1.1  Bakgrund

I regeringsprogrammet för statsminister Orpos regering ingår flera skrivningar om teknik och digitalisering. Enligt programmet utnyttjas information, teknik och digitala tjänster på ett omfattande sätt för att öka tillgången till tjänster och tjänsternas verkningsfullhet samt för att underlätta personalens arbetsbelastning. Även användningen av artificiell intelligens inom social- och hälsovården möjliggörs till exempel i arbetstidsförläggningen, det förebyggande arbetet, egenvården och självbehandlingen samt service- och vårdverksamheten så att de grundläggande fri- och rättigheterna tryggas. 

I socialvårdens tjänster används tekniska applikationer, och inom socialvårdens verksamhetsenheter finns det teknisk övervakning, såsom kameraövervakning och rörelsedetektorer. Det har dock framgått att rättsläget för användningen av dessa tekniker är oklart. Tillsynsmyndigheterna har förbjudit användning av vissa tekniker, i synnerhet sådana som inskränker människornas grundläggande rättigheter. Eftersom dessa tekniker dock kan ha en positiv inverkan på tjänsterna för socialvårdens klienter, har det ansetts vara motiverat att klargöra rättsläget genom lagstiftning. Samtidigt ställer lagstiftningen enhetliga randvillkor för tekniska applikationer och teknisk övervakning som tryggar de grundläggande och mänskliga rättigheterna. I regeringsprogrammet har det i fråga om användning av teknik i serviceboende med heldygnsomsorg för äldre skrivits in att det ska göras möjligt att på ett humant sätt utnyttja teknik som underlättar omsorgsarbetet och ökar patientsäkerheten, såsom smarta golv eller smarta armband, vid beräkningen av personaldimensioneringen. Åtgärden siktar på besparingar på 30 miljoner euro om året när det gäller välfärdsområdenas kostnader och en motsvarande minskning av statens finansieringskostnader. 

I samband med utarbetandet av planen för de offentliga finanserna våren 2024 konstaterade regeringen på nytt att man i enlighet med regeringsprogrammet fortsätter att möjliggöra utnyttjande av teknik som underlättar omsorgsarbetet och ökar patientsäkerheten, såsom smarta golv eller smarta armband, vid beräkningen av personaldimensioneringen. Samtidigt fattades beslut om att minska personaldimensioneringen inom heldygnsomsorgen för äldre till 0,6 från nuvarande 0,65. Dessutom slopas den minimidimensionering på 0,7 som var avsedd att träda i kraft vid ingången av 2028. (Åren 2025–2027 minskar åtgärden finansieringen med 45 miljoner euro om året och 119 miljoner euro från och med 2028.)  

Regeringen drog den 27 mars 2025 upp riktlinjer för ersättande besparingar inom social- och hälsovården. Användningen av tekniska lösningar i socialservice kan ökas med beaktande av klientens behov. Genom att öka antalet distansbesök till exempel inom hemvården kan man spara 16,2 miljoner euro.  

Regeringsprogrammet innehåller dessutom en skrivning om att utreda möjligheterna att använda teknik som lämpar sig för funktionshinderservicen med hjälp av erfarenheterna från projekt som gäller tjänster för äldre. 

I regeringens proposition till riksdagen med förslag till lagar om ändring av socialvårdslagen och lagen om stödjande av den äldre befolkningens funktionsförmåga och om social- och hälsovårdstjänster för äldre samt till lagar som har samband med dem (RP 231/2021 rd) föreslogs bestämmelser om trygghetsservice, distansvård och andra tekniska lösningar. De föreslagna bestämmelserna ströks dock från propositionen, eftersom de ansågs möjliggöra ett mycket djupgående ingrepp i skyddet för privatlivet. Av regleringen framgick det dessutom inte vilka personuppgifter som samlas in med hjälp av tekniska lösningar eller hur de behandlas. Regleringen hade inte heller avgränsats utifrån den omständighet som nämns i propositionsmotiven, dvs. att klientens funktioner inte bör övervakas i större utsträckning än vad klientens behov av vård och omsorg nödvändigt förutsätter, och det framgick inte av regleringen om ibruktagandet av tekniska lösningar alltid baserar sig på klientens uttryckliga samtycke. Social- och hälsovårdsutskottet ansåg dock det vara viktigt att regeringen lämnar en proposition om anlitande av trygghetsservice så snart som möjligt. Utskottet ansåg också att det var viktigt att lagstiftningen så snart som möjligt på ett sätt som är godtagbart med tanke på systemet med de grundläggande fri- och rättigheterna fås att motsvara de praktiska behoven såväl för de klienter som behöver vård och omsorg som för de aktörer som ansvarar för tillhandahållandet och övervakningen av tjänsterna.  

1.2  Beredning

Utkastet till proposition har beretts som tjänsteuppdrag vid social- och hälsovårdsministeriet.  

På grund av bristfällig information om inverkan av tekniska verktyg på personalbehovet kartlade Institutet för hälsa och välfärd på uppdrag av SHM forskningen inom området och utredde bland annat inverkan av användning av teknik på personalen och klienterna, inklusive konsekvenser relaterade till tillgodoseendet av klienternas grundläggande rättigheter och friheter. Social- och hälsovårdsministeriet har också tillsatt en uppföljningsgrupp för att främja, stödja och följa upp beredningen som anknyter till skrivningen i regeringsprogrammet om användning av teknik som underlättar omsorgsarbetet och ökar patientsäkerheten vid beräkningen av personaldimensioneringen inom heldygnsomsorgen för äldre. Uppföljningsgruppens mandatperiod är 18.3.2024–30.6.2025. 

Beredningsunderlaget till regeringens proposition finns på https://stm.fi/hanke?tunnus=STM121:00/2024. 

2.1  Lagstiftning och praxis

2.2  Utnyttjande av teknik i socialvårdens tjänster

Tekniska lösningar syftar till att stödja klienter i socialvårdens tjänster. Tekniska lösningar kan till exempel stödja klienters funktionsförmåga, välfärd, säkerhet och hemmaboende. Olika smarta system kan öka klientsäkerheten genom att identifiera risker och informera om eventuella problem. Tekniska lösningar gör det också möjligt att följa upp klienters välfärd vid behov i realtid. Med hjälp av teknik kan man automatisera eller underlätta vissa uppgifter, vilket frigör personalens tid för arbetet med klienter. Teknik kan också användas för att effektivisera arbetsprocesser, minska arbetets belastning och möjliggöra en bättre resurshantering. Samtidigt gäller det att notera att människor inte kan ersättas med teknik och att socialvårdens klienter har rätt till behovsbaserad och tillräcklig vård och omsorg. Klienten ska bemötas väl, och hans eller hennes människovärde får inte kränkas. Med hjälp av teknik kan man stödja yrkesutbildade personers arbete och rikta resurser på ett effektivt sätt med tanke på tjänsterna. Med hjälp av tekniska lösningar i socialvårdens tjänster kan man säkerställa att personal finns där den behövs mest. Samtidigt gäller det att notera att teknik kan effektivisera och rationalisera arbetet, men man får inte överskatta detta samtidigt som man kanske inte lägger märke till att arbetsmängden även kan öka (Jaakola 2023).  

I socialvårdens tjänster används många slags tekniska lösningar. Den tekniska utvecklingen kan även vara snabb, varvid den nytta som tekniken medför för klienterna ökar ytterligare. Tekniska lösningars inverkan på klienternas socialservice kan variera avsevärt beroende på lösningen. Till exempel teknik relaterad till registrering kan påskynda registreringen av klientuppgifter, men detta påverkar inte direkt servicekvaliteten. Å andra sidan ger en snabbare registrering yrkesutbildade personer mer tid för klienter, vilket medför indirekta kvalitativa konsekvenser. Användning av elektroniska informationssäkra kommunikationsmedel underlättar kontakterna med klienter och via dem kan dokument även delas. Distanstjänster möjliggör kontakter med klienter även flera gånger om dagen. Säkerhetsteknik stöder klienters hemmaboende, och smarta mattor kan vara mycket viktiga för klienter, eftersom de reagerar och larmar om klienten faller. Även automatisk belysning, elektriska dörröppnare och spisvakter ger klienter trygghet och stöd. Läkemedelsrobotar påminner klienter att ta sina läkemedel. Det gäller att notera att även annan teknik används inom socialvården, såsom klientsystem och chattjänster, och på den tillämpas gällande lagstiftning om till exempel behandling av klientuppgifter, digitala tjänster och klienters rättigheter.  

Tekniska lösningar kan ge yrkesutbildade personer nya sätt att tillhandahålla bättre tjänster och frigöra tid för arbetet med klienter. Teknik erbjuder stora möjligheter inom socialvårdens tjänster, men användningen av den är föremål för inställnings- och kompetensaspekter som bör lösas. Inställning och kompetens kan direkt påverka hur nya tekniska lösningar anammas och användningens effektivitet, och därför är det viktigt att fästa uppmärksamhet vid personalens kompetens. Yrkesutbildade personer inom socialvården ska ha adekvat kompetens även när de bedömer om en teknisk lösning är lämplig för en klient. Yrkesutbildade personer bör få relevant utbildning i befintliga tekniska lösningar.  

Teknik är en möjlighet bland andra för att tillgodose klienters behov av hjälp, stöd, vård och omsorg. För att utnyttja teknik så mångsidigt som möjligt bör den vara integrerad i klientens servicehelhet. Därför är det inte motiverat att föreskriva om särskilda processer för utnyttjande av teknik i klientens servicehelhet, utan möjligheten att utnyttja teknik bör bedömas i anslutning till behovet av andra tjänster. På så sätt tryggas också att bedömningen i enlighet med den gällande lagstiftningen beaktar till exempel klientens självbestämmanderätt.  

Teknik är en allt mer naturlig del av vardagen hos människor i olika åldrar och livssituationer, och det är motiverat att bedöma de möjligheter som teknik medför för klientens servicehelhet alltid när tjänster planeras för klienter. Bedömningsskyldigheten säkerställer nationellt enhetliga förutsättningar för utnyttjande av teknik. Syftet med användning av teknik i socialvårdens tjänster är att trygga klienters rättigheter med respekt för deras självbestämmanderätt och intresse. Med hjälp av teknik kan man för sin del säkra resurser inom social- och hälsovårdssektorn, i synnerhet personalens tillräcklighet, och samtidigt kan alla dra nytta av tekniken. Bedömningsskyldigheten bör leda till att man vid planeringen av tjänster för klienter bedömer möjligheter som teknik medför och vid behov även motiverar varför teknik inte används. Bedömningsskyldigheten bör dock inte leda till att teknik används i alla situationer, utan bedömningen bör utgå från att tjänsterna planeras med hänsyn till klientens behov och intresse. Således bör bedömningen beakta om bemötandet av klientens behov uttryckligen förutsätter någon annan serviceform än tjänster som baserar sig på teknik. Enligt riksdagens grundlagsutskott förutsätter hänvisningen till att var och en har rätt till hälso- och sjukvårdstjänster i sista hand en individuell bedömning av om tjänsterna är tillräckliga eller inte (se GrUU 30/2013 rd, s. 3/I, GrUU 14/2024 rd, p. 7). Även när det gäller användning av teknik ska en individuell bedömning tryggas, och den ska beakta de fördelar och möjligheter som teknik medför men också det att det inte är motiverat att bemöta alla behov med teknik.  

I de riksomfattande målen för ordnandet av social- och hälsovården https://julkaisut.valtioneuvosto.fi/handle/10024/165405 konstateras att digitala tjänster utnyttjas då det är möjligt samt ändamålsenligt och tryggt med tanke på vården eller servicen. Informationshanteringen och informationssystemen stöder genomförandet av smidiga och kundorienterade social- och hälsovårdstjänster. I slutrapporten om programmet Teknologi för hemmaboende seniorer (KATI) 2020–2023 https://julkari.fi/handle/10024/147940 presenteras en nationell modell för användning av teknik för äldre personer. Modellen beskriver hur tekniska lösningar kan införas för att stödja äldre personers hemmaboende. Enligt rapporten bör välfärdsområdena införa nya uppgifter så att tekniska lösningar kan utnyttjas i tjänster för klienter. Utnyttjandet av teknik ansågs utgöra en del av bedömningen av klienters servicebehov och utarbetandet av klientplaner. Denna modell kan även tillämpas på socialvårdens andra tjänster.  

2.3  Socialservice för äldre personer och användning av teknik

Äldreomsorgslagen kompletterar den allmänna lagstiftningen och speciallagstiftningen om social- och hälsovården. Syftet med lagen är att stödja den äldre befolkningens välfärd och förbättra den äldre befolkningens möjligheter att i kommunen och i välfärdsområdet delta i beredningen av beslut som påverkar denna befolknings levnadsförhållanden och i utvecklandet av servicen. Dessutom är syftet att förbättra möjligheterna för en äldre person att få högkvalitativa social- och hälsovårdstjänster och förbättra möjligheterna för en äldre person att påverka innehållet i de social- och hälsovårdstjänster som ordnas för honom eller henne och det sätt de utförs på. 

Lagen ålägger kommunerna och välfärdsområdena att stödja den äldre befolkningens välfärd och sörja för tillgången till social- och hälsovård för äldre personer.  

I äldreomsorgslagen anges de allmänna principerna för tillgodoseendet av äldre personers servicebehov och principerna för tillhandahållande av långvarig vård och omsorg. Social- och hälsovårdstjänster för äldre personer ska vara högkvalitativa och de ska ges i rätt tid och i tillräcklig omfattning med tanke på dessa personers servicebehov. Tjänsterna ska utföras så att de stöder äldre personers välfärd, hälsa, funktionsförmåga, förmåga att klara sig på egen hand och delaktighet samt förebygger behovet av annan service. Vård och omsorg ges i första hand i den äldre personens hem.  

Äldreomsorgslagen innehåller inga bestämmelser om tjänster som ska ordnas för äldre, med undantag för i 12 § avsedda tjänster som främjar välbefinnande och förebyggande tjänster. Social- och hälsovård för äldre personer ordnas främst med stöd av allmänna lagar, dvs. socialvårdslagen och hälso- och sjukvårdslagen (1326/2010). 

Bestämmelser om att säkerställa kvaliteten på tjänsterna finns i 4 kap. i äldreomsorgslagen. Bestämmelserna gäller både offentliga och privata serviceproducenters verksamhetsenheter. Tjänster som tillhandahålls äldre ska vara högkvalitativa och garantera honom eller henne god vård och omsorg. Centrala delfaktorer i tjänsternas kvalitet är tillräcklig och yrkeskunnig personal, kompetent ledning och ändamålsenliga lokaler. Antalet anställda vid verksamhetsenheten, utbildningen och uppgiftsstrukturen ska motsvara antalet äldre personer som får tjänster vid enheten samt det servicebehov och de tjänster som deras funktionsförmåga förutsätter och tjänster ska, om klienternas behov kräver det, finnas tillgängliga vid alla tider på dygnet. Personalen ska dimensioneras så att högkvalitativa tjänster tryggas för äldre personer. 

I lagen föreskrivs om mångsidig utredning av äldre personers utan dröjsmål och om planering av en servicehelhet som motsvarar personens individuella behov. Man ska rådgöra med den äldre personen om alternativen och personens synpunkter ska antecknas. I brådskande fall ska socialservice ordnas utan dröjsmål och i andra fall senast tre månader efter det att ärendet blivit anhängigt.  

Beviljande av service baserar sig på konstaterat servicebehov. Välfärdsområdet ansvarar för att en övergripande utredning av en äldre persons behov av social- och hälsovård och av annan service som stöder hans eller hennes välbefinnande, hälsa, funktionsförmåga och förmåga att klara sig på egen hand görs i samarbete med personen själv och vid behov med hans eller hennes anhöriga eller närstående eller med en intressebevakare som har förordnats för honom eller henne.  

I samband med utredningen ska den äldre personens funktionsförmåga bedömas mångsidigt och med tillförlitliga bedömningsinstrument. Sedan den 1 april 2023 har välfärdsområdena enligt äldreomsorgslagen varit skyldiga att använda bedömningsverktyget RAI vid bedömningen av en äldre persons servicebehov och funktionsförmåga. När funktionsförmågan bedöms ska det utredas till vilka delar den äldre personen klarar de funktioner som hör till normal livsföring i sin egen boende- och närmiljö och med vad han eller hon behöver stöd och hjälp. Vid bedömningen ska den äldre personens fysiska, kognitiva, psykiska och sociala funktionsförmåga samt faktorer som har samband med tillgängligheten i omgivningen, tryggheten i boendet och tillgången till närservice beaktas. Välfärdsområdena ska använda bedömningsverktyget RAI. Skyldigheten att använda bedömningsverktyg vid bedömningen av servicehovet och funktionsförmågan inverkar för sin del även på tillgodoseendet av äldre personers rättigheter och intressen (se GrUU 15/2020 rd, s. 3). 

