2.1.1  2.1.1 Hur företagsverksamhet och sysselsättning i eget arbete inverkar på rätten att få arbetslöshetsförmåner

Ur perspektivet för systemet med utkomstskydd för arbetslösa utförs arbete antingen i egenskap av företagare eller i egenskap av löntagare. Om det inte är fråga om någon av dessa arbetsformer, bedöms arbetet som så kallad sysselsättning i eget arbete. En arbetssökande har inte rätt till arbetslöshetsförmåner för den tid som han eller hon är sysselsatt på heltid som företagare eller i eget arbete längre än två veckor utan avbrott. Den arbetssökandes företagsverksamhet eller egna arbete betraktas som heltidssysselsättning, om den arbetsinsats som verksamheten kräver är så stor att den utgör ett hinder för att ta emot heltidsarbete. Om det inte finns skäl att göra någon annan bedömning, anses sysselsättningen i företagsverksamhet eller eget arbete utgöra bisyssla åtminstone om personen under minst sex månader har haft heltidsarbete som inte har samband med företagsverksamheten eller det egna arbetet. 

Företagsverksamheten anses i regel ha påbörjats när den egentliga produktionen eller ekonomiska verksamheten inleddes. Det kan också anses att företagsverksamheten har påbörjats när företaget fördes in i registret över mervärdesskattskyldiga, förskottsuppbördsregistret eller Skatteförvaltningens arbetsgivarregister. Införandet av företaget i handelsregistret saknar betydelse när man bedömer tidpunkten för påbörjande av företagsverksamheten. Utgångspunkten är att företagsverksamhet anses ha inletts vid den tidpunkt då produktionen eller den ekonomiska verksamheten inleddes. 

Den som har varit sysselsatt på heltid som företagare har rätt till arbetslöshetsförmåner, när verksamheten har upphört eller personens arbete i företaget har upphört. Företagsverksamhet som bisyssla utgör inte hinder för erhållande av arbetslöshetsförmåner, men inkomsterna från företagsverksamheten beaktas i beloppet av arbetslöshetsförmån. 

Den som har varit sysselsatt på heltid i eget arbete anses fortfarande vara sysselsatt fram till den tidpunkt då det på grundval av arbetssökandens redogörelse som kan anses vara tillförlitlig eller annars är uppenbart att verksamheten inte fortsätter. 

År 2016 gavs cirka 17 900 arbetskraftspolitiska utlåtanden om arbetssökandes företagsverksamhet. I fråga om cirka 8 000 personer gällde utlåtandet sysselsättning på heltid som företagare eller i eget arbete. Allt som allt gällde utlåtandena cirka 13 800 olika personer. Av utlåtandena gällde cirka 6 800 inkomstrelaterad dagpenning, cirka 3 400 grunddagpenning och cirka 7 700 arbetsmarknadsstöd. 

2.1.2  2.1.2 Rörlighetsunderstöd

Den som är berättigad till arbetslöshetsförmåner och tar emot arbete i ett anställningsförhållande för minst två månader beviljas arbetslöshetsförmån i form av rörlighetsunderstöd. Den ordinarie arbetstiden ska vara i genomsnitt minst 18 timmar per vecka. För att rörlighetsunderstöd ska beviljas krävs det dessutom att de dagliga arbetsresorna när anställningsförhållandet inleds överstiger i genomsnitt tre timmar vid heltidsarbete och i genomsnitt två timmar vid deltidsarbete. 

Rörlighetsunderstödet är lika stort som grunddagpenningen utan grunddagpenningens förhöjningsdel. År 2017 uppgick grunddagpenningen till 32,40 euro per dag. Rörlighetsunderstöd betalas för högst fem dagar i kalenderveckan. Understödets varaktighet är antingen 30, 45 eller 60 dagar räknat från arbetets början, beroende på hur länge det mottagna arbetet varar. Rörlighetsunderstöd betalas för högst fem dagar i veckan. 

Rörlighetsunderstödet beviljas och betalas av arbetslöshetskassan eller Folkpensionsanstalten. Beviljandet är inte förenat med behovsprövning eller motsvarande prövning. Rörlighetsunderstöd ska sökas innan anställningsförhållandet inleds. 

Bestämmelserna om rörlighetsunderstöd trädde i kraft vid ingången av 2017. Arbetslöshetskassorna betalade i januari–juni 2017 rörlighetsunderstöd till cirka 800 personer. Under motsvarande tid fattades cirka 40 nekande beslut om rörlighetsunderstöd för deltidsarbete. Allt som allt fattade arbetslöshetskassorna under motsvarande tid cirka 530 negativa beslut på ansökningar om rörlighetsunderstöd. 

