1.1  Bakgrund

Lagen om brottsbekämpning inom Tullen (623/2015) trädde i kraft den 1 juni 2015. 

Regeringens proposition med förslag till lagar om ändring av tvångsmedelslagen och förundersökningslagen samt till lagar som har samband med dem, som beretts av justitieministeriet, överlämnades till riksdagen i oktober 2022 (RP 217/2022 rd). Riksdagen godkände propositionen i februari 2023. Ändringarna i tvångsmedelslagen (806/2011) trädde i kraft den 1 oktober 2023 (lag 452/2023). 

Genom en regeringsproposition med förslag till lag om ändring av polislagen (RP 275/2022 rd) som lämnades till riksdagen i november 2022 föreslogs i polislagens (872/2011) 5 kap. som gäller hemliga metoder för inhämtande av information ändringar som motsvarar ändringarna i 10 kap. i tvångsmedelslagen. Riksdagen godkände propositionen i februari 2023. Ändringarna i polislagen trädde i kraft den 1 oktober 2023 (lag 492/2023). 

Inrikesministeriet lämnade den 31 augusti 2023 en regeringsproposition med förslag till lag om ändring av lagen om brottsbekämpning inom Gränsbevakningsväsendet och 5 kap. 10 § i polislagen (RP 7/2023 rd). Syftet med propositionen var att genomföra sådana ändringar i lagen om brottsbekämpning inom Gränsbevakningsväsendet (108/2018) i den lagens 3 kap. som gäller hemligt inhämtande av information som till huvudsakliga delar motsvarar ändringarna i 10 kap. i tvångsmedelslagen. Ändringen av polislagen är av teknisk karaktär. Riksdagen godkände lagen den 10 oktober 2023 (RSv 9/2023 rd). 

Bestämmelserna i 3 kap. i lagen om brottsbekämpning inom Tullen gäller hemliga metoder för inhämtande av information, och kapitlet motsvarar till väsentliga delar bestämmelserna om hemliga tvångsmedel i 10 kap. i tvångsmedelslagen. Hemliga metoder för inhämtande av information kan användas för förhindrande av brott huvudsakligen på samma grunder som sådana metoder med stöd av 10 kap. i tvångsmedelslagen kan användas för utredning av brott. Tullen kan i vissa fall också använda hemliga metoder för inhämtande av information i syfte att avvärja fara. 

PTG-myndigheterna (Polisen, Tullen, Gränsbevakningsväsendet) samarbetar intensivt inom brottsbekämpning, och detta omfattar även mycket samarbete kring hemliga metoder för inhämtande av information. Därför är det viktigt att all lagstiftning om hemliga metoder för inhämtande av information som gäller förundersökningsmyndigheterna är så enhetlig som möjligt. Mot denna bakgrund är det nödvändigt att i tillämpliga delar göra motsvarande ändringar i 3 kap. i lagen om brottsbekämpning inom Tullen som de som gjorts i 10 kap. i tvångsmedelslagen och 5 kap. i polislagen (lagarna 452/2023 respektive 492/2023) och i 3 kap. i lagen om brottsbekämpning inom Gränsbevakningsväsendet (lag 990/2023). 

1.2  Beredning

Finansministeriet tillsatte den 24 augusti 2023 ett projekt för att ändra lagen om brottsbekämpning inom Tullen. Syftet med projektet är bereda ändringar i 3 kap. i lagen om brottsbekämpning inom Tullen som gäller hemligt inhämtande av information, så att de i tillämpliga delar motsvarar de ändringar som med stöd av regeringens proposition RP 217/2022 rd görs i 10 kap. i tvångsmedelslagen och med stöd av regeringens proposition RP 275/2022 rd görs i polislagen. Propositionen har beretts som tjänsteuppdrag vid finansministeriets skatteavdelning. 

Utkastet till regeringsproposition var på remiss 14.11–15.12.2023. Finansministeriet begärde utlåtanden av följande instanser, av vilka de som markerats med asterisk (*) lämnade ett utlåtande:  

Riksdagens justitieombudsmans kansli*, Electronic Frontier Finland - Effi ry, Elinkeinoelämän keskusliitto ry, Finlands näringsliv rf*, Helsingfors hovrätt*, Helsingfors tingsrätt*, Förbundet för mänskliga rättigheter rf, Julkiset Oikeusavustajat ry, Juristiliitto – Juristförbundet*, centralkriminalpolisen*, kommunikationsministeriet*, Transport- och kommunikationsverket*, justitiekanslersämbetet*, justitieministeriet*, Rättspolitiska föreningen Demla rf, Polisstyrelsen*, försvarsministeriet*, huvudstaben, staben för Gränsbevakningsväsendet*, polisavdelningen vid inrikesministeriet*, skyddspolisen*, Suomen Asianajajaliitto*, Finlands Polisorganisationers Förbund rf, Suomen Syyttäjäyhdistys ry*, Suomen tuomariliitto - Finlands domareförbund ry, Företagarna i Finland, Åklagarmyndigheten*, Tietoliikenteen ja tietotekniikan keskusliitto, FiCom ry*, dataombudsmannens byrå, Tullen*, Tulliliitto ry, Tullförbundet rf*, Tullin Akavalainen Yhdistys ry, Tullivirkamiesliitto - Tulltjänstemannaförbundet ry, Domstolsverket, utrikesministeriet. 

Beredningsunderlaget till propositionen och ett sammandrag av utlåtandena finns tillgängliga på adressen valtioneuvosto.fi/sv/projekt med identifieringskoden VM109:00/2023. Innehållet i utlåtandena behandlas i avsnitt 6 i propositionen.  

