2.1  2.1 Direktivets bestämmelser om insolvensskydd

Paketresedirektivets bestämmelser om skydd vid obestånd (nedan insolvensskydd) genomförs genom lagen om leverantörer av kombinerade resetjänster och lagen om en tillsyns- och insolvensskyddsavgift för leverantörer av kombinerade resetjänster. 

I artikel 17.1 i direktivet föreskrivs om researrangörers skyldighet att ställa säkerhet för återbetalning av alla förskottsbetalningar i den mån som de relevanta tjänsterna inte fullgörs till följd av arrangörens insolvens. Om transport av passagerare inbegrips i avtalet, ska arrangörerna även ställa säkerhet för hemtransport av resenärerna. Även researrangörer som är etablerade i ett tredjeland och som säljer paketresor i en medlemsstat är skyldiga att ställa säkerhet. Säkerheten ska vara effektiv och omfatta skäligen förutsebara kostnader, dvs. förskottsbetalningar med beaktande av längden på tidsperioden mellan förskottsbetalningarna och slutliga betalningar och fullgörandet av paketresorna, samt den uppskattade kostnaden för hemtransporter (artikel 17.2). En researrangörs insolvensskydd ska omfatta resenärer oberoende av deras bostadsort och avreseort, oberoende av var paketresan har sålts och utan hänsyn till i vilken medlemsstat det organ som ansvarar för insolvensskyddet är beläget (artikel 17.3). När fullgörandet av paketresan påverkas av arrangörens insolvens ska säkerheten vara tillgänglig kostnadsfritt (artikel 17.4). Enligt artikel 17.5 ska återbetalningar av förskottsbetalningar göras utan onödigt dröjsmål på resenärens begäran. 

I artikel 18.1 i direktivet föreskrivs om ömsesidigt erkännande av insolvensskyddet i enlighet med den nationella lagstiftningen i medlemsstaterna. Enligt artikel 18.2 ska medlemsstaterna utse centrala kontaktpunkter för att underlätta det administrativa samarbetet och tillsynen av researrangörer. I artiklarna 18.3 och 18.4 föreskrivs det om det administrativa samarbetet mellan de centrala kontaktpunkterna. 

I artikel 19.1 i direktivet föreskrivs det om insolvensskydd. Enligt artikel 19.1 ska aktörer som underlättar anskaffning av sammanlänkade researrangemang ställa säkerhet för återbetalning av alla betalningar de mottar från resenärer i den mån en resetjänst som utgör en del av ett sammanlänkat researrangemang inte fullgörs till följd av deras insolvens. Om aktören ansvarar för transporten av en resenär, ska säkerheten också täcka hemtransport av resenären. 

I artikel 19.2 föreskrivs om den information som en aktör som underlättar anskaffning av sammanlänkade researrangemang ska tillhandahålla resenären innan ett avtal ingås. Om aktören inte har uppfyllt kraven i punkterna 1 och 2 i artikeln, tillämpas bestämmelserna om överlåtelse, uppsägning och ångerrätt samt paketresans fullgörande, när det gäller de resetjänster som ingår i det sammanlänkade researrangemanget (artikel 19.3). Om ett sammanlänkat researrangemang uppkommer först efter ett avtal som ingåtts mellan en resenär och en annan aktör än den som underlättar anskaffningen av det sammanlänkade researrangemanget, ska aktören i fråga informera den aktör som underlättat anskaffningen av det sammanlänkade researrangemanget om att avtalet har ingåtts (artikel 19.4). 

Om researrangören är etablerad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, omfattas enligt artikel 20 en reseförmedlare som är etablerad i en medlemsstat av de skyldigheter som gäller paketresans fullgörande och insolvensskydd, såvida inte reseförmedlaren visar att researrangören uppfyller kraven i de bestämmelserna. 

2.2  Lagstiftning

Lagen om paketreserörelser 

I lagen om paketreserörelser föreskrivs om utbjudande och förmedling av sådana paketresor som faller inom tillämpningsområdet för lagen om paketresor. Med idkande av paketreserörelse jämställs anordnande, utbjudande eller förmedling av flygtransport till konsumenter, om transporten anordnas, bjuds ut eller förmedlas av någon annan än ett lufttrafikföretag. Lagen tillämpas inte på näringsidkare som etablerat sig i en annan stat som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och som tillfälligt idkar paketreserörelse i Finland. (1 §) 

Paketreserörelse får idkas endast av sådana näringsidkare som är registrerade i registret över paketreserörelser. (2 §) 

Lagens definitioner på researrangör, reseförmedlare och resenär motsvarar de definitioner som anges i lagen om paketresor. Med researrangör avses en idkare av paketreserörelse som planerar och genomför paketresor och som bjuder ut dem antingen själv eller genom förmedling av en annan näringsidkare eller som för egen räkning bjuder ut paketresor som arrangeras av någon annan. Med reseförmedlare avses en idkare av paketreserörelse som för en researrangörs räkning förmedlar avtal om paketresor. Med resenär avses den som har ingått ett avtal om en paketresa med en idkare av paketreserörelse eller som har rätt att delta i en resa med stöd av ett avtal som någon annan person eller en sammanslutning har ingått med en idkare av paketreserörelse. (3 §) 

Paketreserörelse får idkas endast av sådana fysiska och juridiska personer som är registrerade som idkare av paketreserörelse i registret över paketreserörelser, som förs av Konkurrens- och konsumentverket. I lagen om paketreserörelser finns en detaljerad förteckning över de uppgifter om den som ska registreras som ska antecknas i registret över paketreserörelser. I registret ska det också antecknas uppgifter om dem som enligt lagen om paketreserörelser (15 §) har meddelats förbud mot att idka paketreserörelse. (4 §) 

Den som har för avsikt att idka paketreserörelse ska göra en skriftlig eller elektronisk anmälan om detta till Konkurrens- och konsumentverket för införande i registret. Till anmälan ska det fogas ett utdrag ur handelsregistret eller något annat motsvarande offentligt register, en utredning över att registreringsavgiften har betalats samt en tillräckligt noggrann beskrivning av verksamheten för bedömningen av storleken av den säkerhet som avses i lagen (9 §). Konkurrens- och konsumentverket ska utan dröjsmål underrättas om ändringar i de uppgifter som införts i registret. (5 §) 

En väsentlig förutsättning för registreringen är att en sådan anmälare som har för avsikt att ordna paketresor hos Konkurrens- och konsumentverket har ställt en säkerhet i händelse av konkurs eller annan insolvens. Skyldigheten att ställa säkerhet gäller också reseförmedlare som agerar för en sådan utländsk researrangörs räkning som inte själv har ställt säkerhet (9 §) enligt lagen om paketreserörelser. För registrering förutsätts dessutom att anmälaren har rätt att idka näring i Finland samt att anmälaren inte har försatts i konkurs och inte har fått sin handlingsbehörighet begränsad. Om anmälaren är en fysisk person, ska han eller hon ha uppnått myndighetsåldern. (6 §) 

Registrering ger rätt att idka paketreserörelse som researrangör, reseförmedlare eller bådadera enligt vad som bestämts i beslutet om registrering samt rätt att använda benämningen resebyrå eller paketreserörelse. (7 §) 

Konkurrens- och konsumentverket ska avföra en idkare av paketreserörelse ur registret, om de förutsättningar för registrering som anges i 6 § inte längre uppfylls eller om den registrerade har upphört med sin verksamhet. (8 §) 

En researrangör ska, för den händelse att researrangören blir insolvent, hos Konkurrens- och konsumentverket ställa en av verket godkänd säkerhet som tryggar returtransport av resenärerna och inkvartering av resenärerna på resmålet fram till returtransporten, om transport och inkvartering har ingått i avtalet. Dessutom tryggar säkerheten ersättning till konsumenten för förskottsbetalningen om resan inställs eller för den del av priset som motsvarar den avbrutna delen av resan om resan avbryts. (9 §) 

Konkurrens- och konsumentverket har rätt att befria en idkare av paketreserörelse från skyldigheten att ställa säkerhet i vissa situationer där det med beaktande av paketreserörelsens art och omfång inte kan anses nödvändigt med säkerhet. (10 §) 

I lagen om paketreserörelser finns även bestämmelser om storleken på en godtagbar säkerhet och säkerhetens innehåll i övrigt. (11 §) 

Ur säkerheten ersätts i första hand kostnaderna för returtransport, därefter de avgifter som konsumenterna erlagt före resan för en resa som inte blivit av eller, om resan avbrutits, den del av resan som inte blivit av, och sist extra kostnader för inkvartering vid resmålet. Beslut om användningen av säkerheten fattas av Konkurrens- och konsumentverket. (12 §) 

Den som idkar paketreserörelse ska utan dröjsmål till Konkurrens- och konsumentverket anmäla sådana ändringar i verksamhetens art eller omfång som kan påverka skyldigheten att ställa säkerhet eller säkerhetens godtagbarhet. (13 §) 

Konkurrens- och konsumentverket samt, enligt Konkurrens- och konsumentverkets anvisningar, regionförvaltningsverken och polismyndigheterna övervakar att lagen om paketreserörelser följs. Tillsynsmyndigheterna har rätt att av den som idkar paketreserörelse få de uppgifter som behövs för tillsynen. (14 §) 

I lagen om paketreserörelser föreskrivs om tvångsmedel för situationer där paketreserörelse idkas utan registrering, utan att säkerhet ställts eller när den ställda säkerheten inte längre kan godkännas. Konkurrens- och konsumentverket kan i sådana fall förbjuda rörelseidkaren att fortsätta denna verksamhet eller uppmana rörelseidkaren att ställa ny säkerhet. Förbudet eller uppmaningen kan förenas med vite. (15 §) 

Konkurrens- och konsumentverket kan också agera i gränsöverskridande fall. Åtgärderna (tvångsmedel och anhängiggörande av förbudsföreläggande utomlands) grundar sig då på lagen om gränsöverskridande förbudsförfarande (1189/2000). (16 och 17 §) 

Tillsynsmyndigheterna har under vissa förutsättningar rätt att lämna ut sekretessbelagda uppgifter om näringsidkare till andra myndigheter för tillsynsuppgifter samt till åklagar- och förundersökningsmyndigheter. (18 §) 

En idkare av paketreserörelse som har skyldighet att ställa säkerhet eller som agerar för en utländsk researrangörs räkning ska ha en revisor som avses i revisionslagen (1141/2015), även om rörelseidkaren i fråga inte skulle omfattas av revisionsskyldighet enligt revisionslagen. En idkare av paketreserörelse som avses här ska ordna sin bokföring så att alla de avgifter som betalats för paketresor och tjänster i anslutning till dessa innan resan inletts i realtid framgår av bokföringen. (19 §) 

I straffbestämmelserna finns en hänvisning till 30 kap. 3 a § i strafflagen, där det finns bestämmelser om paketreserörelseförseelser och paketreserörelsebrott. (20 §) 

Vissa beslut i enlighet med lagen om paketreserörelser får överklagas direkt genom besvär hos förvaltningsdomstolen. I vissa beslut ska först omprövning begäras i enlighet med förvaltningslagen. I vissa av förvaltningsdomstolens beslut får ändring sökas genom besvär endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd. (21 §) 

I anslutning till Konkurrens- och konsumentverket finns en delegation för paketresefrågor som tillsätts av arbets- och näringsministeriet. Delegationen har bland annat till uppgift att följa utvecklingen av paketreserörelsernas verksamhet och tillämpningen av och tillsynen över lagstiftningen om paketresor. Delegationen har inte tillsatts under de senaste åren. (22 §) 

Lagen om paketresor och allmänna villkor för paketresor 

I lagen om paketresor föreskrivs om omständigheter som hänför sig till marknadsföring av och avtal om paketresor. Lagen tillämpas då resan mot vederlag bjuds ut av en näringsidkare som annat än tillfälligt organiserar eller förmedlar turisttjänster och resan varar mera än 24 timmar eller inbegriper övernattning. Med paketresa avses en i förväg ordnad kombination av tjänster som bjuds ut till ett gemensamt pris och som består av åtminstone transport och inkvartering. Alternativt kan det vara fråga om en kombination som består av åtminstone transport eller inkvartering samt dessutom en annan turisttjänst som är väsentlig med hänsyn till helheten.  