I januari–juni 2017 betalade Folkpensionsanstalten rörlighetsunderstöd till cirka 490 personer. I januari–juni 2017 fattade Folkpensionsanstalten cirka 390 nekande beslut om rörlighetsunderstöd. Av Folkpensionsanstaltens statistik kan det inte specificeras hur många av de negativa besluten gällde deltidsarbete. 

Rörlighetsunderstödet finansieras med anslag som staten anvisar för finansiering av den inkomstrelaterade dagpenningens grunddel, grunddagpenningen och arbetsmarknadsstödet. 

2.1.3  2.1.3 Hur studier inverkar på rätten att få arbetslöshetsförmåner

Systemet med utkomstskydd för arbetslösa syftar till att säkerställa arbetslösa arbetssökandes ekonomiska möjligheter att söka arbete och förbättra deras förutsättningar för inträde eller återinträde på arbetsmarknaden genom att systemet ersätter de ekonomiska förluster som arbetslösheten orsakar. För utkomsten under heltidsstudier finns i första hand studiestödssystemet. För att en person ska ha rätt till antingen arbetslöshetsförmån eller studiestöd, definieras heltidsstudier så enhetligt som möjligt i lagen om utkomstskydd för arbetslösa och i lagstiftningen om studiestöd. 

Enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa har studerande på heltid inte rätt till arbetslöshetsförmåner. Som heltidsstudier betraktas studier där målsättningen är att avlägga yrkeshögskoleexamen, högre yrkeshögskoleexamen eller lägre eller högre högskoleexamen vid universitet. Dessutom betraktas som heltidsstudier gymnasiestudier när deras omfattning enligt lärokursen är sammanlagt minst 75 kurser samt gymnasiestudier som ordnas i internat. Studier vid vuxengymnasium betraktas i allmänhet som deltidsstudier. 

Om det inte är fråga om ovannämnda studier, betraktas studierna som heltidsstudier, om studiernas omfattning enligt studieplanen i genomsnitt är minst fem studiepoäng, tre studieveckor eller 4,5 kompetenspoäng per studiemånad. Utifrån studiernas omfattning avgörs bland annat huruvida yrkesstudier utgör heltidsstudier. 

Omfattningen av en yrkesinriktad grundexamen är 180 kompetenspoäng. Examen avläggs på basis av grundskolestudier inom cirka tre år. Omfattningen av handledande utbildning för grundläggande yrkesutbildning är 60 kompetenspoäng. Den handledande utbildningen genomförs under ett läsår. Om studeranden inte kan räkna tidigare studier till godo, betraktas inom systemet med utkomstskydd för arbetslösa både avläggande av yrkesinriktad grundexamen och handledande utbildning för grundläggande yrkesutbildning som heltidsstudier på grund av studiernas omfattning. 

Om det inte är fråga om ovannämnda högskole- eller gymnasiestudier och studiernas omfattning inte har dimensionerats i studiepoäng, studieveckor eller kompetenspoäng, betraktas studierna som heltidsstudier, när studiernas omfattning enligt undervisningsprogrammet är i genomsnitt minst 25 veckotimmar. 

En arbetssökande betraktas inte som studerande på heltid, om det på grundval av stadigvarande tid i arbete eller bedrivande av företagsverksamhet under studietiden kan anses att studierna inte utgör något hinder för att ta emot heltidsarbete. 

År 2016 gav arbets- och näringsbyråerna cirka 16 200 arbetskraftspolitiska utlåtanden enligt vilka den arbetssökande inte hade rätt till arbetslöshetsförmåner på grund av heltidsstudier. Utlåtandena gällde cirka 14 500 olika personer. Av statistiken går det inte att specificera till hur många arbetssökande det betalades arbetslöshetsförmån trots studier. Det är inte heller möjligt att med hjälp av statistiska uppgifter utreda hur många arbetssökande förlorade sin rätt till arbetslöshetsförmåner på grund av att deras yrkesstudier betraktades som heltidsstudier. 