2.1  Allmänt

Lagen om brottsbekämpning inom Tullen tillämpas enligt lagens 1 kap. 1 § på sådana åtgärder för att förhindra, avslöja och utreda tullbrott och väcka åtal mot misstänkta för tullbrott som hör till Tullens uppgifter. Tullens befogenheter vid brottsbekämpning avgränsas av definitionen av tullbrott. Enligt 1 kap. 2 § i lagen om brottsbekämpning inom Tullen avses med tullbrott a) brott som innebär överträdelse av en sådan bestämmelse i tullagen (304/2016) eller någon annan lag vars iakttagande Tullen ska övervaka eller som Tullen ska verkställa, b) mot tullman riktat hindrande av tjänsteman enligt 16 kap. 3 § och tredska mot tullman enligt 16 kap. 4 b § i strafflagen (39/1889), c) olaga befattningstagande med infört gods enligt 46 kap. 6 och 6 a § i strafflagen och d) sådant brott i vilket ingår import, export eller transitering genom Finland av egendom. Med tullbrottsbekämpning avses enligt lagens 1 kap. 2 § förhindrande, avslöjande och utredning av tullbrott. Med förhindrande av tullbrott avses åtgärder som syftar till att förhindra tullbrott, försök till tullbrott och förberedelse till tullbrott, eller till att avbryta ett redan påbörjat tullbrott eller begränsa den direkta skada eller fara som brottet medför. Med avslöjande av tullbrott avses åtgärder som syftar till att klarlägga om det för inledande av förundersökning finns en i 3 kap. 3 § 1 mom. i förundersökningslagen avsedd grund. Med utredning av tullbrott avses förundersökning av tullbrott.  

I 1 kap. 3 § i lagen om brottsbekämpning inom Tullen föreskrivs det om Tullens befogenheter vid tullbrottsbekämpning. Tullen svarar för tullbrottsbekämpning på det sätt som föreskrivs i lagen om brottsbekämpning inom Tullen eller någon annanstans i lag. Tullen är en förundersökningsmyndighet som avses i förundersökningslagen. 

Vid Tullens brottsbekämpning tillämpas de allmänna principerna i 1 kap. i lagen om brottsbekämpning inom Tullen, särskilt respekten för de grundläggande rättigheterna och de mänskliga rättigheterna (5 §), proportionalitetsprincipen (6 §) och principen om minsta olägenhet (7 §).  

Enligt 1 kap. 5 § i lagen om brottsbekämpning inom Tullen, som gäller respekt för de grundläggande rättigheterna och de mänskliga rättigheterna, ska en tullman respektera de grundläggande rättigheterna och de mänskliga rättigheterna. När Tullen utövar sina befogenheter ska den välja det motiverbara alternativ som bäst tillgodoser dessa rättigheter. Enligt 1 kap. 6 § i lagen om brottsbekämpning inom Tullen som gäller proportionalitetsprincipen ska åtgärder kunna försvaras i förhållande till hur viktigt, farligt och brådskande uppdraget är, det mål som eftersträvas samt uppträdande, ålder, hälsa och andra motsvarande omständigheter som gäller den person som är föremål för åtgärden och övriga omständigheter som inverkar på helhetsbedömningen av situationen. De metoder som används och de olägenheter de orsakar ska stå i rimlig proportion till det eftersträvade målet.  

Enligt 1 kap. 7 § i lagen om brottsbekämpning inom Tullen som gäller principen om minsta olägenhet får det inte genom Tullens åtgärder ingripas i någons rättigheter i större utsträckning och ingen får orsakas större skada eller olägenhet än vad som är nödvändigt för att uppdraget ska kunna utföras.  

Med hemliga metoder för inhämtande av information kan man ingripa i de grundläggande fri- och rättigheter som tryggas i grundlagen, såsom skyddet för privatlivet som tryggas i 10 § i grundlagen. När det föreskrivs om förutsättningar för användning av hemliga metoder för inhämtande av information ska de lagförbehåll som gäller inskränkning av vissa grundläggande fri- och rättigheter beaktas. Enligt det specificerade lagförbehållet i 10 § 3 mom. i grundlagen kan det genom lag föreskrivas om åtgärder som ingriper i hemfriden och som är nödvändiga för att brott ska kunna utredas. Enligt 4 mom. i den paragrafen kan det genom lag föreskrivas om sådana begränsningar i meddelandehemligheten som är nödvändiga vid utredning av brott som äventyrar individens eller samhällets säkerhet eller hemfriden.  

De grundläggande fri- och rättigheterna är i regel inte absoluta, även om bestämmelsen om en grundläggande fri- eller rättighet skulle ha skrivits i en form som tryggar fri- eller rättigheten i fråga och även om bestämmelsen inte innehåller något regleringsförbehåll eller någon annan laghänvisning. Frågan om inskränkning av en grundläggande fri- och rättighet avgörs då i enlighet med de allmänna krav som gäller inskränkning av de grundläggande fri- och rättigheterna. Ur hela komplexet av grundläggande fri- och rättigheter och rättigheternas karaktär av grundlagsfästa rättigheter har grundlagsutskottet härlett vissa allmänna krav som gäller inskränkning av dem (GrUB 25/1994 rd, s. 5). Till dessa krav hör att inskränkningarna  

1. bör bygga på lagstiftning  

2. ska vara noga avgränsade och tillräckligt exakt definierade i lagen  

3. ska vara acceptabla  

4. ska vara proportionella  

5. inte får ingripa i kärnområdet av en grundläggande fri- och rättighet 

6. kräver ett adekvat rättsskydd och  

7. måste vara förenliga med de förpliktelser som gäller de mänskliga rättigheterna. 

2.2  Internationella skyldigheter i fråga om de mänskliga rättigheterna

Enligt de allmänna krav som gäller vid inskränkning av de grundläggande fri- och rättigheterna och som det hänvisas till i föregående avsnitt får de inskränkningar som gäller de grundläggande fri- och rättigheterna för en person som är föremål för Tullens åtgärd inte stå i strid med Finlands internationella skyldigheter i fråga om de mänskliga rättigheterna. Det är dessutom skäl att ägna uppmärksamhet åt 22 § i grundlagen, enligt vilken det allmänna ska se till att de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna tillgodoses. Av relevans för den granskning som görs i denna proposition är i detta hänseende framför allt Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen, FördrS 18 och 19/1990, sådan den lyder senare ändrad i FördrS 71 och 72/1994, FördrS 85 och 86/1998, FördrS 8 och 9/2005, FördrS 6 och 7/2005 samt FördrS 50 och 51/2010). Av betydelse är dessutom i synnerhet internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (FördrS 7 och 8/1976, nedan kallad MP-konventionen). 

