2.1.2.1  Statistik över och studier av våld i nära relationer och medling vid sådant våld

Statistik och studier av våld i nära relationer

Våld i nära relationer är ett allvarligt och tämligen allmänt problem i Finland. De våldsbrott i parförhållanden och nära relationer som myndigheterna fick kännedom om år 2021 hade 10 900 offer. THL:s statistikrappoort 43/2023, Våld i nära relationer 2021. 29.6.2023, s. 3. Våld i nära relationer är dock i stor utsträckning dold brottslighet: enbart en bråkdel av dem som utsatts för våld i nära relationer har tagit kontakt med en läkare, polisen eller andra tjänster.  

Enligt statistiken är våld i nära relationer oftast våld som äger rum i nuvarande eller tidigare parförhållanden och det riktar sig mot kvinnor. 34 procent av kvinnorna och 18 procent av männen hade någon under livet drabbats av fysiskt våld eller hot om sådant i ett parförhållande. Därtill hade 49 procent av kvinnorna och 42 procent av männen drabbats av psykiskt våld i ett parförhållande och 11 procent av kvinnorna och 2 procent av männen av sexuellt våld. Shemeikka, Riikka — Ramadan, Farid — Alitalo, Erna — Sihvonen, Ari-Pekka — Lindroos, Maria — Laine, Emma — Kemppainen, Jaana — Kommeri, Hanna — Pietilä, Piia — Salakka, Ilja, Lähisuhde-väkivallan sovittelu: Yleiset piirteet ja osapuolten kokemukset prosessista. Publikationsserien för statsrådets utrednings- och forskningsverksamhet 2023:11, Statsrådets kansli, Helsingfors 2023 (nedan VN TEAS), s. 18. 34 procent av kvinnorna och 18 procent av männen hade upplevt fysiskt våld, hot om sådant eller sexuellt våld av den nuvarande partnern eller en tidigare partner. Attila, Henna — Keski-Petäjä, Miina — Pietiläinen, Marjut — Lipasti, Laura — Saari, Juhani — Haapakangas, Kimmo, Sukupuolistunut väkivalta ja lähisuhdeväkivalta Suomessa 2021 – Loppuraportti. Statistikcentralen, Helsingfors 2023, s. 17. 

Enligt en färsk statistikrapport var 75 procent av de myndiga offren för våld i nära relationer kvinnor och 77 procent av de misstänkta var män. THL:s statistikrapport 43/2023, s. 3. Å andra sidan hade kvinnor och män enligt en enkätundersökning från år 2010 utsatts för våld av den nuvarande partnern nästan lika ofta. Det fanns dock skillnader i våldsformerna: kvinnorna hade oftare blivit greppade, strypta och hindrade att röra sig, männen hade å sin sida oftare fått hårda föremål slängda på sig och blivit örfilade. Kvinnorna hade utsatts för två gånger mer våld av en tidigare partner än männen. Heiskanen Markku — Ruuskanen Elina, Tuhansien iskujen maa. Miesten kokema väkivalta Suomessa. Europeiska institutet för kriminalpolitik, verksamhet i anslutning till Förenta Nationerna (HEUNI), Publikationsserie Nr 66, Webbpublikation, Helsingfors 2010, s. 45–46. Därtill har det iakttagits att de som utövat våld i ett parförhållande och dess offer ofta är samma personer. Tanskanen Maiju — Aaltonen Mikko, Social correlates of specialized versus versatile offending pat-terns in intimate partner violence: A register-based study in Finland. Journal of Criminal Justice 81, 2022, s. 8. 

Av de fall av familjevåld och våld i nära relationer vilka drabbat vuxna år 2020 hade omkring 50 procent ägt rum mellan gifta makar eller sambor och omkring 25 procent mellan tidigare gifta makar eller sambor. Omkring 75 procent av våldet i nära relationer mot vuxna handlar om misshandel och omkring 20 procent om olaga hot. Finlands officiella statistik (FOS) (2021), Statistik över brott och tvångsmedel. ISSN=2342-9151. 15 2020. Statistikcentralen, Helsingfors 2020 Tillgänglig på adressen: https://www.stat.fi/til/rpk/2020/15/rpk_2020_15_2021-06-01_tie_001_fi.html 

Våld i nära relationer påverkar därtill också till exempel barn som tvingas bevittna våld mellan deras vårdnadshavare. Forskningen har visat att barn som utsatts för våld har ökad risk för hälso- och andra problem. Siltala, Heli — Hisasue, Tomomi — Hietamäki, Johanna — Saari, Juhani — Laajasalo, Taina — October, Martta — Laitinen, Hanna-Leena — Raitanen, Jani, Lähisuhdeväkivallasta aiheutuva palveluiden käyttö ja kustannukset terveys-, sosiaali- ja oikeuspalveluissa. Statsrådets kanslis publikationsserie 2022:52, Statsrådets kansli, Helsingfors 2022; Nipuli, Suvi, Processer för ingripande i och förebyggande av våld i nära relationer — God praxis för arbetet mot våld i nära relationer etableras i strukturen. Social- och hälsovårdsministeriets rapporter och promemorior 2019:55. 

Det typiska för våld i nära relationer är att det är återkommande. Till exempel hade 20 procent av offren i de fall av våld i nära relationer som kommit till myndigheternas kännedom år 2020 under ifrågavarande år fallit offer för våld i nära relationer mer än en gång, SYKE 2020. och enligt den utredning som gjorts år 2016 kom drygt en fjärdedel av hemlarmen till adresser, till vilka polisen hade minst två uppdrag som gällde familjevåld eller våld i nära relationer under ett halvt år. Fagerlund, Monica, Lähisuhdeväkivalta poliisin perheväkivaltatehtävillä. Polisyrkeshögskolans rapporter 123 2016, s. 54. Lite över 80 procent av offren för upprepat våld var kvinnor år 2020. SYKE 2020. 

Enligt studierna är det typiskt att våld i nära relationer kommer till myndigheternas kännedom först då det pågått under en lång tid. När offret och förövaren står varandra nära, är offrets tröskel att berätta om våldet till utomstående hög. Detta understryks ytterligare, om offret på något sätt är beroende av förövaren. VN TEAS, s. 16. Studierna har visat att personer med funktionsnedsättning och personer med andra funktionsvariationer oftare än den övriga befolkningen utsätts för våld i nära relationer. Luoma, Minna-Liisa — Valtokari, Maria — Väre, Anna — Holm, Marja — Sainio, Päivi — Ervasti, Eetu —Vuorenmaa, Maaret — Hiekkala, Sinikka — Leppäjoki-Tiistola, Sanna — Heini, Annina — Purhonen, Sanni, Förekomsten av våld i nära relationer bland personer med funktionsnedsättning och tillgången till tjänster: kvantitativ och kvalitativ studie. Publikationsserien för statsrådets utrednings- och forskningsverksamhet 2022:24, Statsrådets kansli, Helsingfors 2022, s. 104. 

Familjevåld mot barn är en form av våld i nära relationer. År 2022 fick myndigheterna kännedom om omkring 2 400 fall där en förälder hade riktat våld mot ett eget minderårigt barn. Detta var omkring sju procent mer än ett år tidigare. Därtill är förövaren någon annan än barnets förälder i omkring 300 fall av våld i nära relationer. Statistikcentralen, Antalet fall av familjevåld som kommit till myndigheternas kännedom och där sambon var gärningsperson ökade med 21,2 procent år 2022. Meddelande 5.10.2023. Tillgänglig på adressen https://stat.fi/julkaisu/cl8lc4yhfm4e60dukctz741r7 

Andra former av våld i nära relationer än våld mellan nuvarande eller tidigare partner och familjevåld mot barn har undersökts mindre. Våld mellan syskon har utretts till exempel med enkäter om ungdomsbrottslighet, enligt vilka egna syskon oftast riktade fysiskt våld mot unga personer år 2020 och våldet mellan syskon var vanligare i gärningar mot flickor än mot pojkar. Kaakinen, Markus — Näsi, Matti, Nuorten rikoskäyttäytyminen ja uhrikokemukset 2020. Helsingsfors universitet, Statsvetenskapliga fakulteten, Institutet för kriminologi och rättspolitik, Översikter 47/2021, s. 19. 

