2.1.1  Lagstiftningen om yrkesutbildade personer inom socialvården

Enligt 18 § 1 mom. i Finlands grundlag har var och en enligt lag rätt att skaffa sig sin försörjning genom arbete, yrke eller näring som han eller hon valt fritt. Det allmänna skall sörja för skyddet av arbetskraften. Även i artikel 15.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna EGT, N:o C 364, 18.12.2000, EUT, N:o C 326, 26.10.2012. garanteras var och en har rätt att arbeta och utöva ett fritt valt eller accepterat yrke. Den fria rörligheten för arbetstagare, etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster är grundläggande principer för den inre marknaden som fastställts i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) EUVL, N:o, C 202, 7.6.2016. . De nationella reglerna för att börja utöva reglerade yrken får inte utgöra ogrundade eller oproportionerliga hinder för att utöva av dessa grundläggande rättigheter. Innan Europeiska unionens medlemsstater inför nya eller ändrar gällande lagar, förordningar eller administrativa föreskrifter som begränsar möjligheterna att börja utöva eller utövandet av reglerade yrken ska de bedöma dessa bestämmelsers proportionalitet i enlighet med bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv 2018/958/EU om proportionalitetsprövning före antagandet av ny reglering av yrken och i statsrådets förordning om proportionalitetsprövning före antagandet av reglering av yrken (376/2020).  

Närings- och yrkesfrihet är således huvudregeln, men enligt förarbetena till grundlagen kan den rätt som tryggas i bestämmelsen begränsas genom lag. Den mest utmanande formen av begränsning av näringsfriheten är tillståndsplikten för idkande av näring, som dock inom vissa branscher kan vara motiverad särskilt för att skydda hälsa och säkerhet (RP 309/1993 rd, s. 67). Lagstiftningen om yrkesutbildade personer inom socialvården och hälso- och sjukvården innebär en begränsning av närings- och yrkesfriheten eftersom man genom att reglera yrkena har reserverat endast personer med en viss utbildning och yrkeskompetens möjlighet att börja utöva och utöva vissa yrken. Yrkesutbildade personer omfattas också av de rättigheter och skyldigheter som föreskrivs närmare i lag och de kan bli föremål för tillsyns- och påföljdsåtgärder. Regleringen av yrken inom social- och hälsovården har dock ansetts vara en godtagbar grund för att begränsa näringsfriheten eftersom lagstiftningen om yrkesutbildade personer skyddar rätten till liv samt till personlig frihet, integritet och trygghet enligt 7 § i grundlagen (RP 354/2014 rd, s. 22).  

Syftet med lagen om yrkesutbildade personer inom socialvården (817/2015) är att främja klientsäkerheten och socialvårdsklienters rätt till socialvård av god kvalitet och till gott bemötande genom att säkerställa att de yrkesutbildade personer inom socialvården som avses i denna lag har sådan utbildning som yrkesutövningen förutsätter, tillräcklig yrkeskompetens och sådana färdigheter som yrkesutövningen förutsätter samt möjlighet att utveckla och upprätthålla sin yrkesskicklighet. Syftet med lagen är att främja samarbetet mellan yrkesutbildade personer inom socialvården och en ändamålsenlig uppgiftsstruktur med beaktande av klienternas servicebehov och organisera tillsynen över yrkesutövningen i fråga om yrkesutbildade personer inom socialvården. 

Lagen om yrkesutbildade personer innehåller närmare bestämmelser om rätten att vara verksam som yrkesutbildad person inom socialvården, om styrning av och tillsyn över yrkesutbildade personer samt om vissa andra bestämmelser. Enligt 3 § i lagen om yrkesutbildade personer är yrkesutbildade personer inom socialvården de som med stöd av lagen om yrkesutbildade personer har fått rätt att utöva yrke (legitimerad yrkesutbildad person) och de som med stöd av lagen om yrkesutbildade personer har rätt att använda en yrkesbeteckning för en yrkesutbildad person inom socialvården (yrkesutbildad person med skyddad yrkesbeteckning). Socialarbetare, socionomer, geronomer och rehabiliteringsledare är legitimerade yrkesutbildade personer enligt lagen om yrkesutbildade personer. Närvårdare är en yrkesbeteckning för en yrkesutbildad person med skyddad yrkesbeteckning som är en gemensam skyddad yrkesbeteckning med hälso- och sjukvården. Med utbildning som leder till närvårdaryrket avses en grundexamen inom social- och hälsovårdsbranschen med examensbenämningen närvårdare. Andra skyddade yrkesbeteckningar är hemvårdare och vårdare av utvecklingshämmade med examen på skolnivå som föregår närvårdarexamen. 

En legitimerad yrkesutbildad person har enligt 3 § 2 mom. i lagen om yrkesutbildade personer rätt att utöva yrket och använda yrkesbeteckningen i fråga. En förutsättning för rätten att använda skyddad yrkesbeteckning är att personen har antecknats som yrkesutbildad person med skyddad yrkesbeteckning i det centralregister över yrkesutbildade personer inom socialvården som avses i 16 §. Också andra personer med tillräcklig utbildning, erfarenhet och yrkesskicklighet kan vara verksamma i uppgifter som hör till en yrkesutbildad person med skyddad yrkesbeteckning. Bestämmelser om yrkesbeteckningen för en yrkesutbildad person med skyddad yrkesbeteckning och den utbildning som yrkesbeteckningen förutsätter finns i statsrådets förordning om yrkesutbildade personer inom socialvården (153/2016, nedan förordningen om yrkesutbildade personer).  

3 § 3 mom. i lagen om yrkesutbildade personer gör det möjligt att se över uppgiftsstrukturen för och uppgiftsfördelningen mellan yrkesutbildade personer inom socialvården med beaktande av de yrkesutbildade personernas kunnande, yrkesskicklighet och utbildning, om inte något annat bestäms i lag eller förordning och om det är motiverat med tanke på klienternas servicebehov, arbetsarrangemangen och produktionen av socialservice. En begränsning i denna bestämmelse som ska beaktas är situationer där yrkesuppgifterna enligt lag eller förordning uttryckligen ska skötas av en person som avlagt en viss examen eller yrkeskompetens. Inom socialvården är det i dessa situationer i allmänhet fråga om uppgifter som är viktiga med tanke på individens rättsskydd och som kräver särskild kompetens och yrkesskicklighet samt utövande av beslutanderätt i anslutning till dessa. I speciallagar om socialvården, till exempel barnskyddslagen (417/2007), föreskrivs om uppgifter och utövande av beslutanderätt i situationer där en tjänsteinnehavare förutsätts ha yrkeskompetens som socialarbetare enligt lagen om yrkesutbildade personer inom socialvården. 

I 7 § i lagen om yrkesutbildade personer föreskrivs om rätten att utöva socialarbetaryrket på grundval av utbildning som genomgåtts i Finland. En person som i Finland har avlagt högre högskoleexamen i vilken det ingår eller utöver vilken personen har genomfört huvudämnesstudier i socialt arbete eller universitetsstudier i socialt arbete motsvarande ett huvudämne, beviljas av Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården på ansökan rätt att utöva socialarbetaryrket som legitimerad yrkesutbildad person. Bestämmelser om rätten att utöva socialarbetaryrket i Finland på grundval av utbildning som genomgåtts i en annan EU/EES-medlemsstat eller utbildning som genomgåtts i en stat utanför EU/EES finns i 10 och 11 § i lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården. När det gäller erkännande av yrkeskvalifikationer för personer som genomgått en utbildning i en annan EU/EES-stat tillämpas lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer (1384/2015), som har implementerat Europaparlamentets och rådets direktiv om erkännande av yrkeskvalifikationer (2005/36/EG). 

I 9 § i lagen om yrkesutbildade personer föreskrivs om särskilda skyldigheter för socialarbetare. Enligt 9 § 1 mom. i nämnda lag ansvarar en socialarbetare för den yrkesmässiga ledningen av det sociala arbetet, för det sociala klient- och sakkunnigarbete som svarar mot individens, familjens eller gemenskapens behov av socialt stöd och service samt för uppföljningen och bedömningen av effekterna av detta arbete. Enligt 9 § 2 mom. i lagen om yrkesutbildade personer ansvarar en socialarbetare dessutom för tillhandahållandet av och beslutsfattandet om servicen inom socialvården enligt vad som särskilt föreskrivs någon annanstans i lag. I paragrafen avses bland annat beslutsfattande som gäller socialvård och beslut som tryggar vård och omsorg enligt 46 § i socialvårdslagen (1301/2014). Utgångspunkten för fastställandet av särskilda skyldigheter är enligt förarbetena till lagen de uppgifter i anslutning till klient- och expertarbete som enligt socialvårdslagen och speciallagstiftningen om socialvården ankommer på socialarbetaren. Syftet med definitionen av socialarbetarens särskilda skyldigheter är att strukturera socialarbetarens uppgiftsområde och på så sätt skapa grunder för att se över uppgiftsstrukturen och arbetsfördelningen mellan yrkesutbildade personer inom socialvården. Socialarbetarens uppgift är att se till att klienternas rättsskydd tillgodoses särskilt i situationer där man ingriper i klienternas grundläggande fri- och rättigheter. (RP 354/2014 rd, s. 31–32). 

I 12 § i lagen om yrkesutbildade personer föreskrivs om rätten att tillfälligt vara verksam inom socialvården i en legitimerad yrkesutbildad persons yrke. Enligt 1 mom. i nämnda paragraf kan den som studerar för att bli socialarbetare och med godkänt resultat har avlagt ämnesstudierna och praktik i socialt arbete tillfälligt i högst ett år vara verksam i socialarbetaryrket. Den studerande ska arbeta under ledning och översyn av en utexaminerad socialarbetare. Enligt paragrafens andra moment kan den som studerar för att bli legitimerad som yrkesutbildad person i ett annat yrke eller har avlagt en för det sociala området lämplig högskoleexamen och som har tillräckliga förutsättningar för att vara verksam i yrket tillfälligt i högst ett år vara verksam i yrket som legitimerad yrkesutbildad person inom socialvården. I fråga om den som tillfälligt är verksam i en legitimerad yrkesutbildad persons yrke iakttas då i tillämpliga delar det som i denna lag föreskrivs om yrkesutbildade personer inom socialvården (12 § 3 mom.). Den som tillfälligt är verksam i socialarbetaryrket har inte samma rätt som socialarbetare att i brådskande fall besluta om vård oberoende av klientens vilja och om åtgärder i anslutning till det. Syftet med bestämmelsen är att säkerställa att ansvaret för det med tanke på klientens rättsskydd viktigaste beslutsfattandet alltid ligger hos en legitimerad socialarbetare.  

Rätten att tillfälligt vara verksam som legitimerad yrkesutbildad person enligt 12 § i lagen om yrkesutbildade personer är ett undantag från huvudregeln, enligt vilken endast en person som avlagt en viss examen eller en viss yrkeskompetens kan vara verksam som legitimerad yrkesutbildad person. Syftet med möjligheten att tillfälligt vara verksam är att ge den som studerar till ett legitimerat yrke möjlighet att fördjupa sig i socialservicesystemet, få handledning och respons om sitt arbete samt förbättra sina yrkesmässiga färdigheter med tanke på kommande uppgifter som yrkesutbildad person. Syftet är också att trygga tillhandahållandet av socialvårdstjänster i en situation där det inte finns arbetstagare som uppfyller utbildningskraven. Arbetsgivaren bedömer om examen är lämplig och personen har tillräckliga förutsättningar. Bestämmelser om rätten för en person som avlagt examen utomlands att tillfälligt vara verksam i en legitimerad yrkesutbildad persons yrke finns i 5 § i förordningen om yrkesutbildade personer.  

En yrkesutbildad person inom socialvården är med stöd av 5 § i lagen om yrkesutbildade personer skyldig att upprätthålla och utveckla sin yrkesskicklighet och att göra sig förtrogen med de bestämmelser och föreskrifter som gäller yrkesutövningen. Arbetsgivaren för en yrkesutbildad person inom socialvården ska göra det möjligt för personen i fråga att i sitt arbete få behövlig handledning och delta i fortbildning som behövs för utvecklandet av yrkesskickligheten. En yrkesutbildad person inom socialvården förpliktas också av de yrkesetiska skyldigheter som föreskrivs i 4 § i lagen om yrkesutbildade personer. Målet för yrkesutövningen i fråga om en yrkesutbildad person inom socialvården är att främja social funktionsförmåga, jämlikhet och delaktighet, förebygga marginalisering och öka välfärden. En yrkesutbildad person inom socialvården är skyldig att i sin yrkesutövning iaktta det som föreskrivs om klientens ställning och rättigheter inom socialvården och behandlingen av klientuppgifter.  

