2.1.1  Kyrkoskatt

Bestämmelser om skyldigheten för en evangelisk-luthersk församlingsmedlem att delta i finansieringen av församlingens, den kyrkliga samfällighetens och kyrkans uppgifter finns i 6 kap. 2 § i kyrkolagen (652/2023). Enligt 1 mom. i paragrafen ska församlingsmedlemmarna delta i finansieringen av församlingens, den kyrkliga samfällighetens och kyrkans uppgifter genom att betala kyrkoskatt. Till den evangelisk-lutherska kyrkans församlingars uppgifter hör enligt 3 kap. 1 § i kyrkolagen att förrätta gudstjänster, förvalta sakrament och andra kyrkliga förrättningar, kristen fostran och undervisning, själavård, diakoni, missionsarbete samt andra uppgifter som grundar sig på det kristna budskapet och avser förkunnelse och tjänst. I lagen finns dessutom bestämmelser om bland annat kyrkofullmäktiges (3 kap. 5 §), kyrkorådets (3 kap. 10 § ), den kyrkliga samfällighetens (3 kap. 15 §), kyrkomötets (5 kap. 2 §) och kyrkostyrelsens (5 kap. 7 §) uppgifter.  

Bestämmelser om grunderna för kyrkoskatten finns i lagen om skyldighet för medlemmar i evangelisk-lutherska församlingar att betala skatt till församlingen (1013/2012). Lagen innehåller bestämmelser om skattskyldiga (1 §) och befrielse från kyrkoskatt (2 §), och dessutom innehåller lagen en hänvisning till kyrkolagen (3 §). Enligt 6 kap. 2 § 2 mom. i kyrkolagen täcks kyrkoskatten med det belopp som, enligt den budget som kyrkofullmäktige eller gemensamma kyrkofullmäktige godkänt, utöver övriga inkomster behövs för att betala utgifterna. Kyrkofullmäktige eller gemensamma kyrkofullmäktige beslutar om inkomstskattesatsens storlek med en noggrannhet på 0,05 procentenheter. Beroende på församling är kyrkoskatten 1–2 procentenheter 2024. 

Tabell 1. Utveckling av den evangelisk-lutherska kyrkans intäkter från kyrkoskatten 2020–2022 och finansministeriets prognos för 2023–2027 (8/2024).  

Enligt 30 § 1 mom. i lagen om Skatteförvaltningen (503/2010) betalas kostnaderna för beskattningen av staten. Enligt paragrafens 2 mom. tar staten ut sammanlagt 3,2 procent av dessa kostnader av den evangelisk-lutherska kyrkans församlingar. Det belopp som tas ut i statsbudgeten för 2024 (mom. 12.28.13) beräknas uppgå till 14 321 000 euro. Bestämmelser om beskattningsförfarandet och ändringssökande i beskattningen gällande kyrkoskatt finns i lagen om beskattningsförfarande (1558/1995). Kyrkoskatten fastställs kommunvis, och skattens storlek fastställs på basis av den beskattningsbara inkomsten vid kommunalbeskattningen. 

2.1.2  Statlig finansiering till evangelisk-lutherska kyrkan för skötseln av vissa samhällsuppgifter

Enligt 1 § i lagen om statlig finansiering till evangelisk-lutherska kyrkan för skötseln av vissa samhällsuppgifter (430/2015, finansieringslagen) beviljar undervisnings- och kulturministeriet årligen evangelisk-lutherska kyrkan finansiering för kyrkans lagstadgade uppgifter i anslutning till begravningsväsendet, folkbokföringen och bevarandet av kulturhistoriskt värdefulla byggnader och värdefullt lösöre. Lagen trädde i kraft vid ingången av 2016. 

Utgångsnivån för den statliga finansieringen var 114 miljoner euro när lagen trädde i kraft. Finansieringsbeloppet ansågs täcka en skälig andel av kostnaderna för de lagstadgade samhällsuppgifter som sköts av evangelisk-lutherska kyrkan. En skälig andel bedömdes vara cirka 80 procent (RP 250/2014 rd, s.10). Reformen var kostnadsneutral med tanke på statsfinanserna eftersom beloppet på den statliga finansieringen uppskattades motsvara de inkomster av samfundsskatt som församlingarna tidigare fått i genomsnitt. 