Välfärdsområdet ansvarar för att det för en äldre person utarbetas en plan utan ogrundat dröjsmål efter det att den äldre personens servicebehov har utretts, om det inte är fråga om tillfällig rådgivning och handledning eller om det inte i övrigt är uppenbart onödigt att utarbeta en plan. 

I klientplanen ska det bestämmas hurdan helhet av social- och hälsovårdstjänster som behövs för att stödja den äldre personens välbefinnande, hälsa, funktionsförmåga och förmåga att klara sig på egen hand och för att garantera att han eller hon får en god vård. Man ska rådgöra med den äldre personen och vid behov med hans eller hennes anhöriga eller närstående, kontaktperson eller med en intressebevakare som har förordnats för honom eller henne om alternativen för att åstadkomma denna helhet. Den äldre personens synpunkter på alternativen ska tas med i planen. Tjänsterna ska planeras så att de motsvarar behoven hos den äldre personen i fråga vad gäller omfattning, innehåll och tidpunkt. Det är således motiverat att i klientplanen utöver de tjänster som behövs även fastställa hur de ska tillhandahållas. Till exempel när det gäller hemvård är det motiverat att fastställa i vilken grad äldre personers behov kan bemötas med till exempel distansbesök eller om en läkemedelsrobot kunde säkerställa läkemedelsbehandlingar i anslutning till hemvården och vilka uppgifter som kräver fysiska besök hos klienten. 

Äldreomsorgslagen förutsätter att välfärdsområdet fattar beslut om beviljande av annan än brådskande socialservice ska fattas utan ogrundat dröjsmål efter det att en ansökan har inkommit. Enligt lagen utgörs grunden för fastställandet av socialservicens tillräcklighet vid beslutsfattandet av utredningen av servicebehovet och klientplanen enligt lagen. Välfärdsområdet beslutar således om de tjänster som ska tillhandahållas klienten på grundval av klientplanen, men enligt etablerad rättspraxis får tjänsten inte ordnas på ett sådant sätt att användningen av tjänsten de facto förhindras. 

Servicebehovet bedömas på nytt när det sker väsentliga förändringar i förhållandena för en äldre person som regelbundet får sociala tjänster som tillhandahålls av välfärdsområdet. Även klientplanen ska ses över utan ogrundat dröjsmål när det sker sådana väsentliga förändringar i den äldre personens funktionsförmåga som påverkar hans eller hennes servicebehov. Om en sådan översyn föranleder förändringar i klientens tjänster i förhållande till det gällande beslutet, ska nytt beslut fattas om dem. Enligt kvalitetsrekommendationen för att trygga en aktiv och funktionsduglig ålderdom och hållbara tjänster 2024–2027 Social- och hälsovårdsministeriets publikationer 2024:4: Kvalitetsrekommendation för att trygga en aktiv och funktionsduglig ålderdom och hållbara tjänster 2024–2027, Kvalitetsrekommendation för att trygga en aktiv och funktionsduglig ålderdom och hållbara tjänster 2024–2027 (valtioneuvosto.fi) ger tekniken möjligheter att främja välbefinnande och hälsa samt alternativa sätt att ordna tjänster. I kvalitetsrekommendationen finns rekommendationer för teknik som främjar äldres funktionsförmåga, välfärd, trygghet och delaktighet, lätthanterligt, användarvänlig och etisk teknik, teknik som stöder boende hemma samt teknik som stöder anställda. Tekniken kan hjälpa människor att leva hälsosammare, stödja behandlingen av sjukdomar samt bidra till ett mer självständigt och tryggt boende i hemmet. De möjligheter som tekniken erbjuder kan ge yrkesutbildade personer nya sätt att tillhandahålla mångsidigare service och vård samt mer tid för att bemöta människor förutsatt att tekniken fungerar väl. För att kunna utnyttja digitalisering och teknik måste man dock svara på frågor som rör tillgänglighet, etik, kunskap och informationssäkerhet och hitta lösningar på dem.  

Det finns allt mer teknik som stöder boende hemma. Med hjälp av distansteknik kan man främja hemmaboende äldre personers säkerhet, och det är möjligt att i högre grad använda sådan teknik i tjänster för dem. I synnerhet teknik som används på natten kan skapa trygghet för klienter och således frigöra resurser till arbete på dagen.  

Tekniken kan stödja äldre klienters trygghet, aktivitet, självständighet och integritet samt även öka anhörigas känsla av trygghet, när oron för en äldre persons välbefinnande minskar. Möjligheten att använda tekniska lösningar ska utredas utifrån äldre personers individuella behov. Teknikens lämplighet för kunden ska bedömas tillräckligt ofta i fråga om den teknik som används i tjänsterna för att kundernas föränderliga behov ska beaktas.  

Förutom mer och stärkt social aktivitet finns det redan nu olika robotar och annan teknik som´ används för interaktion, sällskap och terapi. Distansförbindelser kan till exempel användas för grupphandledning, gruppdiskussioner eller för gemensamma måltider. Via distansförbindelse kan även närstående delta i de äldres vård och vårdrelaterade möten. Kontakt med läkare och vårdpersonal kan förverkligas på distans via videoförbindelse. Smarta apparater i hemmet, exempelvis smarta kylskåp, kan redan vara tillgängliga för en del äldre. Tekniken har utvecklats när det gäller bland annat läkemedelssäkerhet (t.ex. läkemedelsrobotar), elektronisk registrering samt olika slags aktiva och passiva larmsystem (t.ex. trygghetsarmband, rörelsesensorer och passerkontroll). Det finns dock ännu inte tillräckligt med forskningsdata om teknikens inverkan på personalbehovet.  

Beräkningen av personaldimensioneringen beaktar inte för närvarande den teknik som enheterna använder. THL har dock systematiskt samlat in information om tekniska apparater och system som enheterna inom heldygnsomsorgen använder. Tabell 1 visar läget i maj 2023. Enheterna använder mest trygghetsarmband och passerkontroll. Även elektriska dörrar och automatisk belysning är vanliga. I viss grad används också rörelsesensorer, smarta mattor och falldetektorer. Till exempel läkemedelsautomater är fortfarande sällsynta.  

Tabell 1. Tekniska lösningar inom enheter för heldygnsomsorg (Äldreomsorgens läge 2023). 

Enheternas rutiner har inte alltid hållit jämna steg med den tekniska utvecklingen. Rutinerna har varierat till exempel när det gäller begäran om klientens samtycke till användningen av teknik och behandlingen av personuppgifter som samlas in med användningen. Enligt THL:s enkät om ledningsrutiner 2023 bad 87 procent av verksamhetsenheterna om samtycke till användning av teknik och 81 procent av verksamhetsenheterna om samtycke till behandling av personuppgifter relaterad till användningen. 

I uppföljningen av äldreomsorgens läge 2023 utreddes också klienternas och personalens benägenhet att använda teknik inom äldreomsorgen. Största delen av verksamhetsenheterna inom både hemvården och heldygnsomsorgen ansåg att deras klienter var relativt ovilliga att börja använda teknik som en del av servicen. Klienternas reserverade inställning kan å ena sidan till exempel bero på oro för integritetsskyddet eller bevarande autonomin och å andra sidan på osäkerhet i fråga om huruvida tekniken kan förbättra säkerheten. Men personalen vill också utnyttja teknik i sitt arbete, vilket kan tyda på att anställda inser att teknik har potential att stödja vårdarbetet och främja klienternas välbefinnande. I uppföljningsrapporten konstateras att det därför är motiverat att ordna utbildning som stärker personalens tekniska kompetens. I synnerhet utnyttjande av teknik som stöd för vårdarbetet och klienter kräver fortbildning. Dessutom gäller det att utveckla en kultur som går ut på fortlöpande lärande och som stöder personalens förmåga att anpassa sig till den tekniska utvecklingen. Mer information behövs om hur tekniska lösningar påverkar hemvårdens och heldygnsomsorgens kvalitet och personalen. Utnyttjandet bör utvärderas mångsidigt och behovsprövat. Hur allmänt viss teknik används säger inget om vilka konsekvenser den medför. Även identifiering av ny potentiell teknik kräver fortlöpande undersökning och utveckling. 

2.4  Funktionshinderservice och användning av teknik

Den nya lagen om funktionshinderservice trädde i kraft i början av 2025 och innehåller bestämmelser om ordnandet av särskild service inom socialvården för personer med funktionsnedsättning. Lagen kompletterar socialvårdslagen som tillämpas som allmän lag. Dessutom har personer med funktionsnedsättning lika rätt till tjänster om vilka föreskrivs i den övriga lagstiftningen om social- och hälsovård. 

Lagen om funktionshinderservice tillämpas på ordnande av särskild service för sådana personer med funktionsnedsättning som på grund av en långvarig fysisk, kognitiv, psykisk, social eller sensorisk begränsning i funktionsförmågan som orsakas av en funktionsnedsättning eller sjukdom nödvändigt behöver hjälp eller stöd för att klara en normal livsföring. Med stöd av lagen om funktionshinderservice tillhandahållas tjänster endast om de tjänster som avses i någon annan lag inte är lämpliga och tillräckliga med hänsyn till personens individuella servicebehov och intresse. Principen är att de offentliga tjänsterna ska planeras så att de lämpar sig för alla och att miljön ska planeras så att den är tillgänglig för alla. 

Syftet med lagen om funktionshinderservice är att uppnå likabehandling, delaktighet och deltagande i samhället för personer med funktionsnedsättning samt att förebygga och undanröja hinder för uppnåendet av dessa syften. Dessutom är syftet med lagen att stödja förmågan att leva självständigt för personer med funktionsnedsättning och att stödja deras självbestämmanderätt och tillförsäkra tillräcklig service av god kvalitet enligt deras individuella behov och intressen.  

I lagen om funktionshinderservice föreskrivs om centrala tjänster som tryggar delaktighet och likabehandling samt nödvändig omsorg om personer med funktionsnedsättning. Välfärdsområdena har i allmänhet en särskild skyldighet att, oberoende av anslagen, ordna funktionshinderservice. Service som tillhandahålls med stöd av lagen om funktionshinderservice är träning, personlig assistans, särskilt stöd för delaktigheten, stöd i att fatta beslut, krävande multiprofessionellt stöd, stöd för boendet, stöd för boendet för barn, stöd för tillgängligt boende, kortvarig omsorg, dagverksamhet, arbetsverksamhet för personer med utvecklingsstörning, stöd för rörligheten och ekonomiskt stöd till personer som använder livsuppehållande respirator. 

Utöver de allmänna bestämmelserna om klientprocessen i socialvårdslagen ska de särskilda bestämmelserna om klientprocessen i lagen om funktionshinderservice tillämpas vid planeringen av service för personer med funktionsnedsättning. De centrala principerna enligt 30 § i socialvårdslagen och syftet enligt 1 § i lagen om funktionshinderservice ska styra beslutsfattandet.  

Utöver bestämmelserna i 4 kap. i socialvårdslagen finns det bestämmelser om delaktighet för personer med funktionsnedsättning i lagen om funktionshinderservice. Dessutom ska bestämmelserna om delaktighet för personer med funktionsnedsättning tillämpas vid bedömningen av servicebehovet samt planeringen, tillhandahållandet och uppföljningen av servicen samt det stöd som behövs för delaktighet. Utgångspunkten för bedömningen av servicebehovet och hela klientprocessen är att processerna genomförs tillsammans med personen med funktionsnedsättning. Delaktigheten för personer med funktionsnedsättning ska stödjas på det sätt som personens funktionsförmåga, ålder, utvecklingsfas och livssituation förutsätter.  

Bedömningen av servicebehovet utgör en central och integrerad del av planeringen och genomförandet av servicen samt utformandet av den helhet som servicen bildar. En omsorgsfull bedömning är en förutsättning för att det ska ordnas service av hög kvalitet som är förenlig med klientens individuella behov. Enbart en diagnos eller ett funktionshinder räcker inte ensamt till för att beskriva personens funktionsförmåga eller servicebehov, utan på dessa inverkar även personens och hans eller hennes familjs livssituation, levnadsförhållanden, omvärld och närmiljö, hälsotillstånd samt språkliga och kulturella bakgrund. Dessa aspekter påverkar också bedömningen av hur teknik kan utnyttjas i funktionshinderservice.  

Eftersom klienters individuella behov kan bemötas på olika sätt, ska personer med funktionsnedsättning informeras om de olika alternativen så mångsidigt som möjligt.  

Välfärdsområdena ska enligt lagen om funktionshinderservice tillhandahålla servicen så att den till innehåll, kvalitet och omfattning samt i fråga om sättet att producera servicen tillgodoser de individuella behoven hos personen med funktionsnedsättning och så att den är förenlig med personens intressen. Genom regleringen framhävs betydelsen av servicens kvalitet, oberoende av vem som tillhandahåller servicen och hur den tillhandahålls.  

Lagen om funktionshinderservice innehåller inga särskilda bestämmelser om användning av teknik. Utöver de allmänna bestämmelserna om klientprocesser i socialvårdslagen och de kompletterande bestämmelserna i lagen om funktionshinderservice finns det enskilda paragrafer där det föreskrivs om aspekter som ska beaktas vid valet av sättet för tillhandahållandet av servicen. Dessa bestämmelser anses tillsammans med de förslagna bestämmelserna om förutsättningarna för användning av teknik i socialvårdslagen trygga rättigheterna för personer med funktionsnedsättning när teknik används i funktionshinderservice. Efter ikraftträdandet av den nya lagen om funktionshinderservice ordnas även servicen för personer med utvecklingsstörning med stöd av lagen om funktionshinderservice. I 3 a kap. i lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda finns dessutom bestämmelser om stärkande av självbestämmanderätten och användning av begränsningsåtgärder inom specialomsorger. Utgångspunkten är alltid att tillhandahålla servicen i samarbete med personen med funktionsnedsättning. De åtgärder som stöder och främjar en persons förutsättningar att klara sig på egen hand och personens självbestämmanderätt ska skrivas in i klientplanen för den som ges specialomsorger. Bestämmelserna om användning av teknik inom socialvården hjälper i bedömningen av hur tekniska lösningar kan stödja dessa mål.  

Begränsningsåtgärder kan endast riktas mot en person som omfattas av specialomsorgen. Dessutom förutsätts att de allmänna och enskilda förutsättningarna för användning av begränsningsåtgärder enligt 42 d § i lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda uppfylls.  

Den enda bestämmelsen i vilken tekniska övervakningsapparater nämns i lagen är 42 m §, som gäller rörelsefrihet under övervakning. Enligt bestämmelsen får en yrkesutbildad person inom socialvården eller hälso- och sjukvården som ingår i personalen på verksamhetsenheten övervaka rörelsefriheten på verksamhetsenheten för en person som får specialomsorger, hur han eller hon avlägsnar sig från verksamhetsenheten och rör sig utanför enheten eller gården i anslutning till enheten, om det är sannolikt att personen i annat fall skulle äventyra sin egen eller andras hälsa eller säkerhet. När andra metoder inte räcker till kan rörelsefriheten övervakas med en teknisk apparat som personen bär på sig, enligt en plan med hjälp av ledsagare eller på något annat sätt. När rörelsefriheten övervakas ska det särskilt ses till att andras rörelsefrihet inte inskränks. I social- och hälsovårdsutskottets betänkande 4/2016 rd konstateras att alltid när någons rörelsefrihet övervakas måste målet vara att tillämpa lindrigast möjliga medlet för att undvika att den fara för hälsa och säkerhet som bestämmelsen avser uppstår. I betänkandet konstateras också att rörelsefriheten kan övervakas med bland annat tekniska låsanordningar och passerkontroll under förutsättning att de inte kränker någons integritet.  

Det finns inga studier om användning av teknik i funktionshinderservice. Frågan har dock utretts med hjälp av en e-postenkät till sakkunniga inom välfärdsområdenas funktionshinderservice i november 2024. Den föregicks av ett möte där utgångspunkterna för lagberedningen utreddes.  

På ett allmänt plan verkar det att teknik utnyttjas relativt lite i funktionshinderservice. I de flesta välfärdsområdena används trygghetsarmband inom assisterat boende. I liten skala används även digitala lösningar för att kontakta klienter. Till exempel genomförs stödbesök till vissa klienter med bildtelefon. Hemvården har ett litet antal läkemedelsautomater och läkemedelsdosetter i gruppboenden. Om nätterna assisteras natthandledare av rörelsesensorer och smarta golv vid vissa enheter. För dagverksamhetens klienter ordnas till exempel distansgymnastik som leds på distans medan deltagarna är närvarande i dagverksamheten.  

Välfärdsområdena ansåg det vara viktigt att utnyttja teknik i högre grad både direkt i tjänsterna för personer med funktionsnedsättning och för att stödja anställda.  