I 16 § i lagen om yrkesutbildade personer föreskrivs om centralregistret över yrkesutbildade personer inom socialvården. Enligt 1 mom. ska Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården föra centralregistret över yrkesutbildade personer inom socialvården i syfte att sköta tillsynsuppgifterna enligt lagen om Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården (669/2008). Enligt paragrafens 2 mom. 4 punkt införs i fråga om en person som studerar för att bli legitimerad som yrkesutbildad person i ett yrke inom socialvården eller en annan person som tillfälligt är verksam inom socialvården i en legitimerad yrkesutbildad persons yrke namn, personbeteckning och hemadress, om personen av Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården som tillsynsåtgärd har getts en anmärkning eller en skriftlig varning eller blivit föremål för en säkerhetsåtgärd, samt uppgift om tillsynsåtgärden. 

I 4 § i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården (812/2000, nedan klientlagen) föreskrivs om socialvårdsklientens rätt till socialvård av god kvalitet och gott bemötande. Klienten har rätt att av den som tillhandahåller socialvården få högklassig socialvård och ett gott bemötande utan diskriminering. Klienten ska bemötas så att hans eller hennes människovärde inte kränks och så att hans eller hennes övertygelse och integritet respekteras. När socialvård lämnas ska klientens önskemål, åsikt, fördel och individuella behov samt modersmål och kulturella bakgrund beaktas. När socialvård lämnas ska klientens självbestämmanderätt respekteras och klienten ges möjlighet att delta i och påverka planeringen och genomförandet av sin service samt andra åtgärder i anslutning till socialvården. Klientens sak ska behandlas och avgöras med hänsyn i första hand till klientens intresse (8 § 2 mom. i klientlagen). 

På yrkesutbildade personer inom socialvården tillämpas bestämmelserna i lagen om tillsyn över social- och hälsovården (741/2023) när en yrkesutbildad person inom socialvården är verksam som tjänsteproducent inom social- och hälsovården i egenskap av enskild näringsidkare. I den nämnda lagen föreskrivs bland annat om tjänsteproducentens verksamhetsförutsättningar, registrering och egenkontroll. I 50 § föreskrivs också om olovlig utövning av ett yrke inom socialvården. Enligt paragrafens 1 mom. ska den som utan laglig rätt är verksam som en sådan yrkesutbildad person inom socialvården som avses i lagen om yrkesutbildade personer inom socialvården för olovlig utövning av ett yrke inom socialvården dömas till böter. 

2.1.2  Tolknings- och tillämpningspraxis för 12 § 1 mom. i lagen om yrkesutbildade personer inom socialvården

I regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om yrkesutbildade personer inom socialvården och lag om ändring av lagen om Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården (RP 354/2014 rd) föreslogs en formulering i 12 § i lagen om yrkesutbildade personer inom socialvården, enligt vilken den som studerar för att bli legitimerad som yrkesutbildad person i ett yrke eller har avlagt en för det sociala området lämplig högskoleexamen och som har tillräckliga förutsättningar för att vara verksam i yrket kan tillfälligt i högst ett år vara verksam i yrket som legitimerad yrkesutbildad person. I samband med riksdagsbehandlingen av lagförslaget föreslog social- och hälsovårdsutskottet i sitt betänkande (ShUB 52/2014 rd) att paragrafen ska innehålla särskilda bestämmelser om möjligheterna för en socialarbetare och annan legitimerad yrkesutbildad person att tillfälligt vara verksam i yrket. 12 § i lagen om yrkesutbildade personer ändrades på det sätt som utskottet föreslog så att det i 12 § 1 mom. föreskrivs att den som studerar för att bli socialarbetare och med godkänt resultat har avlagt ämnesstudierna och praktik i socialt arbete tillfälligt i högst ett år kan vara verksam i socialarbetaryrket. Till paragrafens 1 mom. fogades på utskottets förslag också att den studerande ska arbeta under ledning och översyn av en utexaminerad socialarbetare.  

Praxisen för tolkning och tillämpning av 12 § 1 mom. i lagen om yrkesutbildade personer har varierat sedan lagen trädde i kraft. Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården (Valvira) är behörig myndighet när det gäller att bevilja rätt att utöva yrke för yrkesutbildade personer inom social- och hälsovården i Finland. Valviras uppgift är bland annat att sköta den tillståndsförvaltning, styrning och tillsyn som föreskrivs i lagen om yrkesutbildade personer. Valvira publicerade i september 2017 på sin webbplats en anvisning om tillämpning av lagen om yrkesutbildade personer, enligt vilken en sådan person som studerar för att bli socialarbetare som avses i 12 § 1 mom. i lagen om yrkesutbildade personer ska vara inskriven vid en läroanstalt där man kan avlägga studier som berättigar till legitimation som socialarbetare. I tolkningspraxisen i fråga ansågs inte studerande inom den öppna universitetsundervisningen ingå i paragrafens tillämpningsområde.  

Social- och hälsovårdsministeriet gav senare samma år ut en anvisning enligt vilken 12 § 1 mom. i lagen om yrkesutbildade personer inom socialvården ska tillämpas så att det med en person som studerar för att bli socialarbetare utöver de som studerar med socialt arbete som huvudämne vid universitetet även avses sådana personer som med godkänt resultat har avlagt grund- och ämnesstudier i socialt arbete och praktik inom den öppna universitetsundervisningen. Anvisningarna byggde på de olika faktiska studievägarna till socialarbetaryrket. Denna tolkningspraxis har i huvudsak iakttagits sedan den utfärdades. År 2018 gav dock biträdande justitiekanslerns ställföreträdare ett avgörande Justitiekanslern i statsrådet: OKV/10/50/2017. i ett ärende som gällde behörighet att tillfälligt vara verksam som socialarbetare. Biträdande justitiekanslerns ställföreträdare ansåg att det åtminstone lämnar rum för tolkning, om inte rentav strider mot bestämmelsens ordalydelse, att räkna studier inom den öppna universitetsundervisningen som sådana studier för att bli socialarbetare som nämns i bestämmelsen. Om man vill utvidga förutsättningarna för att tillfälligt vara verksam som socialarbetare i syfte att underlätta tillgången på arbetskraft och trygga tillhandahållandet av socialvårdstjänster, är det enligt biträdande justitiekanslerns ställföreträdare motiverat att göra detta genom att ändra bestämmelsen och samtidigt eliminera dessa mångtydighet.  

Anvisningen om att tillfälligt vara verksam som socialarbetare som fanns på Valviras webbplats 2023 ändrades så att anvisningarna endast hänvisar till bestämmelsens direkta ordalydelse. Detta orsakade oklarheter i social- och hälsovårdens servicesystem vad gäller förutsättningarna att tillfälligt vara verksam som socialarbetare och om kraven i anslutning till tillsynsmyndighetens tillsyn. Därför riktade social- och hälsovårdsministeriet vid årsskiftet 2023–2024 ett brev daterat den 22 december 2023 till välfärdsområdenas direktörer om ställningen för personer som tillfälligt är verksamma som socialarbetare . Social- och hälsovårdsministeriets brev av den 22 december 2023 (på finska) . Syftet med brevet var att ge välfärdsområdena anvisningar om förutsättningarna att tillfälligt vara verksam som socialarbetare samt att framhäva arbetsgivarens ansvar för att säkerställa en tillräcklig kompetens hos personalen även vid tillämpningen av bestämmelserna om personalens behörighet. I brevet betonade social- och hälsovårdsministeriet dock att avsikten med tillfälligt arbete som socialarbetare precis som ordalydelsen antyder är att det ska vara tillfälligt. För att säkerställa tillgången på personal inom socialvården och personalens tillräcklighet är det primärt att utveckla uppgiftsstrukturen och arbetsfördelningen mellan yrkesutbildade personer inom socialvården och hela personalen i välfärdsområdena så att man kan säkerställa att klienterna får trygga och kontinuerliga tjänster. I brevet hänvisades dessutom till social- och hälsovårdsministeriets tillämpningsanvisning om lagstiftningen om yrkesutbildade personer inom social- och hälsovården av den 4 mars 2023 Social- och hälsovårdsministeriets anvisning: Tillämpning av lagstiftningen om yrkesutbildade personer i utvecklingen av verksamhetsmodeller för uppgiftsstrukturerna och uppgiftsfördelningen för social- och hälsovårdspersonalen . Syftet med tillämpningsanvisningen i fråga har varit att förtydliga de möjligheter och ramvillkor som ingår i lagstiftningen om yrkesutbildade personer när det gäller att utveckla social- och hälsovårdspersonalens uppgiftsstrukturer och arbetsfördelning.  

Sommaren 2024 gav biträdande justitieombudsmannen ett avgörande i ett klagomål Justitieombudsman: EOAK/5991/2023 om socialarbetarens vikariebehörighet. Den klagande kritiserade social- och hälsovårdsministeriets anvisning om vikariebehörighet för socialarbetare av den 5 april 2023. Enligt klagomålet har anvisningen ändrat lagen utan förvarning och den har verkställts genom en uppdatering som publicerades på Valviras webbplats den 19 juli 2023. I sitt avgörande konstaterar biträdande justitieombudsmannen att det är viktigt att skydda förtroendet för uppgifter som ges vid skötseln av en tjänst eller ett annat offentligt uppdrag. Biträdande justitieombudsmannen anser utifrån Valviras lagstadgade uppgifter att klaganden, andra studerande, utbildningsproducenter och arbetsgivare har haft rätt att lita på att uppgifter som tidigare angetts på Valviras webbplats har varit korrekta. Biträdande justitieombudsmannen konstaterar dessutom att hen är av samma åsikt som biträdande justitiekanslerns ställföreträdare till den del att lagstiftningen borde förtydligas när en bestämmelse i lagen lämnar rum för tolkning. Biträdande justitieombudsmannen beaktar den lagändring som nu är under beredning och konstaterar att det innan lagen träder i kraft inte är motiverat att ändra den etablerade tolkningen av bestämmelsen sådan den löd innan Valviras webbplats uppdaterades 2023.  

Efter biträdande justitieombudsmannens avgörande sommaren 2024 bad social- och hälsovårdsministeriet välfärdsområdena att lämna in eventuella interna anvisningar om i vilka situationer en person kan utnämnas till uppgifter som tillfällig socialarbetare i enlighet med 12 § i lagen om yrkesutbildade personer inom socialvården. Man bad särskilt om information om vilken typ av information den utnämnda personen eventuellt får om grunderna för beslutet om utnämnande och om förhållandet till bestämmelserna om olovlig utövning av ett yrke inom socialvården i 50 § i lagen om tillsyn över social- och hälsovården. 

Svaren kom från 16 välfärdsområden och HUS. I största delen av områdena går man i anvisningarna igenom de grundläggande principerna för rekrytering: avgränsningar av den tillfälliga socialarbetarens uppgift i uppgiftsbeskrivningarna samt beteckningen, inställningen till tidsfristen på ett år, ordnandet av handledning samt kravet på utbildning för den som väljs till tillfällig socialarbetare. I endast några anvisningar hänvisas till tillsynslagen och endast ett område har mer detaljerade anvisningar kring detta. I de flesta välfärdsområdena ges anvisningar om den tillfälliga socialarbetarens befattningsbeskrivning samt om att den fastställs utifrån en gemensam diskussion och med beaktande av den rekryterade personens kompetens. I uppgiftsbeskrivningen betonas att en person som är verksam som tillfällig socialarbetare inte kan fatta brådskande beslut eller andra beslut som uttryckligen fastställts för en socialarbetare. På basis av den ändrade uppgiften kan också lönen för en person som är verksam som tillfällig socialarbetare vara lägre än löneklassen eller så kan sänkningen vara procentuell. I flera välfärdsområden används eller planeras en titel för en person som är verksam som tillfällig socialarbetare, till exempel socialarbetare/tillfällig eller socialarbetarstuderande. I anslutning till arbetsbeskrivningen betonas i de flesta områden vikten av handledning och stöd för tillfälliga personer samt även stöd för personens studier. Välfärdsområdena har olika tolkningar av hurdan utbildning som ger rätt att vara verksam i uppgifterna. Största delen av områdena meddelar dock att de följer Valviras aktuella riktlinjer och förutsätter att den person som är tillfälligt verksam är en inskriven huvudämnesstuderande inom socialt arbete. I vissa områden iakttas dock också Valviras tidigare riktlinjer som är mer tillåtande. I de flesta områden anses det möjligt att fortsätta den tillfälliga socialarbetarens anställningsförhållande även efter tidsfristen på ett år, om befattningen i fråga har kunnat sökas på nytt efter ett år och ingen sökande som uppfyller behörighetsvillkoren har sökt den trots den nya ansökan. I vissa områden kan man när det gäller fortsatt anställningsförhållande också beakta till exempel en situation där den studerande snart kommer att utexamineras. 