I 2 § 2 mom. i finansieringslagen föreskrivs att finansieringsbeloppet årligen höjs med ett belopp som motsvarar förändringen i den allmänna prisnivån enligt konsumentprisindex. Sedan lagen trädde i kraft har finansieringsbeloppet årligen höjts med ett belopp som motsvarar förändringen i den allmänna prisnivån enligt konsumentprisindex, med avvikelse från de undantag som avses i 3 mom., det vill säga 2017–2019, då förändringen i kostnadsnivån inte beaktades (indexnedskärning), och 2024 då finansieringen höjdes med ett belopp som motsvarar höjningen av konsumentprisindexet minskat med en procentenhet (indexbroms). De ändringar som begränsat indexhöjningarnas belopp har hänfört sig till anpassningsåtgärder inom de offentliga finanserna och har varit tidsmässigt begränsade. Den indexbroms som trädde i kraft 2024 gäller till utgången av 2027.  

Tabell 2. Statlig finansiering av evangelisk-lutherska kyrkans samhällsuppgifter 2016–2024 och prognos för 2025.  

Enligt 5 kap. 2 § i kyrkolagen ska kyrkomötet besluta om grunderna för fördelningen av den finansiering som avses i lagen om statlig finansiering till evangelisk-lutherska kyrkan för skötseln av vissa samhällsuppgifter mellan församlingar, kyrkliga samfälligheter och kyrkostyrelsen. 

Tabell 3. Kyrkomötets beslut om fördelningsgrunderna för den statliga finansieringen 2021–2024.  

Begravningsväsendet 

Enligt 3 § i begravningslagen (457/2003) ska församlingarna eller de kyrkliga samfälligheterna inom evangelisk-lutherska kyrkan hålla allmänna begravningsplatser. En församling eller kyrklig samfällighet är skyldig att på begäran tillhandahålla gravplats även för sådana avlidna som inte varit församlingsmedlemmar. Församlingen ska på begäran tillhandahålla gravplats på ett avskilt konfessionslöst gravområde. Konfessionslösa gravområden är avsedda som ett konfessionellt neutralt alternativ för dem som inte vill bli begravda på en kristen, evangelisk-luthersk begravningsplats. Församlingarna har även haft hand om hjältegravarna även om detta inte är en lagstadgad skyldighet för dem. 

Enligt 22 § i begravningslagen bestäms det särskilt angående disponibel finansiering för kostnader för hållande av allmänna begravningsplatser. Enligt motiveringen i regeringens proposition (RP 204/2002 rd) ingår den finansiering som avses i paragrafen i den del av intäkterna från samfundsskatten som går till de evangelisk-lutherska församlingarna. Den finansiering som kyrkan får för kostnaderna för begravningsväsendet motiverades med att hållande av begravningsplatser och skötande av gravsättningen av de avlidna är en oundgänglig samhällsuppgift ur hälsoskyddssynpunkt. Därför tillkommer det i sista hand samhället att svara för att begravningsplatser hålls. Då en sådan oundgänglig samhällsuppgift ges i uppdrag åt församlingarna inom den evangelisk-lutherska kyrkan är det motiverat att staten också sörjer för att församlingarna har ekonomiska förutsättningar att sköta uppdraget. 

En del av utgifterna för begravningsväsendet täcks med avgifter som tas ut för tjänster inom begravningsväsendet. Enligt 3 kap. 36 § i kyrkolagen ska församlingarna ta ut avgifter för upplåtelse av gravplats och för tjänster i anslutning till gravsättningen. När avgifterna bestäms ska församlingens kostnader för produktionen av tjänsten beaktas. Avsikten är att avgifterna för begravningsväsendet ska täcka den del av kostnaderna som den statliga finansieringen för samhällsuppgifter inte täcker när man beaktar även de andra lagstadgade samhälleliga uppgifterna (RP 127/2012 s. 4). 