2.2.1  2.2.1 Hur företagsverksamhet och sysselsättning i eget arbete inverkar på rätten att få arbetslöshetsförmåner

De utredningspersoner som arbets- och näringsministeriet tillsatte för att utreda rätten till utkomstskydd för självsysselsatta hade samrådsförfarande med en större grupp intresseorganisationer och myndigheter. Enligt utredningspersonernas utredning betraktades det som ett särskilt problem att den arbetssökande inte vet hur arbete som utförts i egenskap av företagare inverkar på rätten att få arbetslöshetsförmåner. Enligt utredningen beror bristen på korrekt information delvis på att saken är förenad med en massa föreställningar och felaktig information. Bedömningen av de arbetskraftspolitiska förutsättningarna i samband med företagsverksamhet på heltid och som bisyssla, som baserar sig på en helhetsprövning, och tolkningen i det specifika fallet gör enligt dem som blev hörda systemet komplicerat och gör det svårare att förutse om det föreligger rätt till utkomstskydd för arbetslösa. 

När det gäller företagsverksamhet i liten skala var systemet med utkomstskydd för arbetslösa enligt utredningspersonerna inte förenat med några större incitamentsproblem, om verksamheten inleds under heltidsarbete eller studier. Samtidigt arbete eller samtidiga heltidsstudier vid sidan av företagsverksamheten räcker för att visa att företagsverksamheten utgör en bisyssla och möjliggör betalning av jämkad arbetslöshetsförmån, när anställningsförhållandet eller studierna upphör. Samma möjlighet finns inte i en situation då en arbetslös person inleder företagsverksamhet. 

Företagsverksamhet som en arbetslös person inlett kan enligt arbets- och näringsbyråernas tillämpningspraxis betraktas som heltidssysselsättning som företagare även när inte ett enda uppdrag ännu utförts, om personen meddelar att han eller hon planerar omfattande företagsverksamhet. Detta baserar sig på att en liten arbetsinsats kan anses vara en omständighet som ingår i företagarrisken. I en sådan situation är avsikten inte att ersätta till exempel små inkomster med arbetslöshetsförmån. Det kan dock hända att det inte finns stort incitament att inleda företagsverksamhet, om det leder till att utkomsten minskar avsevärt. 

Arbets- och näringsbyrån kan bevilja startpeng för den som inleder företagsverksamhet på heltid. Startpengen är avsedd för att trygga försörjningen för den som blir företagare. Startpeng är ett stöd som beviljas enligt prövning och motsvarar till sin storlek grunddagpenningen. Åren 2017—2018 finansieras startpengen för arbetslösa av anslag som staten anvisat för finansiering av den inkomstrelaterade dagpenningens grunddel och arbetsmarknadsstödet. I fråga om dem som inte är arbetslösa beviljas startpeng från sysselsättningsanslagsmomentet 32.30.51 Offentlig arbetskrafts- och företagsservice (reservationsanslag, 2 år). 

Inledande av företagsverksamhet leder oftast till att utbetalningen av arbetslöshetsförmåner avbryts för den tid som arbets- och näringsbyrån behöver för att avgöra den arbetssökandes utkomstskyddsärende. Detta kan enligt utredningspersonerna bland annat medföra ett behov att ansöka om utkomststöd. 

Enligt utredningspersonernas syn är det svårt att i lagstiftningen eller i anvisningar som ges till arbets- och näringsbyråerna skapa sådana kriterier utifrån vilka det objektivt kan konstateras hur stor arbetsinsats som medförs av företagsverksamhet som en arbetslös person inleder. Enligt utredningspersonerna är det nästan omöjligt att visa att företagsverksamheten utgör bisyssla, när det inte finns en jämförelsegrund för hur sysselsättande verksamheten är. Inkomst som fås av företagsverksamheten är till exempel inte ett bevis på den arbetsinsats som verksamheten kräver. Det skulle också vara svårt att tillämpa förekomsten av en gällande försäkring enligt lagen om pension för företagare (1272/2006) eller den årsinkomst som fastställs när försäkringen tecknas som kriterier vid gränsdragningen, eftersom försäkringsskyldigheten och försäkringsnivåns förhållande till arbetsinsatsen varierar avsevärt mellan olika branscher. 

Även företagsverksamhet i mycket liten skala kan enligt utredningspersonerna erbjuda den arbetslösa personen en möjlighet till återinträde i arbetslivet. Utredningspersonerna ansåg att den arbetskraftspolitiska prövningen av huruvida verksamheten är heltidssysselsättning eller bisyssla bör minskas i samband med inledande av företagsverksamhet. Bedömningen bör enligt utredningspersonerna göras utifrån kriterier som kan verifieras, för att självsysselsättning som företagare ska vara så enkelt och sporrande som möjligt under arbetslöshet. Enligt utredningspersonernas syn ska målet vara ett tydligt, enkelt, förutsebart och rättvist system med utkomstskydd för arbetslösa och att systemet också upplevs som sådant. 

