MOTIVERING
1
Bakgrund och beredning
1.1
Bakgrund
Bakgrunden till propositionen är det rambeslut för 2025–2028 som statsminister Petteri Orpos regering har fattat och där man kommit överens om ytterligare anpassningsåtgärder för att stärka de offentliga finanserna. Som en del av de ytterligare sparåtgärderna minskar anslaget under moment 30.40.44 (Stöd för tryggande av en hållbar virkesproduktion) i statsbudgeten till cirka 35,777 miljoner euro. Under moment 30.40.44 finansieras stöd enligt lagen om ett temporärt incitamentsystem för skogsbruket (71/2023), nedan
incitamentsystemslagen
.
Stöden inom incitamentsystemet främjar bland annat målen och riktlinjerna i Nationella skogsstrategin 2035 (
https://julkaisut.valtioneuvosto.fi/handle/10024/165183
) och statsrådets redogörelse om en klimatplan för markanvändningssektorn (
https://julkaisut.valtioneuvosto.fi/handle/10024/164302
).
Nationella skogsstrategin 2035 innehåller flera åtgärder som har samband med incitamentsystemets åtgärder. Till dessa hör bland annat att sköta unga skogar på ett högklassigt sätt och i tid och avlägsna vårdskuld, öka tillväxten och kolbindningen genom ansvarsfull skogsgödsling, att skogarnas tillgänglighet förbättras och logistiken utvecklas, att vattenskyddsmetoder för skogsbruket tas i bruk och att främja klimathållbar vård av myrskogarna. Det har inte satts upp någon kvantitativ målnivå för de mål som hänför sig till incitamentsystemet, utan mål som beskriver utvecklingens riktning. Vårdskulden för plantbestånd och ungskog bör minska, skogsgödslingens totala mängd öka, avverkningssätten bli mångsidigare, antalet planer på avrinningsområdesnivå för vård av myrskog öka, skogsbrukets belastning på vattendragen minska och vägnätets reparationsskuld minska. Dessutom gäller en indikator antal genomförda stöd inom incitamentssystemet per arbetstyp.
Vid genomförandet av klimatplanen för markanvändningssektorn spelar incitamentsystemet en viktig roll när det gäller att genomföra följande åtgärder: Övergripande planering av myrskogsvården (undvikande av iståndsättning av diken), övergripande planering av myrskogsvården (hyggesfritt skogsbruk i skogskärr) och främjande av askgödsling av myrskogar. Målet är att årligen låta bli att utföra iståndsättningsdikning på 1 000 hektar per år och på 6 000 hektar övergå till hyggesfritt skogsbruk. Planen för vård av torvmarksskog är ett viktigt verktyg för att uppnå dessa mål. Eftersom det i planer för vård av torvmarksskog är möjligt att planera även andra åtgärder än de som nämns ovan, bör arealen i planer för vård av torvmarksskog vara mångfaldig jämfört med de ovannämnda målarealerna. Målet för gödsling med aska har fastställts till 37 000 hektar per år. Man strävar efter att uppnå målet genom att via incitamentsystemet stödja vitaliseringsgödsling.
1.2
Beredning
Propositionen har beretts vid jord- och skogsbruksministeriet. Propositionen var på remiss 19 juni–12 augusti 2024. Begäran om utlåtande sändes till 50 remissinstanser som företräder skogsägare, aktörer inom skogsbruket, forskningsinstitut, centrala vetenskapliga paneler, myndigheter inom skogs- och miljöförvaltningen samt naturskyddsorganisationer. Begäran om utlåtande fanns också tillgängligt på jord- och skogsbruksministeriets webbplats.
Beredningsunderlaget till regeringspropositionen finns i den offentliga tjänsten på adressen
https://mmm.fi/sv/projekt-och-lagberedning
med identifieringskoden MMM033:00/2024.
2
Nuläge och bedömning av nuläget
Incitamentsystemslagen trädde i kraft den 1 januari 2024. Incitamentsystemslagen innehåller bestämmelser om stöd för skogsbruket. Incitamentsystemet baserar sig på Europeiska unionens regler för statligt stöd. Den rättsliga grunden för stöd för vård av plantbestånd och ungskog är kommissionens förordning (EU) 2023/2831 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse. De övriga stöden inom incitamentsystemet har Europeiska kommissionen godkänt den 8 augusti 2023 som stöd enligt riktlinjerna för statligt stöd inom jordbruks- och skogsbrukssektorn och i landsbygdsområden (2022/C 485/01) (Statligt stöd SA.106581 (2023/N) – Finland). Incitamentsystemet är temporärt och gäller till och med den 31 december 2029. Stöden är beroende av prövning och beviljas inom ramen för den bevillningsfullmakt och de anslag som kan användas årligen. Incitamentsystemslagen ersatte den tidigare temporära lagen om finansiering av hållbart skogsbruk (34/2015), nedan
finansieringslagen
. Utgifter som föranleds av beslut enligt finansieringslagen kan betalas till utgången av 2026.
Syftet med incitamentsystemslagen är att sporra enskilda markägare till en hållbar skötsel och användning av skogarna på ett sätt som gör det möjligt att utöver privatekonomiska mål uppfylla även samhällets skogspolitiska mål och samhällets mål för användningen av skogarna. Genom incitamentsystemet sporras markägarna till att utföra åtgärder som är ändamålsenliga med tanke på ekonomin och bevarandet av den biologiska mångfalden och som främjar en gynnsam utveckling av skogsresurserna, tryggar och ökar skogarnas biologiska mångfald, främjar vattenskyddet inom skogsbruket samt begränsar klimatförändringen och främjar skogarnas anpassning till klimatförändringar. Genom incitamentsystemet upprätthålls dessutom skogsbrukets vägnät.
Arbeten som utförs med stöd av incitamentsystemslagen och finansieringslagen finansieras med anslag under två olika moment i statsbudgeten, dvs. moment 30.40.44 (Stöd för tryggande av en hållbar virkesproduktion) och moment 30.40.45 (Främjande av vården av skogsnatur). Vid ramförhandlingarna den 15–16 april 2024 beslutade statsminister Petteri Orpos regering om ytterligare anpassningsåtgärder för att stärka de offentliga finanserna. Under moment 30.40.44 görs utöver de besparingar som det beslutats om tidigare också en besparing på 210 000 euro för 2025. Det görs inga besparingar under moment 30.40.45.