Av bestämmelserna i Europakonventionen behöver som särskilt relevanta med tanke på granskningen i denna proposition nämnas artikel 5 som gäller rätten till frihet och säkerhet, artikel 8 som gäller rätten till skydd för privat- och familjeliv, artikel 10 som gäller yttrandefrihet och artikel 13 som gäller rätten till ett effektivt rättsmedel. Också egendomsskyddet som tryggas i artikel 1 i det första protokollet till konventionen kan anses vara viktigt.  

I fråga om MP-konventionen finns bestämmelser som är relevanta för den granskning som görs här exempelvis i följande artiklar: artikel 2 som gäller effektiva rättsmedel, artikel 9 som gäller rätten till frihet och personlig säkerhet och artikel 17 som gäller skyddet för privat- och familjeliv, hem och korrespondens.  

2.3  Hemliga metoder för inhämtande av information för förhindrande av brott

Enligt 1 kap. 2 § 3 punkten i lagen om brottsbekämpning inom Tullen avses med förhindrande av brott åtgärder som syftar till att förhindra brott, försök till brott och förberedelse till brott – när det utifrån iakttagelser av en persons verksamhet eller utifrån annan information om en persons verksamhet finns grundad anledning att anta att personen i fråga kommer att göra sig skyldig till brott – eller till att avbryta ett redan påbörjat tullbrott eller begränsa den direkta skada eller fara som brottet medför. Förhindrande av brott som det ankommer på Tullen att undersöka föreligger när gärningen kan förhindras innan sådana åtgärder har vidtagits som uppfyller brottsrekvisiten. I bestämmelsen nämns uttryckligen även förhindrande av straffbart försök. Med förhindrande av förberedelse till brott som det ankommer på Tullen att undersöka avses förberedelse till straffbara gärningar, även om själva förberedelsen inte har kriminaliserats. Förhindrande av förberedelse innefattar också förhindrande av straffbar förberedelse. 

I 3 kap. i lagen om brottsbekämpning inom Tullen föreskrivs det om användning av teleövervakning, inhämtande av basstationsuppgifter, systematisk observation, förtäckt inhämtande av information, teknisk observation (teknisk avlyssning, optisk observation, teknisk spårning och teknisk observation av utrustning), inhämtande av identifieringsuppgifter för teleadresser eller teleterminalutrustning, täckoperation (även sådan som företas uteslutande i datanätet), bevisprovokation genom köp (även sådan som företas uteslutande i datanätet), användning av informationskällor samt kontrollerade leveranser för att förhindra brott som det ankommer på Tullen att undersöka eller i syfte att avvärja fara. Dessa metoder för inhämtande av information kan användas så att de som är föremål för informationsinhämtningen är ovetande om det.  

Enligt 3 kap. 2 § i lagen om brottsbekämpning inom Tullen är en allmän förutsättning för användning av en hemlig metod för inhämtande av information att man med den metoden kan antas få information som behövs för att förhindra ett brott som det ankommer på Tullen att undersöka eller för att avvärja en fara. Särskilda förutsättningar för användning av hemliga metoder för inhämtande av information är de specificerade brott för vilkas förhindrande varje metod kan användas. Enligt 3 kap. 2 § 2 mom. i lagen om brottsbekämpning inom Tullen får systematisk observation, teknisk avlyssning, optisk observation, teknisk spårning av personer, teknisk observation av utrustning och kontrollerade leveranser dessutom användas bara om dessa metoder kan antas vara av synnerlig vikt för förhindrande av ett brott som ska undersökas av Tullen. För täckoperationer och bevisprovokation genom köp förutsätts dessutom att metoden är nödvändig för att ett tullbrott ska kunna förhindras. Med dessa metoder är det möjligt att ingripa i de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna i en sådan omfattning att det har varit motiverat att ställa ett sådant villkor för användningen av dem. 

4 § Teleövervakning och dess förutsättningar  

Enligt 3 kap. 4 § i lagen om brottsbekämpning inom Tullen kan Tullen för att förhindra brott som det ankommer på Tullen att undersöka beviljas tillstånd till teleövervakning av en teleadress eller teleterminalutrustning som innehas eller sannolikt annars används av en person som på grund av sina yttranden eller hotelser, sitt uppträdande eller av andra orsaker med fog kan antas göra sig skyldig till ett tullbrott som särskilt definieras i paragrafen.  

Med teleövervakning avses enligt 3 kap. 4 § 1 mom. i lagen att identifieringsuppgifter inhämtas om ett meddelande som har sänts från en teleadress eller teleterminalutrustning som är kopplad till ett sådant allmänt kommunikationsnät eller till ett sådant därtill anslutet kommunikationsnät som avses i informationssamhällsbalken (917/2014) eller som har mottagits till en sådan adress eller utrustning, samt att uppgifter om en teleadress eller teleterminalutrustnings läge inhämtas eller att användningen av adressen eller utrustningen tillfälligt förhindras. Med identifieringsuppgifter avses i 3 § 40 punkten i informationssamhällsbalken avsedd information som kan kopplas till en juridisk eller fysisk person och som behandlas för att överföra meddelanden. Informationssamhällsbalkens rubrik har genom lag 68/2018 ändrats till lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation.  

I lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation har begreppet identifieringsuppgifter ersatts med begreppet förmedlingsuppgifter . I regeringens proposition med förslag till informationssamhällsbalk samt till lagar om ändring av vissa bestämmelser i markanvändnings- och bygglagen och strafflagen (RP 221/2013 rd) konstateras det att termen förmedlingsuppgifter till innehållet motsvarar definitionen av identifieringsuppgifter men bättre motsvarar det avsedda innehållet. Termen identifieringsuppgift sammanblandas i allmänspråket ofta med olika tjänster i anslutning till identifiering. Av definitionen av begreppet identifieringsuppgift framgår inte heller tillräckligt tydligt att information som kan kopplas till en abonnent eller användare ska ha samlats in i samband med kommunikationsförmedling för att den ska kunna anses utgöra identifieringsuppgifter. Därför är det motiverat att i lagen om brottsbekämpning inom Tullen ersätta termen identifieringsuppgifter med termen förmedlingsuppgifter på motsvarande sätt som i de ändringar av tvångsmedelslagen och polislagen som trädde i kraft den 1 oktober 2023.  

