1.1  Polislagen

2 kap. Allmänna befogenheter

17 §.Användning av maktmedel. Enligt den gällande paragrafens 4 mom. har polisen rätt att med försvarsmaktens bistånd samt på finskt havsområde och inom Finlands ekonomiska zon med gränsbevakningsväsendets bistånd använda militära maktmedel för att förhindra eller avbryta ett terroristbrott med iakttagande av handräckningslagen och 77 a—77 d § i gränsbevakningslagen. I momentet görs en lagstiftningsteknisk ändring genom att omnämnandet av militära maktmedel stryks och ersätts med ett nytt omnämnande som motsvarar de bestämmelser i gränsbevakningslagen som gäller användning av vapenmakt och som det i denna proposition föreslås att ska ändras samt handräckningslagen. I 77 a § i gränsbevakningslagen ska det finnas bestämmelser om sådan användning av maktmedel som utnyttjar beväpning som skaffats som krigsmateriel, varvid användningen av maktmedel antingen är handräckning eller assistans som till innehållet motsvarar det. I handräckningslagens 4 § 2 mom. föreskrivs om sådan användning av vapenmakt med krigsmateriel som är slagkraftigare än användningen av en tjänstemans personliga vapen och som lämpar sig för polisuppdrag. 

Genom ändringen vill man göra skillnad mot definitionen av användning av försvarsmaktens militära maktmedel i 4 § i lagen om försvarsmakten. I den definitionen avses med militära maktmedel användning av militärpersoners personliga vapen och kraftfullare vapenmakt. Ändringen av ordalydelsen inverkar inte på innehållet i det bistånd som lämnas. Strukturen i momentet har ändrats av tydlighetsskäl.  

Det föreslås att 77 a § i gränsbevakningslagen ska ändras så att polisen för att förhindra eller avbryta sådana brott som avses i 34 a kap. 1 § 1 mom. 2—7 punkten eller 2 mom. i strafflagen har rätt att utöver på finskt havsområde och inom Finlands ekonomiska zon även på ett havsområde och inom en ekonomisk zon som hör till en annan medlemsstat i Europeiska unionen få sådan assistans av gränsbevakningsväsendet som kräver användning av maktmedel som utnyttjar beväpning som skaffats som krigsmateriel. Enligt det berörda momentet har polisen rätt att med bistånd av gränsbevakningsväsendet använda ovannämnda maktmedel även på ett havsområde eller inom en ekonomisk zon som hör till en annan medlemsstat i Europeiska unionen.  

Dessutom ska det i den föreslagna 9 kap. 2 a § i polislagen finnas närmare bestämmelser om innehållet i den assistans som en annan myndighet ger till polisen och om förfarandet för fattande av beslut om assistansbegäran. I den föreslagna 9 kap. 9 e § ska det finnas bestämmelser om polisens befogenheter utanför finskt territorium och hänvisas till polislagen och bestämmelser som utfärdats med stöd av den. Sålunda omfattas också bestämmelserna om assistans från en annan myndighet i 2 kap. 17 § 4 mom. i polislagen av polisens befogenheter. 

9 kap. Särskilda bestämmelser

2 a §.Andra myndigheters assistans till polisen vid lämnande av internationellt bistånd. I paragrafen finns det bestämmelser om den assistans som andra myndigheter ger polisen vid lämnande av internationellt bistånd, förfarandet för beslutsfattande samt assistansens innehåll.  

Med stöd av lagstiftningen om handräckning kan polisen för närvarande få för utförande av polisuppdrag handräckning av en annan myndighet endast inom finskt territorium. Dessutom finns det i den verksamhetsspecifika lagstiftningen, t.ex. gränsbevakningslagen och lagen om försvarsmakten, bestämmelser om andra myndigheters assistans till polisen utanför finskt territorium. Syftet med paragrafen är att ge Finland möjlighet att i så stor utsträckning som möjligt delta i internationellt samarbete. Därför ska till polislagen fogas omfattande bestämmelser om polisens möjlighet att ta emot assistans av en annan finsk myndighet när polisen utför polisuppdrag utomlands samt om det förfarande som gäller fattande av beslut om assistansen. Med stöd av paragrafen har polisen möjlighet att i polisuppdrag utnyttja andra myndigheters särskilda sakkunskap, personalresurser eller materiel i krävande situationer även utanför finskt territorium. Paragrafen kunde tillämpas exempelvis i situationer som omfattas av solidaritetsklausulen, men också vid annat internationellt bistånd inom polisverksamheten.  

Med stöd av Prümbeslutet och Prümfördraget samt Atlasbeslutet kan endast de behöriga nationella myndigheter som är verksamma inom tillämpningsområdet för dessa beslut delta i samarbetet. Sålunda gäller den föreslagna paragrafen endast den assistans som dessa behöriga myndigheter ger när det är fråga om Prümsamarbete eller Atlassamarbete. Enligt lagen om sättande i kraft av Prümfördraget och enligt förarbetet när det gäller lagen om genomförande av Prümbeslutet är utöver polisen tullmyndigheten och gränsbevakningsmän behöriga myndigheter att utföra gemensamma insatser i Prümsamarbetet. En polismans befogenheter omfattar gemensamma insatser för upprätthållande av allmän ordning och säkerhet samt brottsbekämpning. Tullmyndigheten och gränsbevakningsmännen har befogenheter att genomföra en gemensam insats endast i brottsbekämpande syfte. Atlasbeslutet gäller samarbete mellan medlemsstaternas särskilda insatsgrupper i krissituationer, och med särskilda insatsgrupper avses enligt artikel 2 i Atlasbeslutet varje brottsbekämpande enhet i en medlemsstat, vilken har hantering av krissituationer som en specialuppgift. Försvarsmakten eller räddningsmyndigheterna är inte sådana behöriga myndigheter som avses i Prümbeslutet eller Atlasbeslutet.  

Enligt paragrafens 1 mom. kan en annan finsk myndighet assistera polisen vid lämnande av internationellt bistånd när det gäller att utföra polisuppdrag enligt polislagen. Bistånd kan lämnas på begäran av inrikesministeriet och bistånd som innefattar assistans av en annan myndighet kan lämnas endast med samtycke av den stat som begär bistånd. Med särskild hänsyn till vilken betydelse närvaron av en främmande stats soldater inom en annan stats territorium har är det synnerligen viktigt att den mottagande staten har en tydlig uppfattning om hur den helhet av bistånd som Finland lämnar är utformad. 

Assistans kan komma i fråga vid sådant internationellt bistånd som det föreskrivs om i 9 b §, som fogas till detta kapitel. Assistans kan ges närmast av en räddningsmyndighet, gränsbevakningsväsendet, tullmyndigheten eller försvarsmakten. Den myndighet som ger assistans kan endast ge sådan assistans för vilken den har nationell behörighet. En annan myndighet kan assistera polisen utomlands endast om det i lagstiftningen om den andra myndigheten finns bestämmelser om uppdraget. Den andra myndigheten kan assistera genom sin särskilda sakkunskap, materiel eller personal vid utförande av polisuppdrag. Det är även möjligt att använda maktmedel samt som en del av assistansen krigsmateriel eller materiel som skaffats som krigsmateriel. En insats som utförs med stöd av polislagen är en polisinsats, om vars detaljer man avtalar med den mottagande staten i enlighet med tillämplig lagstiftning vid respektive insats. Liksom vid nationell handräckning kan vid internationellt bistånd assistans ges endast om polisens resurser är otillräckliga för utförandet av uppdraget eller om det för uppdraget behövs specialpersonal eller specialmateriel som polisen saknar. 

I 12 § i lagen om försvarsmakten finns det bestämmelser om att i utlandet ge assistans till en annan behörig finsk myndighet. Assistansen kan omfatta materiel, material eller experthjälp. Enligt bestämmelsen får maktmedel inte användas då bistånd lämnas. Denna bestämmelse ger alltså redan nu polisen assistans av försvarsmakten utanför finskt territorium när det är fråga om uppdrag som omfattas av polisens behörighet. I regeringspropositionen med förslag till lagar om ändring av lagen om försvarsmakten, territorialövervakningslagen och värnpliktslagen föreslås det att begränsningen av att maktmedel inte får användas vid lämnande av bistånd ska strykas. Till lagen fogas bestämmelser om användning av maktmedel vid assistans till en annan myndighet.  

Såsom ovan i motiveringen av 2 kap. 17 § i polislagen anges, ska det i 77 a § i gränsbevakningslagen föreskrivas att även på ett havsområde eller inom en ekonomisk zon som hör till en annan EU-medlemsstat ska polisen under vissa förutsättningar ha rätt att för förhindrande eller avbrytande av ett terroristbrott få av gränsbevakningsväsendet assistans som kräver användning av maktmedel som utnyttjar beväpning som skaffats som krigsmateriel.  

I praktiken utvidgas genom den föreslagna ändringen polisens möjlighet att för utförande av polisuppdrag få även utanför finskt territorium assistans som motsvarar handräckning. Med stöd av den föreslagna 9 e § har polisen vid internationellt bistånd utanför finskt territorium motsvarande befogenheter som enligt bestämmelserna i denna lag. Sålunda ska också bestämmelserna i 2 kap. 17 § i polislagen om polisens rätt att använda maktmedel och att få sådan assistans av en annan myndighet som innefattar användning av maktmedel tillämpas. Detta är innehållsmässigt en betydande förändring. Assistansen kan omfatta material- och experthjälp samt användning av maktmedel inklusive användning av vapenmakt som utnyttjar krigsmateriel eller materiel som skaffats som krigsmateriel. I fortsättningen har polisen rätt att för att förhindra eller avbryta ett terroristbrott använda med försvarsmaktens bistånd även utanför finskt territorium sådan vapenmakt som är slagkraftigare än användningen av en tjänstemans personliga vapen, som utnyttjar krigsmateriel och som lämpar sig för polisuppdrag. På motsvarande sätt har polisen rätt att med stöd av gränsbevakningsväsendet på ett havsområde eller inom en ekonomisk zon som hör till Finland eller en annan EU-medlemsstat använda maktmedel som utnyttjar materiel som skaffats som krigsmateriel.  

Denna ändring syftar till att särskilt när det gäller att bekämpa terrorism uppfylla EU-ländernas solidaritet som fastställts genom Lissabonfördraget. Effekterna av terrordåd är av gränsöverskridande karaktär och alla stater har skyldigheten att bekämpa terrorism. Det är möjligt att de allvarligaste terrordåden genomförs med hjälp av sådana medel vars bekämpning kan kräva användning av militära maktmedel. I Finland är det inte motiverat att utrusta polisen med sådana maktmedelsredskap. I det finländska samhället finns det ingen användning för dem i polisens normala arbete. Den ovannämnda utvidgningen av tillämpningsområdet syftar till att ge Finland möjlighet att i så omfattande utsträckning som möjligt delta i internationell verksamhet inom polisens verksamhetsområde. Användningen av de militära maktmedel som avses i förslaget är mycket osannolik och riktas även i det fall att detta sker mot dem som utför ytterst allvarliga brott, dvs. det är fråga om att förhindra och avbryta terrordåd. Avsikten är att polisen också vid internationellt bistånd kan få assistans som motsvarar handräckning av en annan finsk myndighet. 

I paragrafens 2 mom. definieras på motsvarande sätt som i bestämmelserna om nationell handräckning ledningshierarkin i fråga om den personal som ger och den personal som tar emot assistans samt innehållet i den assistans som ges. Den tjänsteman som ger assistans ska följa order och anvisningar av den polisman som leder uppdragets utförande och agera inom ramen för de befogenheter som polismannen i enlighet med 9 e § kan bemyndiga tjänstemannen att utöva. Den tjänsteman som ger assistans har i ett synnerligen viktigt och brådskande uppdrag rätt att under polismannens uppsikt använda sådana för uppdraget behövliga maktmedel som polismannen med stöd av sina befogenheter bemyndigar tjänstemannen att använda och som med hänsyn till situationen kan anses vara försvarliga. För att förhindra eller avbryta sådana brott som avses i 34 a kap. 1 § 1 mom. 2—7 punkten eller 2 mom. i strafflagen kan assistansen omfatta användning av militära maktmedel eller användning av maktmedel enligt 77 a § i gränsbevakningslagen, om detta är nödvändigt för att avvärja en överhängande allvarlig fara som hotar ett stort antal människors liv eller hälsa och det inte finns något lindrigare sätt att avvärja faran.  

Eftersom det är fråga om att assistera utförande av polisuppdrag, är befogenheterna för de tjänstemän som ger assistans begränsade till assistans av polisuppdrag. Sålunda kan behörigheten för en myndighet som ger assistans inte överskrida det som föreskrivs om en polismans befogenheter vid lämnande av internationellt bistånd i 9 e § i detta kapitel. På det civilrättsliga och straffrättsliga ansvaret för en tjänsteman som ger assistans tillämpas 9 f §.  

Till paragrafens 3 mom. fogas bestämmelser som motsvarar handräckningslagens bestämmelser i 5 a § om att polisen svarar för den allmänna ledning och samordning av parternas åtgärder som behövs för att assistansen ska kunna utföras tryggt samt för arbetarskyddsarrangemangen.  

