4.2.3
Miljökonsekvenser
Ökning av andelen lövträd
Andelen lövträd på växtplatsen kan i synnerhet påverkas i samband med skogsvårdsarbeten. Vid vård av plantbestånd och ungskog väljs de träd som odlas. Om omotiverat mycket lövträd avlägsnas vid vårdarbetet kan deras antal inte ökas senare, eftersom lövträd behöver mycket ljus i förnyelseskedet. Genom att vid vård av plantbestånd och ungskog öka antalet lövträd som bevaras kan man påverka mängden lövträd under skogens livscirkel.
Den naturliga förekomsten av lövträd påverkas av växtplatsens näringsstatus. Enligt riksskogsinventeringen är andelen lövträd i vårdade plantbestånd mätt enligt antalet stammar i torra moar och kargare växtplatser 17 procent och i friska moar och bördigare växtplatser 33 procent. Enligt skogscentralens inspektionsresultat med stöd av finansieringslagen har mängden lövträd efter vårdarbete varit följande på fastmarksståndorter och motsvarande myrar och torvmoar: hällmark och sandjord 10 procent, lavmo 4 procent, karg mo 5 procent, torr mo 13 procent, frisk mo 27 procent, lundartad mo 41 procent och lund 47 procent av trädbeståndet.
En förutsättning för stödet för vård av högre plantbestånd och ungskog är att lövträdsbeståndets andel av det totala trädbeståndet efter arbetet är 30 procent på bördiga växtplatser (frisk mo eller bördigare platser) och 15 procent på karga (torra mo eller torrare) växtplatser. Det uppmuntrar till att åtminstone lämna ett genomsnittligt antal lövträd vid vård av plantbestånd och ungskog. Om man antar att alla strävar efter detta, ökar mängden lövträd i minst hälften av vårdobjekten. I objekt som ursprungligen inrättats som lövträdsdominerad skog är det lätt att uppnå målet. På de kargaste tillväxtplatserna är det däremot eventuellt omöjligt att uppnå målet på grund av låga naturliga förekomsten av lövträd. Möjligheten att uppnå en viss andel lövträd av det totala trädbeståndet påverkas också av tidigare vårdåtgärder samt skador på plantbestånd och ungskog som orsakats av hjortdjur och andra djur.
En mångsidigare trädbeståndsstruktur och en ökad andel lövträd upprätthåller och ökar mångfalden i synnerhet om andelen lövträd genomgående bibehålls under skogens cirkulationstid. Då hinner mer robusta lövträd växa upp i objektet. En ökning av andelen lövträd ökar mängden blandskog, vilket öar antalet arter i skogen. En ökning av andelen lövträd väntas förbättra viltets livsmiljöer. En ökning av andelen lövträd förbättrar också skogens resiliens mot klimatförändringar och olika skogsskador. Å andra sidan kan en större lövträdsandel öka frekvensen av hjortdjursskador. Med tanke på mångfalden uppskattas koncentrationen av lövträd vara ett bättre alternativ än en jämn spridning över hela området. Stödvillkoren uppmuntrar till att bevara små objekt i naturtillstånd såsom grupper av överståndare och viltbuskage. Det rekommenderas att sådana objekt bevaras i synnerhet i lövträdsdungar. Om arealen för dessa objekt är mindre än tio procent av den totala arealen, avdras deras areal inte från stödbeloppet.
Naturresursinstitutet har analyserat klimat- och mångfaldskonsekvenser, om det i objektet förekommer 20 eller 30 procent lövträd av olika slag under skogens hela cirkulationstid. Simuleringarna har utgått från planteringstidpunkten då objektet haft tio överståndare per hektar. Av dem har hälften varit lövträd. I simuleringarna har hälften av de lövträd som lämnats kvar vid vården av plantbestånd varit björk och hälften asp och al. Enligt resultaten förutsätter odling av olika slags lövträd bland barrträd över hela cirkulationstiden något kraftigare gallringar för att bevara det levande lövträdsbeståndet på en önskvärd nivå. En ökning av inslaget lövträd minskar trädbeståndets kolbindning, eftersom den totala tillväxten minskar och cirkulationstiderna blir något kortare. I södra och mellersta Finland ökar ett större inslag lövträd dödligheten och uppkomsten av murknande ved. Mängden murknande ved ökar med skogens stamantal och ståndortens näringsstatus.