I lagen om paketresor finns en detaljerad förteckning över de uppgifter som ska tillhandahållas resenärerna i broschyrer. Avtalsvillkor och andra villkor som har lämnats på förhand i en broschyr eller på annat sätt i skriftlig eller elektronisk form är bindande för researrangören. I lagen om paketresor finns bestämmelser om både researrangörens rätt att ställa in resan eller häva avtalet och resenärens rätt att avbeställa resan och frånträda avtalet såväl som bestämmelser om fel, avhjälpande av fel och rätt till ersättning. 

Resebyråbranschens Förbund i Finland rf och konsumentombudsmannen har förhandlat fram allmänna villkor för paketresor som de godkände den 30 juni 2009. Avtalsvillkoren tillämpas på sådana över två dygn långa paketresor som huvudsakligen anskaffats för enskilt ändamål och som består av åtminstone transport och inkvartering. Det förutsätts också att resorna säljs i Finland och att researrangören har ett verksamhetsställe i Finland. I villkoren för paketresor ingår bestämmelserna i lagen om paketresor. Dessutom finns i villkoren närmare bestämmelser om bland annat resenärens rätt att avbeställa resan. Genom att iaktta de allmänna villkoren för paketresor kan näringsidkaren säkerställa att de avtalsvillkor som näringsidkaren tillämpar följer lagen om paketresor. I cirka 95 procent av paketresorna iakttas de allmänna villkoren för paketresor. 

Arbets- och näringsministeriets förordning om Konkurrens- och konsumentverkets avgiftsbelagda prestationer 

Arbets- och näringsministeriets förordning om Konkurrens- och konsumentverkets avgiftsbelagda prestationer (1142/2014) har utfärdats med stöd av 8 § i lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992). I förordningen föreskrivs det om Konkurrens- och konsumentverkets avgiftsbelagda offentligrättsliga prestationer och prestationer som prissätts enligt företagsekonomiska grunder. Som bilaga till förordningen finns en avgiftstabell för prestationerna. 

I förordningen föreskrivs det om Konkurrens- och konsumentverkets avgiftsbelagda prestationer eller grupper av prestationer, om grupper av prestationer för vilka avgifterna bestäms enligt självkostnadsvärdet och om prestationer som prissätts enligt företagsekonomiska grunder samt om de avgifter som tas ut för offentligrättsliga prestationer. (1 §) 

De offentligrättsliga prestationer som avses i 6 § i lagen om grunderna för avgifter till staten och för vilka Konkurrens- och konsumentverket tar ut fasta avgifter som baserar sig på det genomsnittliga självkostnadsvärdet enligt avgiftstabellen i bilagan är behandling av anmälan om registrering av en idkare av paketreserörelse, kontroll av en registrerad idkare av paketreserörelse och utdrag ur registret över paketreserörelser. (2 §) 

Offentligrättsliga prestationer som avses i 7 § i lagen om grunderna för avgifter till staten och för vilka Konkurrens- och konsumentverket bestämmer avgifterna på företagsekonomiska grunder är bl.a. publikationer, undersökningar och utredningar, produktion och överlåtelse av data ur datasystemen samt kopior och utskrifter. (3 §) 

I avgiftstabellen, som finns som bilaga till förordningen, konstateras att ett beslut med anledning av en ansökan är avgiftsbelagt även då behandlingen av ansökan har inletts och ansökan förfaller eller ansökan avslås. I avgiftstabellen nämns eurobelopp för beslut om registrering av en idkare av paketreserörelse och utdrag ur registret över paketreserörelser samt för årlig kontroll av säkerheter för dem som antecknats i registret över paketreserörelser. 

Insolvensskyddssystem i Europeiska unionen, i andra nordiska länder och vissa andra länder 

Europeiska unionen 

Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2302 om paketresor och sammanlänkade researrangemang, om ändring av förordning (EG) nr 2006/2004 och Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU samt om upphävande av rådets direktiv 90/314/EEG (nedan paketresedirektivet) antogs den 25 november 2015. Direktivet ska införlivas i den nationella lagstiftningen i medlemsstaterna senast den 1 januari 2018 och medlemsstaterna ska tillämpa dessa bestämmelser från och med den 1 juli 2018. 

Direktivet ersätter Rådets direktiv 90/314/EEG av den 13 juni 1990 om paketresor, semesterpaket och andra paketarrangemang (nedan detgamlapaketresedirektivet), som i Finland genomfördes genom bestämmelserna i lagen om paketresor (1079/1994) och i lagen om paketreserörelser (939/2008). 

Med avvikelse från det gamla paketresedirektivet är det nya direktivet en rättsakt för total harmonisering, dvs. att medlemsstaterna inte i sin nationella lagstiftning får behålla eller införa bestämmelser som avviker från bestämmelserna i direktivet i fråga om omständigheter som har harmoniserats genom direktivet. I direktivet regleras dock inte hur det system som tryggar insolvensskydd ska ordnas i medlemsstaterna. Medlemsstaterna kan utfärda nationella bestämmelser om sitt insolvensskyddssystem. 

I flera länder håller insolvensskyddssystemet på att ändras. Nedan presenteras gällande system före eventuella ändringar som paketresedirektivet medför. 

Sverige 

I Sverige har det insolvensskyddssystem som utvecklats till skydd för resenärerna ordnats med hjälp av enskilda säkerheter, på samma sätt som i Finland. Researrangörers och reseförmedlares skyldigheter regleras i lagen om paketresor (1992:1672) samt resegarantilagen (1972:204). I Sverige definieras researrangör (i Sverige arrangör) samt reseförmedlare (i Sverige återförsäljare) som begrepp på ett mycket liknande sätt som i Finland. Den mest betydande skillnaden i förhållande till finsk lagstiftning är att i Sverige utgör även så kallade paketliknande resor sådan försäljning som kräver säkerhet. Resegarantilagen förpliktar alla registrerade aktörer att ställa säkerhet hos Kammarkollegiet. Skyldigheten att ställa säkerhet gäller också reseförmedlare som säljer paketresor för en ansvarig arrangör som ställt en säkerhet. Säkerhetens storlek bestäms enligt den bedrivna verksamhetens art och omfattning. 

I resegarantilagen föreskrivs det också om hur säkerheten tas i anspråk. Om researrangören ställer in resan eller blir insolvent, ersätts ur säkerheten förskottsbetalningar till konsumentkunder samt i fråga om resor som avbrutits ett belopp som motsvarar den icke fullbordade delen av resan. Ur säkerheten kan också en del av resans pris ges som gottgörelse till kunder i situationer där resan inte har motsvarat det som avtalats och kunden är berättigad till en prisnedsättning och paketreserörelsen inte betalar den krävda gottgörelsen till kunden. 

I Sverige pågår en utredning för att få resegarantilagen att motsvara paketresedirektivet. 

Norge 

I Norge administreras säkerheter som ställts för paketresor av en resegarantifond (Reisegarantifondet, RGF). Fondens verksamhet regleras i lagen om paketresor samt i förordningen om resegaranti (pakkereiseloven 57/1995 och reisegarantiforskriften). Lagen om paketresor baserar sig på EES-avtalet mellan EU och EFTA-länderna och därigenom på Europeiska unionens paketresedirektiv. 

Skyldiga att ställa säkerhet är de som idkar paketreserörelse och de som antingen själv eller via en förmedlare säljer paketresor, erbjuder paketresor till försäljning och förmedlar paketresor. Resegarantifonden kan dessutom ålägga ett företag som är etablerat i ett annat EES-/EU-land och som riktar marknadsföring till Norge att ställa säkerhet, om fonden anser att företagets säkerhet inte följer direktivet och/eller inte är tillräcklig. Säkerheten bestäms enligt arten och omfattningen i företagets verksamhet, dock så att paketreserörelser som endast säljer resor till resmål i Norge ställer en permanent säkerhet på 50 000 norska kronor. Säkerheten för paketreserörelser som säljer resor till utlandet bestäms enligt den budgeterade omsättningen. Fondens styrelse kan i enskilda fall befria en paketreserörelse från skyldigheten att ställa säkerhet eller minska säkerhetens storlek. Det kan också bestämmas att en säkerhet ska vara större än vad som är riktgivande. Säkerheten ska täcka den verkliga risk som fonden utsätts för. 

Medlemmarna i resegarantifonden betalar en årlig kontrollavgift till fonden. Avgiften täcker fondens administrativa kostnader och upprätthåller delvis fondens kapital. Ett ovillkorligt krav för medlemskap i fonden är att kontrollavgiften har betalats. Ett företag kan avföras ur registret, om kontrollavgiften inte har betalats. 

I händelse av insolvens ersätts ur säkerheten alla förskottsbetalningar som resenärerna gjort för paketresor och resor som ska betraktas som paketresor samt eventuella så kallade seat only-platser. Flyg och hotell som köpts separat betraktas som en paketresa endast när båda köpen gjorts inom loppet av 24 timmar. Om researrangören har resor som inte slutförts, ordnas hemresa och vid behov inkvartering för resenärerna. 

Danmark 

I Danmark har direktivet genomförts genom lagen om paketresor (lov om pakkerejser nr 472 av 1993) och resegarantifondslagen (rejsegarantifondsloven 1192/2009) samt genom förordning (bekendtgørelse om registrering, garantistillelse mv. i Rejsegarantifonden 1494/2009). Systemet administreras av en privat garantifond. Alla researrangörer som är etablerade i Danmark samt förmedlare för utländska researrangörer har skyldighet att registrera sig och ställa säkerhet. Endast företag som är införda i registret får erbjuda och sälja paketresor. Av företagets marknadsföring ska det tydligt framgå att företaget är medlem i garantifonden. Förmedlare för danska researrangörer har inte skyldighet att registrera sig, men avtalet mellan förmedlaren och huvudmannen ska på begäran tillställas fonden. En förmedlare för en utländsk researrangör kan befrias från skyldigheten att ställa säkerhet, om förmedlaren kan visa att den utländska huvudmannen i sitt etableringsland har ställt en säkerhet som följer direktivet också för sin förmedlare. 

Säkerheten baserar sig på företagets omsättning av paketresor och dess storlek är cirka 2–10 % av omsättningen. I enskilda fall kan en paketreserörelse befrias från skyldigheten att ställa säkerhet. Fonden kan också ålägga en paketreserörelse att ställa full säkerhet, om företagets svaga ekonomiska tillstånd medför en betydande förlustrisk för fonden. Fonden bedömer årligen kreditvärdigheten hos varje medlemsföretag. 

Researrangörer och reseförmedlare ska betala en årlig biståndsavgift till fonden för finansiering av fondens verksamhet. Om fondens styrelse anser att kapitalet måste höjas, kan det tas ut en extra avgift av registrerade aktörer. 

I resegarantifondslagen föreskrivs också om användning av säkerheten i händelse av researrangörens insolvens. Fonden ersätter resenärernas förskottsbetalningar och den icke fullbordade delen av en avbruten resa och vid behov extra inkvarteringskostnader. Fonden har också hand om hemtransporter av resenärer. Ur säkerheten kan förmedlare ersättas kostnader som beror på researrangörens insolvens, om förmedlaren betalat gottgörelse till kunder för förmedlade resor. 

Belgien 

I Belgien finns bestämmelser om garantisystemet i reseavtalslagen (reiscontractenwet) och en förordning som kompetterar lagen. I förordningen fastställs dessutom att säkerheten ska ordnas i form av ett garantiavtal. Varje försäkringsbolag med licens kan erbjuda insolvensförsäkringar, men på grund av sådana försäkringars särskilda karaktär säljer så kallade traditionella försäkringsbolag i praktiken inte säkerheter i händelse av insolvens. Resebyråbranschen har däremot bildat ett av branschen administrerat försäkringsbolag, Garantiefonds Reizen (GFG), som är den centrala fonden i branschen. GFG finansierar sin verksamhet genom fondavgifter och kräver inte enskilda säkerheter av sina medlemsföretag, om medlemsföretaget klassificeras som tillräckligt solvent. I praktiken ställer dock de flesta medlemsföretagen en kompletterande säkerhet hos fonden. Ett villkor för medlemskap är förutom likviditet även bland annat en licens som den regionala myndigheten beviljar. 

Researrangörers och reseförmedlares säkerhet ska enligt reseavtalslagen vara tillräckligt stor för att ersätta alla förskottsbetalningar som resenärerna gjort till resebyrån och eventuella inkvarteringskostnader i händelse av researrangörens insolvens. GFG har också befogenheter att ordna resan enligt det som avtalats eller genomföra en ersättande resa vid insolvens som inträffat före resans början. 

