Psykisk hälsa är en central delfaktor för välbefinnande som påverkar samhällets stabilitet och kostnader inom olika sektorer. Ekonomiska konsekvenser uppstår dels av storleken på kostnaderna för den offentliga sektorn på grund av psykisk ohälsa, och dels av i vilken mån psykisk hälsa påverkar arbetsproduktiviteten samt individernas och familjernas ekonomiska situation. I konsekvensbedömningen har information från utredningar och expertbedömningar använts. I fråga om de nya uppgifter som föreslås i propositionen försvåras konsekvensbedömningen av kostnaderna av bristen på information, eftersom helheten av psykosociala metoder som tas i bruk varierar regionalt, och sätten att ordna tjänsterna också varierar. De slutsatser som dragits är således förknippade med osäkerhetsfaktorer.
4.2.1.1
Konsekvenser för välfärdsområdenas och statens kostnader
Psykosociala interventioner enligt den föreslagna lagstiftningen ska kunna utföras inom primärvården, elev- och studerandevården och som service enligt socialvårdslagen. Organiseringsansvaret för ovan nämnda tjänster ligger i huvudsak på välfärdsområdena. Dessutom ger SHVS en del av de psykosociala behandlingarna för 18–22-åringar inom högskolestuderandenas studerandehälsovård. Högskolestuderande kan få primärvårdstjänster både av SHVS och av välfärdsområdet. För ordnandet av tjänster för fångar och personer inom mottagningssystemet svarar THL:s enhet för hälso- och sjukvård för fångar och flyktingförläggningarna.
Bedömning av klientantal
De interventioner som ingår i den föreslagna lagstiftningen utgör endast en del av mentalvårdstjänsterna på basnivå inom social- och hälsovården, och till dem hänvisas endast en del av de barn, unga och familjer som behöver vård och stöd. Metoderna används på många ställen redan nu, och interventioner kan till viss del ersätta andra befintliga behandlings- och arbetsmetoder, dvs. det handlar bara till viss del om det ökade arbetet för yrkesutbildade personer. Enligt THL:s utredning står arbetet med psykiska problem för cirka hälften av kuratorernas och psykologernas arbetstid inom individuellt klientarbete. Det är således fråga om att stärka tillgången till både det metodiska evidensbaserade innehållet i klientarbetet och mentalvårdstjänsterna inom social- och hälsovården genom att öka personalen som ger interventioner som omfattas av garantin.
Det är mycket utmanande att bedöma antalet klienter som omfattas av den föreslagna lagstiftningen. I bedömningen av klientantalet har man varit tvungen att göra uppskattningar:
den totala incidensen av centrala störningar,
hur stor andel av klienterna som kommer att behandlas med interventioner enligt propositionen och
viljan att delta, det vill säga hur stor andel av dem som erbjuds intervention söker sig till dem och om det finns en tidigare så kallad vård- och serviceskuld.
Utifrån dessa uppskattningar har man strävat efter att få en övergripande uppskattning av hur många sammanlagt som kommer att få interventioner som omfattas av garantin per år. Det slutliga antalet klienter påverkas dock även av välfärdsområdenas val, till exempel angående hur många experter som utbildas och inom vilka metoder samt hur mycket välfärdsområdena satsar på andra vård- och serviceformer som kan minska behovet av interventioner som omfattas av garantin.
Bedömningen av klientantalet samt vård- och servicebehovet baserar sig på incidensen av de viktigaste störningarna i respektive åldersgrupp. Bedömningen har gjorts av THL:s experter på grundval av tillgänglig internationell och inhemsk forskningsdata. En del undersökningar är från tiden före coronapandemin, men det nuvarande läget har bedömts på grundval av de färskaste undersökningarna. På grundval av incidensen kan det bedömas hur många nya klienter som årligen fås inom det förebyggande arbetet, vården och stödet som gäller dessa störningar.
Förebyggande och vård av psykiska störningar är dock en omfattande helhet. Förebyggande och icke-strukturerat psykosocialt stöd som stärker den psykiska hälsan ges inom social- och hälsovården till exempel inom skol- och studerandehälsovården, psykolog- och kuratorstjänsterna inom elevvården samt inom socialservicen. Vården av lindriga och medelsvåra psykiska störningar hör till primärvården. En del av behandlingarna ordnas med digitalt stöd till exempel som nätterapi eller som egenvård. Undersökning och vård av allvarliga eller komplicerade psykiska störningar hör till den specialiserade sjukvården. Vård- och rehabiliteringstjänsterna kompletteras med köptjänster av privata serviceproducenter, och från och med 16 års ålder även med rehabiliterande psykoterapi som ersätts av FPA i rehabiliteringsskedet, om personens arbets- eller studieförmåga är nedsatt. FPA ordnar också annan rehabilitering.