Männistö, L., Daesung, L., ja Hynynen, J. Tulonmenetys keskimääräistä suuremmasta lehtipuuosuudesta. Luonnonvarakeskus. 2025.
Om lövträdsinslaget enligt stödvillkoren bibehålls under hela cirkulationstiden, motsvarar konsekvenserna av det föreslagna försöket på det stora hela beskrivningen ovan, men de förblir sannolikt mindre, eftersom incitamentsystemet inte kan ålägga markägare att upprätthålla andelen lövträd under hela cirkulationstiden. Vård- och underhållsskyldigheten för arbetsslaget är fem år. Vid avverkning efter vården av plantbestånd och ungskog kan markägaren således avlägsna alla eller en del av lövträden.
En ökning av andelen lövträd vid vård av plantbestånd och ungskog främjar genomförandet av EU:s restaureringsförordning. Den mängd lövträd som lämnas kvar påverkar i synnerhet skogsindikatorn för trädslagens mångfald. Avsikten är att fastställa ett mål för indikatorn vid utarbetandet av restaureringsplanen.
Skyddszoner
Enligt uppskattningar finns det åtminstone 100 000 kilometer små vattendrag, bäckar och rännilar i Finland. Alla omfattas inte av stödet för lämnande av skyddszoner, utan avsikten är att rikta stödet till särskilt känsliga vattenområden eller områden där lämnandet av skyddszoner tryggar viktiga naturvärden. Stödet allokeras utifrån miljöförvaltningens information om laxfiskbeståndet i vattendrag. Längden på vattendragen med laxfiskbestånd är cirka 42 000 kilometer. I de områden som försöket begränsar sig till finns det cirka 3 200 kilometer vattendrag med laxfiskbestånd. Utifrån detta kan det uppskattas att arealen för de objekt som eventuellt beviljas stöd kommer att vara 19 000–32 000 hektar, om det växer förnybar skog vid alla vattendrag. Detta är dock inte fallet, eftersom en del stränder vid vattendrag används för jordbruk eller andra ändamål än skogsbruk, medan en del av den mark som används för skogsbruk inte är skog som bör förnyas, och därför är antalet potentiella objekt mindre.
Försöket genomförs i Egentliga Finland, Norra Karelen och Kajanaland. Landskapen representerar olika slags regioner runt om i Finland. I Egentliga Finland finns det mycket lermark. I Norra Karelen finns det däremot mycket torvmark. I Kajanaland förekommer det flodpärlmusslor.
Enligt studier bör skyddszonen vara minst 30 meter bred för att bevara mikroklimatet i övergångszonerna på samma nivå som före avverkningen.
Oldén, A., Selonen, V.A. O., Lehkonen, E. & Kotiaho, J.S. (2019). The effect of buffer strip width and selective logging on streamside plant communities. BMC Ecol 19,9 https://doi.org/10.1186/s12898-019-0225-0 Oldén, A., Peura, M., Saine, S., Kotiaho, J.S. & Halme, P. The effect of buffer strip width and selective logging on riparian forest microclimate. (2019). Forest Ecology and Management 453 https://doi.org/10.1016/j.foreco.2019.117623
I objekt som beviljas stöd för lämnande av skyddszoner är skyddszonerna alltid minst 30 meter breda och i allmänhet högst 50 meter breda. De skyddszoner som lämnas skulle vara bredare än vad PEFC- och FSC-certifikaten förutsätter. Skyddszonens bredd påverkas av objektets topografi, jordart och andra särdrag. Till exempel en brant sluttning bör ha en bredare skyddszon än plan terräng. Detsamma gäller om jordarten är erosionskänslig.