Ungern 

I Ungern fungerar systemet med säkerheter enligt licensprincipen och regleras i förordningen om researrangörsverksamhet (Goverment Decree No. 213/1996, Korm. on Travel Organization and Agency Activities). Resebyråerna och reseförmedlarna utfärdar själva resebyråspecifika säkerheter i händelse av insolvens och det finns inte kompletterande bestämmelser. Säkerhetens storlek är densamma oberoende av om företaget idkar paketreserörelse i egenskap av researrangör eller reseförmedlare. Säkerhetens storlek är 3–20 % av företagets omsättning av paketresor. Säkerhetens storlek ska alltid vara tillräckligt stor för att täcka alla förskottsbetalningar som kunderna gjort. Ett system som baserar sig på enskilda säkerheter har dock lett till situationer där ungerska staten slutligen har fått stå för förlusterna, när företagets säkerhet varit bristfällig. 

I Ungern pågår en utredning för att få systemet i händelse av insolvens att motsvara paketresedirektivet. 

Irland 

I Irland gäller ett licensieringssystem, på samma sätt som i Ungern. Insolvensskyddet regleras av transportlagen (Transport Act, 1982) med stöd av vilken varje researrangör och reseförmedlare ska ställa en säkerhet i händelse av insolvens. Utöver enskilda säkerheter finns en buffertfond som tryggar resenärernas fordringar. Säkerheterna och fondens verksamhet administreras och övervakas av Commission for Aviation Regulation (CAR). Säkerheten har reglerats som ett fast belopp som för researrangörer är 10 % av omsättningen av paketresor och för reseförmedlare 4 % av omsättningen.  

Resebyrålicensen gäller ett år åt gången. En licens kan förvägras om resebyrån inte uppfyller de ekonomiska kraven och de krav som gäller dess affärsverksamhet eller organisation för att klara av sina avtalsförpliktelser som följer av licensen. I transportlagen föreskrivs också om användning av säkerheten, så att man utöver förskottsbetalningar, hemtransporter och eventuella inkvarteringskostnader ersätter CAR för de kostander som föranletts av att ersättningar utbetalats. 

2.3  Bedömning av nuläget

Det största problemet med de nuvarande resebyråspecifika säkerheterna är osäkerheten om huruvida säkerheten är tillräcklig för att trygga resenärernas fordringar i enlighet med lagen om paketreserörelser, eftersom säkerheten baserar sig på resebyråns uppskattning av den kommande försäljningen. En noggrann förhandsuppskattning av förskottsbetalningarna har visat sig vara en utmaning även i grundläggande affärsverksamhet. Plötsliga förändringar i produktionen och tillsynsmyndighetens bristfälliga rättigheter att få information kan leda till en situation där den säkerhet som ett företag ställt är mycket under- eller överdimensionerad. I situationer med insolvens, där uppskattningen inte har visat sig vara riktig, är det resenärerna som har lidit av förlusten. 

Om den säkerhet som resebyrån ställt inte är tillräcklig och de ersättningar som betalas till resenärerna bara täcker en del av deras fordringar, fördröjer eventuella besvär som resenärerna anför med anledning av de ersättningsbeslut som Konkurrens- och konsumentverket fattat i avsevärd grad betalningen av ersättningarna. Det har varit möjligt att efter begäran om omprövning överklaga Konkurrens- och konsumentverkets ersättningsbeslut hos förvaltningsdomstolen och i vissa fall hos högsta förvaltningsdomstolen. En långsam realisering av säkerheten har medfört problem i vissa konkursfall, speciellt när det gäller returtransporterna. 

Turistbranschen har i och med valfriheten för tjänster och ökningen av näthandeln förändrats i avsevärd grad från den tid då den gällande lagen stiftades. Inte heller det upphävda gamla paketresedirektivet och lagen om paketreserörelser har kunnat beakta denna utveckling fullt ut. I och med att nya turistprodukter introducerats på marknaden befinner sig flera kombinationer av resetjänster antingen rättsligt sett i en grå zon eller så är tydligt att de inte omfattas av direktivets tillämpningsområde. I och med det nya paketresedirektivet försöker man anpassa tillämpningsområdet för konsumentskyddet så att den nämnda utvecklingen beaktas. 

Åren 2005-2016 försattes 43 företag som antecknats i registret över paketreserörelser i konkurs. Dessutom konstaterades 7 företag vara insolventa, inbegripet ett företag som beviljats företagssanering. I de nämnda fallen har resenärerna med undantag för ett fall fått full ersättning ur den säkerhet som företaget ställt. Undantaget var Oy Air Finland Ltd, som försattes i konkurs i juni 2012. Vid Air Finlands konkursförfarande framgick det att den säkerhet som bolaget ställt hos Konsumentverket inte var tillräckligt stor för att täcka resenärernas förluster på det sätt som förutsätts i lagen om paketreserörelser. Säkerheten täckte returtransporterna, men endast cirka 70 procent av förskottsbetalningarna. När anspråken på säkerheten utreddes, framgick det att bolaget trots den skyldighet som anges i lagen inte hade lämnat Konsumentverket riktiga och nödvändiga uppgifter för bedömningen av säkerheten. Till följd av detta lämnade Konsumentverket i december 2012 en begäran om undersökning till polisen. I begäran ombads det att polisen undersöker om Air Finland i sin verksamhet har gjort sig skyldig till ett paketreserörelsebrott. 

Processen för ansökan om ersättning är långsam inom ramen för det nuvarande systemet, eftersom ett system som baserar sig på enskilda säkerheter inte tillåter flexibilitet i betalningen av ersättningar. Utbetalningen kan inte påbörjas innan ansökningstiden, som normalt är tre månader, gått ut, eftersom det först måste säkerställas att säkerheten är tillräcklig. Om säkerheten inte räcker till för ersättningar till resenärerna till fullt belopp, måste ersättningarna betalas i form av utdelning. Eventuella besvär över ersättningsbeslut fördröjer betalningen av ersättningar i avsevärd grad, eftersom den slutliga utdelningen blir klar först i och med förvaltningsdomstolens och eventuellt högsta förvaltningsdomstolens behandling. I fallet Air Finland kunde betalningen av ersättningar påbörjas först i mars 2015, nästan tre år efter bolagets konkurs. 

Betalningen av ersättningar kan dessutom bli långsammare och mer utspridd till följd av oklara rättslägen, på det sätt som upptäcktes vid Tölö resebyrås konkurs 2005, där Konsumentverket ansåg det vara nödvändigt att avtala om överföringsrätt med en aktör som finansierat resebyrån för att ersättningarna skulle kunna betalas snabbt. Detta samt det att en kreditgivares kvittningskrav hade framgång i resebyråns konkurs medförde att ersättningar ur Tölö resebyrås säkerhet betalades i tre poster, den sista posten så sent som 2014. 

Det nya paketresedirektivet förutsätter att insolvensskyddet är effektivt, snabbt och täckande. Detta innebär att förskottsbetalningar som resenärerna gjort måste återbetalas snabbt och till fullt belopp och att resenärernas returtransporter måste ordnas utan dröjsmål. De nämnda fallen visar att det nuvarande systemet inte ens i bästa fall medger snabb återbetalning av gjorda betalningar. 

När det gäller returtransporter av resenärer har det visat sig vara problematiskt att säkerheterna inte alltid kan realiseras tillräckligt snabbt, eftersom ordnandet av ett charterflyg kräver omedelbar betalning. Detta lyckas sällan hos stora finansbolag, när det är fråga om timmar eller högst ett dygn. Således betalade till exempel det dåvarande Konsumentverket år 2012 returtransportsflyget av sina omkostnader och efter det betalade den som utfärdat säkerheten pengarna till verket. Ett sådant förfarande kan inte anses vara lämpligt, eftersom Konkurrens- och konsumentverket inte har befogenheter att betala returtransporter av sina omkostnader.  

Bestämmelser om kontrollavgiften för paketreserörelser finns för närvarande i arbets- och näringsministeriets förordning, som grundar sig på lagen om grunderna för avgifter till staten. Riksdagens grundlagsutskott har bedömt andra tillsynsavgifter av samma slag som kontrollavgiften och ansett att tillsynsavgifter i stor utsträckning betraktas som skatt enligt 81 § i grundlagen. Således måste bestämmelserna om tillsynsavgifter överföras från en författning på förordningsnivå till en författning på lagnivå. 

3.1  Målsättning

Allmänt 

Propositionens mål är att revidera lagstiftningen om idkande av paketreserörelse med beaktandet av kraven i det nya paketresedirektivet att ersättningar ska betalas snabbt, effektivt och till fullt belopp. Direktivets tillämpningsområde är också bredare än tillämpningsområdet för den gällande lagen om paketreserörelser. Dessutom har propositionen som mål att delvis reformera det nationellt reglerade garanti- och registreringssystemet samt att göra vissa andra detaljerade ändringar i lagen. På grund av detta anses det ändamålsenligt att föreslå att lagen om paketreserörelser upphävs och att det stiftas en ny lag om leverantörer av kombinerade resetjänster. 

Propositionen syftar också till att överföra bestämmelserna om kontrollavgifter till lagnivå, så att de uppfyller kraven i grundlagen. Eftersom staten i sista hand ansvarar för att insolvensskyddet enligt paketresedirektivet genomförs, föreslås i statsbudgeten ett reservationsanslag som kan användas för resenärers hemtransporter och betalning av ersättningar i vissa fall. Propositionen har som mål att samla in skatter till staten i form av en insolvensskyddsavgift som en motvikt till det föreslagna reservationsanslaget för de situationer där säkerheterna inte räcker till för att återbetala alla gjorda betalningar eller där säkerheterna inte kan tas i anspråk tillräckligt fort för kostnaderna för hemtransportsresor eller återbetalning av avgifter som resenärerna betalat. 

De bestämmelser i direktivet som inte gäller insolvensskyddet genomförs genom en ny lag om kombinerade resetjänster som justitieministeriet bereder separat och som ersätter den gällande lagen om paketresor. 

Lagen om leverantörer av kombinerade resetjänster 

Förslaget har som mål att reformera och komplettera det gällande systemet med säkerheter som baserar sig på enskilda säkerheter, så att systemet uppfyller de krav på konsumentskyddsnivå som förutsätts i paketresedirektivet. Ett annat mål är att förbättra omfattningen av säkerheterna och systemets tillförlitlighet. Ett ytterligare mål är att undanröja problem som framkommit vid den praktiska tillämpningen av lagstiftningen. Systemet med säkerheter ska fortfarande grunda sig på enskilda säkerheter som resetjänsteleverantörer ställer. Avsikten är dock att effektivisera tillsynen över säkerheter, så att säkerheterna de facto ännu bättre än i nuläget ska motsvara de förskottsavgifter som tagits ut av resenärerna och vara tillräckliga för hemtransporter av resenärer i händelse av insolvens. 

Propositionen har också som mål att uppfylla paketresedirektivets krav på snabb hemtransport av resenärer i händelse av insolvens. På grund av detta föreslås det att systemet med säkerheter kompletteras med ett anslag som tas in i statsbudgeten och som i första hand ska kunna användas för resenärers hemtransporter i sådana fall där det förekommer problem med snabb realisering av säkerheten. 

I propositionen beaktas den i grundlagen föreskrivna näringsfriheten som hör till medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter, så att registrering i ett register som myndigheten för inte längre är en förutsättning för att kunna tillhandahålla sådana kombinerade resetjänster som omfattas av tillämpningsområdet för förslaget. Endast de näringsidkare som enligt förslaget är skyldiga att ställa säkerhet är registreringsskyldiga. 

Lagen om en tillsyns- och insolvensskyddsavgift för leverantörer av kombinerade resetjänster 

Förslaget syftar till att trygga en tillbörlig och tillräcklig tillsyn över säkerheter i syfte att säkerställa att säkerheterna är tillräckliga och kan tas i anspråk snabbt. För att uppnå målet tas det av de leverantörer av kombinerade resetjänster som har skyldighet att ställa säkerhet årligen ut en tillsyns- och insolvensskyddsavgift. Avgiften utgörs av en fast tillsynsavgift och en insolvensskyddsavgift som baserar sig på omsättningen. 

3.2  De viktigaste förslagen

Lagen om leverantörer av kombinerade resetjänster 

Lagens tillämpningsområde 

Den nya lagen ska gälla tillhandahållande av sådana paketresor och sammalänkade researrangemang som omfattas av tillämpningsområdet för lagen om kombinerade resetjänster. Den lagen ska utfärdas samtidigt. Den nuvarande finska lagens begrepp ”valmismatka” ersätts med begreppet ”matkapaketti”, eftersom ordet ”valmismatka” inte på ett träffande sätt beskriver de kombinerade resetjänster som omfattas av tillämpningsområdet för den nya lagen. På samma sätt som i den nuvarande lagen är det väsentligt att resenären skaffar minst två olika typer av resetjänster tillsammans för samma resa eller semester. 