Biträdande justitiekanslerns ställföreträdare meddelade i augusti 2024 ett avgörande Justitiekanslern i statsrådet: OKV/562/10/2024 om den maximala tiden man tillfälligt kan arbeta i en socialarbetares yrke (OKV/562/10/2024-OKV-5). Enligt avgörandet stöder ordalydelsen och förarbetena inte en tolkning, enligt vilken bestämmelsen syftar till att reglera möjligheterna för en person som studerar för att bli socialarbetare att tillfälligt vara verksam i en socialarbetares yrke så att man kan vara verksam i uppgiften i högst ett år åt gången, utan att begränsa den sammanlagda maximitiden en person kan vara verksam som tillfällig socialarbetare i olika tjänsteförhållanden. Biträdande justitiekanslerns ställföreträdare lyfter fram att det i remissvaren gällande utkastet till regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om ändring av 12 § i lagen om yrkesutbildade personer inom socialvården har uppdagats att det i praktiken förekommer avvikande tolkningar av nämnda tidsgräns samt att lagts fram juridiska och faktiska aspekter samt att situationen ska klarläggas. Biträdande justitiekanslerns ställföreträdare håller med om den synpunkt som framförts i remissvaren om att det nu då man överväger att ändra 12 § i lagen om yrkesutbildade personer inom socialvården skulle vara motiverat att i samband med det klarlägga rättsläget till nämnda delar.  

I en utredningsrapport Social- och hälsovårdsministeriets rapporter och promemorior 2019:16. om behoven av att ändra lagen om yrkesutbildade personer inom socialvården (817/2015) konstateras i fråga om 12 § i lagen om yrkesutbildade personer inom socialvården att trots att antalet tillfälliga arbetstagare är relativt litet verkar paragrafen ha varit den enskilda punkt i lagen om yrkesutbildade personer inom socialvården som diskuterats mest. Det är också den enda punkten där villkoren för behörighet att utöva yrket har skärpts jämfört med den tidigare behörighetslagen (2005). Utifrån en enkät som genomförts som en del av utredningen gällde de vanligaste utmaningarna i anslutning till lagen om yrkesutbildade personer inom socialvården tillgången till tillfälliga arbetstagare. Vid hörandet av sakkunniga fördelades åsikterna så att ett par aktörer hade velat utvidga rätten att tillfälligt arbeta som legitimerad yrkesutbildad person, medan flera aktörer tvärtom hade ansett det vara nödvändigt att skärpa rättigheterna med tanke på klientsäkerheten. Både i enkäten och vid hörandet av sakkunniga diskuterades främst tolkningssvårigheter i anslutning till personer som är tillfälligt verksamma och man ansåg att till exempel en studerande som tillfälligt arbetar i en legitimerad yrkesutbildad persons uppgifter borde vara skriven vid en läroanstalt och verkligen sikta på att bli utexaminerad och därmed få rätt att arbeta som legitimerad yrkesutbildad person. Mot denna bakgrund upplevdes godkännandet av studier i socialt arbete inom den öppna universitetsundervisningen enligt tillämpningsanvisningen försvåra tolkningen av bestämmelsen och det föreslogs att den ska strykas. För att underlätta rekryteringen föreslogs också att studerande ska införas i centralregistret över yrkesutbildade personer inom socialvården på samma sätt som i lagstiftningen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården.  

2.1.3  Bestämmelser om behörighetsvillkoren för socialvårdspersonal i socialvårdslagen och speciallagar

I 6 § i grundlagen föreskrivs om jämlikhet. Enligt 1 mom. får ingen utan godtagbart skäl särbehandlas på grund av kön, ålder, ursprung, språk, religion, övertygelse, åsikt, hälsotillstånd eller handikapp eller av någon annan orsak som gäller hans eller hennes person. I bestämmelsen uttrycks utöver det traditionella kravet på likhet inför lagen också tanken om faktisk jämlikhet. Bestämmelsen om jämlikhet gäller också lagstiftaren (RP 309/1993 rd, s. 42–44). Enligt paragrafens 2 mom. ska barn bemötas som jämlika individer och de ska ha rätt till medinflytande enligt sin utvecklingsnivå i frågor som gäller dem själva. Genom bestämmelsen har man velat betona att barn ska bemötas både som jämlika personer med samma grundläggande fri- och rättigheter i förhållande till den vuxna befolkningen och så att de är jämlika sinsemellan. Som omyndiga och som en grupp som är svagare än den vuxna befolkningen behöver barnen dock särskilt skydd och särskild omsorg. Bestämmelsen erbjuder en grund för positiv särbehandling av barn för att trygga en jämlik ställning i förhållande till den vuxna befolkningen (RP 309/1993 rd, s. 45). 

Enligt 7 § 1 mom. i grundlagen har alla rätt till liv och till personlig frihet, integritet och trygghet, som tryggas genom socialvårdstjänster och klientens rättsskydd inom socialvården. Ett centralt mål är att förbättra klientsäkerheten. Grundlagens 7 § har också ett nära samband med en grundläggande rättighet som är central för socialvården, det vill säga grundlagens 19 §, som innehåller bestämmelser om rätten till social trygghet. Enligt 19 § 1 mom. i grundlagen har alla som inte förmår skaffa sig den trygghet som behövs för ett människovärdigt liv rätt till oundgänglig försörjning och omsorg. Med oundgänglig försörjning och omsorg avses en sådan inkomstnivå och sådana tjänster som tryggar förutsättningarna för ett människovärdigt liv. Sådant stöd omfattar till exempel att ordna att en person får den föda och den möjlighet till sådant boende som är en förutsättning för att hälsan och livskraften ska bevaras. (RP 309/1993 rd, s. 69). Enligt 19 § 3 mom. ska det allmänna, enligt vad som närmare bestäms genom lag, tillförsäkra var och en tillräckliga social-, hälsovårds- och sjukvårdstjänster samt främja befolkningens hälsa. Det allmänna ska också stödja familjerna och andra som svarar för omsorgen om barn så att de har möjligheter att trygga barnens välfärd och individuella uppväxt. I bestämmelsen definieras inte på vilket sätt social- och hälsovårdstjänsterna ska ordnas. Å andra sidan följer av bestämmelsen dock att man genom lagstiftning måste sörja för att tillräckliga tjänster tryggas. Det allmänna ska således tillförsäkra tillgången på social- och hälsovårdstjänster. Då man avgör om tjänsterna ska anses tillräckliga kan utgångspunkten vara en sådan nivå på tjänsterna som ger alla människor förutsättningar att fungera som fullvärdiga medlemmar i samhället. (RP 309/1993 rd, s. 69–72). Rättsskyddet för klienter inom socialvården har tryggats i enlighet med 21 § i grundlagen. Enligt 22 § i grundlagen ska det allmänna se till att de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna tillgodoses. Ofta förutsätter det faktiska tillgodoseendet av de grundläggande fri- och rättigheterna aktiva åtgärder av det allmänna (RP 309/1993 rd, s. 74–75). 

Enligt lagen om ordnande av social- och hälsovård (612/2021) svarar välfärdsområdet för ordnandet av social- och hälsovården inom sitt område och har organiseringsansvaret för invånarnas social- och hälsovård. Välfärdsområdet ska ha tillräcklig kompetens, funktionsförmåga och beredskap för att kunna svara för ordnandet av social- och hälsovården, och det ska sörja för att tillgången till social- och hälsovårdstjänster motsvarar invånarnas behov under alla omständigheter. För att kunna uppfylla sitt organiseringsansvar ska välfärdsområdet ha sådan yrkesutbildad social- och hälsovårdspersonal och sådan administrationspersonal och annan personal som verksamheten kräver, förfoga över lämpliga lokaler och lämplig utrustning och ha andra behövliga förutsättningar för att sköta verksamheten. Dessutom ska välfärdsområdet ha en tillräcklig egen tjänsteproduktion för att kunna uppfylla sitt organiseringsansvar. För ledningen av social- och hälsovården i välfärdsområdet ska det finnas sektorsövergripande sakkunskap som stöder en helhet av högkvalitativa och säkra tjänster, samarbete mellan olika yrkesgrupper och utveckling av praxisen i vården och verksamheten. 

Bestämmelser om yrkesrättigheter för yrkesutbildade personer inom socialvården finns i lagstiftningen om yrkesutbildade personer. De fungerar som grund för bestämmelserna i servicelagstiftningen, där man i olika social- och hälsovårdsuppgifter har kunnat inkludera krav på personalens behörighet. Bestämmelser om behörighetsvillkoren för yrkesutbildade personer inom socialvården finns till väsentliga delar i socialvårdslagen, barnskyddslagen (417/2007) och lagen om stödjande av den äldre befolkningens funktionsförmåga och om social- och hälsovårdstjänster för äldre (980/2012, nedan äldreomsorgslagen).  

Socialvårdslagen är den viktigaste författningen i lagstiftningen om tjänster inom socialvården och tillämpas på socialvården i välfärdsområdet, om inte något annat föreskrivs. Välfärdsområdet har skyldighet att ordna socialvård och anvisa den resurser enligt vad som därom föreskrivs särskilt. Med socialservice avses enligt 3 § i socialvårdslagen välfärdsområdets socialservice och andra åtgärder genom vilka yrkesutbildade personer inom socialvården samt annan personal som deltar i klientarbetet främjar och upprätthåller individens, familjens och gemenskapens funktionsförmåga, sociala välfärd, trygghet och delaktighet. Enligt förarbetena till lagen har verksamheten karaktären av socialvård när yrkesutbildad socialvårdspersonal svarar för tillhandahållandet av servicen. Socialservice är således tjänster som tillhandahålls av yrkesutbildad personal inom socialvården samt sådana tjänster som tillhandahålls av personer som inte behöver yrkesutbildning inom socialvården, om det i sista hand är den yrkesutbildade personalen inom socialvården som ansvarar för tillhandahållandet av tjänsterna (RP 164/2014 rd, s. 98). 

I 49 a § i socialvårdslagen förutsätts att välfärdsområdet för uppgifter inom verkställigheten av socialvården ska ha ett tillräckligt antal yrkesutbildade personer inom socialvården samt annan personal som deltar i klientarbetet. Varje välfärdsområde ska till sitt förfogande ha tjänster vilka tillhandahålls av en socialarbetare i tjänsteförhållande som deltar i klientarbetet. Dessutom ska en verksamhetsenhet som producerar socialservice ha en personal, vars antal, utbildning och uppgiftsstruktur motsvarar antalet personer som får tjänster vid verksamhetsenheten och deras servicebehov. 

I socialvårdslagen föreskrivs om klientens intresse. Vid tillhandahållandet av socialvård ska särskild uppmärksamhet ägnas åt att tillgodose de klienters intressen som behöver särskilt stöd. Med en person och klient som behöver särskilt stöd avses en person som har särskilda svårigheter att söka och få behövliga social- och hälsovårdstjänster på grund av kognitiv eller psykisk funktionsnedsättning eller sjukdom, missbruk av berusningsmedel eller annat beroendebeteende, samtidigt behov av flera stöd eller på grund av någon annan motsvarande orsak och vars stödbehov inte är förknippat med hög ålder så som föreskrivs i 3 § i äldreomsorgslagen. Med barn som behöver särskilt stöd avses ett barn vars uppväxtförhållanden äventyrar eller inte tryggar barnets hälsa eller utveckling eller som genom sitt beteende äventyrar sin hälsa eller utveckling eller som på grund av de orsaker som anges ovan behöver särskilt stöd. 

När en anställd hos välfärdsområdets socialvård i sitt arbete har fått kännedom om en person som behöver socialvård, ska den anställda se till att personens behov av brådskande hjälp omedelbart bedöms. Enligt 36 § i socialvårdslagen svarar för bedömningen av servicebehovet en sådan yrkesutbildad person inom socialvården enligt 3 § i lagen om yrkesutbildade personer inom socialvården som är ändamålsenlig för bedömningen, om inte något annat föreskrivs någon annanstans i lag. För bedömningen av servicebehovet hos barn som behöver särskilt stöd och andra personer som behöver särskilt stöd svarar en socialarbetare i tjänsteförhållande. 

Enligt 42 § i socialvårdslagen ska en egen kontaktperson utses för socialvårdsklienten för den tid klientrelationen pågår. Den egna kontaktpersonen ska vara en sådan yrkesutbildad person som avses i 3 § i lagen om yrkesutbildade personer inom socialvården. Den egna kontaktpersonen kan i stället för den yrkesutbildade person som nämns ovan vara en sådan yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården som avses i 2 § i lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården (559/1994), om det är motiverat med hänsyn till klientens samlade service. Den egna kontaktpersonen för ett barn som behöver särskilt stöd och för andra personer som behöver särskilt stöd och den arbetstagare som utför klientarbete tillsammans med kontaktpersonen ska vara en sådan socialarbetare som avses i lagen om yrkesutbildade personer inom socialvården, och uppgiften ska skötas i tjänsteförhållande. Även vid rådgivning i uppfostrings- och familjefrågor förutsätts en behörig socialarbetare (socialvårdslagen, 26 §). Uppgiften som barnatillsyningsman får skötas av en socialarbetare eller en person som har någon annan för uppgiften lämplig högre högskoleexamen (socialvårdslagen, 27 a §). Enligt 46 § 1 mom. i socialvårdslagen ska en socialarbetare i tjänsteförhållande som utför klientarbete tillsammans med en egen kontaktperson besluta om den socialservice genom vilken i enlighet med 12 och 13 § nödvändig omsorg och försörjning samt hälsa och utveckling gemensamt tryggas för ett barn som behöver särskilt stöd eller någon annan klient som behöver särskilt stöd, om förfarandet tillgodoser klientens intresse.  