Med anslaget under moment 30.40.44 i statsbudgeten finansieras vård av plantbestånd och ungskog samt hopsamling av klenträd som utförs i samband med vården, vitaliseringsgödsling, plan för vård av torvmarksskog, vattenvårdsåtgärder och byggande av vägar på dikesrenar i torvmarksskog, byggande av en ny skogsväg och grundlig förbättring av en enskild väg.
Bestämmelser om stödvillkoren, stödbelopp och grunderna för bestämmande av stöd i fråga om stöden enligt incitamentsystemslagen finns i statsrådets förordning om ett temporärt incitamentsystem för skogsbruket (1021/2023).
För att åstadkomma de besparingar som behövs måste man granska behovet av enskilda stöd inom incitamentsystemet och stödnivåerna för de stöd som beviljas. Avsikten är att besparingarna ska genomföras så att incitamentsystemets mål även i fortsättningen i regel uppnås. Därför föreslås det att stödet för byggande av en ny skogsväg slopas. För att åstadkomma besparingar under de kommande åren är avsikten också att sänka det tillägg som betalas för klenträd som samlas ihop i samband med vård av plantbestånd och ungskog och stödnivån för grundlig förbättring av enskilda vägar. Bestämmelser om den sistnämnda ändringen utfärdas genom förordning av statsrådet.
På beviljande, utbetalning, tillsyn och andra motsvarande frågor som hänför sig till stöden enligt incitamentsystemslagen tillämpas utöver den lagen också statsunderstödslagen (688/2001). Beviljande och utbetalning av samt tillsyn över finansieringen sköts av Finlands skogscentral, nedan
skogscentralen
. Bestämmelser om skogscentralens organisation finns i lagen om Finlands skogscentral (418/2011).
Med stöd av 31 § i incitamentsystemslagen är det möjligt att införa tidsbegränsade och tills vidare gällande begränsningar för godkännande av stödansökningar. Möjligheten att avslå stödansökningar är kopplad till om det finns tillräckliga bevillningsfullmakter och förutsätter ett beslut av jord- och skogsbruksministeriet som publiceras i ministeriets föreskriftssamling. Stöd för vård av plantbestånd och ungskog beviljas som stöd av mindre betydelse efter att arbetet har utförts. Jord- och skogsbruksministeriets förordning om incitamentsystemet för skogsbruket (1221/2023) innehåller bestämmelser om när stöd för vård av plantbestånd och ungskog senast ska sökas från det att åtgärderna inleddes och slutfördes. Besluten om finansiering av vård av plantbestånd och ungskog har inte samband bevillningsfullmakterna. Incitamentsystemslagen innehåller ingen möjlighet att begränsa det antal ansökningar om stöd för vård av plantbestånd och ungskog som ska få finansiering. Möjligheten att avslå stödansökningarna hänför sig till bevillningsfullmakterna. År 2023 användes över 80 procent av finansieringen under moment 30.40.44 för vård av plantbestånd och ungskog. I propositionen anses det att det på grund av besparingarna är behövligt att i lagen också göra det möjligt att avslå ansökningar som gäller vård av plantbestånd och ungskog. I propositionen bedöms det att det i lagen är behövligt att uttryckligen göra det möjligt att överföra ansökningar för behandling året efter det år då ansökningarna anhängiggjorts.
EU:s regler för statligt stöd grundar sig på artiklarna 107–109 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, nedan
EUF-fördraget
. Enligt artikel 107.1 i EUF-fördraget är stöd som ges av en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, oförenligt med den inre marknaden i den utsträckning det påverkar handeln mellan medlemsstaterna. Enligt EUF-fördraget är alltså statligt stöd i regel oförenligt med den inre marknaden.
Enligt artikel 107.3 c i EUF-fördraget kan som förenligt med den inre marknaden anses stöd för att underlätta utveckling av vissa näringsverksamheter eller vissa regioner, när det inte påverkar handeln i negativ riktning i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset. Enligt artikel 108.3 i EUF-fördraget ska kommissionen underrättas i så god tid att den kan yttra sig om alla planer på att vidta eller ändra stödåtgärder. Syftet med förfarandet för underrättelse är att säkerställa att stöden är förenliga med den gemensamma marknaden.
I artikel 4 i kommissionens förordning (EG) nr 794/2004 om genomförande av rådets förordning (EU) 2015/1589 om tillämpningsföreskrifter för artikel 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt föreskrivs om ett förenklat förfarande för anmälan av vissa ändringar av befintligt stöd. Enligt punkt 2 c i den artikeln är det genom det förenklade anmälningsformuläret också möjligt att anmäla en skärpning av kriterierna för tillämpningen av en godkänd stödordning eller en minskning av stödnivån eller av de stödberättigande kostnaderna. Enligt nämnda artikel 4 gäller anmälningsskyldigheten inte ändringar av stöd av rent formell eller administrativ art som inte kan påverka bedömningen av stödåtgärdens förenlighet med den gemensamma marknaden.
Avsikten är att anmälan till kommissionen görs enligt det förenklade förfarandet. Anmälan gäller slopande av stödet för byggande av en ny skogsväg samt ändringar i stödnivåerna.
3
Målsättning
De besparingar som statsminister Petteri Orpos regering beslutade om vid ramförhandlingarna förutsätter en översyn av det temporära incitamentsystemet för skogsbruket. Syftet med propositionen är att anpassa incitamentsystemet till den bevillningsfullmakt och de anslag för verksamheten som står till förfogande årligen så att det statliga stödet riktas till åtgärder som har möjligast stor effekt. Syftet med det statliga stödet är att uppmuntra enskilda skogsägare att bedriva aktivt skogsbruk och på så sätt främja uppnåendet av målen för skogs- och klimatpolitiken. I propositionen föreslås det att stödet för byggande av en ny skogsväg slopas och att behandlingen av ansökningar kan överföras för behandling följande år samt att ansökningarna avslås, om bevillningsfullmakter eller anslag inte finns. I propositionen bedöms det att även om stödet för byggande av en ny skogsväg slopas, uppfylls incitamentsystemets mål att upprätthålla ett vägnät för skogsbruket dock i stor utsträckning, eftersom stödet för grundlig förbättring av enskilda vägar kvarstår som en del av stödsystemet.