Korttidspsykoterapi och andra psykosociala metoder som ingår i den föreslagna lagstiftningen utgör alltså endast en del av vård- och stödformerna inom mentalvårdstjänsterna på basnivå i social- och hälsovården, och till dem hänvisas endast en del av de barn, unga och familjer som behöver vård och stöd. Syftet är att de metoder som omfattas av garantin ska utnyttjas enligt individuella behov, dvs. att de inte ska tillämpas i situationer där ett lättare stöd skulle räcka, inte heller i alltför svåra situationer eller när någon annan vård- eller stödform bättre svarar mot barnets, den ungas eller familjens behov. Det är delvis fråga om en ändring i fråga om utvecklingen av de yrkesutbildade personernas arbetssätt, som också kan förstärka och effektivisera det tidigare arbetet med barn, unga och familjer. I beräkningarna har det uppskattats hur stor del av det totala antalet som bedömts på grundval av incidensen som kommer att hänvisas till de interventioner som omfattas av garantin. Bedömningen har gjorts i samarbete mellan experter med hjälp av information som sammanställts från statsunderstödda projekt, utredningar och undersökningar. Dessutom bör det beaktas att även de behandlingsformer som inte omfattas av garantin ökar och blir mer mångsidiga.
Samtidigt med denna proposition har det beretts en regeringsproposition där det föreslås att den maximala väntetiden på 14 dagar för vård i den icke-brådskande öppna vården inom primärvården avskaffas för personer som fyllt 23 år och att den tidigare maximala väntetiden på tre månader återställs. När det gäller den åldersgrupp som omfattas av den föreslagna terapigarantin för barn och unga bibehålls nuläget i fråga om tillgång till icke-brådskande primärvård i sin helhet, och de föreslagna ändringarna av maximitiden för tillgång till vård har således inte några konsekvenser för tillgången till interventioner som omfattas av detta förslag.
Barns problem med reglering av beteende och uppmärksamhet, barns ångest samt depression och ångest hos unga täcker, beroende på åldersgrupp, 70–90 procent av servicesystemets klienter, och för dessa finns det redan psykosociala evidensbaserade metoder i bruk. Dessutom finns det mer sällsynta problem och störningar, för vilka det är svårt att exakt förutse utvecklingen av klientantalen och kostnaderna. Ännu finns det inte strukturerade psykosociala metoder för alla störningar, eller det saknas ännu behövlig evidens om metodernas effektivitet. I beräkningarna har det även beaktats antalet personer som behöver vård på grund av mindre vanliga störningar och de årliga kostnaderna för detta, så att utbudet av interventioner kan utvecklas och utökas även för dessa.
Som en del av genomförandet av strategin för psykisk hälsa har psykosociala metoder tagits i bruk inom primärvården, socialvården och elev- och studerandevården sedan 2020 med finansiering från programmet Framtidens social- och hälsocentral och Finlands program för hållbar tillväxt. I februari 2024 sammanställdes information om projekten inom programmet Framtidens social- och hälsocentral beträffande antalet experter och handledare inom olika metoder som har utbildats inom dem. Det saknas fortfarande centralt sammanställd rapportering om de projekt som fått finansiering genom Finlands program för hållbar tillväxt. Det kan dock antas att den redan befintliga tillgången på psykosociala metoder har varit tillräcklig för att åtminstone tillgodose det tidigare behovet.
Tabell 1. Antal utbildade metodexperter och -handledare inom programmet Framtidens social- och hälsocentral.
Barn 0–12 år | Totalt | Unga 13–18 år | Totalt | Vuxna 19–22 år | Totalt |
Cool Kids | 412 | Cool Kids | 416 | Kognitiv korttidsterapi | 822 |
De otroliga åren | 42 | IPC-N | 1548 | IPC | 64 |
Övriga metoder | 195 | Övriga metoder | 342 | Övriga metoder | 34 |
Utbildade metodhandledare |
Barn 0–12 år | Totalt | Unga 13–18 år | Totalt | Vuxna 19–22 år | Totalt |
Cool Kids | 27 | Cool Kids | 23 | Kognitiv korttidsterapi | 50 |
De otroliga åren | 0 | IPC-N | 67 | IPC | 29 |
Övriga metoder | 10 | Övriga metoder | 5 | Övriga metoder | 30 |
I bedömningen av klientantalen bör det dessutom beaktas att alla som erbjuds vård eller stöd inte påbörjar behandlingen. I enlighet med uppföljningsuppgifterna för programmet Talking Therapies som genomförts i England sedan 2008 är denna andel så mycket som 30 procent. Även i ibruktagandet av nationella psykosociala metoder har det konstaterats att till exempel alla föräldrar inte vill delta i den föräldraskapshandledning som erbjuds åt dem. Stödbehoven som anknyter till föräldraskap kan även tillgodoses på andra sätt än genom sådana interventioner som ingår i den föreslagna lagstiftningen, till exempel inom socialservicen för barnfamiljer. I beräkningarna har det uppskattats hur stor del som vill ha vård eller stöd. I fråga om vuxna finns ovan angivna forskningsdata att tillgå, men i fråga om barn och unga har en uppskattning gjorts om andelen som önskar vård eller stöd genom att dra nytta av de erfarenheter som fåtts i de statsunderstödda projekten. Viljan att delta varierar mellan olika metoder och åldersgrupper, vilket har beaktats i bedömningen.