I 41 § i den så kallade gamla socialvårdslagen (17.9.1982/710), som fortfarande delvis är i kraft, finns bestämmelser om en socialarbetares rätt att på förordnande av en ledande tjänsteinnehavare inom socialvården, som har utsetts av välfärdsområdet, för utredning av vårdbehovet få tillträde till en sådan persons bostad eller någon annan plats där han eller hon vistas i situationer där någon är i uppenbart behov av socialvård och hans eller hennes intresse på grund av allvarlig risk för hans eller hennes hälsa, utveckling eller trygghet ovillkorligen kräver detta och behovet av socialvård annars inte kan utredas.  

Bestämmelser om ordnande av barnskydd finns i 3 kap. i barnskyddslagen. Enligt barnskyddslagen ska kommunen se till att förebyggande barnskydd till sin innebörd och omfattning ordnas såsom behovet i kommunen förutsätter. Välfärdsområdet ska sörja för förebyggande barnskydd i sina social- och hälsovårdstjänster samt se till att barn- och familjeinriktat barnskydd till sin innebörd och omfattning ordnas såsom behovet i välfärdsområdet förutsätter. Barnskyddet skall vara av sådan kvalitet att det garanterar barn och unga personer som är i behov av barnskydd samt deras familjer den hjälp och det stöd de behöver. Välfärdsområdet svarar enligt 11 § i barnskyddslagen för de uppgifter som hänför sig till verkställigheten av barnskyddet. Välfärdsområdet ska, då det ordnar barnskyddet, vid behov samarbeta med olika sektorer inom välfärdsområdet och i kommunerna inom dess område, andra myndigheter, andra välfärdsområden och kommuner inom deras områden samt med andra sammanslutningar och inrättningar som ordnar service så att tillräcklig service som motsvarar behovet kan ordnas och sakkunskap tryggas i välfärdsområdet. 

Bestämmelser om den tjänsteinnehavare som beslutar om barnskyddsåtgärder finns i 13 § i barnskyddslagen. Enligt 13 § 1 mom. i barnskyddslagen utövas beslutanderätten av en socialarbetare i tjänsteförhållande som förordnats av välfärdsområdet i ärenden som gäller brådskande placeringar enligt 38 § 1 mom. och avslutande av brådskande placeringar enligt 39 § 1 mom.  

Enligt 13 § 2 mom. i nämnda lag ska en ledande tjänsteinnehavare inom socialvården som förordnats av välfärdsområdet och som uppfyller kraven i 46 a § 1 mom. i socialvårdslagen, eller någon annan socialarbetare som står i tjänsteförhållande och som förordnats av den ledande tjänsteinnehavaren, fatta beslut i ärenden som gäller förlängning av en sådan brådskande placering av barn som avses i 38 § 3 mom. i denna lag, sådant omhändertagande och därtill ansluten vård utom hemmet som avses i 43 § 1 mom., sådana ändringar av platsen för vård utom hemmet som enligt 43 § 3 mom. sker under den tid ett omhändertagande eller en brådskande placering varar och avslutande av omhändertaganden enligt 47 §. En ledande tjänsteinnehavare eller en av denna förordnad tjänsteinnehavare gör även ansökningar som gäller undersökning av barn enligt 28 § samt omhändertagande och därtill ansluten vård utom hemmet enligt 43 § 2 mom. I ärenden som avses i 13 § 2 mom. i barnskyddslagen ska tjänsteinnehavaren vara någon annan än den socialarbetare som enligt 13 b § ansvarar för barnets angelägenheter. En tjänsteinnehavare som har fattat beslut om brådskande placering av barnet i enlighet med 38 § 1 mom. kan inte fatta beslut om förlängning av brådskande placering av barnet. Bestämmelser om den tjänsteinnehavare som beslutar om begränsningar och begränsande åtgärder finns i 11 kap. 

Barnskyddslagen förutsätter att det för ett barn som är klient inom barnskyddet ska utses en socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter (socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter). Socialarbetaren ska vara en sådan yrkesutbildad person som avses i lagen om yrkesutbildade personer inom socialvården (barnskyddslagen, 13 b §). I 60 § i lagen finns bestämmelser om personalen vid barnskyddsanstalter, och där förutsätts att en barnskyddsanstalt ska ha ett tillräckligt stort antal sådana yrkesutbildade personer inom socialvården som avses i 3 § i lagen om yrkesutbildade personer inom socialvården och tillräcklig annan personal för den vård och fostran som barn och unga personer behöver.  

I 10 § i äldreomsorgslagen förutsätts att välfärdsområdet ska ha tillgång till tillräcklig och mångsidig expertis för stödjandet av den äldre befolkningens välbefinnande, hälsa, funktionsförmåga och förmåga att klara sig på egen hand och för ordnandet av högkvalitativa social- och hälsovårdstjänster som äldre personer behöver. Bestämmelserna om personaldimensionering i äldreomsorgslagen gäller också yrkesutbildade personer inom socialvården. Äldreomsorgslagen innehåller dessutom en bestämmelse om utredning av servicebehovet, i vilken det förutsätts att en sådan yrkesutbildad person enligt 3 § i lagen om yrkesutbildade personer inom socialvården eller 2 § i lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården som är ändamålsenlig med tanke på den äldre personens behov och som har omfattande sakkunskap ska svara för utredningen av servicebehovet. Den anställda som svarar för utredningen ska i enlighet med den äldre personens behov samarbeta med andra experter som avses i 10 § i äldreomsorgslagen. 

I lagen om funktionshinderservice (675/2023) som träder i kraft i början av 2025 förutsätts på motsvarande sätt att en i lagen om yrkesutbildade personer inom socialvården avsedd yrkesutbildad person som är anställd i tjänsteförhållande alltid svarar för bedömningen av servicebehovet och utarbetandet av en klientplan för en person med funktionsnedsättning. Enligt 5 § 1 mom. i lagen om funktionshinderservice finns bestämmelser om fattande av beslut som gäller servicen och om verkställigheten av besluten i 45 och 46 § i socialvårdslagen. En yrkesutbildad person inom socialvården som är anställd i tjänsteförhållande ska dock alltid fatta beslut om service för personer med funktionsnedsättning. En yrkesutbildad person inom socialvården eller hälso- och sjukvården eller en person som avlagt någon annan lämplig examen ger i första hand särskilt stöd för delaktigheten i enlighet med 13 § i lagen.  

Enligt 14 d § 2 mom. i lagen om utkomststöd (1412/1997) ska klienten i fråga om kompletterande eller förebyggande utkomststöd inom motsvarande tid ges tillfälle till ett personligt samtal med en yrkesutbildad person inom socialvården vid välfärdsområdet. 

2.1.4  Lagstiftning om utbildningsansvar inom socialt arbete

Enligt 2 § i universitetslagen (558/2009) har universiteten till uppgift att främja den fria forskningen och den vetenskapliga och konstnärliga bildningen, att meddela på forskning grundad högsta undervisning och att fostra de studerande till att tjäna fosterlandet och mänskligheten. Då universiteten fullgör sina uppgifter ska de erbjuda möjligheter till kontinuerligt lärande, samverka med det övriga samhället samt främja forskningsresultatens och den konstnärliga verksamhetens genomslagskraft i samhället. Universiteten ska ordna sin verksamhet så att hög internationell kvalitet säkerställs inom forskning, konstnärlig verksamhet, utbildning och undervisning med iakttagande av etiska principer och god vetenskaplig sed. 

Enligt 7 § i universitetslagen kan vid universiteten avläggas lägre och högre högskoleexamina samt vetenskapliga och konstnärliga påbyggnadsexamina. Universiteten kan också ordna specialiseringsutbildning, utbildning som innehåller examensdelar i form av fortbildning, öppen universitetsundervisning eller i övrigt som fristående studier samt annan fortbildning. I statsrådets förordning om universitetsexamina (794/2004, nedan examensförordningen) finns närmare bestämmelser om examina som kan avläggas vid universiteten, målen för examina, studiernas uppbyggnad och andra grunder för studierna samt vilka examina som kan avläggas vid de olika universiteten. I examensförordningen fastställs universitetens utbildningsansvar enligt utbildningsområde och examen. Som bilaga till examensförordningen finns en förteckning över utbildningsområdena, namnen på de examina som hör till dem samt över de universitet där examina kan avläggas. Förteckningen i förordningen fastställer inom vilka utbildningsområden och med vilka examensbenämningar varje universitet ordnar utbildning som leder till lägre och högre högskoleexamen samt till vetenskapliga eller konstnärliga påbyggnadsexamina. Universitetens utbildningsansvar är indelat i sammanlagt 15 utsedda utbildningsområden.  

Bestämmelser om den mer exakta fördelningen av universitetens utbildningsansvar finns i undervisnings- och kulturministeriets förordning om precisering av universitetens utbildningsansvar (1451/2014). Som bilaga till förordningen finns en förteckning över de områden inom vilka universiteten ordnar utbildning som leder till lägre och högre högskoleexamen på det humanistiska, det pedagogiska, det naturvetenskapliga, det samhällsvetenskapliga och det tekniska utbildningsområdet samt över fördelningen av utbildningsansvaret för lärarutbildningen mellan universiteten. Inom andra utbildningsområden har universitetens utbildningsansvar inte definierats noggrannare än det examensspecifika utbildningsansvaret. Med stöd av förordningen om utbildningsansvar ska Helsingfors, Åbo, Tammerfors, Jyväskylä, Östra Finlands och Lapplands universitet ordna utbildning som leder till lägre och högre högskoleexamen inom området för socialt arbete inom det samhällsvetenskapliga utbildningsområdet. Den utbildning i socialt arbete som ankommer på Svenska social- och kommunalhögskolan ordnas i anslutning till Helsingfors universitet. 

2.2.1  Utbildning som leder till examen i socialt arbete

Utbildningen i socialt arbete producerar omfattande kompetens om klient- och expertarbete på individ-, familje-, samfunds- och samhällsnivå. Inom det sociala arbetet arbetar man i gränsytor mellan samhälleliga strukturer, sociala problem och svåra individuella livssituationer. Socialt arbete innebär å ena sidan arbete med klienter som behöver särskilt stöd och klienter i svåra livssituationer och å andra sidan samhälleligt påverkansarbete för att förbättra dessa personers ställning och levnadsförhållanden. Kärnan i det sociala arbetet är att samordna olika samhälleliga och individuella intressen på ett etiskt hållbart sätt, försvara de mänskliga rättigheterna, stärka den sociala funktionsförmågan, lindra lidandet samt öka välfärden och jämlikheten. 

Expertisen inom socialt arbete grundar sig på akademiska färdigheter i att använda och producera forskningsdata samt det kritiska och mångfacetterade tänkande som detta möjliggör. I Finland ger utbildningen i socialt arbete allmän kompetens att arbeta som socialarbetare. Målet med studierna är att uppnå en stark expertis inom socialt arbete, med hjälp av vilken en person som utexamineras till magister har färdigheter att arbeta i krävande expertuppgifter som en del av samhällets föränderliga strukturer och nätverk med många aktörer. Den som utexaminerats till magister kan hos Valvira ansöka om rätt att utöva yrke inom socialt arbete i Finland (legitimerad yrkesutbildad person inom socialvården). 

I Finland ordnas utbildning i socialt arbete som en omfattande samhällsvetenskaplig examensutbildning. Helheten av utbildning som ger behörighet att arbeta som socialarbetare består av kandidat- och magisterexamina i samhällsvetenskaper eller politices kandidatexamen och politices magisterexamen med huvudämnet socialt arbete. Examinas sammanlagda omfattning är 300 studiepoäng. Utbildningen för socialarbetare består av studier för kandidatexamen, som utgör 180 studiepoäng, och studier för magisterexamen, som utgör 120 studiepoäng. Den målsatta tidtabellen för studierna är 5 år (3+2 år).  