Termen förmedlingsuppgifter har dock delvis en annan betydelse i lagen om brottsbekämpning inom Tullen jämfört med lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation. Därför föreslås det att termen i lagen om brottsbekämpning inom Tullen preciseras genom ett konstaterande av att det rör sig om förmedlingsuppgifter uttryckligen i den bemärkelse som avses i lagen om brottsbekämpning inom Tullen. Den valda definitionen motsvarar ändringarna av de motsvarande definitionerna i tvångsmedelslagen, polislagen och lagen om brottsbekämpning inom Gränsbevakningsväsendet.  

Enligt 3 § 36 punkten i lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation avses med en kommunikationsförmedlare ett teleföretag, en sammanslutningsabonnent och en sådan annan aktör som förmedlar elektronisk kommunikation för andra än personliga eller med sådana jämförbara sedvanliga privata ändamål. Teleövervakning kan anses uttryckligen gälla inhämtande av förmedlingsuppgifter som en kommunikationsförmedlare innehar. Om förmedlingsuppgifterna inhämtas någon annanstans än hos en kommunikationsförmedlare, är det inte fråga om uppgifter som inhämtas genom teleövervakning. Av denna anledning är det motiverat att precisera definitionen av teleövervakning genom att där hänvisa till definitionen i 3 § 36 punkten i lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation. Det handlar om en precisering av definitionen av teleövervakning också i förhållande till förbud mot beslag och kopiering enligt 7 kap. 4 § i tvångsmedelslagen.  

6 § Beslut om teleövervakning  

Enligt paragrafens 1 mom. beslutar domstolen om teleövervakning enligt 4 § 2 mom. och 5 § på yrkande av en anhållningsberättigad tullman. I 2 mom. föreskrivs det att om ett ärende som gäller teleövervakning som avses i 1 mom. kräver omedelbara åtgärder, får en anhållningsberättigad tullman besluta om teleövervakning till dess att domstolen har avgjort yrkandet om beviljande av tillstånd. Ärendet ska föras till domstol så snart det är möjligt, dock senast 24 timmar efter det att teleövervakningen började användas.  

I 4 mom. föreskrivs det att tillstånd kan meddelas för högst en månad åt gången och det kan även gälla en viss tidsperiod som föregått tillståndet. Denna tidsperiod kan vara längre än en månad. I praktiken har det förekommit olika tolkningar med avseende på huruvida det är möjligt att ansöka om tillstånd för fortsatt teleövervakning medan ett tidigare tillstånd ännu är i kraft och, om nytt tillstånd beviljas under giltighetstiden för det gamla tillståndet, huruvida det fortsatta tillståndets giltighetstid alltid börjar löpa från beslutstidpunkten eller till exempel vid den senare tidpunkt då det gamla tillståndet upphör att gälla. Momentet bör förtydligas så att det tydligt framgår att tillståndet alltid börjar gälla den dag det meddelades. Det väsentliga är att förutsättningarna för beviljande av tillstånd har bedömts och att de har funnits när tillståndet beviljades.  

Paragrafens 5 mom. innehåller bestämmelser om de uppgifter som ska nämnas i ett yrkande och i ett beslut om teleövervakning. Enligt momentets 6 punkt ska den teleadress eller teleterminalutrustning som åtgärden riktas mot nämnas. Mängden teleterminalutrustning ökar hela tiden. Till exempel antalet abonnemang mot vilka teleövervakning riktas har ökat klart mer än antalet personer mot vilka teleövervakningsåtgärder riktas årligen. Den nuvarande regleringen ökar behovet av flera på varandra följande teleavlyssningsyrkanden och -beslut som gäller samma misstänkta person i samma ärende. Den gällande regleringens utrustnings- och abonnemangsspecifika karaktär föranleder således flera successiva berednings- och handläggningsprocesser för teleavlyssningstillstånd i samma ärende för både Tullen och domstolarna.  

Det är motiverat att bestämmelserna om teleövervakning ändras så att de gäller en viss person i stället för till en viss teleadress eller teleterminalutrustning. I ett teleövervakningstillstånd behöver enligt förslaget inte längre separat uppräknas alla de teleterminaler eller teleadresser som tillståndet gäller, utan domstolen beviljar tillstånd för teleövervakning av en teleadress eller teleterminalutrustning som den berörda personen innehar eller sannolikt annars använder. Till följd av den föreslagna ändringen behöver Tullen inte längre separat ansöka om enskilda tillstånd för varje teleadress eller teleterminalutrustning som den berörda personen innehar eller sannolikt annars använder och som framgår först efter det att tillståndet har beviljats. Enligt förslaget ska domstolen fortfarande besluta om den person vars kommunikation teleövervakningen ska riktas mot.  

Enligt förslaget ska Tullen under tjänsteansvar även i fortsättningen utreda identifieringsuppgifterna om de teleadresser och den teleterminalutrustning som används av den berörda personen. En anhållningsberättigad tjänsteman ska fatta ett separat beslut om de teleadresser eller den teleterminalutrustning som åtgärden riktas mot. I beslutet ska det uttryckligen motiveras varför ifrågavarande teleadresser eller teleterminalutrustning har valts som föremål för åtgärden. Avsikten är att beslutet ska omfattas av den laglighetsövervakning som avses i 3 kap. 62 § i lagen om brottsbekämpning inom Tullen.  

Motiveringsskyldigheten och efterhandsövervakningen framhävs genom att det i 3 kap. 57 § som gäller underrättelse om hemligt inhämtande information ska förutsättas att de teleadresser och den teleterminalutrustning som varit föremål för en åtgärd ska specificeras i underrättelsen om teleövervakning till den som varit föremål för inhämtandet av information. Detta har betydelse med tanke på rättsskyddsgarantierna för den som är föremål för inhämtandet av information, exempelvis med hänsyn till klagomål, brottsanmälan eller skadeståndstalan. Det har också betydelse för domstolens rätt att få information, eftersom den domstol som beviljat tillståndet även framöver med stöd av 57 § 4 mom. skriftligen ska underrättas om att föremålet för inhämtandet av information underrättats.  