Beräkning av kostnader
Klienterna ska få tjänster enligt förslaget inom primärvården, elev- och studerandevården eller socialvården. Det totala antalet klienter som omfattas av garantin avgör de totala kostnaderna, inte det hur de fördelas mellan social- och hälsovården. Förslaget utökar inte heller antalet barn eller unga som omfattas av mentalvårdsarbetet som utförs inom social- och hälsovården. Helheten av hur välfärdsområdenas områdesspecifika tjänster organiseras och vilka lokala lösningar som finns påverkar i vilka tjänster interventioner som omfattas av garantin ges inom de gränser som fastställs för hälso- och sjukvårdens och socialvårdens lagstadgade uppgifter. Dessa lösningar har dock ingen väsentlig inverkan på de totala kostnaderna. De totala årliga kostnaderna för de interventioner som omfattas av garantin utgörs således av enhetskostnaderna för de valda metoderna och det totala antalet klienter.
Socialvården har administrativa skeden som avviker från hälso- och sjukvården (bland annat bedömning av servicebehovet och beslutsfattande), vilka även avses gälla mentalvårdstjänster som omfattas av garantin. Extra administrativt arbete uppstår för de klienter som annars inte skulle ha kommit till socialvårdens service. Denna grupp bedöms vara liten. Inom socialvården används redan nu strukturerade psykosociala arbetsmetoder som omfattas av den föreslagna lagstiftningen, och behoven av stöd i samband med föräldraskap samt utmaningar i samband med barns och ungas uppväxt, utveckling och välbefinnande är vanliga skäl att söka sig till socialvården. Genom handledning och utbildning som ges som stöd för tillämpningen av lagstiftningen kan man förtydliga hänvisningen till servicen och därigenom minska till exempel behovet av ändringssökande.
I beräkningarna har man använt enhetspriserna på de vanligaste metoderna som välfärdsområdena hittills tagit i bruk som grund för uppskattningarna av enhetspriserna för interventionerna. Således baserar sig beräkningarna på enhetspriserna för de metoder som i respektive åldersgrupp just nu utgör merparten (70–80 procent) av interventionerna på basnivå som omfattas av garantin. Beräkningarna är riktgivande exempel, eftersom helheten av metoder inte är enhetlig nationellt sett. Det bör även beaktas att helheten av psykosociala metoder ständigt utvecklas, och att de metoder som används även kan vara andra än de som beräkningarna baserar sig på.
Enhetskostnaderna för metoderna varierar enligt genomförandesätt (individuell eller gruppform) och längd. Hur de totala kostnaderna utvecklas för de interventioner som omfattas av garantin beror även på vilka metoder välfärdsområdena och SHVS tar i bruk och i vilken omfattning. Det finns olika metoder till olika pris för förebyggande och behandling av samma störningar. Den valda beräkningsmetoden för de metoder som vanligtvis väljs ger dock en bra genomsnittlig uppskattning av hur mycket det kan kosta för välfärdsområdena att genomföra psykosociala metoder. I propositionen har olika metoder med olika priser använts som grund för kostnadsberäkningen, så man kan anta att kostnaderna för de metoder som tas i bruk i framtiden sannolikt också är av samma storleksklass i genomsnitt. Härnäst används ordet vård för att även beskriva användning av förebyggande metoder och stödmetoder.
Enhetskostnaderna för metoderna motsvarar till stor del personalkostnaderna för den arbetstid som går åt till att ge dem. Således täcker den tilläggsfinansiering som anvisas välfärdsområdena och Folkpensionsanstalten i fråga om den föreslagna lagstiftningen kostnaderna för den ytterligare personal som anställs för att ge interventioner som omfattas av garantin. I bedömningarna har det inte beaktats att en del av den arbetstid som används för att ge interventioner som omfattas av garantin ersätter stöd som nu ges på andra sätt och att personalen redan har utbildats i psykosociala metoder. Kostnadsuppskattningen för anställning av mer personal är således en överskattning till denna del.