Enligt 4 mom. kan inrikesministeriet av något särskilt skäl begära att en annan myndighet ger polisen assistans när det gäller att utföra ett polisuppdrag utan att en finländsk polisman är närvarande vid lämnandet av internationellt bistånd. I dessa situationer är användning av maktmedel inte tillåten. Bestämmelsen är en avvikelse från utgångspunkten att uppdrag som omfattas av polisens verksamhetsområde utförs under polisens ledning också vid internationellt bistånd. Att lämna bistånd till utförande av polisuppdrag där en finländsk polisman inte är närvarande förutsätter samtycke av den stat som begär bistånd. Till följd av den avvikande situationen ska inrikesministeriet fatta besluten i sådana situationer som denna paragraf avser. Inrikesministeriet begär av Polisstyrelsen en bedömning av typen av insats och behoven. Ett särskilt skäl till detta förfarande kan uppstå till exempel i situationer där inrikesministeriet bedömer att en annan myndighets särskilda sakkunskap eller materiel är sådant som bäst bidrar till att klara av situationen i den stat som begär bistånd och att närvaro av en polisman som Finland skickar inte är nödvändig. Till exempel försvarsmakten eller gränsbevakningsväsendet kan ha materiel eller sakkunskap som lämpar sig för hantering av sprängämnen eller andra farliga ämnen och som polisen inte har att erbjuda. Den myndighet som ger assistans fattar med stöd av lagstiftningen om assistans beslutet om givande av assistans. Inrikesministeriets begäran om assistans av en annan myndighet och ett beslut av den myndighet som ger assistans föregår det faktiska beslutet om en hurdan helhet av bistånd för utförande av polisuppdrag som vid internationellt bistånd ska lämnas till en annan stat. Beslutet om helheten av bistånd fattas i enlighet med det förfarande för beslutsfattande som lämpar sig i fallet i fråga, t.ex. med stöd av 9 a eller 9 b § i polislagen eller lagen om beslutsfattande om lämnande av och begäran om internationellt bistånd. 

I 4 mom. föreskrivs också att den tjänsteman som ger assistans utan att en finländsk polisman är närvarande ska följa order och anvisningar som ges av den mottagande statens tjänstemän som leder utförandet av uppdraget. På befogenheterna för en tjänsteman som ger assistans inom en främmande stats territorium och på tjänstemannens civilrättsliga och straffrättsliga ansvar tillämpas bestämmelserna om en polismans befogenheter och civilrättsliga och straffrättsliga ansvar enligt 9 e och 9 f §. Dessutom kan den lagstiftning som gäller den myndighet som ger assistans medföra andra begränsningar. Internationellt samarbete i en annan stat kan genomföras i mycket olika former och sammansättningar. Den personal eller den materiel som Finland skickar kan placeras på mycket olika sätt i den mottagande statens organisation. Den person som Finland sänder ut kan till exempel vara arbetspar med en tjänsteman från den mottagande staten eller så kan den personal som Finland sänder ut fungera enhetligt som en större helhet. Gränserna för befogenheterna enligt Finlands lagstiftning är dock alltid den ram inom vilken den personal som Finland sänder ut är verksam. Den personal som Finland sänder ut kan emellertid inte överskrida de befogenheter som lagstiftningen i en främmande stat fastställer för den personal som lämnar bistånd. 

Enligt paragrafens 5 mom. fattar inrikesministeriet beslutet om att begära assistans som avses i 1 och 3 mom. av en annan myndighet och om att avbryta eller avsluta assistans. Den myndighet som ger assistans fattar med stöd av lagstiftningen om sitt kompetensområde beslutet om givande av assistans. Inrikesministeriets begäran om assistans av en annan myndighet och ett beslut av den myndighet som ger assistans föregår det faktiska beslutet om en hurdan helhet av bistånd för utförande av polisuppdrag som vid internationellt bistånd ska lämnas till en annan stat. Beslutet om helheten av bistånd fattas i enlighet med det förfarande för beslutsfattande som lämpar sig i fallet i fråga, t.ex. enligt 9 a eller 9 b § eller lagen om beslutsfattande om lämnande av och begäran om internationellt bistånd. 

9 a §.Beslutsfattande som avser Prümsamarbete och Atlassamarbete. I denna paragraf föreskrivs om förfarandet för beslutsfattande när samarbete enligt kapitel 5 i Prümavtalet eller enligt Atlasbeslutet inleds. I kapitel 5 i Prümbeslutet finns det bestämmelser om gemensamma insatser, inklusive gemensamma patruller (artikel 17) och bistånd vid större evenemang, katastrofer och allvarliga olyckor (artikel 18). Med stöd av artikel 3 i Atlasbeslutet kan en medlemsstat begära bistånd av en annan medlemsstats särskilda insatsgrupp för att klara av en krissituation. Dessutom ska det i paragrafen finnas bestämmelser om förfarandet vid fattande av beslut om att inleda samarbete enligt Prümfördraget. Samarbete som sker med stöd av Prümbeslutet och Prümfördraget kallas för Prümsamarbete. Samarbete som sker med stöd av Atlasbeslutet kallas för Atlassamarbete. 

Exempel på gemensamma insatser enligt artikel 17 i Prümbeslutet är för upprätthållande av allmän ordning och säkerhet och för förebyggande av brott inrättade gemensamma patruller samt andra gemensamma insatser där utsedda tjänstemän från en eller flera medlemsstater deltar i insatser på en annan medlemsstats territorium.  

En gemensam insats kan vara sampatrullering eller en gemensam insats. En annan medlem av patrullen eller en del av de patruller som deltar i verksamheten kan vara tjänstemän från en annan EU-medlemsstat. Sampatrullering kan t.ex. avse gemensamma patruller i gränsområden, gemensamma insatser i samband med storevenemang, sampatrullering för att upprätthålla den allmänna ordningen och säkerheten samt åtgärder i anknytning till brottsbekämpning eller vägtrafiksäkerheten. Varaktigheten av gemensamma patruller och de övriga detaljerna fastställs när medlemsstaternas behöriga myndigheter avtalar om villkoren för sampatrulleringen. Sampatrulleringen kan vid behov även vara långvarig verksamhet. Som ett exempel på sådan långvarig verksamhet kan den planerade s.k. sampatrulleringen i Lappland nämnas. En gemensam insats kan vara en på förhand fastställd operativ insats som är mer fokuserad än sampatrullering och som utförs för att upprätthålla den allmänna ordningen och säkerheten och för att bekämpa brott.  

Enligt artikel 18 i Prümbeslutet bistår medlemsstaternas behöriga myndigheter varandra i enlighet med sin nationella lagstiftning vid massevenemang och motsvarande storevenemang, katastrofer och allvarliga olyckor. Myndigheterna strävar efter att förhindra brott och upprätthålla den allmänna ordningen och säkerheten genom att underrätta varandra i ett så tidigt skede som möjligt om situationer med gränsöverskridande effekter och utbyta väsentlig information om dessa. Myndigheterna utför och samordnar inom sitt territorium behövliga polisåtgärder i situationer med gränsöverskridande effekter samt sänder i mån av möjlighet ut tjänstemän, experter och rådgivare samt tillhandahåller utrustning på begäran av den medlemsstat inom vars territorium situationen har uppstått. 

Atlasbeslutet kompletterar de bestämmelser i Prümbeslutet som gäller det polisiära bistånd som lämnas mellan medlemsstaterna genom de särskilda insatsgrupperna i andra krissituationer, dvs. i sådana krissituationer orsakade av människor som innebär en allvarlig och direkt fysisk fara för personer, egendom, infrastruktur eller institutioner, i synnerhet tagande av gisslan, kapning och liknande händelser. Det bistånd som avses i Atlasbeslutet grundar sig enligt artikel 3 på den begäran som görs mellan medlemsstaterna, i vilken det begärda biståndets art och det operativa behovet av bistånd anges. Den behöriga myndigheten i den mottagande medlemsstaten får fritt besluta om att bevilja eller avslå en sådan begäran eller föreslå någon annan typ av bistånd. 

Enligt paragrafens 1 mom. fattar Polisstyrelsen beslut om att inleda Prümsamarbete och Atlassamarbete. Enligt Prümbeslutet kan medlemsstaternas utsedda behöriga myndigheter ordna sådant samarbete som avses i beslutet. Enligt Atlasbeslutet kan en medlemsstat genom en begäran som framställts via behöriga myndigheter begära bistånd av en annan medlemsstats särskilda insatsgrupp. Enligt 4 § i polisförvaltningslagen ska Polisstyrelsen i enlighet med inrikesministeriets styrning bland annat planera, utveckla, leda och övervaka polisverksamheten och dess stödfunktioner. I Finland är således Polisstyrelsen den behöriga myndighet som avses i Prümbeslutet och Atlasbeslutet och den kan besluta om att inleda samarbete. Beslutet kan gälla såväl lämnande av bistånd som begäran om bistånd. I regel ska polismän som utbildats för internationellt samarbete delta i Prümsamarbetet och Atlassamarbetet. Till dem ges för deltagandet i samarbetet ett reseförordnande och i fråga om deras tjänsteplikt och rättigheter samt förmåner som har samband med ställningen som tjänsteman då de är utanför finskt territorium gäller samma bestämmelser och föreskrifter som vid utförande av tjänsteuppdrag i Finland. För tydlighetens skull föreslås det att 9 g § om detta fogas till lagen.  

Ett beslut om inledande av samarbete kan gälla att de tjänstemän som Finland sänder ut deltar i Prümsamarbete eller Atlassamarbete i en annan medlemsstat eller att tjänstemän från en annan medlemsstat deltar i Prümsamarbete eller Atlassamarbete inom finskt territorium. Utöver EU-medlemsstaterna deltar Norge och Island i Prümsamarbetet, och bestämmelserna om Prümsamarbetet lämpar sig också i relation till dessa stater.  

De behöriga myndigheterna ingår ett skriftligt operativt avtal om att inleda Prümsamarbete och Atlassamarbete. Undantagsvis kan man muntligen komma överens om samarbete innan det skriftliga avtalet ingås. I Finland är Polisstyrelsen den behöriga myndigheten i samarbete som avses i 5 kap. i Prümbeslutet och Atlassamarbete.  

I enlighet med artikel 17.3 i beslutet om genomförandet av Prümbeslutet fastställer man i det operativa avtalet när det gäller Prümsamarbete bland annat de behöriga myndigheterna i de medlemsstater som ansvarar för insatsen, insatsens specifika syfte, det område där insatsen äger rum och insatsens varaktighet, de tjänstemän som deltar i insatsen, de befogenheter som den utsändande medlemsstatens tjänstemän får utöva samt de tjänstevapen och den ammunition som är tillåtna, övrig utrustning, kostnadsfördelning och övrig information som eventuellt behövs. Bestämmelserna i beslutet om genomförande av Prümbeslutet är direkt förpliktande för Finland. 

I Atlassamarbetet kommer den begärande medlemsstaten och den tillfrågade medlemsstaten överens om sådana praktiska detaljer och sådan organisation av genomförandet som kompletterar Atlasbeslutet. Enligt artikel 3.2 i beslutet kan biståndet i Atlassamarbetet bestå i överensstämmelse med avtalet mellan de berörda medlemsstaterna av tillhandahållande av utrustning och/eller expertis till den begärande medlemsstaten och/eller av genomförande av insatser på den medlemsstatens territorium, om så krävs med användning av vapen. Polisstyrelsen ingår med den andra parten ett operativt avtal om de praktiska detaljerna när det gäller att lämna eller ta emot bistånd enligt Atlasbeslutet. I det operativa avtalet fastställs i den omfattning som Atlassamarbetet kräver motsvarande saker som vid Prüminsatser. 

Enligt paragrafens 2 mom. ska Polisstyrelsen utan dröjsmål underrätta inrikesministeriet om att Prümsamarbete eller Atlassamarbete planeras och om beslut att inleda samarbete. I en exceptionell situation kan inrikesministeriet fatta beslut om att fortsätta samarbete eller bistånd som redan har inletts eller avsluta samarbete eller bistånd som Polisstyrelsen i det berörda fallet har inlett. Detta innebär att samarbetet upphör även i det fallet att de tjänstemän som sänts ut med stöd av Polisstyrelsens beslut redan finns i den andra staten eller att det redan finns med stöd av Polisstyrelsens beslut tjänstemän från en främmande stat i Finland.  

Enligt 3 mom. fattar inrikesministeriet beslut om att inleda Prümsamarbete eller Atlassamarbete, om ärendet är av särskild betydelse för Finlands inre säkerhet men situationen ännu inte kräver att lagen om beslutsfattande om lämnande av och begäran om internationellt bistånd tillämpas.  

Samarbetet kan vara av särskild betydelse för den inre säkerheten, om ett stort antal tjänstemän sänds ut från Finland för att bistå i en annan stat. På det sättet skulle deltagandet i samarbetet ha en betydande inverkan på mängden polisresurser inom finskt territorium och på upprätthållandet av allmän ordning och säkerhet. Då ska det vid beslutsfattandet tas hänsyn till vilken inverkan utsändandet av polisresurser får för garanterandet av polisens funktionsförmåga i Finland och på andra myndigheters verksamhet.  

På motsvarande sätt uppfylls kriteriet för beslutsfattande enligt 3 mom. i det fall att ett stort antal tjänstemän från en främmande stat begärs inom ramen för Prümsamarbete eller Atlassamarbete till Finland. Vid beslutsfattandet ska då vid sidan av övrigt bedömas vilken förmåga att ta emot som myndigheterna i Finland har och vilka effekter de möjligheter att utöva offentlig makt som de utsända tjänstemännen från en främmande stat har får i respektive situation. Om det bedöms att Prümsamarbete eller Atlassamarbete som inleds inom finskt territorium sannolikt inbegriper betydande användning av maktmedel, ska beslutsfattandet ske enligt detta moment. 

Bestämmelser om befogenheterna för en främmande stats tjänstemän som deltar i Prümsamarbetet och Atlassamarbetet finns i lagens 9 c § och om befogenheterna och det civilrättsliga och straffrättsliga ansvaret för utsända finländska polismän vid internationellt bistånd i lagens 9 e och 9 f §. Utgångspunkten är att den utsändande statens tjänstemän handlar inom de befogenheter som värdstaten ger eller, om värdstatens nationella lagstiftning tillåter det, med stöd av befogenheter enligt den utsändande medlemsstatens lagstiftning. Bestämmelserna överförs till polislagen från lagen om genomförande av Prümbeslutet. Avsikten är att bestämmelserna om befogenheter vid polisens internationella bistånd ska sammanställas till en helhet. 