Våld mellan syskon är för egen del förknippat med hedersrelaterat våld, som kan avse psykiska eller sociala påtryckningar eller användning av fysisk kraft i situationer där en person eller grupp misstänks för att ha kränkt moraliska principer och används för att försöka förklara och rättfärdiga återställande av familjens, släktens eller gemenskapens heder. Ämnet har inte egentligen alls undersökts ännu i Finland, men utifrån statistiken från år 2021 berör hedersrelaterat våld i synnerhet personer med utländsk bakgrund. Sammanlagt 17 procent av personer med utländsk bakgrund hade sammanräknade upplevelser eller iakttagelser av hedersrelaterat våld och 8 procent hade egna upplevelser, medan sammanlagt 7 procent av personerna med finländsk bakgrund hade erfarenheter eller iakttagelser och 2 procent hade egna erfarenheter. Attila et al. 2023, s. 103. 

Också våld av vuxna mot deras föräldrar eller mor- eller farföräldrar har undersökts i låg grad. Enligt statistiken mottogs dock år 2022 information om sammanlagt 275 fall, där en myndig person riktat våld mot en egen förälder som fyllt 60 år. Samma år mottogs information om sammanlagt 29 fall, där en myndig person riktat våld mot en egen mor- eller farförälder som fyllt 60 år. Statistikcentralen, Statistik över brott och tvångsmedel, 13rc – Offer för familjevåld och våld i nära relationer som kommit till myndigheternas kännedom efter kön, ålder, brottsrubricering, förhållande, boendeform och anmälningsår, 2009–2022. 

Statistik över och studier av medling vid våld i nära relationer

THL publicerar årligen statistik över medling enligt medlingslagen. Den innehåller information också om medling vid våld i nära relationer. THL:s medlingsstatistik redogör dock enbart för de ärenden som hänvisats till medling. Medling inleds inte i alla ärenden som hänvisats till medling och till exempel antalet initiativ till medling som gäller våld i nära relationer redogör inte direkt för hur många fall av våld i nära relationer som sist och slutligen medlats. VN TEAS, s. 49–50. 

Uppsåtliga brott mot liv och hälsa har statistikförts som våldsbrott i nära relationer i medlingsstatistiken. Misshandelsbrott är de vanligaste av dessa. Från och med år 2022 har statistikföringen av våld i nära relationer gjorts mer mångsidig på så sätt att Statistikcentralen som våldsbrott i nära relationer har börjat statistikföra också vissa andra brott i nära relationer, såsom frihetsberövande och olaga hot. Däremot har våldtäkter och rån också i nära relationer statistikförts i de separata klasserna sexuella brott och egendomsbrott, med andra ord inte som våldsbrott i nära relationer. Deras andel av alla brott som hänvisats till medling är dock väldigt liten och det finns inte information om i vilken omfattning denna andel medlats. 

Enligt THL togs omkring 10 000 initiativ till medling vid brott och tvister och de gällde sammanlagt omkring 13 500 ärenden. THL:s statistikrapport 63/2023, Medling i brott och tvistemål 2022, 17.11.2023. Antalet brott och tvister som hänvisats till medling ökade med drygt 2 procent jämfört med året innan. Av våldsbrotten i nära relationer hänvisades 2 663 fall till medling (föregående år 2 478 fall), vilket var omkring 20 procent av alla brott som hänvisats till medling. Av alla ärenden som hänvisats till medling var omkring 54 procent våldsbrott och omkring 36 procent av de våldsbrott som hänvisats till medling var brott mot liv och hälsa i nära relationer.  

Sammanlagt 4 095 brott och tvister som hänvisades till medling år 2022 klassificerades som brott som ägt rum i nära relationer, vilket motsvarade omkring 30 procent av alla brott och tvister som hänvisats till medling. Det bör noteras att dessa siffror också omfattar andra initiativ som statistikförts i den kategori som gäller våldsbrott i nära relationer. Av de brott och tvister som ägt rum i nära relationer år 2022 var 65 procent våldsbrott mot liv och hälsa enligt 21 kap. i strafflagen, vilka granskas som en separat huvudkategori bland brotten i nära relationer. Av alla brott och tvister som ägt rum i nära relationer var 32 procent andra brott än våldsbrott enligt 21 kap. i strafflagen och de återstående 2,6 procenten var tvistemål. 

I de våldsbrott i nära relationer som gäller liv och hälsa och som hänvisats till medling var brottsrubriceringen så gott som uteslutande misshandel eller lindrig misshandel. Tillsammans stod de för omkring 64 procent av alla brott och tvister där gärningen ägt rum i en nära relation. Vissa fall av grov misshandel i nära relationer hänvisades också till medling, men dessa utgjorde mindre än en procent av alla brott och tvister som omfattade en gärning som begåtts i en nära relation och som hänvisats till medling. Bland de andra brotten i nära relationer än brott mot liv och hälsa enligt 21 kap. i strafflagen var frihetsberövande och olaga hot de vanligaste. Därtill togs initiativ till medling för stöldbrott, hemfridsbrott, skadegörelse och ärekränkning i nära relationer. 

Av de misstänkta i alla brott som hänvisats till medling var 74 procent män och 26 procent kvinnor. Av de misstänkta i våldsbrott i nära relationer var 71 procent män och 29 procent kvinnor. 

År 2022 tog polisen initiativet i 88 procent av de våldsbrott i nära relationer som hänvisades till medling. De återstående initiativen till medling vid våldsbrott i nära relationer togs av åklagaren. Med andra ord kommer merparten av initiativen till medling vid våld i nära relationer från polisen. När det handlar om ett annat brott i nära relationer än ett brott som omfattar allvarligt våld, kan däremot till exempel också en part självmant ta initiativet till medling. 

Ett positivt beslut om inledande av medling, det vill säga att medling inleddes, fattades i omkring 60 procent av de brott som gäller liv och hälsa enligt 21 kap. i strafflagen vilka hade hänvisats till medling. Ett negativt beslut fattades å sin sida i cirka 31 procent av fallen, vilket innebär att medling inte inleddes trots att fallet hade hänvisats till medling. I fråga om andra brott i nära relationer var beslutet positivt i omkring 53 procent av fallen och negativt i omkring 42 procent av fallen. Orsaken till det negativa beslutet var för det mesta att samtycke till medling inte getts. 

I medlingen nåddes en överenskommelse i omkring 70 procent av våldsbrotten i nära relationer för vilka ett positivt beslut om inledande av medling fattats. Med andra ord uppnåddes förlikning i sammanlagt omkring 1 000 våldsbrott i nära relationer år 2022. Medlingen avbröts å sin sida i omkring 11 procent av fallen och orsaken var oftast att den ena parten återkallade sitt samtycke till medling. Omkring 2 procent av medlingarna vid våldsbrott i nära relationer slutade utan överenskommelse. 

Enligt 3 § 1 mom. i medlingslagen får medling inte ske i brott mot minderåriga, om offret på grund av brottets art eller sin ålder är i behov av särskilt skydd. När medlingslagen stiftades ansåg riksdagens lagutskott att det inte finns skäl att behandla sexualbrott mot barn och misshandelsbrott mot väldigt unga barn i medlingsförfarandet. LaUB 13/2005 rd, s. 6. De våldsbrott där vuxna riktat våld mot egna minderåriga barn har utifrån informationen från medlingsbyråerna medlats i en omfattning på sammanlagt några tiotal fall per år på riksomfattande nivå. I dessa fall har offret i allmänhet nästan nått myndighetsåldern och våldet har varit av lindrig karaktär och eventuellt ömsesidigt. Därtill har offret i regel varit i sällskap av en intressebevakare eller socialarbetare vid medlingen.  

De allmänna särdragen för medling vid våld i nära relationer och parternas erfarenheter av medlingsprocessen och dess konsekvenser har utretts i det nyligen publicerade verket ”Medling vid våld i nära relationer: Allmänna drag och parternas upplevelser av processen” (Publikationsserie för statsrådets utrednings- och forskningsverksamhet 2023:11, nedan VN TEAS-utredningen ). Materialet för VN TEAS-utredningen utgjordes av fall av medling vid brott i nära relationer i databasen SOPU, som administreras av THL, vilka uppgick till tusentals fall, och intervjuer med och en enkät till parterna i medling. De genomförda intervjuerna uppgick sammanlagt till 11 och 25 personer besvarade enkäten.  