Enligt utredningspersonernas förslag skulle ovannämnda missförhållanden kunna försöka lösas så att företagsverksamhet som inletts av en arbetslös person under fyra månader betraktas som bisyssla och den arbetssökande bevarar sin rätt till arbetslöshetsförmåner under den tiden. För att säkerställa att systemet med utkomstskydd för arbetslösa är ekonomiskt hållbart, för att säkerställa jämlik konkurrens och för att skapa en sund grund för företagsverksamhet är det enligt utredningspersonerna motiverat att stödja nya företagares försörjning fram till dess att det kan antas att företagsverksamheten ger en tillräcklig försörjning för företagaren, dock högst tills företagsverksamheten etablerats. 

Utredningspersonerna ansåg också att det inte finns skäl att avstå från de grundläggande utgångspunkterna i systemet med utkomstskydd för arbetslösa. Avsikten med utkomstskyddssystemet är att tillförsäkra personens försörjning, när det behövs på grund av att heltidsarbete inte finns. Å andra sidan syftar systemet inte till att stödja olönsam företagsverksamhet och därigenom snedvrida marknaden. 

2.2.2  2.2.2 Rörlighetsunderstöd

Bestämmelserna om rörlighetsunderstöd i lagen om utkomstskydd för arbetslösa trädde i kraft vid ingången av 2017. På grund den ganska korta tid bestämmelserna varit i kraft finns det inte forskningsbaserad information om effekterna av bestämmelserna. Rörlighetsunderstödet har dock använts ganska lite under första delen av 2017. 

Arbetssökandenas regionala rörlighet kan ökas genom effektivare informationsförmedling än i nuläget om förmåner som beviljas till stöd för rörlighet. Regeringen beslutade effektivisera sin informationsförmedling vid sin s.k. halvtidsöversyn våren 2017. Utöver den intensifierade informationsförmedlingen kan den regionala rörligheten bland arbetslösa, vilket rörlighetsunderstödet syftar till, ökas genom att bredda användningsområdet för understödet till deltidsarbete vars genomsnittliga arbetstid understiger 18 timmar. 

Även riksdagens arbetslivs- och jämställdhetsutskott har tagit ställning till rörlighetsunderstöd som beviljas för deltidsarbete. Utskottet fäste i sitt betänkande (AjUB 13/2016 rd) med anledning av regeringspropositionen RP 209/2016 rd vikt vid att den föreslagna arbetstiden på 18 timmar inte lämpar sig för alla yrken. Utskottet nämnde undervisningsarbete som exempel. Utskottet ansåg det angeläget att bestämmelsen om rörlighetsunderstöd vid senare tillfälle förtydligas så att understödet kan beviljas också på andra grunder än antalet utförda arbetstimmar. 

I början av 2017 har det förekommit situationer där en arbetssökande flyttat till annan ort för att delta i utbildning som ordnats av arbetsgivaren och som förutsätts för att ett anställningsförhållande ska kunna ingås. I dessa situationer uppfylls inte förutsättningarna för rörlighetsunderstöd, om personen flyttar mycket tidigare än anställningsförhållandet inleds. Rörlighetsunderstöd bör kunna beviljas även i dessa situationer för att stödja regional rörlighet och trygga tillgången på arbetskraft. 

Rörlighetsunderstödet är för närvarande alltid lika stort, oberoende av om den arbetssökande använder rörlighetsunderstödet som ersättning för en lång arbetsresa eller för kostnader som föranleds av flyttningen till en annan ort. För att stödja rörlighet och göra stödet mer sporrande är det motiverat att ge mer ersättning än i nuläget för kostnaderna för flyttning till annan ort och för kostnaderna för särskilt långa arbetsresor, till exempel så att rörlighetsunderstödets storlek graderas. 

Speciellt i fråga om arbetssökande med familj kan rörlighetsunderstödet vara otillräckligt för att förmånen ska sporra till att söka arbete som finns längre bort från den nuvarande bostadsorten. Understödet kan göras mer sporrande genom att även försörjningsplikt beaktas i storleken på rörlighetsunderstödet. 