Det är helt nytt att lagens tillämpningsområde också omfattar sammanlänkade researrangemang, vilka utgörs av minst två olika typer av resetjänster köpta för samma resa eller semester. Dessa resetjänster utgör inte en paketresa och resenären ingår separata avtal med enskilda tjänsteleverantörer när vissa villkor uppfylls. 

Med tillhandahållande av kombinerade resetjänster jämställs tillhandahållande av flygtransporter till konsumenter i leverantörens namn, om transporten tillhandahålls av någon annan än ett lufttrafikföretag (så kallat virtuellt flygbolag). Bestämmelsen motsvarar bestämmelsen i den nuvarande lagen. 

Definitioner 

Den nya lagen innehåller enligt förslaget definitioner på näringsidkare, resenär, researrangör, aktör som underlättar anskaffning av sammanlänkade researrangemang, reseförmedlare, leverantör av kombinerade resetjänster, insolvens och hemtransport. Definitionerna baserar sig på paketresedirektivet. 

Insolvensskydd och säkerheter 

Den nya lagen innehåller täckande bestämmelser om omfattningen av insolvensskyddet, ömsesidigt erkännande av insolvensskyddet och näringsidkare som är skyldiga att ställa säkerhet. Genom dessa bestämmelser genomförs paketresedirektivets bestämmelser om insolvensskydd. Insolvensskyddet fullgörs genom att säkerhet ställs. 

Nytt är det ömsesidiga erkännandet av insolvensskyddet i enlighet med direktivet. För Finlands del innebär detta att en i en annan EU- eller EES-stat än Finland etablerad researrangör som säljer eller erbjuder paketresor för försäljning i Finland, eller aktör som underlättar anskaffning av sammanlänkade researrangemang ska ställa säkerhet i enlighet med lagstiftningen i sitt etableringsland. De nämnda staterna har skyldighet att utse centrala kontaktpunkter för att underlätta det administrativa samarbetet när det gäller insolvensskyddet. I Finland kommer Konsument- och konsumentverket att vara central kontaktpunkt. 

Sådana leverantörer av kombinerade resetjänster som av resenärerna tar ut förskottsavgifter för paketresor eller sammanlänkade researrangemang ska ställa säkerhet för återbetalning av förskottsbetalningarna till den del som de överenskomna tjänsterna inte fullgörs i händelse av insolvens. Om hemtransporter av resenärer har ingått i avtalet, ska även dessa tryggas med säkerheter, även om det inte tas ut förskottsavgifter för dem. Säkerheten ställs hos Konkurrens- och konsumentverket, som godkänner säkerheten. Bestämmelserna motsvarar i huvuddrag den nuvarande lagens bestämmelser. 

Kretsen av dem som är skyldiga att ställa säkerhet har i paketresedirektivet utvidgats så att skyldigheten utöver researrangörer som är etablerade i Finland även gäller aktörer som underlättar anskaffning av sammanlänkade researrangemang i Finland. 

Skyldiga att ställa säkerhet är i Finland etablerade researrangörer och sådana utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet etablerade researrangörer som säljer eller erbjuder paketresor för försäljning i Finland eller som på något sätt riktar sådan verksamhet till Finland, eller i Finland etablerade aktörer som underlättar anskaffning av sammanlänkade researrangemang i Finland, under förutsättning att dessa inte har ställt säkerhet i enlighet med paketresedirektivet i en annan EU- eller EES-stat. Skyldigheten att ställa säkerhet gäller också sådana i Finland etablerade reseförmedlare som säljer paketresor för en sådan utanför Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet etablerad researrangör som inte själv ställt säkerhet i enlighet med paketresedirektivet. 

Konkurrens- och konsumentverket kan fortafarande som säkerhet godkänna en borgen, annan garantiförbindelse eller försäkring. Det ska ställas vissa villkor för den som ställer säkerhet samt för säkerhetens omfattning och effektivitet. 

Nytt är en bestämmelse där det förutsätts att vissa omständigheter ska framgå av villkoren för säkerheten. Sådana omständigheter är till exempel villkoret att en säkerhet kan upphöra att gälla tidigast tre månader från den tidpunkt då Konkurrens- och konsumentverket av den som har ställt säkerheten har fått skriftlig anmälan om att den upphör samt villkoret att en säkerhet ska täcka resenärernas fordringar under säkerhetens giltighetstid och de fordringar som uppkommit innan säkerheten började gälla. 

Helt nytt är bestämmelserna om sänkning av säkerheten och om tillsyn över den sänkta säkerheten. Enligt förslaget är det möjligt att sänka den ställda säkerheten, om näringsidkarens företagsverksamhet anses vila på en tillräckligt stabil grund. I lagen föreskrivs det om villkor som, när de uppfylls, leder till att Konkurrens- och Konsumentverket ska sänka den ställda säkerheten. Det förutsätts att leverantören av kombinerade resetjänster har eget kapital till ett större belopp än värdet på den säkerhet som myndigheten bestämmer för leverantören och att leverantören under de senaste fem räkenskapsperioderna inte upprepade gånger eller i betydande grad har försummat att betala skatter eller andra offentliga avgifter. Dessutom förutsätts det att näringsidkaren lämnar en godtagbar utredning om sin likviditet. Näringsidkaren söker efter eget omdöme sänkning av säkerheten. Säkerheten kan sänkas med högst det eurobelopp med vilket näringsidkarens eget kapital överstiger den säkerhet som bestämts för näringsidkaren. Den sänkta säkerheten ska dock utgöra minst 50 procent av beloppet av den godkända säkerheten. 

Konkurrens- och konsumentverket ska övervaka att de sänkta säkerheterna är tillräckliga såväl som företagets solvens. Detta innebär att näringsidkaren två gånger om året till Konkurrens- och konsumentverket ska lämna en av revisor bestyrkt beräkning av beloppet av eget kapital och en utredning av likviditeten samt en motiverad redogörelse för sin verksamhet för att säkerheten ska kunna bedömas. Konkurrens- och konsumentverket ska återkalla sänkningen av säkerheten, om näringsidkaren inte längre uppfyller villkoren för sänkning av säkerheten eller underlåter att lämna de uppgifter som krävs. 

Användning av säkerheten och betalning av fordringar till resenärerna 

Lagen ska innehålla bestämmelser om konstaterande av insolvens, användning av säkerheten, betalning av fordringar till resenärer och ordnande av hemtransporter samt bestämmelser om ersättningar som betalas av statens medel och om skyldigheten att anmäla förändringar som påverkar säkerheten. 

Konkurrens- och konsumentverket kan använda säkerheten när verket genom sitt beslut har konstaterat att leverantören av kombinerade resetjänster är insolvent i enlighet med gällande bestämmelser. Nytt är att det som en uttrycklig uppgift för Konkurrens- och konsumentverket föreskrivs ordnande av hemtransporter för resenärer vid behov. I lagen föreskrivs också, på ett sätt som avviker från den nuvarande lagen, om en tidsfrist på sex månader under vilken resenären ska göra sitt anspråk på att säkerheten används för betalning av hans eller hennes fordran. 

Nytt är en bestämmelse enligt vilken resenären inte har rätt till återbetalning av förskottsbetalningar med stöd av den föreslagna lagen, om någon annan har återbetalat resenärens förskottsbetalningar till resenären. En sådan situation föreligger till exempel när resenären har betalat sin resa med kreditkort och har rätt att ansöka om ersättning också hos kreditgivaren. Bestämmelsen grundar sig på ett beslut (HFD 2015:236) som högsta förvaltningsdomstolen meddelade år 2015. Resenären har inte heller rätt till ersättning, om resenären utan grundad anledning låter bli att följa de instruktioner som Konkurrens- och konsumentverket gett om hemtransporterna. 

Nytt är också bestämmelsen om att hemtransporter och resenärernas fordringar betalas av statens medel i vissa fall. Genom bestämmelsen genomförs paketresedirektivets krav på snabba hemtransporter för resenärerna och återbetalning av gjorda betalningar till fullt belopp till resenärerna. Kostnaderna för hemtransporter kan inom ramen för budgeten betalas av statens medel, om det är nödvändigt för snabb hemtransport av resenärerna och säkerheterna inte kan realiseras tillräckligt snabbt. Resenärernas övriga fordringar kan inom ramen för budgeten betalas av statens medel, om den ställda säkerheten inte räcker till för betalning av alla fordringar eller om betalningen av resenärernas fordringar ur säkerheterna skulle fördröjas oskäligt. Kostnaderna för hemtransporter och ersättningar som betalats till resenärer ersätts till staten genom säkerheterna. 

Skyldigheten för leverantörer av kombinerade resetjänster att anmäla ändringar som påverkar säkerheten motsvarar bestämmelsen i den nuvarande lagen. 

Registrering av dem som är skyldiga att ställa säkerhet 

Lagen innehåller bestämmelser om registreringsförfarandet för dem som är skyldiga att ställa säkerhet och om registret över dem som är skyldiga att ställa säkerhet. Det nya registret ersätter registret över paketreserörelser i den nuvarande lagen. En ändring jämfört med den nuvarande lagen är att endast de leverantörer av kombinerade resetjänster som är skyldiga att ställa säkerhet införs i det nya registret. Registreringen har inte längre samma slags rättsverkningar som den nuvarande lagen, eftersom registreringen inte längre är en förutsättning för idkande av den aktuella näringen. 

Förutsättningarna för registrering och de uppgifter som antecknas i registret samt skyldigheten att anmäla förändringar motsvarar i huvuddrag den nuvarande lagens bestämmelser. Den viktigaste förutsättningen för registrering är att anmälaren har fullgjort sin skyldighet att ställa säkerhet. Andra förutsättningar är bland annat att anmälaren inte har försatts i konkurs och att en fysisk person som uppnått myndighetsåldern inte har fått sin handlingsbehörighet begränsad samt att anmälaren inte upprepade gånger eller i betydande grad har försummat att betala skatter eller nämnda avgifter till samhället. I lagen finns en detaljerad förteckning över de uppgifter som ska antecknas i registret. En näringsidkare som införts i registret har skyldighet att utan dröjsmål anmäla ändringar i de anmälda uppgifterna till Konkurrens- och konsumentverket. 

Lagen innehåller en ny allmän bestämmelse om utlämnande av personuppgifter och personbeteckningar från registret. Från registret får lämnas ut personuppgifter trots bestämmelserna i 16 § 3 mom. i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet. En personbeteckning får dock lämnas ut endast när den som får ta del av uppgiften har rätt till behandling av personbeteckningar med stöd av personuppgiftslagen eller någon annan lag. 

Bestämmelsen om avförande ur registret motsvarar bestämmelsen i den nuvarande lagen. Näringsidkaren ska avföras ur registret, om denne inte längre uppfyller förutsättningarna för registrering eller har upphört med sin verksamhet. 

Tillsyn och tvångsmedel 

Tillsynsmyndigheter är Konkurrens- och konsumentverket samt regionförvaltningsverken. Polisen ska inte längre vara tillsynsmyndighet, eftersom polisen i praktiken inte haft någon roll i tillsynen. 

Bestämmelserna om tillsynsmyndighetens rätt att få uppgifter från leverantörer av kombinerade resetjänster har preciserats. Tillsynsmyndigheten har på begäran rätt att få sekretessbelagda uppgifter från leverantörer av kombinerade resetjänster. Bestämmelsen som förpliktar leverantörer av kombinerade resetjänster att till Konkurrens- och konsumentverket lämna uppgifter som verket behöver i tillsynen är ny. Näringsidkaren ska lämna in ett fastställt bokslut inom en månad från fastställandet av bokslutet, en motiverad redogörelse för sin verksamhet och uppgifter om arten och omfattningen av tillhandhållandet av kombinerade resetjänster för den avslutade räkenskapsperioden. 

Nytt är en bestämmelse enligt vilken tillsynsmyndigheten trots sekretessbestämmelserna har rätt att från annan myndighet eller aktör som sköter ett offentligt uppdrag få uppgifter för tillsynen och skötseln av vissa andra i lagen angivna uppgifter. Bestämmelsen om tillsynsmyndighetens rätt att lämna ut sekretessbelagda uppgifter till annan myndighet motsvarar den nuvarande lagens bestämmelse. 