I paragrafens 4 mom. föreskrivs att förfaranden för beslutsfattande enligt 1—3 också ska tillämpas på Prümsamarbete som inleds med stöd av Prümfördraget. Bestämmelserna om operativt samarbete som gäller flygsäkerhetsvakter (artikel 17), åtgärder vid omedelbar fara (artikel 25) och samarbete på begäran (artikel 27) i Prümfördraget gäller fortfarande. 

I 5 mom. ska det finnas en informativ hänvisningsbestämmelse till lagen om beslutsfattande om lämnande av och begäran om internationellt bistånd, som är under behandling i riksdagen. De bestämmelser om beslutsfattande som nämns i paragrafen ska tillämpas om det inte är fråga om sådant bistånd om vars beslutsfattande det föreskrivs i den nämnda lagen.  

9 b §.Lämnande eller mottagande av internationellt bistånd i andra situationer. Den föreslagna bestämmelsen ger möjlighet till internationellt samarbete inom polisens verksamhetsområde i situationer där det inte finns gällande nationell lagstiftning eller EU:s lagstiftning eller bilaterala eller multilaterala överenskommelser. Denna bestämmelse behövs för att Finland på ett omfattande sätt ska kunna delta i internationellt samarbete när hotbilderna för den interna säkerheten förändras. Syftet med bestämmelsen är dock inte att ändra befintligt internationellt samarbete. I enlighet med bestämmelserna i 9 § i detta kapitel gäller i fråga om rättslig hjälp och handräckning som polisen ger polisen i en främmande stat och i fråga om rättslig hjälp och handräckning som polisen får från polisen i en främmande stat samt i fråga om rätten för en främmande stats polisman att utöva en finländsk polismans befogenheter vad som föreskrivs särskilt eller avtalas i internationella överenskommelser som är förpliktande för Finland. 

I 1 mom. finns det för tydlighetens skull bestämmelser om att polisen är ansvarig myndighet vid lämnande och mottagande av internationellt bistånd som omfattas av polisens verksamhetsområde och att polisen kan lämna och ta emot bistånd som omfattas av polisens verksamhetsområde. 

Enligt 2 mom. kan inrikesministeriet om inte något annat följer av någon annan lag, Europeiska unionens lagstiftning eller en internationell överenskommelse som är bindande för Finland fatta beslut om lämnande av annat än sådant bistånd som föreskrivs i 9 a § och omfattas av polisens verksamhetsområde till den stat som begär bistånd. På motsvarande sätt kan inrikesministeriet fatta beslut om att begära av en annan stat bistånd som omfattas av polisens verksamhetsområde. I ett beslut om lämnande av eller begäran om bistånd ska innehållet i biståndet, tjänstemännens befogenheter och de vapen, den ammunition, de maktmedelsredskap och den övriga utrustning som är tillåten för tjänstemännen fastställas. I beskrivningen av innehållet i biståndet ska syftet med, typen och omfattningen av biståndet samt i princip också biståndets varaktighet, fördelningen av kostnaderna och övriga behövliga uppgifter nämnas. Genom förordning av statsrådet kan närmare bestämmelser om innehållet i beslutet utfärdas.  

Momentet ska tillämpas i en situation där bistånd som lämnas eller begärs till sitt innehåll eller sin karaktär är sådant att det separat varken finns gällande bilaterala eller multilaterala avtal om lämnandet av eller begäran om det eller gällande nationell lagstiftning eller EU-lagstiftning om ärendet. Ett exempel på samarbete av detta slag är en situation där en finländare har tagits som gisslan i en stat utanför EU eller en finländares liv eller hälsa utsätts för omedelbar fara. I det fallet förutsätts det att den berörda staten av Finland begär om bistånd som hör till polisens verksamhetsområde. Inrikesministeriet ska höra Polisstyrelsen innan ett beslut om att lämna eller ta emot internationellt bistånd fattas.  

Genom de föreslagna bestämmelserna säkerställs det att det i Finland inte finns några legislativa hinder för lämnande eller mottagande av bistånd som hör till polisens verksamhetsområde.  

I 3 mom. finns det bestämmelser om sådana situationer inom polisens verksamhetsområde som omfattas av internationellt samarbete och där paragrafen kan tillämpas. Vid bistånd eller mottagande av bistånd ska det vara fråga om upprätthållande av allmän ordning och säkerhet, brottsbekämpning, avvärjande av hot om terrorism eller avvärjande av omedelbar fara för människors liv eller hälsa, eller om att lämnandet av eller begäran om bistånd är motiverat på grund av ett hot mot den biståndsbegärande statens eller EU:s inre säkerhet. 

I 4 mom. ska det finnas en informativ hänvisningsbestämmelse till lagen om beslutsfattande om lämnande av och begäran om internationellt bistånd, som är under behandling i riksdagen. De bestämmelser om beslutsfattande som nämns i paragrafen ska tillämpas om det inte är fråga om sådant bistånd om vars beslutsfattande det föreskrivs i den nämnda lagen.  

9 c §.Befogenheter för främmande staters tjänstemän vid Prümsamarbete och Atlassamarbete inom finskt territorium. I paragrafen finns det bestämmelser om befogenheterna för en främmande stats tjänsteman i Finland när tjänstemannen i Finland deltar i verksamhet som genomförs med stöd av Prümbeslutet eller Atlasbeslutet. Från lagen om genomförande av Prümbeslutet överförs 2 § till paragrafen och behövliga preciseringar görs. Syftet med överföringen är att i polislagen utfärda bestämmelser om befogenheter som utövas i verksamhet som genomförs med stöd av såväl Prümbeslutet som Atlasbeslutet. Dessutom ska det i polislagen finnas bestämmelser om befogenheterna för främmande staters tjänstemän vid annat internationellt bistånd. På detta sätt bildar bestämmelserna om befogenheterna för främmande staters tjänstemän en helhet. I genomförandelagarna om Prümfördraget och Prümbeslutet ska det fortsättningsvis finnas bestämmelser om vilka rättigheter främmande staters tjänstemän har som fordonsförare (5 § och 3 §). Avsikten är att överföra dessa bestämmelser till vägtrafiklagen när den totalrevideras.  

Enligt 1 mom. har en främmande stats behöriga tjänsteman som inom finskt territorium deltar i verksamhet eller uppdrag som avses i Prümbeslutet, Prümfördraget eller Atlasbeslutet rätt att i enlighet med order och anvisningar av en finländsk polisman utöva en polismans sådana befogenheter som en finsk polisman med stöd av sina befogenheter anvisar tjänstemannen. Den finländska polismannen avgör inom ramen för sina befogenheter vilka åtgärder som en annan medlemsstats tjänsteman i respektive situation har rätt att vidta. Till 9 h § fogas en bestämmelse om ett tidsbestämt ackrediteringsdokument som ges en främmande stats tjänsteman.  

Till sitt innehåll motsvarar paragrafens 1 mom. i huvudsak 2 § 1 mom. i lagen om genomförande av Prümbeslutet. Bestämmelsen ska utvidgas till att även kunna tillämpas på en annan medlemsstats tjänsteman som utför ett uppdrag som avses i Atlasbeslutet. I Atlasbeslutet finns det inte separata bestämmelser om befogenheterna för en främmande stats tjänstemän. Enligt Atlasbeslutet kommer den begärande staten och den tillfrågade staten överens om praktiska detaljer och hur genomförandet sker (artikel 1). Enligt artikel 3.2 i beslutet kan biståndet bestå i överensstämmelse med avtalet mellan de berörda staterna av tillhandahållande av utrustning och/eller expertis till den ansökande medlemsstaten och/eller av genomförande av insatser inom den medlemsstatens territorium. Vid behov kan biståndet genomföras i form av insatser med användning av vapen. Utgångspunkten i denna proposition är att befogenheterna vid Prümsamarbete och Atlassamarbete motsvarar varandra. 

Enligt artikel 17 i Prümbeslutet handlar tjänstemannen under överinsyn av och i regel i närvaro av värdstatens tjänstemän. En annan medlemsstats tjänsteman kan undantagsvis handla även när en finländsk polisman inte är närvarande, men tjänstemannen ska dock följa den finska polismannens order och anvisningar. I sådana situationer kan order och anvisningarna ges på förhand och den andra medlemsstatens tjänsteman ska om situationen så kräver ha kontakt med den finländska tjänstemannen via tekniska hjälpmedel för att få ytterligare anvisningar eller order. En situation av detta slag kan vara aktuell till exempel vid Finlands västra landgräns där avstånden är särskilt långa. Då kan en svensk eller norsk patrull vara verksam på den finska sidan utan finska myndigheters närvaro, men under de finska myndigheternas ledning och översyn. I momentet finns det också bestämmelser om rätten för en annan medlemsstats tjänsteman att utöva maktmedel under uppsikt av en finländsk polisman. Utövandet av maktmedel ska begränsas till de maktmedel som en finländsk tjänsteman har befogenhet att utöva. Motsvarande bestämmelser ska även tillämpas vid Atlassamarbete.  

Paragrafens 2 mom. motsvarar 2 § 2 mom. i lagen om genomförande av Prümbeslutet. Polis-, tull- och gränsbevakningsmän är behöriga myndigheter att delta i verksamhet enligt Prümbeslutet i Finland. Om en finländsk gränsbevaknings- eller tullman i stället för polisen leder verksamhet som med stöd av Prümbeslutet genomförs i Finland, ska gränsbevaknings- eller tullmannen inom ramen för sina egna befogenheter kunna anvisa en främmande stats tjänsteman behövliga befogenheter.  

I paragrafens 3 mom. ska det finnas bestämmelser om rätten för en främmande stats tjänsteman att bära vapen, ammunition, maktmedelsredskap och annan utrustning när tjänstemannen inom finskt territorium utövar verksamhet eller utför uppdrag enligt Prümbeslutet eller Atlasbeslutet. Bestämmelsen motsvarar bestämmelsen i lagen om genomförande av Prümbeslutet, men dess tillämpning utvidgas till att även omfatta en främmande stats tjänsteman som utför uppdrag enligt Atlasbeslutet. Staternas behöriga myndigheter ska meddela varandra vilka vapen, vilken ammunition, vilka maktmedelsredskap och vilken övrig utrustning som i enlighet med Prümbeslutet är tillåten. I praktiken har detta meddelats på förhand till rådets sekretariat och kommissionen och det förtecknas i EU:s handbok om gränsöverskridande insatser (10505/4/09). Även när man kommer överens med en främmande stat om respektive insats eller om sampatrullering, ska tillåtna vapen, tillåten ammunition, tillåtna maktmedelsredskap och tillåten annan utrustning vid insatsen eller sampatrulleringen fastställas. I varje operation eller sampatrullering grundar sig rätten för statens tjänsteman att bära vapen, andra maktmedelsredskap, ammunition och annan utrustning direkt på det operativa avtal som de behöriga myndigheterna har ingått. I propositionen föreslås det att det inte längre behövs ett separat beslut om rätten att bära vapen och andra maktmedelsredskap, eftersom dessa frågor redan avtalas i det operativa avtalet. 

I 4 mom. föreskrivs om rätten att använda maktmedelsredskap. Bestämmelsen motsvarar bestämmelsen i lagen om genomförande av Prümbeslutet, men den har nu utvidgats till att även omfatta en sådan främmande stats tjänsteman som avses i Atlasbeslutet och som deltar i uppdraget. Användningen av maktmedelsredskap förutsätter i varje enskilt fall att en finländsk polisman och i de situationer som omfattas av Prümbeslutet även en gränsbevakningsman eller tullman inom ramen för sina befogenheter har anvisat en främmande stats tjänsteman att använda maktmedelsredskap. 

I 5 mom. finns det genom hänvisning till bestämmelserna i 2 kap. 17 § 1 och 2 mom. i polislagen och 4 kap. i strafflagen bestämmelser om nödvärn och om excess vid användning av maktmedel. En främmande stats tjänsteman är vid användning av maktmedel i motsvarande ställning som en finländsk polisman. 

9 d §.Ställningen i andra situationer för främmande staters tjänstemän inom finskt territorium. I paragrafen finns det bestämmelser om befogenheterna för en främmande stats tjänsteman inom finskt territorium när tjänstemannen på begäran av Finland inom polisens verksamhetsområde deltar i internationellt samarbete som avses i 9 b §. 

I 1 mom. finns det bestämmelser som hänvisar till 9 c § där det föreskrivs om befogenheterna för en främmande stats tjänstemän vid Prümsamarbete och Atlassamarbete. Sålunda tillämpas på befogenheterna för en främmande stats tjänsteman som deltar inom finskt territorium i internationellt samarbete som inletts med stöd av 9 kap. 9 b § det som föreskrivs i 9 c §. 

I paragrafens 2—4 mom. kompletteras bestämmelserna om ställningen för en främmande stats tjänsteman med bestämmelser som motsvarar Prümbeslutets bestämmelser om användningen av nationell uniform, straffrättsligt ansvar och tillämplig lagstiftning om tjänsteförhållande. 

Enligt 5 mom. ska bestämmelserna i paragrafen tillämpas om inte något annat följer av en internationell överenskommelse som är bindande för Finland eller av Europeiska unionens lagstiftning. Denna bestämmelse behövs för att inte till exempel tillämpningen av internationella överenskommelser om styrkors ställning ska förhindras.  

Syftet med bestämmelserna är att en främmande stats tjänsteman i dessa situationer ska befinna sig i en motsvarande ställning när det gäller befogenheter som när det gäller befogenheter inom Prümsamarbetet och Atlassamarbetet. På detta sätt är befogenheterna för främmande staters tjänstemän vid internationellt samarbete reglerade på samma sätt oavsett situation. Sålunda uppstår det i praktiken inte oklarhet om hurdana befogenheter som en främmande stats tjänsteman kan anvisas i respektive situation och vem som är behörig tjänsteman att anvisa befogenheterna. Då det är fråga om ett misstänkt tjänstebrott, hör översynen av hur en främmande stats tjänsteman har handlat i Finland till justitieombudsmannen.  