Flera välfärdsområden tog upp möjligheten att använda teknik på olika sätt vid ordnandet av boende och dagverksamhet samt stöd för rörlighet. Teknik kunde användas mer som stöd kommunikation med personer med funktionsnedsättning och med klienter som får stöd för boende. Välfärdsområdena påpekade att ensamboende kan få kontakt med anställda när de behöver stöd. Kontakten kan till exempel ske som videosamtal som klienten aktiverar eller som aktiveras för denne. Teknik kunde utnyttjas i högre grad även i verksamhet som främjar socialt umgänge och delaktighet. Man kunde införa till exempel aktiveringsprogram och dagverksamhet mer mångsidigt som distansservice enligt klienternas preferenser.  

Många trygghetsökande lösningar (hälsoarmband, larmmattor, rörelsedetektorer, sensorer) som används inom äldreomsorgen kunde också användas i större skala inom funktionshinderservice. Olika digitala lösningar efterfrågades också till övervakning på nätter vid boendeenheter.  

Välfärdsområdena ansåg att användningen av teknik bör utvecklas och användas i tjänster för alla klientgrupper. Användning av teknik ska alltid basera sig på en bedömning av enskilda klienters servicebehov och på utredningar av om de får nytta av tekniska hjälpmedel och om sådana hjälpmedel i övrigt kan användas. 

Enligt välfärdsområdena bör teknik användas i högre grad inte enbart i enskilda tjänster utan också i klientprocessens olika skeden. Till exempel kan AI sammanställa uppgifter relaterade till klientrelationen och utnyttjas i anteckningar med hjälp av taligenkänning.  

Sakkunniga inom funktionshinderservice ansåg att tillsynsmyndigheternas varierande praxis i fråga om användning av teknik var problematisk med tanke på likabehandling. Inom vissa områden är det förbjudet att använda tekniska lösningar, medan det är tillåtet inom andra. Sakkunniga inom funktionshinderservice ansåg att det är viktigt att införa enhetliga bestämmelser om användning av teknik i lagstiftningen. Entydiga regler för användning av teknik uppmuntrar också till att utveckla ny teknik och nya rutiner. Utvecklingen av tekniska hjälpmedel förutsätter att de åtminstone delvis kan ersätta människoarbete och därigenom även sänka kostnaderna. Det ansågs vara viktigt att klienterna deltar i utvecklingen av tekniken.  

Det finns inga bestämmelser om användning av teknik eller teknisk övervakning i funktionshinderservice. Bristen på lagstiftning leder till att klienter behandlas på olika sätt och till oenhetlig praxis.  

2.5  Barnskydd och användning av teknik

Syftet med barnskyddslagen är att trygga barnets rätt till en trygg uppväxtmiljö, till en harmonisk och mångsidig utveckling samt till särskilt skydd. Ett centralt syfte med lagen är att garantera att barnets rättigheter och barnets bästa beaktas samt att de stödåtgärder och tjänster som barnet och familjen behöver tryggas. Barnets bästa ska vara den viktigaste bedömningsgrunden i alla barnskyddsåtgärder som gäller barnet. Barnets bästa ska bedömas kontinuerligt i olika situationer, både när barnet bor hemma och när barnet är placerat utanför hemmet. I barnskyddslagen finns bestämmelser om brådskande placering, omhändertagande och vård av barn utom hemmet. I 11 kap. i lagen föreskrivs om begränsningar i vård utom hemmet. I barnskyddslagen finns inga bestämmelser om användning av teknik inom barnskyddet. 

Det finns få studier om användning av teknik inom barnskyddet. Utredningar av användningen av teknik inom barnskyddet har främst fokuserat på teknik som används i arbetet, såsom telefoner och datorer. Möten inom barnskyddet ordnas dock också online. Teknisk övervakning kan användas i gemensamma lokaler vid verksamhetsenheter inom barnskyddet. Vid isolering enligt 70 § i barnskyddslagen används kameraövervakning dessutom i isoleringsrum, och avsikten är att föreskriva om detta i barnskyddslagen. I synnerhet i tjänster för unga personer kan teknik användas för att upprätthålla kontakter, bygga upp förtroende och sänka tröskeln för att söka hjälp. Teknik kan komplettera men inte ersätta arbete som utförs ansikte mot ansikte.  

I Olycksutredningscentralens temautredning undersöktes vilka slags direkta och indirekta faktorer som lett till dödsfall som kan identifieras som bakomliggande orsaker till narkotikadödsfall av olyckskaraktär bland unga https://turvallisuustutkinta.fi/fi/index/tutkintaselostukset/sosiaali-jaterveydenhuollononnettomuudet/t2023-s1nuortentapaturmaisethuumekuolematvuonna2023160.html . I utredningen konstateras att tekniska lösningar används och utvecklas hela tiden inom social- och hälsovården. Digitala lösningar kan göra det lättare att till exempel upptäcka, varna för och förmedla information om livsfarliga förgiftningssymptom, såsom farliga förändringar i andningsfrekvensen eller pulsen så att andra närvarande reagerar på situationen eller hjälp kan inkallas i tid. Unga narkotikamissbrukare använder teknik i vardagen. Arbetet för att förebygga narkotikadödsfall och minska de negativa konsekvenserna bör utvecklas fördomsfritt, och olika tekniska innovationer och lösningar bör testas även när det gäller unga narkotikamissbrukare. Olycksfallsutredningscentralen rekommenderade att social- och hälsovårdsministeriet ombesörjer att teknologiska lösningar för att upptäcka livshotande förgiftningar utnyttjas målinriktat i förebyggandet av narkotikadödsfall bland unga.  

Det finns inga bestämmelser om användning av teknik eller teknisk övervakning inom barnskyddet, och till den del kan nuläget anses vara bristfälligt. Avsaknaden av författningsunderlag kan å ena sidan leda till att klienter bemöts på olika sätt och varierande rutiner samt å andra sidan till att tekniska lösningar inte utvecklas, eftersom förutsättningarna för att använda dem är oklara.  

I placering utom hemmet inom barnskyddet har både inspelande och icke-inspelande kameraövervakning använts i säkerhetssyfte, liksom också rörelsesensorer. Hur den tekniska övervakningen ordnats framgår av placeringsplatsernas egenkontrollplaner. Kameraövervakning kan förekomma på gårdsområden samt i allmänna lokaler och isoleringsrum. Kameraövervakning anses främja klient- och arbetarsäkerheten, vilket även har en koppling till barnens välbefinnande, hälsa och säkerhet. Av dataombudsmannens avgörande (539/451/2011) framgår att syftet med kameraövervakningen på placeringsstället var att förhindra brott mot ställets egendom, personal och klienter samt underlätta utredningen av ansvarsfrågor vid skador och trygga klienternas och personalens rättssäkerhet och arbetsro, främja deras säkerhet, övervaka fastighetens och materialets skick samt underlätta upprätthållandet av ordningen. Psykiskt och fysiskt våld mellan och mot barn är alarmerande vanligt i placering utom hemmet. Pia Eriksson, Päivi Korhonen: ”Kiitos kun pidätte huolta, että asiat olisi minulla hyvin” Kysy ja kuuntele -hankkeen loppuraportti, raportti 3 /2022 THL, 103. Barn och ungdomar kan även uppleva otrygghet på grund av att de anser att anställda agerar oprofessionellt. Pia Eriksson, Miia Ståhlberg, Maria Svetloff, Johanna Barkman, Johanna Liukkonen, Tiia Hipp: Trauma- ja väkivaltatietoinen sijaishuolto- selvitys kaltoinkohtelun nykytilasta sekä materiaali ammattilaisille ja opiskelijoille, Sosiaali- ja terveysministeriö Helsinki 2023, 39. 

Användningen av teknik, i synnerhet kameraövervakning, regleras genom avgöranden och anvisningar av riksdagens justitieombudsman och regionförvaltningsmyndigheterna. Dataombudsmannens byrå har tagit ställning till dataskyddsfrågor relaterade till användning av tekniska lösningar (2.9). I enlighet med riktlinjerna av riksdagens justitieombudsman och regionförvaltningsverken kan kameraövervakning på vissa villkor användas inom barnskyddet om övervakningen av omsorgen om barn förutsätter det.  

Kontinuerlig kameraövervakning kan ordnas endast om det är fråga om nödvändig övervakning med tanke på barnets hälsa, vård och säkerhet och det inte finns några alternativ. Proportionalitetsprincipen ska iakttas vid kameraövervakning. Enligt riksdagens biträdande justitieombudsman är sådan kameraövervakning inte nödvändig, godtagbar eller skälig där barnets alla rörelser utanför sitt eget rum och sanitetsutrymmen spelas in (EOAK 20.5.2019 Dnr 5377/2018, 82). Enligt biträdande justitieombudsmannen är sådan heltäckande kameraövervakning och larmsystem i fönster som beskrivs i avgörandet inte godtagbar. 

Dataskyddsregleringen ska beaktas adekvat när tekniska lösningar används. Regionförvaltningsverket i Östra Finland ansåg utifrån en anmälan om missförhållanden vid en verksamhetsenhet för vård utom hemmet inom barnskyddet att lagenligheten inte uppfylldes enligt artikel 6 i dataskyddsförordningen när det gällde verksamhetsenhetens kameraövervakning och passerkontroll. Regionförvaltningsverket ansåg också att serviceproducenten inte hade gjort en konsekvensbedömning av behandlingen av personuppgifter i fråga om kameraövervakning. Serviceproducenten hade nämligen låtit bli att bedöma eventuella risker som behandlingen av personuppgifter medförde för de registrerades dvs. barnens rättigheter. Enligt avgörandet hade verksamhetsenheten inte i enlighet med proportionalitetsprincipen i första hand använt andra metoder som i mindre grad ingriper i barnens integritet för att förbättra säkerheten innan beslutet om att införa kameraövervakning och passerkontroll fattades (ISAVI/9131/2021). 

Enligt regionförvaltningsverket i Södra Finland kan kameraövervakning användas i isoleringsrum och ytterdörrar på barnhem samt vid läkemedelsskåp och i vissa situationer i kök och av särskilt motiverade orsaker även i andra lokaler. Regionförvaltningsverket i Östra Finland konstaterade i sitt beslut att en verksamhetsenhet för vård av barn utom hemmet inom barnskyddet kan använda kameraövervakning vid verksamhetsenhetens ytterdörrar och på gårdsområden för att trygga klientsäkerheten när det är nödvändigt och klientsäkerheten inte kan tryggas på något annat sätt. Regionförvaltningsverket betonade också att kameraövervakning inte bör användas för att uppfostra barn eller utreda vardagliga konflikter (ISAVI/9131/2021).  

Enligt riksdagens biträdande justitieombudsman har isoleringsrum för barn en särskild ställning med tanke på skyddet för barnets privatliv, eftersom anstaltens vårdpersonal och pedagogiska personal bär särskilt ansvar för omsorgen om isolerade barns säkerhet och välbefinnande. Ett sådant lagbaserat fortlöpande omsorgsansvar (barnskyddslagens 70 § 2 mom.) berättigar också övervakning med tekniska metoder. Huruvida kameraövervakning kan accepteras påverkas väsentligt av att ett isolerat barn på grund av förutsättningarna för isolering har särskilda trygghetsbehov och av att isoleringen har en lagstadgad tidsgräns, som med tanke på fortlöpande övervakning inte får vara oskäligt lång. Teknisk övervakning får dock inte ersätta vårdpersonalens och den pedagogiska personalens fysiska besök hos ett isolerat barn (EAOA 31.12.2010 Dnr 4138/2/09). 

Enligt riksdagens biträdande justitieombudsman ska kameraövervakning i allmänna lokaler ha en motiverad orsak, och alla ska informeras om kameraövervakning och de bakomliggande orsakerna (EOAK/4138/2/09, 31.12.2010, 17). I sitt avgörande påpekade den biträdande justitieombudsmannen att barnen inte alltid visste om att kamerorna vid barnskyddsenheten spelade in material (EOAK/5377/2018, 20.5.2019, 13). 

Enligt FN:s kommitté för barnets rättigheter ska alla övervakningsmetoder, såsom kameraövervakning, ordnas med respekt för barnets människovärde samt nödvändighets- och proportionalitetsprincipen. Teknisk övervakning får inte kränka skyddet för barnets privatliv, som tryggas i artikel 16 i barnkonventionen. Kommittén konstaterar i sin allmänna kommentar nr 25 Allmän kommentar nr 25 (2021) om barnets rättigheter i digitala miljöer av FN:s kommitté för barnets rättigheter. att barnens rätt till integritet bör respekteras i all digital övervakning av barn och relaterad automatiserad behandling av personuppgifter. Övervakningen får inte ske rutinmässigt, slumpmässigt eller så barnen eller mycket små barns föräldrar eller vårdnadshavare inte vet om det. Övervakning får inte heller ske i kommersiella miljöer eller utbildnings- eller vårdmiljöer utan rätt att motsätta sig den. Vid övervakningen ska man alltid beakta de tillgängliga metoder som uppnår syftet men som kränker privatlivet så lite som möjligt (punkt 75).  

För barn som vistas i landet utan vårdnadshavare finns familjegrupphem, om vilka föreskrivs i 22 a § i socialvårdslagen. Ett familjegrupphem är en serviceenhet med heldygnsomsorg inom socialvården, där barn får omvårdnad, omsorg och fostran. Tjänsten är avsedd för barn med uppehållstillstånd. Syftet med vårdnaden om barn på familjegrupphem är att trygga en balanserad utveckling och välfärd för barnet enligt dess individuella behov och önskemål (Lag angående vårdnad om barn och umgängesrätt 1 §). Barn och ungdomar som anlänt till landet utan vårdnadshavare och som bor på familjegrupphem befinner sig i en särskilt utsatt ställning. Familjegrupphem ska sträva efter att ge barnen en trygg och stimulerande uppväxtmiljö, och dessutom ska barn få omvårdnad, omsorg och fostran samt bemötas på ett sätt som respekterar deras privatliv. Användningen eller behovet av teknik har inte utretts mer omfattande, men enligt ministeriet har behov av till exempel kameraövervakning inomhus inte förekommit. Lokalerna är även i övrigt relativt små och hemlika. Barnens personliga rum och deras gemensamma lokaler bildar barnens hem på familjegrupphem. Även i enhetens gemensamma lokaler bör barnen ges en möjlighet att ägna sig åt aktiviteter som hör till privatlivet.  

Eftersom målet för familjegrupphem är att erbjuda barnen och ungdomarna så trygga och normala uppväxtförhållanden som möjligt, beaktas i synnerhet lokalernas hemtrevlighet vid valet och planeringen av familjegrupphem. Invånarna på familjegrupphem har samma rätt till barnskyddets tjänster som de övriga invånarna inom välfärdsområdet. Om ett barns beteende äventyrar dess egen eller andra invånares eller personalens säkerhet och förutsättningarna enligt barnskyddslagen uppfylls, kan barnet bli föremål för vård utom hemmet enligt barnskyddslagen. I allmänhet bor det inte sådana barn på familjegrupphem vars hälsa, vård och säkerhet skulle kräva tekniska lösningar, såsom kameraövervakning, i familjegrupphemmets lokaler.  

2.6  Användning av teknik och bedömning av betydelsen av klientens samtycke

Vid beredningen av regeringens proposition granskades olika sätt att i användningen av teknik trygga särskilt väsentliga grundläggande rättigheter, såsom skyddet för privatlivet, klientens självbestämmanderätt samt klientens deltagande och delaktighet. Som ett alternativt sätt granskades särskilt samtycke av klienten till användning av teknik. Särskilt samtycke till användning av teknik är inte detsamma som till exempel samtycke till behandling av personuppgifter enligt EU:s allmänna dataskyddsförordning. Det är fråga om samtycke genom vilket klienten godkänner användning av teknik i tillhandahållandet av socialvårdens service.  

Genom sitt samtycke kan klienten påverkade kvaliteten på sin service och hur den tillhandahålls när det gäller tekniska lösningar. Samtycke är ett alternativt sätt att stärka klientens självbestämmanderätt när teknik används inom socialvårdens service. Vid bedömningen av behovet av samtycke beaktades också att klienten har rätt att få nytta av teknik och dess utveckling, som kan förbättra klientens hälsa, välfärd och trygghet.  

Vid bedömningen ansågs det att särskilt samtycke till användning av teknik är oändamålsenligt och osmidigt och att det inte på ett naturligt sätt kan integreras i den övergripande planeringen av socialvårdens service som redan i dag tryggar klientens självbestämmanderätt i anslutning till klientprocessen. Klientens åsikt och önskemål ska beaktas enligt lagstiftningen även när teknik utnyttjas vid tillhandahållandet av tjänsterna. Vid tillgodoseendet av klientens självbestämmanderätt beaktas klientens individuella situation och förståelseförmåga, och dennes åsikter och önskemål ska utredas så noggrant som möjligt, även när till exempel klientens förståelseförmåga är nedsatt. Beaktandet av självbestämmanderätten är en stark huvudregel enligt den gällande lagstiftningshelheten (RP 137/1999 rd, s. 22–23), och undantag från den kan inte göras när det gäller teknik. Den gällande lagstiftningen om klientprocessen och klientens självbestämmanderätt beskrivs i avsnitt 2.1.2.  