År 2023 var cirka 83 procent av de begravda på begravningsplatser som hålls av den evangelisk-lutherska kyrkan medlemmar av den evangelisk-lutherska kyrkan och 17 procent var inte medlemmar i kyrkan i fråga. Under året i fråga uppgick församlingarnas nettoutgifter för begravningsväsendet till 127,4 miljoner euro. 

Folkbokföring 

Bestämmelser om evangelisk-lutherska kyrkans myndighetsuppgifter i anknytning till folkbokföringen finns i lagen om befolkningsdatasystemet och de certifikattjänster som tillhandahålls av Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata (661/2009). Enligt 48 § i den lagen ska den evangelisk-lutherska kyrkans myndighet på begäran ge intyg, utdrag eller andra motsvarande enstaka skriftliga utredningar på basis av de kyrkliga befolkningsregister med tillhörande handlingar som de förfogar över och som fördes innan lagen om trossamfundens medlemsregister (614/1998) trädde i kraft. 

Förutom att lämna ut befolkningsdata tar församlingarna emot vissa registeranteckningar som förmedlas till befolkningsdatasystemet. I samband med dop görs en anmälan om barnets namn, modersmål och trossamfund och i samband med vigsel anmäls uppgifter om vigseln och eventuella uppgifter om ändringar i efternamnen. En församling kan även utföra en hindersprövning, om åtminstone en av de förlovade är medlem av kyrkan. Därtill utfärdar församlingarna ämbetsbetyg för sina medlemmar med hjälp av befolkningsdatasystemet. 

År 2023 uppgick nettoutgifterna för folkbokföringen till sammanlagt 10,9 miljoner euro.  

Bevarandet av kulturhistoriskt betydande byggnader och lösöre 

I 3 kap. 22 § i kyrkolagen föreskrivs det om skydd av kyrkliga byggnader. Syftet med skyddet av en kyrklig byggnad är att trygga den kyrkliga byggda kulturmiljön som en del av kulturarvet, värna om den kyrkliga byggnadens egenart och särdrag samt främja en kulturellt hållbar vård och användning av den. En kyrklig byggnad som är uppförd före 1917 är skyddad med stöd av lag. Kyrkostyrelsen kan besluta att en kyrklig byggnad som tagits i bruk 1917 eller därefter ska skyddas, om det är motiverat med avseende på byggnadshistoria, byggnadskonst, byggnadsteknik eller särskilda miljövärden. Kyrkostyrelsen beslutar om skyddet på eget initiativ eller på initiativ av församlingen, domkapitlet eller Museiverket. Skyddet av en byggnad omfattar också byggnadens fasta inredning, målningar och konstverk som hör till den samt byggnadens gårdsområde. 

Kyrkliga byggnader utgör en betydande del av Finlands nationella byggnadsarv. När man byggt kyrkor och kapell har man använt samtidens bästa kunnande och material. Största delen av Finlands kulturhistoriskt värdefulla föremål från medeltiden samt 1600- och 1700-talen är kyrkliga föremål som ägs, används och sköts av församlingarna. 

Kostnaderna för bevarandet av den evangelisk-lutherska kyrkans nationella kulturarv är noggrant avgränsade. Kostnader med anknytning till skötseln av kulturarvet orsakas av reparationer som främjar bevarandet av byggnader samt av totalrenoveringar där byggnadens och områdets särdrag och historiska autenticitet bevaras eller där arbetet görs med sådana arbetsmetoder som var i bruk då byggnaden uppfördes och med traditionella byggmaterial som lämpar sig för byggnaden. (RP 250/2014 rd, s. 5) 

År 2023 uppgick kostnaderna för bevarandet av kulturarvet till 24,2 miljoner euro. 