Inom området för socialt arbete omfattar kandidatexamen grundstudier i huvudämnet (25 studiepoäng) och ämnesstudier (55–60 studiepoäng) samt allmänna studier, språkstudier och studier i forskningsmetoder samt valfria studier (biämnesstudier). I magisterexamen ingår fördjupade studier i huvudämnet (100–120 studiepoäng) samt valfria studier eller biämnesstudier (0–20 studiepoäng). Studerande inom socialt arbete avlägger valfria studier och biämnesstudier till exempel i läroämnena psykologi, pedagogik, förvaltningsvetenskaper eller klient- och patientsäkerhet. Studierna som helhet stärker de studerandes färdigheter och omfattande bildning. Valet av biämne är en betydande del av utbildningen eftersom de studerande med hjälp av dem kompletterar sina huvudämnesstudier och kan inrikta sig på olika teman enligt eget intresse även med tanke på inriktningen i arbetslivet. 

I kandidat- och magisterexamina ingår cirka 200 studiepoäng huvudämnesstudier i socialt arbete, varav cirka 30 studiepoäng består av lärande i arbetslivsrelationer inom socialt arbete samt teoribaserad undervisning i nära anslutning till detta. I utbildningen i socialt arbete ingår i praktiken inlärning på alla studienivåer (grundstudier, ämnesstudier, fördjupade studier). Målet med den praktiska perioden av yrkesfärdigheter inom socialt arbete som ingår i ämnesstudierna är att få förståelse för socialt arbete i olika verksamhetsmiljöer samt att tillägna sig och utveckla färdigheterna och expertisen i klientarbete inom socialt arbete. Den studerande fördjupar sig i socialarbetarens uppgifter och övar under handledning på att vara verksam som socialarbetare inom något verksamhetsfält inom socialt arbete. Efter att ha avlagt den praktiska perioden har examensstuderanden grundläggande färdigheter i att arbeta som socialarbetare i kombination med kännedom om verksamhetsmiljön i branschen och sakkunskap. 

Utbildningen i socialt arbete grundar sig på en kombination av vetenskaps- och forskningsbaserad akademisk utbildning och lärande i arbetslivsrelationer. Målet med utbildningen är att producera en stark vetenskaplig teoretisk allmän kompetens, färdigheter i forskning samt grundläggande färdigheter för att arbeta i ett expertyrke inom socialt arbete. Den studerande fördjupar sig i sociala fenomen som är närvarande i klienternas vardag, tjänsternas och interventionernas effektivitet och den samhälleliga verksamheten utifrån forskningsrön och teori. Kännedom om vetenskapliga begrepp och teorier har en central betydelse för utvecklingen av yrkesidentiteten och uppbyggnaden av den kompetens som behövs i arbetslivet. Lähteinen m.fl. 2017, s.8: Sosiaalityön koulutuksen tuottama osaaminen. 

I studierna i socialt arbete fördjupar den studerande sina kunskaper om specialfrågor och forskningsmetoder inom socialt arbete.  De viktigaste kompetensmålen för de fördjupade studierna i socialt arbete som ingår i magisterexamen är:  

1) Den studerande kan arbeta med krävande yrkespraxis inom socialt arbete samt fungera som sakkunnig inom socialt arbete i samarbetsnätverk med flera aktörer.  

2) Den studerande behärskar de vetenskapliga teoretiska utgångspunkterna för socialt arbete och kan tillämpa dem i klient- och sakkunnigarbetet. 

3) Den studerande har färdigheter att bedöma livssituationer och stödbehov hos klienter inom det sociala arbetet samt att utföra systematiskt socialt arbete för att främja klienternas välfärd.  

4) Den studerande har kunskaper och färdigheter för strukturellt socialt arbete och påverkansarbete i syfte att påvisa och avveckla samhällelig praxis och bestämmelser som skapar orättvisa, fattigdom och utsatthet.  

5) Den studerande har grundläggande färdigheter i att fungera som yrkesutbildad ledare för det sociala arbetet samt som ledare för organisationer, nätverk, arbetsgrupper och förändringar.  

6) Den studerande fördjupar den kompetens som behövs i klient- och expertarbetet inom det delområde av det sociala arbetet som han eller hon valt för forskning (särskilt i pro gradu-avhandlingen). 

7) Den studerande kan självständigt genomföra en vetenskaplig forskningsprocess där han eller hon tillämpar sin teoretiska kunskap och kunskap i forskningsmetodik och visar sin förmåga till analytiskt och forskningsetiskt tänkande. 

8) Den studerande kan inhämta och behärska kunskap självständigt och kan dra hållbara vetenskapliga slutsatser och behärska vetenskaplig argumentation samt kan kombinera teori, praktik och forskningsdata i olika expertuppgifter inom socialt arbete. Den studerande uppnår färdigheter för vetenskapliga påbyggnadsstudier. Lähteinen m.fl. 2017, s. 12 

2.2.2  Statistik över personer som avlagt examen i socialt arbete och fått rätt att utöva socialarbetaryrket

Antalet utbildningar inom socialt arbete har ökat betydligt under 2010-talet och universiteten har ökat antalet nybörjarplatser inom socialt arbete med hjälp av tilläggsfinansiering från staten. De senaste tilläggen har gjorts i samband med undervisnings- och kulturministeriets utvidgning av utbildning i anslutning till coronapandemin som beviljades universiteten 2020–2022 samt målet om utvidgning av utbildningen inom socialt arbete som ingick i personaldimensioneringen av det sociala arbetet inom barnskyddet som godkändes i slutet av 2021.  

År 2023 påbörjade sammanlagt 522 nya studerande en utbildning inom socialt arbete, av vilka en del valdes för att avlägga både kandidatexamen och magisterexamen (gemensam antagning via öppna universitetsleden och ansökan om överflyttning) och en del enbart magisterexamen (magisterantagning). Antalet nya studerande minskade något efter fjolårets toppsiffra (582) eftersom nybörjarplatserna till följd av de utbildningsutvidgningar som genomförts tidigare inte längre var i bruk. Utbildningen i socialt arbete är attraktiv och antalet sökande ligger på en hög nivå vid alla universitet.  

Antalet utexaminerade magistrar i samhällsvetenskaper eller politices magistrar med socialt arbete som huvudämne ökade jämfört med föregående år (333). Sammanlagt utexaminerades 386 magistrar på riksnivå. Antalet är det näst högsta i historian av utbildning inom socialt arbete. Antalet utexaminerade accelererade särskilt i slutet av året efter att Valvira preciserat förutsättningarna för att arbeta som tillfällig socialarbetare, vilket fick många studerande att påskynda slutförandet av sina studier. Ett rekordstort antal magistrar förväntas utexamineras 2024. Medeltalet för antalet utexaminerade under de föregående fem åren (2019–2023) är 383 magistrar och för de föregående tio åren (2014–2023) 362 magistrar per år. Antalet personer som direkt inlett magisterexamen har varit mycket oförändrat under de senaste tre åren. En betydande del av studerandena inleder sin magisterexamen direkt. Många av dem som börjar direkt med magisterexamen avlägger studier i socialt arbete inom den öppna universitetsundervisningen innan de antas som examensstuderande. 

Nedan visas närmare antalet nya studerande och utexaminerade magistrar 2014–2023 (Källa: Sosnet och Vipunen). 

Tabell 1. Antalet nya studerande och utexaminerade magistrar åren 2014–2023 

Antalet utexaminerade med huvudämnet socialt arbete ökar, vilket också syns i antalet legitimerade socialarbetare som godkänts för centralregistret över yrkesutbildade personer inom socialvården. Valvira beviljade 2023 sammanlagt 425 personer rätt att utöva socialarbetaryrket i Finland. Av detta totala antal hade 411 personer avlagt examen i socialt arbete i Finland och 14 personer i en annan EU/EES-medlemsstat. År 2022 legitimerades sammanlagt 366 socialarbetare, av vilka 12 hade avlagt sin examen i en annan EU/EES-medlemsstat än Finland. Lagen om yrkesutbildade personer inom socialvården trädde i kraft den 1 mars 2016 och övergångsbestämmelsen i lagen förutsatte att en person som var verksam som legitimerad yrkesutbildad person inom socialvården skulle ansöka om rätt att utöva yrket hos Valvira senast den 30 juni 2018. Därför var antalet beslut om legitimering exceptionellt högt 2017 (1 127) och 2018 (5 197). Enligt Valviras rapporteringssystem har Valvira under 2017–2023 registrerat sammanlagt 8 523 legitimerade socialarbetare i centralregistret över yrkesutbildade personer inom socialvården.  

De som fått rätt att utöva socialarbetaryrket har i huvudsak avlagt socialarbetarexamen i Finland. I fråga om examina som avlagts utomlands har flest socialarbetare beviljats legitimering på basis av utbildning som avlagts i Sverige (104), Estland (25), Tyskland (9), Ryssland (6), Storbritannien (6), Norge (5) och USA (5). År 2023 hade största delen av de utländska examina avlagts i Sverige (10).  

Valvira registrerar inte personer som studerar för ett yrke inom socialt arbete i centralregistret över yrkesutbildade personer inom socialvården och som med stöd av 12 § i lagen om yrkesutbildade personer inom socialvården tillfälligt är verksamma som legitimerade yrkesutbildade personer inom socialvården, och därför finns det inga rapporteringsuppgifter från Valvira om personer som tillfälligt arbetar som socialarbetare.  

2.2.3  Grund- och ämnesstudier i socialt arbete inom den öppna universitetsundervisningen och som en biämneshelhet vid universitetet

Studier i socialt arbete kan dessutom avläggas genom öppen universitetsundervisning som ordnas av universiteten samt som en del av de biämneshelheter som erbjuds universitetens examensstuderande. Studierna i socialt arbete inom den öppna universitetsundervisningen är öppna för alla som är intresserade av branschen, till exempel personer som siktar på att bli examensstuderande inom socialt arbete och personer som avlägger yrkesinriktad påbyggnadsutbildning eller fortbildning. Studier i socialt arbete som avlagts inom den öppna universitetsundervisningen kan i regel beaktas som en del av de studier som ingår i examen i socialt arbete, om personen genom universitetens gemensamma eller separata ansökan har fått examensrätt i läroämnet socialt arbete. Universiteten beslutar huruvida tidigare studier tillgodoräknas som en del av examen.  

Inom den öppna universitetsundervisningen erbjuds i regel grundstudier i socialt arbete (25 studiepoäng) och en del av ämnesstudierna (en helhet på cirka 35 studiepoäng). De studier som ingår i examina är enligt statsrådets förordning om examina och specialiseringsutbildningar vid universitet sådana studier som hör till universitetets utbildningsansvar och som är förenliga med examensstadgan och som anges i examensfordringarna. Ämnesstudierna i socialt arbete är vad gäller mål och kravnivåer samma som i den utbildning som leder till examen, även om de genomförs inom den öppna universitetsundervisningen. Inom den öppna universitetsundervisningen har undervisningen integrerats i examensutbildningen vid Östra Finlands, Lapplands och Tammerfors universitet, varvid studiehelhetens genomförande- och arbetsformer är desamma för alla studerande. Vid Helsingfors, Jyväskylä och Åbo universitet ordnas separat öppen undervisning. De universitet som ordnar utbildning som leder till examen i socialt arbete har genom samarbete fastställt kompetensmålen för grundstudierna och ämnesstudierna i socialt arbete, men kompetensmålen och innehållet i olika universitets studieperioder kan variera något enligt betoning. Till exempel avlägger studerande inom den öppna universitetsundervisningen vid Lapplands universitet och Åbo universitet inte de studier i socialrätt som krävs av huvudämnesstuderande i socialt arbete (10 studiepoäng) och som är en förutsättning för att delta i ämnesstudiernas praktiska period. Universitetens utbud kan dessutom variera i fråga om de studier i forskningsmetoder som ingår i ämnesstudierna.  

Praktisk undervisning i socialt arbete och andra studier med anknytning till denna (sammanlagt 10–20 studiepoäng) erbjuds i regel inte inom den öppna universitetsundervisningen. Orsaken till detta är de resurser som studieperioderna förutsätter vid universiteten och i servicesystemet, där legitimerade socialarbetare fungerar som handledare för de studerande, men också SORA-bestämmelserna (avgöranden om olämplighet) som säkerställer kundsäkerheten och trygga studier vid högskolorna och som endast tillämpas på examensinriktade studier. Dessa bestämmelser gör det möjligt att bland annat kontrollera ett utdrag om brottslig bakgrund för en studerande eller fatta beslut om begränsning av studierätten, om den studerande anses vara olämplig för social- och hälsovårdsbranschen. Utöver de praktiska undervisningsperioderna är fördjupade studier i socialt arbete som är viktiga för att man ska kunna vara verksam inom det sociala arbetet med några undantag öppna endast för huvudämnesstuderande inom socialt arbete. 

Man har beslutat att begränsa antalet studerande inom den öppna universitetsundervisningen i ämnesstudier i socialt arbete och utbudet av studieperioder på grund av universitetens begränsade undervisningsresurser, men också på grund av att omfattningen av den öppna universitetsundervisningen ställs i relation till antalet nybörjarplatser inom leden för studier för magisterexamen i socialt arbete. På så sätt säkerställer man att en så stor andel som möjligt av dem som avlagt ämnesstudierna kan söka till examensstudier i huvudämnet socialt arbete och efter att ha avlagt magisterexamen få yrkeskompetens som socialarbetare och rätt att utöva yrket från Valvira.  