Tekniken blir också allt vardagligare, och särskilt samtycke bidrar inte till klientens självbestämmanderätt eller deltagande med tanke på de grundläggande rättigheterna. Även i dag används olika tekniska lösningar och lösningar som en del av social- och hälsovårdens service. Användningen av dem baserar sig i hög grad på yrkesutbildade personers kompetenta bedömningar, i vilka klienter inom socialvården och patienter inom hälso- och sjukvården deltar enligt den gällande lagstiftningen. När socialvård tillhandahålls är klientens intresse alltid den primära aspekten. I förarbetena till socialvårdslagen (RP 164/2014 rd) påpekas att socialvårdslagens 4 § 1 mom. 4 punkt framhäver klientens ställning i sitt eget ärende. I regeringen proposition konstateras att klientens självbestämmanderätt ska respekteras och främjas. Punkten betonar också klientens möjlighet att påverka den egna servicen samt klientens delaktighet och påverkningsmöjligheter på ett mer omfattande plan i den sociala gemenskapen och samhället. Främjandet av valmöjligheterna innebär bland annat möjlighet att påverka hur och var servicen lämnas. Det handlar om klientens roll i klientprocessen och servicens betydelse även i klientens övriga deltagande och inflytande. En yrkesutbildad person inom socialvården ska agera i samförstånd med klienten så att de behov och önskemål som klienten har styr klientprocessens framskridande så långt som möjligt. Respekten för klientens självbestämmanderätt, fullföljandet av principen och genomförandet av den i praktiken främjas av att bedömningen av servicebehovet och uppgörandet av en klientplan regleras. 

Inom socialvården görs bedömningen av servicebehovet tillsammans med klienten och vid behov med dennes anhöriga och närstående samt andra aktörer. I bedömningen beaktas klientens synpunkter och åsikter. Vid bedömningen ska klienten informeras om hans eller hennes rättigheter och skyldigheter enligt den allmänna och särskilda lagstiftningen samt alternativa sätt att tillhandahålla servicen och deras konsekvenser. Vid bedömningen ska uppmärksamhet fästas vid att klienten tillräckligt väl förstår redogörelsens innehåll och betydelse. Vid bedömningen ska klientens självbestämmanderätt respekteras och hans eller hennes önskemål, åsikter och individuella behov beaktas. Enligt 5 § i klientlagen har klienten också rätt till information, vilket stöder tillgodoseendet av klientens självbestämmanderätt. I detta sammanhang kan rätten till information till exempel innebära information om möjligheten att utnyttja teknik och alternativa åtgärder som inte baserar sig på teknik. 

Välfärdsområdets organiseringsansvar omfattar tillgodoseendet av klientens lagstadgade rättigheter. Beslutsfattaren ska se till att servicehelheten motsvarar klientens servicebehov och är i linje med dennes intresse. Därför är kravet på samtycke till användning av teknik i servicehelheten problematiskt.  

Samtycke kan få en fullständigt skenbar ställning, och i vissa situationer kan erhållandet av genuint och medvetet samtycke vara en utmaning. Grundlagsutskott har ansett (GrUU 20/2020 rd) att samtycke från en person vars grundläggande fri- och rättigheter begränsas i sig kan vara av betydelse i en konstitutionell bedömning. Utskottet har ändå i sin praxis sett vissa problem med en sådan regleringsmetod och poängterat hur viktigt det är att vara mycket återhållsam med att godkänna samtycke som rättslig grund för att ingripa i de grundläggande fri- och rättigheterna. Enligt utskottet är förfarandet inte förenligt med rättsstatsprincipen enligt 2 § 3 mom. i grundlagen, där det sägs att all utövning av offentlig makt ska bygga på lag. Dessutom ska befogenheten att ingripa i den enskildes grundläggande fri- och rättigheter alltid läggas fast i en tillräckligt noggrant avgränsad lag med ett exakt tillämpningsområde (GrUU 30/2010 rd, s. 6/II). När det gäller regeringens proposition om coronablinkern (RP 101/2020 rd, GrUU 20/2020 rd) konstaterade grundlagsutskottet att lagförslaget skulle kompletteras med exakta bestämmelser om samtycke inom ramen för de skyddsåtgärder som dataskyddsförordningen tillåter till denna del och som omfattar bestämmelser om sättet att ge och återkalla samtycket samt om säkerställande av att samtycket är äkta och baserar sig på fri vilja. Dessutom konstaterade utskottet att regleringen skulle säkerställa att samtycket grundar sig på tillräcklig information också i fråga om olika användningsändamål och till exempel utlämnande av uppgifter och att det av samtycket skulle framgå att det inte har getts i samband med kundservice inom social- och hälsovården eller i något annat myndighetsförfarande. Grundlagsutskottet påpekade med andra ord att samtycke inte kunde ges i samband med myndighetsförfarande. I praktiken skulle denna bedömning medföra problem med begäran om samtycke till användning av teknik, eftersom samtycke alltid skulle begäras som en del av klientens serviceprocess.  

I socialvårdens service gäller det också att uppmärksamma att det även finns klientgrupper i en sårbar ställning, för vilka samtycke inte är det bästa sättet att stödja deras delaktighet eller självbestämmanderätt. I klientgrupperna finns personer som av en eller annan orsak inte kan ge sitt samtycke eller för vilka givandet av samtycke involverar andra problem och utmaningar. Således kunde kravet på samtycke i vissa situationer utgöra ett hinder för användningen av teknik eller tillhandahållandet av service. Även i dessa klientgrupper finns dock personer, vars välfärd, hälsa och trygghet kan främjas med teknik inom socialvården. Kravet på samtycke tryggar således inte tillräckligt vissa sårbara klientgruppers rättigheter och ställer klienter, av vilka samtycke inte kan fås, i en ogynnsam ställning jämfört med andra klientgrupper.  

Kravet på samtycke medför också liknande problem som samtycke enligt EU:s allmänna dataskyddsförordning. Samtycke enligt EU:s allmänna dataskyddsförordning är i regel inte en grund för behandling särskilt när det råder betydande ojämlikhet mellan den registrerade och den personuppgiftsansvarige. Detta anknyter i synnerhet till samtyckets frivillighet. I skäl 42 i EU:s allmänna dataskyddsförordning konstateras att samtycke inte bör betraktas som frivilligt om den registrerade inte har någon genuin eller fri valmöjlighet eller inte utan problem kan vägra eller ta tillbaka sitt samtycke. I offentliga tjänster kan en sådan ojämlikhet uppstå, om kunden upplever att samtycke är en förutsättning för att överhuvudtaget få service. Motsvarande problem relaterade till samtyckets frivillighet vore sannolika också när det gäller samtycke till användning av teknik. Således bör frågor relaterade till klientens självbestämmanderätt och deltagande samt skyddet för privatlivet beaktas på andra sätt när teknik används inom socialvården.  

På ovannämnda grunder ansågs det vid beredningen inte vara motiverat att förutsätta särskilt samtycke till användning av teknik i socialvårdens service, och därför föreslås inga bestämmelser om sådant samtycke. Klientens självbestämmanderätt och deltagande tillgodoses redan enligt den gällande lagen som en del av bedömningen av servicebehovet och utarbetandet av klientplanen tillsammans med klienten.  

2.7  Personaldimensionering för heldygnsomsorg för äldre personer

Äldreomsorgslagen kompletterades 2020 med en personaldimensionering på minst 0,7 arbetstagare per klient vid verksamhetsenheter för serviceboende med heldygnsomsorg och verksamhetsenheter för långvarig institutionsvård för äldre.  

Avsikten var att bestämmelsen om personaldimensioneringen skulle träda i kraft till fullo vid utgången av övergångsperioden den 1 april 2023. Personaldimensioneringen har ändrats flera gånger efter att den trädde i kraft.  

Enligt statsminister Orpos regeringsprogram kommer behovet av tjänster för äldre att öka märkbart under de närmaste årtiondena jämfört med nuläget. Även om största delen av de äldre klarar sig självständigt, ökar behovet av hjälp särskilt under de sista åren. Som en del av regeringsprogrammets mål om individuella tjänster och behovsenliga tjänster ingår i regeringsprogrammet en skrivning enligt vilken den nuvarande personaldimensioneringen på 0,65 ska bestå under regeringsperioden, och ikraftträdandet av personaldimensioneringen på 0,7 inom heldygnsomsorg senareläggas till den 1 januari 2028 för att säkerställa att det finns tillräckligt med personal inom social- och hälsovårdstjänsterna. Denna ändring av äldreomsorgslagen trädde i kraft den 30 november 2023. 

För att trygga den ekonomiska hållbarheten och tillgången till personal fattades dock ett beslut i samband med utarbetandet av planen för de offentliga finanserna våren 2024, enligt vilket minimipersonaldimensioneringen vid verksamhetsenheter för heldygnsomsorg för äldre är permanent 0,6 arbetstagare per klient från början av 2025. Den nya lagstiftningen trädde i kraft den 1 januari 2025 (741/2024).  

I sitt betänkande (ShUB 17/2024 rd) i samband med behandlingen av regeringens proposition konstaterade social- och hälsovårdsutskottet att flera av de utfrågade ansåg att propositionen kan förordas eller att den åtminstone är genomförbar, förutsatt att personaldimensioneringen inom heldygnsomsorgen är högre än minimidimensioneringen när det är nödvändigt på grund av klientstrukturen. Sakkunniga hade under utskottsutfrågningen emellertid också uttryckt oro över att en lägre personaldimensionering försämrar kvaliteten på heldygnsomsorgen och klientsäkerheten. De sakkunniga beräknade att eftersom de klienter som överförs till heldygnsomsorg är i allt sämre skick, finns det ofta behov av en högre personaldimensionering än 0,6. Flera av de instanser som utskottet hörde uttryckte oro över att den föreslagna minimidimensioneringen i praktiken hotar att bli den högsta dimensioneringen oberoende av klienternas servicebehov. Utskottet fick också veta att flera välfärdsområden redan hade börjat konkurrensupphandla sådana tjänster inom heldygnsomsorg för äldre där man förutsatte en personaldimensionering på 0,6. Enligt en bedömning av biträdande justitieombudsman Sakslin kommer det på grund av sänkningen av personaldimensioneringen i praktiken att finnas en stor risk för att rättigheterna i grundlagen inte tillgodoses om enheterna sänker dimensioneringen till den lägsta tillåtna nivån. För tydlighetens skull föreslog utskottet att 20 § 2 mom. i äldreomsorgslagen skulle preciseras så att den andra meningen i momentet kompletteras med en bestämmelse om att man i fråga om personaldimensioneringen alltid ska beakta vad som anges i 20 § 1 mom. om det servicebehov som äldre personers funktionsförmåga förutsätter och om garanterandet av högkvalitativa tjänster.  

Enligt 20 § 1 mom. i äldreomsorgslagen ska en verksamhetsenhet ha en personal som till antal, utbildning och uppgiftsstruktur motsvarar antalet äldre personer som tillhandahålls service av verksamhetsenheten och det servicebehov deras funktionsförmåga medför, och som garanterar dem en högkvalitativ service. Om funktionsförmågan hos en äldre person som vårdas i verksamhetsenhetens lokaler har försämrats så mycket att han eller hon behöver omsorg oavsett tid på dygnet, ska det finnas tillräcklig personal på verksamhetsenheten alla tider på dygnet. Endast personer som har sådan tillräcklig utbildning och kompetens i läkemedelsbehandling som uppgiften förutsätter får delta i genomförandet av läkemedelsbehandling. I paragrafens 2 mom. föreskrivs om personaldimensionering vid en sådan verksamhetsenhet för serviceboende med heldygnsomsorg som har gemensamma lokaler och egen arbetsskiftsplanering och som är underställd en och samma chef. I fråga om personaldimensioneringen ska dock alltid beaktas vad som sägs i 1 mom. om det servicebehov som äldre personers funktionsförmåga medför och om garanterande av en högkvalitativ service. Med faktisk personaldimensionering avses den arbetsinsats som utförs av de i 3 a § avsedda närvarande anställda som utför direkt klientarbete vid verksamhetsenheten, i förhållande till antalet klienter vid verksamhetsenheten under en uppföljningsperiod på tre veckor. Indirekt arbete beaktas inte i personaldimensioneringen. 

Regionförvaltningsverken skickade den 15 januari 2025 ett styrningsbrev (t.ex. ESAVI/47572/2024) med samma innehåll till välfärdsområdena och Helsingfors stad, enligt vilket välfärdsområdena och Helsingfors stad samt privata serviceproducenter bör säkerställa att personaldimensioneringen motsvarar klienternas servicebehov vid alla verksamhetsenheter för heldygnsomsorg för äldre. I styrningsbrevet betonar regionförvaltningsverken att personaldimensioneringen inte kategoriskt kan minskas till minimipersonaldimensioneringen enligt äldreomsorgslagen. Äldreomsorgslagen förutsätter att en verksamhetsenhet ska ha en personal som till antal, utbildning och uppgiftsstruktur motsvarar antalet äldre personer som tillhandahålls service av verksamhetsenheten och det servicebehov deras funktionsförmåga medför, och som garanterar dem en högkvalitativ service. Således ska en verksamhetsenhets personaldimensionering vara större än minimipersonaldimensioneringen, om klienternas servicebehov förutsätter det. I styrningsbrevet konstateras också att tillståndsmyndigheterna fått kännedom om att flera välfärdsområden redan vidtagit åtgärder för att minska personaldimensioneringen inom serviceboende med heldygnsomsorg till minimidimensionering utan att de facto bedöma klienternas servicebehov. 

2.8  Lagstiftning om teknisk övervakning

Teknik kan användas inom socialvården bland annat för teknisk övervakning. I allmänhet används teknisk övervakning, till exempel kamera- eller videoövervakning, för att förbättra säkerheten, skydda egendom, förebygga och utreda brott samt övervaka lokaler. Teknisk övervakning kan komplettera säkerhetssystemen i klientens bostad och stödja yrkesutbildade personers arbete till exempel i form av kameror som används i vården eller för att främja säkerheten, hälsan och välfärden i verksamhetens gemensamma lokaler. 

I Finland finns ingen särskild lag om teknisk övervakningen. I den nationella lagstiftningen finns dock särskilda bestämmelser om övervakning på arbetsplatsen (759/2004, lagen om integritetsskydd i arbetslivet ) och till exempel om teknisk övervakning i fängelser (767/2005, fängelselagen ). I övrigt bör förutsättningarna för användning av teknik i allmänhet bedömas från fall till fall. Bedömningen av förutsättningarna för teknisk övervakning och den tillämpliga lagstiftningen påverkas bland annat om den övervakade platsen är offentlig och allmän eller om den omfattas av hemfriden, hur regleringen kring behandling av personuppgifter beaktas och vem som ansvarar för övervakningen.  

Ansvaret anknyter å ena sidan till den personuppgiftsansvariges ansvar och skyldigheter och å andra sidan till annat ansvar. Eftersom särskild reglering saknas i nuläget, kan ansvaret förbli oklart. Den personuppgiftsansvariges ansvar följer av regleringen kring behandling av personuppgifter. Teknisk övervakning medför även annat ansvar, och all teknisk övervakning involverar inte behandling av personuppgifter. Annat ansvar inbegriper till exempel anmälan om teknisk övervakning och bedömning och anskaffning av lämplig teknik för ändamålet. 

Indelning av platser i allmänna och icke-allmänna platser har betydelse med tanke på bedömningen av teknisk övervakning, eftersom det i allmänhet inte är straffbart att ens i smyg fotografera på allmänna platser. Till exempel i 2 § i ordningslagen (612/2003) avses med allmän plats bland att vägar, gator, torg och parker samt byggnader, såsom ämbetsverk, kontor och affärslokaler. Sådana platser är i allmänhet allmänna och offentliga i den meningen att de kan besökas av vem som helst och när som helst utan att någon förhindrar det på förhand. Socialvårdens verksamhetsenheter kan inte anses vara offentliga eller allmänna platser, och i allmänhet är de inte fritt tillgängliga för vem som helst. 