Till följd av ändringen är det dessutom skäl att till 55 § i lagen om brottsbekämpning inom Tullen som gäller avbrytande av teknisk avlyssning och av teknisk observation av utrustning foga en bestämmelse om teleövervakning. Det är motiverat att också föreskriva att teleövervakning ska avbrytas i en situation där den riktar sig mot andra teleuppgifter än sådana som sänds av den person som är föremål för tillståndet. Dessutom ska de uppgifter som fåtts genom teleövervakningen samt anteckningarna om dem utplånas.  

När tillstånd till teleövervakning söks och beviljas är det dock möjligt att den person som misstänks inte är känd. Det är motiverat att detta uttryckligen framgår av bestämmelsen i lagen. I sådana fall kommer det dessutom fortfarande att finnas behov av att bevilja teleövervakningstillstånd för vissa teleadresser eller viss teleterminalutrustning. I synnerhet användningen av inhemska och utländska abonnemang med kontantkort förutsätter att det finns en sådan möjlighet.  

Genom propositionen ändras inte teleoperatörernas roll, utan hur de agerar i denna fråga ska även i fortsättningen grunda sig på myndighetsbeslut. 

11 § Förtäckt inhämtande av information och dess förutsättningar  

Enligt 3 kap. 11 § 1 mom. i lagen om brottsbekämpning inom Tullen avses med förtäckt inhämtande av information inhämtande av information genom kortvarig interaktion med en viss person där falska, vilseledande eller förtäckta uppgifter används för att hemlighålla tullmannens uppdrag.  

Med stöd av paragrafens 2 mom. får Tullen för att förhindra brott som det ankommer på Tullen att undersöka använda förtäckt inhämtande av information, om det på grund av en viss persons yttranden eller uppträdande i övrigt med fog finns anledning att anta att denna kommer att göra sig skyldig till ett tullbrott som närmare definieras i paragrafen. I paragrafen finns inga särskilda bestämmelser om datanätsbaserat förtäckt inhämtande av information.  

I det digitala samhället har verksamheten flyttat och flyttar i allt snabbare takt till datanäten. Brott som undersöks av Tullen förbereds, marknadsförs och begås med hjälp av datanät. Även om ett brott skulle ha begåtts helt och hållet i den fysiska världen förs det mycket diskussioner om brott eller anknytande gärningar på olika plattformar i datanäten. För att förhindra och utreda brott måste de som arbetar med brottsbekämpning inom Tullen vara aktiva i datanäten, där en stor del av iakttagelserna om brott görs och en stor del av det material som beslagtas som bevis finns. Många brott som undersöks av Tullen har kopplingar till andra länder eller världsdelar och brottslingarna håller kontakt med varandra via datanäten. För att identiteten för aktörer som agerar under pseudonym ska kunna klarläggas måste myndigheten kunna genomföra även kortvarigt förtäckt inhämtande av information på olika diskussionskanaler med hjälp av vilseledande personuppgifter och andra uppgifter.  

Genom datanätsbaserad förtäckt inhämtande av information kan man genom kortvarig informationsinhämtning och med hjälp av vilseledande personuppgifter och andra uppgifter inhämta viktig information som kan användas för att förhindra brott. Det är sannolikt att man med hjälp av denna befogenhet i fortsättningen kommer att kunna förhindra exempelvis förberedelse av brott som anknyter till olaglig import, om man kan ingripa i den planerade gärningen med hjälp av den inhämtade informationen. Befogenheten kunde utövas exempelvis i en situation där det på sociala medier eller på en plattform på det mörka nätet publiceras en annons under pseudonym där någon åtar sig att sälja och transportera illegalt gods till landet. Utifrån den okända annonserarens meddelanden, varubeskrivningar eller uppträdande finns det då anledning att misstänka att denne gör sig skyldig till sådant tullbrott för vilket det föreskrivna strängaste straffet är fängelse i två år. Genom datanätsbaserat förtäckt inhämtande av information kan man då eventuellt klarlägga annonserarens identitet, var han eller hon befinner sig och hans eller hennes övriga verksamhet, och på så sätt eventuellt förhindra brottet.  

I tvångsmedelslagen och den gällande lagen om brottsbekämpning inom Tullen har datanätsbaserade täckoperationer möjliggjorts med lägre tröskel än andra täckoperationer. I förarbetena till lagen motiveras detta framför allt med att det redan i sig är typiskt för interaktionen mellan människor i datanät att man inte alltid känner till den andra partens identitet, utan att denna kan uppträda till exempel under pseudonym. Dessutom kan täckoperationer i ett datanät dokumenteras lättare och i större detalj än andra täckoperationer. Således kan man i efterhand på ett tillförlitligt sätt klarlägga hur täckoperationen har förlöpt. I en IT-miljö finns inte heller samma säkerhetsrisker som när det gäller sedvanliga täckoperationer (RP 224/2010 rd, s. 120, och RP 222/2010 rd, s. 350). I nuläget använder Tullen för att förhindra eller utreda brott täckoperation och bevisprovokation genom köp, eller datanätsbaserad täckoperation och datanätsbaserad bevisprovokation genom köp. Genom kortvarigt förtäckt inhämtande av information ingriper man i mindre grad i enskilda personers grundläggande fri- och rättigheter än genom datanätsbaserade täckoperationer, och förtäckt inhämtande av information lämpar sig för sådant snabbt informationsutbyte och sådan snabb kommunikation i datanäten där man inte ens försöker bygga upp ett förtroendeförhållande av det slag som kan uppstå i traditionella täckoperationer utan snabbt vill inhämta information om exempelvis logistikkedjan för en vara i syfte att förhindra brott. 

På de grunder som anges ovan föreslås det att Tullen ska få rikta datanätsbaserat förtäckt inhämtande av information mot en person i syfte att förhindra tullbrott, om det utifrån personens yttranden eller uppträdande i övrigt med fog finns anledning att anta att personen gör sig skyldig till ett brott för vilket det föreskrivna strängaste straffet är fängelse i minst två år. 