Under läsåret 2023–2024 avlade 16–35 studerande enskilda studieperioder inom ämnesstudierna i socialt arbete vid Helsingfors universitets öppna led. Studieperioderna i socialt arbete vid Svenska social- och kommunalhögskolan (SSKH) är öppna för studerande inom den öppna universitetsundervisningen (kvot på 5 studerande), och cirka två till tre studerande har deltagit per kurs. Studerande inom den öppna universitetsundervisningen har dock inte möjlighet att delta i praktiska undervisningsperioder eller till exempel avhandlingsseminarier. Under läsåret 2022–2023 avlade 39 studerande grundstudier i socialt arbete och 61 studerande ämnesstudier i socialt arbete via den öppna leden vid Östra Finlands universitet (UEF). År 2022 avlade 12 studerande och år 2023 63 studerande ämnesstudier i socialt arbete via den öppna leden vid Jyväskylä universitet, vilket visar en betydande ökning i fråga om ämnesstudier i socialt arbete som avlagts via den öppna leden. I fråga om grundstudier har siffrorna förblivit jämna eftersom 52 studerande avlade grundstudier i socialt arbete år 2022 och 56 studerande år 2023. Inom den öppna universitetsundervisningen vid Lapplands universitet avlade 4 studerande grundstudier och ämnesstudier i socialt arbete under läsåret 2022–2023. Inom den öppna universitetsundervisningen vid Åbo universitet är den årliga kvoten för ämnesstudier i socialt arbete 40 studerande och kvoten har fyllts varje år. Inom den öppna universitetsundervisningen vid Tammerfors universitet avlade sammanlagt 13 studerande grundstudier och 14 studerande ämnesstudier i socialt arbete. Antalet personer som avlade ämnesstudier var lågt på grund av undervisningsutbudet. År 2024 kommer ämnesstudier uppskattningsvis att avläggas av cirka 25 studerande. 

Grund- och ämnesstudierna i socialt arbete kan också avläggas som en separat biämneshelhet vid universitetet. Studerande som har ett annat huvudämne än socialt arbete kan således välja grund- och/eller ämnesstudier i socialt arbete till sin examen. Innehållet i studierna är i regel detsamma som för dem som avlägger grund- och ämnesstudier i socialt arbete inom den öppna universitetsundervisningen, varvid studierna inte omfattar en praktisk undervisningsperiod och en kandidatavhandling som för huvudämnesstuderande inom socialt arbete eller andra studieperioder i anslutning till dessa.  

Vid Svenska social- och kommunalhögskolan deltar cirka 10 studerande med andra huvudämnen och i ämnesstudierna och cirka 2–3 studerande med andra huvudämnen i grundstudierna i socialt arbete. Vid Lapplands universitet har 1–8 biämnesstuderande deltagit i studieperioderna för enskilda ämnesstudier under läsåret 2023–2024. Vid Åbo universitet har beroende på kursen cirka 30–40 studerande deltagit i studieperioderna för grundstudier i socialt arbete medan högst 10 studerande har deltagit i studieperioderna för ämnesstudier per år. För Tammerfors universitet har det i fråga om dem som avlagt biämnesstudier i socialt arbete endast funnits uppgifter om personer som utexaminerats. Av de studerande som utexaminerats 2020–2024 har 20 personer som valfria studier avlagt ämnesstudiehelheten för socialt arbete, som har omfattat 20–40 studiepoäng.  

2.3.1  Socialvårdstjänster och socialt arbete

Helheten av socialvårdstjänster kan beskrivas som serviceuppgifter. Socialvårdens allmänna tjänster tillhandahålls i tre serviceuppgifter för olika klientgrupper. Dessa serviceuppgifter är tjänster för barnfamiljer, tjänster för personer i arbetsför ålder och tjänster för äldre. När de allmänna tjänsterna inte i tillräcklig utsträckning kan stödja en klient inom socialvården, kan personen erbjudas specialtjänster inom socialvården. De ges inom serviceuppgiften för specialtjänster inom barnskyddet, missbrukar- och beroendearbetet samt inom serviceuppgifter inom funktionshinderservicen. Utöver de ovan nämnda omfattar socialvården också socialservice som tryggar barns och familjers rättigheter. Dessa tillhandahålls inom serviceuppgiften för familjerättsliga tjänster. 

Med allmänna tjänster inom socialvården avses en helhet av serviceuppgifter där tyngdpunkten ligger på att förebygga sociala problem och erbjuda tidigt stöd. Tjänsterna för barnfamiljer omfattar allmänna tjänster med låg tröskel, genom vilka man strävar efter att stöda barnens uppväxt och utveckling samt föräldraskapet i ett tidigt skede. Tjänster som ska ordnas för barnfamiljer är bland annat socialt arbete och social handledning, familjearbete samt rådgivning i uppfostrings- och familjefrågor. 

Barnskyddets tjänster kompletterar basservicen. Service och stöd enligt lagen om funktionshinderservice ska ordnas om en person med funktionsnedsättning inte med stöd av någon annan lag får sådan service eller sådant stöd som är tillräckligt och lämpligt för honom eller henne. Socialvårdslagen förutsätter att man när man överväger vilken lagbestämmelse som ska tillämpas, ska alltid den bestämmelse väljas som bäst tillvaratar klientens intressen i enlighet med nämnda bestämmelser. 

Ett socialvårdsärende inleds på ansökan eller när en anställd hos välfärdsområdets socialvård annars i sitt arbete har fått kännedom om en person som eventuellt behöver socialservice. En klientrelation i socialvården inleds när handläggningen av ett ärende som inletts påbörjas eller när en person ges socialservice. För bedömningen av servicebehovet svarar en sådan yrkesutbildad person inom socialvården enligt 3 § i lagen om yrkesutbildade personer inom socialvården som är ändamålsenlig för bedömningen, om inte något annat föreskrivs någon annanstans i lag. 

För bedömningen av servicebehovet hos barn som behöver särskilt stöd och andra personer som behöver särskilt stöd samt för utredningen av behovet av barnskydd svarar en socialarbetare i tjänsteförhållande. Enligt socialvårdslagen har en socialvårdsklient rätt att få en egen kontaktperson för hela den tid som klientrelationen pågår. Syftet med detta är att säkerställa att ingen blir utan den service personen behöver. Den egna kontaktpersonen ska utses senast i samband med bedömningen av servicebehovet. Den egna kontaktpersonen för ett barn som behöver särskilt stöd och för andra personer som behöver särskilt stöd och den arbetstagare som utför klientarbete tillsammans med kontaktpersonen ska vara en sådan socialarbetare som avses i lagen om yrkesutbildade personer inom socialvården, och uppgiften ska skötas i tjänsteförhållande. Bedömningen av servicebehovet ska kompletteras med en klientplan som utarbetas för klienten eller genom en annan motsvarande plan, om det inte är uppenbart onödigt att utarbeta en plan. När socialvård som gäller barn som behöver särskilt stöd eller personer som behöver annat särskilt stöd tillhandahålls ska den egna kontaktpersonen eller en annan arbetstagare som ansvarar för klientens socialservice träffa klienten personligen tillräckligt ofta på det sätt som antecknas närmare i klientplanen. 

Socialt arbete är en del av verksamheten inom socialvården och en av de viktigaste socialtjänsterna. Enligt 15 § i socialvårdslagen avses med socialt arbete individ- och familjeinriktat klient- och sakkunnigarbete där det skapas en helhet av socialt stöd och service som möter individens eller familjens behov, där helheten samordnas med stöd som erbjuds av andra aktörer samt där genomförandet och effekten av helheten styrs och följs upp. Socialt arbete är arbete som stödjer förändring och som syftar till att tillsammans med individen, familjen och deras gemenskap lindra svårigheter i en livssituation, stärka individens och familjens egna handlingsmöjligheter, öka deras delaktighet och främja gemenskapens sociala integration. Socialarbetarens klientarbete kräver kompetens i yrkesmässigt förändringsarbete för att svara på svåra livssituationer, sociala problem och risker för marginalisering.  

Det sociala arbetet utförs som klientarbete tillsammans med individer och familjer, men också i form av strukturellt och förebyggande socialt arbete som strävar efter att påverka särskilt samfundens och samhällenas välfärd. För att syftet med det sociala arbetet ska uppnås förutsätts dessutom arbete med olika nätverk och grupper, informations- och påverkansverksamhet samt forsknings-, utvecklings- och utvärderingsverksamhet. Yrkesmässig ledning av det sociala arbetet innebär i första hand ansvar för att det sociala arbetet och dess processer fungerar och för att utveckla effektiviteten. Socialarbetarutbildningen är den enda universitetsexamen inom det sociala området vars undervisning grundar sig på forskning. Socialarbetarnas utbildning ger en övergripande samhällelig kompetens, som möjliggör såväl analytisk strukturering av olika problemsituationer och sökande efter hållbara lösningar på dem som effektiv social rapportering och undersökande utveckling av det sociala området. Detta innebär också ett centralt ansvar för den målinriktade utvecklingen av hela det sociala området och för den forskningsbaserade informationsbildning inom området som universitetsutbildningen möjliggör.  

Socialt arbete omfattar förebyggande och korrigerande åtgärder samt strukturellt arbete. Socialt arbete utförs både som en tjänst som ordnas med stöd av socialvårdslagen och som en del av andra tjänster som definieras i den allmänna lagstiftningen och speciallagstiftningen. Socialt arbete för barnfamiljer inom tjänsterna för barnfamiljer stöder uppväxten och utvecklingen hos barn som behöver särskilt stöd samt erbjuder stöd i föräldraskapet. Klientrelationerna kan beroende på barnets och familjens situation inbegripa några möten eller så kan de pågå i flera år och omfatta intensivt arbete. Enligt olika utredningar har det sociala arbetet för barnfamiljer fokuserat på problem som hopats och korrigerande arbete, där tyngdpunkten ligger på mångsidigt stöd i krävande situationer.  

Det sociala arbetet för vuxna inom tjänsterna för personer i arbetsför ålder är systematiskt och målinriktat socialt arbete för vuxna bland annat i syfte att stödja sysselsättningen, ordna boende eller utkomst, där man ofta också utnyttjar andra socialvårdstjänster, till exempel tjänster inom missbrukar- och beroendearbetet och ekonomiskt stöd. Målet är att främja klientens rehabilitering, sociala funktionsförmåga och livskompetens. Det sociala arbetet för vuxna inbegriper bland annat arbete med unga, personer med funktionsnedsättning, invandrare och äldre. I takt med att antalet äldre personer har ökat har det gerontologiska sociala arbetet som ingår i det sociala arbetet för vuxna avskilts till ett eget delområde som kräver specialsakkunskap och där klientens funktionsförmåga och hälsa bedöms i förhållande till behovet av socialvård. Äldreomsorgslagen ålägger välfärdsområdet att säkerställa att det finns tillgång till tillräcklig och mångsidig expertis för stödjandet av den äldre befolkningens välbefinnande, hälsa, funktionsförmåga och förmåga att klara sig på egen hand och för ordnandet av högkvalitativa social- och hälsovårdstjänster som äldre personer behöver. Även inom till exempel det sociala arbetet för personer med funktionsnedsättning som omfattar personer i alla åldrar har specialkompetensens betydelse ökat.  

Inom välfärdsområdets tjänster arbetar socialarbetare också inom elevhälsans kuratorstjänster samt den sektorsövergripande samservicen som främjar sysselsättningen. Med detta avses arbets- och näringsbyråns, välfärdsområdets och Folkpensionsanstaltens samarbetsmodell för att ordna sysselsättningstjänster för svårsysselsatta personer. Socialt arbete utförs också i fängelser, i mottagningssystemet, i organisationer och inom hälso- och sjukvården, varvid arbetet i första hand regleras av andra lagar än socialvårdslagen.  

I synnerhet sådant socialt arbete som hör till den offentliga socialvården och som avses i 15 § i socialvårdslagen är i regel myndighetsarbete och till arbetsbeskrivningen hör i regel innehåll i anslutning till en offentlig förvaltningsuppgift och användning av individuell prövning. I det offentliga tjänsteinnehavararbetet kännetecknas socialarbetarens arbete av ett stort ansvar för beslutsfattande med ekonomisk betydelse som berör individen samt av samarbete med flera olika yrkesgrupper. Socialarbetarens arbetsinsats framhävs ofta i de allra svåraste och mest krävande klientsituationerna. Den som utför socialarbete möter svåra situationer dagligen och arbetstagaren är inte alltid säker på om han eller hon agerar rätt i situationen, vilket ökar den psykiska belastningen i arbetet. Olika undersökningar har visat att orsakerna till utmattning och belastning bland arbetstagare inom det sociala området har varit bland annat för mycket arbete, små personalresurser, stort vårdberoende och många problem hos klienterna samt klienternas och de anhörigas förväntningar. Arbetet kan också vara förknippat med upplevda värdekonflikter och tvångstakt, vilket gör arbetet mer krävande.  

