2
Nuläge och bedömning av nuläget
Lagen om tillämpning av Europeiska unionens lagstiftning om samordning av de sociala trygghetssystemen
I den gällande lagen finns bestämmelser om institutionernas skyldigheter för att fastställa tillämplig lagstiftning och om deras uppgifter för att utfärda intyg och andra handlingar som måste visas upp. Handlingarna har samma innehåll och utseende i alla medlemsstater. Skyldigheten att avgöra vilken lagstiftning om social trygghet som är tillämplig och att utfärda intyg över tillämplig lagstiftning är fördelad mellan Pensionsskyddscentralen och Folkpensionsanstalten. De intyg som avses i tillämpningsförordningen utfärdas dessutom av arbetslöshetskassor, olycksfallsförsäkringsanstalter och arbets- och näringsbyråer. Lagen anger bland annat utsedd institution för behandling av pensionsansökningar och den institution via vilken kontakt om återkrav av försäkringspremier från andra medlemsstater ska ske.
I Finland har socialförsäkringssystemen delvis gått in för olika lösningar för hur omfattande integreringen av informationssystemen ska vara systeminternt å ena sidan och i kontaktpunkten å andra sidan. Den nationella beredningen har gjorts i en arbetsgrupp tillsatt av social- och hälsovårdsministeriet och med representation av de aktörer som tillämpar förordningarna.
Vad gäller elektroniskt informationsutbyte möjliggör unionslagstiftningen om social trygghet en övergångsperiod på två år. Under den tiden kan tillfälliga lösningar användas. Europeiska kommissionens administrativa kommission för samordning av de sociala trygghetssystemen har utfärdat separata rekommendationer och beslut om särskilda övergångsbestämmelser och förlängt övergångsperioden, eftersom det har tagit längre tid i anspråk att bygga upp systemen än väntat.
De data som förmedlas innehåller i betydande grad personuppgifter med strikta skyddsregler. Den internationella delen av det elektroniska informationsutbytet inom social trygghet sker via Europeiska unionens nätverk sTESTA, där informationssäkerheten håller tillräckligt hög nivå i detta avseende. All information som rör sig i nätverket finns i krypterad form.
Bestämmelser om strukturerna för informationsutbytet i Finland, bland annat kontaktpunkten, tjänster i informationssystemet för det elektroniska informationsutbytet, användarbehörighet samt behandling av personuppgifter och dataskydd finns i den gällande lagen. I Finland finns det en kontaktpunkt för informationsutbytet och den är förlagd till Folkpensionsanstalten. Via informationssystemtjänsten vid kontaktpunkten styrs datakommunikationen mellan alla aktörer som tillämpar förordningarna till kontaktpunkterna i andra länder. Folkpensionsanstalten sköter informationssystemet på de myndigheters, institutioners och organs vägnar som nämns i lagen och kan också själv producera tjänster för elektroniskt informationsutbyte. Bestämmelser om Folkpensionsanstaltens uppgifter och ansvar för att driva kontaktpunkten, bland annat om säkerhetsnivån på informationsutbytet, verksamheten vid kontaktpunkten, kontaktpunktens överensstämmelse med lag, reservsystemet och logguppgifter som kontaktpunkten samlar in om handlingar som behandlas vid och via den ingår i lagen. Varje myndighet, institution och organ ska vara personuppgiftsansvarig för de uppgifter som behövs för att avgöra ett aktuellt ärende eller en aktuell ansökan om social trygghet. De ansvarar också beträffande sina egna system för de logguppgifter som samlas in om behandlingen av handlingar som förmedlats via kontaktpunkten.
Bestämmelser om Folkpensionsanstaltens och andra behöriga institutioners åtkomsträttigheter till uppgifter som kommer in och sänds via kontaktpunkten finns i den gällande lagen. Lagen föreskriver också om en persons rätt att kontrollera de uppgifter och logguppgifter om honom eller henne som har registrerats i systemet. Vidare ingår det bestämmelser om Folkpensionsanstaltens rätt att vid behov få och behandla personuppgifter. För att identifiera den behöriga institutionen har Folkpensionsanstalten rätt att behandla och öppna elektroniska meddelanden som går via kontaktpunkten och registreras i informationssystemet.
För administration, finansiering och utveckling av informationsutbytet och kontaktpunkten har det tillsatts en samarbetsgrupp med företrädare för alla aktörer inom de områden av den sociala tryggheten som nämns i grundförordningen. Samarbetsgruppen ska bland annat presentera det årliga utfallet för det elektroniska informationsutbytet, den allmänna administrationen av kontaktpunkten och de tjänster som använts samt de kostnader som fastställs av social- och hälsovårdsministeriet. Vidare ska social- och hälsovårdsministeriet årligen fastställa kostnadsandelen för varje aktör.
De årliga kostnaderna för administration och drift av det elektroniska informationsutbytet och kontaktpunkten fördelas mellan de aktörer som deltar i informationsutbytet utifrån det informationsutbyte och de tjänster som de använder. Kostnaderna för att bygga upp en kontaktpunkt har fördelats mellan aktörerna utifrån hur stor arbetsmängden för informationsutbytet har varit inom respektive aktörers behörighet. De kostnader som ska betraktas som gemensamma har fördelats i förhållande till de uppskattade kostnaderna för drift och administration. Folkpensionsanstalten för statistik över de elektroniska handlingar som behandlats vid och förmedlats via kontaktpunkten för att kunna fördela kostnaderna.