13 § Teknisk avlyssning och dess förutsättningar  

Enligt en ändring av 3 kap. 19 § 2 mom. i lagen om brottsbekämpning inom Tullen (lag 460/2023) får teknisk observation av utrustning inte riktas mot sådana förtroliga meddelanden som omfattas av de bestämmelser i annan lag som gäller teleövervakning och annan teknisk observation än observation av utrustning. Ändringen innebär att s.k. tangentavlyssning i fortsättningen ska omfattas av definitionen av teknisk observation av utrustning, utom när det handlar om teleavlyssning, teleövervakning eller annan teknisk observation än observation av utrustning som gäller förtroliga meddelanden, om vilka det föreskrivs annanstans i 10 kap. i tvångsmedelslagen. Till den del man genom tangentavlyssning i realtid följer med till exempel skrivandet av ett meddelande, ska det således inte röra sig om teknisk observation av utrustning utan om teknisk avlyssning. Eftersom teknisk avlyssning i nuläget endast får riktas mot en brottsmisstänkt som befinner sig utanför ett utrymme som används för stadigvarande boende och eftersom det utifrån vad som konstaterats ovan med avseende på behovet av skydd normalt inte är motiverat att jämställa tangentavlyssning med bostadsavlyssning, föreslås det att det till 3 kap. 13 § i lagen om brottsbekämpning inom Tullen, som gäller teknisk avlyssning, fogas en undantagsbestämmelse enligt vilken också sådan teknisk avlyssning som endast riktas mot en teknisk anordning ska anses vara teknisk avlyssning oberoende av på vilken plats anordningen finns. Förslaget motiveras närmare nedan i specialmotiveringen. 

21 § Inhämtande av identifieringsuppgifter för teleadresser eller teleterminalutrustning  

I 2 mom. hänvisas det till Kommunikationsverket. Myndighetens namn har sedermera ändrats till Transport- och kommunikationsverket, och hänvisningen bör ändras i enlighet med detta. Bestämmelsen motsvarar ändringen i 5 kap. 25 § i polislagen. 

26 § Deltagande i en organiserad kriminell sammanslutnings verksamhet och i kontrollerade leveranser 

Bestämmelserna i 1 mom. reglerar situationer där en tullman som företar en täckoperation som företas uteslutande i datanät och som i detta sammanhang deltar i en organiserad kriminell sammanslutnings verksamhet går fri från straffansvar trots sin verksamhet. Bestämmelsen i fråga har i ändringarna av tvångsmedelslagen och polislagen formulerats som en befogenhetsbestämmelse. Det är motiverat att 3 kap. 26 § 1 mom. i lagen om brottsbekämpning inom Tullen på motsvarande sätt formuleras som en befogenhetsbestämmelse för att reglera vad en tullman som företar en täckoperation som företas uteslutande i datanät får göra i de situationer och under de förutsättningar som närmare anges i bestämmelserna. Till denna del kan uppmärksamhet även ägnas åt 2 mom. i paragrafen, vars formulering redan för närvarande innehåller drag av en befogenhetsbestämmelse. Enligt momentet får en tullman som företar en täckoperation som företas uteslutande i datanät delta i ombesörjandet av en försändelse som är föremål för en kontrollerad leverans enligt 3 kap. 42 § i lagen om brottsbekämpning inom Tullen, om deltagandet avsevärt främjar möjligheterna att uppnå syftet med leveransen. 

44 § Förfarandet i domstol  

I 3 kap. 44 § 3 mom. i lagen om brottsbekämpning inom Tullen föreskrivs det att när domstolen har beviljat tillstånd till teleövervakning, får den pröva och avgöra ett ärende som gäller beviljande av tillstånd i fråga om en ny teleadress eller teleterminalutrustning utan att den tullman är närvarande som framställt yrkandet eller en av denna förordnad tullman är närvarande, om det har förflutit mindre än en månad från den muntliga förhandlingen i ett tillståndsärende som gäller förhindrande av samma tullbrott.  

Enligt förslaget ska den teleadress eller teleterminalutrustning som är föremål för åtgärden inte längre behöva nämnas i det yrkande eller beslut som gäller teleövervakning, utan yrkandet och beslutet ska för adressen eller utrustningen endast gälla en viss person. Situationer där personen inte är känd ska utgöra undantaget. I ett sådant fall ska den teleadress eller teleterminalutrustning som åtgärden riktas mot fortfarande nämnas i yrkandet och beslutet om teleövervakning. Därför föreslås det att lagens 44 § 3 mom. ändras så att bestämmelsens första mening begränsas till att endast gälla situationer där personen i enlighet med lagens 3 kap. 6 § 5 mom. 2 punkt inte är känd. 

49 § Förbud mot avlyssning och observation  

Enlig 3 kap. 49 § i lagen om brottsbekämpning inom Tullen gäller i fråga om förbud mot teknisk avlyssning och optisk observation 10 kap. 52 § i tvångsmedelslagen. Eftersom teknisk observation av utrustning enligt den ändring av lagens 3 kap. 19 § som trädde i kraft den 1 oktober 2023 (lag 460/2023) även kan riktas mot ett annat meddelande än ett förtroligt meddelande som lagrats i utrustningen eller skrivits med den och som omfattas av bestämmelser om teleavlyssning, teleövervakning och annan teknisk observation än observation av utrustning som utfärdats annanstans i lag, vore det motiverat att även lägga teknisk observation av utrustning till lagens 49 § som gäller förbud mot avlyssning och observation. 

53 § Användning av överskottsinformation 

I 3 kap. 53 § i lagen om brottsbekämpning inom Tullen föreskrivs om användning av överskottsinformation som fåtts med hjälp av hemliga metoder för inhämtande av information. Enligt paragrafens 2 mom. får överskottsinformation också användas, om användningen av överskottsinformationen kan antas vara av synnerlig vikt för utredningen av ett tullbrott och om det för brottet föreskrivna strängaste straffet är fängelse i minst tre år. 