Skyddszoner anses främja skogs- och vattennaturens mångfald. De utgör livsmiljöer för många organismer och fungerar som spridningsrutter för arter. Skyddszonerna tryggar också vattenorganismernas livsmiljöer genom att jämna ut vattnets temperaturskillnader och minska belastningen på vattendrag genom att binda näringsämnen och jordmaterial samt minska erosionsrisken vid stränder. Tack vare skyddszonerna minskar mängden näringsämnen och jordmaterial i vattendragen. Strandzonernas trädslag och förna påverkar också markens och lakvattnets surhet. Lövträdens förna minskar lakvattnets surhet. Dessutom är förna en viktig näringskälla för bottenlevande djur i strandvatten.
Keto-Tokoi, P. 2018. Tutkimustietoon perustuvia suosituksia vastuullisen metsänhoidon kehittämiseksi. WWF Suomen raportteja 37.
Lämnande av skyddszoner har också betydelse för landskapet. Dessutom förlänger detta skogens cirkulationstid och ökar trädbeståndets kolbindning samt motverkar minskningen av markens kolreservoar. Om skyddszoner lämnas kvar utanför avverkningsområden även efter att vård- och underhållsskyldigheten upphört kan skyddszonerna bilda en viktig kolreservoar som främjar utvecklingen av vattendragens biologiska mångfald, förbättrar skogens strukturella drag och främjar skogarnas mångfald.
Lämnande av skyddszoner kan främja uppnåendet av målen enligt EU:s restaureringsförordning.
Restaurering av myrar
Närmare en tredjedel av Finlands area består av myrmark. Enligt inventeringen av rikets skogar är något mer än hälften av torvmarken på cirka 9,2 miljoner hektar dikad. Vissa skogsdikade myrar har till följd av nedbrytningen av torven förvandlats till dikade moar. Sammanlagt 54 procent av myrnaturtyperna är hotade
Kaakinen, E., Kokko, A., Aapala, K., Autio, O., Eurola, S., Hotanen, J-P., Kondelin, H., Lindholm, T., Nousiainen, H., Rehell, S., Ruuhijärvi, R., Sallantaus, T., Salminen, P., Tahvanainen, T., Tuominen, S., Turunen, J., Vasander, H. ja Virtanen, K. 2018. Suot. Julk.: Kontula, T. & Raunio, A. (red.). Suomen luontotyyppien uhanalaisuus 2018. Luontotyyppien punainen kirja – Osa 1: Tulokset ja arvioinnin perusteet. Suomen ympäristökeskus & ympäristöministeriö, Helsinki. Suomen ympäristö 5/2018.
. Enligt en bedömning av hotade arter är myrar den primära livsmiljön för 280 arter.
Hyvärinen, E., Juslén, A., Kemppainen, E., Uddström, A. & Liukko, U.-M. (toim.) 2019. Suomen lajien uhanalaisuus – Punainen kirja 2019. Ympäristöministeriö & Suomen ympäristökeskus. Helsinki. 704 s.
Av arealen för de naturtyper vars tillstånd bör förbättras till följd av skyldigheterna enligt restaureringsförordningen är en stor andel myrnaturtyper. Bland de naturtyper som omfattas av förordningen finns bland annat skogbevuxna myrar, av vilka en stor andel har behandlats som ekonomiskog. Vid planeringen av restaureringen bedöms hur mycket myrar som bör restaureras. Hittills har mindre än 50 000 hektar myrmark restaurerats.
På myrar som restaurerats framgångsrikt motsvarar hydrologin myrar i naturtillstånd, de för myrar typiska växt- och djurarterna återvänder och torv ackumuleras. Restaurering av myrar medför positiva konsekvenser för myrnaturens mångfald. Det gäller dock att notera att det kan ta årtionden för en myr att återgå till sitt naturlika tillstånd. Vitmossa börjar i allmänhet återvända och spridas rätt snabbt. Många arter som är anpassade till myrmiljöer kan återvända till restaurerade objekt och/eller börja föröka sig relativt snabbt. När det gäller mer känsliga arter kan det ta årtionden innan de återvänder till restaurerade objekt, och utfallet är osäkert.