I den gällande lagen finns också bestämmelser om särskilda uppgifter för institutionerna. Pensionsskyddscentralen svarar bland annat för att utbetalningar som finländska socialförsäkringsinstitutioner och myndigheter som beviljar utkomststöd har gjort till för stort belopp drivs in från pensioner som beviljas av andra medlemsstater.
Social- och hälsovårdsministeriet har inte rollen som användare av EESSI-systemet, trots att det enligt gällande lag ingår i ministeriets uppgifter att handlägga undantagsärenden som gäller tillämplig lagstiftning enligt grundförordningen.
Nästa fas i utvecklingen av EESSI håller på att starta i EU, vilket innebär att informationsutbytet kommer att kunna basera sig på automatisk jämförelse av uppgifter.
Behörighet i undantagsärenden som gäller tillämplig lagstiftning
Med undantag avses att man vill avvika från bestämmelserna om tillämplig lagstiftning i grundförordningen eller i en överenskommelse om social trygghet. De behöriga myndigheterna eller institutionerna enligt grundförordningen eller överenskommelsen får sinsemellan komma överens om undantag.
Pensionsskyddscentralen överför ärenden som gäller undantag till social- och hälsovårdsministeriet för behandling när en part önskar få ett överklagbart beslut i ett undantagsärende eller när en ansökan om undantag gäller fall, när Pensionsskyddscentralen inte är behörig att behandla en ansökan om undantag. Folkpensionsanstalten avtalar om undantag vid tillämpningen av grundförordningen vad gäller personer som står utanför arbetslivet. Enligt den gällande lagen om tillämpning av Europeiska unionens lagstiftning om samordning av den sociala tryggheten kan ett ärende överföras till social- och hälsovårdsministeriet för avgörande, om Folkpensionsanstalten eller Pensionsskyddscentralen anser att den inte kan vidta åtgärder för att komma överens med den behöriga institutionen i en annan medlemsstat om undantag från den tillämpliga lagstiftningen enligt grundförordningen. Social- och hälsovårdsministeriet kan då i egenskap av behörig myndighet avtala med den behöriga myndigheten i en annan medlemsstat om undantag från den tillämpliga lagstiftningen i enlighet med artikel 16 i grundförordningen eller meddela parten ett överklagbart beslut. Social- och hälsovårdsministeriet behandlar årligen bara ett fåtal sådana fall.
Även om Pensionsskyddscentralen är behörig att behandla ett undantagsärende, är den dock inte behörig att meddela ett överklagbart beslut i ärendet. Om ett undantagsärende tillstyrks, utfärdar Pensionsskyddscentralen ett intyg (A1) över tillämplig lagstiftning om social trygghet för den sökande. När en ansökan avslås, underrättar Pensionsskyddscentralen parterna per brev. Om någon av parterna önskar få ett överklagbart beslut, överför Pensionsskyddscentralen ärendet till social- och hälsovårdsministeriet som meddelar beslutet. Det överförda ärendet är fortfarande aktuellt i Pensionsskyddscentralens behandlingssystem under den tid som det handläggs på social- och hälsovårdsministeriet. Om social- och hälsovårdsministeriet avtalar om undantag med en annan medlemsstat, utfärdar Pensionsskyddscentralen ett intyg över tillämplig lagstiftning (A1) för den sökande.
I enlighet med artikel 4 i överenskommelsen om social trygghet mellan Finland och Förenta staterna (915/1992, FördrS 85—86/1992) kan de behöriga myndigheterna göra undantag från bestämmelserna om tillämplig lagstiftning. Den behöriga myndigheten i Förenta staterna är social- och hälsovårdsministern och i Finland social- och hälsovårdsministeriet. Enligt artikel 9 punkt c informerar de berörda myndigheterna varandra så fort som möjligt om alla lagändringar som kan påverka tillämpningen av överenskommelsen.
Lagen om tillhandahållande av digitala tjänster (306/2019) förpliktar myndigheten att med hjälp av digitala tjänster eller andra elektroniska dataöverföringsmetoder erbjuda alla möjlighet att sända elektroniska meddelanden och handlingar som hänför sig till deras behov av att uträtta ärenden och att ta emot elektroniska meddelanden och handlingar med hjälp av en informationssäker elektronisk dataöverföringsmetod. Social- och hälsovårdsministeriet använder inte elektroniska tjänster som uppfyller kraven och det är inte ändamålsenligt att bygga upp sådana tjänster eftersom ärendena är så få.
Ministeriet använder inte heller EESSI, det elektroniska systemet för informationsutbyte mellan EU-stater, och kan därför inte sända eller ta emot elektroniska meddelanden från institutioner i andra medlemsstater.
Mellan den 1 januari 2015 och den 1 april 2020 överförde Pensionsskyddscentralen sammanlagt 102 ansökningar om undantag till social- och hälsovårdsministeriet. Under samma tid behandlade Pensionsskyddscentralen sammanlagt 4 853 undantagsärenden.
Beslut av social- och hälsovårdsministeriet får överklagas hos högsta förvaltningsdomstolen. Ändring i Pensionsskyddscentralens beslut enligt 2 § 2 mom. 3 punkten i lagen om Pensionsskyddscentralen (397/2006) får sökas hos besvärsnämnden för arbetspensionsärenden och försäkringsdomstolen.