Riksdagens grundlagsutskott har ansett att det är nödvändigt att gränsen för det strängaste straff som är en förutsättning för användning av överskottsinformation är mer än fängelse i två år. Enligt grundlagsutskottet fanns det dock inte något hinder mot att inkludera några vissa enskilda brott för vilka det strängaste straffet är fängelse i två år men som till sin allvarlighetsgrad är jämförbara med andra brott som avses i momentet och som uppfyllde kraven i 10 § 3 mom. i den dåvarande grundlagen. Grundlagsutskottet har ansett att det vid bedömningen av regleringen av överskottsinformation finns skäl att å ena sidan beakta det grundlagsenliga skyddet för förtroliga meddelanden, medan å andra sidan intresset för att utreda allvarliga brott och godtagbara och samhälleligt vägande skäl relaterade till det straffrättsliga systemets trovärdighet talar för en viss begränsning av denna rättighet. Grundlagsutskottet har bedömt att det föreslagna kravet på ett maximistraff på två års fängelse innebär att bestämmelsen skulle tillämpas på många brott som inte kan anses äventyra samhällets eller individens säkerhet eller hemfrid enligt dåvarande 10 § 3 mom. i grundlagen (GrUU 32/2013 rd, s. 6–7).  

Det är inte möjligt att med stöd av de gällande bestämmelserna använda sådan överskottsinformation som genererats vid teleavlyssning i samband med utredning av grova narkotikabrott för utredning av sådana narkotikabrott som betraktas som tullbrott. I praktiken kan situationen exempelvis ha lett till att teleavlyssningsupptagning kan användas som bevis mot en person som anklagas för grovt narkotikabrott och som varit föremål för avlyssningstillståndet, men inte i fråga om narkotikabrott med anknytning till samma sakhelhet.  

I många fall är narkotikabrott relaterade till grövre brott eller till samma brottshelhet. De kan anses falla inom ramen för brott som äventyrar individens eller samhällets säkerhet enligt 10 § 4 mom. i grundlagen. I synnerhet vid tullbrott som genomförs med hjälp av datanät delas försändelser upp i flera separata försändelser i syfte att minska risken för att förövaren åker fast. I en sådan situation känner den undersökande myndigheten inte till hela vidden av brottskomplexet, i synnerhet vid avslöjandet och i det inledande skedet av utredningen. Att överskottsinformation kan användas i initialskedet är då viktigt för att myndigheten ska kunna gestalta och klarlägga helheten. 

Med anledning av det som konstateras ovan vore det motiverat att överskottsinformation även ska få användas vid utredning av narkotikabrott som betraktas som tullbrott, om användningen av överskottsinformation kan antas ha mycket stor betydelse för utredningen av brottet. 

55 § Avbrytande av teknisk avlyssning och av teknisk observation av utrustning  

I den första meningen i 3 kap. 55 § i lagen om brottsbekämpning inom Tullen anges det att om det framgår att den person som den tekniska avlyssningen riktas mot inte befinner sig i det utrymme eller på den plats som avlyssnas, ska avlyssningen avbrytas så snart som möjligt och de upptagningar som fåtts genom avlyssningen och anteckningarna om de uppgifter som fåtts genom den utplånas utan dröjsmål. Till följd av det slopande av teleadress- eller teleterminalspecifik teleövervakning som föreslås i fråga om 3 kap. 6 § kan det anses motiverat att även lägga till teleövervakning i bestämmelsen. Således borde när teleövervakning riktas mot andra meddelanden än sådana som sänts av eller avsetts för den person som är föremål för tillståndet teleövervakningen till denna del avbrytas så snart som möjligt. Därtill ska den information som erhållits och relaterade anteckningar omedelbart utplånas. Samtidigt är det motiverat att förtydliga bestämmelsen i fråga om både teleövervakning och teknisk avlyssning, så att avbrytandet av användningen av en metod för inhämtande av information och skyldigheten att utplåna upptagningar och uppgifter samt anteckningar om dem ska gälla uttryckligen i de situationer som avses i paragrafen. 

Enligt paragrafens sista mening gäller skyldigheten att avbryta åtgärden och att utplåna upptagningarna och anteckningarna också teknisk observation av utrustning, om det framgår att observationen gäller ett meddelandes innehåll eller i 4 § avsedda identifieringsuppgifter eller att den person som avses i 3 kap. 19 § 3 mom. inte använder den anordning som är föremål för observationen. Det är motiverat att den ändring av tvångsmedelslagen som gäller användningsområdet för teknisk observation av utrustning (lag 452/2023) beaktas också i bestämmelsen i fråga. Av tydlighets- och läsbarhetsskäl är det dessutom motiverat att separera bestämmelserna om teknisk observation av utrustning från bestämmelserna i början av paragrafen som gäller teleavlyssning, teleövervakning och teknisk avlyssning, och avskilja dem till ett nytt 2 mom. 

57 § Underrättelse om hemligt inhämtande av information 

Enligt 3 kap. 57 § 1 mom. i lagen om brottsbekämpning inom Tullen ska den som varit föremål för teleövervakning, systematisk observation, förtäckt inhämtande av information, teknisk observation och kontrollerade leveranser utan dröjsmål underrättas om detta skriftligen efter det att syftet med inhämtandet av information har nåtts. Personen i fråga ska dock underrättas om det hemliga inhämtandet av information senast ett år efter att det har upphört. Det vore skäl att till 1 mom. foga ett omnämnande av att det vid anmälan om teleövervakning av en person ska specificeras vilka teleadresser och vilken teleterminalutrustning som varit föremål för åtgärden. Ändringen skulle möjliggöra tillämpningen av rättsskyddsgarantier i efterhand för den som varit föremål för inhämtande av information, genom att det säkerställs att den personen får kännedom inte bara om teleavlyssning eller teleövervakning som riktats mot honom eller henne, utan också om de adresser eller anordningar åtgärden har riktats mot. Samtidigt ska också den domstol som avses i 4 mom. få information om saken.  

60 § Teleföretags skyldighet att biträda samt tillträde till vissa utrymmen  

I 3 kap. 60 § i lagen om brottsbekämpning inom Tullen föreskrivs det om teleföretags skyldighet att biträda samt om deras tillträde till vissa utrymmen. Paragrafen behöver ändras så att termen kommunikationsförmedlare används i stället för termen teleföretag. Den föreslagna ändringen motsvarar ändringen i 10 kap. 63 § i tvångsmedelslagen och förenhetligar terminologin i lagstiftningen. 

