1
Avtalets innehåll och förhållande till lagstiftningen i Finland
I avtalets ingress konstaterar Finland och Mexiko bl.a. att de önskar främja den fria konkurrensen mellan flygbolagen och öka serviceutbudet i den internationella luftfarten. Länderna framhåller att de önskar tillgodose bästa möjliga flygsäkerhet och luftfartsskydd och underlätta utvidgningen av internationella lufttrafikmöjligheter.
Av artiklarna i avtalet överensstämmer artiklarna 3.2 a, 4.1 a och 11 med EU:s modellklausuler. Artiklarna, 1.8, 9, 13.7 14.3 och 14.4 grundar sig på EU:s referensklausuler.
Artikel 1. Definitioner. I artikeln definieras de centrala begrepp som används i avtalet. Definitionerna grundar sig på Internationella civila luftfartsorganisationens (ICAO) standardavtalsklausuler. Artikel 8 grundar sig på EU:s referensklausul.
Artikel 2. Beviljande av rättigheter. I artikeln föreskrivs det i enlighet med ICAO:s standardavtalsklausuler om den ömsesidiga rättigheten för trafikidkare i båda länderna att transportera passagerare, frakt och post över länderna, mellan länderna och genom dem samt från dem till tredjeländer. Närmare bestämmelser om flyglinjerna finns i bilagan till avtalet. I enlighet med internationell praxis förbjuder artikeln cabotage, dvs. trafik mellan orter inom den andra partens territorium.
Artikel 3. Utseende av flygbolag och beviljande av tillstånd. I artikeln fastställs att parterna kan utse ett eller flera flygbolag att sköta överenskommen trafik. Utnämningen ska meddelas den andra parten på diplomatisk väg. Artikel 3.2 a baserar sig på EU:s modellklausuler och gör det möjligt att utse ett i Finland etablerat EU-bolag att bedriva trafik från Finland. I artikeln begränsas inte ägandet av flygbolag. Artikel 3.2 b gör det möjligt att utse ett flygbolag som är etablerat inom territoriet för en mexikansk stat och fått tillstånd enligt lagstiftningen i Mexiko att bedriva trafik från Mexiko. I artikeln föreskrivs att de utsedda flygbolagen står under fortlöpande och effektiv myndighetstillsyn. När ett flygbolag har utsetts och utfärdats trafiktillstånd kan det när som helst inleda överenskommen trafik, förutsatt att det iakttar alla tillämpliga bestämmelser i avtalet. I Finland föreskrivs det om utfärdande av trafiktillstånd och om de nationella myndigheternas behörighet i samband med detta i II avd. 12 kap. i lagen om transportservice (320/2017).
Artikel 4. Återkallande av tillstånd. Enligt artikeln får en part återkalla ett trafiktillstånd eller begränsa det, om de villkor för beviljande av tillstånd som nämns i artikel 3 inte uppfylls eller om flygbolaget har försummat att iaktta de lagar och föreskrifter som anges i artikel 5. Artikel 4.1 a följer EU:s modellklausuler. Om det inte är nödvändigt att återkalla ett trafiktillstånd eller att begränsa trafikrättigheterna för att hindra fortsatt överträdelse av lagar och/eller föreskrifter, får en sådan rättighet inte tillgripas förrän samråd har förts med den andra partens luftfartsmyndigheter. Sådant samråd ska inledas inom femton (15) dagar efter det att en begäran om samråd har framställts eller i enlighet med vad som annars har överenskommits mellan parterna.
Artikel 5. Tillämpning av lagar och föreskrifter. I artikeln föreskrivs det i enlighet med ICAO:s standardavtalsklausuler om tillämpningen av nationella lagar och föreskrifter i internationell luftfart på respektive stats territorium och om jämlik behandling av flygbolag.
Artikel 6. Befrielse från tullar och andra avgifter. I enlighet med ICAO:s standardavtals-klausuler finns det i artikeln bestämmelser om befrielse från tullar och andra avgifter inom lufttrafiken på basis av ömsesidighet.