Behörighet att driva in förmåner som betalats ut felaktigt
Varje behörig institution ska i enlighet med grundförordningen och tillämpningsförordningen sörja för att de förmåner som den har betalat ut felaktigt eller provisoriskt avräknas och återkrävs hos andra medlemsstater. Även krav på avräkning från andra medlemsstater behandlas av de behöriga institutionerna.
En institution i en EU-medlemsstat kan också ta ut en förmån som den betalat ut felaktigt på en pension som beviljas retroaktivt i en annan medlemsstat. Enligt 10 § 2 mom. i den gällande lagen om tillämpning av Europeiska unionens lagstiftning om samordning av den sociala tryggheten svarar Pensionsskyddscentralen för att utbetalningar som myndigheter och institutioner eller myndigheter som beviljar utkomststöd har gjort till för stort belopp drivs in från pensioner som beviljas av någon annan medlemsstat. Pensionsskyddscentralen tar också emot retroaktiv pension som betalas av ett annat land och fördelar beloppet mellan olika sökande.
Om indrivning inte kan ske genom ett förfarande enligt artiklarna 72—74 i genomförandeförordning 987/2009, antingen genom att återkräva en retroaktiv förmån från en institution i ett annat EU-land eller göra en avräkning på en löpande förmån, ska fordringarna i första hand drivas in frivilligt och därefter i enlighet med indrivningsförfarandet i artiklarna 75—85 i tillämpningsförordningen. Pensionsskyddscentralen har i enlighet med 10 § 1 mom. i den gällande lagen utsetts till en sådan institution som avses i artikel 75.2 i tillämpningsförordningen vad gäller ansökningar om indrivning av försäkringspremier som kommer till Finland. Pensionsskyddscentralen sänder en begäran om indrivning vidare till utsökningsmyndigheterna för indrivningsåtgärder.
Folkpensionsanstaltens roll som anordnare av identifieringstjänst vid kontaktpunkten
Folkpensionsanstalten sköter kontaktpunktens informationssystem och kan producera anknytande tjänster på de myndigheters, institutioners och organs vägnar som tillämpar grundförordningen och tillämpningsförordningen. Varje myndighet, institution och organ är enligt den gällande lagen om tillämpning av Europeiska unionens lagstiftning om samordning av de sociala trygghetssystemen personuppgiftsansvarig för sina egna uppgifter. Tjänster i anslutning till informationssystemet är exempelvis produktion av en portal för kontaktpunkten, en gemensam tjänst för personidentifiering, inhämtande av personuppgifter ur befolkningsdatasystemet, inhämtande av personbeteckning hos befolkningsregistermyndigheterna och förvaringstjänst för handlingar. De aktörer som använder kontaktpunkten har kommit överens om att införa dessa tjänster. Redan i 17 § i den gällande lagen åläggs Folkpensionsanstalten ett flertal skyldigheter som normalt hör till den personuppgiftsansvarige, bland annat att driva den allmänna verksamheten på kontaktpunkten, se till att verksamheten är lagenlig och dessutom svara för att uppgifterna i informationssystemet är användbara, integrerade och är oförändrade och att de skyddas, bevaras och förstörs.
När uppgifter lämnas ut måste principen om ändamålsbegränsning, som det föreskrivs om i artikel 5 i dataskyddsförordningen, beaktas. Enligt dataskyddsförordningen ska personuppgifter samlas in för särskilda, uttryckligt angivna och berättigade ändamål och inte senare behandlas på ett sätt som är oförenligt med dessa ändamål. På grundval av artikel 6.4 i dataskyddsförordningen är det möjligt att utnyttja personuppgifter i något annat syfte än det för vilket de ursprungligen samlades in. Detta är möjligt med den registrerades samtycke eller när behandlingen grundar sig på unionsrätten eller på medlemsstaternas nationella rätt som utgör en nödvändig och proportionell åtgärd i ett demokratiskt samhälle för att skydda de mål som avses i artikel 23.1. Det kan vara en medlemsstats viktiga mål av generellt allmänt intresse, däribland folkhälsa och social trygghet, en tillsyns-, inspektions- eller regleringsfunktion och skydd av den registrerade eller andras rättigheter och friheter.
I grundförordningen och tillämpningsförordningen finns bestämmelser om informationsutbyte mellan medlemsstaterna i syfte att genomföra förordningarna om social trygghet. Institutionerna och myndigheterna förpliktas att utföra gott administrativt samarbete. I huvudsak ska medlemsstaternas myndigheter och institutioner följa samma principer som när de verkställer nationella sociala trygghetsförmåner. I artikel 76 i grundförordningen föreskrivs det om administrativt samarbete mellan socialförsäkringsinstitutionerna, i artikel 77 om skydd av personuppgifter och i artikel 78 om behandling av personuppgifter. Enligt grundförordningen är användningsändamålet för de uppgifter som förmedlas av institutionerna begränsat till vad uppgifterna får användas för enligt nationell lagstiftning.
