Vi har ett löfte över generationsgränserna:
var och en har rätt till en värdig och trygg ålderdom. Behovet
av tjänster för äldre ökar.
Allt fler äldre mår bra och är aktiva
på olika håll i samhället. Det måste
vi uppmuntra till och stödja.
Syftet med och målen för den efterlängtade äldreomsorgslagen är
bra. Alla ska få bo och leva i sitt hem så länge
som möjligt. Det måste erbjudas tjänster
som stöd till dem som bor hemma. Närståendevård
måste vara ett verkligt alternativ.
Alltid går inte allt att lösa med pengar.
Men i en fråga av den här omfattningen är
pengar en viktig faktor. Vi måste helt enkelt öronmärka
tillräckligt med pengar för tjänster
till den äldre befolkningen. De beslut som regeringen fattade
under budgetmanglingen räcker inte till. Under den här
valperioden tar regeringen Katainen 3,4 miljarder euro av kommunerna
samtidigt som några tiotal miljoner de facto avdelas för äldreomsorgslagen.
Statsministern har varit ivrig över att 150 miljoner nu
skjuts till för att genomföra lagen. Men samtidigt
skärs statsandelarna ner med 800 miljoner euro nästa år.
Det som regeringen lovar går stick i stäv med
vad som faktiskt görs. Har statsministern glömt
att man inte kan både öka och minska samtidigt?
I budgetmanglingen blev det inte klart vad som beslutades och
hur mycket pengar det egentligen finns att använda. Uppståndelsen över
personalstyrkorna i somras resulterade i ett magplask för
regeringen. Regeringen sköt en del av de väsentliga
besluten på framtiden och rentav över på nästa
regering. Vi i Centerns riksdagsgrupp är förbluffade över
att regeringen i budgetmanglingen, i det mest kritiska ögonblicket,
koncentrerade sig på att bråka om decimaler.
Utöver adekvat finansiering måste vi se till och
besluta om att det ska finnas kunnig och professionell personal.
Vård- och omsorgspersonalen blir allt äldre. Hur
ska de orka med jobbet? Hur sköter man om dem och deras
anställningsvillkor, när framtiden på arbetsplatserna är
osäker t.ex. på grund av regeringens projekt med
stora kommuner? Hur kommer regeringen att se till att det finns
tillräckligt med kompetent personal? Kommer utbildningsvolymen
och innehållet att svara mot de krav som vård-
och omsorgsarbetet ställer i framtiden?
Vi i Centerns riksdagsgrupp ser en varierad äldrevård
och äldreomsorg som en fråga om värderingar
och som ledstjärna för äldrepolitiken.
Vi ställer inte de äldre mot varandra så som
regeringen gör. Regeringen grälar om var kommatecknet
ska stå när det i stället behövs
en övergripande diskussion om mänskligt åldrande.
Man kan inte enbart se till de personella resurserna här.
Vi behöver allsidiga tjänster av många
olika slag: tjänster som tillhandahålls hemma
hos de äldre, god vård och omsorg dygnet runt
och framför allt fungerande närståendevård.
Det är fråga om vilka sätt och metoder
vi tar till för att säkra en human och värdig ålderdom.
Dessutom måste vi fundera på hur vi ska organisera
vården och omsorgen på ett hållbart sätt.
Människorna måste få möjlighet
att uppehålla sin funktionsförmåga. De
måste kunna ha sociala relationer och leva ett meningsfullt
liv. Äldre har rätt att självständigt
besluta om sitt liv och sin vård.
I vissa fall är sluten vård det enda alternativet. Vi
måste garantera standarden på vården
och en tillräcklig vårdpersonal. Vi har haft ett
gemensamt nationellt mål att den slutna vården
ska bli mindre dominerande bland vårdformerna. Regeringens
budskap är det motsatta eller har åtminstone förblivit
oklart.
Vi i Centern vill ha en bred debatt om god vård och
boende för äldre. När allt kommer omkring är
det här en ganska enkel fråga. Hur ser en trygg vardag
ut för äldre? Hur klarar de äldre av
sin vardag? Det finns alternativ: vård i familj, andra hemnära
lösningar, närståendevård och
allsidigt serviceboende, bland andra. Vård i familj måste bli
ett verkligt alternativ som serviceform. Det är ett hemnära
sätt att bo och klara av sitt dagliga liv.
Vi i Centerns riksdagsgrupp vill att närståendevården äntligen
tillskrivs den dignitet den förtjänar. Det måste
bli en fortsättning på det målmedvetna
arbete som de centerledda regeringarna påbörjat
för att lyfta fram närståendevården. Ju
mer vi kan stödja ett självständigt liv
för äldre, desto mindre blir pressen på de
offentliga tjänsterna. Förebyggande återbetalar
sig mångfalt. Likaså behöver närståendevårdarna
stöd för att orka. Närståendevården är
ett humant sätt att tillförsäkra de äldre
möjlighet att bo och leva i sina hem.
Vi kräver att regeringen nu när äldreomsorgslagen
stiftas beslutar att stödet för närståendevård
ska administreras av Folkpensionsanstalten, så att närståendevårdarna
likabehandlas oavsett hemkommun.
På grundval av det ovanstående
och med hänvisning till 43 § i Finlands grundlag
framställer vi följande interpellation till den
behöriga ministern:
Hur kommer regeringen efter miljardnedskärningarna
i statsandelarna att säkerställa de finansiella
resurser som behövs för att genomföra äldreomsorgslagen,
hur kommer regeringen att borga för tillgången
på tillräcklig och kompetent personal,
vad tänker regeringen göra för
att förbättra de tjänster som tillhandahålls
i hemmet,
hur tänker regeringen se till att närståendevårdarna
orkar med sitt arbete och
när tänker regeringen låta Folkpensionsanstalten
ta över ansvaret för stödet för
närståendevård?