Artikel 7. Undvikande av dubbelbeskattning. I artikeln hänvisas det till det bilaterala avtal som länderna ingått för att undvika dubbelbeskattning och förhindra kringgående av skatt (FördrS 64/1998 och 65/1998). I artikeln anges det att luftfartsavtalets bestämmelser inte tillämpas på meningsskiljaktigheter om skatteavtal.
Artikel 8. Bestämmelser om kapacitet. Enligt artikeln ska parterna i enlighet med ICAO:s standardavtalsklausuler ge flygbolagen rättvisa och lika möjligheter att bedriva lufttrafik. Flygbolagen har rätt att fastställa turtätheten och kapaciteten i fråga om lufttrafiken på grundval av marknadsmässiga överväganden.
Enligt artikel 8.5 får vardera parten kräva att de flygbolag som utsetts av den andra parten meddelar sina trafikprogram och sina enskilda flygningar eller sin verksamhetsplan. Den administrativa börda som följer av ett sådant krav ska minimeras. Luftfartsmyndigheterna ska behandla meddelandena snabbt.
Artikel 9. Prissättning. Enligt artikeln ska parterna låta varje utsett flygbolag besluta om skäliga priser för flygtrafiken med hänsyn till handelsrelaterade marknadsaspekter. Det är tillåtet att ingripa i prissättningen endast för att förhindra sådana priser eller förfaranden som snedvrider konkurrensen. I artikeln föreskrivs det om det samrådsförfarande som ska vidtas om den ena parten anser att ett pris strider mot de principer som anges i artikeln.
Artikel 10. Representation av flygbolaget och försäljning. I artikeln föreskrivs det i enlighet med ICAO:s standardavtalsklausuler om rätten för flygbolag från det ena landet att fritt sälja biljetter i det andra landet och överföra inkomsterna från biljettförsäljningen utan att särskilda avgifter, begränsningar eller dröjsmål hänförs till dem.
Artikel 11. Marktjänster. I enlighet med EU:s modellklausul föreskrivs det i artikeln att flygbolagen har rätt att välja leverantör för marktjänsterna eller själva sköta marktjänsterna. Om detta inte är möjligt ska varje utsett flygbolag behandlas jämlikt i fråga om egenhantering och marktjänster som tillhandahålls av en eller flera tjänsteleverantörer. I Finland har man i överensstämmelse med EU-lagstiftningen inte på något sätt begränsat flygbolagens möjligheter att själva tillhandahålla marktjänsterna på flygplatserna. Bestämmelser om marktjänster finns i 8 kap. i luftfartslagen.
Artikel 12. Användaravgifter. I enlighet med ICAO:s standardavtalsklausuler föreskrivs det i artikeln att de avgifter som de behöriga myndigheterna eller andra organ tar ut av flygbolagen ska vara rättvisa, skäliga och motsvara kostnaderna.
Parterna ska inom sitt territorium främja samråd mellan de behöriga myndigheter eller organ som tar ut avgifterna och de flygbolag som använder tjänsterna och anläggningarna samt uppmuntra dem att utbyta den information som behövs för att reda ut att avgifterna är skäliga. Vid tvistlösning enligt artikel 17 anses en part inte ha brutit mot bestämmelserna i artikel 12, om den inte underlåter att inom skälig tid granska den avgift eller det förfarande som den andra parten framfört klagomål över eller försummar att, efter en sådan granskning, rätta en avgift eller ett förfarande som strider mot artikeln.
Artikel 13. Flygsäkerhet. I enlighet med ICAO:s standardavtalsklausuler föreskrivs i artikeln om åtgärder som den ena parten får vidta om den märker brister i säkerheten eller annars har behov av att samråda om säkerhetsbestämmelser med den andra parten.