Konkurrens- och konsumentverket ska förbjuda idkande av näringsverksamhet enligt förslaget, om den som är skyldig att ställa säkerhet inte ställer en godtagbar säkerhet. Som tvångsmedel kan Konkurrens- och konsumentverket också tillämpa en uppmaning att fullgöra vissa i lagen angivna skyldigheter. Förbudet eller uppmaningen kan förenas med vite. I den nuvarande lagen föreskrivs det om dessa tvångsmedel och om vite. Bestämmelserna om tvångsmedel i gränsöverskridande fall och inledande av ett förbudsföreläggande utomlands är desamma som den nuvarande lagen. 

Särskilda bestämmelser 

I de särskilda bestämmelserna föreskrivs om revisor och bokföring, straffbestämmelser, ändringssökande, central kontaktpunkt och delegation för kombinerade resetjänster. 

Bestämmelserna om revisor och bokföring motsvarar den nuvarande lagstiftningen. Skyldigheten beträffande revisor är något mer omfattande än den skyldighet som föreskrivs i revisionslagen. En leverantör av kombinerade resetjänster som har skyldighet att ställa säkerhet ska ha en i revisionslagen avsedd revisor, även om leverantöreren inte är revisionsskyldig enligt revisionslagen. Vid ordnandet av bokföringen måste näringsidkaren beakta att förskottsbetalningarna måste framgå av bokföringen i realtid. 

I straffbestämmelserna hänvisas till de gärningar som föreskrivs som straffbara i 30 kap. 3 a § i strafflagen. Där görs behövliga ändringar bland annat när det gäller brottsbeteckningarna.  

Bestämmelserna om ändringssökande motsvarar till största delen de nuvarande bestämmelserna om ändringssökande, där den i förvaltningslagen föreskrivna möjligheten att begära omprövning före egentligt ändringssökande har beaktats. Överklagande av förvaltningsdomstolens beslut förutsätter dock alltid besvärstillstånd från högsta förvaltningsdomstolen. Vissa beslut av Konkurrens- och konsumentverket ska iakttas oberoende av ändringssökande, om inte den myndighet där ändring sökts bestämmer något annat. 

En helt ny bestämmelse är bestämmelsen om en central kontaktpunkt som ska underlätta det administrativa samarbetet mellan medlemsstaterna och tillsynen över researrangörer som är verksamma i EU- och EES-stater. I Finland kommer Konsument- och konsumentverket att vara central kontaktpunkt. Bestämmelsen om delegationen för resetjänster motsvarar bestämmelsen i den nuvarande lagen. 

Lagen om en tillsyns- och insolvensskyddsavgift för leverantörer av kombinerade resetjänster 

Enligt den nya lagens bestämmelse om tillämpningsområde föreskrivs det i lagen om en tillsyns- och insolvensskyddsavgift som tas ut av leverantörer av kombinerade resetjänster. Betalningsskyldiga är sådana i lagen om leverantörer av kombinerade resetjänster avsedda näringsidkare som tillhandahåller kombinerade resetjänster och som är skyldiga att ställa säkerhet i enlighet med den lagen. 

Avgiften utgörs av en fast avgift som grundar sig på säkerhetsbeloppet enligt 3 § i lagen om leverantörer av kombinerade resetjänster och en procentuell avgift som betalas enligt omsättningen i försäljningen av kombinerade resetjänster. Den fasta avgiftsdelen har delats in i sju olika klasser utifrån det största säkerhetsbelopp som den betalningsskyldige hade året före betalningsåret. Som minst är avgiften 405 euro och som störst tiodubbel i förhållande till den minsta avgiften. Den procentuella andelen av avgiften är 0,024 procent av den föregående avslutade räkenskapsperiodens omsättning i försäljningen av kombinerade resetjänster. 

Konkurrens- och Konsumentverket är behörig myndighet att bestämma och ta ut avgiften per kalenderår. 

Lagen innehåller bestämmelser om rättelse av avgiften till den betalningsskyldiges och till betalningsmottagarens fördel, vilka är nödvändiga för normalt verkställande av beskattning. Lagen innehåller också en bestämmelse om sökande av ändring i Konkurrens- och konsumentverkets beslut om tillsyns- och insolvensskyddsavgiften. Först ska en begäran om omprövning av beslutet i enlighet med förvaltningslagen framställas hos Konkurrens- och konsumentverket. Därefter föreligger i enlighet med förvaltningsprocesslagen rätt att överklaga beslutet hos förvaltningsdomstolen och vidare hos högsta förvaltningsdomstolen, om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd. 

Det är möjligt att indriva avgiften som en direkt utsökbar avgift i enlighet med lagen om verkställighet av skatter och avgifter. 

Det är viktigt för Konkurrens- och konsumentverket att från alla betalningsskyldiga få alla uppgifter som behövs för bestämmandet av avgiften. I lagen föreskrivs om Konkurrens- och konsumentverkets rätt att på begäran få uppgifter samt hänvisas till en bestämmelse i lagen om leverantörer av kombinerade resetjänster enligt vilken leverantörer av kombinerade resetjänster är skyldiga att lämna vissa uppgifter även på eget initiativ. Konkurrens- och konsumentverket kan bestämma avgiften som uppskattad avgift, om de uppgifter som behövs för bestämmandet av avgiften inte lämnas till verket. I beslutet om avgift ska då nämnas grunderna för uppskattningen. 

År 2018 tas det av de betalningsskyldiga ut hälften av avgifterna enligt den föreslagna lagen, eftersom lagen avses träda i kraft den 1 juli 2018. 

Lagen om ändring av 6 § i lagen om Enheten för utredning av grå ekonomi 

Det föreslås att det till paragrafen om fullgöranderapporter i lagen om Enheten för utredning av grå ekonomi fogas en ny punkt enligt vilken Enheten för utredning av grå ekonomi kan utarbeta en fullgöranderapport för Konkurrens- och konsumentverket i syfte att stödja verkets skötsel av sina uppgifter. 

Lagen om ändring av 30 kap. i strafflagen 

Paragrafen ska ändras så att den motsvarar de bestämmelser som föreslås i lagen om leverantörer av kombinerade resetjänster. Resetjänstbrott och resetjänstförseelse placeras i olika paragrafer. 

4.1  Ekonomiska konsekvenser

Konsekvenser för hushållen 

De enhetligare bestämmelserna om tillhandahållande av resetjänster än i nuläget är ägnade att öka resenärernas förtroende för resetjänster som utgör en paketresa eller ett sammanlänkat researrangemang. Genom att det finska systemet med säkerheter fås att motsvara kraven i paketresedirektivet när det gäller att återbetala gjorda betalningar snabbt, effektivt och till fullt belopp samt genom att hemtransporterna säkerställs stärks resenärernas ställning och förtroende i händelse av näringsidkarens insolvens. 

Näringsidkares bättre möjligheter att tillhandahålla resetjänster över gränserna inom Europeiska unionen och Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och den därigenom ökade konkurrensen är till fördel för resenärerna. Å andra sidan kan höjningen av tillsynsavgiften, som ingår i den nationellt föreskrivna tillsyns- och insolvensskyddsavgiften för sådana leverantörer av kombinerade resetjänster som är skyldiga att ställa säkerhet, samt den nya insolvensskyddsavgiften påverka priserna på resetjänster, även om det antas att konsekvensen inte är betydande. 

Konsekvenser för företagen 

Nuläge 

I registret över paketreserörelser, som förs av Konkurrens- och konsumentverket, hade i augusti 2017 antecknats 766 idkare av paketreserörelse. 476 av dem hade ställt säkerhet, 252 var befriade från att ställa säkerhet och 38 var reseförmedlare som förmedlar avtal om paketresor för en researrangörs räkning. Enligt den gällande lagstiftningen har idkare av paketreserörelse skyldighet att betala en engångsavgift för registrering, när näringsidkaren registrerar sig i registret över paketreserörelser och dessutom en avgift för utdrag när näringsidkaren behöver ett utdrag ur registret. Dessutom ska näringsidkaren betala en årlig kontrollavgift som baserar sig på säkerhetsbeloppen. 

Bestämmelser om registreringsavgiften och kontrollavgiften finns i arbets- och näringsministeriets förordning om Konkurrens- och konsumentverkets avgiftsbelagda prestationer (1142/2014), som är i kraft för viss tid till utgången av 2017. Förordningen har utfärdats med stöd av 8 § i lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992). 

Priset på ett beslut om registrering av en idkare av paketreserörelse är 150 euro och priset på ett utdrag ur registret över paketreserörelser är 30 euro. Konkurrens- och konsumentverket tar ut en årlig kontrollavgift för tillsynen över idkare av paketreserörelse. Avgiften är graderad i sju avgiftsklasser enligt det kalkylerade beloppet av den säkerhet som näringsidkaren ställer. Till avgiftsklass I hör näringsidkare vars kalkylerade säkerhet är högst 10 000 euro. Till denna klass hör också näringsidkare som är befriade från skyldigheten att ställa säkerhet samt reseförmedlare. Kontrollavgiften i avgiftsklass I är 300 euro per år. Till avgiftsklass VII hör näringsidkare vars kalkylerade säkerhet är över 10 000 000 euro. Den årliga kontrollavgiften för dessa näringsidkare är 3 000 euro. Den årliga kontrollavgiften varierar alltså mellan 300 och 3 000 euro, beroende på hur stor näringsidkarens kalkylerade säkerhet är. De gällande kontrollavgifterna per avgiftsklass finns nedan i tabell 1. 

Idkare av paketreserörelse är med vissa i lagen nämnda undantag skyldiga att ställa säkerhet för den händelse att näringsidkaren blir insolvent. Säkerheten kan vara en borgen, annan garantiförbindelse eller försäkring och säkerhetens storlek bestäms enligt de förskottsbetalningar som flyter in vid försäljningen av paketresor. Enligt Konkurrens- och konsumentverkets uppskattning innehade verket enligt läget i mars 2017 cirka 230 miljoner euro i resebyråspecifika säkerheter. Den största delen av säkerheterna är så kallade first demand-garantier där finansiella institut är betalare. Mindre säkerheter är oftast pantsättningsförbindelser som inte har löpande kostnader eller motsäkerheter. 

Lagen om leverantörer av kombinerade resetjänster 

Propositionens konsekvenser gäller till största delen sådana leverantörer av kombinerade resetjänster som är skyldiga att ställa säkerhet. De leverantörer av kombinerade resetjänster som ställt säkerhet registreras i ett register som förs av Konkurrens- och konsumentverket. De kostnader som propositionen medför för näringsidkare utgörs av kostnaderna för anskaffning av säkerhet och registreringskostnaderna. Dessa kostnader är inte nya, men den grupp av näringsidkare som berörs av kostnaderna ändras något. 

Ändringen jämfört med nuläget är att sådana leverantörer av kombinerade resetjänster som enligt lagen inte behöver ställa säkerhet inte är registreringspliktiga längre. Endast de leverantörer av kombinerade resetjänster som enligt lagen ska ställa säkerhet är registreringspliktiga. Det är inte längre möjligt att befria någon från skyldigheten att ställa säkerhet. I augusti 2017 finns det i registret över paketreserörelser 252 sådana näringsidkare som inte behöver ställa säkerhet. De befrias enligt förslaget från registreringsavgiften och kostnaderna för anskaffning av säkerhet. Dessutom har uppskattningsvis cirka 20 nya sådana företag registrerat sig årligen. Denna ändring av den nationella bestämmelsen avskaffar uppskattningsvis sammanlagt cirka 85 000 euro i årligen återkommande lagstiftningsrelaterade kostnader från de aktuella grupperna av företagare. Förfarandet minskar de aktuella företagens administrativa börda i viss mån. Med lagstiftningsrelaterade kostnader avses sådana kostnader som lagstiftningen medför för företagen. 

I och med att tillämpningsområdet för paketresedirektivet breddas antas också antalet leverantörer av kombinerade resetjänster som är skyldiga att ställa säkerhet öka. Det är dock inte möjligt att noggrannare bedöma hur mycket antalet ökar, eftersom det huruvida leverantören omfattas av det nya tillämpningsområdet i sista hand beror på hur näringsidkaren ordnar tillhandahållandet av resetjänsterna. Enligt en myndighetsuppskattning uppkommer cirka 400–500 nya företag. 