2.2.3  2.2.3 Hur studier inverkar på rätten att få arbetslöshetsförmåner

Yrkesutbildningen reformeras genom lagen om yrkesutbildning (531/2017), så att det nuvarande systemet med fristående examina i enlighet med lagstiftningen om vuxenutbildning samt sättet att avlägga grundexamen inom grundläggande yrkesutbildning slopas. Vid bedömningen av om yrkesutbildning utgör heltidsstudier beaktas att yrkesutbildningen görs enhetlig och att studievägarna blir allt mer individuella jämfört med nuläget. 

För att en person även i fortsättningen ska ha rätt till antingen arbetslöshetsförmån eller studiestöd, bör heltidsstudier definieras så enhetligt som möjligt i lagen om utkomstskydd för arbetslösa och i lagstiftningen om studiestöd. Dessutom bör studiestödet kvarstå som stödformen i första hand under tiden för frivilliga studier. 

Om studeranden inte kan räkna tidigare studier till godo, betraktas inom systemet med utkomstskydd för arbetslösa både avläggande av yrkesinriktad grundexamen och handledand utbildning för grundläggande yrkesutbildning som heltidsstudier på grund av studiernas omfattning. Utredningen av studiernas omfattning är dock besvärligt för den arbetssökande och medför administrativt arbete för arbets- och näringsbyrån. Ur synvinkeln för både den arbetssökande och arbets- och näringsbyrån är det motiverat att de nämnda studierna betraktas som heltidsstudier utan att studiernas omfattning behöver utredas. 

4.1.1  4.1.1 Hur företagsverksamhet och sysselsättning i eget arbete inverkar på rätten att få arbetslöshetsförmåner

Uppskattad enligt statistiska uppgifter är den ökning av arbetslöshetsförmånsutgifterna som ändringen medför sammanlagt cirka 15—18 miljoner euro per år. Statens andel skulle uppskattningsvis vara cirka sju miljoner euro, Arbetslöshetsförsäkringsfondens andel uppskattningsvis cirka 7—10 miljoner euro och arbetslöshetskassornas andel uppskattningsvis över en halv miljon euro per år. På grund av osäkerhetsfaktorer som är förknippade med både de kostnader som föranleds av ändringen och de kostnadsminskande effekter som beror på ändringen har det för genomförandet av ändringen föreslagits 10 miljoner euro i budgetpropositionen för 2018. 

År 2016 gavs arbetskraftspolitiska utlåtanden om heltidssysselsättning som företagare eller i eget arbete om cirka 8 000 arbetssökande. I fråga om cirka 4 600 arbetssökande hindrade det givna utlåtandet utbetalning av arbetslöshetsförmån fr.o.m. början av jobbsökningen, m.a.o. hade företagsverksamheten eller sysselsättningen i eget arbete troligtvis börjat före arbetslösheten eller anmälan som arbetssökande. För cirka 3 400 arbetssökande gällde det givna utlåtandet senare arbetslöshetstid, m.a.o. att företagsverksamheten eller det egna arbetet troligtvis påbörjats under arbetslöshet. I fråga om de ovannämnda 8 000 arbetssökandena hade uppskattningsvis cirka 200 personer en sådan situation att det saknar betydelse vid bedömningen av den föreslagna ändringens konsekvenser, eftersom företagsverksamheten varade kortare tid än två veckor. Nedan i denna konsekvensbedömning behandlas sysselsättning i eget arbete som en del av företagsverksamheten, utan att det görs skillnad mellan dessa. 

Om arbetslöshetsförmån under fyra månaders tid betalas till personer som inlett företagsverksamhet under arbetslöshet utan att det bedöms om företagsverksamheten är heltidssysselsättning eller bisyssla, kommer arbetslöshetsförmån att betalas uppskattningsvis till cirka 3 200 arbetssökande som för närvarande inte har rätt till förmån. Om arbetslöshetsförmån betalas till dessa personer under fyra månader, betalas det uppskattningsvis cirka 10—11 miljoner euro mer i arbetslöshetsförmån än för närvarande. I bedömningen har det beaktats att cirka 500 av dem som hade fått ett arbetskraftspolitiskt utlåtande som förhindrade utbetalning av arbetslöshetsförmåner, dvs. de som bedömningen baserar sig på, hade fått ett utlåtande som tillät utbetalning inom kortare tid än fyra månader. Dessutom har det beaktats att arbetssökande som betraktas som företagare på heltid indelas i dem som ansöker om inkomstrelaterad dagpenning eller grunddagpenning samt dem som ansöker om arbetsmarknadsstöd. Vidare har de genomsnittliga eurobeloppen för jämkade förmåner som betalats under tiden för företagsverksamet som bisyssla år 2016 beaktats. När det gäller inkomstrelaterad dagpenning har den genomsnittliga inkomstrelaterade dagpenningen för alla som fått förmånen på grundval av arbetslöshet också använts i bedömningen.  