9 e §.Polismäns befogenheter vid lämnande av internationellt bistånd. I paragrafen föreskrivs det om befogenheterna för en polisman som Finland sänt ut vid lämnande av internationellt bistånd. Enligt 1 mom. ska polislagens bestämmelser om befogenheter och användningen av dem tillämpas på en polisman som utför ett tjänsteuppdrag utanför finskt territorium. En polisman som Finland sänt ut kan alltså använda de befogenheter som polismannen fått utbildning för. Polismannens befogenheter kan dock inte i någon situation överskrida de befogenheter som den mottagande staten anvisar polismannen.  

Med stöd av hänvisningsbestämmelsen i 1 mom. har polismannen till exempel en sådan rätt som avses i 2 kap. 17 § i denna lag att använda maktmedel och att av försvarsmakten och gränsbevakningsväsendet få assistans som förutsätter användning av maktmedel vid internationellt bistånd. Även bestämmelserna om nödvärn och om användning av maktmedel blir tillämpliga genom denna hänvisningsbestämmelse. 

I paragrafens 2 mom. lämnas med stöd av lagen om civilpersonals deltagande i krishantering polismän i anställningsförhållande utanför tillämpningsområdet för paragrafen. På deras befogenheter tillämpas lagstiftningen i fråga. 

9 f §.Polismäns civilrättsliga och straffrättsliga ansvar vid lämnande av internationellt bistånd. I 1 mom. föreskrivs det om polismäns civilrättsliga och straffrättsliga ansvar vid lämnande av internationellt bistånd utanför finskt territorium. På en polisman som på begäran av en främmande stat utför ett tjänsteuppdrag utanför finskt territorium tillämpas de bestämmelser som gäller polismäns civilrättsliga och straffrättsliga ansvar, om inte något annat följer av en internationell överenskommelse som är bindande för Finland eller av EU:s lagstiftning. 

9 g §.Polismäns rättsliga ställning vid lämnande av internationellt bistånd. I paragrafen föreskrivs om polismannens tjänsteplikt, rättigheter samt förmåner som har samband med ställningen som tjänsteman när han eller hon utför ett tjänsteuppdrag utanför finskt territorium. I dessa situationer ges polismän ett reseförordnande och de är på tjänsteresa. Vid operativ verksamhet som sker utanför Finland med stöd av denna lag gäller med andra ord för polismännens tjänsteplikt och rättigheter samt förmåner som har samband med ställningen som tjänsteman samma bestämmelser och föreskrifter som gäller för utförande av tjänsteuppdrag i Finland. 

Genom hänvisningsbestämmelsen är till exempel skadeståndslagens bestämmelser om en tjänstemans skadeståndsansvar och om statens skadeståndsansvar för en skada som orsakats av en tjänsteman samt bestämmelserna om en tjänstemans rätt till biträde och om ersättning av rättegångskostnader i lagen om ersättning av statsmedel till statsanställda för kostnader för vissa rättegångar tillämpliga.  

9 h §.Ackrediteringsdokument. I paragrafen föreskrivs det om möjligheten att till en främmande stats tjänsteman som i Finland deltar i lämnande av bistånd enligt 9 a och 9 b § utfärda ett tidsbestämt ackrediteringsdokument, av vilket tjänstemannens befogenhet framgår. Polisstyrelsen utfärdar ett ackrediteringsdokument av detta slag. Ackrediteringsdokumentet ska innehålla tjänstemannens namn, nationalitet, tjänsteställning och fotografi. Tjänstemannen ska medföra ackrediteringsdokumentet, på begäran visa upp det och återlämna det till Polisstyrelsen när lämnandet av bistånd upphört. Ackrediteringsdokumentet utfärdas på finska och svenska. Syftet med bestämmelsen är att ge möjlighet till att även utomstående kan försäkra sig om att en främmande stats tjänsteman verkar inom finskt territorium med stöd av ett beslut av Polisstyrelsen.  

10 §.Närmare bestämmelser. Till 1 mom. fogas en ny 5 punkt, enligt vilken bestämmelser om de behöriga myndigheter och tjänstemän som avses i Prümbeslutet samt de nationella kontakt- och samordningsställena kan utfärdas genom förordning av statsrådet. Bemyndigandet att utfärda förordning ska överföras till lagen från lagen om genomförande av Prümbeslutet. Enligt den nya 6 punkten kan bestämmelser om innehållet i genomförandearrangemang enligt artikel 1 i Atlasbeslutet utfärdas genom förordning av statsrådet.  

1.2  Lagen om genomförande av vissa bestämmelser i rådets beslut om ett fördjupat gränsöverskridande samarbete, särskilt för bekämpning av terrorism och gränsöverskridande brottslighet

2 §. Det föreslås att paragrafen stryks ur denna lag och överförs med i huvudsak samma innehåll till 9 kap. i polislagen. Tanken är att polislagens bestämmelser om befogenheterna för en främmande stats tjänsteman ska utgöra en helhet. 

4 §. Det föreslås att paragrafen stryks ur denna lag och som sådan överförs till 9 kap. 10 § i polislagen där bestämmelser om utfärdande av närmare bestämmelser har förts ihop. 

1.3  Lagen om polisförvaltningslagen

15 a §.Polisbefogenheter. I 15 a § i lagen om polisförvaltningslagen föreskrivs det om en polismans befogenheter. Enligt 1 mom. har en polisman i hela landet sådana befogenheter som föreskrivs i polislagen eller i någon annan lag. Eftersom det föreslås att polislagen ska ändras i fråga om polisens internationella befogenheter, är det nödvändigt att utvidga en polismans befogenheter vid internationellt bistånd till att även gälla utanför finskt territorium. Det föreslås att ett nytt 2 mom. fogas till paragrafen. I momentet ska det på motsvarande sätt som i 1 mom. föreskrivas att en polisman vid utförande av internationella uppdrag har de befogenheter som föreskrivs i polislagen eller i någon annan lag. Internationella uppdrag ges i första hand till polismän som har anmält sig till dessa uppdrag och som bland annat har de språkkunskaper och andra färdigheter som uppdragen kräver.  

1.4  Lagen om försvarsmaktens handräckning till polisen

4 §. Enligt 4 § 2 mom. i handräckningslagen kan försvarsmaktens handräckning till polisen omfatta användning av militära maktmedel, om det är nödvändigt för att avvärja en överhängande allvarlig fara som hotar ett stort antal människors liv eller hälsa och det inte finns något lindrigare sätt att avvärja faran. Enligt 4 § 3 mom. avses med militära maktmedel sådan användning av vapenmakt med krigsmateriel som är slagkraftigare än användningen av militärpersonens personliga vapen som lämpar sig för polisuppdrag. Det föreslås att 4 § 2 mom. i handräckningslagen för tydlighetens skull ska ändras så att momentet genom en sammanslagning av paragrafens 3 mom. med paragrafens 2 mom. inte längre innehåller ett omnämnande av militära maktmedel. Sålunda föreslås paragrafens 3 mom. bli upphävt. Genom ändringen vill man skapa en skillnad till den definition av användning av försvarsmaktens militära maktmedel som föreskrivs i 4 § i lagen om försvarsmakten. Ändringen inverkar inte på innehållet i handräckningen som ges. 

1.5  Skjutvapenlagen

17 §.Undantag från tillämpningsområdet. I 1 kap.17 § i skjutvapenlagen föreskrivs det om de avvikelser som gäller tillämpningsområdet för lagen. Det föreslås att till 2 mom. fogas nya 4—6 punkter, som gäller Atlasbeslutet, solidaritetsklausulen samt annat internationellt bistånd som inletts med stöd av polislagen. I fortsättningen kommer skjutvapenlagen sålunda inte att vid internationellt bistånd gälla överföring till eller från Finland eller innehav av skjutvapen, vapendelar, patroner och särskilt farliga projektiler som hör till medlemsstatstjänstemän som är verksamma inom finskt territorium. I den gällande paragrafens 2 mom. 2 punkt finns det redan en motsvarande avvikelse när det gäller samarbete som sker med stöd av Prümfördraget samt i 3 punkten när det gäller samarbete med stöd av Prümbeslutet. 

1.6  Räddningslagen

38 §.Internationell räddningsverksamhet. Paragrafens 1 mom. ska motsvara den gällande räddningslagens 38 § 1 mom. På finska har det behöriga ministeriets namn uppdaterats så att det motsvarar ändringen av ministeriets namn vid ingången av 2014. Dessutom har paragrafen språkgranskats. 

Paragrafens 2 mom. är nytt. I momentet hänvisas det till lagen om beslutsfattande om lämnande av och begäran om internationellt bistånd, som är under behandling i riksdagen. Lagen gäller inte statsrådets fattande av beslut om lämnande av eller begäran om internationellt bistånd i de fall där statsrådets allmänna sammanträdes beslutsfattande uteslutande bygger på den omständigheten att ärendet är av särskild ekonomisk betydelse. I fråga om internationell räddningsverksamhet kan det vara fråga om till exempel en situation där kostnaderna för lämnande eller mottagande av internationellt bistånd betydligt överskrider det förslagsanslag som har reserverats för inrikesministeriets överraskande särskilda utgifter och det anses att en normal förberedande behandling i statsrådets finansutskott eller inrikesministeriets beslut inte räcker till, varvid inrikesministeriet med stöd av 12 § 2 mom. i lagen om statsrådet och 7 § 3 punkten i reglementet för statsrådet framlägger ärendet vid statsrådets allmänna sammanträde.  

Paragrafens 3 mom. är nytt. Det föreslås att till paragrafen fogas en definition av bistånd vid räddningsinsatser. I definitionen ska karaktären hos internationell räddningsverksamhet beaktas liksom Europaparlamentets och rådets beslut om unionens civilskyddsmekanism som trädde i kraft vid ingången av 2014. Detta beslut omfattar i första hand skyddet av människor, men också skyddet av miljö och egendom (inklusive kulturarvet) i samband med alla slag av naturkatastrofer och katastrofer orsakade av människan både inom och utanför unionens territorium, däribland miljökatastrofer, havsförorening och akuta hälsorisker. Vid terrordåd eller sådana katastrofer som beror på kärnkrafts- eller strålningsolyckor täcker unionens mekanism endast de beredskaps- och biståndsåtgärder som hör till räddningstjänsten.  

Till den del det är fråga om de insatser som avses i Europaparlamentets och rådets beslut om en civilskyddsmekanism för unionen (1313/2013/EU) och som omfattas av något annat ministeriums än inrikesministeriets kompetensområde, t.ex. hälsokriser eller havsföroreningar, ska det behöriga ministeriet fatta beslutet om att lämna eller ta emot bistånd via unionens civilskyddsmekanism. Vid behov ska beslutet fattas i samråd med inrikesministeriet och de övriga ministerier som har anknytning till ärendet.  

Den föreslagna paragrafens 4 mom. är nytt och i det fastställs innehållet i bistånd som tas emot i Finland vid räddningsinsatser. Med bistånd som tas emot i Finland vid räddningsinsatser avses materialhjälp samt bistånd som lämnas av internationella experter och formationer inom räddningsväsendet till den finska behöriga räddningsmyndigheten i uppgifter inom räddningsverksamhet som avses i 32 §, t.ex. att ta emot larm, att varna befolkningen, att avvärja överhängande olyckor, att skydda och rädda olycksfallsoffer, människor i fara och miljö och egendom, att släcka eldsvådor och begränsa skador och att ha hand om ledning, kommunikation, underhåll och andra stödfunktioner i anslutning till dessa uppdrag. 

I räddningsverksamhet enligt räddningslagen lyder de utländska räddningsformationerna under den finländska räddningsledaren och de har ingen självständig behörighet när de bistår i uppdragen. När det gäller bistånd som tas emot i Finland vid räddningsinsatser finns det därför inget behov av att föreskriva om befogenheterna för främmande staters tjänstemän och ställning i Finland, eftersom befogenheterna utövas uteslutande av de finska räddningsmyndigheterna. Vid mottagandet av bistånd beaktas de berörda internationella överenskommelserna samt Europaparlamentets och rådets beslut om en civilskyddsmekanism för unionen. 

När det gäller räddningsinsatser som tas emot i Finland gäller också det som överenskommits mellan Finland och den stat som lämnar bistånd och det som följer av Europaparlamentets och rådets beslut om en civilskyddsmekanism för unionen (1313/2013/EU). Genom beslutet om civilskyddsmekanismen skapades hög beredskap genom en europeisk insatskapacitet vid nödsituationer, vilken har bildats genom räddningsformationer som kommissionen godkänt och staterna frivilligt anmält. Detaljerade uppgifter om tillgängliga enheter finns i larmsystemet Cecis, som kommissionen upprätthåller.  

De formationer som har godkänts för europeisk insatskapacitet vid nödsituationer uppfyller kvalitetskrav som avtalats med medlemsstaterna, exempelvis självständig funktionsförmåga ute på fältet och förmåga att vara på plats inom 36 timmar från det att en annan stat eller kommissionen har begärt att formationen ska bistå vid en räddningssituation.  

Enligt det föreslagna 5 mom. föreskrivs det om anställningsförhållandet för den finländska personal som deltar i lämnande av bistånd vid räddningsinsatser och om personalens ställning i biståndsverksamheten i lagen om civilpersonals deltagande i krishantering. Det är ändamålsenligt att inrikesministeriets förvaltningsområdes deltagande i internationell verksamhet även i fortsättningen sker med stöd av denna lag. Man har sedan över tio år goda erfarenheter av förfarandet.  

1.7  Gränsbevakningslagen

1 §.Tillämpningsområde. I 3 mom. ändras ett författningsnummer med anledning av kodifieringen av kodexen om Schengengränserna. 