Enligt VN TEAS-utredningen gjordes en överenskommelse väldigt ofta, i 91 procent av fallen, i de ärenden som tagits upp för medling och i vilka ett avbrottsbeslut inte fattas och för vilka det i databasen SOPU därtill antecknats om en överenskommelse gjorts eller inte mellan parterna. Ersättningar hade antecknats i överenskommelsen i omkring 66 procent av de ärenden som tagits upp för medling. I största delen av överenskommelserna hade en eller två ersättningsformer antecknats och de vanligaste ersättningsformerna var begäran om ursäkt (35 procent), överenskommelser om beteendet (28 procent) eller ekonomiska ersättningar (7 procent). Enligt VN TEAS-utredningen hade största delen av överenskommelserna också uppfyllts, det vill säga att överenskommelsen vid medlingen hade hållits. VN TEAS, s. 56–59. Medlingsöverenskommelserna följs i allmänhet i 3–6 månader. Uppföljningen genomförs i praktiken på så sätt att medlingsbyrån är i kontakt med parterna och byrån ställer frågor om hur överenskommelsen iakttagits. Det bör dock noteras att uppföljningen efter medlingen är frivillig och att alla medlingsöverenskommelser inte följs upp.  

Slutsatsen av VN TEAS-utredningen var att medlingsprocessen i regel fungerar väl. Största delen av dem som svarade på intervjun eller enkäten hade varit ytterst motiverade till medlingen och fått bra information om den och ingen hade upplevt påtryckningar till att delta i medlingen. Materialet från SOPU-databasen visade att möjligheten att vägra att delta i eller avbryta medling utövas. Därtill upplevde alla personer som intervjuats och svarat på enkäten att medlingsmötena var nyttiga och att medlarna var skickliga och svarspersonerna ansåg att deras synpunkt hade blivit hörd. Så gott som alla tyckte att det var bra att deras fall medlades och de rekommenderade medling. Deltagarna var nöjda med slutresultatet och de fann det rättvist. Medlingen gav redskap för att förebygga våld och våldet hade upphört eller minskat i relation. VN TEAS, presentationsblad. Utifrån enkät- och intervjumaterialet är därtill hänvisningen till tjänster i samband med medling bra. VN TEAS, s. 90. 

Materialet omfattade dock också personer som var missnöjda med medlingen och upplevde att slutresultatet av medlingen var orättvist. Enligt dem fanns det brister i medlarnas förmåga att styra processen eller att bemöta den ena parten. VN TEAS, presentationsblad. 

Därtill har THL och medlingsbyråerna från och med år 2022 samlat in klientfeedback av medlingsparterna med ett enkätformulär. Feedbacken har varit tämligen positiv och feedbacken på medling vid våld i nära relationer har varit ännu positivare än medling som gäller andra ärenden. THL Rapporter, Feedback på medling, tillgänglig på adressen: https://www.thl.fi/sopu/Sovittelupalvelun-palautteet.html 

I en finländsk studie av medling vid våld i parförhållanden från år 2015 utreddes erfarenheterna av medling hos offer för våld i parförhållanden. För studien intervjuades tio personer som drabbats av våld i nära relationer och som deltagit i medling. Intervjuobjekten utgjordes av nio kvinnor och en man. Offren för våld skiljde sig från varandra i fråga om hur länge våldet pågått i relationen, hur traumatiserande det upplevdes vara och om våldet var ensidigt eller ömsesidigt. Offrens orsaker att delta i medling varierade enligt dessa omständigheter. En del önskade framför allt att partnern inser följderna av sina gärningar, en del var rädda för en eventuell rättegång och att våldet förvärras till följd av en sådan. En del var också rädda för förövarens välbefinnande. En del upplevde å sin sida att medling var ett bra alternativ, eftersom en överenskommelse redan gjorts med partnern i ärendet. Honkatukia, Päivi, Restorative justice and partner violence: Victims' view of Finnish practice. I verket Vanfraechem, Inge — Bolívar Fernández, Daniela — Aertsen, Ivo (red.), Victims and restorative justice, Routledge 2015, s. 107—125. 

I studien lyftes det fram att diskussionssituationen ur medlarens synvinkel kunde verka vara balanserad, även om offret framför allt hade försökt undvika att provocera förövaren. En del av intervjuobjekten konstaterade att man borde slopa målet om att förlåta, eftersom förlåtelse i värsta fall kan vara en del av våldsspiralen i parförhållandet. 

Slutsatsen av studien var att en del av offren upplevde att de blivit hörda och bemötta. I medlingen hade man respekterat deras önskemål och medlingen hade varit till nytta för dem. Däremot upplevde de offer för våld i nära relationer vilka utsatts för så kallad tvingande kontroll att deras rättigheter inte tillgodosetts och de ansåg att deras skyddsbehov inte tillmötesgåtts. Efter medlingen hade de inte längre orkat fortsätta straffprocessen. 

Ämnet har undersökts också i avhandlingen i samhällsvetenskaper ”Parisuhdeväkivallan sovittelu Suomessa” (ung. Medling vid våld i parförhållanden i Finland). Qvist, Tiina, Parisuhdeväkivallan sovittelu Suomessa. Lapplands universitet, samhällsvetenskapliga fakulteten 2019. Materialet i avhandlingen utgjordes av bland annat enkäter till medlingsbyråerna och vissa organisationer som arbetar med våld, överenskommelsehandlingarna i 146 olika fall av våld i nära relationer, intervjuer av sakkunniga på medlingsbyråerna och en intervju av ett offer som deltagit i medlingsförfarandet.  

I avhandlingen anses det att konflikten returneras för att utredas av parterna vid medling vid våld i nära relationer, varför ett våldsbrott i ett parförhållande tar form av en bilateral konflikt mellan medlingsparterna. I detta fall ställs offret till ansvar för våldet och lämnas utan skydd. Enligt avhandlingen borde man i stället för att utveckla hänvisningen till medling utveckla hjälp- och stödtjänsterna för parterna. I avhandlingen anses att medling i fall av våld i parförhållanden inte under några som helst omständigheter ska ersätta straffprocessen. 

Det finns också internationella studier av medling vid våld i nära relationer. I en färsk studie från Förenta staterna observerades att i de delstater där metoder inom reparativ rättvisa användes – vilka omfattar medling – hade offren för våld i nära relationer bättre psykisk hälsa jämfört med offren i de delstater där detta inte var fallet. Sharpless, Laurel — Kershaw, Trace — Willie, Tiara C., Associations between state-level restorative justice policies and mental health among women survivors of intimate partner violence. Mental Health 2, 100085, 2022. Bedömningen av betydelsen av studiens resultat blir dock svårare av att man i den inte preciserat vilka slags metoder inom reparativ rättvisa som använts i delstaterna och i vilken utsträckning. Laajasalo, Taina — Hietamäki, Johanna — Elonheimo, Henrik, Lähisuhdeväkivallan sovittelun vaikutukset tutkimustiedon valossa. Institutet för hälsa och välfärd 2024. I en internationell kvalitativ studie har man också behandlat eventuella olägenheter av reparativ rättvisa eller anknutna negativa erfarenheter i fall av våld i nära relationer. Som exempel på detta har man nämnt offrets erfarenheter av äventyrad säkerhet eller ny viktimisering eller deltagande utifrån tvång eller påtryckningar, ”tomma” löften eller ursäkter från förövaren eller å andra sidan en möjlighet att förövaren förnedrades. Barocas, Briana — Avieli, Hila — Shimizu, Rei, Restorative Justice Approaches to Intimate Partner Violence: A Review of Interventions. Partner Abuse Vol 11 Issue 3, 2020, s. 318—349. Det finns också kvalitativa studier där offren för våld i nära relationer förordar medlingspraxis Martinez, Gema V., Dancing the legal prohibition of restorative justice in intimate partner violence against women: flamenco beats as encounter. International Journal of Restorative Justice, Vol 5(3), 2022. och upplever att medlingen varit till nytta för dem Hargovan, Hema, Doing justice differently: Is restorative justice appropriate for domestic violence? Acta Criminologica, Conference Special Edition 2, 2010, s. 25–41. .  