4
Förslagen och deras konsekvenser
4.1
De viktigaste förslagen
Anpassningen av incitamentsystemet till storleken på den bevillningsfullmakt och de anslag som årligen anvisas i statsbudgeten förutsätter en minskning av den verksamhet som stöds. Enligt propositionen ska incitamentsystemet i fortsättningen inte längre omfatta stöd för byggande av en ny skogsväg och inte möjlighet att bygga en ny väg i samband med ett projekt för grundlig förbättring av en enskild väg. I Finland finns ett omfattande vägnät, och därför bedöms det i propositionen att det inte är ändamålsenligt att rikta de minskande anslagen för incitamentsystemet som incitament för byggande av en ny skogsväg. I övergångsbestämmelserna måste man dock beakta de situationer där ett ärende som gäller stöd för byggande av en ny skogsväg eller stöd för sådan grundlig förbättring av en enskild väg som innefattar byggande av en ny skogsväg har inletts före ikraftträdandet av den föreslagna lagen. Likaså har man beaktat den situation där stöd har beviljats för utarbetandet av en verkställighetsplan för de nämnda projekten innan den föreslagna lagen har trätt i kraft.
När det gäller tillräckligheten av de bevillningsfullmakter och anslag som årligen står till förfogande föreslås det att incitamentsystemslagen ändras så att behandlingen av en stödansökan kan överföras till året efter det år då ansökan anhängiggjorts. Den föreslagna bestämmelsen är snävare än för närvarande. Skogscentralen ska dock även i fortsättningen informera om fullmakternas och anslagens tillräcklighet. Informationsskyldigheten grundar sig på 9 § 2 mom. i statsunderstödslagen. Det föreslås också att det i lagen tas in bestämmelser om att avslå ansökan, om bevillningsfullmakter eller anslag inte finns.
4.2
De huvudsakliga konsekvenserna
Incitamentsystemet för skogsbruket är tidsbundet och med stöd av det kan beslut fattas fram till utgången av 2029 och utbetalningar kan göras fram till utgången av 2032.
År 2024 står 38,377 miljoner euro till förfogande under moment 30.40.44 (Stöd för tryggande av en hållbar virkesproduktion) och 11,027 miljoner euro under moment 30.40.45 (Främjande av vården av skogsnatur) i statsbudgeten. De besparingar som statsminister Petteri Orpos regering kommit överens om vid ramförhandlingarna minskar anslaget under moment 30.40.44 till 35,777 miljoner euro 2025. År 2025 uppgår bevillningsfullmakterna till cirka 15 miljoner euro.
Beslut om vitaliseringsgödsling, planer för vård av torvmarksskog, vattenvårdsåtgärder och byggande av vägar på dikesrenar i torvmarksskog, byggande av en ny skogsväg och grundlig förbättring av en enskild väg kan fattas inom ramen för bevillningsfullmakten. För vården av plantbestånd och ungskog används inte bevillningsfullmakten.
Vid bedömningen av om det årliga anslaget är tillräckligt ska utöver det statliga stöd som är bundet till beslut som fattas med stöd av incitamentsystemslagen också beaktas att sådana stödbeslut om åtgärder för att trygga virkesproduktionen som godkänts med stöd av finansieringslagen ska betalas ut 2024–2026. De ovannämnda stödbesluten enligt finansieringslagen beräknas medföra utgifter på sammanlagt cirka 49 miljoner euro för staten. I fråga om största delen av dessa kommer ansökan om utbetalning in under 2024, men för åren 2025–2026 återstår utbetalningar på uppskattningsvis cirka 10 miljoner euro.
Det årliga behovet av bevillningsfullmakt och anslag beror på antalet prestationer inom olika åtgärder och tidpunkten för genomförandet av dem. I propositionen har man strävat efter att rikta det statliga stöd som står till förfogande så att incitamentsystemet främjar uppnåendet av målen i den nationella skogsstrategin och klimatplanen för markanvändningssektorn.
Byggande av nya skogsvägar har under 2016–2023 understötts med i genomsnitt 42 kilometer per år. I samband med grundlig förbättring är det också möjligt att stödja byggande av en ny väg. I samband med projekt för grundlig förbättring har det byggts ny väg på i genomsnitt cirka en kilometer per år. Den besparing som uppnås genom att stödet för byggande av en ny skogsväg slopas uppgår till några hundra tusen euro. När stödet för byggande av nya skogsvägar upphör är det sannolikt att det inleds fler projekt än tidigare. När man dessutom beaktar att övergångsbestämmelserna gör det möjligt att finansiera genomförandet av tidigare planerade projekt fortfarande under 2025 och att genomförandet av projekten tar flera år, uppnås inte nödvändigtvis de eftersträvade besparingarna 2025.
Det har byggts lite nya vägar, så miljökonsekvenserna av att stödet upphör är små. På grund av de föreslagna ändringarna kommer cirka 25–50 hektar skog per år att bevaras från byggande. Detta har en liten positiv inverkan på bevarandet av kolsänkan i skogarna och på bevarandet av en enhetlig naturmiljö.
Konsekvenserna av att stödet upphör drabbar i synnerhet landskapen Lappland, Norra Österbotten, Kajanaland, Södra Österbotten, Mellersta Österbotten och Österbotten, eftersom det största vägbyggnadsbehovet finns där. Enligt Tapio Ab:s utredning om täckningen av skogsvägar (Metsäteiden kattavuusanalyysi) är den kalkylerade vägtätheten störst i de södra landskapen och på motsvarande sätt minst i de nordligaste landskapen. Lappland, Norra Österbotten och Kajanaland har ett vägnät på under 15 m/ha, vilket i statsrådets förordning om ett temporärt incitamentsystem för skogsbruket har ställts som finansieringsvillkor när det gäller den maximala vägtätheten. Trots den genomsnittliga vägtätheten behövs det enligt en analys av geografiska data nya skogsvägar i varje landskap.
När anslagen minskar är det möjligt att alla ansökningar om vård av plantbestånd och ungskog inte kan betalas under ansökningsåret. Möjligheten att överföra ansökningarna till att betalas av följande års anslag är förenlig med en god förvaltning och markägarens intresse. Ändringen har betydelse för projekt för vård av plantbestånd och ungskog, i fråga om vilka markägaren redan har utfört arbetena innan finansiering söks. Under de senaste åren har över 80 procent av finansieringen under moment 30.40.44 använts för vård av plantbestånd och ungskog. Möjligheten att avslå ansökan, om det inte heller under det år som följer på ansökningsåret finns anslag, gör det emellertid möjligt att begränsa antalet projekt för vård av plantbestånd och ungskog. Det anses inte vara särskilt sannolikt att denna möjlighet kommer att tillämpas, eftersom anslagen för det följande året i de flesta fall sannolikt kommer att räcka till för att betala de ansökningar som överförs från det föregående året.