Kostnaderna berörs dock av osäkerhet i fråga om hur tjänsten kan produceras inom tidsfristen och om det skapar tryck på till exempel en ökning av köptjänster och hyrd arbetskraft. I början när lagstiftningen genomförs uppstår det även en påfrestning av om det finns tillräckligt med arbetstagare som är utbildade i dessa metoder. Oron gäller särskilt korttidspsykoterapi, som i nuläget inte finns i den mån som behövs och som kräver en långvarig utbildning av dem som ska ge den.
Barn 0–12 år
I fråga om ångest hos barn har THL bedömt incidensen vara 1,25 procent av barnbefolkningen, vilket innebär cirka 8 900 barn per år (enligt befolkningsdata för 2022). Med hänsyn till antagandena om hur stor del som önskar vård (80 procent) och hur stor del av barnen som beräknas få vård genom metoder som omfattas av garantin (70 procent) kan man uppskatta att cirka 5 000 barn kommer att omfattas av interventionerna.
Kostnader för servicen:
Cool Kids som intervention (11 besök, 80–120 euro i enhetskostnad per besök, dvs. sammanlagt cirka 1 100 euro).
Kostnaderna uppskattas totalt uppgå till cirka 5,5 miljoner euro.
THL har uppskattat incidensen för barns beteendestörningar och emotionella störningar till 1,25 procent per år. I beräkningen antas det att denna delas ungefär till hälften på två interventioner, den lättare föräldragruppen Kraftfamiljer och den mer intensiva föräldragruppen De otroliga åren.
Kostnader för servicen:
Målgruppen för den lättare interventionen (Kraftfamiljer) uppskattas till 7 procent av 4-åringarna (cirka 3 400). Med hänsyn till antagandena om hur stor del som önskar vård (50 procent) och hur stor del av klienterna som beräknas få vård genom metoder som omfattas av garantin (100 procent) kan man uppskatta att cirka 1 700 barn kommer att omfattas av interventionen. Välfärdsområdet orsakas kostnader på cirka 2 000 euro per barn, varför de totala kostnaderna för denna intervention uppgår till 3,4 miljoner euro.
Den mer intensiva interventionen (föräldragrupperna De otroliga åren) bedöms vara ändamålsenlig för ungefär hälften av den uppskattade incidensen (cirka 4 500 barn). Med hänsyn till antagandena om hur stor del som önskar vård (80 procent) och hur stor del av klienterna som beräknas få vård genom metoder som omfattas av garantin (70 procent) kan man uppskatta att cirka 2 500 barn berörs av interventionen som omfattas av garantin. Man har uppskattat kostnaden för interventionen till cirka 450 euro (totalt 12–20 möten 2,5 timmar åt gången, två grupphandledare och 10–14 deltagare samt metodhandledning under de tre första grupperna). Således uppskattas de totala kostnaderna till 1,1 miljoner euro.
Ovan angivna interventioner är exempel på interventioner som för närvarande används för att förebygga och behandla de vanligaste psykiska störningarna hos barn. Utöver ovan nämnda störningar förekommer det även mindre vanliga störningar hos barn. Med beaktande av de metoder som är tillgängliga för vården av dessa och som omfattas av den föreslagna garantin bedöms klientantalet öka med fem procent. Om de genomsnittliga kostnaderna för interventioner för barn används som enhetskostnad uppgår kostnaderna för dem till uppskattningsvis 0,3 miljoner euro.
Unga 13–18 år
THL har bedömt att incidensen för depression hos unga är 3 procent, dvs. cirka 11 200 ungdomar per år. Med hänsyn till antagandena om hur stor del som önskar vård (80 procent) och hur stor del av de unga som beräknas få vård genom metoder som omfattas av garantin (50 procent) kan man uppskatta att cirka 4 500 unga berörs av interventionen.
Kostnader för servicen:
De enskilda kostnaderna för intervention (IPC) har uppskattats vara cirka 700 euro för ett paket med sju besök (80–120 euro i enhetskostnad per besök).
Kostnaderna uppskattas totalt uppgå till cirka 3,1 miljoner euro.
THL har bedömt att incidensen för ångest hos unga är 5,25 procent, dvs. cirka 19 600 ungdomar. Med hänsyn till antagandena om hur stor del som önskar vård (80 procent) och hur stor del av de unga som beräknas få vård genom metoder som omfattas av garantin (50 procent) uppskattas det att cirka 7 900 unga berörs av interventioner som omfattas av garantin.
Kostnader för servicen:
Cool Kids som intervention (11 besök, 80–120 euro i enhetskostnad per besök, dvs. sammanlagt cirka 1 100 euro).