Medlingens konsekvenser för återfallsbrottslighet har utretts i olika studier som gjorts i Förenta staterna. I en randomiserad kontrollerad studie observerades att modellen med reparativ rättvisa förhindrade återfallsbrottslighet av personer som gjort sig skyldiga till våld i nära relationer lika effektivt som vid traditionell rehabilitering av förövare av våld. Mills, Linda G. — Barocas, Briana — Butters, Robert P. — Ariel, Barak, A randomized controlled trial of restorative justice-informed treatment for domestic violence crimes. Nature Human Behaviour 3, 2019, s. 1284—1294. Å andra sidan hade medling inte någon inverkan på återfallsbrottslighet enligt studien. Davis, Robert C., The Brooklyn mediation field test. Journal of Experimental Criminology 5, 2009, s. 25—39. Tillämpligheten på finländska förhållanden av dessa studier som gjorts i Förenta staterna begränsas dock av att de modeller inom reparativ rättvisa som används i medling vid våld i nära relationer varierar i olika länder och många modeller avviker från praxis i Finland. Laajasalo et al. 2024. 

Polisens och åklagarens kriterier för att hänskjuta våldsbrott i nära relationer till medling

Polisens och åklagarens praxis och grunder för att hänskjuta våldsbrott i nära relationer till medling utreddes år 2017 med en enkät som sändes till poliser och åklagare. Resultaten av enkäterna har beskrivits i utredningen ”Medling vid våldsbrott i nära relationer – Nuläge och utvecklingsförslag” (THL:s arbetspapper 2/2019). 

Av poliserna mottogs 57 svar och svarspersonerna företrädde alla polisinrättningar i Finland. Av de poliser som besvarade enkäten berättade 88 procent att de hänskjuter våldsbrott i nära relationer till medling. De poliser som inte hänsköt våldsbrott i nära relationer till medling, motiverade detta bland annat med att beslutet om hänvisning till medling enligt dem i högre grad hör till åklagaren. 

Ungefär en tredjedel av de poliser som besvarade enkäten meddelade att de hänvisar våldsbrott i nära relationer till medling efter att förundersökningen slutförts, en tredjedel då förundersökningen pågår och 26 procent med undersökningsanmälan. Kriterierna för hänvisning till medling varierade. De vanligaste grunderna för bedömningen av förutsättningarna för medling var bägge parters vilja att delta i medling (45 omnämnanden), brottets allvarsgrad (36 omnämnanden), brottsrubriceringen (35 omnämnanden), risken för att våldet förnyas (34 omnämnanden), fortsättning av den nära relationen efter brottet (34 omnämnanden) och våldets återkommande karaktär (30 omnämnanden). Poliserna meddelade att de i typfallet hänvisade fall av lindrig misshandel och misshandel till medling då parterna är föremål för utredning för första gången och våldet inte varit grovt eller upprepat. Svarspersonerna meddelade att de utreder om våldet varit upprepat genom att granska tidigare polisanmälningar och andra registeruppgifter och genom att ställa frågor om tidigare våld till offret och den misstänkte. 

Största delen av poliserna berättade att de hänvisar parterna i ett brott till fortsatta tjänster och stödtjänster, vilka i enkäten avsåg till exempel Brottsofferjouren, skuldrådgivning, Lyömätön Linja och skyddshem. Cirka en femtedel av svarspersonerna berättade att de inte hänvisar parterna till tjänster. Som orsaker nämndes bland annat att hänvisning till fortsatta tjänster och stödtjänster inte hör till polisens befattningsbeskrivning eller att medlingsbyråerna sköter hänvisningen till tjänsterna. 

Enligt svaren påverkar medlingen de fortsatta åtgärderna. Så gott som 80 procent av de poliser som svarade på enkäten meddelade att de väntar på information om medlingens slutresultat innan de fattar beslut om fortsättning av straffprocessen. Medlingens slutresultat kan påverka straffprocessens förlopp, men också bidra till att det är enklare att slutföra förundersökningen efter medlingen. Om parterna nått en överenskommelse, kan medlingen avsluta hela straffprocessen. Det är möjligt att göra en framställan om att begränsa ärendet, om förlikning uppnåtts och offret inte har straff- eller ersättningsyrkanden. Om förlikning inte uppnåtts, slutförs undersökningen av ärendet. Det är möjligt att polisen väntar på resultatet av medlingen också därför att polisen vill ge åklagaren information om medlingen, eftersom slutresultatet också kan påverka åklagarens avgöranden och fortsatta åtgärder. 

Den enkät som skickades till åklagarna besvarades av 72 åklagare från nio olika åklagarämbeten och av dem hade 86 procent hänvisat våldsbrott i nära relationer till medling. Enligt de öppna svaren var åklagarnas kriterier för att sända brott till medling sinsemellan delvis varierande. En del hänsköt brott där skadorna inte var allvarliga till medling, medan en del berättade att de hänvisar uttryckligen fall där våldet varit lindrigt till medling. En del av åklagarna hänsköt inte alls ärenden till medling, om de ändå hade för avsikt att väcka åtal till exempel på grund av brottets allvar. Medling sågs såväl som ett parallellt som ett ersättande system i förhållande till rättsprocessen. 

De vanligaste grunderna som åklagarna uppgav som grunder för deras bedömning av medlingens lämplighet för våldsbrott i nära relationer var brottets allvarsgrad, gärningens återkommande karaktär, risken för nytt våld, brottets särdrag, eventuell obalans i makten mellan parterna, brottsrubriceringen, de skador som brottet orsakat, fortsättningen på den nära relationen efter brottet och sannolikheten för åtalseftergift. Mindre förekommande grunder var ringa bevisning, hänskjutning till medling som arbetspraxis i fråga om våldsbrott i nära relationer och mottagande av tilläggsinformation om grunderna för åtalsprövning och andra orsaker. Också en fallspecifik helhetsbedömning och att förövaren uppsökt behandling uttrycktes som grunder i de öppna svaren. Allvaret i våldet i nära relationer och risken för nytt våld bedömdes utifrån brottshistoriken i registeruppgifterna och andra anhängiga ärenden och förundersökningsmaterialet, parternas berättelser och läkarutlåtanden. En del av poliserna och åklagarna litade på att medlingsbyrån bedömer om ärendet är lämpligt för medling. 

I regel ansåg åklagarna att det var motiverat att hänvisa våldsbrott i nära relationer till medling, eftersom de upplevde att medlingen var bra för parterna. Ur åklagarnas synvinkel uppnås ofta bättre lösningar för parterna med medling än med en rättegång och en dom. Medling ansågs förebygga att våld i nära relationer upprepas, förbinda till exempelvis minskad användning av alkohol och droger eller ge parterna psykologisk lättnad. Åklagarna ansåg också att medling är ekonomiskt lönsam, eftersom den är ett förmånligare alternativ än en rättegång. 

I svaren fördes det också fram att åklagaren ibland kan ha svårigheter att bedöma den övergripande situationen och veta om förövaren till exempel utövat påtryckningar för att offret ska samtycka till medling, eftersom åklagaren fattar beslut utifrån handlingarna. En del av åklagarna berättade att de enbart i exceptionella eller lindriga fall hänvisat våld i nära relationer till medling eller själv medlat brott i tingsrätten. De motiverade detta bland annat med att våld i nära relationer enligt dem inte lämpade sig för medling, eftersom parterna sällan har en jämlik ställning. Om våld i nära relationer inte leder till ett straff på samma sätt som annat våld, kan medlingen ge förövaren en uppfattning om att det är möjligt att komma undan med ett brott genom att prata sig ur situationen och att gärningen inte är förknippad med moraliskt klander. 