Avsikten är att de stödnivåer och stödvillkor som föreskrivs genom förordning av statsrådet ska ses över så att de besparingar som behövs riktas så ändamålsenligt som möjligt med tanke på skogs- och klimatpolitiken. Avsikten är inte att stödnivån för vitaliseringsgödsling, plan för vård av torvmarksskog samt vattenvårdsåtgärder och byggande av vägar på dikesrenar i torvmarksskog ändras. Ändringarna riktas till stödvillkoren för vård av plantbestånd och ungskog, det tillägg som betalas för hopsamling av klenträd i samband med vård av plantbestånd och ungskog och till stödnivån för grundlig förbättring av en enskild väg.
Syftet med stödet för vård av plantbestånd och ungskog är att styra vården så att den utförs i rätt tid. Stödet för hopsamling av klenträd i samband med vård av plantbestånd och ungskog är sekundärt i förhållande till stödet för skogsvårdsåtgärder. Även om främjande av användningen av klenträd överlag utgör ett incitament för vård av ungskog är det motiverat att sänka det förhöjda stödet för arealen för att de årliga anslagen ska räcka till utan att prestationsmängderna sjunker för mycket. Ändringen av stödnivån leder till att vården i högre grad styrs plantbestånd och vård av unga gallringsskogar, där gallringar inte är kommersiellt lönsamma.
Avsikten är att stödnivån för grundlig förbättring av enskilda vägar sänks samtidigt som stödnivån för understöden för enskilda vägar. Den höjda stödnivån för understöden för enskilda vägar gäller till utgången av 2025.
5
Alternativa handlingsvägar
5.1
Handlingsalternativen och deras konsekvenser
Som alternativ till riktade nedskärningar har man granskat en modell där besparingarna fördelas jämnt på alla stöd. Besparingarna för 2025 skulle kunna genomföras på detta sätt, men inte längre de besparingar som gäller de kommande åren. Om besparingarna skulle riktas jämnt till alla stöd, skulle stödnivån sjunka till en nivå som inte längre är sporrande för markägaren. När incitamenten försvinner minskar arbetsmängderna, vilket i sin tur leder till att målen i den nationella skogsstrategin och klimatplanen för markanvändningssektorn inte uppnås lika bra som i det valda alternativet. Statsminister Petteri Orpos regering har dragit upp riktlinjer för betydande besparingar i statsfinanserna. I regeringsprogrammet betonas vikten av skogsvård i rätt tid och omsorg om skogarnas kolsänkor. Denna riktlinje bidrar till att det i praktiken inte finns några andra alternativ för genomförandet av propositionen.
5.2
Lagstiftning och andra handlingsmodeller i utlandet
Frågan har granskats i regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om ett temporärt incitamentsystem för skogsbruket och lag om ändring av 29 a och 48 § i den temporära lagen om finansiering av hållbart skogsbruk (RP 167/2022 rd, se avsnitt 5.2).
6
Remissvar
Utlåtanden om propositionen begärdes av följande instanser: Bioenergi rf, närings-, trafik- och miljöcentralerna, Finsk Energiindustri rf, Etämetsänomistajien liitto ry, agrikultur-forstvetenskapliga fakulteten vid Helsingfors universitet, fakulteten för naturvetenskaper och forstvetenskaper vid Östra Finlands universitet, Kemijärvi samfällda skog, Koneyrittäjät ry, Kuusamo samfällda skog, kommunikationsministeriet, Naturresursinstitutet, Maa- ja metsätaloustuottajan Keskusliitto MTK ry, METO - Skogsbranchens experter rf, Vetenskapspanelen för skogsbioekonomi, Metsäpalvelutyönantajat ry, Metsäteho Oy, Skogsindustrin rf, justitieministeriet, Posio samfällda skog, Pääkaupunkiseudun metsänomistajat PKMO ry, Livsmedelsverket, Salla samfällda skog, Finlands sågindustri rf, Finlands klimatpanel, Finlands naturskyddsförbund rf, Finlands naturpanel, Finlands skogscentral, Finlands viltcentral, Suomen yhteismetsät ry, Finlands miljöcentral, Svenska lantbruksproducenternas centralförbund SLC rf, arbets- och näringsministeriet, finansministeriet, Trafikledsverket, WWF Finland och miljöministeriet. Begäran om utlåtande fanns också tillgängligt på jord- och skogsbruksministeriets webbplats.
Utlåtande lämnades av justitieministeriet, miljöministeriet, Naturresursinstitutet, Finlands skogscentral, Bioenergi rf, Energiindustri rf, Koneyrittäjät ry, Maa- ja metsätaloustuottajain keskusliitto MTK ry, METO - Skogsbranchens experter rf, Metsänhoitoyhdistys Etelä-Savo ry, Metsäpalvelutyönantajat ry, Skogsindustrin rf, Pääkaupunkiseudun metsänomistajat PKMO ry, Finlands sågindustri rf, Saimaan Metsänomistajat ry, Finlands naturskyddsförbund rf, Vägföreningen i Finland rf, Suomen yhteismetsät ry och Svenska lantbruksproducenternas centralförbund SLC rf. Kemijärvi, Kuusamo, Posio och Salla samfällda skogar lämnade inte in något eget utlåtande, men de är med i utlåtandet från Suomen yhteismetsät ry. Finansministeriet och Finlands miljöcentral meddelade att de inte yttrar sig i frågan.
I stort sett hade remissinstanserna förståelse för det svaga läget inom statsfinanserna och de besparingar som följer av det. Det framfördes dock också att finansieringen av skogsbruket bör säkerställas med tilläggsanslag. Allmänt ansågs besparingarna äventyra uppnåendet av målen i regeringsprogrammet och det nationella skogsprogrammet. Propositionen ansågs dålig med tanke på förutsägbarheten i skogspolitiken, eftersom incitamentsystemet nyligen har reviderats och det har varit i kraft i endast ett knappt år.
Det ansågs som en bra lösning att moment 30.40.45 (Främjande av vården av skogsnatur) i statsbudgeten lämnas utanför besparingarna. I utlåtandena påpekades det att betydande nedskärningar redan har riktats till moment 30.40.44 (Stöd för tryggande av en hållbar virkesproduktion). Trots nedskärningarna under moment 30.40.44 anser Finlands naturskyddsförbund att finansieringen av incitamentsystemet under momenten är i obalans.
Flera remissinstanser ansåg att besparingarna riktats rätt. Endast Koneyrittäjät ry ansåg att lagförslaget inte behövs, utan föreslog att besparingarna genomförs genom reglering på lägre nivå.