Kostnaderna uppskattas totalt uppgå till cirka 8,6 miljoner euro.
Ovan angivna interventioner är exempel på interventioner som för närvarande används för att förebygga och behandla de vanligaste psykiska störningarna hos barn. Utöver ovan angivna störningar förekommer det även mer sällsynta störningar hos unga. Med beaktande av de metoder som är tillgängliga för vården av dessa och som omfattas av den föreslagna garantin bedöms klientantalet öka med fem procent. Om de genomsnittliga kostnaderna för interventioner för unga används som enhetskostnad uppgår kostnaderna för dem till uppskattningsvis 0,5 miljoner euro.
Unga vuxna 19–22 år
Kostnader för servicen:
THL har bedömt att med beaktande av den sammantagna prevalensen för depressions- och ångeststörningar är incidensen 6 procent, dvs. 14 445 unga vuxna. På basis av uppföljningsuppgifterna kan cirka 70 procent av dem önska vård (10 112).
Av alla dessa (10 112) antas 10 procent hänvisas direkt till den specialiserade sjukvården och 75 procent till handledd egenvård (omfattas inte av garantin).
Av resterande 15 procent (1 517) antas hälften bli hänvisade till nätterapi (omfattas inte av garantin) och hälften till korttidsinterventioner (758 klienter, genomsnittlig kostnad 694 euro/klient).
Av dem som ursprungligen hänvisades till egenvård (7 584) antas en fjärdedel behöva nätterapi (omfattas inte av garantin) och en fjärdedel korttidsintervention (1 896 klienter, genomsnittlig kostnad 694 euro/klient).
Av alla klienter inom primärvården (2 275 klienter, genomsnittlig kostnad 2 700 euro/klient) uppskattas en fjärdedel behöva korttidspsykoterapi.
Kostnaderna uppskattas totalt uppgå till cirka 8 miljoner euro. Av detta uppskattas SHVS andel vara 30 procent, dvs. 2,4 miljoner, och välfärdsområdenas andel 5,6 miljoner på grundval av befolkningstäckningen. År 2023 omfattades 73 000 högskolestuderande under 23 år av SHVS tjänster. De kan få primärvårdstjänster både av SHVS och av välfärdsområdet.
Upprätthållande av kunnandet om metoderna
I de nödvändiga kostnaderna ingår förutom kostnaderna för psykosociala interventioner även säkerställande av personalens kompetens och tillgången på personal. I utbildningskostnaderna ingår teoretisk utbildning, metodhandledning och fortbildning i psykosociala metoder. På grund av personalomsättningen behöver det även utbildas ytterligare personal varje år. En del av de psykosociala interventionerna och utbildningarna är licensierade, varvid de måste köpas av en viss serviceproducent.
Genom centraliseringsförordningen har bedömningen av psykosociala metoder och upprätthållandet av kompetensen i fråga om dessa fastställts som uppgift för de välfärdsområden som är huvudmän för universitetssjukhus i den gällande lagstiftningen. Universitetssjukhusen ombesörjer regionalt att primärvården och specialsjukvården i enlighet med befolkningens behov har tillgång till psykoterapeutiska och psykosociala metoder som visat sig vara effektfulla samt ombesörjer utbildning och metodhandledning i anslutning till dem. Samordningsskyldigheten är således en redan existerande skyldighet. I samarbetsavtalet enligt 36 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård avtalar välfärdsområdena även om finansieringen för upprätthållandet av kunnandet om de psykosociala metoder som omfattas av garantin. På grund av den föreslagna lagstiftningen ökar utbildningsbehovets volym, varför det bedöms att tilläggsfinansiering kommer att behövas även för ordnande av utbildning och handledning i de metoder som omfattas av garantin.
Ordnandet av utbildning och handledning i metoderna består av två helheter:
den personal som behövs för utbildning och samordning (inklusive den kompetens på utbildarnivå som krävs av utbildarna),
det utvecklingsarbete och underhåll som krävs för den digitalt genomförda utbildningen (innehåll och teknisk lösning).
Kostnaderna kan stävjas genom effektivt samarbete och inbördes arbetsfördelning. De slutliga kostnaderna för båda helheterna påverkas således av hur utbildningen organiseras samt den arbetsfördelning som välfärdsområdena avtalat om och det nationella samarbetet. I kostnadsuppskattningen för förslaget har man utnyttjat information och erfarenheter från statsandelsprojekt, eftersom de slutliga organisations- och finansieringssätten ännu inte är kända.