4 §.Den territoriella inriktningen av gränsbevakningsväsendets verksamhet. Upprätthållandet av den gränssäkerhet som avses i paragrafen omfattar att gränsbevakningsväsendet deltar i bland annat Frontexinsatser enligt 15 b § i gränsbevakningslagen och i nätverk av sambandsmän för invandring enligt rådets förordning (EG) nr 377/2004. Det föreslås att bestämmelser om gränsbevakningsväsendets assistans till räddningsmyndigheten, polisen och Tullen även utanför finskt territorium ska fogas till gränsbevakningslagen. I praktiken motsvarar assistansen handräckning. Till paragrafen fogas ett uttryckligt omnämnande av Gränsbevakningens agerande vid givande av stöd till en annan finsk myndighet. 

Till paragrafen fogas också ett nytt 2 mom. med en bestämmelse om Gränsbevakningens deltagande i Prümsamarbete och Atlassamarbete som sker inom ramen för Europeiska unionen. Gränsbevakningsväsendet är en sådan behörig myndighet som avses i Prümbeslutet och Atlasbeslutet och som kan delta i Prümsamarbete och i Atlassamarbete som kompletterar det. 

12 §.Gränsövergångsställen. I 2 mom. ändras hänvisningen till artikeln i kodexen om Schengengränserna till att motsvara den kodifierade rättsakten. 

15 c §.Gränsbevakningsväsendets deltagande i internationella uppdrag samt begäran om tekniskt eller operativt bistånd. I 1 mom. föreskrivs om fattande av beslut om gränsbevakningsväsendets deltagande i andra uppdrag som samordnas av Frontex än snabba insatser, begäran om ökat bistånd enligt artikel 8 i förordningen om inrättande av en gränsförvaltningsbyrå samt om deltagande i något annat internationellt uppdrag. I momentet görs språkliga ändringar, men dess innehåll förblir oförändrat. Gränsbevakningsväsendet är beslutsfattare även i fortsättningen. I andra än de internationella gränssäkerhetsuppdrag som samordnas av Frontex eller i uppdrag enligt förordningen om ett nätverk av sambandsmän vid en finsk beskickning har en gränsbevakningsman inte de befogenheter som avses i gränsbevakningslagen, utan han eller hon har en rådgivande roll. 

I 2 mom. finns det bestämmelser om gränsbevakningsväsendets Prümsamarbete och Atlassamarbete. Gränsbevakningsväsendet är en sådan behörig myndighet som avses i Prümbeslutet och Atlasbeslutet och kan delta i Prümsamarbete och i Atlassamarbete som kompletterar det. Chefen för gränsbevakningsväsendet ska besluta om gränsbevakningsväsendets deltagande i sådant Prümsamarbete inom Finlands eller en annan medlemsstats territorium som avses i 9 kap. 9 a § 1 mom. i polislagen och som Polisstyrelsen fattar beslut om. Likaså fattar chefen för gränsbevakningsväsendet beslut om gränsbevakningsväsendets deltagande i bistånd som Polisstyrelsen har fattat beslut om och som gäller bistånd som lämnas av en särskild insatsgrupp inom ramen för Atlassamarbetet till en annan medlemsstat. 

I paragrafens nya 3 mom. finns det en informativ hänvisning till annat än i denna paragraf och 15 b § föreskrivet beslutsfattande om lämnande av och begäran om internationellt bistånd. Enligt 15 b § är det chefen för gränsbevakningsväsendet som fattar beslut om att ställa gränsbevakningsmän till förfogande och om att lämna tekniskt bistånd. Om ärendet dock i ett enskilt fall är samhälleligt eller ekonomiskt betydelsefullt, ska inrikesministern underrättas om det. Inrikesministern kan med stöd av 16 § i lagen om statsrådet förbehålla sig beslutanderätten i ärendet. Enligt 3 § i lagen om gränsbevakningsväsendets förvaltning (577/2005) leds gränsbevakningsväsendet på inrikesministeriet av chefen för gränsbevakningsväsendet.  

Ärendet kan också komma att avgöras i ett förfarande enligt lagen om beslutsfattande om lämnande av och begäran om internationellt bistånd då det är fråga om bistånd med stöd av artikel 222 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, bistånd med stöd av artikel 42.7 i fördraget om Europeiska unionen, bistånd som inbegriper betydande militära resurser, bistånd som kan inbegripa användning av militära maktmedel, bistånd som är betydande i utrikes- och säkerhetspolitiskt hänseende eller bistånd som är vittomfattande och principiellt viktigt. I praktiken omfattas verksamhet som avses i 15 c § 1 mom. dock inte av tillämpningsområdet för lagen om beslutsfattande om lämnande och mottagande av internationellt bistånd på grund av verksamhetens karaktär. 

Det nuvarande 2 mom. blir 4 mom.  

15 d §.Begäran om och lämnande av gränssäkerhetsbistånd i situationer som avses i artikel 222 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Denna paragraf är ny. Paragrafen ska tillämpas i situationer som avses i solidaritetsklausulen, om unionen inte kan ta i bruk de mekanismer som den har för upprätthållande av gränssäkerheten. Bestämmelser om dessa mekanismer finns i förordningen om inrättande av en gränsförvaltningsbyrå och i förordningen om gränsinsatsenheter (Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 863/2007 om inrättande av en mekanism för upprättande av snabba gränsinsatsenheter och om ändring av rådets förordning (EG) nr 2007/2004 vad beträffar den mekanismen och regleringen av gästande tjänstemäns uppgifter och befogenheter). I en situation där solidaritetsklausulen tillämpas skulle unionen förmodligen aktivera de mekanismer som står till dess förfogande och för att upprätthålla gränssäkerheten inleda en insats som samordnas av Frontex. Om Frontex resurser redan är bundna till andra områden för att kontrollera trycket på de yttre gränserna och det inte är möjligt att inleda en insats som samordnas av Frontex, ska det vara möjligt att med nationella resurser låta gränsbevakningsväsendet bistå en annan EU-medlemsstat att upprätthålla gränssäkerheten och att också begära bistånd av detta slag av Finland. Till skillnad från Frontex insatser ska gränssäkerhetsbistånd kunna begäras till exempel av bara en medlemsstat. 

I Finland kan gränskontroller utföras av gränsbevakningsväsendet, polisen och Tullen. Att begära bistånd ska vara mycket exceptionellt och övervägas endast när de nationella resurserna inte räcker till. Begäran om bistånd ska bygga på en riskanalys som gjorts av Gränsbevakningsväsendet och på en bedömning av hur de nationella resurserna räcker till. Gästande tjänstemäns verksamhet ska organiseras genom en order som ges av gränsbevakningsväsendet.  

Ur gränsbevakningsväsendets personal ska i princip de gränsbevakningsmän som har anmält intresse för internationella uppdrag genom att söka sig till gränsbevakningsväsendets internationella beredskapstrupp förordnas att lämna gränssäkerhetsbistånd utomlands. Beredskapsstyrkans medlemmar har också anmälts till de europeiska gränskontrollenheter (EGBT-pool) som administreras av Frontex. De utsända tjänstemännen ska under sitt utlandsuppdrag stå i tjänsteförhållande till gränsbevakningsväsendet och villkoren för tjänsteförhållandet ska fastställas i enlighet med gränsbevakningsväsendets tjänstekollektivavtalssystem. Uppdragen i samband med gränssäkerhetsbiståndet är tjänsteuppdrag för de gränsbevakningsmän som har sökt sig till den internationella beredskapstruppen och tjänsteuppdragen utförs tjänsteresebaserat. 

I 3 mom. hänvisas det till lagen om beslutsfattande om lämnande av och begäran om internationellt bistånd. Lagen tillämpas när Finland fattar beslut om att lämna internationellt bistånd till en annan stat, till Europeiska unionen eller till en internationell organisation eller om att begära internationellt bistånd av dessa, när det bland annat gäller bistånd som lämnas med stöd av artikel 222 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.  

28 §.Befogenheter i fråga om gränskontroll I 1 mom. 3 och 4 punkten ändras hänvisningen till artikeln i kodexen om Schengengränserna till att motsvara den kodifierade rättsakten. 

33 §.En gränsbevakningsmans befogenheter i polisuppdrag. I 1 mom. föreskrivs det om en gränsbevakningsmans befogenheter bland annat vid förhindrande av brott som begås i terroristiskt syfte och skötsel av särskilda situationer enligt 22 §. En gränsbevakningsman har då de befogenheter som föreskrivs för polismän enligt 2 och 3 kap. i polislagen, om inte en polisman som hör till befälet eller polisens fältchef begränsar dem. Till momentet fogas de befogenheter som polismän har enligt 2 och 3 kap. i polislagen vid Prümsamarbete och Atlassamarbete enligt 9 kap. 9 a § i polislagen. En polisman som hör till befälet eller polisens fältchef kan begränsa de nämnda befogenheterna. 

Paragrafens 2 mom. förblir oförändrat.  

35 e §.Befogenheter och rätt att använda maktmedel för en tjänsteman från en EU-medlemsstat som lämnar gränssäkerhetsbistånd. Paragrafen är ny och i den föreskrivs om befogenheterna och rättigheterna för en annan EU-medlemsstats tjänsteman att använda maktmedel vid genomförande av uppdrag när gränssäkerhetsbistånd lämnas till Finland vid sådan tillämpning av solidaritetsklausulen som avses i 15 d §. Det föreslås att bestämmelserna om befogenheter och rätten att använda maktmedel i möjligaste mån ska överensstämma med artikel 10 i förordningen om inrättande av en gränsförvaltningsbyrå och 35 a § som kompletterar den artikeln. Grunden för en enhetlig reglering är att ett uppdrag som inletts som solidaritetsklausulenligt bistånd senare kan bli en insats som samordnas av Frontex. I det fallet är det motiverat att tjänstemännens befogenheter är så överensstämmande som möjligt. 

Enligt 1 mom. ska en tjänsteman som kommer till Finland för att lämna gränssäkerhetsbistånd ha befogenhet att utföra uppdrag enligt kodexen om Schengengränserna, med undantag för beslut enligt artikel 14 att neka inresa. Enligt den nationella lagstiftningen kan endast en behörig myndighet fatta beslut om det. Med stöd av artikel 16 i kodexen om Schengengränserna kan gränsbevakare utöva befogenheterna för gränskontroll i enlighet med bestämmelserna i förordningen och med nationell rätt. De bestämmelser om yttre gränser som finns i kodexen om Schengengränserna tillämpas också när gränsbevakningen vid de inre gränserna har återinförts. Tjänstemannen kan utföra uppdrag endast enligt order och anvisningar av en finländsk tjänsteman. Tjänstemannen har enligt 35 § 1 mom. rätt att använda maktmedel när en behörig finländsk tjänsteman är närvarande, om tjänstemannens hemmedlemsstat har samtyckt till det och rättigheten att använda maktmedel inte har begränsats i Finlands biståndsbegäran. Bestämmelsen motsvarar i huvudsak 35 a § där det föreskrivs om befogenheterna för tjänstemän som deltar i Frontexinsatser. Rätten att använda maktmedel kan dock begränsas i större utsträckning än vad som är möjligt med stöd av 35 a § som bygger på förordningen om inrättande av en gränsförvaltningsbyrå.  

Tjänstemännen får, när de utför sina uppgifter och utövar sina befogenheter, bära tjänstevapen, ammunition, maktmedelsredskap och annan utrustning i enlighet med hemmedlemsstatens nationella lagstiftning. Tillåtna tjänstevapen, tillåten ammunition, tillåtna maktmedelsredskap och tillåten annan utrustning fastställs i Finlands biståndsbegäran. Vid användningen av vapen och andra maktmedelsredskap ska bestämmelserna i 35 § 1 mom. följas. Dessutom är användning av dem tillåten vid sådant nödvärn som avses i 4 kap. 4 §. 

35 f §.Övriga rättigheter och skyldigheter för en tjänsteman från en EU-medlemsstat som lämnar gränssäkerhetsbistånd. I paragrafen föreskrivs det om de övriga rättigheter och skyldigheter som en sådan tjänsteman från en EU-medlemsstat som lämnar gränssäkerhetsbistånd har enligt den solidaritetsklausul som avses i 15 d §. Enligt paragrafens 1 mom. utfärdar inrikesministeriet till en EU-medlemsstats tjänsteman som med stöd av solidaritetsklausulen deltar i lämnandet av bistånd i Finland ett tidsbestämt ackrediteringsdokument med tjänstemannens namn, nationalitet, tjänsteställning och fotografi. Genom ackrediteringsdokumentet kan tjänstemannen identifieras samtidigt som det visar att tjänstemannen har befogenhet att utföra uppdrag enligt begäran om bistånd. Tjänstemannen är förpliktad att medföra ackrediteringsdokumentet och på begäran visa upp det. Ackrediteringsdokumentet ska lämnas tillbaka till inrikesministeriet när lämnandet av bistånd har upphört. Regleringen motsvarar bestämmelserna om insatser som samordnas av Frontex i förordningen om inrättande av en gränsförvaltningsbyrå samt i sak 8 a § där det finns bestämmelser om skyldigheten att ange ställning som gränsbevakningsman samt om identifiering av gränsbevakningsmän. 

I 2 mom. föreskrivs det om tjänstemannens skyldighet att vid lämnandet av bistånd bära sin egen uniform, om inte den behöriga finländska tjänstemannen bestämmer något annat. Utgångspunkten är att uniformen alltid ska bäras när en finländsk gränsbevakningsman är förpliktad att bära uniform.  