Flera remissinstanser betonade skogsvägnätets betydelse för att kunna bedriva ett lönsamt skogsbruk och för samhället. Största delen av remissinstanserna ansåg att det är beklagligt att finansieringen av nya skogsvägar slopas, men ansåg att grundlig förbättring av skogsvägar bör prioriteras. Vägföreningen i Finland rf, Koneyrittäjä ry, Metsäpalvelutyönantajat ry och Suomen yhteismetsät ry framförde att stödet för byggande av en ny skogsväg bör kvarstå som en del av incitamentsystemet.
Utlåtandena innehöll också förslag på ändring av hur besparingarna riktas. Det vanligaste ändringsförslaget gällde slopandet av stödet för hopsamling av klenträd. Dessutom framförde Naturresursinstitutet att den vård- och underhållsskyldighet som gäller plantbestånd och ungskog bör förlängas från nuvarande fem år.
En eventuell spärr för ansökningar om stöd för vård av plantbestånd och ungskog ansågs vara en dålig idé. I utlåtandena betonades de positiva effekter som vård av plantbestånd och ungskog har på skogsvården, tillgången på virke och sysselsättningen samt betonades risken för att yrkesutbildade personer övergår till andra arbeten.
Naturresursinstitutet ansåg att den föreslagna bestämmelsen om att det blir möjligt att avbryta ansökningar om stöd för vård av plantbestånd och ungskog samt behandlingen och beviljandet av dem är motiverad. Skogsindustrin rf, Koneyrittäjät ry och Saimaan metsänomistajat ry understöder inte förslaget. Även Finlands sågindustri rf förhöll sig reserverat till propositionen. Propositionen ansågs kunna orsaka störningar på marknaden för skogstjänster på grund av stora variationer i efterfrågan. Koneyrittäjät ry ansåg att en sänkning av stödnivåerna är ett snabbare och mer ändamålsenligt sätt att reagera på den akuta penningbristen. I en del utlåtanden hade man felaktigt förstått att stödansökningarna avslås under ansökningsåret om anslagen tar slut. I dessa utlåtanden föreslogs det att ansökningarna ska överföras till följande år. Så går det också till enligt propositionen, men om anslagen inte heller då räcker till för betalning av dem, avslås ansökningarna. I remissvaren gavs dessutom respons på statsrådets förordning.
Utifrån ovannämnda remissvar har inga ändringar gjorts i propositionen. Även om flera remissinstanser var för ett slopande av det tillägg som betalas för objekt där klenträd samlas ihop, bedöms det i propositionen att man genom det inte kan göra de tillräckligt stora besparingar som behöver göras under de kommande åren. I propositionen anses det att sänkningen av gränsen för maximihöjden i fråga om vård av plantbestånd och ungskog minskar antalet objekt som lämpar sig för hopsamling av klenträd och delvis kan leda till samma slutresultat som ett slopande av stödet skulle göra.
Justitieministeriet fäste i sitt utlåtande uppmärksamhet vid bestämmelserna i 31 a § i det lagförslag som var på remiss och 31 § i den gällande lagen och konstaterade i anslutning till dem att en högre förvaltningsmyndighet inte kan ingripa i verksamheten vid ett förvaltningsorgan som är underställt den. Därför har förslaget setts över så att de nämnda bestämmelserna har slagits samman och bestämmelserna om ministeriet har strukits. Justitieministeriet fäste också uppmärksamhet vid bestämmelserna om behandlingsordningen för ansökningarna och etablerade förvaltningsrättsliga principer. De särskilda bestämmelserna i anknytning till dessa frågor har strukits i förslaget. Justitieministeriet fäste uppmärksamhet vid lagförslagets ikraftträdande- och övergångsbestämmelser. Med anledning av utlåtandet har man strävat efter att förtydliga och se över de nämnda bestämmelserna så att det i stället för begränsningar när gäller beviljande av extra tid föreskrivs om tidsfristen för avgörande av ansökan. Med anledning av justitieministeriets utlåtande har det gjorts en teknisk ändring i 44 § 2 mom. i lagförslaget.
7
Specialmotivering
2 §
.
Tillämpningsområde samt begränsningar som gäller användningen av finansieringen
. I den fjärde meningen i 1 mom. hänvisas det bland annat till byggande av skogsvägar och grundlig förbättring av enskilda vägar. Det föreslås att det i bestämmelsen inte längre hänvisas till byggande av skogsvägar.
10 §.Verkställighetsplan, anmälan om verkställande och plan för vård av torvmarksskog
. Enligt första meningen i 1 mom. krävs det en verkställighetsplan bland annat för byggande av skogsväg. Det föreslås att 1 mom. ändras så att det i stället för att hänvisa till byggande av skogsväg hänvisas till grundlig förbättring av en enskild väg.
12 §.Stödens maximi- och minimibelopp och ett projekts minimistorlek i vissa fall
. Enligt den senare meningen i 1 mom. är maximibeloppet av miljöstöd och stöd för byggande av skogsväg 300 000 euro per stödmottagare. Det föreslås att bestämmelsen ändras så att det i stället för byggande av skogsväg nämns grundlig förbättring av en enskild väg.
17 §.Grundlig förbättring av en enskild väg
. I 3 kap. i den gällande lagen finns bestämmelser om vägnät för skogsbruket. I 17 § föreskrivs det om de allmänna förutsättningarna för stöd för byggande av skogsväg. I paragrafen i fråga föreskrivs det om förutsättningarna för beviljande av stöd både för byggande av en ny skogsväg och för grundlig förbättring av en enskild väg. Den gällande lagens 18 § gäller ytterligare förutsättningar för beviljande av stöd för grundlig förbättring av en enskild väg och 19 § ytterligare förutsättningar för beviljande av stöd för byggande av en ny skogsväg. Eftersom stödet för byggande av en ny skogsväg slopas, föreslås det att bestämmelserna om förutsättningarna för beviljande av stöd för grundlig förbättring av en enskild väg i fortsättningen ska finnas i en paragraf, dvs. i 17 §.
Bestämmelserna i 1 mom. motsvarar 1 mom. i den gällande lagen med den skillnaden att byggandet av en ny skogsväg inte längre nämns i momentet.