Åren 2015 och 2016 har cirka 1 800 personer per år övergått från inkomstrelaterad dagpenning till startpeng. Eftersom startpengen till beloppet understiger den inkomstrelaterade dagpenningen, är det för dessa personer efter den föreslagna ändringen i princip ekonomiskt sett lönsamt att inleda företagsverksamhet och fortsätta ansöka om arbetslöshetsförmån i stället för startpeng. Vid ansökan om arbetslöshetsförmån gäller för arbetssökande dock de allmänna förutsättningarna för erhållande av arbetslöshetsförmåner, såsom skyldighet att söka och ta emot erbjudet arbete med hot om att förlora arbetslöshetsförmånen. 

Om alla som för närvarande övergår från inkomstrelaterad dagpenning till startpeng fortsätter att ansöka om inkomstrelaterad dagpenning efter att ha inlett företagsverksamhet, kommer det till denna del årligen att betalas uppskattningsvis 5—7 miljoner euro mer i inkomstrelaterad dagpenning än i nuläget. I verkligheten kan beloppet vara lägre, eftersom en del av dem som får inkomstrelaterad dagpenning sannolikt kommer att ansöka om startpeng trots den föreslagna ändringen. Detta beror på att startpengen inte är förenad med risk om att förmånen avbryts eller att förmånens storlek varierar. De arbetssökande som får låg inkomstrelaterad dagpenning och för vilka en eventuell jämkning av inkomsten från företaget skulle kunna leda till att den inkomstrelaterade dagpenningen understiger startpengen kanske fortfarande kommer att ansöka om startpeng. Inledande av företagsverksamhet med arbetslöshetsförmån kan i sin tur vara ett lockande alternativ därför att det inte är förenat med en motsvarande ansökningsprocess som startpeng. 

Startpeng beviljas i regel för sex månader åt gången. Även om man efter fyra månaders företagsverksamhet med arbetslöshetsförmån kan få startpeng, förutsätts det att verksamheten under de fyra månaderna har varit en bisyssla. Detta kan i viss grad minska viljan att inleda företagsverksamhet med arbetslöshetsförmån i stället för startpeng. Startpeng som betalas under sex månaders tid uppgår till cirka 4 180 euro. Den inkomstrelaterade dagpenning som betalas för fyra månader i ovannämnda bedömning varierar från cirka 5 580 euro till cirka 6 800 euro. Den som får genomsnittlig inkomstrelaterad dagpenning skulle få arbetslöshetsförmån till ett större belopp än startpeng. 

Ovannämnda konsekvenser bedöms tillsammans öka utgifterna för arbetslöshetsförmåner med cirka 15—18 miljoner euro per år som högst. Av detta ökar statens utgifter med uppskattningsvis cirka 7 miljoner euro, Arbetslöshetsförsäkringsfondens utgifter med uppskattningsvis cirka 7—10 miljoner euro och arbetslöshetskassornas utgifter med uppskattningsvis cirka en miljon euro per år. I bedömningen har inte beaktats att kommunerna delvis ansvarar för finansieringen av arbetsmarknadsstödet i fråga om arbetssökande som fått arbetsmarknadsstöd länge. Kommunerna finansierar 50 procent av arbetsmarknadsstödsutgifterna för dem som fått arbetsmarknadsstöd över 300 dagar och 70 procent av arbetsmarknadsstödsutgifterna för dem som fått arbetsmarknadsstöd över 1 000 dagar. Till den del som personer som hör till dessa grupper blir företagare, ökar också kommunernas utgifter för arbetsmarknadsstöd. Den ovan angivna uppskattningen av ökningen av statens utgifter kommer då på motsvarande sätt att vara mindre. 

Utöver ovannämnda 15—18 miljoner euro ökar arbetslöshetsförmånsutgifterna till den del som lagändringen lockar allt fler arbetslösa att inleda företagsverksamhet. Det är dock omöjligt att uppskatta antalet sådana personer. 

