1.1
Nationell lagstiftning
Handelsregistret, som förs av Patent- och registerstyrelsen (PRS), ska betjäna den privata och den offentliga sektorn och upprätthålla och förbättra rättssäkerheten i näringslivet. Handelsregistret är ett offentligt register, i vilket antecknas uppgifter om företag och sammanslutningar. I handelsregistret hade den 30 juni 2016 registrerats cirka 625 000 företag, av vilka cirka 266 000 var aktiebolag, cirka 219 000 enskilda näringsidkare, cirka 87 000 bostadsaktiebolag, cirka 12 000 öppna bolag och cirka 33 000 kommanditbolag samt sammanlagt cirka 7 300 andra företagsformer, t.ex. andelslag, utländska näringsidkares filialer, hypoteksföreningar, europabolag och statliga affärsverk. I handelsregistret hade den 30 juni 2016 införts 1279 filialer. I Finland registreras årligen cirka 100 nya filialer (101 st. år 2015).
I handelsregisterlagen (129/1979) finns bestämmelser om uppgifter som införs i handelsregistret, om registreringsplikt samt om uppgifternas offentlighet. Enligt 1 a § i handelsregisterlagen har var och en rätt att få uppgifter, utdrag och intyg angående anteckningar i handelsregistret. Trots vad som föreskrivs i 16 § 3 mom. i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) får uppgifter ur handelsregistret lämnas ut i elektronisk form. Enligt 2 mom. i paragrafen lämnas dock uppgifter om personbeteckningens slutled och en utomlands bosatt fysisk persons hemadress ut ur handelsregistret endast om utlämnandet uppfyller kraven i 16 § 3 mom. i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet. I övriga fall lämnas i stället för uppgift om en utomlands bosatt fysisk persons hemadress ut uppgift om personens bosättningsland. Det har föreslagits ändringar i 1 a § i lagen i samband med regeringens proposition (RP 228/2016 rd) om revidering av lagstiftningen om penningtvätt. Bestämmelser om personuppgifter som införs i registret finns i 3 a §. Enligt paragrafen ska för de fysiska personer som införs i handelsregistret antecknas som personuppgifter fullständigt namn, personbeteckning, medborgarskap och hemkommun. Om en person inte har en finsk personbeteckning, antecknas personens födelsetid i registret. För utomlands bosatta fysiska personer antecknas i registret hemadress i stället för hemkommun.
Enligt 3 § 1 mom. 4 punkten i handelsregisterlagen ska en utländsk sammanslutning och stiftelse som etablerar en filial i Finland (utländsk näringsidkare) göra grundanmälan. Motsvarande skyldighet har en utländsk sammanslutning vid sådan gränsöverskridande kombinationsfusion och delning där den nya sammanslutningen registreras i Finland. Enligt 18 § 5 mom. i handelsregisterlagen ska registermyndigheten underrättas om insolvensförfaranden, ackord och andra motsvarande förfaranden som gäller en utländsk näringsidkare som har grundat en filial. Registermyndigheten ska också tillställas anmälan om att näringsidkaren har försatts i likvidation, att likvidatorer har förordnats, likvidatorernas personuppgifter och uppgift om deras behörighet samt uppgift om avslutande av likvidationen och om att näringsidkaren har upplösts och avregistrerats. Mer detaljerade bestämmelser om anmälningsförfarandet finns i handelsregisterförordningen (208/1979).
Patent- och registerstyrelsen och Skatteförvaltningen har ett gemensamt företags- och organisationsdatasystem, som det föreskrivs om i företags- och organisationsdatalagen (244/2001) och som möjliggör anmälan till bägge myndigheter. Anmälningarna till handelsregistret ska göras på blanketter för etablerings-, ändrings- eller nedläggningsanmälan enligt 10 och 11 § i företags- och organisationsdatalagen. På samma blanketter som det anmäls om bildande av ett företag eller en organisation eller om inledande av näringsverksamhet, kan också göras en anmälan till förskottsuppbördsregistret, arbetsgivarregistret och registret över mervärdesskattskyldiga som förs av Skatteförvaltningen. Varje företag som registreras i företags- och organisationsdatasystemet får ett företags- och organisationsnummer (FO-nummer).