Det sociala arbetet omfattar också strukturellt arbete. Genom strukturellt socialt arbete ska information om social välfärd och sociala problem förmedlas och sakkunskapen inom socialvården utnyttjas för att främja välfärd och hälsa. Till det strukturella sociala arbetet hör att producera information som grundar sig på klientarbetet inom socialvården om klienternas behov och deras samhälleliga kopplingar samt om effekterna av socialservice och annan socialvård som svarar mot behoven samt målinriktade åtgärder och åtgärdsförslag i syfte att förebygga och åtgärda sociala problem samt utveckla boende- och verksamhetsmiljöerna för invånarna i välfärdsområdet. Det strukturella sociala arbetet inbegriper dessutom införlivande av sakkunskapen inom socialvården i välfärdsområdets andra sektorers planering och i den kommunala planeringen samt samarbete med privata serviceproducenter och organisationer genom utveckling av det lokala sociala arbetet samt det övriga utbudet av service och stöd.  

2.3.2  Barnskyddet som en del av socialvården

Utgångspunkten för barnskyddet och principen för tillhandahållande av tjänster är alltid barnets bästa. Enligt FN:s konvention om barnets rättigheter ska barnets bästa komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ. Inom barnskyddet har det allmänna ett särskilt ansvar för att tillgodose det placerade barnets grundläggande fri- och rättigheter och mänskliga rättigheter. 

Inom barnskyddet fastställs socialarbetarens uppgifter förutom av socialvårdslagen även av barnskyddslagen. Enligt barnskyddslagen är en central uppgift för den socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter att genomföra det barn- och familjeinriktade barnskyddet genom att upprätta klientplaner och tillhandahålla stödåtgärder inom öppenvården samt vid behov ordna en brådskande placering och omhändertagande av barn samt därtill ansluten vård utom hemmet och eftervård. Utöver det barn- och familjeinriktade barnskyddet koordinerar socialarbetaren barnets och familjens klientrelation i sin helhet, utför strukturellt socialt arbete samt utvecklar sitt eget arbete.  

Ett barnskyddsärende inleds på ansökan eller när en socialarbetare eller någon annan anställd inom barnskyddet på något annat sätt fått kännedom om ett barn som eventuellt är i behov av barnskydd. Efter att ett barnskyddsärende har inletts ska socialarbetaren eller någon annan anställd inom barnskyddet omedelbart bedöma barnets eventuella brådskande behov av barnskydd. Dessutom ska en bedömning av servicebehovet enligt socialvårdslagen göras, om det inte är uppenbart onödigt att göra en bedömning. I samband med bedömningen av servicebehovet utreds barnskyddsbehovet, om inte ärendet tydligt är av sådan karaktär att stödåtgärder inom barnskyddet inte behövs.  

En klientrelation inom barnskyddet inleds om en socialarbetare utifrån en bedömning av servicebehovet konstaterar att barnets uppväxtförhållanden äventyrar eller inte tryggar barnets hälsa eller utveckling eller att barnet genom sitt beteende äventyrar sin hälsa och utveckling och behöver tjänster och stödåtgärder enligt barnskyddslagen. En klientrelation inom barnskyddet inleds också när brådskande åtgärder inom barnskyddet vidtas för att trygga barnets hälsa och utveckling eller när barnet eller barnets familj i övrigt tillhandahålls sådana tjänster som avses i barnskyddslagen. För ett barn som är klient inom barnskyddet ska utses en socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter (socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter). Socialarbetaren ska vara en sådan yrkesutbildad person som avses i lagen om yrkesutbildade personer inom socialvården. En socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter får ha högst 30 barn som sina klienter. Lagändringen om det maximala antalet klienter i barnskyddslagen trädde i kraft stegvis den 1 januari 2022. Maximiantalet klienter begränsades först till 35 klienter under perioden 1.1.2022–31.12.2023 och i början av 2024 skärptes det maximala antalet klienter till 30 klienter. Syftet med begränsningen av maximiantalet klienter är att stärka tillgodoseendet av barnets rättigheter inom barnskyddet samt att säkerställa att målen för det barn- och familjeinriktade barnskyddet uppnås.  

I oktober 2023 överskreds det lagstadgade maximiantalet klienter hos 16 procent av socialarbetarna inom barnskyddet i hela landet. Maximiantalet klienter överskreds i 15 välfärdsområden. Av vakanserna för socialarbetare inom barnskyddet var 13 procent lediga. Socialarbetarnas uppgifter sköttes tillfälligt av en person som var verksam som socialarbetare i 28 procent av vakanserna. Forsell, M. & Kuoppala, T. (2023) Personaldimensioneringen inom barnskyddets sociala arbete ioktober 2023. Överskridningar i maximiantalet klienter per arbetstagare är fortfarande vanliga. . THL (på finska). Statistikrapport 69/2023 Det förekommer stora regionala variationer i genomförandet av personaldimensioneringen.  

Möjligheten att tillfälligt arbeta som socialarbetare enligt 12 § 1 mom. i lagen om yrkesutbildade personer har utnyttjats i belastade situationer inom barnskyddets sociala arbete. I många välfärdsområden har det varit viktigt att använda personer för att hålla fast vid det maximala antalet klienter inom barnskyddet och därmed också göra det möjligt att tillgodose barnets rättigheter. Detta trots att arrangemanget i viss mån orsakar extra arbete även för den legitimerade socialarbetaren på grund av att denne måste leda och övervaka den person som tillfälligt är verksam i en socialarbetares uppgifter. Inom barnskyddet har denna lednings- och översynsuppgift kunnat förbli hos den socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter. Enligt THL är klientsituationerna inom barnskyddet allt mer krävande, varvid klientrelationerna blir belastande och tidskrävande och omfattar bland annat beredning av och beslutsfattande om omhändertaganden och brådskande placeringar. 

I barnskyddslagen finns inga specialbestämmelser om personer som tillfälligt arbetar som socialarbetare. I 12 § 4 mom. i lagen om yrkesutbildade personer begränsas dock behörigheten för den som tillfälligt är verksam i socialarbetaryrket så att personen inte har samma rätt som socialarbetare att i brådskande fall besluta om vård oberoende av egen vilja och om åtgärder i anslutning till det. Enligt förarbetena till lagen om yrkesutbildade personer (354/2014 rd) är det i sådana situationer fråga om beslutsfattande som har betydelse för klientens rättsskydd och en person som tillfälligt är verksam i socialarbetaryrket har inte rätt att besluta om sådana åtgärder. Bestämmelsen har utifrån uppgifter från välfärdsområdena tillämpats inom barnskyddet så att en person som tillfälligt är verksam som socialarbetare inte kan göra brådskande placeringar eller till exempel bereda omhändertaganden eller fatta beslut om begränsningar under tiden för vård utom hemmet. Barnskyddets eftervård för myndiga omfattar inte motsvarande beslutsfattande oberoende av barnets vilja. 

2.3.3  Statistik över bristen på socialarbetare samt personer som tillfälligt är verksamma i en socialarbetares uppgifter

Det råder betydande brist i tillgången på personal och personalens tillräcklighet inom social- och hälsovården. Inför regeringsförhandlingarna våren 2023 bereddes i samarbete mellan ministerierna en bedömning av bristen på arbetskraft på basis av arbets- och näringsbyråernas uppgifter om arbetsplatser som anmälts vara lediga och dessa har kombinerats med uppgifter från arbetsplatsintervjuer. Siffrorna täcker underskottet i både den offentliga och den privata tjänsteproduktionen och berättar om den kumulativa situationen 2022 Sosiaali- ja terveysministeriön arvioita sote-alan henkilöstö- ja koulutustarpeesta hallituskauden aikana (stm.fi). . Avsikten är att genomföra enkäten på nytt under 2024. Kunta- ja hyvinvointialuetyönantajat KT gjorde en enkät till välfärdsområdena om situationen i fråga om tillsättandet av vakanser under en dag i oktober 2023. 13 välfärdsområden besvarade enkäten. Enligt enkäten gäller det kvantitativt sett största underskottet sjukskötare, men relativt sett råder det mest brist på yrkesutbildade personer med universitetsutbildning: socialarbetare, läkare, talterapeuter och psykologer. Bristen på socialarbetare är allvarligast inom barnskyddet, där nästan var femte uppgift inte var tillsatt i början av oktober. Ruskoaho J. Pahin pula on lääkäreistä ja sosiaalityöntekijöistä. KT-lehti 2/2024 

I tabellen nedan samlas resultaten av båda ovan nämnda enkäter om personalbristen. 

Tabell 2. Information om personalbrist 

Enligt tabellen ovan är socialarbetare när det gäller tillgången relativt sett en av de mest utmanande yrkesgrupperna med beaktande av alla personalgrupper inom social- och hälsovården. Dessutom har socialarbetarna en central ställning inom de flesta socialvårdstjänster, och därför återspeglas bristen på socialarbetare också i större utsträckning i genomförandet av hela verksamheten inom socialvården.  

Det bör också observeras att lagen om yrkesutbildade personer betonar en flexibel arbetsfördelning mellan yrkesutbildade personer inom socialvården och att utvecklingen av den i princip inte förutsätter ny lagstiftning. Arbetsfördelningen mellan yrkesutbildade personer inom socialvården kan ses över med beaktande av de yrkesutbildade personernas kunnande, yrkesskicklighet och utbildning, om inte något annat bestäms i lag eller förordning och om det är motiverat med tanke på klienternas servicebehov, arbetsarrangemangen och produktionen av socialservice. När det gäller det sociala arbetet är det framför allt viktigt att arbetsfördelningen mellan socialarbetare och socionomer samt personer som avlagt en högre YH-examen för socionom fungerar och är så tydlig som möjligt.  

I Valviras register finns för närvarande cirka 40 000 legitimerade socionomer (inklusive högre YH-examina). När det gäller socionomer är utmaningarna med tillgången inte av samma storleksklass som för socialarbetare. Arbetsgivarna har omfattande prövningsrätt och möjligheter att utnyttja flexibla arbetsarrangemang i verksamhetsmodellerna och arbetsfördelningen mellan de yrkesutbildade personerna. Denna möjlighet till flexibilitet begränsas endast i situationer eller uppgifter där något annat föreskrivs, det vill säga där det i en lag eller förordning föreskrivs att uppgifterna ska utföras uttryckligen av en person som avlagt en viss examen eller har vissa yrkeskvalifikationer. I fråga om socialarbetare finns noggrannare reglering som berör yrkesgruppen särskilt i socialvårdens speciallagstiftning, till exempel i barnskyddslagen. Utvecklingen av uppgiftsstrukturen och arbetsfördelningen kan främjas genom att göra servicelagstiftningen smidigare och genom att utvärdera och precisera de uppgiftsspecifika behörigheterna. Denna helhetsbedömning och samordning kommer att göras vid social- och hälsovårdsministeriet i samband med projektet för den nationella servicereformen. Dessutom kommer social- och hälsovårdsministeriet under hösten 2024 att inleda pilotprojekt om arbetsfördelningen. En fungerande arbetsfördelning mellan socionomer och socialarbetare skulle på ett betydande sätt också underlätta tillgången till socialarbetare. 

Det är anmärkningsvärt att en betydande andel (uppskattningsvis 10 %) av de legitimerade socialarbetare som arbetar i välfärdsområdena arbetar inom hälso- och sjukvården, där det i allmänhet inte råder någon lagstadgad skyldighet att anställa en legitimerad socialarbetare. Då fastställer arbetsgivaren vilken kompetens- och utbildningsnivå som är tillräcklig för den yrkesutbildade person inom socialvården som behövs för uppgiften.  