Elo M., Kareksela S., Ovaskainen O., Abrego N., Niku J., Taskinen S., Aapala K. & Kotiaho J. 2024. Restoration of forestry-drained boreal peatland ecosystems can effectively stop and reverse ecosystem degradatio. Communications Earth & Environment 5. https:// doi.org/10.1038/s43247-024-01844-3
Arternas spridning i restaurerade områden främjas av om området är beläget i närheten av biotoper där dessa arter förekommer.
En fördel med restaurering är att den långvariga näringsbelastningen (dikningsbelastningen) på grund av dikning och skogsbruksåtgärder upphör, vilket kan medföra positiva konsekvenser för vattenekosystem nedströms. Efter restaureringsåtgärderna ökar belastningen på vattendrag tillfälligt. Vattenhushållningen i restaurerade myrar börjar dock relativt snabbt återgå till naturtillstånd. Efter belastningstoppen på grund av restaureringsåtgärderna börjar den restaurerade myrens interna näringsbalans och näringsinnehållet i avrinningsvattnet motsvara en myr i naturtillstånd. Återställandet av den interna vattenhushållningen och näringsinnehållet i restaurerade myrar uppskattas ta cirka 5–10 år.
Kareksela, S., Ojanen, P., Aapala, K., Haapalehto, T., Ilmonen, J., Koskinen, M., Laiho, R., Laine, A., Maanavilja, L., Marttila, H., Minkkinen, K., Nieminen, M., Ronkanen, A.-K., Sallantaus, T., Sarkkola, S., Tolvanen, A., Tuittila, E.-S. ja Vasander, H. 2021. Soiden ennallistamisen suoluonto-, vesistö-, ja ilmastovaikutukset. Vertaisarvioitu raportti. Suomen Luontopaneelin julkaisuja 3b/2021. https://doi.org/10.17011/jyx/SLJ/2021/3b
Klimatkonsekvenserna av restaurering är långsamma och inte positiva på kort eller medellång sikt. Växthusgasbalanserna i restaurerade myrar varierar avsevärt. Balansen påverkas av bland annat ståndorten och trädbeståndets tillväxt. Till följd av restaureringsåtgärderna återväts myren, varvid koldioxidutsläppen från torvnedbrytning minskar medan metanutsläppen från jordmånen ökar. Trädbeståndets storlek på området påverkar avdunstningen och den mängd kol som är bunden i trädbeståndet. Höjningen av grundvattennivån minskar trädbeståndets tillväxt. På lång sikt återgår myrens växthusgasutsläpp till utsläppsnivåerna från myrar i naturtillstånd. Utsläppen från karga myrar kan rentav öka, och den klimatuppvärmande effekten kan pågå i tiotals eller hela hundratals år.
Kareksela, S., Ojanen, P., Aapala, K., Haapalehto, T., Ilmonen, J., Koskinen, M., Laiho, R., Laine, A., Maanavilja, L., Marttila, H., Minkkinen, K., Nieminen, M., Ronkanen, A.-K., Sallantaus, T., Sarkkola, S., Tolvanen, A., Tuittila, E.-S. ja Vasander, H. 2021. Soiden ennallistamisen suoluonto-, vesistö-, ja ilmastovaikutukset. Vertaisarvioitu raportti. Suomen Luontopaneelin julkaisuja 3b/2021. https://doi.org/10.17011/jyx/SLJ/2021/3b
Restaurering av myrar åstadkommer inga effekter som snabbt skulle bidra till att kyla ner klimatet. På kort sikt kan positiva klimatkonsekvenser sannolikt uppnås på näringsrika myrar, där restaurering ökar metanutsläppen måttligt i förhållande till den klimatnytta som den långsammare torvnedbrytningen medför.
Stöd beviljas för restaurering av myrar i objekt, om där finns minst en naturtyp som inte befinner sig i ett gott tillstånd och som avses i bilaga 1 till restaureringsförordningen. Således främjar stödet genomförandet av restaureringsförordningen.