Behandling av personuppgifter
I Finland är en del av den sociala tryggheten ordnad via lagstadgade försäkringar. När försäkringarna verkställs är det nödvändigt att behandla förmånssökandenas personuppgifter. Dataskyddsförordningen kräver att det alltid ska finnas en godtagbar grund för att behandla personuppgifter. Detta regleras i artikel 6. Inom socialförsäkringen grundar sig behandling av uppgifter på artikel 6.1 c i den allmänna dataskyddsförordningen, det vill säga behandlingen är nödvändig för att fullgöra en rättslig förpliktelse som åvilar den personuppgiftsansvarige. För att villkoret ska kunna användas krävs det att det finns bestämmelser om detta i dels förordningen, dels den nationella lagstiftning som tillämpas på den personuppgiftsansvarige.
I förmånslagarna åläggs de olika försäkringsanstalterna att verkställa socialförsäkringen. I lagarna finns också bestämmelser om ansökan om, förutsättningar för, beviljande av, verkställighet av och sökande av ändring i förmåner. I samband med ansökan om förmåner ska den sökande meddela försäkringsanstalten de personuppgifter som är nödvändiga för avgörandet. Lagarna innehåller bestämmelser som ger en försäkringsanstalt rätt att utan samtycke av en part få till exempel uppgifter som är nödvändiga för handläggningen av förmånsärenden också av andra parter än den som ansöker om förmånen. Med stöd av dessa bestämmelser kan personuppgifter fås exempelvis från andra försäkringsanstalter och myndigheter. I bestämmelserna anges användningsändamålen för uppgifterna och de aktörer som uppgifter kan fås från.
I artikel 9 i dataskyddsförordningen finns bestämmelser om behandlingen av uppgifter som hör till så kallade särskilda kategorier av personuppgifter, bland annat uppgifter om hälsa. Vid behandling av särskilda kategorier av personuppgifter ska utöver den rättsliga grunden för behandling av personuppgifter enligt artikel 6 i dataskyddsförordningen också något av villkoren i artikel 9.2 vara uppfyllt. Enligt artikel 9.2 b i dataskyddsförordningen är det tillåtet att behandla uppgifter som hör till särskilda kategorier av personuppgifter, om behandlingen är nödvändig för att den personuppgiftsansvarige eller den registrerade ska kunna fullgöra sina skyldigheter och utöva sina särskilda rättigheter inom arbetsrätten och på områdena social trygghet och socialt skydd, i den omfattning detta är tillåtet enligt medlemsstaternas nationella rätt. I data-skyddslagen (1050/2018) har bestämmelserna preciserats nationellt. Dataskyddslagen föreskriver att uppgifter som hör till särskilda kategorier av personuppgifter får behandlas, om behandlingen av uppgifterna regleras i lag eller om behandlingen av uppgifterna direkt beror på en lagstadgad uppgift som den personuppgiftsansvarige har.
Kostnader för kontaktpunkten
I 25 § i den gällande lagen beaktas fördelningen av kostnaderna mellan socialförsäkringsinstitutionerna för den tid när den elektroniska kontaktpunkten byggs upp. Kontaktpunkten infördes delvis 2019 och den fortsätter att tas i drift under 2020. EESSI-arkivet och andra egenskaper som inte ingår i ibruktagningsfasen är under uppbyggnad också efter 2020, och de medför därför en del kostnader. Senare uppstår det kostnader för att upprätthålla och utveckla informationssystemet.
6
Remissvar
Yttrande om propositionen har begärts av Folkpensionsanstalten, Pensionsskyddscentralen, Olycksfallsförsäkringscentralen, Arbetslöshetskassornas samorganisation, Sysselsättningsfonden, NTM-centralernas och arbets- och näringsbyråernas utvecklings- och förvaltningscenter och av dataombudsmannen.
Remissinstanserna stödde målen med propositionen. I flera av yttrandena framhålls det att Folkpensionsanstaltens roll för att driva kontaktpunkten måste preciseras för att motsvara det uppbyggda informationssystemet. Pensionsskyddscentralen och Sysselsättningsfonden konstaterar att det är viktigt att Folkpensionsanstaltens tjänst för personidentifiering tillhandahålls på kontaktpunkten på det sätt som föreslås i propositionen.
Folkpensionsanstalten lyfter fram behovet av att precisera dess roll som behörig institution för de sjukvårdsersättningar som betalas ut enligt lagen om gränsöverskridande hälso- och sjukvård och för garantipensionen, som är en i grundförordningen avsedd minimipension, och pensionsstödet, som är en i grundförordningen avsedd förmån vid förtidspensionering. Dessa preciseringar har beaktats i propositionen. Dessutom framhåller Folkpensionsanstalten att Pensionsskyddscentralens uppgifter beträffande tillämplig lagstiftning i lagen om Pensionsskyddscentralen måste avgränsas mer exakt för tillämpningen av arbetspensionslagstiftningen samt att de fall som hänför sig till arbete utomlands och i Finland måste specificeras närmare. Till denna del har de föreslagna ändringarna inte ansetts nödvändiga, eftersom bestämmelser om Folkpensionsanstaltens uppgifter vid verkställighet av bosättningsbaserade sociala trygghetsförmåner ingår i förmånslagstiftningen och det föreskrivs särskilt om Folkpensionsanstaltens behörighet vid undantag från bestämmelserna om tillämplig lagstiftning i grundförordningen. Vad gäller undantag är behörigheten oförändrad i fråga om icke-yrkesverksamma personer. Bestämmelserna om Pensionsskyddscentralen föreslås inte omfatta några sådana uppgifter som inverkar på Folkpensionsanstaltens uppgifter vid verkställighet av bosättningsbaserade förmåner. Folkpensionsanstalten påpekar också behovet av att i lagen ta in en skyldighet att samla in statistiska uppgifter om förmåner som betalats ut med stöd av grundförordningen och tillämpningsförordningen. Bestämmelser om insamling av statistiska uppgifter finns i grundförordningen och tillämpningsförordningen, och det finns därför inget behov att införa särskilda nationella bestämmelser.