Bestämmelserna i 2 mom. 1–3 punkten motsvarar 2 mom. 1–3 punkten i den gällande lagen med den skillnaden att byggandet av en ny skogsväg inte längre nämns i momentet. Bestämmelserna i 2 mom. 4–6 punkten motsvarar 18 § 1 mom. 1, 3 och 4 punkten i gällande lag. Bestämmelserna i 2 mom. 7 punkten motsvarar 18 § 1 mom. 2 och 6 punkten i den gällande lagen. Bestämmelserna i 2 mom. 8 och 9 punkten motsvarar huvudsakligen 2 mom. 4 och 5 punkten i den gällande lagen. Medan det enligt 2 mom. 5 punkten i den gällande lagen föreskrivs att vattenlevande organismer ska ha möjlighet att förflytta sig obehindrat, ska det i 2 mom. 9 punkten i lagförslaget föreskrivas att eventuella hinder för vattenlevande organismer att förflytta sig ska avlägsnas. Bestämmelserna i 2 mom. 10 punkten motsvarar sista meningen i 3 mom. i den gällande paragrafen.
Bestämmelserna i 3 mom. motsvarar 18 § 2 mom. i den gällande lagen.
Bestämmelserna i 4 mom. motsvarar 4 mom. i den gällande lagen.
I 5 mom. ingår ett bemyndigande att utfärda förordning. I det har bestämmelser i 17 § 5 mom. och 18 § 3 mom. i den gällande lagen sammanförts.
18 och 19 §
. Det föreslås att paragraferna upphävs och att bestämmelserna i 18 § tas in i 17 §.
28 §.Vissa utredningar som behövs av sökanden för avgörande av ansökan och inledande av ansökningsomgång för projekt
. Bestämmelserna i 2 mom. motsvarar 2 mom. i den gällande lagen med den skillnaden att byggande av en ny skogsväg inte längre ingår i momentet.
Bestämmelserna i 5 mom. motsvarar 5 mom. i den gällande lagen med den skillnaden att i stället för byggande av skogsväg ska i momentet nämnas grundlig förbättring av en enskild väg.
31 §.Otillräckliga bevillningsfullmakter och anslag
. I 31 § i den gällande lagen föreskrivs det om otillräckliga bevillningsfullmakter. Bestämmelsen kan inte tillämpas på stöd för vård av plantbestånd och ungskog, vilket beviljas som finansiering i efterhand, dvs. efter det att arbetet har utförts. Det föreslås att paragrafen ändras så att den i fortsättningen också gäller otillräckliga anslag. Lagförslagets 31 § innehåller snävare och tydligare bestämmelser än för närvarande, och till denna del baserar sig förslaget på justitieministeriets remissvar. En anledning till de föreslagna bestämmelserna är dessutom att stödet enligt incitamentsystemet är beroende av prövning och den som ansöker om stöd har inte subjektiv rätt till stöd.
Förvaltningslagen innehåller bestämmelser om det förfarande som ska iakttas i förvaltningsärenden. Enligt 23 § 1 mom. i den lagen ska ett ärende behandlas utan ogrundat dröjsmål. Av den första meningen i 2 § i den gällande lagen framgår det att finansiering som avses i lagen får användas endast inom ramen för det anslag som årligen anvisas i statsbudgeten. I denna proposition anses det ligga i markägarnas intresse att det på lagnivå föreskrivs att avgörandet av ett ärende kan överföras till följande år, om det inte längre finns anslag för stöd för vård av plantbestånd och ungskog eller bevillningsfullmakter under det år ansökan anhängiggjorts. Likaså föreslås det att det i paragrafen uttryckligen föreskrivs att en stödansökan ska kunna avslås, om det inte heller året efter det år då ansökan anhängiggjorts finns bevillningsfullmakter. På motsvarande sätt ska en ansökan om stöd för vård av plantbestånd och ungskog kunna avslås, om anslag inte finns heller året efter det år då ansökan anhängiggjorts.
De föreslagna bestämmelserna avviker från bestämmelserna i 31 § i den gällande lagen i det avseendet att jord- och skogsbruksministeriet i fortsättningen inte längre har någon roll i hur man ska gå till väga när det inte finns tillräckliga bevillningsfullmakter eller anslag. Enligt 9 § 2 mom. i statsunderstödslagen ska statsbidragsmyndigheten på lämpligt sätt informera om möjligheten att söka statsunderstöd och om ansökningsförfarandet samt ge uppgifter om de allmänna förutsättningarna för beviljande av statsunderstöd och om villkoren för statsunderstöd, om detta inte är uppenbart onödigt. Således ska skogscentralen i fortsättningen direkt med stöd av nämnda bestämmelse i statsunderstödslagen informera markägarna och aktörerna inom skogsbranschen om otillräckliga bevillningsfullmakter och anslag. I paragrafen föreslås inga bestämmelser om behandlingsordningen för ärendena, utan till denna del ska bestämmelserna i förvaltningslagen iakttas. I rättslitteraturen beskrivs behandlingsordningen för ärenden på följande sätt. Förvaltningsärenden behandlas i allmänhet i den ordning de blir anhängiga hos myndigheten. Myndigheten ska bemöta dem som uträttar ärenden hos förvaltningen jämlikt. Myndigheten kan inte utan särskilda grunder fastställa behandlingsordningen för de ärenden som blir anhängiga på någon annan grund än tidpunkten för när de blivit anhängiga. Hur lång tid behandlingen tar kan dock variera mellan olika ärenden beroende på ärendets natur, hur krävande utredningen är och andra motsvarande omständigheter. Således kan tidpunkten för beslutsfattandet i praktiken inte bestämmas enligt tidpunkten för när ärendena blivit anhängiga (Olli Mäenpää: Hallinto-oikeus. (Förvaltningsrätt, på finska). Helsingfors: Alma Talent. Uppdaterad 2.1.2023. Hämtad 19.8.2024 Kräver åtkomsträtt.
https://verkkokirjahylly.almatalent.fi/teos/EABBXXBTAGHDB#kohta:HALLINTO-OIKEUS/piste:t5Jv
).
39 §.Skyldighet att tillåta att en väg används för rekreation
. I den första meningen i 1 mom. föreslås det att det i stället för till byggande av en skogsväg hänvisas till grundlig förbättring av en enskild väg och att det i stället för användning av en skogsväg eller enskild väg för rekreation nämns endast användning av en enskild väg för rekreation. Bestämmelserna i momentet motsvarar i övrigt 1 mom. i den gällande lagen.
40 §.Vård- och underhållsskyldighet
. I den andra meningen i 1 mom. föreslås det att det i stället för byggande av skogsväg nämns grundlig förbättring av en enskild väg samt i stället för vård och underhåll av området och skogsvägen nämns vård och underhåll av området och den enskilda vägen. I övrigt förblir momentet oförändrat.