Sammandrag 

År 2023 uppgick nettokostnaderna för den evangelisk-lutherska kyrkans lagstadgade samhällsuppgifter till sammanlagt 162,5 miljoner euro. Under året i fråga täckte den statliga finansiering som betalades till kyrkan (122 661 000 euro) cirka 75 procent av kostnaderna.  

2.2.1  Kyrkoskatt

Bestämmelser om skyldigheten för medlemmar i ortodoxa kyrkan att betala kyrkoskatt finns i 77 § i lagen om ortodoxa kyrkan (985/2006). Enligt paragrafens 1 mom. ska församlingsmedlemmarna bidra till förvärvandet av inkomster som behövs för att täcka de utgifter som avses i 79 §, det vill säga sådana utgifter som förhandleds av att fullgöra församlingens uppgifter. Enligt 2 § i lagen är kyrkans uppgifter att tjäna människorna genom heliga förrättningar, ortodox fostran och undervisning, diakoni- och välgörenhetsarbete samt annan verksamhet som grundar sig på den ortodoxa kyrkans tradition. Det belopp utöver övriga inkomster som enligt den av församlingsfullmäktige årligen godkända budgeten behövs för att betala utgifterna samlas in genom kyrkoskatt under finansåret enligt 77 § 2 mom. i lagen. Inkomstskattesatsen fastställs av församlingsfullmäktige. Inkomstskattesatsen fastställs till närmaste 0,05 procentenhet. Enligt paragrafens 3 mom. betalas kyrkoskatt av alla till kyrkan hörande personer som under skatteåret är bosatta i kommunerna inom församlingens område och enligt deras beskattningsbara inkomst vid kommunalbeskattningen. De ortodoxa församlingarnas skattesatser varierar mellan 1,75 och 2,25 procent år 2024. 

Tabell 4. Utveckling av den ortodoxa kyrkans intäkter från kyrkoskatten 2020–2022 och finansministeriets prognos för 2023–2027 (8/2024).  

2.2.2  Statsunderstöd

Enligt 119 § 2 mom. i lagen om ortodoxa kyrkan intas i statsbudgeten årligen ett anslag avsett för skäliga kostnader för ortodoxa kyrkans verksamhet. Grunden för dimensioneringen av anslaget bestäms enligt beloppet av de utgifter som ansvaret för kyrkostyrelsen, stiftsförvaltningen och ortodoxa seminariet åsamkat staten och beloppet av de statsunderstöd som har beviljats ortodoxa kyrkans församlingar och inrättningar före den lagens ikraftträdande samt den uppskattade förändringen av kostnadsnivån. Förändringen i kostnadsnivån beräknas, om inte något annat följer av särskilda skäl, på basis av förändringen i den allmänna prisnivån. På statsunderstödet tillämpas i övrigt vad som föreskrivs i statsunderstödslagen  (688/2001) .  

Med avvikelse från bestämmelserna i 2 mom. om dimensioneringen av anslaget beaktas enligt paragrafens 3 mom. inte den uppskattade förändringen i kostnadsnivån 2017–2019 vid dimensioneringen av anslaget och anslaget höjs årligen 2024–2027 med ett belopp som motsvarar höjningen av konsumentprisindexet minskat med en procentenhet. Undantagen motsvarar de undantag som föreskrivs om höjning av beloppet av den statliga finansieringen till den evangelisk-lutherska kyrkan.  

Utgångsnivån för statsunderstödet 2016 har satts till 2 543 000 euro.  

Tabell 5. Statsunderstöd som beviljats ortodoxa kyrkan 2016–2024 och prognosen för 2025.  

4.2.1  Ekonomiska konsekvenser

4.2.2  Miljökonsekvenser

I och med de föreslagna ändringarna kan det eftersatta underhållet av kulturhistoriskt värdefulla kyrkliga byggnader öka, om kyrkorna inte styr sina växande intäkter från kyrkoskatt till reparationsprojekt för sådana byggnader.  

