieffektiva lösningar,
något som det finns en växande global efterfrågan
på och som därmed också skapar en grund
för export. Med hjälp av de förpliktande
målen kan man alltså inte bara förbättra
energieffektiviteten på ett kostnadseffektivt sätt,
utan också främja tillväxtpotentialen
för cleantech-produkter och marknaden för dem.
Propositionen gör den bedömningen att Finland
kommer att uppfylla de mål för energieffektivitet
och energibesparing som ställts upp för 2020.
De extra fördelarna med ökad energieffektivitet är
utöver att målen för klimat- och energipaketet
uppnås och att energiförsörjningen förbättras
också att den ekonomiska aktiviteten ökar med
lägre energikostnader, att hälsorisker på grund
av energiproduktionen undviks, att miljöskadorna blir mindre,
att naturresurserna utnyttjas på ett mera hållbart
sätt och att möjligheterna att bedriva affärsverksamhet
inom cleantech-branschen ökar.
Också den parlamentariska energi- och klimatkommittén
understryker i sin rapportEnergia- ja ilmastotiekartta 2050
(Energi- och klimatfärdplan 2050). Betänkande
från energi- och klimatkommittén den 16 oktober
2014. Arbets- och näringsministeriets publikationer. Energi
och klimat 31/2014. att energieffektivitet kan och
ska främjas i all energikonsumtion. Många av åtgärderna
för att främja energieffektivitet har korta återbetalningstider och
de utsläppsminskningar som uppnås med hjälp
av dem blir avsevärt billigare för samhällsekonomin än
de utsläppsminskningar som uppnås med många
andra metoderna.
Med hänsyn till att vi förbundit oss att före 2050
skära ned utsläppen av växthusgaser med minst
80 procent, borde vi redan nu sätta upp ett ännu
mer ambitiöst nationellt mål för energieffektiviteten än
EU:s mål på 27 procent. Utskottet poängterar
att detta ligger i linje med det strategiska program för
cleantech som statsrådet godkände i maj 2014.
Programmets vision är att Finland 2050 är en global
stormakt inom cleantech. Enligt strategin bör ministerierna
främja innovationer inom cleantech genom att införa lagstiftning
som stöder uppkomsten av hållbara innovationer
med exportpotential och ett snabbt marknadstillträde för
dem. Enligt utskottets mening stöder ambitiösa,
lagfästa mål för energieffektivitet uppkomsten
av innovationer. Utskottet föreslår att ekonomiutskottet
säkerställer att propositionen överensstämmer
med premisserna i cleantech-programmet.
Energibesiktningar
Frivilliga energibesiktningar har genomförts i Finland
sedan 1992. Programmet för energibesiktningar har tillsammans
med energiavtalsverksamheten gett goda resultat. Genom propositionen
genomförs en ändring som grundar sig på energieffektivitetsdirektivet
och som gör energibesiktningar obligatoriska för
stora företag. Eftersom lagstiftningen är förpliktande,
kan något stöd enligt bestämmelserna
om statligt stöd inte längre beviljas för
besiktningarna. De ger upphov till ansenliga kostnader för
företagen, men å andra sidan bedöms nyttan
av dem vara större än kostnaderna. Att energibesiktningarna är
obligatoriska förpliktar trots det inte företagen
att genomföra de åtgärder som föreslås.
Utskottet anser att de investeringsbidrag som för närvarande
beviljas också i fortsättningen är möjliga
och nödvändiga incitament för att genomföra åtgärder
som ger högre energieffektivitet.
Små och medelstora företag kan också i
fortsättningen ansöka om stöd för
energibesiktningar av byggnader eller verksamhetsställen.
Grunderna för stödet regleras genom förordning
av statsrådet ().
Kraftvärmeproduktion (CHP)
Genom regeringens proposition upphävs den tidigare
regleringen som baserade sig på CHP-direktivet. I stället
får energieffektivitetslagen bestämmelser om skyldighet
att främja kraftvärmeproduktion och att i vissa
fall göra en anläggningsspecifik kostnadsnyttoanalys
av möjligheterna att införa kraftvärmeproduktion.
Kraftvärme har en stark ställning i Finland, eftersom över 70
procent av fjärrvärmeproduktionen baserar sig
på kombinerad produktion av el och värme. En tredjedel
av elproduktionen härrör från kraftvärmeproduktionen.
I EU utgör andelen kraftvärme något över
tio procent av den totala elproduktionen.
Utskottet konstaterar att vårt lands energiekonomi
till stor del grundar sig på kraftvärmeproduktionen
som ger möjlighet till en kostnadseffektiv användning
av träbaserade energikällor och därmed
bidrar till att öka andelen förnybara energikällor.
Ett mål för energi- och klimatstrategin är
att främja småskalig elproduktion. Sådan
elproduktion kan främja lokala lösningar och öka
användningen av förnybar energi, eftersom produktion
i liten skala ofta utnyttjar förnybar energi som utvinns
med solpaneler, vindkraftverk och biobränsleanläggningar.
Det är tekniskt möjligt att mata in småskaligt
producerad el i elnätet, men förfarandena måste
vidareutvecklas för att underlätta inmatningen.
Utskottet föreslog i sitt utlåtande om lagstiftningen
om el- och naturgasmarknaden
MiUU 7/2013 rd — RP
20/2013 rd
att ekonomiutskottet kontrollerar
och följer upp lagstiftningen om el- och naturgasmarknaden
med avseende på främjandet av förnybar
produktion i liten skala och säkerställer att
lagstiftningen inte ställer hinder i vägen för
småskaligt producerad förnybar energi i nätet
eller för ökad produktion. Det ska tvärtom
främjas av lagstiftningen. Dessutom framhöll utskottet
att det bör skapas redskap för efterfrågeflexibilitet,
dvs. konsumenterna ska sporras att reducera toppbelastningen och använda
energi sparsamt. En förutsättning är övergång
till timbaserad mätning genom avläsning på distans.