I sitt yttrande stöder Pensionsskyddscentralen en precisering av dess befogenheter när det gäller att utfärda intyg och meddela överklagbara beslut om tillämplig lagstiftning. Pensionsskyddscentralen anser också det vara motiverat att lyfta behörigheten att bevilja undantag från social- och hälsovårdsministeriet i vissa fall enligt artikel 16 i grundförordningen och i fall som avses i överenskommelsen mellan Finland och Förenta staterna om social trygghet. Dessutom anser Pensionsskyddscentralen det motiverat att uppgifter om regresskrav beträffande pensioner som andra länder betalar ut retroaktivt till personer som är bosatta i Finland överförs till de berörda institutioner vars förmåner ärendet gäller. Det faller sig naturligt när EESSI har införts, eftersom alla institutioner själva kan sköta informationsutbytet direkt med institutioner i andra länder. Arbetslöshetskassornas samorganisation påpekar att det även i fortsättningen är ytterst viktigt att se till att arbetslöshetskassorna blir informerade om pensionsansökningar från en annan medlemsstat.
Olycksfallsförsäkringscentralen föreslår preciseringar angående lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar och de har beaktats i propositionen. Centralen stöder inte den föreslagna utvidgningen av samarbetsgruppens uppgifter i 24 § 4 mom. när det gäller att följa hur det elektroniska informationsutbytet utvecklas. Utvecklingen i det digitala informationsutbytet och eventuella nya metoder inverkar emellertid på hur omfattande användningen av EESSI är i informationsutbytet och därmed också på kostnaderna. Samarbetsgruppen har alltså all anledning att bevaka kostnadsutvecklingen.
Folkpensionsanstalten och Olycksfallsförsäkringscentralen anser det nödvändigt att i lagen föreskriva att de inrättningar som använder kontaktpunkten ska vara personuppgiftsansvariga för sina egna förmånsdata. Baserat på utlåtanden har en hänvisning till varje institutions roll som personuppgiftsansvarig med avseende på egna uppgifter föreslagit att behållas i 18 §. Sysselsättningsfonden påpekar att de övriga institutionernas roll i behandlingen av personuppgifter inte har preciserats i fråga om identifieringstjänsten. Folkpensionsanstaltens identifieringstjänst gör det möjligt att identifiera en person på kontaktpunkten, och den egentliga mottagaren av ett meddelande behöver inte kontakta identifieringstjänsten. Följaktligen är det inte nödvändigt att föreskriva om institutionernas roll som personuppgiftsbiträden för identifieringstjänsten.
Dataombudsmannen anser att propositionen är väl beredd och att vissa punkter i förslaget kan strykas. Utifrån yttrandet från dataombudsmannen har propositionen preciserats beträffande den rättsliga grunden för den behandling av personuppgifter som utförs av de myndigheter som är behöriga aktörer. Likaså har Folkpensionsanstaltens roll som personuppgiftsansvarig för identifieringstjänsten med hänvisning till yttrandet behandlats på grundval av artikel 6.3 i dataskyddsförordningen.
7
Specialmotivering
7.1
Lagen om tillämpning av Europeiska unionens lagstiftning om samordning av de sociala trygghetssystemen
2 §.Definitioner. I 1 mom. 4 punkten ersätts lagen om olycksfallsförsäkring (608/1948) med lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar (459/2015).
Vidare föreslås en ny 7 punkt med definition av kontaktpunkt och en ny 8 punkt med definition av kontaktpunktens informationssystemtjänst. Med kontaktpunktens informationssystemtjänst avses ett system som omfattar både kontaktpunkten och de tekniska tjänsterna i anslutning till användningen av den. Sådana tekniska tjänster på kontaktpunkten är bland annat impulstjänst för e-post, tjänst för identifiering av personer, meddelanderegister, tjänst för användarlogg, statistik och fakturering och användargränssnitt för olika tjänster. Folkpensionsanstalten producerar och driver dessa tekniska tjänster, och avtal om användningen av dem måste ingås med andra institutioner och aktörer.
4 §.Behöriga institutioner i fråga om förmåner. Namnet Olycksfallsförsäkringsanstalternas förbund föreslås bli ändrat till Olycksfallsförsäkringscentralen i 1 a punkten och 5 punkten. Dessutom ersätts lagen om olycksfallsförsäkring med lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar i samma punkter. Vidare föreslås Folkpensionsanstalten som behörig institution i fråga om ersättningar som betalas med stöd av lagen om gränsöverskridande hälso- och sjukvård (1201/2013) fogas till 1 a punkten.
I 2 och 3 punkten anses folkpensionssystemet omfatta de minimiförmåner som avses i artikel 58 i grundförordningen.