Socialvårdens verksamhetsenheter, till exempel en enhet för serviceboende med heldygnsomsorg, är dock inte heller en renodlat privat eller personlig plats så att den i sin helhet skulle omfattas av hemfriden enligt grundlagen. De byggnader som enheterna använder kan således anses ha olika slags lokaler. I enheternas allmänna lokaler rör sig klienter, deras anhöriga och närstående samt personal, som utöver yrkesutbildade personer inom socialvården består annan personal till exempel inom fastighetsunderhåll. Dessutom kan byggnader bli föremål för inspektions- och tillsynsbesök relaterade till bland annat brandsäkerhet och fastighetsunderhåll. Socialvårdens lokaler kan således indelas i enhetens allmänna och gemensamma lokaler samt respektive klients privata, personliga lokaler. Privata, personliga lokaler vid socialvårdens enheter är avsedda för klienters långvariga boende. Sådana lokaler kan i princip omfattas av hemfriden enligt 10 § i grundlagen. Utöver definitionen av hemfriden i grundlagen har även hemfridsskyddade platser som avses i 24 kap. 11 § i strafflagen betydelse, och de definieras på ett annat sätt än platser som omfattas av hemfriden enligt grundlagen.  

Vid teknisk övervakning bör uppmärksamhet även fästas vid skyddet för personuppgifter och således behandlingen av personuppgifter samt i synnerhet vid bestämmelserna om behandling av klientuppgifter inom socialvården. Enligt artikel 4 i EU:s allmänna dataskyddsförordning är alla upplysningar som avser en identifierad eller identifierbar person personuppgifter. Definitionen av personuppgifter i förordningen är mycket omfattande och förutsätter inte alltid att en person direkt kan identifieras. Teknisk övervakning kan ske till exempel i form av kameraövervakning, vilket innebär att behandlingens objekt är filmmaterial. När en person kan identifieras utifrån sådant material antingen utifrån bilder eller ytterligare information är det fråga om personuppgifter. Teknisk övervakning som involverar behandling av personuppgifter ska således ske med iakttagande av EU:s allmänna dataskyddsförordning och dess krav. I praktiken förutsätter förordningen till exempel att behandlingen är lagenlig, att den registrerades rättigheter tryggas, att den är transparent och att informationsskyldigheterna fullgörs samt att vissa tekniska och organisatoriska åtgärder vidtas, såsom inbyggt dataskydd och dataskydd som standard. Europeiska dataskyddsstyrelsen har också antagit riktlinjer för behandling av personuppgifter genom videoenheter. Europeiska dataskyddsstyrelsen, Riktlinjer 3/2019 för behandling av personuppgifter genom videoenheter. Antagna den 29 januari 2020. Finns på: https://www.edpb.europa.eu/sites/default/files/files/file1/edpb_guidelines_201903_video_devices_fi.pdf Riktlinjerna syftar till att ge vägledning om hur den allmänna dataskyddsförordningen ska tillämpas vid behandling av personuppgifter via videoenheter.  

Socialvårdens klientuppgifter som behandlas i samband med teknisk övervakning är känsliga uppgifter, och dessutom är de enligt kunduppgiftslagen permanent sekretessbelagda. I den gällande kunduppgiftslagen finns inga bestämmelser om teknisk övervakning eller behandling av kunduppgifter i samband med teknisk övervakning. Kunduppgiftslagen är dock tillämplig vid behandling av klientuppgifter inom social- och hälsovården för att lämna social- och hälsovårdstjänster. Det är fråga om känsliga, sekretessbelagda uppgifter, vars behandling anses beröra kärnan i skyddet för personuppgifter som ingår i skyddet för privatlivet enligt grundlagen. Behandling av personuppgifter och i synnerhet av klientuppgifter i samband med teknisk övervakning förutsätter en mer precis och exakt reglering av teknisk övervakning. Genom reglering gäller det att i synnerhet precisera hur behandling av klientuppgifter i samband med teknisk övervakning förhåller sig till kunduppgiftslagen. 

Utöver uppgifter om klienter inom socialvården behandlas även andra personers kunduppgifter i samband med teknisk övervakning. Förslaget medför inga ändringar av bestämmelserna om arbetstagare, och arbetsgivaren ska iaktta bestämmelserna i lagen om integritetsskydd i arbetslivet när det gäller arbetstagare. Bestämmelsen i 16 § i lagen om integritetsskydd i arbetslivet är tillämplig på teknisk övervakning vid verksamhetsenheter inom socialvården när övervakningen riktas mot arbetstagare och den tekniska övervakningen är övervakning som avses i denna lag.  

EU:s dataskyddsreglering ställer många villkor för teknisk övervakning som ska beaktas när personuppgifter behandlas i teknisk övervakning.  

I enlighet med vad som konstaterats ovan är rättsläget för teknisk övervakning av gemensamma platser oklart. Teknisk övervakning sker vid enheterna, och den är nödvändig med tanke på klienternas säkerhet, hälsa och välfärd. Teknisk övervakning underlättar tillgodoseendet av andra grundläggande och mänskliga rättigheter vid ordnandet av service, eftersom arbetstagarna kan rikta personalresurser till uppgifter som kräver närvaro. Teknisk övervakning kan bidra till att förebygga eller förhindra olyckor och tillbud. Det kan också vara fråga om situationer som klienter orsakar varandra, och med hjälp av övervakning kan personalen ingripa i och således även förebygga och förhindra dem. Till exempel vid verksamhetsenheter för rehabiliteringsklienter inom missbrukarvården och mentalvården kan kännedomen om teknisk övervakning öka klienternas trygghetskänsla. 

Teknisk övervakning har betydelse i synnerhet för skyddet för privatlivet som tryggas i grundlagen. Den har också betydelse med tanke på EU:s och Finlands dataskyddslagstiftning som helhet. Således är det motiverat att på lagnivå föreskriva om teknisk övervakning av gemensamma platser och enhetliga villkor för det. Regleringen individernas rättigheter när teknisk övervakning används. Regleringen ställer villkor och begränsningar för teknisk övervakning vars syfte är att se till att individers grundläggande och mänskliga rättigheter tillgodoses så väl som möjligt i varje objekt för teknisk övervakning. Regleringen fastställer också tydliga ansvariga för genomförandet av teknisk övervakning och bedömningen av förutsättningarna från fall till fall.  

Den föreslagna bestämmelsen om teknisk övervakning syftar till att möjliggöra teknisk övervakning av gemensamma platser på ett sätt som tryggar de grundläggande mänskliga rättigheterna. Regleringen skapar enhetliga villkor för teknisk övervakning av verksamhetsenheternas gemensamma platser inom socialvården. Målet är också att förtydliga det rådande rättsläget när det gäller teknisk övervakning av platser. Praxis för teknisk övervakning har varierat mellan olika regioner. Även laglighetsövervakningen har varit varierande, vilket för sin del bidragit till det osäkra rättsläget när det gäller teknisk övervakning. Teknisk övervakning på verksamhetsenheters gemensamma platser inom socialvården är dock nödvändig med tanke på klienternas säkerhet, hälsa och välfärd. 

2.9  Tillsynsmyndigheternas anvisningar och avgöranden samt rättspraxis avseende teknik som används i tjänster

Vissa regionförvaltningsverk har i sina regioner i synnerhet kommit med anvisningar om användning av kameror i anslutning till vården och omsorgen. Regionförvaltningsverken konstaterar att lagstiftningen om kameraövervakning vid socialvårdens verksamhetsenheter är bristfällig när det gäller klienternas integritetsskydd. 

Regionförvaltningsverken i Östra Finland, Södra Finland, Västra och Inre Finland och Norra Finland konstaterar i sina styrningsbrev (ISAVI/11892/2023, ESAVI/43775/2023, LSSAVI/677/2024 PSAVI/2799/2024) med hänvisning till de högsta laglighetsövervakarnas och domstolarnas avgöranden att klientens personliga rum och dessutom gemensamma lokaler för socialvårdsenhetens klienter omfattas av hemfriden och skyddet för privatlivet. Regionförvaltningsverken anser att klientens personliga rum och gemensamma lokaler för enhetens klienter bildar klientens hem, och därför bör klienter även i enhetens gemensamma lokaler ha möjlighet att ägna sig åt aktiviteter som hör till privatlivet utan att kränka personens integritet genom orättmätig kameraövervakning.  

Regionförvaltningsverken påpekar att en enhet ska ha tillräcklig utbildad personal inom social- och hälsovården i förhållande till klienternas servicebehov i alla arbetsskift för att garantera klienternas säkerhet. Enligt regionförvaltningsverken kan kameraövervakning inte kompensera för brister i personalstyrkan. 

Regionförvaltningsverken anser att kameraövervakning i socialvårdsenhetens klientrum eller gemensamma lokaler för klienterna inte bör förekomma. Enligt regionförvaltningsverken kan kameraövervakning vid behov användas till exempel i socialvårdsenhetens läkemedelsrum, på utomhusområden eller vid entréer, dvs. på platser som inte omfattas av socialvårdsklienternas integritetsskydd. Om det i ovannämnda situationer används inspelande kameraövervakning ska enheten vidta åtgärder enligt Europeiska unionens allmänna dataskyddsförordning (EU 2016/679) och dataskyddslagen (1050/2018), till exempel informera om kameraövervakning. Innan kameraövervakning påbörjas ska enheten dock bedöma om dataskyddslagstiftningen eller den övriga lagstiftningen begränsar kameraövervakning på dessa platser. 

Regionförvaltningsverket i Östra Finland fattade den 26 november 2024 ett beslut om vårdkamerabesök (ISAVI/11600/2023). Regionförvaltningsverket bad serviceproducenten och välfärdsområdet uppmärksamma att klienternas integritetsskydd och självbestämmanderätt ska tillgodoses i alla situationer dygnet runt. Uppmärksamhet fästes också vid att samtycke till användning av kamera vid kameravårdbesök endast kan ges av den berörda personen och ingen annan. Eftersom samtycket ska vara uttryckligt, ska serviceproducenten alltid se till att den berörda personen förstår samtyckets betydelse. Serviceproducenten uppmanades att ändra kameravården så att den blev förenlig med lagen och att begränsa den till situationer där klienten förstår och är medveten om att vårdkamera används och själv kan ge uttryckligt samtycke till användning av den. Regionförvaltningsverket konstaterade att olika tekniska lösningar kan vara nyttiga verktyg i vården och omsorgen samt öka klientsäkerheten. I många situationer kräver tekniska lösningar dock kommunikationsfärdigheter av klienten och förmåga att använda verktygen. Därför är det inte motiverat att kategoriskt förbjuda vårdkamerabesök, utan användningens lagenlighet bör bedömas från fall till fall. I lagstiftningen finns inga särskilda bestämmelser om när det är berättigat eller tillåtet att använda kameraövervakning. Enligt grundlagen får skyddet för privatlivet och andra grundläggande fri- och rättigheter som tryggar skyddet för den personliga integriteten inte begränsas utan en i lag angiven grund. Att filma en person i privata en person, såsom i hans eller hennes eget rum, omfattas av hemfriden och utgör en begränsning av självbestämmanderätten när personen själv inte kan påverka det. Enligt dataombudsmannens anvisningar är även kameraövervakning som inte spelas in behandling av personuppgifter. 

Dataombudsmannen konstaterade i sitt avgörande (539/451/2011) som gällde familjevård inom barnskyddet att social- och hälsovårdsministeriet ska i egenskap av särskild myndighet inom sektorn bedöma i vilka situationer kameraövervakning i familjehem eller vid andra barnskyddsenheter är motiverad och lagenlig med tanke på vården eller den övriga omsorgen. Kameraövervakning bör endast användas i situationer där andra metoder som kränker integritetsskyddet i mindre grad inte är tillräckliga. 

Enligt dataombudsmannen kränker kameraövervakning kraftigt personers integritet och skyddet för privatlivet. Därför bör förutsättningarna för användning av kameraövervakning tydligt framgå antingen av lagstiftningen eller anvisningarna. Enligt dataombudsmannen kan inte ens invånarnas eller arbetstagarnas samtycke åsidosätta kravet på att kameraövervakning ska vara tillåten enligt lagstiftningen och att insamlingen av personuppgifter med hjälp av den ska vara sakligt motiverad med tanke på den aktuella verksamheten. Om den särskilda myndigheten anser att kameraövervakning inte kan rekommenderas eller inte är förenlig med lagstiftning, kan inte behandling av personuppgifter med hjälp av kameraövervakning vara sakligt motiverad enligt personuppgiftslagen. 

I sitt avgörande hänvisar dataombudsmannens till olovlig observation i 24 kap. 6 § i strafflagen. Bestämmelsen tillämpas även på kameraövervakning. Enligt motiveringen till denna bestämmelse i regeringens proposition (RP 184/1999 rd) är till exempel observation uttryckligen tillåtits i lag inte obehörig. Observation eller avbildande med en teknisk anordning sker inte heller obehörigen då samtycke till det erhållits av den som blir iakttagen. Även om kameraövervakning inte ansågs vara olovlig observation, ska den i vilket fall som helst även uppfylla kraven enligt personuppgiftslagen och övrig lagstiftning. På inspelande kameraövervakning tillämpas också bestämmelser i personuppgiftslagen (523/1999). Om kameraövervakning används, ska de som observeras informeras om det och en registerbeskrivning utarbetas.  

Dataombudsmannen konstaterar att behandling av personuppgifter enligt personuppgiftslagen ska vara sakligt motiverad med tanke på den personuppgiftsansvariges verksamhet, och de insamlade uppgifterna ska vara nödvändiga med tanke på syftet med insamlingen. Inte ens med samtycke får onödiga uppgifter samlas in. Skyddet för registrerades privatliv och andra grundläggande fri- och rättigheter som tryggar skyddet för den personliga integriteten får inte begränsas utan en i lag angiven grund. Innan kameraövervakning påbörjas gäller det således avgöra frågan om kameraövervakning i den aktuella situationen i allmänhet är tillåten. 

Biträdande justitieombudsmannen har i sitt avgörande (EOAK/5377/2018) avseende en barnskyddsinstitutions verksamhet konstaterat att det inte finns bestämmelser om kameraövervakning vid barnskyddsinstitutioner i lag till skillnad från till exempel kameraövervakning i fängelser. Enligt avgörandet ingriper både inspelande och -icke-inspelande kameraövervakning alltid i den personliga integriteten. Proportionalitetsprincipen ska alltid iakttas vid kameraövervakning. Då gäller det att bedöma om andra metoder som i högre grad beaktar barnets integritet kan användas i stället för kameraövervakning. Kontinuerlig kameraövervakning kan ordnas endast om det är fråga om nödvändig övervakning med tanke på barnets hälsa, vård och säkerhet och det inte finns några alternativ. Alla ska informeras om kameraövervakning och de bakomliggande orsakerna. Kameraövervakning får inte ersätta otillräckliga personalresurser som inte motsvarar placerade barns vårdbehov och i synnerhet inte en handledares eller annan arbetstagares stöd och närvaro för placerade barn. 

Justitieombudsmannens avgörande (EOAK/2008/2019) avseende serviceboende med heldygnsomsorg för personer med utvecklingsstörning betonar att enheter för serviceboende med heldygnsomsorg för personer med utvecklingsstörning ska ha en tillräcklig personalstyrka för att trygga invånarnas heldygnsomsorg och övervakning. Enligt justitieombudsmannen användningen av tekniska avlyssningssystem i lokaler som omfattas av invånarens hemfrid vara problematisk med tanke skyddet för integriteten och privatlivet.  

Ett rum i vilket en myndig person med utvecklingsstörning bodde hade utrustats med inspelande kameraövervakning för att förhindra att klienten skulle skada sig själv. Eftersom detta skadliga beteende i synnerhet förekom i badrummet övervakades även det med kamera. Kameraövervakningen upphörde den 10 juni 2016 efter att ändringarna av lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda hade trätt i kraft, eftersom lagstiftningen inte möjliggjorde kameraövervakning i klienters privata lokaler, i synnerhet inte i badrum. Genom lagändringen 381/2016 kompletterades 3 a kap. i lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda med bestämmelser om stärkande av självbestämmanderätten och användning av begränsningsåtgärder inom specialomsorger (42–42 q §). Klientens mor och intressebevakare överklagade beslutet och yrkade på att kameraövervakningen skulle fortsätta. 

Både förvaltningsdomstolen och senare högsta förvaltningsdomstolen (HFD:2017:132) konstaterade i sina avgöranden att det i lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda, sådan den lyder ändrad genom lag 381/2016, inte finns bestämmelser om begränsningsåtgärder som kunde anses ligga till grund för beslut om kameraövervakning av rum och toalettutrymmen som är i en utvecklingsstörd persons enskilda bruk. Det är inte tillåtet att med stöd av nämnda lag fatta beslut om att övervaka sådana utrymmen med kamera. Det saknar härvid rättslig betydelse att begränsningsåtgärden, som inte är tillåten enligt bestämmelserna i lagen, eventuellt kunde ligga i den utvecklingsstörda personens intresse eller begränsa hans eller hennes grundläggande rättigheter i lägre grad än begränsningsåtgärder som är tillåtna enligt lagen. 