Enligt svaren påverkar slutresultatet av medlingen ofta åtalsprövningen, men mellan åklagarna förekom skillnader också i detta. Ofta ledde medling till ett beslut om åtalseftergift, men en del av åklagarna beaktade inte resultatet av medlingen. Därtill beaktade en del slutresultatet av medlingen enbart på så sätt att de yrkade på lägre straff. Åklagarna åberopade i sina svar sin fallspecifika och självständiga övergripande prövning. 

Sambandet mellan förlikning som uppnås i medling och straffprocessen

Största delen av de brott som ägt rum i nära relationer och medlas i medling enligt medlingslagen är misshandel i grundformen och lindrig misshandel. Av de fall av lindrig misshandel i nära relationer i vilka förlikning enligt medlingslagen uppnåtts åren 2019–2022, hade förundersökningen begränsats utifrån skälighetsgrunden i omkring 44 procent av fallen. I fråga om misshandel i grundformen var andelen omkring 34 procent. Därtill fattades ett beslut om åtalseftergift efter medling enligt medlingslagen utifrån skälighetsgrunden i omkring 23 procent av fallen av lindrig misshandel och i omkring 38 procent av fallen av misshandel i grundformen. 

Ovan nämnda procentuella andelar har räknats genom att jämföra uppgifter från 11 medlingsbyråer vilka plockats från registret SOPU med uppgifterna i åklagarnas ärendehanteringssystem Sakari. I jämförelsen var det dock inte möjligt att utreda när begränsning av förundersökningen eller åtalseftergift utifrån skälighetsgrunden uttryckligen grundat sig på att förlikning enligt medlingslagen uppnåtts i ärendet. Även om förlikning enligt medlingslagen uppnåtts i ärendet är det med andra ord möjligt att förundersökningen begränsats, ett beslut om åtalseftergift fattats i ärendet till exempel på grund av att rättegång och straff ses som orimligt och oändamålsenligt med beaktande av den brottsmisstänktes personliga förhållanden eller social- och hälsovårdsåtgärder eller andra omständigheter. De procentuella andelarna redogör följaktligen inte på tillförlitligt sätt för hur ofta uttryckligen förlikning enligt medlingslagen lett till begränsning av förundersökningen eller åtalseftergift. 

År 2022 togs ett initiativ till medling i sammanlagt 956 fall av lindrig misshandel i nära relationer. THL:s statistikrapport 63/2023, s. 3. En granskning av uppgifterna från 13 medlingsbyråer visar att ett positivt beslut om inledande av medling fattades i snitt i 62 procent av fallen av lindrig misshandel under åren 2019–2022. I de fall där ett positivt beslut om inledande av medling fattats, uppnåddes förlikning i snitt i 81 procent av fallen. Plock från SOPU-registermaterialet 15.5.2024. Genom att kombinera dessa uppgifter är det möjligt att bedöma att förlikning enligt medlingslagen uppnåddes i omkring 480 fall av lindrig misshandel i nära relationer (956 × 0,62 × 0,81).  

År 2022 togs ett initiativ till medling i sammanlagt 1 674 fall av misshandel i grundformen eller försök till sådant i nära relationer. THL:s statistikrapport 63/2023, s. 3. Statistiken redogör inte närmare för hur stor del av dessa som var misshandel i grundformen och hur stor del som var försök till misshandel. En granskning av de initiativ till medling som gäller fall av misshandel i grundformen och försök till sådana på 13 medlingsbyråer visar dock att enbart 1 procent gällde försök till misshandel i grundformen under åren 2019–2022. Utifrån detta är det möjligt att bedöma att omkring 1 657 initiativ till medling som gällde misshandel i grundformen togs i hela landet år 2022. En granskning av uppgifterna från 13 medlingsbyråer visar att ett positivt beslut om inledande av medling fattades i snitt i 65 procent av fallen av misshandel i grundformen åren 2019–2022. I de fall där ett positivt beslut om inledande av medling fattats, uppnåddes förlikning i snitt i 81 procent av fallen. Plock från SOPU-registermaterialet 15.5.2024. Genom att kombinera dessa uppgifter är det möjligt att bedöma att förlikning enligt medlingslagen uppnåddes i omkring 872 fall av misshandel i grundformen i nära relationer (1 657 × 0,65 × 0,81).  

En bedömning utifrån ovan nämnda uppgifter visar att förundersökningen begränsades utifrån skälighetsgrunden i sammanlagt 211 fall av lindrig misshandel (480 × 0,44) som hade ägt rum i nära relationer och i vilka förlikning enligt medlingslagen uppnåtts och i 110 fall (480 × 0,23) väcktes inte åtal utifrån skälighetsgrunden. I fråga om misshandel i grundformen var motsvarande siffror 296 (872 × 0,34) och 331 (872 × 0,38). Med andra ord begränsades förundersökningen eller fattades ett beslut om åtalseftergift utifrån skälighetsgrunden i uppskattningsvis sammanlagt omkring 950 fall av lindrig misshandel och misshandel i grundformen i nära relationer, i vilka förlikning enligt medlingslagen uppnåtts. 

År 2022 togs ett initiativ till medling i sammanlagt 33 fall av grov misshandel eller försök till sådan i nära relationer. THL:s statistikrapport 63/2023, s. 28. Statistiken redogör inte närmare för hur stor del av dessa som var fall av grov misshandel och hur stor del som var försök till grov misshandel. En granskning av initiativen till medling som gäller grov misshandel och försök till sådan i fråga om 13 medlingsbyråer visar dock att omkring 80 procent gällde fullbordade brott under åren 2019–2022. Utifrån detta är det möjligt att bedöma att omkring 26 initiativ till medling som gällde grov misshandel togs i hela landet år 2022. En granskning av uppgifterna från 13 medlingsbyråer visar att ett positivt beslut om inledande av medling fattades i snitt i 57 procent av fallen av grov misshandel under åren 2019–2022. I de fall där ett positivt beslut om inledande av medling fattats, uppnåddes förlikning i snitt i 90 procent av fallen. Plock från SOPU-registermaterialet 15.5.2024. Genom att kombinera dessa uppgifter är det möjligt att bedöma att förlikning enligt medlingslagen uppnåddes i omkring 13 fall av grov misshandel i nära relationer (26 × 0,57 × 0,9).  

I ljuset av statistiken framskrider våldsbrott i nära relationer som innefattar allvarligt våld och som varit föremål för medling i regel redan för närvarande till domstol: av de fall av grov misshandel i nära relationer i vilka förlikning enligt medlingslagen uppnåtts åren 2019–2022, hade förundersökningen inte begränsats utifrån skälighetsgrunden i ett enda fall. Beslut om åtalseftergift hade fattats i 24 procent av fallen utifrån skälighetsgrunden. Också dessa uppgifter har fåtts genom att jämföra uppgifterna från 11 medlingsbyråer i registret SOPU med uppgifterna i åklagarnas ärendehanteringssystem Sakari. 

2.1.2.2  Olika aktörer ställningstaganden om medling vid våld i nära relationer

Människorättsaktörernas ställningstaganden

Genomförandet av Istanbulkonventionen följs av en sakkunniggrupp inom bekämpning av våld mot kvinnor och familjevåld (Group of Experts on Action against Violence against Women and Domestic Violence, nedan GREVIO), som år 2019 gav rekommendationer om medling vid våld i nära relationer till Finland. GREVIO’s (Baseline) Evaluation Report on legislative and other measures giving effect to the provisions of the Council of Europe Convention on Preventing and Combating Violence against Women and Domestic Violence (Istanbul Convention) Finland. GREVIO/Inf(2019)9. GREVIO uppmanade Finland att ta i bruk tydliga regler och anvisningar i fråga om medling i fall av familjevåld. För det första bör det säkerställas att poliserna och åklagarna vet att medling är förbjuden, om våldet varit upprepat. Det bör också säkerställas att samtycke till medling ges helt frivilligt och att initiativ till medling inte leder till begränsning av förundersökningen eller åtalseftergift, då det handlar om våld mot kvinnor. Därtill ansåg GREVIO att polisens rätt att ta initiativ till medling vid våld i nära relationer kan äventyra brottsundersökningens effektivitet. Därför uppmanade GREVIO Finland att ompröva polisens rätt att ta initiativ.  