4.2.3  Andra konsekvenser för människor och samhälle

11.1.1  Evangelisk-lutherska kyrkan

I fråga om evangelisk-lutherska kyrkan beror den föreslagna lagändringens betydelse för förverkligandet av religionsfriheten och jämlikheten i hög grad på hur församlingarna och de kyrkliga samfälligheterna reagerar på minskningen av statens finansieringsandel för sina samhälleliga uppgifter. 

Enligt 3 kap. 36 § 1 mom. i kyrkolagen ska församlingarna ta ut avgifter för upplåtelse av gravplats och för tjänster i anslutning till gravsättningen. När avgifterna bestäms ska församlingens kostnader för produktionen av tjänsten beaktas. Enligt 6 § i begravningslagen ska grunderna för de avgifter som tas ut för upplåtelsen av en gravplats, tjänster i anknytning till gravsättningen och skötseln av graven vara desamma för alla dem som har rätt att bli gravsatta på församlingens eller den kyrkliga samfällighetens begravningsplats. Bestämmelserna styr således församlingarna och de kyrkliga samfälligheterna att handla på ett sådant sätt att kostnaderna för begravningsväsendet i fråga om samhälleliga uppgifter fördelas jämlikt mellan alla som anlitar begravningstjänster oberoende av om de under sin livstid varit medlemmar av kyrkan eller inte. Om den statliga finansieringens andel av kostnaderna för de samhälleliga uppgifter som gäller begravningsväsendet minskar, ska församlingarna och de kyrkliga samfälligheterna bedöma om den skyldighet som ålagts det allmänna att se till att de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna tillgodoses förutsätter ändringar i de avgifter som tas ut för begravningsverksamheten. Beslut om avgifterna hör i församlingarna till kyrkofullmäktiges och i kyrkliga samfälligheter till gemensamma kyrkofullmäktiges uppgifter. 

Riksdagens förvaltningsutskott konstaterade i sitt betänkande (FvUB 37/2014 rd) att eftersom den statliga finansieringen inte täcker alla kostnader för de samhällsuppgifter som den evangelisk-lutherska kyrkan ska sköta, är kyrkans medlemmar också tvungna att svara för kostnaderna för lagstadgade tjänster som inte hör till kyrkan. Utskottet ansåg det motiverat att möjligheterna att rätta till detta missförhållande utreds. Utskottet har upprepat sin åsikt om behovet av en utredning i sina betänkanden FvUB 23/2016 rd och FvUB 5/2023 rd. 

Regeringen har beslutat att utarbeta en utredning om förhållandet mellan den statliga finansieringen och kostnaderna för den evangelisk-lutherska kyrkans samhälleliga uppgifter (se 9 verkställighet och uppföljning). 

11.1.2  Ortodoxa kyrkan

Avsikten med det statsunderstöd som årligen beviljas ortodoxa kyrkan är inte att täcka kostnaderna för de samhälleliga uppgifter som riktats till hela befolkningen, utan att stödja kyrkans egen verksamhet. Understödsbeloppet har av historiska skäl varit större än det sammanlagda beloppet av verksamhetsunderstöd (520 000 euro) som beviljas registrerade religionssamfund, och så är fallet också efter den föreslagna lagändringen. En minskning av understödsbeloppet begränsar inte religionsfriheten för medlemmarna i ortodoxa kyrkan och särbehandlar dem inte på grund av deras religion. 

Regeringen har beslutat att utarbeta en utredning om förhållandet mellan det statsunderstöd som beviljas ortodoxa kyrkan och de kostnader som ligger till grund för understödet (se 9 Verkställighet och uppföljning). 

11.1.3  Sammandrag

Som en helhetsbedömning anser regeringen att lagförslagen om ändring av den evangelisk-lutherska kyrkans statliga finansiering och beloppet av den ortodoxa kyrkans statsunderstöd inte är problematiska med tanke på bestämmelserna om religionsfrihet eller jämlikhet. Propositionen strävar efter att främja förverkligandet av religionsfriheten och jämlikheten på bästa möjliga sätt i en situation där det är nödvändigt att balansera de offentliga finanserna för att trygga välfärdssamhället och dess tjänster för både de nuvarande och kommande generationerna.