Pensionsskyddscentralen föreslås bli fogad till 1 mom. 2—4 och 7 punkten. En av Pensionsskyddscentralens uppgifter är enligt 2 § 2 mom. 7 punkten i lagen om Pensionsskyddscentralen att avgöra pensionsansökningar, om arbetstagaren inte har arbete enligt arbetspensionslagarna.
I 5 punkten föreslås Folkpensionsanstalten bli tillagd. Med detta avses pensionsstöd som betraktas som en förmån vid förtidspensionering.
5 §.Utsedda behöriga institutioner och organ i fråga om tillämplig lagstiftning. Det föreslås att 2 mom. ändras så att ansökningar om undantag inte längre ska överföras till social- och hälsovårdsministeriet för avgörande. Följaktligen är det bara Pensionsskyddscentralen och Folkpensionsanstalten som med den behöriga institutionen i en annan medlemsstat ska komma överens om undantag enligt artikel 16 i grundförordningen från den tillämpliga lagstiftningen.
6 a §.Utsedd behörig institution i vissa ärenden som gäller återbetalning av arbetslöshetsförmåner. Arbetslöshetsförsäkringsfonden föreslås bli ändrad till Sysselsättningsfonden.
7 §.Institution på bosättningsorten och institution på vistelseorten. Folkpensionsanstaltens roll som behörig institution i fråga om ersättningar som betalas med stöd av lagen om gränsöverskridande hälso- och sjukvård föreslås bli fogad till 1 a punkten. Dessutom föreslås det att Olycksfallsförsäkringsanstalternas förbund ändras till Olycksfallsförsäkringscentralen i 5 punkten.
8 §.Förbindelseorgan. I 1 mom. 3 punkten föreslås Olycksfallsförsäkringsanstalternas förbund bli ändrat till Olycksfallsförsäkringscentralen.
10 §.Utsedd institution i fråga om indrivning. Paragrafrubriken föreslås bli ändrad för att bättre motsvara det ändrade innehållet. Paragrafen föreslås ändras så att Pensionsskyddscentralen inte längre ska i processen för ansökan om EU-pension för personer bosatta i Finland göra anspråk på förmåner som olika behöriga institutioner betalat ut felaktigt till andra medlemsstater. I och med det elektroniska informationsutbytet övergår man till ett förfarande enligt tillämpningsförordningen, som innebär att varje institution som har betalat ut en förmån till ett för stort belopp sköter ansökningarna om en förmån direkt med institutionen i ett annat land. En utländsk pensionsanstalt ska därmed betala pensionen direkt till den behöriga institutionen i Finland i enlighet med begäran från institutionen.
Enligt förslaget beaktas i paragrafen också fall där gäldenären inte längre får pension utbetald från Finland till exempel på grund av att pensionstagaren har avlidit. Också i dessa fall ska Pensionsskyddscentralen vara utsedd institution. Till denna del är det fråga om att ta in tillämpningspraxis i paragrafen.
15 §.Kontaktpunkt. Kontaktpunkten finns vid Folkpensionsanstalten. I paragrafen stryks hänvisningen till tillämpningsförordningen eftersom den inte behövs, när hänvisningen ingår i definitionen av kontaktpunkt i 2 § 8 punkten.
17 §.Folkpensionsanstaltens uppgifter och ansvar för att driva kontaktpunktens informationssystemtjänst. Paragrafrubriken föreslås bli ändrad så att den i sin helhet hänvisar till den informationssystemtjänst som produceras av Folkpensionsanstalten. Paragrafen föreskriver om Folkpensionsanstaltens uppgifter och ansvar för att driva kontaktpunkten.
I 2 mom. föreslås en precisering av Folkpensionsanstaltens roll i behandlingen av personuppgifter. I egenskap av den som driver kontaktpunkten är Folkpensionsanstalten personuppgiftsbiträde enligt artikel 28 i den allmänna dataskyddsförordningen och ska behandla personuppgifter på de personuppgiftsansvarigas vägnar. Folkpensionsanstaltens ansvar och uppgifter beror på den allmänna dataskyddsförordningen och de avtal som Folkpensionsanstalten och de personuppgiftsansvariga ingår.
I 2 mom. föreslås det dessutom att Folkpensionsanstalten ska vara en personuppgiftsansvarig som avses i den allmänna dataskyddsförordningen, när det är fråga om uppgifter som anknyter till identifiering av en person i identifieringstjänsten vid kontaktpunkten. Identifieringstjänsten utför identifiering av en person, när ett meddelande från utlandet till en behörig institution i Finland anländer till kontaktpunkten. När uppgifterna om den som ska identifieras finns i identifieringstjänsten eller i något annat av FPA:s register, identifieras personen programmässigt. Om personen inte kan identifieras programmässigt, utförs identifieringen vid behov manuellt av personuppgiftsbiträdet. Identifieringen görs genom att uppgifterna i personens meddelande jämförs med Folkpensionsanstaltens allmänna uppgifter och med de uppgifter som finns i identifieringstjänsten. För personen identifieras en finländsk personbeteckning, eller om personen inte har en personbeteckning från tidigare, begärs i förekommande fall en personbeteckning hos Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata. Dessutom upptäcker identifieringstjänsten uppgifter om spärrmarkering, om personen har en gällande spärrmarkering.