Övervakningspraxis kommer att harmoniseras när statens tillstånds-, styrnings- och tillsynsuppgifter samlas till ett nytt riksomfattande ämbetsverk. Samtidigt inrättar man nya regionala livskraftscentraler. Syftet med reformen är att stärka och förenhetliga tillstånds- och tillsynsförfarandena så att de inte varierar beroende av område och att göra tillståndsprocesserna och servicen smidigare. Reformen av regionförvaltningen baserar sig på regeringsprogrammet för statsminister Orpos regering. I samband med reformen slår man samman Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården Valvira, regionförvaltningsverken och de ändamålsenliga uppgifterna inom ansvarsområdet för miljöfrågor vid närings-, trafik- och miljöcentralerna, dvs. NTM-centralerna. I det nya riksomfattande ämbetsverket ska tillstånds- och tillsynsuppgifterna på miljöområdet utgöra en sammanhängande uppgiftshelhet. Närings-, trafik- och miljöcentralernas återstående uppgifter koncentreras till livskraftscentraler i sådana områden som har bättre resurser att sköta dem. 

4.1  De viktigaste förslagen

I propositionen föreslås att tekniska lösningar kan användas i socialservice för klienter med respekt för deras grundläggande fri- och rättigheter. Tekniska lösningar kan användas för att stödja klienternas funktionsförmåga, säkerhet, delaktighet och välbefinnande, och de ska vara lämpliga för klienternas tjänster och motsvara deras behov. Lösningarnas lämplighet för klienterna bedöms i socialvårdens klientprocess. Vid införandet och användningen av tekniska lösningar bör dessutom lagstadgade randvillkor iakttas, till exempel att klienten kan använda lösningen och att den inte ingriper mer i klientens integritetsskydd än vad behovet av vård och omsorg nödvändigtvis förutsätter. Tekniska lösningar ska också fungera ändamålsenligt och får inte äventyra klientsäkerheten.  

Det föreslås att det till socialvårdslagen fogas en allmän bestämmelse om teknisk övervakning i verksamhetsenheternas gemensamma lokaler inom socialvården. Bestämmelsen möjliggör kameraövervakning och annan teknisk övervakning baserad på till exempel rörelsedetektorer i verksamhetsenheternas gemensamma lokaler inom socialvården. Teknisk övervakning är tillåten när den behövs för att trygga klienternas hälsa, säkerhet och välfärd, och den ska begränsas tidsmässigt och fysiskt till vad som är nödvändigt. Teknisk övervakning ska vara proportionell till syftet. Om teknisk övervakning och om sättet att genomföra den ska informeras på ett synligt sätt i de lokaler i vilka teknisk övervakning används.  

På behandling av klient- och patientuppgifter samt användning av tekniska lösningar och teknisk övervakning tillämpas lagen om behandling av kunduppgifter inom social- och hälsovården. 

I propositionen föreslås att det till socialvårdslagen och äldreomsorgslagen fogas en ny bestämmelse, enligt vilken det i samband med utarbetandet av klientplanen alltid ska bedömas om klientens servicebehov kan bemötas med tekniska lösningar.  

I propositionen föreslås att lagen om klientavgifter ändras så att det blir möjligt att debitera klientavgifter i situationer där klienters brådskande och oförutsedda behov av hjälp bemöts med tekniska lösningar som avses i 47 § i socialvårdslagen. Ändringen gör det möjligt att debitera klientavgifter för tillhandahållande av trygghetsservice i anslutning till hemvård. 

Regleringen av personaldimensioneringen i heldygnsomsorg för äldre möjliggör beaktande av teknik och teknisk övervakning när dessa lösningar minskar personalbehovet. Vid bedömningen av personaldimensioneringen får dimensioneringen minskas med högst 0,04 anställda per klient, om det vid verksamhetsenheten används tekniska lösningar som kan ersätta direkt klientarbete. Den faktiska personaldimensioneringen ska dock alltid vara minst 0,6 anställda per klient. Tjänsteproducenter kan förändra personaldimensioneringen relaterad till användningen av teknik fram till den 31 mars 2027 utan tillsynsmyndighetens beslut om ändring av registrering.  

4.2  De huvudsakliga konsekvenserna

Helheter i konsekvensbedömningen av propositionen: 

Allmänna bestämmelser om användning av teknik inom socialvården 

Beaktande av teknik vid fastställandet av personaldimensioneringen i heldygnsomsorg för äldre 

THL har på uppdrag av SHM utrett forskning inom området och bland annat inverkan av användning av teknik på personalen och klienterna, inklusive konsekvenser relaterade till tillgodoseendet av klienternas grundläggande rättigheter och friheter. Rapport (Alastalo et al. Teknologioiden käytön huomioiminen ympärivuorokautisen hoidon henkilöstömitoituksessa. Arviointitutkimuksen loppuraportti. Työpaperi 10/2025. THL.) finns på https://www.julkari.fi/bitstream/handle/10024/150999/URN_ISBN_978-952-408-474-1.pdf?sequence=1&isAllowed=y  

Bedömningen baserade sig dessutom på följande rapporter: 

Paula Pennanen, Miia Jansson, Paulus Torkki, Marja Harjumaa, Iida Pajari, Elina Laukka, Sanna Lakoma, Henna Härkönen, Anastasiya Verho, Susanna Martikainen, Anne Kouvonen, Riikka-Leena Leskelä. Digitaalisten palvelujen vaikutukset sosiaali- ja terveydenhuollossa. Valtioneuvoston selvitys- ja tutkimustoiminnan julkaisusarja 2023:52. Valtioneuvoston kanslia. Helsinki 2023. 

Heidi Anttila, Minna Anttila, Sari Koivisto, Marketta Niemelä, Jouni Kaartinen, Pirita Forsius, Sari Kauppinen ja Minna-Liisa Luoma. Kotihoidon uudet ratkaisut. Kotona asumisen teknologiat ikäihmisille – KATI-ohjelman 2020–2023 loppuraportti. Terveyden ja hyvinvoinnin laitos (THL). Raportti 9/2023. Helsinki 2023. 

Sari Kehusmaa, Sari Honkanen & Petra Saukkonen (toim.) Kehittyvät iäkkäiden palvelut Suomessa Vanhuspalvelujen tila -seurannan tuloksia 2023. Raportti 5/2024. THL. Helsinki 2024. 

Konsekvensbedömningen baserar sig på samarbete mellan social- och hälsovårdsministeriet, finansministeriet, THL och Välfärdsområdesbolaget Hyvil Ab. Underberedningen diskuterades konsekvenserna och genomförandet av författningsförslaget också i samarbetsnätverket för välfärdsområdenas ledning för service för äldre personer och sakkunniggruppen för funktionshinderservice samt projektets breda uppföljningsgrupp. 

5.1  Handlingsalternativen och deras konsekvenser

Regeringens proposition utgår från en skrivning och sparmål i statsminister Orpos regeringsprogram som förutsätter en ändring av lagstiftningen. Frågan är om det finns alternativa sätt att föreskriva om beaktandet av teknik i personaldimensioneringen än vad som föreslås i denna proposition. 

I propositionen föreslås att teknik kan beaktas i personaldimensioneringen så att den kan beaktas med högst 0,04 arbetstagare per klient. En alternativ lösning vore att låta bli att föreskriva om en sådan maximal inverkan och i stället låta verksamhetsenheterna beakta tekniken i så hög grad som de kan. Risken med denna lösning är dock att det skulle uppstå en okontrollerad situation där användningen av teknik skulle betraktas som en möjlighet att kategoriskt minska personaldimensioneringen till minimidimensioneringen på 0,6, även om verksamhetsenheterna ska beakta klienternas vårdbehov. Dessutom gäller det att beakta att regleringering ska vara teknikneutral och att verksamhetsenheterna själva bedömer hur tekniken påverkar dimensioneringen. Då är det motiverat att regleringen genomförs med andra avgränsningar, dvs. genom att fastställa en maximal inverkan så exakt och noggrant avgränsat som möjligt. Å andra sidan kan man fråga sig om beaktandet av tekniken fullt ut i personaldimensioneringen även kunde medföra positiva konsekvenser. Serviceenheter med heldygnsomsorg använder redan i dag teknik, såsom övervakning på natten, automatisk läkemedelsförsörjning och trygghetsarmband. Enheterna kunde dock eventuellt investera i ny teknik och utveckla socialservicen i en allt mer effektiv riktning, om de till fullo kunde beakta tekniken i personaldimensioneringen.  

En alternativ lösning kunde också vara att inte föreskriva om tekniska lösningar eller teknisk övervakning. Såsom det konstaterats i propositionen har tillsynsmyndigheterna kommit med många avgöranden till exempel avseende kameraövervakning och motsvarande teknik. Om bestämmelser om teknik och teknisk övervakning inte stiftas, vore rättsläget fortfarande oklart och ordnarna av socialvård kunde inte vara säkra på om vissa tekniska lösningar är tillåtna. Då tillgodoses inte den regionala likabehandlingen. Om det inte föreskrivs om skyldigheten att bedöma tekniska lösningar i socialservicen för klienter, kan det å ena sidan leda till att teknik utnyttjas i mindre grad än dess potential on och å andra sidan till att klienter blir utan de fördelar som teknik kan erbjuda.  

En annan alternativ lösning är att föreskriva teknikspecifikt om olika tekniska lösningar. Regleringen kunde då bli mycket exakt avgränsad, men risken är att lagstiftningen då borde ändras ofta för att motsvara den snabba tekniska tekniska utvecklingen. 

5.2  Lagstiftning och andra handlingsmodeller i utlandet

7.1  Socialvårdslagen

3 § Definitioner. Till lagens 3 §, som gäller definitioner, fogas en ny 8 och 9 punkt. Det föreslås att 7 punkten ändras så att ett kommatecken fogas till slutet av punkten.  

I paragrafens 8 punkt definieras teknisk lösning. Med teknisk lösning avses i socialvårdslagen elektronisk utrustning, programvara, tjänster och system som används vid tillhandahållandet av socialservice för en klient De tekniska lösningar som avses i denna lag är i första hand elektroniska. En teknisk lösning kan vara en fysisk apparat, såsom en dator eller ett trygghetsarmband. Den kan också bestå av en kod, en applikation eller ett operativsystem eller en e-tjänst och en digital plattform eller ett system som kombinerar enheter, programvara eller processer. Med hjälp av den tekniska lösningen kan klientuppgifter som avses i kunduppgiftslagen behandlas. I socialvårdslagen föreskrivs inte om kraven relaterade till respektive lösning, utan på dem tillämpas kraven i annan lagstiftning, beroende på den aktuella lösningen. Lösningen kan till exempel vara en medicinteknisk produkt eller ett AI-system, varvid kraven på dessa produkter och system är tillämpliga. Förslaget till reglering strider således inte mot EU-lagstiftning om till exempel medicintekniska produkter eller AI-system.  

I paragrafens 9 punkt definieras teknisk övervakning. Med teknisk övervakning avses observation av en klients bild, ljud och rörelser i gemensamma lokaler vid en verksamhetsenhet inom socialvården. Teknisk övervakning kan utföras på många olika sätt och med olika tekniker, såsom kameror eller rörelsesensorer. Det väsentliga är om den tekniska övervakningen är avsedd att observera kundens bild, ljud eller rörelser. I samband med teknisk övervakning kan klientuppgifter som avses i kunduppgiftslagen behandlas.  

39 § Klientplan. Det föreslås att lagens 39 § ska ändras. Till paragrafen fogas ett nytt 3 mom., enligt vilket det ska bedömas om klientens servicebehov kan tillgodoses med hjälp av tekniska lösningar, med beaktande av vad som föreskrivs i 47 §. Med bedömningsskyldighet avses att det som en del av planeringen av klientens socialservice ska välfärdsområdet bedöma hur teknik kunde vara till nytta i klientens socialservice. Välfärdsområdena har redan i stor utsträckning infört olika tekniska lösningar inom socialvården, men i och med den föreslagna regleringen blir främjandet av användningen av teknik en del av planeringen av klientens socialservice. Bedömningsskyldigheten innebär till exempel att det vid planeringen av hemvårdens tjänster ska bedömas om vissa av en del fysiska besök kan ersättas med distansbesök. Bedömningsskyldigheten kan också innebära att socialvården bedömer om en läkemedelsautomat, en vårdkamera eller uppföljning av välbefinnandet på distans kunde användas i hemvård. I praktiken utförs bedömningen av den yrkesutbildade person som svarar för planeringen av klientens tjänster. Momentet innehåller en hänvisning till föreslagna nya 47 §. Syftet med hänvisningen är att förtydliga att de randvillkor för användning av teknik om vilka föreskrivs i 47 § ska beaktas i bedömningen. Likaså ska lagstiftningens allmänna skyldigheter avseende klientens socialvård beaktas vid planeringen av klientens tjänster. Bedömningsskyldigheten utgör således en del av denna helhet.  

Bedömningsskyldigheten och relaterade nya 47 § säkerställer nationellt enhetliga förutsättningar för utnyttjande av teknik. Syftet med användning av teknik i socialvårdens tjänster är att trygga klienters rättigheter med respekt för deras självbestämmanderätt och intresse. Med hjälp av teknik kan man för sin del säkra resurser inom social- och hälsovårdssektorn, i synnerhet personalens tillräcklighet, och samtidigt kan alla dra nytta av tekniken. Bedömningsskyldigheten bör leda till att man vid planeringen av tjänster för klienter bedömer möjligheter som teknik medför och vid behov även motiverar varför teknik inte används. Bedömningsskyldigheten bör dock inte leda till att teknik används i alla situationer, utan bedömningen bör utgå från att tjänsterna planeras med hänsyn till klientens intresse. De tekniska lösningar som klienter använder när lagen träder i kraft ska införlivas i klientplanen, eftersom en ny bedömning av servicebehovet utförs för klienter om deras situation förändras och klientplanen uppdateras därefter. 

I 4 § i lagen om funktionshinderservice som gäller bedömning av servicebehovet hänvisas till 39 § i socialvårdslagen. Bedömningsskyldigheten gäller därför även för klientprocessen enligt lagen om funktionshinderservice. I 30 § i barnskyddslagen föreskrivs om klientplaner. I paragrafen hänvisas inte till 39 § i socialvårdslagen. Tillämpningen av bedömningsskyldigheten på klientprocessen enligt barnskyddslagen kan bedömas i samband med totalreformen av barnskyddslagen och kräver en mer omfattande bedömning av konsekvenserna för barn.  

47 § Tekniska lösningar i socialservice . I nya 47 § föreskrivs om tekniska lösningar i socialservice.  

Enligt paragrafens 1 mom. ska de tekniska lösningar som används vid tillhandahållandet av socialservice till en klient i syfte att stödja klientens funktionsförmåga, trygghet, delaktighet och välfärd lämpa sig för att användas i servicen och svara mot klientens behov. Vid bedömningen ska klientens servicebehov enligt 36 § i socialvårdslagen ska klientens självbestämmanderätt respekteras och hans eller hennes önskemål, åsikter och individuella behov beaktas. Klienten ska kunna påverka servicens innehåll, vilket innebär att en yrkesutbildad person inom socialvården ska agera i samförstånd med klienten så att de behov och önskemål som klienten har styr klientprocessens framskridande så långt som möjligt. Om de viktigaste principerna för tillhandahållande av socialvård föreskrivs i 30 § i lagen. Enligt paragrafen ska klienten bemötas så att hans eller hennes övertygelse och integritet respekteras och människovärde inte kränks. I första hand ska klientens intresse beaktas Vid bedömningen av servicebehovet bedömer en yrkesutbildad person även sättet att tillhandahålla servicen med hänsyn till klientens individuella situation. När äldre personers servicebehov utreds ska dessutom bestämmelserna i äldreomsorgslagen följas. När servicebehovet hos personer med funktionsnedsättning bedöms ska dessutom bestämmelserna i lagen om funktionshinderservice följas. Enligt dem ska delaktigheten för personer med funktionsnedsättning stödjas på det sätt som personens funktionsförmåga, ålder, utvecklingsfas och livssituation förutsätter. Personen ska vid behov få stöd i att få information och för att bilda sig en egen åsikt och uttrycka den. Om utredande av barns åsikt och hörande av barn då barnskydd genomförs föreskrivs i barnskyddslagen.  