Det föreslås att 2 mom. ändras så att det i 3 punkten i stället för stöd för byggande av skogsväg nämns stöd för grundlig förbättring av en enskild väg och i stället för skogsvägar nämns enskilda vägar. I övrigt förblir momentet oförändrat.
42 §.Upphävning av vård- och underhållsskyldigheten
. I 1 mom. föreslås det att det i stället för vård- och underhållsskyldigheten för ett område eller en skogsväg nämns vård- och underhållsskyldigheten för ett område eller en enskild väg. Det föreslås att 2 mom. ändras på samma sätt. I övrigt förblir 1 och 2 mom. oförändrade.
44 §.Skogscentralens tillsynsuppgift och handlingar som gäller statligt stöd
. Bestämmelserna i 2 mom. motsvarar 2 mom. i den gällande lagen med den skillnaden att i stället för användning av en väg för rekreation nämns användning av en enskild väg för rekreation. Dessutom föreslås det att 2 mom. ändras så att det i momentet endast hänvisas till markägare och inte till stödmottagare eller markägare som fått stöd, så som i den gällande lagen.
46 §.Återkrav av vissa stöd
. Det föreslås att 1 mom. ändras så att det i stället för byggande av skogsväg nämns grundlig förbättring av en enskild väg. Det föreslås att 2 mom. ändras på samma sätt. Dessutom ändras första meningen i 1 mom. Enligt bestämmelsen ska stödet eller en del av det återkrävas av stödmottagaren, om inte något annat föreskrivs nedan i paragrafen. Huvudregeln är att stödet betalas till den som har beviljats det. Enligt 37 § 4 mom. i den gällande lagen betalas stöd för vård av skogsnaturen till den som genomför projektet, om stödet beviljats utifrån en ansökningsomgång för projektet. Avsikten är att ett eventuellt återkrav även i ett sådant fall ska riktas till den som beviljats stödet, dvs. stödmottagaren. I den första meningen i 1 mom. behöver det för tydlighetens skull anges av vem stödet eller en del av det ska återkrävas. Den föreslagna ändringen av ordalydelsen ändrar inte det nuvarande rättsläget. I övrigt förblir 1 och 2 mom. oförändrade.
58 §.Ikraftträdande.
I 5 mom. görs en lagteknisk ändring i och med att författningssamlingsnumret för lagen om finansiering av hållbart skogsbruk (1094/1996) fogas till momentet. I 7 mom. föreslås det att det i stället för byggande av skogsväg nämns grundlig förbättring av en enskild väg. Det föreslås att 8 mom. ändras på samma sätt. I övrigt förblir momenten oförändrade.
8
Bestämmelser på lägre nivå än lag
Incitamentsystemslagen innehåller bemyndiganden för statsrådet och delvis också för jord- och skogsbruksministeriet att utfärda närmare bestämmelser genom förordning. Den föreslagna ändringen hänför sig till bemyndigandet för statsrådet. I bestämmelserna i 17 § 5 mom. i lagförslaget har bestämmelser i 17 § 5 mom. och 18 § 3 mom. i den gällande lagen sammanförts.
Enligt 17 § 5 mom. i lagförslaget utfärdas närmare bestämmelser om byggande av en upplagsplats enligt 1 mom., om de förutsättningar som gäller vägens målbärighet, minimilängd och minimibredd, den maximala vägtätheten i vägens verkningsområde, uppskattad andel skogsbrukstransporter av transporterna på vägen och skötseln av vägens underhåll och om övriga i denna paragraf föreskrivna förutsättningar för beviljande av stöd genom förordning av statsrådet.
9
Ikraftträdande
Det föreslås att lagen träder i kraft den 1 januari 2025.
Övergångsbestämmelserna hänför sig till byggande av en ny skogsväg. När det är fråga om ett annat projekt än ett samprojekt beviljas stödet samtidigt både för utarbetandet av en verkställighetsplan och för genomförandet av projektet. Byggandet av en ny skogsväg ska vara ett samprojekt eller ett projekt som genomförs av en samfälld skog. Grundlig förbättring av en enskild väg kan däremot vara ett samprojekt, ett projekt som genomförs av en samfälld skog eller ett projekt som en enskild markägare genomför. I regel söks stöd för utarbetande av verkställighetsplanen och för genomförande av projektet samtidigt. I fråga om samprojekt är det dock möjligt och huvudregeln den att stöd först söks för utarbetande av verkställighetsplanen.
I övergångsbestämmelserna beaktas tre olika situationer som har samband med att stödet för byggande av en ny skogsväg slopas. Den första gäller en situation där stöd för utarbetande av en verkställighetsplan och för genomförande av projektet söks samtidigt före ikraftträdandet av den föreslagna lagen. Den andra gäller en situation där stöd för genomförande av ett projekt söks efter ikraftträdandet av den föreslagna lagen i enlighet med den gällande lagen inom den tid som skogscentralen har angett. Den tredje gäller en situation där stöd för utarbetande av en verkställighetsplan söks före ikraftträdandet av den föreslagna lagen. I anslutning till de två sistnämnda situationerna anges det i lagen när skogscentralen senast ska avgöra anhängiga ansökningar.
10
Verkställighet och uppföljning
Jord- och skogsbruksministeriet och skogscentralen följer finansieringens tillräcklighet för incitamentsystemet i fråga om användningen av bevillningsfullmakterna och anslagen. Om bevillningsfullmakterna eller anslagen inte räcker till, ska skogscentralen se till att det informeras om saken i enlighet med 9 § 2 mom. i statsunderstödslagen.
De planerade ändringarna i incitamentsystemet förutsätter inga betydande ändringar i informationssystemen.
11
Förhållande till andra propositioner
11.1
Samband med andra propositioner
Propositionen har inte samband med andra propositioner.
11.2
Förhållande till budgetpropositionen
Propositionen hänför sig till budgetpropositionen för 2025 och avses bli behandlad i samband med den.
12
Förhållande till grundlagen samt lagstiftningsordning
Propositionen har beröringspunkter med författningsnivån, grundläggande fri- och rättigheter och EU:s regler för statligt stöd.