Det föreslås att gällande bestämmelsen om statistikföring preciseras för att motsvara kontaktpunktens funktion. Artikel 91 i tillämpningsförordningen förpliktar de behöriga myndigheterna att sammanställa statistik över hur grundförordningen och tillämpningsförordningen tillämpas. Närmare statistik kommer fortfarande att vara på de personuppgiftsansvarigas ansvar eftersom kontaktpunkten inte samlar in statistik över innehållet i de elektroniska handlingarna.
Bestämmelser om krav på säkerhet i samband med behandlingen av personuppgifter och om datasäkerhet finns i artikel 32 i den allmänna dataskyddsförordningen. Följaktligen behöver det inte föreskrivas särskilt om dem i lagen. Också den personuppgiftsansvariges skyldighet att samla in logguppgifter grundar sig på artikel 32 i den allmänna dataskyddsförordningen. Enligt 17 § i lagen om informationshantering inom den offentliga förvaltningen (906/2019) ska en myndighet ombesörja att logginformation samlas in om användning av dess informationssystem och om utlämnande av information från dem, om personuppgifter eller sekretessbelagda uppgifter behandlas i systemen.
18 §.Personuppgiftsansvariga. Paragrafrubriken föreslås bli preciserad. I paragrafen föreslås en precisering av myndigheter, institutioner och organ som ska vara personuppgiftsansvariga för sina egna uppgifter. Dessutom har Folkpensionsanstalten och de övriga socialsäkerhetsinstitutionerna avtalat om att samla in logguppgifter om handlingar som förmedlats via kontaktpunkten och det är därför inte nödvändigt att nämna det i paragrafen.
19 §.Rätt att behandla en annan personuppgiftsansvarigs personuppgifter. Paragrafrubriken föreslås bli preciserad. Det föreslås paragrafen ändras så att det fortfarande föreskriver om Olycksfallsförsäkringscentralens rätt att få uppgifter. Däremot behövs inte bestämmelsen om Pensionsskyddscentralens rätt att öppna elektroniska handlingar för att ta reda på vilken arbetspensionsanstalt som är behörig och kan strykas. Enligt 2 § 2 mom. 6 punkten i lagen om Pensionsskyddscentralen har Pensionsskyddscentralen till uppgift att avgöra vilken pensionsanstalt som är behörig att handlägga en pensionsansökan i egenskap av sista pensionsanstalt enligt vad som bestäms i 111 § i lagen om pension för arbetstagare, 96 § i lagen om pension för företagare och 91 § i lagen om pension för lantbruksföretagare. Dessutom har pensionsanstalterna, Pensionsskyddscentralen och en besvärsinstans enligt 198 § 1 mom. 1 punkten i lagen om pension för arbetstagare rätt att, trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter, av en arbetsgivare eller någon annan som betalar ersättning på basis av utfört arbete, av en försäkrings- och pensionsanstalt som verkställer lagstadgad försäkring, av den som är ersättningsskyldig enligt lagen om ansvar i spårtrafik och av myndigheter och andra som omfattas av offentlighetslagen få de uppgifter som är nödvändiga för att avgöra ett anhängigt försäkrings-, pensions- eller förmånsärende eller som annars är nödvändiga vid verkställigheten av uppgifter som föreskrivs för dem.
I gällande paragrafen förpliktas Folkpensionsanstalten ge inkomna elektroniska handlingar utan dröjsmål vidare till de behöriga myndigheterna, institutionerna eller organen. Det är dock den personuppgiftsansvarige för kontaktpunktens informationssystemtjänst som har äganderätten till de elektroniska handlingarna. Folkpensionsanstalten och institutionerna skriver in att handlingar ska ges vidare utan dröjsmål och reglerar andra tekniska krav på kontaktpunktens verksamhet i avtal.
Myndigheterna, institutionerna och organen kan också behöva uppgifter som ingår i elektroniska handlingar som går till andra institutioner. För att få uppgifter från Folkpensionsanstalt eller någon annan institution krävs det dock att det i den förmånslagstiftning som verkställs av den som behöver uppgifterna finns en bestämmelse som ger den rätt att få uppgifterna eller alternativt att det enligt den lagstiftning som verkställs av den institution som lämnar ut uppgifterna är möjligt att lämna ut uppgifterna.
Enligt gällande paragrafen har Folkpensionsanstalten rätt att öppna elektroniska handlingar. Rätten att öppna elektroniska handlingar hänför sig till driften av kontaktpunkten och användningen av tjänster som tillhandahålls av Folkpensionsanstalten. Frågan behöver inte regleras i lag och detsamma gäller andra tjänster som Folkpensionsanstalten kan producera i anslutning till användningen av kontaktpunkten. Folkpensionsanstalten och intressentgrupperna reglerar i stället tjänsterna genom avtal.
21 §.Behandling och bevarande av personuppgifter. Paragrafen föreslås bli upphävd. Bestämmelser om Folkpensionsanstaltens rätt att behandla uppgifter som ingår i en elektronisk handling som ägs av en annan institution finns i 19 § 1 mom. I övrigt baserar sig Folkpensionsanstaltens rätt att behandla uppgifter i kontaktpunktens informationssystem på Folkpensionsanstaltens roll som personuppgiftsbiträde. De personuppgiftsansvariga och Folkpensionsanstalten reglerar behandlingen av personuppgifter genom ett avtal i enlighet med artikel 28 i den allmänna dataskyddsförordningen. Bestämmelser om förvaringstider för handlingar finns i annan lagstiftningen.