Naturvård av lundar
Enligt riksskogsinventeringen består 1–2 procent av Finlands skogsareal av lundar. Största delen av lundarna finns i södra Finland och ägs av privata skogsägare. Sammanlagt 77 procent av lundnaturtyperna är hotade
Kouki, J., Junninen, K., Mäkelä, K., Hokkanen, M., Aakala, T., Hallikainen, V., Korhonen, K. T., Kuuluvainen, K., Loiskekoski, M., Mattila, O., Matveinen, K., Punttila, P., Ruokanen, I., Valkonen, S. ja Virkkala, R. 2018. Metsät. Julk.: Kontula, T. & Raunio, A. (toim.). Suomen luontotyyppien uhanalaisuus 2018. Luontotyyppien punainen kirja – Osa 1: Tulokset ja arvioinnin perusteet. Suomen ympäristökeskus & ympäristöministeriö, Helsinki. Suomen ympäristö 5/2018.
. Av de hotade arterna i Finlands skogar lever 45 procent främst i lundar
Hyvärinen, E., Juslén, A., Kemppainen, E., Uddström, A. & Liukko, U.-M. (toim.) 2019. Suomen lajien uhanalaisuus – Punainen kirja 2019. Ympäristöministeriö & Suomen ympäristökeskus. Helsinki. 704 s.
. De största orsakerna till att lundarter är hotade är förändringarna i trädslagsförhållandet och det minskade antalet gamla träd.
Restaureringsförordningen gäller också lundar. År 2019 rapporterade Finland till EU-kommissionen att det fanns 150 000–360 000 hektar boreala lundar, varav tillståndet för 140 000–350 000 var okänt. Vid planeringen av restaureringen bedöms en hur stor areal lundar som bör restaureras.
Lundväxtlighet förekommer på områden med basiska stenarter, näringsrik lerjord samt vid bäckdälder och källor. Lundar påträffas också under sluttningarna till solexponerade åsar. Typisk lundjord består av näringsrik lundmylla. Lundarna finns främst vid sydvästkusten och på vissa andra områden, och således är det sannolikt att naturvård av lundar i synnerhet kommer att utföras på dessa områden. Lundkoncentrationer finns i södra Tavastland, norra Savolax, mellersta Kajanaland, Kajanaland samt Lapplandstriangeln, norra Kuusamo och Kittilä. Det finns en del lundar på lämpliga biotoper även utanför lundkoncentrationerna, dock mera sparsamt.
Många typiska växtarter i de södra lundarna spred sig till Finland under perioder med varmare klimat innan granen vandrade in. Människorna gynnade tidigare lövträd och röjde granarna från lundarna. Eftersom sydliga lövbärande växter inte klarar sig i konkurrensen mot granen i detta extrema klimat övertar granen dessa områden om inga vårdåtgärder vidtas. Lundarna i den mellersta och norra boreala zonen är däremot oftast grandominerad blandskog, där största delen av vegetationen i fältskiktet är skuggtålig. I en skog i naturtillstånd förnyas trädbeståndet gradvis när gamla granar faller. Lövträd och undervegetation hinner i allmänhet bli rikligare i de luckor som uppkommer innan nya granar växer upp. I dessa objekt är behovet av vård mindre.
Siitonen, J. 2024. Lehtojen hoitotarpeen pisteytys -taustaraportti. Luonnonvarakeskus.
Naturvården av lundar siktar på att förbättra livsbetingelserna för arter som är typiska för respektive lund och öka de typiska strukturella dragen för denna skogstyp. Typiska strukturella drag hos lundar är skiktad vegetation, varierande trädarter och åldersstruktur, i allmänhet en stor andel lövträd och tack vare detta en mångformig flora och fauna. Vid naturvård och restaurering beror åtgärderna på objektet, men i allmänhet anknyter de till vård av trädbeståndets sammansättning. Vårdåtgärderna kan till exempel bestå av röjning av granar, ökning av den strukturella variationen och mängden dött virke, avlägsnande av hyggesrester samt gynnande av ädla lövträd vid vårdåtgärderna. I fuktiga lundar kan det vara motiverat att restaurera vattenhushållningen genom att dämma upp diken. I torra lundar kan vården gå ut på att öka solexponeringen genom en mer omfattande gallring av trädbeståndet än vanligt.