Kommittén för parterna i Istanbulkonventionen gav en rekommendation om genomförandet av Istanbulkonventionen till Finland år 2023. Council of Europe Convention on preventing and combating violence against women and domestic violence (Istanbul Convention), Committee of the Parties, Conclusions on the implementation of recommendations in respect of Finland adopted by the Committee of the Parties to the Istanbul Convention. IC-CP/Inf(2023)7. För det första uppmanade kommittén Finland att överväga om det är motiverat att polisen har rätt att ta initiativ till medling i fråga om våldsbrott i nära relationer. För det andra rekommenderade kommittén att Finland förvissar sig om att polis- och åklagarmyndigheterna ges information om att medling är förbjudet, om våldet varit upprepat. För det tredje rekommenderade kommittén att brottsundersökning och åtalsåtgärder inte läggs ner i fall av våld mot kvinnor utifrån den grunden att ärendet upphört med medling. Finland ska svara på kommitténs rekommendationer senast i juni 2025.  

CEDAW-kommittén som övervakar genomförandet av CEDAW-konventionen gav på hösten 2022 rekommendationer till Finland, vilka gällde Finlands åttonde periodiska rapport om genomförandet av CEDAW-konventionen. CEDAW-kommittén tog upp fem rekommendationer för påskyndad uppföljning i fråga om genomförandet. Av dessa gällde en medling vid våld i nära relationer. Enligt rekommendationen borde åtal i fall av våld i nära relationer ges företräde i förhållande till medlingsförfarandet. Därtill bör man säkerställa att hänvisningen av våldsbrott i nära relationer till medling inte leder till begränsning av förundersökningen eller åtalseftergift. Finland ska avge en rapport om genomförandet av rekommendationerna i en påskyndad tidtabell till CEDAW-kommittén. 

CEDAW-kommittén har redan åren 2008 och 2014 i sina slutsatser utifrån rapporteringsomgångarna gällande Finland uttryckt oro för utbredningen av medling vid våld i nära relationer, vilken enligt kommittén kan leda till att kvinnor som drabbats av våld blir offer på nytt. I sina slutsatser år 2014 uppmanade CEDAW-kommittén Finland att vidta nödvändiga lagstiftnings- och andra åtgärder för att förbjuda obligatorisk medling i fall av våld i nära relationer och familjevåld. Denna rekommendation baserade sig uppenbarligen dock på en missuppfattning, eftersom medling vid våldsbrott i nära relationer, liksom vid vilka andra brott som helst, aldrig varit obligatoriskt i Finland. 

Kommittén enligt Förenta Nationernas konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning (FördrS 60/1989) gav en rekommendation till Finland år 2024, enligt vilken åtal ska ges prioritet i förhållande till medlingsförfarandet i fall av våldsbrott i nära relationer. Därtill bör man säkerställa att hänvisningen av våldsbrott i nära relationer till medling inte leder till begränsning av förundersökningen eller åtalseftergift. Kommittén mot tortyr (Committee against Torture), Concluding observations on the eighth periodic report of Finland, julkaistu 10.5.2024. 

I samband med övervakningen av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (FördrS 8/1976) gav Förenta nationernas kommitté för mänskliga rättigheter rekommendationer till Finland om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och rekommenderade att fall av våld mot kvinnor undersöks utförligt och att förövarna åtalas och straffas med ändamålsenliga sanktioner efter en eventuell dom. CCPR/C/FIN/CO/7: Concluding observations on the seventh periodic report of Finland. 

I Finland har till exempel diskrimineringsombudsmannen ansett att medling inte lämpar sig för våldsbrott i nära relationer, eftersom förövaren ofta har övertag över offret vid dessa. Av samma orsak borde inte heller sexuellt våld medlas enligt diskrimineringsombudsmannen. Yhdenvertaisuusvaltuutettu.fi, Lähisuhdeväkivallan sovittelu on tasa-arvo-ongelma. Nyhet 31.8.2023. Tillgänglig på adressen https://syrjinta.fi/-/lahisuhdevakivallan-sovittelu-on-tasa-arvo-ongelma 

Ett stort antal jämställdhets-, likabehandlings- och människorättsorganisationer vädjade på våren 2023 till regeringsprogrammets förhandlingsparter att medling vid våld i nära relationer ska slopas. Järjestövetoomus: Lähisuhdeväkivallan sovittelusta on luovuttava! Tillgänglig på adressen https://nytkis.org/ajankohtaista/25-tasa-arvo-ja-ihmisoikeusjarjestoa-vaatii-lahisuhdevakivallan-sovittelusta-luopuminen-tulee-kirjata-hallitusohjelmaan/ Därtill har till exempel Kvinnoorganisationernas Centralförbund ansett att användning av medling vid våldsbrott i nära relationer underskattar allvaret i våld i nära relationer, dess repetitiva karaktär och upprätthåller strukturer, där våld mot kvinnor ses som en familjeintern angelägenhet och äventyrar tillgodoseendet av mänskliga rättigheter. Kvinnoorganisationernas Centralförbund, Lähisuhdeväkivallan sovittelusta on luovuttava. Utlåtande 28.2.2019. Tillgänglig på adressen https://naisjarjestot.fi/lahisuhdevakivallan-sovittelusta-on-luovuttava/ 

Ställningstagande av medlingsarbetsgrupperna

Arbetsgruppen för utredning av medling vid våld i nära relationer, som koordineras av social- och hälsovårdsministeriet, genomförde år 2019 utredningen ”Medling vid våld i nära relationer – Nuläge och utvecklingsförslag” (THL:s arbetspapper 2/2019). Utredningen gällde kriterierna för att hänvisa fall av våld mot kvinnor och våld i nära relationer till medling och godkänna dem för medling och medlingsprocessens förlopp. I utredningen iakttogs att 88 procent av de brott som hänvisats till medling vid våld i nära relationer utgjorts av våld i parförhållanden. Största delen av poliserna och åklagarna hänvisade våldsbrott i nära relationer till medling, men enbart hälften av dem uppgav att de fått utbildning kring medling och kriterierna för hänvisning till medling. Kriterierna för hänvisning till medling varierade och det fanns utrymme för utveckling i det multiprofessionella samarbetet. THL:s arbetspapper 2/2019, Medling vid våld i nära relationer – Nuläge och utvecklingsförslag. Arbetsgruppen för utredning av medling vid våld i nära relationer, Helsingfors 2019. 

Enligt utredningen följer medlingsprocessen för våld i nära relationer i huvuddrag samma schema i hela landet. Det kan dock förekomma variation i fråga om i vilket skede av undersökningen initiativet till medling styrdes till medlingsbyråerna, om parterna också hänvisades till andra tjänster och om genomförandet av medlingsöverenskommelserna följdes. Systematiska arbetsredskap för riskbedömning av våld, det vill säga för bedömning av allvaret i våldssituationer och den anknutna dödsrisken och risken för upprepat våld, var inte ännu i omfattande grad tillgängliga för de aktörer som hänvisar fall till medling och medlingsbyråerna som hjälp för att bedöma förutsättningarna för medling. 

Det upplevdes att definitionen av upprepat våld var en svår fråga i bedömningen av förutsättningarna. Tidigare våld mellan parterna var i allmänhet inte ett hinder för medling, om det inte ansågs uppfylla kännetecknen för så kallad terror i nära relationer och våldet inte tidigare kommit till polisens eller medlingsbyråns kännedom. 

Det fanns brister i hänvisningen av parterna till ändamålsenliga stödtjänster hos polisen och medlingsbyråerna. Genomförandet av medlingsöverenskommelserna följdes i cirka en femtedel av fallen. Medlingens slutresultat kan påverka åtalsprövningen, eftersom förlikning är en grund för åtalseftergift av påföljdsnatur utifrån skälighetsgrunden. En del av åklagarna hänsköt i regel brott där förlikning kan möjliggöra ett beslut om åtalseftergift till medling. Av åklagarna bedömde 71 procent hänskjutning till medling baserat på att det kan påverka åtalsprövningen. 