4.1  De viktigaste förslagen

I propositionen föreslås ändringar i 3 kap. i lagen om brottsbekämpning inom Tullen, som gäller hemliga metoder för inhämtande av information. Det är motiverat att bestämmelserna om hemliga metoder för inhämtande av information i 3 kap. byggs på 10 kap. i tvångsmedelslagen och 5 kap. i polislagen så att bestämmelserna i så stor utsträckning som möjligt har överensstämmande innehåll. 

För det första föreslås det att tillstånd till teleavlyssning eller teleövervakning i fortsättningen inte längre ska sökas och bestämmas i fråga om en viss specificerad teleadress eller teleterminalutrustning utan att det ska bedömas huruvida teleavlyssning och teleövervakning kan riktas mot vilken adress eller utrustning som helst som används av en viss person.  

Datanätsbaserat förtäckt inhämtande av information ska enligt förslaget göras möjligt när det handlar om förhindrande av ett brott som det ankommer på Tullen att undersöka och för vilket det föreskrivna strängaste straffet är fängelse i minst två år. 

Det föreslås att bestämmelserna om brott under sådana täckoperationer som företas uteslutande i datanät formuleras som en befogenhetsbestämmelse på motsvarande sätt som bestämmelserna om brott under täckoperation i polislagen.  

För att förtydliga rättsläget föreslås det att teknisk observation av utrustning fogas till bestämmelsen om förbud mot avlyssning och observation i 3 kap. 49 § i lagen om brottsbekämpning inom Tullen. 

Användning av överskottsinformation ska möjliggöras även vid utredning av sådana normala narkotikabrott som betraktas som tullbrott där det strängast föreskrivna straffet är fängelse i två år. 

Syftet med de ändringar som föreslås i propositionen är vidare att förtydliga vissa bestämmelser i lagen om brottsbekämpning inom Tullen som i praktiken har visat sig vara oklara eller lämna rum för tolkning. Genom ändringarna eftersträvas att bestämmelserna ska vara tydliga att tillämpa, vilket dels gör behandlingen av olika situationer effektivare, dels främjar ett likvärdigt bemötande av dem som är föremål för metoderna för inhämtande av information och ett bemötande som är oberoende av den som tillämpar lagen. Motsvarande ändringar har gjorts även i polislagen, där ändringarna trädde i kraft den 1 oktober 2023.  

4.2  De huvudsakliga konsekvenserna

12.1  Allmänt

I bedömningen av nuläget och i specialmotiveringen har man redan bedömt frågor som hänför sig till grundlagen och till tillgodoseendet och skyddet av de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna till den del de inverkar på hur de föreslagna bestämmelserna utformas och hur de ska tolkas. Också riksdagens grundlagsutskotts ställningstaganden har beaktats.  

Genom brottsbekämpningsåtgärder ingriper man i de grundläggande fri- och rättigheter som tryggas i grundlagen, särskilt i rätten till den personliga frihet och integritet som tryggas i 7 §, den rörelsefrihet som tryggas i 9 § 1 mom., det skydd för privatlivet som tryggas i 10 § och det egendomsskydd som tryggas i 15 §. När förslagen bedöms har också bestämmelserna om rättsskydd i 21 § i grundlagen betydelse. Samtidigt är det uppenbart att förhindrande och avslöjande av brott och avvärjande av vissa faror är mål vars uppnående motiveras av ett starkt allmänintresse och samhälleligt intresse.  

De med hänsyn till grundlagen viktigaste lagstiftningsändringarna kan i princip anses vara de ändringar genom vilka myndigheterna ges nya befogenheter som gäller individen eller befintliga befogenheter utvidgas eller individens rättigheter eller handlingsfrihet annars begränsas. Vid behandlingen av de ovannämnda ändringarna i tvångsmedelslagen och polislagen uppmärksammade grundlagsutskottet allmänt att regleringen av tvångsmedel och förundersökning har kännetecknats av en utveckling där befogenheterna utökas eller utvidgas gradvis. De utvidgningar av befogenheterna som genomförs genom lagändringar kan i sig vara små, men vid den konstitutionella bedömningen av nödvändigheten och proportionaliteten måste man även beakta de befogenheter som redan tidigare föreskrivits. Även en liten utvidgning av en befogenhet som grundlagsutskottet i ett tidigare utlåtande har bedömt vara oklanderligt i konstitutionellt hänseende kan ge anledning att ändra bedömningen av nödvändighet och proportionalitet. (GrUU 98/2022 rd, stycke 2; GrUU 99/2023 rd, stycke 3).  

Till denna del kan det noteras att det i propositionen inte föreslås några helt nya befogenheter. I propositionen föreslås dock vissa ändringar i redan befintliga befogenheter, av vilka en del har den karaktären att de utvidgar användningsområdet för befogenheten. Propositionen bör till denna del bedömas med avseende på de lagreservationer som ingår i grundrättighetsbestämmelserna samtidig som man beaktar de allmänna förutsättningarna för begränsning av de grundläggande rättigheterna, exempelvis att en sådan begränsning ska vara noggrant definierad och exakt, att grunderna för begränsning ska vara godtagbara, att kravet på proportionalitet ska vara uppfyllt, att rättssäkerhetsarrangemangen ska vara tillräckliga och att begränsningen inte får stå i konflikt med Finlands internationella förpliktelser när det gäller de mänskliga rättigheterna.  

Innehållet i propositionen har också påverkats av 2 § 3 mom. i grundlagen, enligt vilket all utövning av offentlig makt ska bygga på lag och lag ska iakttas noggrant i all offentlig verksamhet. I propositionen eftersträvas därför en heltäckande och exakt reglering av myndigheternas befogenheter. Utvecklandet av regleringen på detta sätt har samband med arbetet för att förbättra den rättsliga ställningen för dem som är föremål för myndigheternas befogenheter, inbegripet förbättrandet av rättsskyddsarrangemangen. 

12.2  Hemliga metoder för inhämtande av information