Lämpligheten hos de tekniska lösningar som integreras i klientens tjänster och åtgärder ska bedömas som en del av klientprocessen inom socialvården. I 39 § i socialvårdslagen föreskrivs om klientplaner. Enligt paragrafens 2 mom. 2 punkt ska klientplanen innehålla en yrkesmässig bedömning av den service och de åtgärder som behövs. Eftersom tekniska lösningar ingår i servicen och åtgärderna, ska de antecknas i klientplanen. I paragrafens 1 mom. finns en hänvisning till kunduppgiftslagens 8 och 9 §, i vilka det föreskrivs om klientens självbestämmanderätt. När tekniska lösningar utnyttjas ska klientens önskemål och åsikt beaktas och klientens självbestämmanderätt även i övrigt respekteras. Om en yrkesutbildad person bedömer att en teknisk lösning är lämplig för klientens service och kunden invänder mot den, bör parterna försöka hitta en gemensam lösning för hur servicen kunde tillhandahållas. Till exempel kan klientens förståelse och kunskap ökas genom att informera om fördelarna med tekniken och hur den fungerar. Det finns också goda erfarenheter av en verksamhetsmodell, där klienten först har kunnat prova den föreslagna servicemetoden med handledning och stöd för att vänja sig vid den. En yrkesutbildad kan dock bedöma att en teknisk lösning vore lämplig i tillhandahållandet av servicen för klienten utan klientens samtycke. Vid beslut om tjänster och tillhandahållandet av dem ska dock klientens intresse alltid beaktas. När användning av teknik i olika socialvårdstjänster övervägs, ska även vad som föreskrivs i speciallagstiftning om socialvård, till exempel gällande funktionshindrade, äldre eller barn, beaktas. När det gäller service för funktionshindrade ska etablerad beslutspraxis beaktas, vilket innebär att även om tjänsteproducenten i sista hand har rätt att bestämma hur tjänsten ordnas ska klientens åsikter och individuella behov av hjälp beaktas i beslutet, och tjänsten får inte ordnas på ett sådant sätt att användningen av tjänsten faktiskt förhindras (EOAK/6302/2020). Även när det gäller barn ska barnets bästa i första hand beaktas i socialvårdens alla åtgärder.  

Yrkesutbildade personer inom socialvården ska ha adekvat kompetens även när de bedömer om en teknisk lösning är lämplig för en klients tjänster. Yrkesutbildade personer bör få relevant utbildning i befintliga tekniska lösningar. Utbildningen är tillräcklig när en yrkesutbildad person har sådan kompetens och kunskap om den tekniska lösningen att han eller hon kan bedöma den tekniska lösningens lämplighet för klientens tjänster. Detta stöds av yrkesutbildade personers kompetens inom socialvård. Tekniska lösningar kan inte användas vid tillhandahållandet av socialvårdens tjänster om socialvårdspersonal inte får stöd, utbildning och introduktion.  

En klient har rätt att söka ändring i ett beslut om socialvårdstjänster enligt 6 kap. i lagen. Tekniska lösningar i socialvårdens tjänster påverkar därför inte möjligheten att söka ändring eller andra bestämmelser om rättssäkerheten i fråga om socialvårdens tjänster.  

En teknisk lösning kan vara lämplig i en tjänst till exempel när den ökar klientens säkerhet. Tekniska lösningar kan användas för att larma om en klient får akut behov av hjälp. Respons på akuta behov av hjälp är en del av hemvården och omsorgen enligt 19 a § 2 mom. 1 punkten i socialvårdslagen. Tekniska lösningar som ökar säkerheten utgörs till exempel av trygghetsteknik, såsom trygghetsarmband, vårdkameror, smarta mattor, fallsensorer och andra liknande tekniska lösningar som bidrar till klientens säkerhet som en del av den socialservice som tillhandahålls för honom eller henne. Klientens trygghet och likaså känsla av trygghet i hemmet eller i en hemliknande miljö, såsom serviceboende med heldygnsomsorg eller gemenskapsboende, kan stödas till exempel genom lösningar som gör det möjligt att kontrollera klientens tillstånd på distans och vid behov kontakta klienten. Tekniska lösningar, såsom vårdkameror, gör det möjligt att följa upp klientens välbefinnande bättre än fysiska besök, eftersom klienten kan kontaktas snabbare och smidigare på distans via video, till exempel i en nödsituation. Kontrollbesök på distans möjliggör också flera kontroller för flera kunder under en viss tidsperiod. Vårdkameror kan också användas på serviceboenden, vilket möjliggör omedelbar videoförbindelse till klientens rum om till exempel en smart matta eller rörelsesensor utlöser ett larm. Denna teknik minskar behovet av sjukskötare på natten, eftersom skötare inte behöver gå ronder och kontrollera invånarnas situation genom att besöka deras rum endast för ett kontrollbesök, vilket kan göras med hjälp av teknik. Denna personalresurs kan användas vid viktigare tidpunkter, såsom morgon- eller kvällsskift. Användningen av vårdkameror på serviceboenden kan också skydda klientens privatliv bättre än fysiska kontrollbesök i klientens rum, eftersom fysiska besök bör göras för säkerhets skull. Trygghetsarmband bidrar till exempel till hemmaboende klienters säkerhet och trygghetskänsla. Trygghetsarmband har ofta en larmknapp som gör det möjligt för klienten att larma i en nödsituation. Trygghetsarmband kan också innehålla sensorer som automatiskt larmar i vissa situationer, till exempel när en dörr öppnas. Trygghetsarmband kan också automatiskt utlösa ett larm eller skicka information baserat på förändringar i klientens livsfunktioner. Välfärdsområdena tillhandahåller redan i dag trygghetsservice.  

Klientens funktionsförmåga och välbefinnande kan också stödas av till exempel automatiska läkemedelsdispensrar som vägleder hemvårdsklienten att ta rätt dos av läkemedel vid rätt tidpunkt. Dispensern påminner med hjälp av en ljudsignal klienten om att det är dags att ta ett läkemedel och om läkemedlet inte tas, sparas det i dispenserns lager och personalen får besked om saken. Om en dispenser doserar ett läkemedel och meddelar klienten att det ska tas, behöver en yrkesutbildad person inom social- eller hälsovården inte göra ett hembesök hos hemvårdsklienten enbart för att dela ut läkemedel. Distansbesök kan göras för att påminna om och övervaka att klienten tar sina läkemedel, följa upp och övervaka kostvanorna, påminna om munhygien, kontrollera hur klienten mår och/eller stöda och träna rörelseförmågan. Distansbesök kan inte helt ersätta fysiska klientbesök, men med hjälp av dem kan man delvis minska den restid som går åt till hembesök och därigenom öka den andel av arbetstagarnas arbetstid som används till det direkta klientarbetet. Teknik kan befria anställda från rutinmässiga och ofta också tunga arbetsuppgifter till att bemöta klienterna direkt.  

Tekniska lösningar kan också stödja och främja delaktighet. Teknik kan till exempel hjälpa en klient med funktionsnedsättning att leva ett meningsfullt vardagsliv, och samtidigt kan teknik minska beroendet av vårdpersonal. Aktiviteter som främjar delaktighet och social växelverkan, såsom gruppgymnastik och hobbyaktiviteter, kan ordnas på distans. Tekniska lösningar kan dock inte ersätta personlig kontakt. Även vid främjandet av delaktighet utgår processen för införande av teknik från det behov som tekniken är avsedd att bemöta.  

I paragrafens 3 mom. föreskrivs att tekniska lösningar som observerar klientens bild, ljud, rörelser eller livsfunktioner får användas i andra utrymmen i klientens hem och personliga bostad, än i sanitära utrymmen, om det är nödvändigt för att trygga klientens vård och omsorg. Förslaget möjliggör till exempel användning av vårdkameror, smarta mattor, fallsensorer och rörelsesensorer i klientens rum och hem, men de får inte användas i sanitära utrymmen, såsom toaletter eller omklädningsrum. Sådana lösningar kan användas, om det är nödvändigt för att trygga klientens vård och omsorg. Nödvändigheten ska bedömas fall för fall utifrån klientens övergripande situation. Nödvändighet innebär inte endast att lösningen är till nytta för klienten utan också att till exempel klientens vård och omsorg kan äventyras utan lösningen.  

I paragrafens 3 mom. föreskrivs om förutsättningar som ska uppfyllas när en sådan teknisk lösning som avses i 1 och 2 mom. tas i bruk och används i klientens socialservice. I momentets 1 punkt föreskrivs att klienten ska vara medveten om användningen av den tekniska lösningen, kunna använda den när det behövs och vid behov få handledning och rådgivning i användningen. Vid fullgörandet av detta ska varje klients individuella förståelseförmåga beaktas på ett sätt som gör frågan begriplig för klienten. I praktiken kan detta till exempel innebära att man tar hänsyn till klientens ålder, förståelseförmåga eller begränsningar i uttrycksförmågan. Innan tekniska lösningar tas i bruk är det dessutom viktigt att säkerställa att klienten får tillräcklig handledning i hur utrustningen ska användas med hänsyn till klientens förmåga och språkliga rättigheter. Kravet på att kunden ska vara medveten om användningen av en teknisk lösning innebär att den tekniska lösningen inte kan tas i bruk utan kundens vetskap. I 9 § i klientlagen föreskrivs att om en klient inte kan delta i genomförandet av socialservice ska klientens vilja utredas i samråd med klientens lagliga företrädare, en anhörig eller någon annan närstående. Därför måste användningen av teknik vid behov diskuteras med klientens närstående om klienten inte kan delta i genomförandet av servicen.  

I momentets 2 punkt föreskrivs att den tekniska lösningen inte får ingripa i klientens eller någon annans integritetsskydd mer än klientens behov av vård och omsorg nödvändigtvis förutsätter Vid användning av en teknisk lösning gäller det därför att se till att klientens integritet respekteras. Till exempel bör distanstjänster som är tillgängliga i klientens hem implementeras på ett sådant sätt att klienten är medveten om när och i vilka situationer en yrkesutbildad person kan kontakta honom eller henne. Enligt punkten ska även andra personers integritetsskydd beaktas. Denna förutsättning skyddar även till exempel personer som bor i samma hushåll som klienten. En teknisk lösning kan också basera sig på GPS-positionering, som kan användas för att spåra till exempel en dement person som har avlägsnat sig från hemmet. I en sådan situation kräver behovet av klientens vård och omsorg att klienten vid behov kan lokaliseras, och en teknisk lösning stöder därmed klientens säkerhet. Eftersom olika tekniska lösningars lämplighet ska bedömas separat i samband med klientens service, gäller det att bedöma om till exempel användningen av positioneringsteknik är nödvändig för klientens vård och omsorg. Likaså gäller det att bedöma vilken typ av teknik som bäst säkerställer klientens vård och omsorg på serviceboende med heldygnsomsorg utan att ingripa i skyddet för deras privatliv mer än absolut nödvändigt. Till exempel säkerställer användningen av vårdkameror och liknande lösningar i klienters rum deras vård och omsorg. En person kan inte effektivt övervaka flera rum samtidigt, men en teknisk lösning kan larma hjälp när en klient behöver det. I detta fall kan det konstateras att begränsningen av skyddet för klientens privatliv även säkerställer klientens rätt till god vård och omsorg. Förutsättningarna enligt detta moment ska bedömas utifrån professionellt. Vid bedömningen ska klienternas intresse beaktas. Tjänsterna ska i praktiken planeras och tillhandahållas så att de tillgodoser klienternas behov och säkerställer skyddet för deras privatliv och personuppgifter samt deras självbestämmanderätt, inklusive deras kunskapsbaserade självbestämmanderätt. 

I momentets 3 punkt föreskrivs att när en teknisk lösning tas i bruk och används ska det ses till att klientens rätt till mänskligt bemötande och personlig växelverkan tillgodoses. Det är fråga om mänskligt bemötande och personlig växelverkan i den övergripande servicen för klienterna. Även om tekniska lösningar kan vara nyttiga för klienten gäller det att se till att särskild uppmärksamhet ägnas åt att bemöta, vara närvarande och umgås med klienten när socialservice tillhandahålls. Tekniska lösningar kan komplettera personlig växelverkan och stödja ett mänskligt bemötande av klienter.  

I momentets 4 punkt föreskrivs det att när en teknisk lösning tas i bruk och används ska det ses till att den fungerar på ett sätt som motsvarar dess syfte och inte äventyrar klientsäkerheten. I momentets 4 punkt föreskrivs om kraven på den tekniska lösningen. En teknisk lösning kan till exempel vara en medicinteknisk produkt, och då tillämpas lagstiftningen om medicintekniska produkter på den. Lösningen kan också vara utrustning för hälso- och sjukvård som har genomgått digital HTA-analys. De viktigaste aspekterna relaterade till den digitala HTA-analysmodellen är digitala hälsoteknikers effektivitet, säkerheten, kostnader, användbarhet och tillgänglighet samt informationssäkerhet, artificiell intelligens och dataskydd. Digitala HTA-rapporter som tas fram med hjälp av modellen stöder beslutsfattandet om digital hälsoteknik inom välfärdsområdena. Tekniska lösningar kan också vara informationssystem som avses i kunduppgiftslagen, varvid kunduppgiftslagen är tillämplig, eller AI-baserade system, varvid EU:s förordning om artificiell intelligens är tillämplig. Enligt tillsynslagen ska en serviceenhet inom socialvården också utarbeta en egenkontrollplan för att säkerställa kvaliteten och klientsäkerheten. 

I paragrafens 3 mom. föreskrivs att bestämmelser om behandlingen av klientuppgifter i samband med användningen av tekniska lösningar finns i lagen om behandling av kunduppgifter inom social- och hälsovården. Kunduppgiftslagen innehåller bestämmelser om behandling av social- och hälsovårdens kund- och patientuppgifter, såsom allmänna principer för behandling av kunduppgifter, registrering samt rätt till och utlämnande av information. Kunduppgiftslagen ska iakttas i sin helhet, men också med särskild hänsyn till bestämmelserna i kap. 6 om klienthandlingar inom socialvården. När det gäller behandling av personuppgifter ställer även EU:s allmänna dataskyddsförordning villkor för användning av teknik inom socialvården. En central del av en teknisk lösnings säkerhet och kvalitet är skyldigheten att genomföra en konsekvensbedömning avseende dataskydd enligt den allmänna dataskyddsförordningen, vilken även omfattar en bedömning av riskerna för registrerades rättigheter och friheter. Enligt förordningen ska en konsekvensbedömning, särskilt när ny teknik används, utföras när tekniken kan leda till en hög risk för fysiska personers rättigheter och friheter. 

Den nya paragrafen är endast tillämplig i situationer där användningen av en teknisk lösning ska bedömas vid tillhandahållandet av socialservice för klienter. Således tillämpas paragrafen inte på tekniska lösningar som används i administrativt arbete, såsom teknik för registrering av klientuppgifter eller verksamhetsstyrningssystem.  

Angående åtgärder oberoende av klientens vilja samt tvång och begränsningar i anknytning till vården av eller omsorgen om klienten inom socialvården gäller vad som därom bestäms särskilt.  

48 § Teknisk övervakning i gemensamma lokaler vid verksamhetsenheter inom socialvården . I nya 48 § föreskrivs om teknisk övervakning i gemensamma lokaler vid verksamhetsenheter inom socialvården. Bestämmelsen fastställer enhetliga randvillkor för teknisk övervakning i verksamhetsenheternas gemensamma lokaler inom socialvården. Teknisk övervakning får utföras när det behövs för att trygga klienternas hälsa, säkerhet och välfärd Bestämmelsen gäller endast gemensamma lokaler vid verksamhetsenheter inom socialvården. Således får teknisk övervakning enligt denna bestämmelse inte utföras i klientens egen bostad eller andra utrymmen avsedda för privat bruk, såsom sanitära utrymmen, dvs. toaletter och omklädningsrum etc. Teknisk övervakning i bostäder och andra utrymmen avsedda för privat bruk regleras genom särskilda kriterier i 47 §. Därför omfattas vårdkameror eller motsvarande teknik i klienters bostäder inte av bestämmelsen om teknisk övervakning i gemensamma lokaler.  

Vid bedömning av om teknisk övervakning är tillåten är det viktigt att beakta vilka lokaler eller objekt som ska övervakas. Relevanta lokaler med tanke på den föreslagna regleringen är till exempel gemensamma lokaler vid socialvårdens enheter avsedda för boende dygnet runt. Gemensamma lokaler vid enheterna är i princip tillgängliga för alla klienter och anställda. De kan även vara tillgängliga för till exempel besökare. Det kan till exempel vara fråga om gemensamma sociala lokaler, matsalar eller allmänna korridorer. Gemensamma lokaler är i allmänhet områden som är tillgängliga utan klienternas separata samtycke för fastighetsunderhåll, såsom uppgifter eller inspektioner relaterade till säkerställande av brandsäkerheten.  