I 3 mom. i finns det bestämmelser om tjänstemannens civilrättsliga och straffrättsliga ansvar. Tjänstemannen jämställs med finländska tjänstemän när det gäller brott som tjänstemannen begått eller utsatts för samt skador som tjänstemannen har orsakat. Om en skada som orsakats av tjänstemannen beror på en allvarlig försummelse eller uppsåtlighet, kan man kräva att tjänstemannens hemmedlemsstat helt eller delvis ska ersätta det skadestånd som betalats ut med anledning av skadan. Tjänstemannen omfattas också av den tillämpliga lagstiftningen om disciplin och tjänsteförhållande i sin hemmedlemsstat. Regleringen motsvarar den etablerade praxisen i EU-lagstiftningen och internationella överenskommelser. Då det är fråga om ett misstänkt tjänstebrott, hör översynen av hur en främmande stats tjänsteman har handlat i Finland till justitieombudsmannen. 

Gränsbevakningsväsendet kan ge de tjänstemän som lämnar bistånd rätt att använda sådana av gränsbevakningsväsendets personregister som behövs vid gränskontroll och gränsbevakning. Till 4 mom. fogas en informativ hänvisning, enligt vilken närmare bestämmelser om ärendet finns i lagen om behandling av personuppgifter vid gränsbevakningsväsendet (579/2005). 

35 g §.En gränsbevakningsmans befogenheter och rätt att använda maktmedel vid lämnande av gränssäkerhetsbistånd. I paragrafen finns det bestämmelser om en gränsbevakningsmans befogenheter och rätt att använda maktmedel när gränsbevakningsmannen lämnar sådant gränssäkerhetsbistånd enligt solidaritetsklausulen som avses i 15 d §. Enligt paragrafen har en gränsbevakningsman de befogenheter som föreskrivs i gränsbevakningslagen att utföra uppdrag enligt kodexen om Schengengränserna på begäran av den mottagande medlemsstaten. Befogenheterna kan dock inte överskrida de befogenheter som den medlemsstat som får bistånd anvisar gränsbevakningsmannen.  

Enligt 2 mom. har en gränsbevakningsman rätt enligt bestämmelserna i 35 § 1 och 4 mom. och gränsbevakningslagen att använda sådana behövliga och försvarbara maktmedel som följer den nationella lagstiftningen i den EU-medlemsstat som får bistånd. De maktmedel som används kan inte ens om den mottagande medlemsstaten tillåter det överskrida det som föreskrivs om maktmedlen i Finlands lag. De maktmedel som används kan inte heller överskrida det som är tillåtet i det land som får bistånd.  

När en tjänsteman vid gränsbevakningsväsendet utövar befogenheter och använder de maktmedel som befogenheterna förutsätter, omfattas tjänstemannen av de bestämmelser som finns i bland annat statstjänstemannalagen, gränsbevakningslagen och lagen om gränsbevakningsväsendets förvaltning. En sådan tjänsteman vid gränsbevakningsväsendet som lämnar bistånd i ett annat land omfattas också av bestämmelserna om disciplin i lagen om militär disciplin och brottsbekämpning inom försvarsmakten (255/2014) samt av bestämmelserna om tjänstemannarättsliga förfaranden i statstjänstemannalagen. På brott som en finsk medborgare har begått utanför Finland tillämpas Finlands lag. På tjänstebrott enligt 40 kap. i strafflagen som har begåtts utanför Finland av en sådan tjänsteman vid gränsbevakningsväsendet som lämnar bistånd tillämpas Finlands lag. De gränsbevakningsmän som deltar i gränsbevakningsväsendets internationella uppdrag har nästan utan undantag en militär tjänst vid gränsbevakningsväsendet. Då tillämpas Finlands lag på sådana militära brott enligt 45 kap. i strafflagen som de har begått utanför Finland. 

35 h §.En gränsbevakningsmans rättsliga ställning utanför finskt territorium. I paragrafen föreskrivs det för tydlighetens skull om en gränsbevakningsmans tjänsteplikt samt förmåner som har samband med hans eller hennes ställning som tjänsteman när han eller hon utför uppdrag utanför Finland i egenskap av medlem i Frontex snabba insatsstyrka, i en gemensam insats eller ett gemensamt pilotprojekt, i ett gränssäkerhetsbiståndsuppdrag enligt solidaritetsklausulen och i ett annat av gränsbevakningsväsendets internationella uppdrag. I dessa situationer ges gränsbevakningsmannen ett reseförordnande och han eller hon är på tjänsteresa. 

På tjänsteplikten och rättigheterna tillämpas samma bestämmelser som vid tjänsteuppdrag som utförs i Finland. Genom hänvisningsbestämmelsen är till exempel skadeståndslagens bestämmelser om en tjänstemans skadeståndsansvar och om statens skadeståndsansvar för en skada som orsakats av en tjänsteman samt bestämmelserna om en tjänstemans rätt till biträde och om ersättning av rättegångskostnader i lagen om ersättning av statsmedel till statsanställda för kostnader för vissa rättegångar tillämpliga. Till exempel bestämmelserna om civilrättsligt ansvar enligt artikel 10 b i förordningen om inrättande av en gränsförvaltningsbyrå kan komma att tillämpas. Villkoren för tjänsteförhållandet fastställs enligt statens tjänste- och arbetsvillkor samt gränsbevakningsväsendets preciserande tjänstekollektivavtal. 

77 §.Handräckning och assistans av gränsbevakningsväsendet. Till 2 mom. fogas bestämmelser om att gränsbevakningsväsendet kan ge assistans till räddningsmyndigheter, polisen och Tullen också utanför finskt territorium i ett uppdrag som omfattas av deras verksamhetsområden. I lagen om försvarsmakten finns det inga bestämmelser om försvarsmaktens rätt att begära assistans av andra finska myndigheter vid lämnande av internationellt bistånd. 

Eftersom begreppet handräckning endast omfattar verksamhet inom finskt territorium, ska till denna del termen assistans användas i paragrafen. Assistansen kan bestå av användning av materiel, personalresurser eller särskild sakkunskap som gränsbevakningsväsendet har. Tillägget ger gränsbevakningsväsendet möjlighet att ge assistans till de ovannämnda myndigheterna bland annat vid bistånd enligt solidaritetsklausulen när de nämnda myndigheterna är behöriga myndigheter enligt Finlands lag. Även för assistans som ges utanför finskt territorium är förutsättningen att detta inte äventyrar utförandet av andra viktiga uppgifter som enligt lag ska skötas av gränsbevakningsväsendet.  

Paragrafens 3 mom. ska kompletteras, så att chefen för gränsbevakningsväsendet fattar beslut om givandet av assistans till utlandet. I fråga om assistans som ges utanför finskt territorium och som är särskilt betydande med tanke på den inre säkerheten fattas beslutet av inrikesministeriet. Samarbetet kan vara särskilt betydande för den inre säkerheten om ett stort antal tjänstemän sänds ut från Finland för att bistå i en annan stat. Då skulle deltagandet i samarbetet ha en betydande inverkan på utförandet av gränsbevakningsväsendets uppgifter i hemlandet. Och då ska det vid beslutsfattandet tas hänsyn till vilken inverkan utsändandet av tjänstemän får för garanterandet av gränsbevakningsväsendets funktionsförmåga i Finland och på andra myndigheters verksamhet.  

Ärendet kan också komma att avgöras i ett förfarande enligt lagen om beslutsfattande om lämnande av och begäran om internationellt bistånd då det är fråga om bistånd som kräver verksamhet som flera myndigheter deltar i vid en vittomfattande biståndssituation eller vid en annan situation där den berörda lagen tillämpas. 

77 a §.Handräckning och assistans av gränsbevakningsväsendet till polisen på havsområden. Enligt den gällande paragrafen har polisen för att förhindra eller avbryta sådana terrordåd som avses i 34 a kap. 1 § 1 mom. 2—7 punkten eller 2 mom. rätt att vid särskilda situationer till havs få sådan handräckning av gränsbevakningsväsendet som kräver användning av militära maktmedel, om detta är nödvändigt för att avvärja en överhängande allvarlig fara som hotar ett stort antal människors liv eller hälsa och det inte finns något lindrigare sätt att avvärja faran.  

Med militära maktmedel avses sådan användning av vapenmakt som lämpar sig för polisuppdrag, som är slagkraftigare än användningen av en tjänstemans personliga vapen och som utnyttjar beväpning som skaffats som krigsmateriel. Med beväpning som är slagkraftigare än tjänstemannens personliga beväpning, t.ex. stormgevär, avses exempelvis luftvärnsmaskingevär eller granatkastare. Vid handräckning avses med militära maktmedel i detta sammanhang ett fartyg som är försett med krigsmateriel, men däremot avses inte användning av luftfarkosters beväpning. Gränsbevakningsväsendets luftfarkoster är inte försedda med militära maktmedel. 

Gränsbevakningsväsendets handräckning som omfattar militära maktmedel är begränsad till finska havsområden och Finlands ekonomiska zon. Detta har ansetts motiverat, eftersom gränsbevakningsväsendet har särskild funktionsförmåga på havsområdena när det gäller territorialbevakning samt hög beredskap året runt för att upprätthålla sjöräddningsberedskap.  

För att uppfylla de skyldigheter som bygger på solidaritetsklausulen eller annan EU-lagstiftning samt på Finlands internationella överenskommelser, skulle det vara ändamålsenligt att utvidga paragrafens tillämpningsområde till att omfatta havsområden och ekonomiska zoner som hör till andra EU-medlemsstater.  

Det föreslås att ordalydelsen i paragrafen ändras. I paragrafen ska det i stället för bestämmelser om handräckning som kräver användning av militära maktmedel finnas bestämmelser om sådan handräckning som kräver användning av maktmedel som utnyttjar beväpning som skaffats som krigsmateriel. Med användning av maktmedel som utnyttjar beväpning som skaffats som krigsmateriel avses sådan användning av vapenmakt som lämpar sig för polisuppdrag, som är slagkraftigare än en tjänstemans personliga beväpning och som utnyttjar beväpning som skaffats som krigsmateriel. Genom denna ändring görs skillnad mot definitionen av användning av försvarsmaktens militära maktmedel i 4 § i lagen om försvarsmakten. I den definitionen avses användning av militärpersoners personliga vapen och kraftfullare vapenmakt. Ändringen inverkar inte på innehållet i den handräckning som ges.  

På gränsbevakningsväsendets ytfartyg finns det beväpning som skaffats som krigsmateriel och som gränsbevakningsväsendet kan använda vid territorialbevakning och militärt försvar samt när handräckning eller assistans med stöd av denna paragraf ges till polisen för att hindra eller avbryta terrordåd. Med beväpning som skaffats som krigsmateriel avses inte maktmedelsredskap som skaffats för upprätthållande av gränssäkerhet, t.ex. ett redskap vars maktmedelseffekt bygger på ljud, ljus eller förlamande ämnen. Maktmedelsredskap som skaffats för upprätthållande av gränssäkerheten kan också användas vid terrorbekämpning enligt 22 § och vid andra särskilda situationer där gränsbevakningsväsendet på vissa villkor kan ställa till polisens förfogande utrustning, personer och specialsakkunniga. I lagens 33 § finns det bestämmelser om en gränsbevakningsmans befogenheter i situationer enligt 22 §.  

I paragrafens 1 mom. ersätts termen militära maktmedel med användning av maktmedel som utnyttjar beväpning som skaffats som krigsmateriel. 

Enligt paragrafens 2 mom. ska polisen i fortsättningen ha rätt att vid bekämpning av terroristbrott få även på ett havsområde eller inom en ekonomisk zon som hör till en annan EU-medlemsstat vid utförande av uppdrag som syftar till att förhindra eller avbryta sådana terrordåd som fastställs i Europeiska unionens lagstiftning eller i internationella överenskommelser som är bindande för Finland sådan assistans av gränsbevakningsväsendet som omfattar användning av maktmedel som utnyttjar beväpning som skaffats som krigsmateriel. 

Assistans som på ett havsområde eller inom en ekonomisk zon som hör till en annan EU-medlemsstat omfattar användning av maktmedel som utnyttjar beväpning som skaffats som krigsmateriel behövs då polisen med stöd av solidaritetsklausulen lämnar bistånd till en annan EU-medlemsstat när det finns risk för en terrorattack eller när en sådan sker. Enligt artikel 2 i genomförandebeslutet tillämpas beslutet bland annat inom medlemsstaternas landområden, territorialvatten och luftrum. Genomförandebeslutet tillämpas inom en EU-medlemsstats ekonomiska zon när det är fråga om infrastruktur, t.ex. utrustning för oljeborrning, inom den ekonomiska zonen. Att utföra uppdrag på ett havsområde eller inom en ekonomisk zon som hör till en annan EU-medlemsstat kan vara verksamhet som genomförs med stöd av Atlasbeslutet. Verksamheten kan också bero på verksamhetsskyldighet som Finland har till följd av en internationell överenskommelse, exempelvis den s.k. SUA-konventionen (konventionen för bekämpande av brott mot sjöfartens säkerhet, FördrS 11/1999). 

Assistans som omfattar användning av maktmedel som utnyttjar beväpning som skaffats som krigsmateriel kan ges när de personer som utför terrordåd har sådan skyddsutrustning eller utrustning för anfall som är så stark eller effektiv att de nämnda maktmedlen krävs för att förhindra eller skydda sig mot anfallen. Sådana maktmedel kan också behövas när ett kapat fartyg måste stoppas. Användning av beväpning som skaffats som krigsmateriel kräver en uttrycklig begäran av en annan medlemsstat och att maktmedlen ska vara enligt den nationella lagstiftningen i den biståndsmottagande medlemsstaten. De maktmedel som används kan inte ens om den biståndsmottagande medlemsstaten tillåter det överskrida det som föreskrivs om maktmedlen i Finlands lag.  

