Motivering

I propositionen föreslår regeringen att det införs en skatt på kraftverk som får oförtjänta vinster av handeln med utsläppsrätter på den nordiska elmarknaden.

Regeringen använder begreppet oförtjänta vinster och definierar det i propositionen. De elproduktionsanläggningar som var i drift 2003 när behandlingen av direktivet om handel med utsläppsrätter började behandlas anses få oförtjänta vinster. Följaktligen ska skatten gälla kärnkraftverk, vattenkraftverk och vindkraftverk som inte ingår i handeln med utsläppsrätter och som togs i drift före 2004.Miljöutskottet framhåller att propositionen har beretts länge med målet att ta ut en skatt på det som brukar kallas windfallprofit eller oförtjänta vinster. Vidare vill utskottet framhålla att det principiellt sett är onaturligt att dela in vinster i oförtjänta eller förtjänta eftersom företagsverksamhet normalt är vinstdrivande. Samtidigt är det uppenbart att den föreslagna skatten eftersträvar en strukturell omställning av lagstiftningen som leder till att en del av företagen kommer att verka på nya villkor och få stor fördel av omstruktureringen. Kraftverksskatten är därför fiskal och bygger på ändring i lagstiftningen. Skatten kan betraktas som en miljöpolitisk åtgärd i den meningen att lagstiftningsstrukturerna förbättras av handeln med utsläpp, som infördes i syfte att få bukt med växthusgaserna. De elproduktionsanläggningar som inte ingick i handeln får betydligt bättre verksamhetsmöjligheter och större skattebetalningsförmåga.

I utlåtandet om klimat- och energistrategin till ekonomiutskottet från 2009 skyndar miljöutskottet på den dåvarande regeringens mål att utvärdera möjligheterna att införa en skatt som minskar de största vinsterna. Samtidigt påpekade utskottet att fullständig beskattning av windfallprofiter och ingående bestämmelser är förknippade med stora rättsliga problemMiUU 9/2009 rd — SRR 6/2008 rd Statsrådets redogörelse: Klimat- och energistrategi på lång sikt: Statsrådets redogörelse den 6 november 2008.

Med hänvisning till det som sägs ovan understryker utskottet att kraftverksskatten inte kan betraktas som en miljöskatt, utom när det gäller uppkomstbakgrunden, och att varken begränsningarna av tillämpningen eller andra detaljer grundar sig på miljöaspekter. Under behandlingens gång har regeringen i första hand löst de EU-rättsliga problemen och utskottet tillstyrker skatten i den form som regeringen föreslår.

Enligt propositionen är målet med skatten att jämna ut de effekter utsläppshandeln har på elmarknaden mellan olika aktörer för att vissa kraftverk inte längre ska kunna dra full nytta av fördelarna med handeln. Genom handeln med utsläppsrätter har den utsläppsfria produktionen fått betydligt bättre villkor eftersom elpriset har stigit i takt med handeln. De utsläppsfria produktionsformerna för elektricitet belastas inte av kostnader för utsläppshandel och har därför kunnat dra stor nytta av handeln. Det hänger samman med sättet att lägga fast priset på el. På den nordiska elmarknaden sätts grossistpriset på elektricitet utifrån marginalkostnaderna för det kraftverk som har de högsta kostnaderna för sin elproduktion. Vanligen är det kondenskraft producerad med stenkol som är den form av marginalproduktion som sätter marknadspriset på el.

Som regeringen säger är det svårt att bedöma hur stor nyttan av handeln med utsläpp har varit eftersom vinsten varierar beroende på priset på en utsläppsrätt, marknadsläget och väderförhållandena. Bedömningarna av nyttan eller — för att använda regeringens terminologi — av den oförtjänta vinsten måste därför bygga på genomsnittliga värden och innefatta en rad osäkerhetsfaktorer. Å andra sidan bör man komma ihåg att beskattningen allmänt taget är summarisk och att det därför inte är rationellt att göra en ingående bedömning av nyttan. I stället måste skatten bygga på ett generellt kriterium, men å andra sidan måste storleken på nyttan bedömas enligt försiktighetsprincipen. Målet bör följaktligen inte att vara att helt och hållet ta bort nyttan.

Inget annat land har infört skatt på oförtjänta vinster, påpekar utskottet, men tillägger att Sverige tar ut en fiskal fastighetsskatt på vattenkraft (cirka 417 miljoner euro 2012) och en skatt på kärnkraftskapacitet (cirka 447 miljoner euro 2011) som gäller all produktion utan hänsyn till byggnadsåret.

Regeringen bedömer att ungefär 130 vattenkraftverk, fyra kärnkraftverksenheter och 10-15 vindkraftverk berörs av skatten. De får ha en nominell effekt på mer än en megavoltampere och ha färdigställts 2003 eller tidigare. Vattenkraftverken kommer att stå för tre fjärdedelar av skatten trots att de representerar uppskattningsvis två femtedelar av de berörda kraftverkens sammanlagda elproduktion. Detta hänger samman med att skatten grundar sig på återanskaffningsvärdet inom fastighetsbeskattningen. Relativt sett slår skatten hårdare mot vattenkraft än mot kärnkraft. Vindkraftverken står för bara en liten del av skatten.

Med ett pris på tio euro per ton koldioxid beräknas priset på el vara 5 euro högre per kilowattimme under detta decennium än utan utsläppshandel. I dag ligger priset på en utsläppsrätt under 5 euro. Som högst har det legat över 30 euro. Enligt propositionen ligger de oförtjänta vinster på omkring 200 miljoner euro med den nuvarande strukturen på elmarknaden och ett pris på tio euro på en utsläppsrätt. I överensstämmelse med beslutet vid ramförhandlingarna har avkastningsmålet för skatten sänkts till 50 miljoner euro. Målet är således betydligt lägre än den förväntade oförtjänta vinsten. Sammantaget sett antas skattebördan ligga på samma nivå som kostnadsbördan för fastighetsskatten.

De föreslagna begränsningarna i tillämpningsområdet är lämpliga, enligt utskottet. Skatten drabbar inte CHP-anläggningar, det vill säga kraftvärmeverk, eftersom de inte har dragit nytta fullt ut av handeln med utsläppsrätter. Det hänger samman med att de huvudsakligen producerar värme och att elektricitet är en biprodukt. Av administrativa och kostnadsmässiga skäl är det motiverat att regeringen undantar småskalig elproduktion från skatten.

Enligt utskottet är det av stor vikt att kraftverksskatten bara gäller kraftverk som tagits i drift före 2004. Detta är viktigt av den anledningen att skatten inte får inkräkta negativt på intresset för att i fortsättningen investera i utsläppsfri produktion. På grund av det ovanstående instämmer utskottet i att den föreslagna kraftverksskatten har minimala konsekvenser för miljön.