Utskottet anser med hänvisning till det som sägs
ovan att det är bra att propositionen föreslår
en ny 53 a § i elmarknadslagen för att underlätta
anslutning av högeffektiv kraftvärme och småskalig
elproduktion till distributionsnätet. Enligt bestämmelsen
ska distributionsnätsinnehavaren ha allmänna och
lättillämpliga förfaranden för
att ansluta sådan produktion till distributionsnätet.
Utskottet poängterar att det är viktigt att
också i snabb takt undanröja andra hinder för
småskalig produktion. Enligt tolkningen av exempelvis lagen
om punktskatt på elström ska företagen
betala skatt för den solenergi de producerar, även
uteslutande för eget bruk, om anläggningens storlek överstiger
50 kilowattampere. Den undre gränsen för skattefri
produktion bör snarast möjligt höjas
för att inte skattelagstiftningen ska lägga hinder
i vägen för småskalig energiproduktion
med förnybara energikällor, exempelvis solpaneler.
Mätning och debitering
Regeringens proposition förutsätter att mätare installeras
för att energiförbrukningen ska kunna mätas.
Skyldigheterna ändras inte i någon större
utsträckning jämfört med nuläget,
utan det är snarast fråga om en precisering.
Allt fler bolag använder sig av lägenhetsvis fakturering
av vattenförbrukningenLägenhetsvisa vattenmätare
blev obligatoriska den 3 januari 20ll. Bestämmelsen gäller
endast nya fastigheter med fler än en lägenhet.
Vattenmätarna ska vara sådana att den faktiska
vattenförbrukningen kan ligga till grund för vederlaget
eller hyran. Genom bestämmelsen ändras punkt 2.4.2
i miljöministeriets förordning om vatten- och
avloppsinstallationer för fastigheter (Finlands byggbestämmelsesamling
del D1, 2010).. Men kostnaden för uppvärmningsenergi
baserar sig vanligen på lägenhetens ytaI
bostadsaktiebolag fördelas uppvärmningskostnaderna
på lägenheterna i enlighet med bolagsordningen, vanligen
enligt lägenhetens yta. Enligt lagen om bostadsaktiebolag är
det också möjligt att fakturera uppvärmningskostnaderna
enligt den lägenhetsvisa förbrukningen. Enligt
6 § 35 § kräver en ändring av bolagsordningen
två tredjedelars majoritet och därutöver
aktieägarnas samtycke när t.ex. aktieägarnas
betalningsskyldighet gentemot bolaget ökas genom en ändring
av grunden för vederlaget. Enligt 2 mom. krävs
aktieägarens samtycke dock inte när grunden för bolagsvederlaget ändras
så att den faktiska förbrukningen av en nyttighet
som kan mätas eller uppskattas tillförlitligt
används som grund i stället för något
annat., eftersom det är svårt att införa
lägenhetsvis mätning i gamla fastigheter.
De viktigaste orsakerna till att lägenhetsvis mätning
inte har blivit vanligare är den förbättrade
energieffektiviteten och svårigheterna att fastställa
rättvisa debiteringsgrunder. Mätning av förbrukningen
av varmt bruksvatten och el per lägenhet i nya byggnader
har gjort att debiteringen av hela 50—70 procent av energiförbrukningen
redan sker lägenhetsvis.
Den här propositionen kommer inte att leda till en övergång
till lägenhetsvis mätning av värmeförbrukningen,
eftersom individuella mätare av värmeförbrukningen
per lägenhet eller värmefördelningsmätare
för värmeelement enligt en utredning av Teknologiska
forskningscentralen VTT inte lönar sig i Finland, utom
för en mycket obetydlig del av byggnadsbeståndet.
De uppgifter som på så vis skulle samlas in är
enligt VTT inte heller tillförlitliga med hänsyn
till en rättvis debitering per lägenhet, eftersom
det inte finns något allmänt godkänt
förfarande för att beakta överföringen
av värme mellan lägenheterna som skulle leda till
en rättvis fördelning av kostnaderna. Det är
mer kostnadseffektivt att investera i inställning och kalibrering
av byggnadens uppvärmningssystem. Genom grundinställningar
i uppvärmningsnätet uppnås normalt energibesparingar
på 10—15 procent.
Redan timbaserade uppgifter om konsumtionen betjänar
energiproducenternas och även konsumenternas intressen,
eftersom de ökar möjligheterna att följa
upp konsumtionen och skapa profiler för olika konsumenttyper
och områden.
Utskottet konstaterar att vi bör få mer erfarenhet
av vilken potential nya mätningstekniker har för
att utgöra grund för debitering lägenhetsvis, eftersom
det är ett faktum att redan mätning av energiförbrukningen
i regel minskar förbrukningen med 10—34 procent.
Ett pilotförsök med lägenhetsvis mätning
av förbrukningen av uppvärmningsenergi bör
inledas så snart som möjligt, eftersom användarnas
konsumtionsvanor spelar en stor roll och därför
ger en avsevärd potential för utsläppsminskningar.
Utifrån de jämförbara uppgifter som samlas
in från praktiska försök och analyserna
av dem kan det göras en ny utvärdering av potentialen
för lägenhetsvis mätning.
Utskottet vill till slut understryka vikten av konsumentrådgivningen
i energifrågor. Det är viktigt att fortsätta
med rådgivningen för att användarna ska
få information om olika alternativ och deras potential
för att spara energi.