All utövning av offentlig makt ska enligt 2 § 3 mom. i grundlagen bygga på lag. Enligt 80 § 1 mom. i grundlagen ska bestämmelser om grunderna för individens rättigheter och skyldigheter utfärdas genom lag. Därför har det varit behövligt att på lagnivå utfärda bestämmelser om grunderna för beviljande av stöd för skogsbruk. På motsvarande sätt måste det på lagnivå utfärdas bestämmelser, om avsikten är att stöd i fortsättningen inte längre ska beviljas för ett visst ändamål som anges i lag. Således behöver incitamentsystemslagen ändras, eftersom byggandet av en ny skogsväg i fortsättningen inte längre stöds. Bestämmelserna i 31 § i lagförslaget ska göra det möjligt att överföra en ansökan för behandling följande år, om det under det år då ansökan anhängiggjorts inte finns tillräckliga bevillningsfullmakter eller anslag för behandling av ansökan. Likaså föreslås det att det i lagen föreskrivs om skyldigheten att avslå ansökan, om bevillningsfullmakter eller, i fråga om vård av plantbestånd och ungskog, anslag inte heller finns året efter det år då ansökan anhängiggjorts. Det handlar om en fråga som det ska föreskrivas om på lagnivå.
Garantier för god förvaltning anges som en grundläggande fri- och rättighet i 21 § i grundlagen. Enligt 2 mom. i den paragrafen ska det allmänna se till att garantier för god förvaltning tryggas genom lag. Rätten att bli hörd, rätten att få motiverade beslut och rätten att söka ändring är garantier för god förvaltning. Emellertid kan det i detta sammanhang konstateras att stöden inom incitamentsystemet är beroende av prövning. Markägarna har med andra ord inte subjektiv rätt till finansiering enligt lagen. En del av övergångsbestämmelserna i lagförslaget kan anses ha anknytning till det ovannämnda. Stöd för utarbetande av en verkställighetsplan för byggande av en ny skogsväg kan med stöd av den gällande lagen beviljas ännu 2024. Enligt 32 § 2 mom. ska skogscentralen ange en tidsfrist inom vilken de handlingar som gäller stödet för genomförande ska lämnas till skogscentralen. I ett sådant fall kan det till god förvaltning anses höra att man inte ingriper i de ovannämnda tidsfristerna i efterhand och att markägaren har rätt att anhängiggöra ett ärende som gäller stöd för genomförande fortfarande 2025 i enlighet med den gällande lagen, även om stödet för byggande av en ny skogsväg slopas vid ingången av 2025. Övergångsbestämmelserna hänför sig också till en ändamålsenlig användning av statliga medel på så sätt att om planeringen av ett vägprojekt har understötts med statliga medel, stöds också genomförandet av projektet på motsvarande sätt. I propositionen anses det förfarande som gäller överföring av behandlingen av ansökningar (31 § i lagförslaget) uppfylla kraven på god förvaltning och ligga i förvaltningskundernas (här markägarna) intresse. Detta gäller särskilt stödet för vård av plantbestånd och ungskog, vilket ska sökas inom utsatt tid efter det att arbetet har utförts. (24 § 2 mom. i lagen och 2 § 2 mom. i jord- och skogsbruksministeriets förordning om incitamentsystemet för skogsbruket). Annars kan det uppstå en situation där en kund inom förvaltningen på grund av tidsfristen i fråga inte längre kan anhängiggöra stödärendet på nytt.
Grundlagsutskottet har fäst uppmärksamhet vid notifieringen och det anknutna verkställighetsförbudet. Utskottet har anmärkt att kommissionen enligt artikel 108.3 i EUF-fördraget ska underrättas i så god tid att den kan yttra sig om alla planer på att vidta eller ändra stödåtgärder. Utskottet har konstaterat att skyldigheten att notifiera kommissionen innebär att medlemsstaten i tillräckligt god tid ska underrätta kommissionen om alla planer på nya stöd och att enligt sista meningen i artikel 108.3 i EUF-fördraget får en medlemsstat som avser att vidta en stödåtgärd inte genomföra åtgärden förrän notifieringsförfarandet lett till ett slutgiltigt beslut av kommissionen (s.k. stand-still-skyldighet, dvs. skyldighet att inget göra) (GrUU 15/2018 rd). I lagförslaget är det fråga om en motsatt situation, dvs. vid genomförandet av det stödsystem som kommissionen godkänt beviljas i fortsättningen inte stöd för byggande av en ny skogsväg. Med andra ord stöd ska inte heller längre beviljas för en åtgärd. I propositionen bedöms det att det mot bakgrund av reglerna för statligt stöd eventuellt kan vara av betydelse huruvida målen för det stödsystem som kommissionen godkänt uppnås, även om det i fortsättningen inte heller beviljas stöd för en enskild åtgärd.
Syftet med stöd för byggande av skogsvägar är att sköta skogsvägnätet som en del av vägnätet på lägre nivå. Ett tillräckligt bra och täckande skogsvägnät är nödvändigt med tanke på skogsvården, skogsbrukstransporterna och andra verksamheter på landsbygden. Ett fungerande skogsvägnät har som del av vägnätet på lägre nivå även en mer allmän betydelse för ordnandet av transport- och trafikförhållandena på landsbygden. Ett fungerande skogsvägnät skapar också möjligheter för att använda skogarna för rekreation såsom bär- och svampplockning, jakt och naturturism. Ett täckande vägnät gör det möjligt att utnyttja allemansrätten och betjänar också brand- och räddningsverksamheten. Inom ramen för incitamentsystemet och det stödsystem som kommissionen godkänt innebär byggande av skogsväg byggande av en ny skogsväg och grundlig förbättring av en enskild väg. När det gäller stödet för skogsvägnätet har tyngdpunkten legat på projekt för grundlig förbättring av enskilda vägar. Åren 2020–2023 finansierades grundlig förbättring av enskilda vägar med 3,0–4,8 miljoner euro per år, medan nya skogsvägar under motsvarande tid finansierades med endast 0,4–0,5 miljoner euro per år. Kommissionen har godkänt stödet för byggande av en ny skogsväg som en del av incitamentsystemet med stöd av del II avsnitt 2.1.6 i riktlinjerna för statligt stöd inom jordbruks- och skogsbrukssektorn och i landsbygdsområden. Det avsnittet gäller stöd för investeringar i infrastruktur som avser utveckling, modernisering eller anpassning av skogsbruk. I propositionen bedöms det att målen för vägnätet för skogsbruket till väsentliga delar kan uppnås, även om byggandet av en ny skogsväg i fortsättningen inte längre stöds. Därför anses det i propositionen att det att en stödåtgärd utesluts från incitamentssystemet inte bör utgöra något hinder med avseende på EU:s regler för statligt stöd.
På de grunder som anges ovan kan lagförslaget behandlas i vanlig lagstiftningsordning.