På assistans som gränsbevakningsväsendet ger polisen ska bestämmelserna i 77 b—77 d § om fattande av beslut om handräckning, ledning av situationer samt kostnader tillämpas. I 77 b § i gränsbevakningslagen finns det bestämmelser om fattandet av beslut om handräckning till polisen, i 77 c § om ledning av en handräckningssituation och i 77 d § om kostnaderna för handräckning. Ett skyndsamt förfarande enligt gränsbevakningslagens 77 b § 1 mom. kan också tillämpas vid fattande av beslut om sådan användning i en annan EU-stat av maktmedel som utnyttjar beväpning som skaffats som krigsmateriel. Vid ett skyndsamt förfarande fattas beslutet av inrikesministeriet. Ett skyndsamt fattande av beslut är motiverat när en annan EU-medlemsstat begär omedelbar hjälp i samband med ett terroristbrott.  

Sådan assistans av gränsbevakningsväsendet till polisen som omfattar användning av maktmedel som utnyttjar beväpning som skaffats som krigsmateriel är inte sådant militärt maktmedelsbistånd som avses i propositionen med förslag till lag om beslutsfattande om lämnande av och begäran om internationellt bistånd (RP 72/2016 rd).  

Det gällande 2 mom. blir 3 mom. och där ändras termen militära maktmedel till att motsvara ordalydelsen i 1 mom.  

Det gällande 3 mom. blir 4 mom. och där fastställs användningen av maktmedel som utnyttjar beväpning som skaffats som krigsmateriel. Med det avses sådan användning av vapenmakt som lämpar sig för polisuppdrag, som är slagkraftigare än en tjänstemans personliga beväpning och som utnyttjar beväpning som skaffats som krigsmateriel. 

Paragrafens nuvarande 4 och 5 mom. blir 5 och 6 mom. och ändras inte. Till paragrafens 6 mom. fogas en hänvisning till 4 kap. 7 § i strafflagen. 

79 a §.Assistans av försvarsmakten till gränsbevakningsväsendet vid lämnande av internationellt bistånd. Denna paragraf är ny. I paragrafens 1 mom. föreskrivs det om sådan assistans inom en annan stats territorium som gränsbevakningsväsendet för att kunna utföra sitt uppdrag får av försvarsmakten i en situation som avses i 15 b—15 d §, dvs. vid Frontexinsatser och gränssäkerhetsbistånd enligt solidaritetsklausulen. Eftersom begreppet handräckning endast omfattar verksamhet inom finskt territorium, ska termen assistans användas i paragrafen. Försvarsmakten kan assistera gränsbevakningsväsendet närmast med utrustning, materiel eller sakkunnighjälp. Assistansen omfattar inte militära maktmedel enligt 4 § i lagen om försvarsmakten.  

Med militära maktmedel avses användning av soldatens personliga vapen och vapen som är slagkraftigare än det.  

Försvarsmaktens personal ska inte då den lämnar bistånd ha de befogenheter som en gränsbevakningsman har enligt gränsbevakningslagen, utan assistansen jämställs med handräckning, som varje myndighet ger enligt sina befogenheter. 

Den behövliga assistansen kan vara t.ex. pansrade trupptransportfordon, luft- eller ytfarkoster, personalresurser för sökning av personer eller annan särskild sakkunskap som försvarsmakten har och som det finns bestämmelser om i 79 § 1 mom. 1—4 punkten. Vid Frontexinsatser kan assistansen endast omfatta i huvudsak logistiska stödtjänster som stöder gränssäkerhetsmyndigheternas åtgärder. I praktiken kan endast personal som ger assistans i fråga om kärnuppgifter vid utrustnings- eller gränssäkerhetsmyndigheterna komma i fråga, eftersom endast gränsbevakningsmän kan sändas till insatserna. De gästande tjänstemän som deltar i gränssäkerhetsinsatser ska kunna utföra alla uppdrag enligt kodexen om Schengengränserna och utöva alla befogenheter som behövs för gränskontroll och gränsbevakning enligt kodexen och som behövs för att uppnå målen för förordningen. 

Det huvudsakliga syftet med de gränssäkerhetsinsatser som samordnas av Frontex är att stödja EU:s inre säkerhet och kontrollen av gränssituationen. Insatserna leds av de myndigheter som ansvarar för värdlandets gränssäkerhet. Genom kontroll av gränssituationen strävar man efter att upptäcka och hindra olaglig invandring till EU. Genom att upprätthålla situationsmedvetenhet strävar man efter att på ett kontrollerat sätt styra upptäckta olagliga invandrare till att omfattas av värdlandets myndighetsåtgärder. Värdlandet för insatsen får utöver stöd för att skapa sig en bild av situationen och för att ta fast olagliga invandrare assistans när det gäller att registrera, ta fingeravtryck och intervjua de olagliga invandrarna. Syftet med intervjuerna är att få information som behövs för återsändande.  

De gränssäkerhetsmyndigheter som deltar i gränssäkerhetsinsatser utför med stöd av myndighetsbefogenheter observationer och fasttagande samt samlar bevismaterial för att avslöja gränsöverskridande brottslighet och för att brottsmisstänkta ska kunna åtalas. Alla gränsbevakare i medlemsstaterna och all annan personal som deltar i gränssäkerhetsinsatser som samordnas av Frontex har innan de deltar i insatser fått utbildning i den berörda EU-rätten och internationella rätten, även i de grundläggande fri- och rättigheterna och i tillgången till internationellt skydd. Dessutom får gränsbevakarna före insatserna anvisningar om hur personer som behöver skydd identifieras och styrs till att vända sig till behöriga instanser. Frontex har utarbetat de gemensamma utbildningskraven för den europeiska gränsbevakarutbildningen. Frontex vidareutvecklar dessa utbildningskrav och erbjuder medlemsstaternas utbildare av de nationella gränsbevakarna utbildning på EU-nivå. Där behandlas också sådan sjörätt och tillgång till internationellt skydd som är av betydelse vid gränssäkerhetsinsatserna. De ovannämnda åtgärderna kan också komma i fråga när Finland lämnar gränssäkerhetsbistånd med stöd av solidaritetsklausulen. 

Försvarsmaktens personal som deltar i givandet av assistans får bära tjänstevapen, ammunition, maktmedelsredskap och annan utrustning på motsvarande sätt som en gränsbevakningsman som deltar i en Frontexinsats eller i lämnande av gränssäkerhetsbistånd enligt 15 d §, dvs. enligt de villkor som uppställts av den EU-medlemsstat som har begärt gränssäkerhetsbistånd. Försvarsmaktens personal kan dock använda sitt tjänstevapen eller andra maktmedelsredskap endast med stöd av 35 § 2 mom. i gränsbevakningslagen eller med stöd av den rätt till nödvärn som alla har. Enligt 35 § 2 mom. har den som på begäran eller med samtycke av en gränsbevakningsman tillfälligt bistår en gränsbevakningsman i en situation där bistånd från en utomståendes sida ska anlitas vid användning av maktmedel på grund av ett synnerligen viktigt och brådskande gränsbevakningsuppdrag rätt att under gränsbevakningsmannens uppsikt använda sådana nödvändiga maktmedel som gränsbevakningsmannen med stöd av sina befogenheter ger fullmakt till. I momentet hänvisas det till bestämmelserna om rätten till nödvärn och om excess i nödvärn i 4 kap. 4 § i strafflagen samt till bestämmelserna om excess i samband med användning av maktmedel i 4 kap. 6 § 3 mom. och 7 § i strafflagen. 

I 2 mom. finns det bestämmelser om fattandet av beslut om begäran om och lämnande av assistans. När det är fråga om materiel vars betydelse eller ekonomiska värde är ringa, t.ex. värmekameror, tillämpas på beslutsfattandet motsvarande bestämmelser som på begäran om handräckning enligt 79 §. Om det är fråga om en situation enligt solidaritetsklausulen eller om ekonomiskt särskilt betydelsefull assistans, fattar inrikesministeriet beslut om begäran om assistans av försvarsmakten. På fattande av beslut om assistans av detta slag tillämpas det som föreskrivs i 12 § 2 mom. i lagen om försvarsmakten. Ärendet kan komma att avgöras i ett förfarande enligt lagen om beslutsfattande om lämnande av och begäran om internationellt bistånd då det är fråga om bistånd med stöd av artikel 222 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, bistånd med stöd av artikel 42.7 i fördraget om Europeiska unionen, bistånd som inbegriper betydande militära resurser, bistånd som kan inbegripa användning av militära maktmedel, bistånd som är betydande i utrikes- och säkerhetspolitiskt hänseende eller bistånd som är vittomfattande och principiellt viktigt. 

1.8  Lagen om behandling av personuppgifter vid gränsbevakningsväsendet

39 §.Annat utlämnande av uppgifter till utlandet. Det föreslås att det till gränsbevakningslagen fogas en ny 15 d § om begäran om och lämnande av gränssäkerhetsbistånd av en annan EU-medlemsstat. Paragrafen ska tillämpas i situationer enligt solidaritetsklausulen i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (artikel 222). Därför föreslås det att en ny 8 punkt fogas till 1 mom. Enligt den nya punkten får gränsbevakningsväsendet ge de tjänstemän som lämnar sådant bistånd som avses i 15 d § i gränsbevakningslagen rätt att använda sådana av Gränsbevakningsverkets personregister som behövs för utförande av de åtgärder som den begäran om bistånd som Finland har framställt kräver. I praktiken är det fråga om de personregister som behövs vid gränskontroller och gränsbevakning. Tjänstemännen får åtkomsträtt endast till de uppgifter som behövs för att utföra de uppgifter som har tilldelats dem. Regleringen motsvarar bestämmelserna i 1 mom. 3 punkten, som föreskriver om rätten att lämna ut uppgifter till tjänstemän som deltar i insatser som samordnas av Frontex. 

3.1  Assistans till polisen som omfattar användning av vapenmakt med krigsmateriel

I propositionen föreslås bestämmelser om att polisen vid lämnande av internationellt bistånd för att förhindra eller avbryta terroristbrott ska ha rätt att få assistans av försvarsmakten som omfattar sådan användning av vapenmakt som är slagkraftigare än användningen av en tjänstemans personliga vapen, som utnyttjar krigsmateriel och som lämpar sig för polisuppdrag. Dessutom ska polisen ha rätt att för förhindrande och avbrytande av brott som begås i terroristiskt syfte få på ett havsområde eller inom en ekonomisk zon som hör till en EU-medlemsstat sådan assistans enligt 77 a § i gränsbevakningslagen som motsvarar handräckning och som omfattar användning av maktmedel som utnyttjar beväpning som skaffats som krigsmateriel. I gränsbevakningslagen avses med maktmedel som utnyttjar beväpning som skaffats som krigsmateriel sådan användning av vapenmakt som är slagkraftigare än en tjänstemans personliga beväpning, som utnyttjar beväpning som skaffats som krigsmateriel och som lämpar sig för polisuppdrag.  

Dessa ändringar syftar till att särskilt när det gäller att bekämpa terrorism uppfylla EU-ländernas solidaritet som fastställts genom Lissabonfördraget. Effekterna av terrordåd är av gränsöverskridande karaktär och alla stater har skyldigheten att bekämpa terrorism. Det är möjligt att de allvarligaste terrordåden genomförs med hjälp av sådana medel vars bekämpning kan kräva användning av militära maktmedel. Förslaget ger möjlighet att bistå en annan EU-medlemsstat vid förhindrande eller avbrytande av terrordåd. 

Enligt de föreslagna bestämmelserna förutsätter användning av maktmedel som utnyttjar beväpning som skaffats som krigsmateriel för gränsbevakningsväsendet en uttrycklig begäran av en annan EU-medlemsstat. Användningen av maktmedel som utnyttjar försvarsmaktens krigsmateriel sker med den biståndsbegärande statens samtycke. Förutsättningen för användning av maktmedel av detta slag är att detta är nödvändigt för att avvärja en överhängande allvarlig fara som hotar ett stort antal människors liv eller hälsa och att det inte finns något lindrigare sätt att avvärja faran.  

På assistans som utnyttjar beväpning som skaffats som krigsmateriel för gränsbevakningsväsendet samt på gränsbevakningsväsendets beslutsfattande och andra förfaranden ska 77 a—77 d § i gränsbevakningslagen tillämpas. På assistans som utnyttjar försvarsmaktens krigsmateriel och på försvarsmaktens andra förfaranden tillämpas den föreslagna 9 kap. 2 a § i polislagen samt den föreslagna 12 och 12 a § i lagen om försvarsmakten i regeringspropositionen (RP 94/2016 rd).  

Den föreslagna användningen av maktmedel som utnyttjar krigsmateriel och beväpning som skaffats som krigsmateriel innebär delvis avsevärda intrång i de grundläggande fri- och rättigheter som tryggas i grundlagen, särskilt i den rätt till liv och till personlig frihet och integritet som avses i 7 § 1 mom. i grundlagen, i det egendomsskydd som avses i 15 § 1 mom. i grundlagen och i den rörelsefrihet som avses i 9 § i grundlagen. Den föreslagna regleringen inverkar särskilt på följande grundläggande fri- och rättigheter som fastställs i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna: människans värdighet (artikel 1), rätt till liv (artikel 2), rätt till fysisk och mental integritet (artikel 3) och rätt till frihet och säkerhet (artikel 6). Enligt artikel 52.1 i stadgan ska varje begränsning i utövandet av de rättigheter och friheter som erkänns i stadgan vara föreskriven i lag och förenlig med det väsentliga innehållet i dessa rättigheter och friheter. Med beaktande av proportionalitetsprincipen får begränsningar endast göras om de är nödvändiga och faktiskt svarar mot mål av allmänt samhällsintresse som erkänns av unionen eller behovet av skydd för andra människors rättigheter och friheter.  