THL publicerade 2024 ett arbetsdokument om funktionshinderservicen i välfärdsområdena hösten 2023 (Vammaispalvelut hyvinvointialueilla syksyllä 2023). I arbetsdokumentet beskrevs bland annat de orsaker som välfärdsområdena uppgett till att det råder brist på legitimerade socialarbetare inom funktionshinderservicen. Enligt arbetsdokumentet har välfärdsområdena i allmänhet svårigheter att få behöriga socialarbetare till lediga tjänster inom det sociala arbetet för personer med funktionsnedsättning. De orsaker som välfärdsområdena uppgett till bristen på socialarbetare inom det sociala arbetet för personer med funktionsnedsättning är att man inom det sociala arbetet för personer med funktionsnedsättning upplever ojämlikhet eftersom barnskyddet har en klientdimensionering och bättre löner än inom funktionshinderservicen, socialarbetarna och de ledande socialarbetarna inte i tillräcklig utsträckning överfördes från kommunerna till välfärdsområdena då till exempel socialarbetare som utfört integrerat arbete i första hand övergick till barnskyddet, tolkningen av vikariebehörigheter har skärpts, den nya lagen om funktionshinderservice medför mycket extra arbete och funktionshinderområdet inte nödvändigtvis är attraktivt inom det sociala arbetet och det råder stora skillnader när det gäller antalet klienter per arbetstagare. Dessutom är det svårt att få arbetstagare till glesbygden och norrut. Enligt arbetsdokumentet har man i välfärdsområdena och tidigare i kommunerna sökt lösningar på bristen på socialarbetare inom funktionshinderservicen åtminstone genom att bland annat höja lönerna, ändra socialarbetarnas vakanser till vakanser för socialhandledare och/eller ändra arbetsfördelningen och uppgiftsbeskrivningarna mellan socialarbetarna och socialhandledarna, styra socialarbetarnas arbetsinsats endast till de uppgifter där det krävs en behörig socialarbetare och locka tillbaka arbetstagare till uppgifter inom socialvården. Dessutom har arbetsgivaren stött utbildningsprogrammet för socialt arbete, där socialhandledare har utbildat sig till socialarbetare. THL, Vammaispalvelut hyvinvointialueilla syksyllä 2023, s. 107, Arbetsdokument 26/2024, https://www.julkari.fi/bitstream/handle/10024/149049/URN_ISBN_978-952-408-299-0.pdf?sequence=1&isAllowed=y 

En särskild utmaning när det gäller tillgången till socialarbetare är att en betydande andel av dem som utbildats till socialarbetare arbetar utanför välfärdsområdena. År 2023 fanns det sammanlagt 8 500 socialarbetare i Valviras centralregister över yrkesutbildade personer inom socialvården, av dessa var cirka 8 200 personer under 65 år. Siffran kan jämföras med välfärdsområdenas cirka 5 000 uppgifter inom det sociala arbetet. Andra centrala utmaningar är frågor som berör dragnings- och hållkraften inom det sociala arbetet, som också utvecklas som en del av programmet för gott arbete. Utöver att stödja dragnings- och hållkraften handlar en av programmets innehållshelheter också om att förtydliga personalens arbetsfördelning. Även i social- och hälsovårdsministeriets nationella klient- och patientsäkerhetsstrategi 2022–2026 är en av de strategiska spetsarna välmående och kompetenta yrkesutbildade personer. Arbetstagarnas välbefinnande och kompetens har också en koppling till klient- och patientsäkerheten. Klient- och patientsäkerhetsstrategi och genomförandeplan 2022–2026, https://julkaisut.valtioneuvosto.fi/handle/10024/163859 

SHM genomförde i maj 2024 en enkät bland professionsledarna inom det sociala arbetet i välfärdsområdena om personer som tillfälligt är verksamma som socialarbetare. Även andra aktörer har tidigare strävat efter att utreda antalet personer som tillfälligt arbetar som socialarbetare. Enligt social- och hälsovårdsministeriets enkät arbetar sammanlagt cirka 700 personer tillfälligt med socialarbetaruppgifter i välfärdsområdena. Största delen, cirka 540 av de arbetstagare som tillfälligt är verksamma i en socialarbetares uppgifter, är huvudämnesstuderande inom socialt arbete medan de resterande cirka 160 arbetstagarna är personer som har avlagt grund- och ämnesstudier i socialt arbete inom den öppna universitetsundervisningen. Största delen av denna grupp är socionomer till sin grundutbildning. Arbetsuppgifterna för personer som tillfälligt är verksamma i en socialarbetares uppgifter indelades i alla uppgifter inom det sociala arbetet, dock med betoning på tjänster för barnfamiljer och barnskydd.  

Jämfört med de uppgifter som andra aktörer producerade hösten 2023 verkar antalet personer som börjat arbeta som socialarbetare via öppna universitetsstudier ha minskat betydligt medan andelen huvudämnesstuderande inom socialt arbete har ökat. Flera respondenter i välfärdsområdena uppger att de tillfälligt har ändrat sin verksamhetspraxis i fråga om personer som är verksamma som socialarbetare så att endast personer som studerar socialt arbete som huvudämne anlitas för uppgifterna.  

Enligt välfärdsområdenas beskrivning har man skräddarsytt egna uppgiftsbeskrivningar för personer som tillfälligt är verksamma som socialarbetare som är begränsade i förhållande till andra socialarbetares uppgiftsbeskrivningar. I dessa har särskilt beaktats de skyldigheter som speciallagstiftningen ställer på arbetstagarens kompetens. I flera välfärdsområden har man till exempel dragit upp riktlinjer om att uppgiftsbeskrivningen inte omfattar arbete som socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter i fråga om barn som är klienter inom barnskyddet, eftersom uppgiften förutsätter en lång klientrelation och arbetet som tillfällig socialarbetare är tidsbundet. Dessutom arbetar personer som tillfälligt är verksamma i en socialarbetares uppgifter i enlighet med lagstiftningen under ledning och översyn. På grund av lönesystemet motsvarar lönen dock i huvudsak lönen för den socialarbetare som innehar tjänsten.  

När välfärdsområdena inledde sin verksamhet övergick i slutet av 2022 cirka 5 050 socialarbetare från kommunerna eller samkommunerna till välfärdsområdena (socialarbetare och ledande socialarbetare). Andelen tillfälliga socialarbetare utgör således cirka 14 procent av alla socialarbetare. I uppgifter inom barnskyddet varierar andelen områdesvis till upp till fjärdedel av alla arbetstagare. Situationen är med tanke på servicesystemet utmanande särskilt med beaktande av de krävande uppgiftsbeskrivningarna inom barnskyddet, de begränsade uppgiftsbeskrivningarna för personer som tillfälligt är verksamma en socialarbetares uppgifter samt ordnandet av ledning och översyn för personer som tillfälligt är verksamma i en socialarbetares uppgifter. 

4.2.1  Ekonomiska konsekvenser

Förslaget förbättrar välfärdsområdenas och Helsingfors stads förutsättningar att ordna lagstadgad socialservice. Gruppen av eventuella personer som tillfälligt är verksamma i en socialarbetares uppgifter och gränserna för gruppen förtydligas, vilket i sin tur gör det lättare för välfärdsområdena och Helsingfors stad att iaktta sin skyldighet att ha den yrkesutbildade personal inom socialvården som deras organiseringsansvar förutsätter i sin tjänst. Enligt uppgifterna i kommunsektorns lönestatistik var antalet visstidsanställda socialarbetare och personer med motsvarande beteckningar nästan oförändrat från 2012 till 2022, samtidigt som antalet fast anställda socialarbetare och personer med motsvarande beteckningar har ökat med 25 procent under samma tidsperiod. Detta kan tyda på att det är svårt att rekrytera socialarbetare för viss tid. Det bör dock observeras att det bland socialarbetare som arbetar för viss tid finns både personer med yrkeskompetens som legitimerad socialarbetare och personer som endast uppfyller förutsättningarna för att tillfälligt vara verksamma i yrket. Förslaget gör det möjligt att ersätta den praktik som krävs utöver grund- och ämnesstudier i socialt arbete och som genomförs i samband med utbildningen med tillräcklig praktisk erfarenhet och yrkesskicklighet. Detta gör det möjligt för i synnerhet många personer med socionomexamen eller socialvetenskaplig examen att tillfälligt vara verksamma som socialarbetare, om de har avlagt grund- och ämnesstudier i socialt arbete till exempel inom den öppna universitetsundervisningen samt har fått tillräcklig praktisk erfarenhet och yrkesskicklighet genom arbetserfarenhet.  

I en enkät som riktades till ledningen för det sociala arbetet i välfärdsområdena i maj 2024 (19 respondenter) framkom att andelen studerande vid öppna universitetsleden av dem som tillfälligt var verksamma i en socialarbetares uppgifter för närvarande var ganska liten och i vissa områden användes sådana personer inte alls. Utifrån enkäten kan man uppskatta att cirka 750 personer tillfälligt är verksamma i en socialarbetares uppgifter, så antalet arbetstagare som tillfälligt är verksamma i en socialarbetares uppgifter utgör uppskattningsvis något under två tredjedelar av de visstidsanställda arbetstagarna. Utifrån enkätsvaren har cirka 18 procent av de personer som tillfälligt är verksamma i en socialarbetares uppgifter ingen gällande studierätt vid universitetet inom huvudämnet socialt arbete. Medeltalet för de välfärdsområden som besvarade enkäten var 17 procent, medianen 13 procent, och sex välfärdsområden hade inga andra personer som tillfälligt var verksamma i en socialarbetares uppgifter än sådana som studerade vid universitetet med socialt arbete som huvudämne.  

En förbättring av välfärdsområdenas och Helsingfors stads förutsättningar att ordna tjänster minskar kostnaderna då man betraktar helheten. En bättre tillgång till personal förbättrar möjligheterna att förbereda sig för avvikande och säsongsbetonade situationer och minskar behovet av åtgärder för att korrigera dessa situationer i efterhand. Därmed minskar behovet av vissa övertidsarbeten och andra undantagsarrangemang. Det är möjligt att använda en lägre lönenivå för arbetstagare som tillfälligt är verksamma i en socialarbetares uppgifter, vilket i fortsättningen kan medföra en större nytta vad gäller besparingar än tidigare för välfärdsområdena. Enligt lönestatistiken för kommun- och välfärdsbranschen var socialarbetarens totala inkomst 4 057 euro och en socialarbetarestuderandes 3 348 euro 2022. Kunta- ja hyvinvointialuetyönantajat, Lönestatistik, 2022, https://www.kt.fi/sv/statistik-och-publikationer/lonestatistik Enligt uppgifterna från en enkät till välfärdsområdena har man dock inte i alla välfärdsområden tillämpat olika löner för socialarbetare med yrkeskompetens och personer som tillfälligt är verksamma i en socialarbetares uppgifter. Genom en lägre lönenivå är det möjligt att beakta till exempel att personer som tillfälligt är verksamma i en socialarbetares uppgifter har en snävare arbetsbeskrivning och mindre befogenheter än legitimerade socialarbetare eftersom de inte har rätt att utföra alla uppgifter som hör till den legitimerade socialarbetarens yrke. Dessutom ska de arbeta under ledning och översyn. Enligt förslaget ska uppgifterna för personer som tillfälligt är verksamma i en socialarbetares uppgifter fastställas enligt deras individuella kompetens och de behov som situationen ställer, och uppgifternas svårighetsgrad ska således inte motsvara en legitimerad socialarbetares uppgiftshelhet. Å andra sidan, om lediga uppgifter kan tillsättas med legitimerade socialarbetare, kan det i viss mån också höja utgifterna.  

Realiseringen av kostnadsfördelarna av de ändringar som föreslås i propositionen är beroende av välfärdsområdenas och Helsingfors åtgärder. I lagen om finansiering av välfärdsområden (617/2021) föreskrivs dock att man i den statliga finansieringen beaktar en ändring i omfattningen eller arten av de uppgifter för vilka välfärdsområdena har organiseringsansvaret till fullo, om ändringen följer av en lag som gäller uppgiften i fråga. Enligt lönestatistiken för kommunsektorn arbetade i kommunerna och samkommunerna i oktober 2022 5 181 personer under beteckningen socialarbetare, ledande socialarbetare, ansvarig socialarbetare, socialarbetare inom barnskyddet, socialarbetare/barnatillsyningsman, specialsocialarbetare, socialarbetarestuderande eller chef för det sociala arbetet, som enligt Kunta- ja hyvinvointialuetyönantaja KT:s bedömning skulle ha arbetat med uppgifter som överförts till välfärdsområdet. Av dessa personer arbetade 4 507 under beteckningen socialarbetare och dess hade 3 348 personer fortfarande hade ett ordinarie tjänste- eller arbetsavtalsförhållande. Enligt lönestatistiken för kommunsektorn var medeltalet för socialarbetarens totala inkomst 4 057 euro per månad 2022, så med ett mycket försiktigt antagande om att arbetsgivarens bikostnader uppgick till 20 procent var personalkostnaderna enbart för socialarbetare uppskattningsvis 263 miljoner euro 2022. På 2025 års nivå kan dessa kostnader med hjälp av finansministeriets prognos för välfärdsområdenas förtjänstnivåindex beräknas till cirka 311 miljoner euro. Om ovan nämnda kostnadsfördelar (bl.a. minskade rekryteringskostnader, minskat behov av övertidsarbete och hyrd arbetskraft samt eventuella effekter på lönenivån) utgjorde 0,6 procent av denna kostnad, skulle detta innebära cirka två miljoner euro. Dessa två miljoner euro dras av från nivån på den finansiering som staten betalar till välfärdsområdena från och med 2025 och dess inverkan fördelas mellan välfärdsområdena och Helsingfors stad i enlighet med de faktorer som föreskrivs i finansieringslagen. 

4.2.2  Samhälleliga konsekvenser