Ändringen syftar till att sänka tröskeln för inledande av företagsverksamhet. Underlättandet av påbörjandet av företagsverksamhet kan förkorta arbetslöshetsperioder och tidigarelägga inledandet av företagsverksamhet. Å andra sidan kan ändringen också leda till att arbetslöshetsförmån betalas längre tid än i nuläget, om personen till exempel blir mindre villig att söka arbete. 

Om arbetslöshetsförmån betalas till den arbetssökande under fyra månader i en sådan situation där arbetssökanden inte annars skulle ha rätt till förmånen på grund av företagsverksamhet på heltid, täcker de skatter som den nya företagaren i genomsnitt betalar på företagsinkomsten under ett år uppskattningsvis de utgifter som den föreslagna ändringen föranleder för de offentliga finanserna i fråga om en arbetssökande. Uppskattningen baserar sig på den genomsnittliga utbetalda jämkade arbetslöshetsförmånen under tiden för företagsverksamhet och den genomsnittliga jämkade företagsinkomsten under jämkningsperioden. I den uppskattade årsinkomsten har det antagits att företagsinkomsten är jämn under året och att förmånsinkomsten är ovannämnda jämkade förmån under fyra månader, varefter förmånen inte längre betalas. Beräkningen är riktgivande. 

Dessutom betalar personen indirekta skatter, när personens inkomster och den allmänna ekonomiska aktiviteten ökar. Det går dock inte att på ett tillförlitligt sätt bedöma effektens storlek och det hur många personer som behövs för att täcka de ovan beskrivna uppskattningarna av ökade kostnader. Nyttan för den offentliga ekonomin uppkommer på lång sikt. Det är inte möjligt att bedöma om det genom reformen uppstår så mycket äkta ny företagsverksamhet att den inom någon tidsram skulle täcka den direkta ökningen av förmånsutgifterna och förlusteffekten. 

Ovannämnda uppskattningar baserar sig på statistiska uppgifter för 2016. De centrala personvolymerna och använda uppgifterna om genomsnittliga utbetalda förmåner ändras årligen, oberoende av den ändring som föreslås i denna proposition. Därför är uppskattningarna riktgivande. Dessutom är ändringen förenad med faktorer vars effekter inte kan bedömas kvantitativt. Det är över huvud taget inte möjligt att bedöma i vilken grad ändringen stöder företagsverksamhet som även annars skulle inledas och i vilken grad ändringen leder till att helt ny företagsverksamhet inleds. 

För arbetslösa arbetssökande blir det lättare att inleda företagsverksamhet, eftersom ekonomiskt stöd vid inledandet av verksamheten kan fås genom ett lättare anmälningsförfarande än ansökan om startpeng. Eftersom det vid inledandet av företagsverksamhet inte bedöms om företagsverksamheten är heltidssysselsättning eller bisyssla, är lämnandet av redogörelser lättare än tidigare också för dem som ansöker om arbetslöshetsförmåner. 

Ändringen syftar till att öka antalet nya företagare och därigenom den ekonomiska aktiviteten. Det antas att företag grundas mest inom sådana branscher där det inte behövs höga ekonomiska investeringar och där tröskeln för inledande av företagsverksamhet också annars är låg. Detta kan öka konkurrensen inom sådana branscher. Den offentliga finansieringen uppskattas vara i genomsnitt cirka 5 600—6 800 euro under fyra månaders tid för dem som får inkomstrelaterad dagpenning. För dem som får arbetsmarknadsstöd uppgår förmånen till cirka 2 800 euro. Startpengen, som oftast beviljas för sex månader, är cirka 4 200 euro under sex månader. Arbetslöshetsförmån är skattepliktig inkomst och dess storlek påverkas av en eventuell inkomst från företagsverksamheten. 

Med beaktande av att arbetslöshetsförmånen åtminstone till största delen kommer att användas till levnadskostnader och inte till kostnader för inledande av företagsverksamhet, bedöms den föreslagna ändringen inte snedvrida konkurrensen mellan småföretagare. Dessutom är förmånen som betalas i form av arbetslöshetsförmån under fyra månader inte så stor att den i betydande grad bedöms påverka priskonkurrensen mellan företag. Å andra sidan kan ändringen öka konkurrensen genom att för fler än i nuläget möjliggöra inledande av företagsverksamhet som ett alternativ till arbetslöshet. 