Nya företag kommer att belastas av registreringsavgiften och kostnaderna för anskaffning av säkerhet. Sammanräknat är den lagstiftningsrelaterade engångskostnad som beror på direktivet (registreringsavgiften) för den aktuella företagsgruppen uppskattningsvis cirka 129 000-160 000 euro, när företagsgruppen i fråga registrerar sig efter att lagen trätt i kraft. I fortsättningen kommer uppskattningsvis cirka 50 nya företag att registrera sig. Till denna del uppgår de årligen återkommande lagstiftningsrelaterade kostnaderna sammanlagt till uppskattningsvis cirka 16 000 euro. Registreringsavgiften och avgiften för registerutdrag kvarstår på nuvarande nivå. 

Kostnaderna för anskaffning av säkerheter varierar något beroende på företagets ekonomiska situation och möjligheten att använda realsäkerheter. De genomsnittliga anskaffningskostnaderna uppskattas vara cirka 2 procent av säkerhetens värde. Det är inte möjligt att få en exakt bedömning av kostnaderna, eftersom kostnaderna för anskaffning av säkerheter omfattas av affärshemligheten. Dessutom har garantier oftast motgarantier nästan till fullt belopp. Det uppskattas att kostnaderna för anskaffning av säkerheter kvarstår på nästan samma nivå i det föreslagna nya systemet. 

Eftersom antalet aktörer som ska betraktas som researrangörer enligt ovannämnda uppskattning torde öka med 400-500 företag i och med att paketresedirektivets tillämpningsområde breddas, uppstår det inom branschen sammanräknade engångskostnader för anskaffning av säkerheter på uppskattningsvis cirka 70 000-90 000 euro och årligen återkommande kostnader på cirka 200 000-250 000 euro. 

Enligt Turism- och Restaurangförbundet MaRa rf:s uppskattning meddelar cirka 400 av förbundets cirka 2 500 medlemsföretag att de tillhandahåller inkvartering i någon form. Enligt MaRa rf kan antalet företag som bedriver hotell-, hostell- och lägenhetshotellverksamhet och som hör till propositionens tillämpningsområde inte uppskattas, men enligt MaRa rf:s uppskattning kommer propositionen att beröra cirka 70-80 procent av omsättningen av inkvarteringsverksamhet som definieras på detta sätt. 

Suomen Matkatoimistoalan Liitto SMAL bedömer att av dess medlemsföretag kommer cirka 250 företag inom resebyråbranschen även fortsättningsvis att omfattas av tillämpningsområdet för förslaget. 

Lagen om en tillsyns- och insolvensskyddsavgift 

Propositionens konsekvenser gäller sådana leverantörer av kombinerade resetjänster som är skyldiga att ställa säkerhet. Tillsynsavgiften ersätter den nuvarande kontrollavgiften som tas ut med stöd av lagen om grunderna för avgifter till staten. Insolvensskyddsavgiften är en ny avgift. Den föreslagna lagen om en tillsyns- och insolvensskyddsavgift ska träda i kraft samtidigt som den föreslagna lagen om leverantörer av kombinerade resetjänster. 

Den första delen av tillsyns- och insolvensskyddsavgiften är en fast tillsynsavgift som baserar sig på säkerhetens storlek och ersätter den på lagen om grunderna för avgifter till staten baserade kontrollavgiften. Genom tillsynsavgiften finansieras tillsyn som Konkurrens- och konsumentverket utövar. Tillsynen och tillsynsavgiften riktar sig till sådana leverantörer av kombinerade resetjänster som är skyldiga att ställa säkerhet och registrera sig i registret över leverantörer av kombinerade resetjänster. Tillsynsavgiftens storlek beror alltså på hur många årsverken som Konkurrens- och konsumentverket behöver för en tillräckligt effektiv tillsyn när även antalet övervakade näringsidkare beaktas. 

Konkurrens- och konsumentverkets behov av tillsynsresurser uppskattas öka av två skäl. För det första torde antalet näringsidkare som ska övervakas öka, eftersom lagens tillämpningsområde breddas i och med det nya paketresedirektivet. Som en ny aktör kommer tillämpningsområdet att omfatta aktörer som underlättar anskaffning av sammanlänkade researrangemang. Dessa aktörer ska också ställa säkerhet i vissa situationer. För det andra kräver den effektiviserade konsumentskyddsnivån som paketresedirektivet förutsätter också effektivare tillsyn, för att det ska kunna säkerställas att de ställda säkerheterna är så träffsäkra som möjligt. 

Enligt uppskattning behöver Konkurrens- och konsumentverket i den nya situationen cirka 3 årsverken mer tillsynsresurser. Då tar tillsynen 6,75 årsverken i anspråk. De uppskattade totalkostnaderna per år uppgår då till cirka 780 000 euro. Utökningen av resurserna medför en höjning av tillsynsavgifterna, även om antalet aktörer som betalar tillsynsavgift ökar. 

Grunden för bestämningen av tillsynsavgiftens storlek är de totalkostnader som tillsynen föranleder. Totalkostnaderna bör täckas genom en tillsynsavgift som tas ut av näringsidkare som är skyldiga att ställa säkerhet. Företag av olika storlekar har enligt gällande bestämmelser indelats i sju avgiftsklasser utifrån den kalkylerade säkerhet som de ställt. Kontrollavgiften bestäms enligt avgiftsklassen och är desto större ju större den säkerhet som företaget ställt är. Denna princip i bestämningen av tillsynsavgiftens storlek bevaras i förslaget, även om man avstår från termen avgiftsklass. 

I den nya avgiftstabellen i förslaget har tillsynsavgiftens andel delats in i sju olika klasser utifrån det största säkerhetsbelopp som den betalningsskyldige hade året före betalningsåret. Tillsynsavgiftens storlek bestäms i förhållande till säkerhetens storlek. Ju större säkerheten är, desto större är tillsynsavgiften, eftersom säkerhetens storlek korrelerar med den arbetsinsats som används för tillsynen. 

Den lägsta tillsynsavgiften kommer att vara 405 euro, när det säkerhetsbelopp som Konkurrens- och Konsumentverket godkänt är högst 10 000 euro. Den högsta avgiften är tiodubbel i förhållande till den lägsta avgiften. Då kommer tillsynsavgiften alltså att vara 4 050 euro, när den godkända säkerheten överstiger 10 000 000 euro. Övriga avgifter placerar sig mellan dessa på följande sätt: när säkerhetsbeloppet är över 10 000 men högst 50 000 euro är tillsynsavgiften 945 euro, när säkerhetsbeloppet är över 50 000 men högst 200 000 euro är tillsynsavgiften 1 350 euro, när säkerhetsbeloppet är över 200 000 men högst 1 000 000 euro är tillsynsavgiften 2 025 euro, när säkerhetsbeloppet är över 1 000 000 men högst 3 000 000 euro är tillsynsavgiften 2 700 euro och när säkerhetsbeloppet är över 3 000 000 men högst 10 000 000 euro är tillsynsavgiften 3 375 euro. 

Med de föreslagna höjda tillsynsavgifterna är den årliga totala kumulationen 770 000 euro, vilket täcker de uppskattade kostnaderna för tillsynen. Förhöjningen jämfört med de nuvarande kontrollavgifterna är cirka 35 procent. Avsikten är att tillsynsavgiften motsvarar kostnaderna, så förhöjningen av tillsynsavgiften beror på behovet av och kraven på effektivare tillsyn. Ackumuleringen av tillsynsavgifter och avgiftens storklek ses över senare cirka två år efter att lagen trätt i kraft. 

De nya tillsynsavgifterna har beräknats med det antagandet att det år 2018 kommer att finnas cirka 900 sådana leverantörer av kombinerade resetjänster som är skyldiga att ställa säkerhet. I siffran ingår de näringsidkare i det nuvarande registret som ska finnas kvar i det nya registret. Endast sådana näringsidkare som är skyldiga att ställa säkerhet kommer att införas i registret. I uppskattningen har researrangörer som är befriade från skyldigheten att ställa säkerhet och reseförmedlare som enligt förslaget inte längre behöver ställa säkerhet först räknats bort från dem som finns i det nuvarande registret. Därefter har antalet företag som är skyldiga att ställa säkerhet höjts till 900. De som är skyldiga att ställa säkerhet har indelats i avgiftsklasser i det förhållande i vilket nya företag under de senaste tre åren har registrerats i de olika avgiftsklasserna. Alla nya företag har placerats i de fyra lägsta avgiftsklasserna och cirka 75 procent av företagen i den lägsta avgiftsklassen av dessa. Förhöjningen av avgifterna till följd av det i direktivet ingående kravet att det ska ordnas intensivare tillsyn än tidigare och i och med att paketresedirektivets tillämpningsområde breddas (cirka 400–500 nya företag) medför i branschen en årligen återkommande kostnadsökning på cirka 450 000 euro jämfört med nuläget. I följande tabell finns de nuvarande kontrollavgifterna och de nya tillsynsavgifterna enligt förslaget per avgiftsklass. 

Den andra delen av den föreslagna avgiften, dvs. den procentuella avgiftsdelen, ska heta insolvensskyddsavgift. Den tas ut för den händelse att de som tillhandahåller kombinerade resetjänster blir insolventa. Den beräknade årliga intäkten till staten kommer att vara cirka 250 000 euro. Insolvensskyddsavgiften ska utgöra 0,024 procent av det föregående räkenskapsårets omsättning i försäljningen av kombinerade resetjänster hos leverantören av kombinerade resetjänster. Skattesatsen är densamma för alla betalningsskyldiga, så storleken på den skatt som betalas varierar enligt näringsidkarens omsättning i försäljningen av kombinerade resetjänster. 

Beräkningsgrunden för procentsatsen för insolvensskyddsavgiften är den omsättning av paketresor år 2015 som researrangörer i registret över paketreserörelser anmält till Konkurrens- och konsumentverket. År 2015 var den beräknade omsättningen av paketresor i branschen cirka 1 042 265 000 euro. Eftersom målet är att genom insolvensskyddsavgiften till staten samla in cirka 250 000 euro per år, blir avgiftsprocentsatsen 0,024 procent beräknat enligt omsättningen av paketresor år 2015. 

Följande kalkylerade exempel kan nämnas om storleken på insolvensskyddsavgiften. Om företagets omsättning i försäljningen av kombinerade resetjänster är 63 000 euro, blir insolvensskyddsavgiften 15 euro per år, när avgiftsprocentsatsen är 0,024. Om den nämnda omsättningen är 3 miljoner euro, blir insolvensskyddsavgiften 722 euro per år. 

I konsekvenserna för företagen måste man också beakta den administrativa börda som kommer att medföras för företagen av den arbetstid som används för betalningen av insolvensskyddsavgiften. Det har uppskattats att den administrativa bördan sammanlagt uppgår till cirka 10 000 euro. Således blir följden av insolvensskyddsavgiften för branschen en årligen återkommande kostnad på sammanlagt cirka 260 000 euro. 

Sänkning av säkerheten i enlighet med förslaget 

I förslaget föreslås att det i systemet med säkerheter tas in en möjlighet att sänka företagets enskilda säkerhet i de fall då företagets ekonomiska situation är god och stabil och risken för att företaget blir insolvent har uppskattats vara liten. Förslagets utgångspunkt är att företaget har minst tillfredsställande likviditet och att företaget har mer eget kapital än resenärsskulder. Eftersom branschen till största delen går med resenärsskuld, kan det antas att inte så många företag uppfyller det sistnämnda kravet. Den föreslagna lättnaden i ställandet av säkerhet riktar sig ytterst sannolikt till sådana företag som inte med beaktande av företagets ekonomiska situation har problem att på marknaden förhandla fram en konkurrenskraftigt prissatt säkerhet. 

Företagen kommer att ha nytta av sänkningen av säkerheten på två sätt. För det första kan eget kapital som frigjorts från säkerheterna användas för affärsverksamhetens behov. Effekten är väsentlig, men på grund av att den är indirekt kan storleken på nyttan inte räknas på ett meningsfullt sätt (eller så är det inte meningsfullt att räkna nyttan) i eurobelopp. Eftersom företagen för det andra kommer att betala en till säkerhetens storklek relaterad kommission för säkerheten, så får de genom sänkningen av kommissionsavgiften en indirekt nytta av att säkerheten sänks. Beroende på hur stor företagets säkerhet är, kan den årliga kostnadsbesparing som förtaget får genom storleken på den sänkning som företaget får och kommissionsavgiftens storlek vara uppskattningsvis cirka 2400 euro i medianklassen för den berörda gruppen av företag. Kostnadsbesparingen för de företag som får en sänkning (cirka 20 företag) är uppskattningsvis sammanlagt cirka 32 000-120 000 euro beroende på ovannämnda kostnadsfaktorer.  