1.2
Europeiska unionens lagstiftning
Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/17/EU om ändring av rådets direktiv 89/666/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/56/EG och 2009/101/EG vad avser sammankoppling av centrala register, handelsregister och företagsregister, nedan sammankopplingsdirektivet, antogs den 13 juni 2012. Sammankopplingen av handelsregister är ett av förslagen i meddelandet om ett åtgärdspaket för den inre marknaden COM (2010) 608. Avsikten är att skapa en rättslig miljö och ett beskattningssystem som är gynnsamma för företagen och som även kan stödja Europa 2020-strategin genom att förbättra förtroendet för den inre marknaden.
I ingressen till direktivet konstateras att den gränsöverskridande tillgången till företagsinformation om företag och deras filialer som har öppnats i andra medlemsstater endast kan förbättras om alla medlemsstater möjliggör elektronisk kommunikation mellan olika register och överför information till de enskilda användarna på ett standardiserat sätt genom samma typ av innehåll och driftskompatibel teknik över hela unionen (övervägande 9). Syftet med direktivet är att underlätta tillgången till officiell information om företag över landsgränserna genom att det inrättas ett elektroniskt registernätverk och fastställs gemensamma, uppdaterade minimiuppgifter som ska tillhandahållas tredje part i elektronisk form i varje medlemsstat. Genom direktivet inrättas inte ett centraliserat europeiskt register där det införs uppgifter om företag. Däremot införs ett system för sammankoppling av register på EU-nivå som omfattar den centrala europeiska plattformen, europeiska e-juridikportalen och medlemsstaternas register. Systemet för sammankoppling av register definieras i artikel 4 a som fogats till direktiv 2009/101/EG om samordning av de skyddsåtgärder som krävs i medlemsstaterna av de i artikel 48 andra stycket i fördraget avsedda bolagen i bolagsmännens och tredje mans intressen, i syfte att göra skyddsåtgärderna likvärdiga inom gemenskapen, nedan offentlighetsdirektivet. De nationella registren fogas till den centrala plattformen som förmedlar information mellan de nationella registren och möjliggör centraliserade kundförfrågningar i registren. Genom den europeiska e-juridikportalen kan kunden via plattformen centraliserat söka sådana uppgifter i nationella register som medlemsstaterna tillhandahåller genom plattformen. Uppbyggandet och den fortsatta utvecklingen av plattformen finansieras genom EU-budgeten och medlemsstaterna svarar för sina anslutningskostnader. Avsikten är att plattformen införs i juni 2017 och då ska även de ändringar i lagstiftningen som direktivet förutsätter sättas i kraft nationellt.
Genom ändringarna i rådets elfte direktiv 89/666/EEG om krav på offentlighet i filialer som har öppnats i en medlemsstat av vissa typer av bolag som lyder under lagstiftningen i en annan stat, nedan filialdirektivet, säkerställs utbyte av information mellan bolagets registreringsstat och registreringsstaterna för dess filialer. Enligt den nya punkten 3 i artikel 1 i direktivet ska de handlingar och uppgifter som avses i artikel 2.1 offentliggöras genom systemet för sammankoppling av register. Enligt den nya punkten 4 i artikel 1 ska medlemsstaterna se till att filialer har en unik identifiering som gör det möjligt att entydigt identifiera dem i kommunikationen mellan registren genom systemet för sammankoppling av register. Enligt den till direktivet fogade punkten 1 i artikel 5 a ska registermyndigheten i bolagets registreringsstat, genom systemet för sammankoppling av register, utan dröjsmål tillhandahålla information om inledande och avslutande av eventuella likvidationsförfaranden eller insolvensförfaranden avseende företaget och om företagets avregistrering, om detta medför rättsverkningar i bolagets registreringsstat. Enligt punkt 4 i artikeln ska medlemsstaterna fastställa det förfarande som ska följas efter mottagandet av den information som avses i punkterna 1 och 2. Dessa förfaranden ska säkerställa att, om ett företag har avvecklats eller av annan anledning har avförts från registret, även dess filialer avförs från registret utan dröjsmål. Enligt punkt 5 i artikeln ska avföringsförfarandet inte tillämpas på filialer till företag som har avförts från registret på grund av en ändring av det berörda företagets rättsliga form, en fusion eller uppdelning eller en gränsöverskridande överföring av dess säte.
Enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/56/EG om gränsöverskridande fusioner av bolag med begränsat ansvar, nedan fusionsdirektivet, ska registren samarbeta över gränserna. I ingressen i sammankopplingsdirektivet konstateras att det för närvarande dock saknas etablerade kommunikationskanaler som kan skynda på förfaranden, hjälpa till att lösa språkproblem och öka rättssäkerheten. (övervägande 3). Ändringarna i fusionsdirektivet syftar till att säkerställa utbyte av information mellan register vid gränsöverskridande fusioner. Enligt artikel 13 i direktivet ska registret för registrering av det företag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen utan dröjsmål, via systemet för sammankoppling av register, meddela det register till vilket vart och ett av företagen var skyldigt att lämna in sina handlingar att den gränsöverskridande fusionen har ägt rum. Den föregående registreringen ska raderas, i tillämpliga fall, vid mottagandet av det meddelandet, men inte tidigare.
Genom de ändringar som gjorts i offentlighetsdirektivet säkerställs att medlemsstaterna via systemet för sammankoppling av register elektroniskt offentliggör de uppgifter som avses i artikel 2 i offentlighetsdirektivet (den nya artikeln 3 b). Medlemsstaterna ska dessutom se till att alla ändringar i de handlingar och uppgifter som avses i artikel 2 införs i registret och offentliggörs vanligtvis inom 21 dagar från mottagandet av den fullständiga dokumentationen avseende dessa ändringar, inklusive, i tillämpliga fall, en laglighetskontroll i enlighet med nationell lagstiftning för införande i akten (den nya artikeln 2 a). Utöver de ovan nämnda uppgifterna ska medlemsstaterna se till att uppdaterad information tillhandahålls med en förklaring av de bestämmelser i nationell lagstiftning som innebär att tredje part kan förlita sig på de uppgifter och varje typ av handlingar som avses i artikel 2 (artikel 3a.1). Nationellt finns det bestämmelser om offentlighetsverkan av de uppgifter och handlingar som införts i handelsregistret i 26 § i handelsregisterlagen. Kommissionen kan ta ut avgifter för tillgången till de handlingar och uppgifter som ges via systemet för sammankoppling av register. Avgifterna får inte överskrida de administrativa kostnaderna för tillgången (den nya artikeln 3c.1). Bestämmelsen påverkar inte de avgifter som medlemsstaterna tar ut, utan medlemsstaterna har möjlighet att ta ut samma avgift som tas ut nationellt för uppgifter som ges via systemet för sammankoppling av register. Punkt 2 i artikeln innehåller en förteckning över de grundläggande uppgifter som medlemsstaten ska hålla kostnadsfritt tillgängliga. Registermyndigheten i bolagets registreringsstat ska, genom systemet för sammankoppling av register, utan dröjsmål tillhandahålla information om inledande och avslutande av eventuella likvidationsförfaranden eller insolvensförfaranden avseende företaget och om företagets avregistrering, om detta medför rättsverkningar i företagets registermedlemsstat (den nya artikeln 3d.1).
Till alla tre ändrade direktiv fogades också bestämmelser om uppgiftsskydd. Enligt bestämmelserna ska den behandling av personuppgifter som utförs inom ramen för direktiven omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter, nedan dataskyddsdirektivet. EU:s bestämmelser om dataskydd har senare reviderats bland annat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning). Den allmänna dataskyddsförordningen börjar tillämpas den 25 maj 2018.
Bestämmelserna i sammankopplingsdirektivet träder i kraft i två faser. Medlemsstaterna ska senast den 7 juli 2014 anta, offentliggöra och tillämpa de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att genomföra sammankopplingsdirektivet. Inga ändringar behövde göras i den nationella lagstiftningen med anledning av de artiklar som trädde i kraft. Avvikelser från ikraftträdandet görs dock i fråga om följande bestämmelser: artikel 1.3 och 1.4 samt artikel 5a i filialdirektivet, artikel 13 i fusionsdirektivet samt artikel 3.1 andra stycket samt artiklarna 3b, 3c, 3d och 4a.3–4a.5 i offentlighetsdirektivet. Medlemsstaterna ska, senast två år efter det att de genomförandeakter som avses i artikel 4c i offentlighetsdirektivet har antagits, anta, offentliggöra och tillämpa de bestämmelser som är nödvändiga för att följa dessa bestämmelser. Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/884 om antagande av tekniska specifikationer och förfaranden som krävs för systemet för sammankoppling av register som inrättats genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/101/EG, som avses i bestämmelsen om ikraftträdande, antogs den 8 juni 2015. Bestämmelserna i direktivet ska alltså sättas i kraft nationellt senast den 8 juni 2017.