Arbetsgruppen för utredning av medling vid våld i nära relationer beslutade sig för att anse att medling vid våldsbrott i nära relationer kan fortsättas i Finland. Arbetsgruppen ansåg dock att hänvisningen till medling och begränsningen av medling i fall som inte lämpar sig för medling bör preciseras, att verksamheten bör utvecklas och att samarbetet mellan olika aktörer bör utökas. På så sätt är det möjligt att förvissa sig om att medlingen i alla situationer är förenlig med de internationella konventionerna och förpliktelserna, nyttiga för parterna och trygga för offren för våld i nära relationer. 

Arbetsgruppen lade fram tre omfattande utvecklingshelheter. För det första bör man komma överens om gemensamma kriterier om vilka slags fall som kan hänvisas till medling. För det andra ska man skapa gemensamma anvisningar och systematiska arbetsredskap till stöd för bedömningen av förutsättningarna för medling vid våldsbrott i nära relationer, medlingen och avbrytande av medling. För det tredje bör man förnya utbildningen kring medling vid våld i nära relationer och förvissa sig om att utbildning är tillgänglig i fråga om de gemensamma kriterierna, anvisningarna och fenomenen inom våld i nära relationer. 

Den av justitieministeriet inrättade arbetsgruppen för främjande av medlingsverksamhet (SR/2924/2020) ansåg år 2023 i sina rekommendationer att medling vid våld i nära relationer kan fortsättas i enlighet med medlingslagen. Orosmomenten och utvecklingsobjektet gällande medling vid våld i nära relationer ska identifieras och missförhållandena i medlingen ska undanröjas, genom att rikta särskild uppmärksamhet på våldets återkommande karaktär och bedömningen av dess allvar. Nuläget och utvecklingsbehoven i fråga om medling inom justitieministeriets förvaltningsområde – Rekommendationer av arbetsgruppen för främjande av medlingsverksamhet. Justitieministeriets publikationer, betänkanden och utlåtanden 2023:18. 

Andra ställningstaganden

I betänkandet om redogörelsen för rättsvården (2022) av riksdagens lagutskott granskades bland annat medling vid våld i nära relationer. Enligt betänkandet ansåg utskottet att det var viktigt att bedöma om fall av våldsbrott i nära relationer helt borde uteslutas från användningen av medling. Lagutskottets betänkande om statsrådets redogörelse för rättsvården (LaUB 31/2022 rd), s. 16. I betänkandet om statsrådets redogörelse för jämställdhetspolitiken av arbetslivs- och jämställdhetsutskottet ansågs det därtill att medling inte lämpar sig för våld i nära relationer och vid hedersrelaterat våld. Arbetslivs- och jämställdhetsutskottets betänkande om statsrådets redogörelse om jämställdhetspolitiken (AjUB 22/2022 rd), s. 7. 

I samband med social- och hälsovårdsministeriet verkar en delegation för medling vid brott, som tillsätts för tre år åt gången av statsrådet och vars uppgift är att styra, utveckla och följa medlingsverksamheten på det riksomfattande planet. Delegationen publicerade år 2023 utlåtandet ” Lähisuhdeväkivallan sovittelun jatkaminen ” (ung. Fortsättningen för medling vid våld i nära relationer), som baserade sig på aktuell forskning kring ämnet, samråd med sakkunniga, tidigare utvecklingsrekommendationer, klientfeedbacken på medling och medlingsstatistik. Enligt utlåtandet hade delegationen också beaktat kritiken mot medling vid våld i nära relationer. I sitt utlåtande ansåg delegationen att medling i första hand är en konfliktlösningsmetod, och den är inte avsedd att ersätta stödtjänsterna. Delegationen ansåg att medling enligt medlingslagen kan fortsättas också i fall med våld i nära relationer, men att särskild uppmärksamhet ska riktas på bedömningen av den återkommande karaktären och allvaret i fråga om våld i nära relationer. Enligt delegationen borde medlingsförfarandet utvecklas i samarbete med dem som arbetar för att bekämpa våld i nära relationer och aktörer som främjar frigörelse från våld. Delegationen för medling vid brott, Lähisuhdeväkivallan sovittelun jatkaminen. Utlåtande, 27.2.2023. 

Därtill publicerade delegationen för medling vid brott i slutet av år 2023 ett utlåtande, där den lade fram synpunkter för beredningen av lagändringen om medling vid våld i nära relationer. I sitt utlåtande konstaterade delegationen bland annat att medlingen vid fall av våld i nära relationer redan nu är återhållsam, att de organ som övervakar genomförandet av internationella konventioner inte har förutsatt att medling vid våld i nära relationer slopas och att det inte har kunnat påvisas att slopande av medling minskar våldet mot kvinnor eller i övrigt förvärrar ställningen för kvinnor som utsatts för våld. I utlåtandet anmärktes också att förbud mot medling vid våld i nära relationer inte leder till att åtal väcks i alla brottsmisstankar. Delegationen för medling vid brott, Näkökohtia lähisuhdeväkivallan sovittelua koskevaan lakimuutosvalmisteluun (ung. Synpunkter på beredning av lagändringen gällande medling vid våld i nära relationer). Utlåtande, den 30 december 2023. 

2.1.2.3  Myndighetsanvisningar om medling vid våld i nära relationer

Modellen för god praxis för medling vid våld i nära relationer

THL styr medlingsverksamheten utifrån dess skyldighet att ordna verksamheten. På hösten 2023 publicerade THL en reviderad modell för god praxis för medling vid våld i nära relationer. Den baserar sig på modellen för god praxis för medling vid våld i nära relationer, den nationella och internationella regleringen, synpunkterna från yrkespersonalen på medlingsbyråerna och de utvecklingsförslag som baserar sig forskning och som getts av intressentgrupperna och arbetsgruppen för utredning av medling vid våld i nära relationer. Autere, Minna — Halonen, Anna — Kiviperä, Satu — Rimpilä, Ilona, Lähisuhdeväkivallan sovittelun hyvän käytännön malli — Suosituksia rikos- ja riita-asioiden sovittelun ammattihenkilöstölle. Handledning 17/2023, THL 2023. 

Modellen för god praxis innehåller ett verktyg till stöd för och för harmoniseringen av bedömningen av förutsättningarna för medling i alla brottmål som ägt rum i en nära relation. Med modellen har man med andra ord besvarat de utvecklingsförslag som lades fram av arbetsgruppen för utredning av medling vid våld i nära relationer år 2019. 

Syftet med modellen för god praxis är stödja medlingsaktörerna så att bemötandet av parter i våld i nära relationer, bedömningen av förutsättningarna för medling och hela medlingsprocessen är en maximalt trygg upplevelse och bidrar till att leda till ett liv utan våld. Det rekommenderas att modellen tillämpas på medling vid alla brott i nära relationer, med andra ord inte enbart på medling vid de brott för vilka initiativrätten begränsats i 13 § 2 mom. i medlingslagen. 

Enligt modellen för god praxis styrs processen för medling vid våld i nära relationer av respekt för människovärdet. Målet med restorativ, det vill säga reparativ rättvisa, är att identifiera konsekvenserna av gärningen för parterna och utreda vilka behov, skyldigheter och förändringar som ska behandlas för att reparera skadorna. Våldet förringas inte, utan brottet döms moraliskt, utan att parterna skuldbeläggs eller fördöms som människor. Detta innebär att även om följderna av våldet behandlas och gärningen fördöms, bemöts den misstänkte utan att stämpla honom eller henne och han eller hon hjälps att behandla den skam och ånger som gärningen orsakat och att ta ansvar för gärningen. Målet med medling vid våld i nära relationer är att stödja parterna på de sätt som de behöver, för att få slut på våldet. 

I modellen för god praxis anses att våld som uppfyller kriterierna för så kallad terror i ett parförhållande eller terror i en annan nära relation eller för kontrollerande våld inte lämpar sig för medling. Medling kan utgöra en risk i en situation där våld används för att kontrollera beteendet av en part i en nära relation eller där upprepat eller långvarigt våld i en nära relation förekommit. I dessa situationer kan medlingen förvärra offrets situation och lyfta fram gamla rädslor eller framkalla nya rädslor. 