Enligt den föreslagna bestämmelsen är det möjligt att utföra teknisk övervakning i dessa gemensamma lokaler när det från fall till fall bedöms att de förutsättningar som avses i bestämmelsen är uppfyllda. En bedömning av förutsättningarna för teknisk övervakning ska alltid göras från fall till fall, och den som utför den ska kunna visa att bedömningen har genomförts för det övervakade objektet och att kraven bedöms vara uppfyllda. Enligt den föreslagna bestämmelsen får teknisk övervakning endast ske i gemensamma lokaler. Teknisk övervakning i andra lokaler än gemensamma lokaler vid verksamhetsenheten, såsom isoleringsrum, kan förutsätta en separat bestämmelse.  

Den föreslagna bestämmelsen förtydligar det rådande rättsläget avseende teknisk övervakning i gemensamma lokaler. Teknisk övervakning har också utförts utan en särskild bestämmelse. Skälen till detta har varit invånares och anställdas säkerhet, klienternas välfärd och hälsa samt skäl relaterade till egendomsskydd. Skälen för teknisk övervakning i gemensamma lokaler vid en verksamhetsenhet kan delvis vara desamma som skälen för övervakning till exempel i gemensamma lokaler eller väntrum på en hälsocentral eller ett sjukhus. Vid verksamhetsenheter avsedda för boende accentueras dock säkerheten, hälsan och välfärden för de klienter som bor tillfälligt eller tills vidare vid verksamhetsenheten. Rättsläget har dock ansetts oklart och laglighetstillsynen över teknisk övervakning i gemensamma lokaler har varierat. Lagen har tillämpats på olika sätt, och det har inte funnits något regelverk för teknisk övervakning i gemensamma lokaler som skulle säkerställa tillgodoseendet av individens grundläggande och mänskliga rättigheter. Den tekniska övervakning som bestämmelsen avser omfattar till exempel kameraövervakning och övervakning baserad på rörelsesensorer. Övervakning baserad på rörelsesensorer kan också kombineras med kameraövervakning, till exempel så att kameraövervakningen aktiveras när en rörelsesensor utlöser ett larm. En sådan form av övervakning kan vara ändamålsenlig till exempel i en enhet med verksamhet dygnet runt.  

En enhet som utför teknisk övervakning är skyldig att bedöma förutsättningarna enligt bestämmelsen med hänsyn till de individuella omständigheterna hos dem som är föremål för övervakningen. Det ska säkerställas att förutsättningarna är uppfyllda oberoende av varandra för varje tillsynsobjekt. I sista hand svarar tjänsteanordnaren för att förutsättningarna för teknisk övervakning är uppfyllda. Dessutom svarar den personuppgiftsansvarige för behandlingen av personuppgifter även vid teknisk övervakning. Vid bedömningen av förutsättningarna för teknisk övervakning ska den som utför teknisk övervakning bedöma genomförandet i förhållande till målet. Teknisk övervakning kan utföras på det sätt som bestämmelsen avser för att säkerställa hälsa, välfärd eller säkerhet. Metoden, skyddsåtgärderna och syftet med teknisk övervakning ska bedömas i förhållande till det avsedda målet, och det ska säkerställas att övervakningen är proportionerlig i förhållande till målet. Det har sedan länge varit en princip i den europeiska dataskyddslagstiftningen att registrerade ska vara medvetna om pågående videoövervakning. Därför föreskriver paragrafen att det ska informeras på ett tydligt sätt om den tekniska övervakningen och sättet att utföra den i de lokaler i vilka teknisk övervakning används.  

De skyldigheter behandling av personuppgifter medför i samband med teknisk övervakning åligger den personuppgiftsansvarige. Enligt 13 § i kunduppgiftslagen är den tjänstetillhandahållare som svarar för ordnandet av tjänsterna personuppgiftsansvarig för kunduppgifterna, om inte något annat föreskrivs någon annanstans i lag. Enligt EU:s allmänna dataskyddsförordning ska skyldigheterna beaktas fullt ut. Som stöd för tillämpningen av den allmänna dataskyddsförordningen bör till exempel de riktlinjer som utfärdats av dataskyddsstyrelsen beaktas. Europeiska dataskyddsstyrelsen, Riktlinjer 3/2019 för behandling av personuppgifter genom videoenheter. Antagna den 29 januari 2020. Finns på: https://www.edpb.europa.eu/sites/default/files/files/file1/edpb_guidelines_201903_video_devices_fi.pdf Bestämmelserna om teknisk övervakning förändrar inte heller den nationella lagstiftningen om behandling av personuppgifter. När det gäller klientuppgifter inom socialvården ska kraven i kunduppgiftslagen iakttas. Enligt kunduppgiftslagens 4 § är kunduppgifterna inom social- och hälsovården permanent sekretessbelagda. Enligt paragrafens 3 mom. får verksamhetsenheter inom socialvården trots sekretessbestämmelserna behandla sådana klientuppgifter som ingår i tjänstetillhandahållarens register och som är nödvändiga för att tillhandahålla socialvård. Teknisk övervakning ska genomföras så att de klientuppgifter inom socialvården som behandlas i samband med övervakningen behandlas i enlighet med 4 § i kunduppgiftslagen och att behandlingen begränsas till vad som är nödvändigt för tillhandahållandet av socialvård. I praktiken kan detta förutsätta att till exempel lagringen av inspelningar begränsas och att teknik för att göra övervakningsobjekt oidentifierbara används, om sådan teknik är tillgänglig och står till verksamhetsenhetens förfogande. I bilagan Bevarandetiderna för kundhandlingar till kunduppgiftslagen fastställs att video- och ljudupptagningar som spelas in inom socialservicen får förstöras när användningsbehovet har upphört och de behövliga anteckningarna har gjorts i klienthandlingarna.  

Dessutom förutsätter 9 § i kunduppgiftslagen att rätten att använda kunduppgifter ska grunda sig på de arbetsuppgifter som en yrkesutbildad person inom social- eller hälsovården eller någon annan som behandlar kunduppgifter sköter och de tjänster som denna person tillhandahåller, så att personen har rätt att använda endast de nödvändiga kunduppgifter som personen behöver i sina arbetsuppgifter. Behandlingen av kunduppgifter ska dessutom grunda sig på en datatekniskt säkerställd kund- eller vårdrelation eller någon annan uppgift som anknyter till ordnandet och tillhandahållandet av kundens social- och hälsovårdstjänster. När det gäller teknisk övervakning ska behandlingen av kunduppgifter i enlighet med regleringen begränsas till yrkesutbildade personer och andra personer som behandlar kunduppgifter inom socialvården. Då är grunden antingen en giltig klientrelation eller en annan uppgift relaterad till ordnande och tillhandahållande av socialservice.  

I samband med teknisk övervakning behandlas även anställdas personuppgifter. På behandling av anställdas personuppgifter tillämpas lagen om integritetsskydd i arbetslivet. När det gäller eventuella andra personer, såsom anhöriga som besöker verksamhetsenheten, är det inte fråga om behandling av klientuppgifter inom socialvården eller särskilda kategorier av personuppgifter enligt EU:s allmänna dataskyddsförordning.  

En tjänsteproducent som utför teknisk övervakning är skyldig att utföra den på ett sätt som minimerar intrång i individens rättigheter och friheter. Därför ska teknisk övervakning enligt bestämmelsen begränsas tids- och områdesmässigt till vad som är nödvändigt. I övervakningen kan dessutom teknik som till exempel döljer information i videomaterial som inte behövs för övervakningens syfte användas. Till exempel kan suddiga ansiktsbilder vara lämpligt och proportionerligt i förhållande till syftet med teknisk övervakning. Dessutom ska den personuppgiftsansvariges skyldigheter beaktas fullt ut vid behandling av personuppgifter. Principen om minimering av behandlingen av personuppgifter, som är en del av dessa skyldigheter, förutsätter bland annat att onödiga personuppgifter inte behandlas eller lagras. Därför förutsätter den personuppgiftsansvariges skyldigheter också att den tekniska övervakningen begränsas till vad som är nödvändigt och att tekniska möjligheter utnyttjas, till exempel för att göra det omöjligt att identifiera individer. Teknisk utveckling och nya tekniska möjligheter ska beaktas inom ramen för befintliga resurser. Övervakning får inte heller användas i onödan. Till exempel vid övervakning av gemensamma lokaler för att säkerställa klienternas säkerhet, hälsa och välfärd kan det vara onödigt att utöver bild övervaka ljud, varvid teknisk övervakning inte bör omfatta på ljud.  

7.2  Lagen om stödjande av den äldre befolkningens funktionsförmåga och om social- och hälsovårdstjänster för äldre

16 § Klientplan . Till paragrafen fogas ett nytt 3 mom., enligt vilket det på motsvarande sätt som i nya 3 mom. i 39 § i socialvårdslagen det ska bedömas om klientens servicebehov kan tillgodoses med hjälp av tekniska lösningar, med beaktande av vad som föreskrivs i 47 § i socialvårdslagen. En motsvarande bestämmelse bör fogas till äldreomsorgslagen, eftersom 16 § i äldreomsorgslagen hänvisar till 7 § i klientlagen och inte till 36 § i socialvårdslagen.  

Med bedömningsskyldighet avses att det som en del av planeringen av klientens socialservice ska välfärdsområdet bedöma hur teknik kunde vara till nytta i klientens service enligt äldreomsorgslagen. Momentet innehåller en hänvisning till föreslagna nya 47 § i socialvårdslagen. Syftet med hänvisningen är att förtydliga att de randvillkor för användning av teknik om vilka föreskrivs i 47 § ska beaktas i bedömningen. Likaså ska lagstiftningens allmänna skyldigheter avseende klientens socialvård beaktas vid planeringen av klientens tjänster. Bedömningsskyldigheten utgör således en del av denna helhet.  

Bedömningsskyldigheten och relaterade nya 47 § säkerställer nationellt enhetliga förutsättningar för utnyttjande av teknik. Med hjälp av teknik kan man för sin del säkra resurser inom social- och hälsovårdssektorn, i synnerhet personalens tillräcklighet, och samtidigt kan alla dra nytta av tekniken. Syftet med användning av teknik inom socialvården är också att skydda individens rättigheter. Bedömningsskyldigheten bör leda till att man vid planeringen av tjänster för klienter bedömer möjligheter som teknik medför och vid behov även motiverar varför teknik inte används. Bedömningsskyldigheten bör dock inte leda till att teknik används i alla situationer, utan bedömningen bör utgå från att tjänsterna planeras med hänsyn till klientens intresse.  

Vid utarbetandet av klientplanen ska tjänsterna planeras så att de motsvarar behoven hos den äldre personen i fråga vad gäller omfattning, innehåll och tidpunkt. Det är således motiverat att i klientplanen utöver de tjänster som behövs även fastställa hur de ska tillhandahållas. Till exempel när det gäller hemvård är det motiverat att fastställa i vilken grad äldre personers behov kan bemötas med till exempel distansbesök eller om en läkemedelsrobot kunde säkerställa läkemedelsbehandlingar i anslutning till hemvården och vilka uppgifter som kräver fysiska besök hos klienten. 

Klientplanen ska ses över utan ogrundat dröjsmål när det sker sådana väsentliga förändringar i den äldre personens funktionsförmåga som påverkar hans eller hennes servicebehov. Om ovannämnda kontroller förutsätter ändringar i klientens tjänster jämfört med det nuvarande beslutet, ska nytt beslut fattas.  

De tekniska lösningar som klienter använder när lagen träder i kraft ska införlivas i klientplanen, eftersom en ny bedömning av servicebehovet utförs för klienter om deras situation förändras och klientplanen uppdateras därefter. 

20 § Personal . Det föreslås att 20 § 2 mom. i äldreomsorgslagen ska ändras.  

I paragrafens 2 mom. föreskrivs om personaldimensionering inom serviceboende med heldygnsomsorg. Till momentet fogas en bestämmelse som möjliggör en minskning av personaldimensioneringen, om verksamhetsenheten har infört tekniska lösningar som påverkar personalbehovet. I propositionen föreslås att verksamhetsenheter för serviceboende med heldygnsomsorg, vars personaldimensionering är större än 0,6 anställda per klient, får minska personaldimensioneringen med högst 0,04 anställda per klient, om det vid verksamhetsenheten används teknisk övervakning eller om det i socialservicen för klienter används en teknisk lösning som kan ersätta direkt klientarbete. Bestämmelsen gör det möjligt för enheter som har en personaldimensionering på över 0,6 och som använder teknik som påverkar dimensioneringen, inklusive teknisk övervakning, att minska dimensioneringen med högst 0,04. Den faktiska personaldimensioneringen ska dock alltid vara minst 0,6 anställda per klient, och med detta avses uttryckligen arbetskraft som består av anställda. Syftet med förslaget är att säkerställa att minimidimensioneringen förblir 0,6, men å andra sidan att enheterna kan ta hänsyn till tekniska lösningars inverkan på behovet av antalet anställda vid enheten. I praktiken innebär detta att enheter med en personaldimensionering på över 0,64 fullt ut kan beakta tekniska lösningar vid bedömningen av personaldimensioneringen. Om däremot personaldimensioneringen till exempel är 0,61 kan tekniken ersätta högst 0,01 anställda per klient. Den tekniska lösningen ska användas vid hela enheten för att en minskning av personaldimensioneringen ska kunna göras. I momentet hänvisas också till paragrafens 1 mom., dvs. vid bedömningen av personaldimensioneringen ska det dock alltid beaktas vad som i 1 mom. föreskrivs om det servicebehov som äldre personers funktionsförmåga medför och om tryggande av en högkvalitativ service.  

Verksamhetsenheten ska anmäla de tekniska lösningar som används vid enheten när den lämnar information för registrering av serviceenheten enligt 16 § i tillsynslagen eller anmäler väsentliga förändringar i serviceenheten. Tekniska lösningar är en del av verksamhetsenhetens verksamhetshelhet, och tjänsteproducenten ska i ansökan, i enlighet med 16 § 2 mom. 8 punkten i tillsynslagen, beskriva den utrustning som används vid enheten. Verksamhetsenheten ska beskriva hur de tekniska lösningarna påverkar enhetens servicehelhet, kvaliteten på den service som kunderna får och personalbehoven. Användningen av tekniska lösningar eller teknisk övervakning får inte försämra servicekvaliteten, men å andra sidan kan användning också förbättra kvaliteten. I detaljmotiveringen till lagens 16 § i regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om tillsynen över social- och hälsovården och till ändring av vissa andra lagar som har samband med den (RP 299/2022 rd) konstateras att med utrustning avses redskap, apparater, datasystem, tillbehör och fordon. Anmälningsplikten gäller sådan utrustning som är väsentlig i verksamheten. Tekniska lösningar är apparater eller datasystem som avses i motiveringen. Enligt tillsynslagen godkänner inte tillsynsmyndigheten tekniska lösningar, utan tjänsteleverantören anmäler dem till tillsynsmyndigheten vid registrering och svarar för deras lämplighet i varje situation och verksamhetsenhet. 

Enligt övergångsbestämmelsen kan tjänsteproducenter göra ändringar i personaldimensioneringen relaterade till användningen av teknik fram till den 31 mars 2027 genom att anmäla ändringarna till det riksomfattande registret över tjänsteproducenter. En separat ansökan om registrering av ändringen behöver inte lämnas in till tillsynsmyndigheten under övergångsperioden. Enligt tillsynslagen gäller anmälningsskyldigheten offentliga tjänsteproducenter först från och med början av 2028. Tjänsteproducenter ska dock säkerställa att förutsättningarna för användning av teknik enligt denna lag är uppfyllda. I övrigt ska tillsynslagens bestämmelser följas till exempel i fråga om egenkontroll.  

7.3  Lagen om ändring av lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården

10 e § Avgift för fortlöpande och regelbunden service i hemmet . Det föreslås att ett nytt 8 mom. fogas till paragrafen. I det nya momentet föreskrivs att välfärdsområdet får av klienten ta ut en skälig avgift för en i klientplanen ingående tjänst för att tillgodose klientens brådskande behov av hjälp genom användning av en sådan teknisk lösning som avses i 47 § i socialvårdslagen. Enligt bestämmelsen får välfärdsområdet ta ut en avgift av klienten när klienten använder en teknisk lösning, såsom ett trygghetsarmband, som gör det möjligt för klienten att få hjälp vid akut behov. Sådan hjälp vid akuta behov är hemvård enligt 19 a § i socialvårdslagen.  

10.1  Samband med andra propositioner

Regeringens proposition om totalreformen av barnskyddslagen ( https://stm.fi/hanke?tunnus=STM009:00/2024 ) kommer att behandlas i riksdagen samtidigt som denna proposition. När det gäller barnskyddslagen föreslås särskilda bestämmelser om kameraövervakning i samband med isolering.  

10.2  Förhållande till budgetpropositionen

Propositionen hänför sig till budgetpropositionen för 2026 och avses bli behandlad i samband med den. Det föreslås att sammanlagt 50,9 miljoner euro (hemvårdsteknik 16,2 och personaldimensionering 34,7) ska dras av från välfärdsområdenas finansiering under moment 28.89.31.