Enligt förslaget kan en leverantör av kombinerade resetjänster själv hos Konkurrens- och Konsumentverket ansöka om sänkning av den säkerhet som leverantöreren ställt. Om sökanden i sin ansökan visar att sökanden uppfyller de i paragrafen angivna förutsättningarna för sänkning, måste Konkurrens- och Konsumentverket sänka säkerheten. Det är ändamålsenligt att sänkningen sker på ansökan av leverantören av kombinerade resetjänster, eftersom näringsidkaren själv bäst känner till sin ekonomiska situation och kan bedöma om företagsverksamheten uppfyller kriterierna för sänkning. Eftersom sänkningen av säkerheten medför skyldigheter och kostnader för leverantören av kombinerade resetjänster, ska näringsidkaren själv kunna bedöma de fördelar som näringsidkaren får av sänkningen och de kostnader som sänkningen medför. 

Enligt förslaget ansvarar Konkurrens- och konsumentverket för tillsynen över den sänkta säkerheten. Verket övervakar att förutsättningarna för sänkningen av säkerheten uppfylls även efter att den sänkts. I förslaget förutsätts att sådana leverantörer av kombinerade resetjänster vars säkerhet har sänkts i enlighet med förslaget två gånger om året till Konkurrens- och konsumentverket ska lämna en av revisor bestyrkt beräkning av beloppet av eget kapital och en utredning av likviditeten med hjälp av nyckeltalet current ratio samt en tillräckligt grundlig redogörelse för sin verksamhet för att säkerheten ska kunna bedömas. 

Ansökan om att säkerheten sänks och skyldigheterna i samband med tillsynen över den sänkta säkerheten medför kostnader för företaget. Kostnaderna uppkommer av att företag för Konkurrens- och konsumentverket måste redogöra för beloppet av eget kapital (soliditet) och sin likviditet samt lämna en beskrivning av sin verksamhet för bedömning av säkerheten, först i samband med sin ansökan och därefter två gånger om året, om sänkningen av säkerheten godkänns. Beräkningen av beloppet av eget kapital ska vara bestyrkt av revisor. Soliditeten och likviditeten ska för varje företag utredas i samband med företagets bokslut en gång om året, så extra kostnader medförs årligen av den andra gången utredningen görs och av revisorns arvode. 

Konkurrens- och konsumentverket ska återkalla sänkningen av säkerheten, om leverantören av kombinerade resetjänster inte längre uppfyller de villkor för sänkning av säkerheten som anges i lagen eller om leverantören underlåter att lämna in de upplysningar som nämns i lagen. Då ska näringsidkaren hos Konkurrens- och konsumentverket ställa en sådan tillräcklig säkerhet som verket godkänner. 

Enligt företagens uppskattningar ökar arbetet för tillsynen över säkerheten i sig inte i betydande grad företagets kostnader. Enligt uppskattning uppgår arbetstiden för uppgörandet av beräkningen från tre timmar till en arbetsdag. Beräkningen kommer sannolikt att kunna göras som företagets eget arbete. Revisorns arvode är enligt uppskattning 500–1 000 euro per beräkning, beroende på hur omfattande bestyrkandet är. 

Med beaktande av de faktorer som anges ovan medförs för de företag (20 st.) som antas ansöka om en sänkning en liten engångskostnad på sammanlagt cirka 3 500 euro och en årligen återkommande kostnad på cirka 19 000 euro. 

Sammandrag över de kostnader som medförs för näringsidkare 

Paketresedirektivet lämnar utrymme för nationell prövning när det gäller insolvensskyddssystemet. Den av arbets- och näringsministeriet tillsatta arbetsgruppen har gått in för att föreslå ett sådant insolvensskyddssystem som presenteras i denna proposition. Kostnaderna för genomförandet av det systemet har angetts. 

Sammanräknat medför lagförslagen för sådana företag i branschen som är skyldiga att ställa säkerhet engångskostnader på uppskattningsvis cirka 190 000-230 000 euro, när lagen trätt i kraft. Dessa kostnader kommer huvudsakligen att gälla nya företag som i och med lagen blir skyldiga att ställa säkerhet. Kostnaderna utgörs i praktiken av fullgörandet av paketresedirektivets krav i fråga om insolvensskydd, dvs. registrering och anskaffning av säkerhet. 

När det gäller de årligen återkommande posterna ökar de lagstiftningsrelaterade kostnaderna i branschen uppskattningsvis sammanlagt med cirka 650 000-860 000 euro. I beloppet har beaktats de kostnadsökningar som direktivet medför samt kostnadsbesparingar på cirka 100 000-150 000 euro som medförs av nationella författningsändringar. De ändringar som beror på paketresedirektivet medför alltså uppskattningsvis en årlig lagstiftningsrelaterad kostnad på 750 000-1 000 000 euro för företagen i Finland. Dessa kostnader utgörs huvudsakligen av kostnaderna för anskaffning av säkerhet i fråga om företag som har skyldighet att ställa säkerhet (cirka 200 000 euro), ökningen av tillsynsavgifterna (cirka 400 000-500 000 euro) samt insolvensskyddsavgiften (200 000-300 000 euro).  

Kostnadsbesparingen på grund av avvecklingen av nationell reglering, 100 000–150 000 euro, uppstår genom att 252 företag som för närvarande är införda i registret avförs ur registret och befrias således från tillsynsavgiften. Detta medför omedelbart en kostnadsbesparing på uppskattningsvis cirka 85 000 euro för företagen i fråga. Den återstående delen av de sänkta lagstiftningsrelaterade kostnaderna till följd av den nationella ändringen är beroende på hur många företag som ansöker om en sådan sänkning av säkerheten som lagförslaget möjliggör och hur stor sänkning de får. 

Det är inte möjligt att närmare bedöma de ändringar i fråga om insolvensskydd som beror på paketresedirektivet och medför kostnader för näringsidkare, eftersom det inte går att uppskatta antalet nya näringsidkare som kommer att omfattas av systemet med säkerheter. Detta medför osäkerhet även på statens sida. I framtiden, när det verkliga antalet näringsidkare som är skyldiga att ställa säkerhet blir känt, bedöms situationen och avgifterna på nytt. Tillsyns- och insolvensskyddsavgiften kan sänkas, om situationen i framtiden lämnar möjlighet till det. 

4.2  Konsekvenser för den offentliga ekonomin

Propositionens statsekonomiska konsekvenser gäller det nya reservationsanslaget som tas in i budgetpropositionen och den tillsyns- och insolvensskyddsavgift som samlas in till staten. 

Reservationsanslaget 

I budgetpropositionen för 2018 har det föreslagits ett nytt treårigt reservationsanslag som uppgår till 1 miljon (moment 32.40.53). Genom detta anslag förbereder man sig på att betala hemtransporter och andra ersättningar som betalas till resenärer i vissa fall. Vid behov är det möjligt att budgetera tilläggsanslag för objektet. 

Anslaget kan användas när leverantörer av kombinerade resetjänster som har skyldighet att ställa säkerhet har blivit insolventa. Konkurrens- och konsumentverket kan i händelse av insolvens använda anslaget för betalning av resenärers hemtransporter och andra ersättningar i enlighet med 11 § i lagen om leverantörer av kombinerade resetjänster. Betalda kostnader för hemtransporter och ersättningar till resenärer ersätts till staten genom den säkerhet som leverantören av kombinerade resetjänster ställer. 

Tillsyns- och insolvensskyddsavgiften 

Den intäkt som staten får genom den föreslagna tillsyns- och insolvensskyddsavgiften är cirka 1 030 000 euro per år. Tillsynsavgiftens andel kommer att vara cirka 780 000 euro och insolvensskyddsavgiftens andel cirka 250 000 euro. Lagen om en tillsyns- och insolvensskyddsavgift för leverantörer av kombinerade resetjänster avses träda i kraft den 1 juli 2018, så intäkten av tillsyns- och insolvensskyddsavgiften kommer år 2018 att vara hälften av hela årsintäkten. 

Storleken på insolvensskyddsavgiften har bedömts utifrån de konkurser som inträffat under 2005-2014. Utifrån konkursstatistiken har det beräknats att den förlust som konkurserna föranlett för resenärer under 2005-2014 har varit cirka 2 700 000 euro, dvs. cirka 270 000 euro per år. Ordnandet av returtransporter har kostat cirka 60 000-600 000 euro/konkurs. Antalet konkurser och storleken på förlusterna varierar enligt den intervall som granskas. Avsikten är att senare granska utvecklingen samt vid behov se över storleken på insolvensskyddsavgiften. Insolvensskyddsavgiftens andel utgör en motvikt till ovannämnda anslag i budgeten, eftersom reservationsanslaget förutsätter att branschen täcker dess uppskattade kostnader genom en årlig skatt. 

Tillsyns- och insolvensskyddsavgiften inkomstförs under moment Övriga skatteinkomster (11.19.09) i statsbudgeten. 

4.3  Konsekvenser för myndigheterna

Enligt propositionen kommer Konkurrens- och konsumentverkets tillsynsarbete att öka, eftersom paketresedirektivet breddar tillämpningsområdet för den föreslagna lagen om leverantörer av kombinerade resetjänster. Detta uppskattas öka antalet aktörer som ska övervakas i avsevärd grad. Konkurrens- och konsumentverket blir också tvunget att effektivisera sin tillsyn. Paketresedirektivets krav på att säkerheter ska ställas till fullt belopp medför att tillsynen över att säkerheterna är tillräckliga och över näringsidkarnas ekonomiska läge måste effektiviseras, för att säkerheternas tillräcklighet i varje enskilt fall ska kunna säkerställas. En del extra arbete medförs också av den nya bestämmelse om möjlighet att sänka säkerheten som tagits in i lagen. 

Den personalökning som behövs för tillsynsarbetet är uppskattningsvis 3 årsverken. Lönekostnaderna för den personal som utövar tillsyn finansieras genom tillsynsavgiftens andel i ovannämnda tillsyns- och insolvensskyddsavgift. I statsbudgeten ska detta anvisas till Konkurrens- och konsumentverkets omkostnader. Tillsynskostnaderna kommer att vara cirka 780 000 euro per år.  

Tillsynsavgiften ska inte längre bestämmas eller samlas in med stöd av arbets- och näringsministeriets förordning om Konkurrens- och konsumentverkets avgiftsbelagda prestationer (1142/2014), som hittills. Tillsynen över paketresor har varit så kallad nettoverksamhet vid Konkurrens- och konsumentverket. 

Enligt propositionen ökar Konkurrens- och konsumentverkets administrativa arbete något, eftersom verket utöver tillsynsavgiften som motsvarar den nuvarande kontrollavgiften också bestämmer och samlar in insolvensskyddsavgiften och inkomstför båda avgifterna till staten. 

5.1  Beredningsskeden och beredningsmaterial

Arbets- och näringsministeriet tillsatte den 13 maj 2015 en arbetsgrupp med uppdrag att revidera systemet med säkerheter för resebyråer utifrån Konkurrens- och konsumentverkets initiativ. Arbetsgruppen hade till uppgift att utreda olika sätt att utveckla systemet med säkerheter inbegripet det nuvarande systemet med säkerheter samt att skriva sina eventuella förslag i formen av en regeringsproposition. 

I arbetsgruppen fanns företrädare för justitieministeriet, arbets- och näringsministeriet, finansministeriet, Konkurrens- och Konsumentverket, Kuluttajaliitto – Konsumentförbundet ry, Turism- och Restaurangförbundet MaRa rf, Suomen matkatoimistoalan liitto SMAL ry och Finanssiala ry. 

Arbetsgruppen sammanträdde 18 gånger och utredde i detalj olika alternativa sätt att ordna kravet på säkerhet enligt lagen om paketreserörelser. Arbetsgruppen övervägde för- och nackdelarna med varje alternativ. I fråga om det gällande systemet konstaterades att systemet inte uppfyller kraven i det nya paketresedirektivet. 

Arbetsgruppen granskade bland annat ett alternativ där det införs en obligatorisk försäkring som täcks med företagens försäkringspremier. Det visade sig vara ett problem att ett företags insolvens inte betraktades som en händelse av försäkringskaraktär. Det ansågs sannolikt att försäkringspremierna skulle ha blivit höga, eftersom de skulle ha prissatts på företagsekonomiska grunder. Försäkringsbolagen har ifrågasatt den här sortens försäkringar. 