Grundlagsutskottet har medverkat till utfärdandet av gränsbevakningslagens gällande bestämmelser om sådan handräckning till polisen av gränsbevakningsväsendet som omfattar militära maktmedel i samband med terrordåd. Grundlagsutskottet har också bedömt användningen av militära maktmedel vid försvarsmaktens handräckning till polisen vid terroristbrott. Grundlagsutskottet har konstaterat att terrorism är brottslighet som ytterst allvarligt hotar samhällets grundläggande funktioner, rättsordningen och människors liv, hälsa och säkerhet. Med tanke på de grundläggande fri- och rättigheterna finns det synnerligen tungt vägande skäl att förhindra och avbryta sådan brottslighet. Brottslighetens exceptionellt allvarliga karaktär bör också vägas in i bedömningen av om motmedlen står i rätt proportion till den. Terroristiska handlingar är av sådan art att exceptionella maktmedel i extrema situationer kan försvaras (GrUU 9/2014 rd, s. 2/II och 3/I, GrUU 23/2005 rd, s. 2/I och GrUU 10/2005 rd, s.2/I). 

I den föreslagna regleringen som helhet finns det bestämmelser om vad som avses med användning av maktmedel som utnyttjar krigsmateriel eller beväpning som skaffats som krigsmateriel och vem som får använda den och på vilka villkor. Det väsentliga innehållet i begränsningen av de grundläggande fri- och rättigheterna framgår direkt av lagen. Sålunda uppfyller regleringen kraven på bestämmelser i lag och noga avgränsning.  

Användningen av vapenmakt som utnyttjar krigsmateriel och beväpning som skaffats som krigsmateriel är avgränsad till förhindrande och avbrytande av exakt definierade terroristbrott. Med tanke på proportionalitetsprincipen är det väsentligt att användningen av maktmedel av detta slag begränsas till situationer där användningen är nödvändig för att avvärja en överhängande allvarlig fara som hotar ett stort antal människors liv eller hälsa.  

Skälen till de föreslagna begränsningarna av de grundläggande fri- och rättigheterna är godtagbara med hänsyn till den helhet som de grundläggande fri- och rättigheterna utgör. Genom den föreslagna regleringen skyddas andra grundläggande fri- och rättigheter och med tanke på de gränsöverskridande effekterna av terrorism finns det ett vägande samhälleligt intresse, dvs. att förhindra och avbryta terrorbrott, bakom regleringen.  

Internationellt bistånd som det fattas beslut om vid ett skyndsamt förfarande enligt 4 § i lagen om beslutsfattande om lämnande av och begäran om internationellt bistånd (RP 72/2016 rd) kan omfatta användning av militära maktmedel i en sådan exceptionell situation där det är nödvändigt för att avvärja en överhängande terroristattack som hotar ett stort antal människors liv eller hälsa och det inte finns något lindrigare sätt att avvärja faran. Det skulle vara fråga om föregripande bistånd, genom vilket man försöker förhindra en allvarlig terroristattack med omfattande följder. Enligt propositionen lämpar sig det skyndsamma förfarandet för situationer där det är fråga om att lämna bistånd mellan Finland och Europeiska unionen eller dess övriga medlemsstater eller mellan Finland och de övriga nordiska länderna. 

Enligt den föreslagna 77 a § i gränsbevakningslagen kan ett sådant skyndsamt förfarande som avses i gränsbevakningslagens 77 b § 1 mom. också tillämpas vid fattande av beslut om användning av sådana maktmedel i en annan EU-stat som utnyttjar beväpning som skaffats som krigsmateriel. Enligt 77 b § 1 mom. fattas besluten vid skyndsamt förfarande av inrikesministeriet. Den nämnda assistansen av gränsbevakningsväsendet till polisen är inte sådant militärt maktmedelsbistånd som avses i propositionen med förslag till lag om beslutsfattande om lämnande av och begäran om internationellt bistånd (RP 72/2016 rd, s. 57). Att tillämpa skyndsamt förfarande på användning av vapenmakt på ett havsområde och inom en ekonomisk zon som hör till en annan EU-medlemsstat är motiverat med hänsyn till bestämmelsen om Finlands medlemskap i Europeiska unionen i 1 § 3 mom. i grundlagen. 

Med stöd av det som anförs ovan anser regeringen att förslaget inte är problematiskt med hänsyn till grundlagen. 

3.2  Suveränitet

Inledning 

Det föreslås att till gränsbevakningslagen ska fogas nya 35 e och 35 f § där det föreskrivs om befogenheterna inom finskt territorium för en tjänsteman från en EU-medlemsstat som lämnar gränssäkerhetsbistånd till Finland med stöd av EU:s solidaritetsklausul. Det föreslås att till nya 9 c § i 9 kap. i polislagen överförs efter behövliga preciseringar 2 §, som gäller befogenheter för en annan EU-medlemsstats tjänsteman, i lagen om genomförande av Prümbeslutet. I paragrafen finns det också bestämmelser om befogenheterna för en EU-medlemsstats tjänsteman i Finland när tjänstemannen deltar i verksamhet som genomförs med stöd av Atlasbeslutet. Dessutom fogas till polislagen bestämmelser om ställningen för en främmande stats tjänsteman i annat internationellt samarbete. Enligt nya 9 d § i 9 kap. ska på befogenheterna för en främmande stats tjänsteman som deltar i bistånd som inletts med stöd av nya 9 b §, dvs. annat än Prümsamarbete och Atlassamarbete, bestämmelserna i nya 9 c § tillämpas.  

Utgångspunkterna för bedömningen  

Förslagen till bestämmelser om befogenheterna för en främmande stats tjänsteman i Finland är av betydelse med tanke på Finlands suveränitet som nämns i 1 § i grundlagen. Vid tolkningen av suveränitetsbestämmelserna har utgångspunkten varit att man bör beakta att Finland är medlem i många internationella organisationer och att Europeiska unionen är en av de viktigaste (RP 1/1998 rd, s. 71—72, GrUU 36/2006 rd, s. 4/II och GrUU 56/2006 rd, s. 2/II). Sådana internationella förpliktelser som anses vara sedvanliga i modernt internationellt samarbete och som påverkar statens suveränitet bara i ringa utsträckning kan som sådana inte anses strida mot grundlagens bestämmelser om suveränitet (RP 1/1998 rd, s. 73/II, GrUU 38/2001 rd, s. 5/I). 

Grundlagsutskottet har i sin tidigare praxis konstaterat att till exempel överföring av bevakningen av de yttre gränserna och gränskontrollerna till en övernationell gränsförvaltningsmyndighet lätt kan bli ett intrång i statssuveräniteten (GrUU 28/2002 rd, s. 2/I). I sin praxis på senare tid har utskottet konstaterat att grunderna för bedömningen i viss utsträckning har ändrats under de senaste åren (GrUU 3/2016 rd). Enligt utskottet ska först och främst beaktas att Lissabonfördraget trädde i kraft den 1 december 2009. Genom Lissabonfördraget avlägsnades den s.k. pelarstruktur som fanns i de tidigare grundfördragen. I enlighet med detta överfördes polissamarbetet och det rättsliga samarbetet inom det straffrättsliga området, som utgjorde den tredje pelaren, tydligt till unionens behörighet. För närvarande utfärdas lagstiftning inom området frihet, säkerhet och rättvisa (avdelning V i EUF-fördraget) med stöd av unionens behörighet. Genom den ändring som trädde i kraft 2012 har dessutom till 1 § 3 mom. i grundlagen fogats ett uttryckligt omnämnande om Finlands medlemskap i Europeiska unionen (GrUU 3/2016 rd, s. 5). Dessutom bör beaktas att bestämmelserna i 94 och 95 § i grundlagen preciserades bl.a. i fråga om vad som med tanke på Finlands suveränitet kan anses som betydande överföring av behörighet till Europeiska unionen. Under behandlingen av ändringen påpekade grundlagsutskottet att man vid granskningen av hur betydelsefull en behörighetsöverföring är måste beakta utskottets nyare tolkningspraxis som innebär att man måste bedöma effekterna av behörighetsarrangemang mer flexibelt och extensivt, särskilt så att i stället för vid formella faktorer fästa större vikt vid den överförda behörighetens materiella betydelse (GrUB 9/2010 rd). 

Gränsbevakningslagen 

Den föreslagna regleringen motsvarar befogenheterna enligt 35 a § i gränsbevakningslagen för en tjänsteman som deltar i projekt och pilotprojekt som är i enlighet med förordningen om inrättande av en gränsförvaltningsbyrå och som samordnas av Frontex. Till skillnad från de insatser som Frontex samordnar grundar sig befogenheterna inte på EU-lagstiftningen, utan rättigheterna och skyldigheterna för en annan medlemsstats tjänsteman är verksamhetskrav som Finland fastställer nationellt. En annan medlemsstats tjänsteman kan utföra uppdrag och utöva befogenheter enligt anvisningar av en behörig finländsk tjänsteman. Maktmedel får tjänstemannen endast använda när en behörig finländsk tjänsteman är närvarande.  

Det arrangemang som nu föreslås innebär inte att gränsbevakningsuppdrag överförs och arrangemanget kan inte heller i övrigt betecknas ha någon större betydelse. Det nu föreslagna arrangemanget med en annan EU-medlemsstats tjänsteman som är verksam i Finland skulle bygga på en biståndsbegäran av Finland och vara av tillfällig karaktär. Det föreslagna arrangemanget betyder inte att självständig utövning av gränsbevakningens befogenheter ska ges till EU eller till en annan EU-medlemsstats tjänstemän i Finland.  

Befogenheterna för en annan EU-medlemsstats tjänsteman ska vara begränsade till att utföra uppdrag enligt kodexen om Schengengränserna och enligt anvisningar av en behörig finländsk tjänsteman. Användningen av maktmedel kan ske enligt gränsbevakningslagen och endast när en behörig finländsk tjänsteman är närvarande och under förutsättning att tjänstemannens hemmedlemsstat har samtyckt till användningen och att rättigheten inte har begränsats i den biståndsbegäran som Finland har framställt.  

Detta arrangemang ger inte möjlighet till att överföra befogenheter som utövas självständigt till utländska gränsbevakningsstyrkor. På dessa grunder anser regeringen att arrangemanget kan anses som sedvanligt i modernt internationellt samarbete och påverka statens suveränitet bara i ringa utsträckning, och kan som sådan således inte anses strida mot de bestämmelser om suveränitet som finns i 1 § i grundlagen.  

Polislagen  

I polislagen föreslås det en bestämmelse, enligt vilken det på befogenheterna för en främmande stats tjänsteman som deltar i annat än Prümsamarbete eller Atlassamarbete inom finskt territorium ska tillämpas vad som föreskrivs om befogenheterna vid Prümsamarbete och Atlassamarbete. Dessutom jämställs en främmande stats tjänsteman som i Finland deltar i annat än Prümsamarbete och Atlassamarbete med finländska tjänstemän när det gäller brott som tjänstemannen begått eller utsatts för.  

Enligt de föreslagna bestämmelserna ska en främmande stats behöriga tjänsteman som deltar i Prümsamarbete och Atlassamarbete ha rätt att inom finskt territorium i enlighet med order och anvisningar av en finländsk polisman utöva en polismans sådana befogenheter som en finländsk polisman med stöd av sina befogenheter anvisar tjänstemannen. En främmande stats behöriga tjänsteman har rätt att under en finländsk polismans uppsikt använda sådana maktmedel som polismannen med stöd av sina befogenheter anvisar tjänstemannen. En annan medlemsstats behöriga tjänsteman har med den utsändande statens samtycke rätt att inom finskt territorium bära vapen, ammunition, maktmedelsredskap och annan utrustning.  

Syftet med regleringen är att genomföra Atlasbeslutet. Enligt artikel 3 ska tjänstemännen i den bistående särskilda insatsgruppen bemyndigas att handla i en stödfunktion på den biståndsbegärande medlemsstatens territorium och vidta alla de åtgärder som är nödvändiga för att lämna det begärda biståndet under förutsättning att de handlar på den ansökande medlemsstatens ansvar, under dess bemyndigande och ledning samt i enlighet med den biståndsbegärande medlemsstatens lagstiftning, och handlar inom ramen för sina befogenheter enligt sitt lands nationella lagstiftning. I civilrättsliga och straffrättsliga ansvarsfrågor tillämpas artikel 21.4 och 21.5 samt artikel 22 i beslutet om Prümfördraget. 

Med stöd av Atlasbeslutet, den föreslagna genomförandelagstiftningen och förslagen till bestämmelser om internationellt bistånd i andra situationer kan en främmande stats myndigheter agera inom finskt territorium och i ärenden som avses i beslutet delvis på samma sätt som de nationella myndigheterna och då utöva offentlig makt som Finlands jurisdiktion och de som befinner sig inom den är föremål för. Grundlagsutskottet har ansett att även befogenheter av detta slag på vissa villkor kan anvisas en utländsk myndighet i vanlig lagstiftningsordning. Det väsentliga är att det är fråga om tillfälligt myndighetsbistånd som lämnas på begäran av Finland. Väsentligt är också att en finländsk polisman anvisar en främmande stats tjänsteman befogenheter och rätt att använda maktmedel. Dessa ska tjänstemannen utöva och använda i enlighet med den finländska polismannens order och anvisningar. Tjänstemannen får bära maktmedelsredskap endast med samtycke av sin ursprungsstat och med tillstånd av en polisman som hör till befälet. Dessutom får tjänstemannen använda maktmedelsredskap endast i situationer där en finländsk polisman inom ramen för sina befogenheter anvisar tjänstemannen till det i ett enskilt fall.  

Regeringen anser att ovannämnda verksamhet är sedvanligt internationellt samarbete som bör understödas och som endast i ringa utsträckning påverkar statens suveränitet.  

3.3  Slutsatser

Regeringen anser att lagförslagen kan stiftas i vanlig lagstiftningsordning. Propositionen har ett nära samband med regeringens proposition med förslag till lag om beslutsfattande om lämnande av och begäran om internationellt bistånd och med regeringens proposition med förslag till lagar om ändring av lagen om försvarsmakten, territorialövervakningslagen och värnpliktslagen. Därför anser regeringen att det finns skäl att begära utlåtande om propositionen av grundlagsutskottet.