Enligt bedömningen behövs det totalt 900 000 euro årligen per samarbetsområde för välfärdsområdenas utbildnings- och samordningsverksamhet som gäller barn, unga och unga vuxna. Av detta bedöms 650 000 euro behövas för närvaroutbildningar och samordning av utbildningen. För utbildning som sker digitalt är behovet uppskattat till 250 000 euro årligen per samarbetsområde. Det totala beloppet i hela landet för fem samarbetsområden uppskattas till 4,5 miljoner euro årligen. Kalkylen är riktgivande. Kostnadsbedömningen är i varje fall förknippad med osäkerhet, eftersom rollerna och arbetsfördelningen i underhållet av metoderna mellan områdena och de olika aktörerna kan utvecklas och förändras till och med väsentligt i fortsättningen.
I beräkningen har det bedömts att upprätthållande av kompetensen kräver arbetsinsatser av en utvecklingsläkare och personer som samordnar utbildningsverksamheten. Vid sidan om den regionala samordningsuppgiften avses de sköta exempelvis teoretisk utbildning och praktisk metodhandledning. Välfärdsområdena ska även kunna utbilda och anställa egna metodhandledare och koordinatorer.
Kostnaderna för den resurs som beskrivs ovan har uppskattats utifrån kostnadsuppskattningen för Östra Finlands samarbetsområde, eftersom det är den enda arbetsgruppen som hittills har etablerat sig. I kostnadsberäkningen för unga på 215 000 euro ingick förutom personalkostnader även andra kostnader.
I kostnadsberäkningen ingick till exempel övergripande samordning av de psykosociala metoderna, utbildning (inkl. repetitionskurser, metodhandledning och workshoppar), stöd och förankring vid ibruktagande (implementering), upprätthållande av ett expertregister, identifiering av kompetensbrist och tilläggsutbildning.
I Östra Finlands samarbetsområde har teamet vid kompetenscentret för ungas psykiska hälsa (NMOK) vid Kuopio universitetssjukhus (KYS) fungerat som aktör i fråga om utbildning och förankring av psykosociala metoder för unga, med 2 projektkoordinatorer på 100 procent arbetstid och en utvecklingsläkare på 20 procent som resurs. Om man antar att det behövs motsvarande resurser även för barn och unga vuxna är de totala kostnaderna för närvaroutbildning och samordning av utbildningen ovan nämnda 650 000 euro per samarbetsområde. Kostnaderna gäller ibruktagande och upprätthållande av de två vanligaste metoderna.
Utöver utbildningskostnaderna är det också nödvändigt att med avseende på tillgången på personal utveckla närvaroutbildningar, men även utbildning som genomförs digitalt. Närvaroutbildningar har högre indirekta kostnader eftersom de binder fler personalresurser. Digitalt genomförda utbildningar har dock ett likadant behov av metodhandledning som närvaroutbildningar.
En del av den teoretiska utbildningen genomförs på den digitala utbildningsplattform som redan tagits fram inom programmet Framtidens social- och hälsocentral och inom Finlands program för hållbar tillväxt, och som kan användas avgiftsfritt under projektperioden till 2025. Välfärdsområdenas finansiering är allmänt täckande och ordnandet av utbildningsverksamheten omfattas av välfärdsområdenas självstyre, varför välfärdsområdena sinsemellan ska komma överens om fortsatt digital utbildningsverksamhet.
Upprätthållandet av kunnandet om de psykosociala metoderna har tidigare genomförts genom olika projektfinansieringar, med vilka man har tagit fram olika tillfälliga lösningar för områdena (17 välfärdsområden fortsätter till exempel utvecklingsverksamhet med RRP-finansiering åren 2024–2025). Statsunderstödet får inte användas för finansiering av uppgifter enligt lagen om välfärdsområdenas finansiering (617/2021), om inte dessa åtgärder har ett direkt samband med projektets försöks- och utvecklingsarbete eller införandet av nya verksamhetsmodeller.
För välfärdsområdena uppkommer det dessutom frånvarokostnader för de anställda som deltar i utbildning. Längden på och sättet hur utbildningen i olika metoder ordnas (närvaro- eller webbutbildning) påverkar hur mycket en anställd måste vara frånvarande från arbetet. Om man antar att en anställd i genomsnitt är frånvarande från klient- eller patientarbetet på grund av utbildning i två dagar och det genomsnittliga enhetskostnaden för en arbetstimme är 45 euro blir vikariekostnaderna 0,4 miljoner euro. De baserar sig på antagandet att det behövs cirka 4 000 anställda och 670 årsverken för att genomföra metoderna, och att man årligen måste utbilda 15 procent av det antal som behövs på grund av personalomsättning. Antalet årsverken har beräknats enligt den arbetstid som krävs för de metoder som utgör grunden för beräkningarna (till exempel Cool Kids 11 besök, antagande om arbetstiden totalt 22 timmar). Därav har man härlett antalet anställda genom att multiplicera detta med sex, dvs. med antagande om att de anställda som utför dessa interventioner i genomsnitt använder en sjättedel av sin arbetstid åt dessa.