Enligt modellen för god praxis är det också viktigt att observera att en medlingspart kan bete sig manipulativt och sträva efter att kontrollera medlingsmötena. Manipuleringen kan rikta sig mot den andra medlingsparten, yrkespersonerna inom medling eller medlarna. Bakgrunden till beteendet kan vara till exempel en vilja att påverka den andra personens tänkande och val och att kontrollera andra. 

I modellen för god praxis förutsätts att våld i nära relationer medlas enbart av vissa medlare som valts utifrån vissa kriterier och som genomgått specialutbildning samt agerar under handledning och tillsyn av yrkespersonalen inom medling. I de processer för medling vid våld i nära relationer vilka redan inletts genomförs alltid separata möten för parterna, där man bedömer om förutsättningarna för medling är uppfyllda och strävar efter att trygga offrets säkerhet. 

Enligt modellen för god praxis är principerna för medling vid våld i nära relationer de följande: Enbart polisen och åklagaren kan hänvisa våldsbrott i nära relationer till medling och våldsbrott i nära relationer kan medlas enbart en gång mellan samma parter. Dynamiken, mångfalden, omfattningen och allvaret i det fenomen som våld i nära relationer utgör beaktas då förutsättningarna för medling bedöms, och medling ordnas inte vid upprepat våld i nära relationer. Det rekommenderas att processen för god praxis för våld i nära relationer används i alla brott i nära relationer (våld i nära relationer granskas som ett omfattande våldsfenomen, som inbegriper alla former av våld). Förutsättningarna för medling bedöms under hela medlingsprocessen och på samma gång säkerställs att medlingen är trygg. Enbart frivilliga medlare som genomgått specialutbildning fungerar som medlare under handledning av yrkespersoner och också medlingsbyråernas yrkespersonal kan medla i våldsbrott i nära relationer. Målet med medling är att möjliggöra att parterna möts och att en förlikningsöverenskommelse kan uppgöras om parterna så önskar. Målet med medlingen är att öka dialogen, möjliggöra en strävan efter en förändring och främja att våldet säkert upphör. Under hela processen hänvisas parterna till fortsatta tjänster och stödtjänster. Parterna har möjlighet att använda stödpersoner i processen. Medlingsprocessen omfattar uppföljning, som har som mål att stödja parternas förändring mot ett våldsfritt levnadssätt. Information om möjligheten till uppföljning ges under hela processen. 

Polisstyrelsens och riksåklagarens anvisningar

I Polisstyrelsens anvisning ”Handledning av brottsoffer och medling vid brottmål” från år 2019 (POL-2018-41886) konstateras att man i medling vid sexual- och våldsbrott överlag, allvarliga och grova brott och återkommande brott ska använda särskild prövning. I så fall ska man i första hand beakta den synvinkel som främjar målsägandens intresse och om det med medlingen är möjligt att trygga till exempel familjens, en annan närståendes och i synnerhet ett barns övergripande intresse. Enligt anvisningen finns det också positiva erfarenheter av medling vid våld i nära relationer, varför det inte finns hinder för att hänvisa enskilda fall till medling, om förutsättningarna för medling är uppfyllda. Via medlingen kan parterna nå sådan hjälp som straffprocessen inte kan erbjuda. 

Ovan nämnda anvisning kompletteras av Polisstyrelsens anvisning ”Polisens åtgärder i fall av familjevåld, våld i nära relationer och våld mot kvinnor” från år 2020 (POL-2020-28566). Enligt den sist nämnda anvisningen ska polisen se till att ett ärende som omfattar familjevåld, våld i nära relationer eller våld mot kvinnor inte hänvisas till medling, om våldet varit upprepat. Dessutom bör det beaktas att alla ärenden som gäller medling ska godkännas helt frivilligt och att förundersökningen av fall med familjevåld, våld i nära relationer och våld mot kvinnor alltid ska slutföras, även om ärendet också är i medling. 

I Polisstyrelsens anvisning från år 2020 betonas också polisens skyldighet att handleda parterna till tjänster. Målsäganden ska ges information om hjälpaktörer och stödtjänster och det är möjligt att komma överens om att målsägandens kontaktinformation förmedlas till stödtjänsterna. Polisen kan också hänvisa offret till tjänsterna. Också hänvisningen av en brottsmisstänkt till tjänsterna tas upp i anvisningen genom att konstatera att det genom att hänvisa den misstänkte i bästa fall är möjligt att främja också ställningen för brottsoffret och andra närstående med anknytning till ärendet, såsom barn, och att medling kan ha en viktig betydelse i bekämpningen av återfallsbrottslighet. 

I Polisstyrelsens publikation ”Operativ handbok för att ingripa i och förebygga våld i nära relationer” från år 2022 konstateras att lämpligheten för ett brott som gäller våld i nära relationer ska bedömas från fall till fall och synnerligen kritiskt. Därtill upprepas i publikationen att förundersökning i fall med våld i nära relationer alltid ska slutföras, även om ärendet är i medling. I publikationen lyfts det å andra sidan fram att medling kan ha konsekvenser som är mycket positiva, då ärendehelheten lämpar sig för medling. Detta därför att medlingsprocessen ofta är snabbare än straffprocessen, det är möjligt att följa överenskommelserna i medlingen och att hänvisningen till service har en accentuerad roll i medlingen. 

I riksåklagarens anvisning ”Begränsning av förundersökning” från år 2016 (RÅ:2016:5) konstateras att om medling redan förrättats i ärendet och kan utgöra en grund för åtalseftergift, kan åklagaren besluta om begränsning av förundersökningen. 

I riksåklagarens anvisning ”Hur beslut om åtalseftergift sätts upp samt beslutets innehåll” från år 2016 (RÅ:2016:5) konstateras att åtalseftergift kan kan baseras på skälighetsgrunden om gärningsmannen har deltagit i eller försökt delta i ett medlingsförfarande eller på något annat sätt kommit överens eller försökt komma överens med målsäganden om ersättning av skadan. Medling är ett förfarande som rekommenderas speciellt när det gäller målsägandebrott och brott som till sin natur står nära målsägandebrott. 

Därtill publicerade den arbetsgrupp som inrättas av riksåklagaren år 2006 ett betänkande, som behandlade också medling vid våld i nära relationer. I betänkandet hänvisade man till betänkandet av lagutskottet enligt vilket fall som involverar våld i nära relationer inte borde tas upp till medling då våldet i relationen i fråga är upprepat eller då parterna redan tidigare deltagit i medling på grund av våld i nära relationer eller om förövarens attityd till det brott som ägt rum eller relationen mellan förövaren och offret i övrigt ger en fingervisning om att förövaren ser användning av våld som en godtagbar metod för att lösa konflikter som uppstår i en nära relation. I förarbetena till medlingslagen har man inte tagit ställning till huruvida upprepat våld borde anses utgöra ett hinder för medling alltid då myndigheten eller medlingsbyrån får veta att våld utövats också tidigare i relationen. Detta innebär i praktiken att om ett offer då han eller hon för första gången gör en polisanmälan berättar att personen misshandlat honom eller henne under en lång tid, är det inte möjligt att medla i ärendet. Enligt arbetsgruppens betänkande är en mer ändamålsenlig tolkning att tidigare våld ses om ett hinder för medling endast då myndigheten tidigare redan getts information om det. I förundersökningen ska man utreda om anmälningar om brott av samma typ tidigare gjorts i fråga om samma parter och om sådana brott medlats mellan dem. Om åklagaren inte är medveten om huruvida villkoren uppfylls i fall av våld i nära relationer, kan han eller hon enligt egen prövning ta ett initiativ till medling. Beslutet om inledande av medling fattas av medlingsbyrån, om den anser att förutsättningarna för medling föreligger i det aktuella fallet. I betänkandet konstateras vidare att det i fall med våld i nära relationer finns risk för att parterna helt faller utanför hjälpnätverket, om det i ärendet inte är behövligt att göra barnskyddsanmälningar eller om polisen eller åklagaren inte tar ett initiativ till medling. Därför är det önskvärt att myndigheterna fortsättningsvis upprättar förteckningar enligt ort om aktörer eller projekt via vilka parterna kan söka hjälp för sin problem. Betäkande av arbetsgruppen för medling, Riksåklagarämbetet 31.1.2006.