Arbetsgruppen granskade system som baserade sig på fonder av olika slag. Som ett problem förknippat med en egen fond för resebyråbranschen betraktades att modellen inte beaktar faktiska risker för företags insolvens och att kapitalet måste vara tillräckligt stort för att täcka åtminstone en stor aktörs insolvens. Modellen ansågs också kunna ge upphov till hinder för inkomst och konkurrens i branschen, om fonden på marknadsvillkor fattar beslut om vilka som godkänns som medlemmar i fonden. Ett motsvarande projekt har tidigare kraschat på meningsskiljaktigheter inom resebyråbranschen som gällde fondens mål och handlingssätt. 

Arbetsgruppen granskade en modell där en egen fond inom branschen kompletteras med tilläggssäkerheter. Problemet med den modellen var att den var komplicerad och att uppgifterna i samband med utbetalning av ersättningar fördelas mellan myndigheter och privata aktörer och anknyter delvis till varandra. Förvaltningen av och tillsynen över modellen skulle fördelas mellan flera myndigheter. Modellen är också förenad med grundlagsrelaterade problem, eftersom ingen annan än en myndighet får bestämma en avgift av skattenatur och eftersom en privat aktör inte kan ta ut en avgift av skattenatur utan vederlag. Avgiftsbeslut kräver också alltid ett myndighetsbeslut och beslutet måste kunna överklagas. 

Arbetsgruppen granskade också om det var möjligt med en fond utanför statsbudgeten och en modell där en fond utanför budgeten kompletteras med enskilda säkerheter. Nackdelar med en fond utanför statsbudgeten ansågs vara en tung förvaltning av fonden och kostnaderna för administrationen. Staten förhåller sig negativ till en fond utanför budgeten också därför att det skulle begränsa riksdagens budgetmakt. 

Arbetsgruppen beslutade att som utgångspunkt för reformeringen av systemet med säkerheter ta en modell som utgörs av enskilda säkerheter av nuvarande slag som Konkurrens- och konsumentverket administrerar samt ett anslag (treårigt reservationsanslag) som tas in i statsbudgeten och som säkerställer resenärernas hemtransporter och ersättningar som betalas till resenärerna i situationer där säkerheten inte genast kan realiseras eller där säkerheterna inte räcker till för betalningen av ersättningarna. 

Motvikten till reservationsanslaget är en insolvensskyddsavgift som är av skattenatur och som resebyråer betalar för paketresor. De goda sidorna med modellen ansågs vara att den är tydlig och att den till stora delar baserar sig på en redan befintlig modell, dvs. säkerheter som redan har föreskrivits i lag. Tillsynen över säkerheterna måste effektiviseras både kvantitativt och kvalitativt, vilket innebär ett tilläggsbehov av tillsynsresurser. Nytt är insolvensskyddsavgiften och anslaget som tas in i statsbudgeten samt näringsidkarens rätt till sänkning av säkerheten under vissa förutsättningar. 

Arbetsgruppens enhälliga betänkande lämnades till arbets- och näringsministeriet den 14 juni 2017. 

5.2  Remissyttranden och hur de har beaktats

Över utkastet till regeringsproposition begärdes remissyttrande från 34 instanser. 17 av dem avgav utlåtande. Utlåtande lämnades av justitieministeriet, inrikesministeriet, kommunikationsministeriet, finansministeriet, skatteförvaltningen/Enheten för utredning av grå ekonomi, polisstyrelsen, Konkurrens- och konsumentverket, Kuluttajaliitto – Konsumentförbundet ry, Suomen Matkatoimistoalan Liitto SMAL ry, Suomen Matkailuorganisaatioden yhdistys SUOMA ry, Suomen Luonto- ja ohjelmapalveluyrittäjät Sulo ry, Elinkeinoelämän keskusliitto EK och Turism- och Restaurangförbundet MaRa rf, Palvelualojen työnantajat Palta ry, Finanssiala ry Suomen Varustamot ry och Suomen Asianajajaliitto. 

Allmänt 

Justitieministeriet yttrade sig om omständigheter kring resenärens skydd och fäste vikt vid ändringssökande i enlighet med förvaltningsprocesslagen, besluts verkställbarhet och registrering av personuppgifter. De synpunkter som justitieministeriet framförde beaktades i beredningen. 

Finansministeriet hade inte något att anmärka på grundprinciperna i propositionen. De av finansministeriets synpunkter som hänför sig till användningen av det nya anslagsmomentet för hemtransporter av och ersättningar till resenärer har beaktats i beredningen. 

Kommunikationsministeriet fäste vikt vid propositionens samband med lagen om transportservice som varit under beredning. Sambandet har beaktats i beredningen i punkten Samband med andra propositioner. 

Polisavdelningen vid inrikesministeriet ansåg att de föreslagna reformerna var nödvändiga och ändamålsenliga och ansåg det vara motiverat att polisen inte längre är tillsynsmyndighet enligt förslaget. Polisstyrelsen hade inte något att yttra om propositionen. 

Enheten för utredning av grå ekonomi vid Skatteförvaltningen föreslog preciseringar i bestämmelserna om förutsättningar för registrering och bestämmelserna om utlämnande av uppgifter. De föreslagna preciseringarna beaktades i beredningen. 

Konkurrens- och konsumentverket ansåg att propositionen var lyckad ur en helhetsbedömning, men fäste vikt vid lagens bestämmelser om myndighetens rätt att få uppgifter och om möjligheten att lämna ut uppgifter samt vid tillsynsresurserna. Synpunkterna har beaktats i beredningen. 

Konsumentförbundet understödde propositionen. Elinkeinoelämän keskusliitto EK ansåg det vara bra att registrering som idkare av paketreserörelse enligt förslaget inte längre är en förutsättning för idkande av verksamhet. EK och Turism- och Restaurangförbundet MaRa rf ansåg att tillsynsmyndigheten vid bedömningen av insolvens inte ska tolka begreppet insolvens i allt för omfattande grad, eftersom en situation som gäller företagets solvens kan rätta till sig snabbt. Synpunkten har beaktats i beredningen. 

Finanssiala FA ry ansåg att arbetsgruppens förslag var bra i stora drag, men ansåg det beklagligt att kreditgivare enligt förslaget inte har regressionsrätt till ersättning som betalas ur en säkerhet enligt systemet. FA ansåg det viktigt att följa hur de krav som ställs i de nya bestämmelserna, att ersättningar ska betalas effektivt, snabbt och till fullt belopp, uppfylls. 

Suomen Asianajajaliitto förordade propositionen med vissa preciseringar som gällde att rätten till ersättningar för mottagare av en överförd fordran ska skrivas in i bestämmelsen samt en situation där resenären kan förlora sin rätt till ersättningar för kostnaderna för hemtransporter. 

Suomen Luonto- ja ohjelmapalveluyrittäjät Sulo ry ansåg att målet om förbättring av konsumentskyddet var bra, men framförde sin oro för små aktörers ställning i reformen. 

Suomen Varustamot ry konstaterade att föreningen motsätter sig att definitionen på paketresor tillämpas på båtresor. I fråga om Suomen Varustamot ry:s ställningstagande kan det konstateras att båtresor under vissa förutsättningar omfattas av tillämpningsområdet för definitionen på paketresa. Vikt fästs bland annat vid om syftet med resan inklusive hytt är att ta resenären från en plats till en annan eller om vistelsen på fartyget i sig har turismvärde för resenärerna och om huvudmålet är rekreation eller att ha semester på fartyget. Båtresor ingick under vissa förutsättningar också i tillämpningsområdet för det upphävda gamla paketresedirektivet. 

Tillsyns- och insolvensskyddsavgiften 

Elinkeinoelämän keskusliitto EK anser att höjningarna av tillsynsavgifterna har stor inverkan på små aktörer och förbundet anser att tillsynsarbetet inte nämnvärt kommer att öka, varför omnämnandet att arbetet ökar inte är någon särskilt stark grund för att höja tillsynsavgiften. EK ansåg att det inte finns verkliga grunder för den nya procentuella insolvensskyddsavgiften och att det nuvarande systemet är tillräckligt för att garantera en sådan nivå på skyddet som föreskrivs i direktivet. 

Turism- och Restaurangförbundet MaRa rf konstaterade att ett system med säkerheter i samband med ordnandet av ett sådant insolvensskydd som avses i direktivet inte får utgöra ett hinder för inträde i branschen eller för expandering av företagsverksamheten. MaRa rf ansåg att de föreslagna höjningarna av tillsynsavgifterna i betydlig grad ökar avgiftsbelastningen för företag. MaRa fr ansåg att insolvensskyddsavgiften inte ska tas ut över huvud taget, eller i andra hand att avgiften endast ska betalas av de företag som tillhandahåller tjänster där ansvar för hemtransporter ingår. 

Suomen Matkatoimistoalan liitto SMAL ansåg att det föreslagna insolvensskyddssystemet var mycket tungt för företagen och att systemet med säkerheter var överdimensionerat. SMAL godkände en ökning av tillsynen för att det i fortsättningen inte ska uppstå problemsituationer med konkurs. Förbundet godkände också höjningen av tillsynsavgiften under denna förutsättning. SMAL anser att den föreslagna insolvensskyddsavgiften av skattenatur inte är motiverad och godkänner inte den. SMAL framförde också sin oro för tillsynen över de företag som lämnas utanför registret. 

Suomen Matkailuorganisaatioiden yhdistys SUOMA ry understödde Suomen matkatoimistoalan liitto SMAL:s utlåtande och påpekade dessutom att större eller mer omfattande säkerheter än i nuläget i avsevärd grad kan försvåra verksamheten i sådana organisationer inom turism som marknadsför och säljer sin region. Säkerheterna kan också utgöra ett hinder för uppkomsten av nya företag. 

Suomen Varustamot ry motsatte sig höjningarna av tillsynsavgifterna. När det gäller insolvensskyddsavgiften understödde föreningen tanken om att det är möjligt att sänka insolvensskyddsavgiften, om näringsidkaren har god soliditet. 

Palvelualojen työnantajat Palta ry meddelade att de understöder Suomen matkatoimistoalan liitto SMAL ry:s och Elinkeinoelämän keskusliitto EK:s utlåtanden. Palta ry ansåg att de föreslagna ändringarna i registreringskraven till vissa delar försätter företagen i ojämlik ställning. Palta ry ansåg att systemet med säkerheter är tungt för näringslivet och överdimensionerat, men ansåg att den ökade kontrollen i branschen i allmänhet kan understödas. Palta ry anser det inte motiverat att insolvensskyddsavgiften blir en del av det nya systemet med säkerheter. 

De ändringsförslag och den kritik mot tillsyns- och insolvensskyddsavgiften som framfördes i utlåtandena har inte kunnat beaktas i beredningen. Tillsyns- och insolvensskyddsavgiften är nödvändig för fullgörandet av de skyldigheter som anges i paketresedirektivet. Genom tillsynsavgiften finansieras den tillsyn som Konkurrens- och konsumentverkets utövar över de leverantörer av kombinerade resetjänster som är skyldiga att ställa säkerhet. Behovet av tillsynsresurser uppskattas öka av två skäl. För det första uppskattas det att antalet näringsidkare över vilka tillsyn behöver utövas kommer att öka i och med det breddade tillämpningsområdet för paketresedirektivet. För det andra kräver den effektivare nivå på konsumentskyddet som paketresedirektivet förutsätter mer intensifierad tillsyn för att det ska kunna säkerställas att säkerheterna är så träffsäkra som möjligt. 

Förutsättningen för det reservationsanslag som tas in i statsbudgeten är att turismbranschen årligen täcker de beräknade kostnaderna genom en skatt. Intagningen av reservationsanslaget i statsbudgeten har å sin sida visat sig nödvändig även i praktiken, för att myndigheten snabbt ska ha tillgång till medel bland annat för att ordna hemtransporter av resenärer samt för att trygga ersättningar som betalas till resenärer i fall där säkerheterna inte räcker till för alla ersättningar. Bedömningen av huruvida säkerheterna är tillräckliga har i praktiken visat sig vara utmanande, eftersom det är karakteristiskt för branschen att volymen i verksamheten varierar bland annat enligt årstiderna. I bedömningen av säkerheter försöker man också undvika överförsäkring. Avgifterna har bedömts så att de motsvarar kostnaderna. Avgifternas storlek kan ses över senare.