Tabell 2. Sammanfattning av kostnadsuppskattning
Kostnaderna för hela året på 2025 års nivå (lagen träder i kraft 1.5.2025) |
Miljoner euro | Välfärdsområdenas kostnader | SHVS kostnader Finansiering: 77 % staten och 23 % studerande (ingen ändring till det nuvarande) |
Interventioner under 12 år | 10,4 | |
Interventioner 13–18 år | 12,3 | |
Interventioner 19–22 år | 5,6 | 2,4 (varav statlig finansiering 1,8 och studerandes avgifter 0,6) |
Upprätthållande av kompetensen | 4,5 | |
Frånvaro under utbildning | 0,4 | |
Totalt | 33,2 (8 månader = 22,2) | 2,4 (8 månader = 1,6) |
Statlig finansiering totalt | 33,2 (8 månader = 22,2) | 1,8 (8 månader = 1,2) |
I propositionen föreslås lagarna träda i kraft den 1 maj 2025, varvid välfärdsområdenas kostnader år 2025 uppgår till sammanlagt 22,2 miljoner euro och SHVS kostnader till 1,6 miljoner euro, varav statens finansieringsandel är cirka 1,2 miljoner euro. Statens finansieringsandel är då sammanlagt 23,4 miljoner euro.
Kostnader för informationssystem
Välfärdsområdena och SHVS ska ha funktioner för uppföljning av garantin i samband med klient- och patientdatasystemen. Inom hälso- och sjukvården (inkl. SHVS) finns dessa funktioner redan, eftersom vårdgarantin och den tillhörande lagstadgade uppföljningsplikten har varit i kraft redan tidigare. Resultatkoder för bedömningen av vårdbehovet i enlighet med den föreslagna lagstiftningen bör fastställas i hälso- och sjukvårdens patientdatasystem. Det är svårt att uppskatta kostnaderna som orsakas organisatörerna. På nationell nivå är målet att genomföra ändringarna som en helhet tillsammans med beredningen av de ändringar som föreslås i 51 a § i hälso- och sjukvårdslagen i fråga om maximitider för att få vård.
När det gäller socialvården kan maximitiderna för garantins förverkligande följas upp genom att följa upp tiderna för verkställandet av beslutet om service inom mentalvårdsarbetet. Via socialvårdens uppföljningsregister ska uppgifterna i framtiden fås från THL:s hyte-sote-informationsresurs. Uppföljningen av tidsfristen kan göras med hjälp av datumen i bedömningsdokumentet, beslutet om tjänsten och anteckningen om tjänstens början i klienthandlingarna. Enligt en preliminär bedömning förutsätter detta inte att några nya informationssystem genomförs i välfärdsområdena. För genomförande av en noggrannare metodspecifik uppföljning krävs det att åtgärdskoder tas i bruk. Ändringar behövs i socialvårdens klientdatasystem i fråga om de åtgärdskoder som beskriver mentalvårdstjänsterna. Dessa åtgärder kan genomföras som en del av en mer omfattande förstärkning av socialvårdens kunskapsbas.
Enligt THL kommer användningen av de psykosociala metoder som omfattas av garantin sannolikt att vara ganska liten inom socialvården i inledningsskedet och bedömer därför att det inte lönar sig att planera och genomföra ändringar i informationssystemen innan det finns erfarenheter av användningen av system med strukturell lagring i Kanta-tjänsterna. När det gäller ändringar relaterade till registrering behövs det en personalresurs för att styra ändringen. Behovet av att rekrytera mer personal beskrivs ovan i avsnittet Beräkning av kostnader.
Kostnader för lokaler
Reformen enligt förslaget har inga betydande konsekvenser för lokalerna, eftersom interventionerna genomförs inom de nuvarande tjänsterna.
THL:s och tillsynsmyndigheternas kostnader
Uppföljningen av genomförandet av garantin avser delvis gälla motsvarande uppföljning och tillsyn av genomförandet av tidsfristerna som för att få vård inom primärvården, och detta avses även gälla tjänsterna på basnivå inom socialvården. Välfärdsområdet och SHVS ska månadsvis i det allmänna datanätet publicera nyckeltal om hur iakttagandet av de maximitider som föreskrivs i 53 § 1 mom. i hälso- och sjukvårdslagen eller 10 a § 4 mom. i lagen om studerandehälsovård förverkligades. THL tar fram nyckeltal på grundval av de uppgifter som det erhållit.