Syftet med urvalskriterierna för naturvården av lundar är att styra stödet till objekt, där lundens ekologiska kvalitet är så hög som möjligt men där vård ändå behövs. Den ekologiska kvaliteten beskriver hur nära objektets strukturella drag ligger en motsvarande lundnaturtyp i naturtillstånd eller ett optimalt tillstånd. När det gäller urvalskriterierna för ekologisk kvalitet på över 40 år gamla skogar ingår bland dem de värdefulla särdrag relaterade till trädbeståndets struktur som beskrivs i lundnaturtypen i Natura 2000-naturtypsguiden
Airaksinen, O. ja Karttunen, K. 2021. Natura 2000 -luontotyyppiopas. Suomen ympäristökeskus. Helsinki. Ympäristöopas 46.
. Delvis liknande bedömningskriterier används också i bedömningen av hur hotade olika naturtyper är
Kouki, J., Junninen, K., Mäkelä, K., Hokkanen, M., Aakala, T., Hallikainen, V., Korhonen, K. T., Kuuluvainen, K., Loiskekoski, M., Mattila, O., Matveinen, K., Punttila, P., Ruokanen, I., Valkonen, S. ja Virkkala, R. 2018. Metsät. Julk.: Kontula, T. & Raunio, A. (toim.). Suomen luontotyyppien uhanalaisuus 2018. Luontotyyppien punainen kirja – Osa 1: Tulokset ja arvioinnin perusteet. Suomen ympäristökeskus ja ympäristöministeriö, Helsinki. Suomen ympäristö 5/2018.
, METSO-programmets naturvetenskapliga urvalsgrunder
Syrjänen, K., Hakalisto, S., Mikkola, J., Musta, I., Nissinen, M., Savolainen, R., Seppälä, J., Seppälä, M., Siitonen, J. ja Valkeapää, A. 2016. Monimuotoisuudelle arvokkaiden metsäympäristöjen tunnistaminen - METSO-ohjelman luonnontieteelliset valintaperusteet 2016–2025. Ympäristöministeriö ja maa- ja metsätalousministeriö. Helsinki. Ympäristöministeriön raportteja 17/2016.
och ekologiska kompensation
Jalkanen, J., Nieminen, E. ja Ahola, A. 2025. Luontotyyppien ekologisen tilan arviointi ekologisessa kompensaatiossa. Versio 1.0–2025.
. Även en klassificering av vårdbehovet har tidigare använts i lundskyddsprogrammet
Alapassi, M. ja Alanen, A. 1988. Lehtojen suojelutyöryhmän mietintö. Komiteanmietintö 1988: 16, Ympäristöministeriö. Helsinki.
. Urvalsgrunderna beaktar dessutom objektens regionala läge i förhållande till andra lundar, dvs. deras konnektivitet. Konnektiviteten ger arterna en möjlighet att breda ut sig till nya områden, vilket stöder artbeståndet.
Mikkonen, N., Leikola, N., Lahtinen, A. Lehtomäki, J. & Halme, P. 2018. Monimuotoisuudelle tärkeät metsäalueet Suomessa - Puustoisten elinympäristöjen monimuotoisuusarvojen Zonation-analyysien loppuraportti. Helsinki. Suomen Ympäristökeskuksen raportteja 9/2018.
Till följd av restaurering av lundar har lundarnas strukturella drag och lundarternas livsförhållanden förbättrats, vilket avsevärt ökar naturens mångfald, eftersom ett stort antal arter förekommer i lundar.
Stöd beviljas för restaurering av lundar i objekt, om där finns minst en naturtyp som är lund och som inte befinner sig i ett gott tillstånd och som avses i bilaga 1 till restaureringsförordningen. Således främjar stödet genomförandet av restaureringsförordningen.