23 §.Samarbetsgrupp. I paragrafen föreslås 1 mom. bli preciserat och föreskriva att samarbetsgruppen ska arbeta under ledning av social- och hälsovårdsministeriet. Bestämmelsen om antalet medlemmar i samarbetsgruppen och förteckningen över företrädda aktörer stryks, eftersom de aktörer som använder kontaktpunktens informationssystemtjänst kan bytas ut eller bli fler. Vidare ska det inte längre anges hur många experter gruppen ska ha för att det ska finnas så många som det behövs.
Samtidigt ändras 2 mom. i fråga om gruppens ordförandeskap för att motsvara ändringen i 1 mom.
24 §.Samarbetsgruppens uppgifter. I 2 mom. förtydligas formuleringen till att samarbetsgruppen årligen ska lägga fast det årliga utfallet av de totala kostnaderna för att använda kontaktpunktens informationssystemtjänst. Det är svårt att separat verifiera kostnaderna för det elektroniska informationsutbytet, de anlitade tjänsterna och den allmänna administrationen utifrån den gällande skrivningen.
Till paragrafen fogas ett nytt 4 mom. där samarbetsgruppen åläggs att bevaka den allmänna digitaliseringsutvecklingen inom informationsutbytet när sociala trygghetsförmåner verkställs. Uppgiften utgör en naturlig del av samarbetsgruppens verksamhet och den medverkar till att kontaktpunktens informationssystem är kompatibelt med andra elektroniska system för infor-mationsutbyte. Användning av andra elektroniska metoder för informationsutbyte kan påverka omfattningen på informationsutbytet i EESSI och det kan i sin tur ha kostnadseffekter för institutionerna.
25.Kostnadsfördelning. I paragrafen föreslås 1 mom. bli ändrat så att också de institutioner som använder kontaktpunktens informationssystemtjänst och som eventuellt inte alls har några meddelanden under året kan åläggas att betala en del av kostnaderna för att driva kontaktpunktens informationssystemtjänst. Oberoende av antalet meddelanden medför nämligen driften av kontaktpunktens informationssystemtjänst fasta kostnader. Därför bör skyldigheten att medverka till att täcka kostnaderna inte enbart bindas till det antal meddelanden som en institution sänder och tar emot eller till användningen av tjänsten. Kriterierna för kostnadsfördelningen godkänns i samarbetsgruppen och utifrån dem fastställer social- och hälsovårdsministeriet varje aktörs kostnadsandel på förslag av samarbetsgruppen.
I 2 mom. föreskrivs det om fördelningen av kostnaderna för utveckling och ändringar. Momentet preciseras så att kostnaderna ska fördelas mellan de berörda aktörerna utifrån hur mycket arbete utveckling och ändringar medför. Då ska dels ändringar som gäller alla aktörer, dels ändringar som görs bara för en aktör eller flera aktörer beaktas. Med utveckling och ändringar avses ändringsarbeten som är mer omfattande än underhåll.
Efter att kontaktpunkten införts inte längre finns något behov av att föreskriva särskilt om uppbyggnadskostnader. I paragrafen föreslås ett liknande krav på enhällighet för samarbetsgruppens förslag om årsutfallet och varje aktörs kostnadsandelar som det finns för den årliga planen inklusive kostnadskalkyl i 24 §.
7.2
Lagen om Pensionsskyddscentralen
2 §.Pensionsskyddscentralens uppgifter. I paragrafen föreslås 2 mom. 3 punkten bli ändrad i överensstämmelse med den ändring som föreslås i 5 § 2 mom. i lagen om tillämpning av Europeiska unionens lagstiftning om samordning av de sociala trygghetssystemen. Enligt förslaget ska Pensionsskyddscentralen i enlighet med grundförordningen och tillämpningsförordningen avgöra om finsk lagstiftning om social trygghet ska tillämpas på en person. Pensionsskyddscentralens behörighet utvidgas till att gälla alla undantagssituationer. Dessutom ska Pensionsskyddscentralen avgöra de fall som gäller tillämplig lagstiftning i de överenskommelser om social trygghet som Finland ingått med andra länder.
Den föreslagna ändringen innefattar också fall när intyget ska utfärdas på den grunden att personen är anställd i Finland i en situation som huvudregeln i grundförordningen avser. Detta skulle varken påverka behandlingen av förmåner i socialförsäkringsinstitutionerna eller ändra befogenheterna mellan Folkpensionsanstalten och Pensionsskyddscentralen.
Vidare föreslås det att uttrycket ”på begäran” stryks i paragrafen, eftersom tillämpningen av finsk lagstiftning om social trygghet avgörs direkt utifrån grundförordningen exempelvis när någon arbetar i två eller flera medlemsstater. Dessutom preciseras bestämmelsen så att ett överklagbart beslut kan meddelas också på något annat sätt än på begäran. Till exempel om Pensionsskyddscentralen avslår en ansökan om intyg, meddelar den i stället ett överklagbart beslut. Ett överklagbart beslut ska också kunna meddelas när intyget utfärdas.
Till paragrafen fogas ett nytt 3 mom., enligt vilket Pensionsskyddscentralen ska meddela beslut och utfärda intyg avseende tillämplig lagstiftning.