Företagare kan i vissa situationer ha möjlighet att påverka den tidpunkt då företagsverksamheten ger inkomst. Om företagsverksamhet som en arbetssökande bedriver betraktas som bisyssla och den arbetssökande ansöker om arbetslöshetsförmån också efter de fyra månaderna, beaktas inkomsten från företagsverksamheten senare i storleken av den arbetslöshetsförmån som betalas. I andra situationer kan möjligheten att arrangera företagsinkomsten lämna en möjlighet till missbruk. Det är inte möjligt att bedöma hur stor risken är. 

4.1.2  4.1.2 Rörlighetsunderstöd

Rörlighetsunderstödet har varit en förmån som sökts och beviljats jämförelsevis lite. I januari–juni 2017 betalade arbetslöshetskassorna och Folkpensionsanstalten ut rörlighetsunderstöd till ett sammanlagt belopp av cirka 1,4 miljoner euro. De föreslagna ändringarna ökar utkomstskyddsutgifterna för staten, men ökningen bedöms inte vara betydande. Detta beror på att ändringarna bedöms gälla en relativt begränsad grupp av arbetssökande och på att ändringarna kan medföra kortare arbetslöshetsperioder. 

Graderingen av rörlighetsunderstödets storlek kan öka den regionala rörligheten och beloppet av rörlighetsunderstöd som betalas. Dessutom kommer en del av dem som ansöker om understöd, till vilka understödet i nuläget betalas utan förhöjning, i fortsättningen att få understöd till ett större belopp. 

Beaktandet av barnförhöjningen i rörlighetsunderstödet samt utvidgningen av rörlighetsunderstödet så att det även gäller utbildning relaterad till mottagande av arbete har samma inverkan som den graderade förhöjningen av rörlighetsunderstödet. Det kan inte utifrån statistiska uppgifter bedömas hur många av dem som i nuläget fått rörlighetsunderstöd har bott på över 200 kilometers avstånd från den mottagna arbetsplatsen eller hur många som skulle ha varit berättigade till barnförhöjning. Utifrån statistik går det inte heller att bedöma hur många av deltagarna i utbildning skulle ha varit berättigade till rörlighetsunderstöd. Antalet uppskattas dock vara litet. Det går inte heller att bedöma till vilka delar ändringarna ökar antalet personer som ansöker om rörlighetsunderstöd. 

Regeringen har beslutat om intensifierad informationsförmedling om rörlighetsunderstöd. Detta kan tillsammans med de ändringar som föreslås i denna regeringsproposition öka arbetssökandenas regionala rörlighet och utbetalningen av rörlighetsunderstöd. Det är dock i praktiken omöjligt att göra en tillförlitlig bedömning av effekten i euro. 

Av arbetslöshetsförmån som betalas till arbetssökande finansierar staten en del som motsvarar grunddagpenningen, med andra ord samma eurobelopp som för närvarande betalas i form av rörlighetsunderstöd. Staten finansierar också barnförhöjningarna och den s.k. förhöjningen under aktiv tid. Fastän rörlighetsunderstödet höjs på det föreslagna sättet, kan statens utgifter minska, om den regionala rörligheten ökar och leder till att arbetssökande får sysselsättning. 

4.1.3  4.1.3 Hur studier inverkar på rätten att få arbetslöshetsförmåner

Den ändring som gäller betraktandet av studier som heltidsstudier minskar utkomstskyddsutgifterna för staten, Arbetslöshetsförsäkringsfonden och arbetslöshetskassorna i fråga om vissa sådana arbetssökande som bedriver studier som leder till yrkesinriktad grundexamen enligt lagen om yrkesutbildning eller som är i handledande utbildning för yrkesutbildning eller i utbildning som handleder för arbete och ett självständigt liv. 

Ändringen gäller endast sådana arbetssökande som bedriver ovannämnda studier och vars studier för närvarande betraktas som deltidsstudier därför att till exempel tidigare slutförda studier genom tillgodoräknande har dragits av den arbetsinsats som studierna kräver. Det finns inte statistisk information om de arbetssökande som uppfyller dessa kriterier och som ansöker om arbetslöshetsförmåner. Antalet uppskattas dock vara litet. 

Merparten av dem som passerat läropliktsåldern och som genomför studier enligt lagen om grundläggande utbildning är invandrare. Om en invandrare uppfyller de förutsättningar för stödjande av frivilliga studier med arbetslöshetsförmån som anges i lagen om främjande av integration, torde studierna även framöver stödjas med arbetslöshetsförmån, på motsvarande sätt som i nuläget. Ändringen bedöms inte medföra ändringar i utkomstskyddsutgifterna till denna del.