Regionförvaltningsverket ska årligen enligt den gällande 27 § i hälso- och sjukvårdslagen och 25 § i socialvårdslagen ordna regionala samarbetsmöten för att utveckla arbetsfördelningen inom mentalvårdsarbetet och mentalvården för barn och unga inom socialvården. Uppföljningen av den föreslagna lagstiftningen avses anknyta till denna regionförvaltningsverkens lagstadgade uppgift, eftersom mentalvårdsarbetet i fråga om barn och unga ska granskas som en helhet. Välfärdsområdenas och SHVS egenkontroll är prioriterad, och till exempel anmärkningar och klagomål riktas i första hand till dem, men åtminstone tillfälligt kan den nya lagstift-ningen orsaka merarbete även för regionförvaltningsverken och Valvira. Valvira och regionförvaltningsverken fastställer årligen prioriteringarna för övervakningsobjekten. År 2024 framhävs i verksamheten bland annat tillgången till icke-brådskande vård inom primärvården, tjänster för barnfamiljer samt grundläggande psykisk hälsa och tillsyn över ordnandet av missbruks- och beroendetjänster. Genom bra nationell styrning och utbildning som ges i genomförandeskedet av lagstiftningen kan behovet av efterhandsövervakning minskas. Konsekvenserna för tillsynsmyndigheterna bedöms även i delen som gäller konsekvenser för myndigheter.
Kostnader för hälso- och sjukvården för fångar och mottagningstjänsterna
Psykosociala interventioner enligt förslaget som ingår i mentalvården inom primärvården hör också till hälso- och sjukvården för unga fångar. Genomförandet av den föreslagna lagstiftningen kan således medföra kostnader för THL:s enhet för hälso- och sjukvård för fångar. Antalsmässigt är de unga fångarna få, och en stor del av dem är endast en kort tid i fängelse, varför maximitiden på en månad för genomförande av stöd eller vård inte nödvändigtvis hinner uppfyllas. Således kan även merparten av de unga som har fått en fängelsedom få den psykosociala intervention de behöver av välfärdsområdet. Det är vanligt med psykiska störningar hos fångar, men situationen är i princip komplicerad för en ung person i fängelse och därför skulle det vara fråga om behov av annan vård eller annat stöd än korttidsinterventioner inom tjänster på basnivå, som den föreslagna lagstiftningen gäller. Av denna anledning bedöms tilläggskostnaderna förbli små inom hälso- och sjukvården för fångar.
Även inom mottagningstjänsterna finns det barn och unga under 23 år. I mottagningssystemet fanns det totalt 35 506 klienter vid utgången av december 2023, varav 79 procent var ukrainska medborgare, och ungefär en fjärdedel av dem var barn. En del av barnen har kommit till Finland utan vårdnadshavare, antingen ensam eller med en närstående. Mottagningstjänsterna ordnas av den förläggning där den som söker internationellt skydd eller får tillfälligt skydd registreras som kund. Staten ersätter de kostnader som orsakas av mottagningstjänsterna inom ramen för sin budget. Mottagningstjänsterna omfattar även nödvändiga social- och hälsovårdstjänster.
I enlighet med 26 § 2 mom. i mottagningslagen ska personer som får tillfälligt skydd eller barn som söker internationellt skydd samt offer för människohandel som är barn och inte har en i lagen om hemkommun avsedd hemkommun i Finland få hälso- och sjukvårdstjänster på samma grunder som en person som har en i lagen om hemkommun avsedd hemkommun i Finland. De barn som omfattas av mottagningstjänsterna får vid behov stöd även av elev- och studerandevårdstjänsterna på samma grunder som andra barn och unga. För barnfamiljernas del ordnar flyktingförläggningarna sociala tjänster som stöder föräldraskapet inom socialservicen. Vid behov hänvisas klienten till hälso- och sjukvårdstjänster utanför förläggningen och till mentalvården. Hänsyn ska även tas till 56 § i lagen om ordnande av hälso- och sjukvård i vissa fall och till 56 a § i lagen om ordnande av hälso- och sjukvård i fråga om vissa personer som vistas i välfärdsområdet i bedömningen av rätten till nödvändiga social- och hälsovårdstjänster.
Migrationsverket har utvecklat mentalvårdsarbetet inom mottagningssystemet, och personalen har fått lära sig metoder som stöder barn, unga och familjer. Dessa metoder har även utvecklats för att bättre motsvara behoven inom mottagningstjänsterna. I huvudsak kan barns, ungas och familjers behov tillgodoses genom att fortsätta detta arbete. En del tilläggskostnader kan dock uppkomma av att helheten av psykosociala metoder utvidgas.