I enlighet med EU:s referensklausuler föreskrivs det i artikel 13.7 att bestämmelserna i artikeln ska tillämpas också i det fallet att Finland har utsett ett sådant flygbolag i fråga om vilket myndighetstillsynen utövas av en annan medlemsstat i Europeiska unionen. I Finland är Transport- och kommunikationsverket den myndighet som ansvarar för flygsäkerheten. Bestämmelser om Transport- och kommunikationsverkets myndighetsuppgifter finns i lagen om Transport- och kommunikationsverket (935/2018), i luftfartslagen och i lagen om transportservice.
Artikel 14. Luftfartsskydd. I enlighet med ICAO:s standardavtalsklausuler hänvisas det i artikeln till sådana internationella konventioner om luftfartsskydd som bägge parter omfattas av. I artikeln föreskrivs det om förfaranden för att garantera luftfartsskyddet och ingripa mot brister i säkerhetsåtgärderna. Artikel 14.3 och 14.4 motsvarar EU:s referensklausuler.
Artikel 15. Intermodala transporttjänster. I enlighet med ICAO:s standardavtalsklausuler föreskrivs det i artikeln om rätten för flygbolag och företag som tillhandahåller frakttjänster att använda land- eller sjötransport för frakt i samband med internationella flygfrakttjänster. Tjänsterna får erbjudas endast om de är godkända i enlighet med båda ländernas lagstiftning.
Artikel 16. Rättvis konkurrens. I enlighet med ICAO:s standardavtalsklausuler föreskrivs det i artikeln att parterna vid behov ska vidta alla lämpliga åtgärder inom sin jurisdiktion för att avskaffa alla former av diskriminering eller illojala konkurrensförfaranden som på ett ogynnsamt sätt berör konkurrenssituationen för det eller de flygbolag som utsetts av den andra parten. I Finland finns bestämmelser om förbud mot konkurrensbegränsningar i konkurrenslagen (948/2011). I 3 § i den lagen anges det att när en konkurrensbegränsning kan påverka handeln mellan Europeiska unionens medlemsstater tillämpas också bestämmelserna i artiklarna 101 och 102 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).
Artikel 17. Samråd och tvistlösning. I enlighet med ICAO:s standardavtalsklausuler före-skrivs det i artikeln att parterna i första hand ska sträva efter att avgöra meningsskiljaktigheter genom samråd. I artikeln föreskrivs det om förfarandet vid samråd eller, om samråd inte ger resultat, om anlitandet av en förmedlare eller nämnd.
Enligt artikel 17.7 ska kostnaderna för tvistlösningsförfarandet uppskattas i samband med dess inledande och fördelas jämnt, men fördelningen ska kunna bedömas på nytt i enlighet med det slutliga beslutet.
Enligt artikel 17.8 utgör förmedlingsförfarandet inget hinder för en fortsatt tillämpning av ett samrådsförfarande, senare användning av skiljeförfarande eller uppsägning av avtalet enligt artikel 20.
Artikel 18. Ändring av avtalet. I artikeln föreskrivs i enlighet med ICAO:s standardavtalsklausuler om det förfarande som tillämpas vid ändring av avtalet och om ikraftträdandet av ändringarna. I bestämmelserna om ikraftträdandet har man beaktat den tid som lagstiftningsförfarandet i Finland kräver.
Artikel 19. Multilaterala konventioner. I artikeln föreskrivs det i enlighet med ICAO:s standardavtalsklausuler att multilaterala konventioner om lufttrafik som träder i kraft för vardera parten har företräde i förhållande till detta avtal.
Artikel 20. Uppsägning av avtalet. I artikeln föreskrivs det i enlighet med ICAO:s standardavtalsklausuler om förfarandet för uppsägning av avtalet. Avtalet ska sägas upp skriftligen via diplomatiska kanaler.
Artikel 21. Registrering hos Internationella civila luftfartsorganisationen. I artikeln föreskrivs det i enlighet med ICAO:s standardavtalsklausuler att avtalet och varje ändring i det ska registreras hos ICAO.
Artikel 22. Ikraftträdande. I artikeln föreskrivs det i enlighet med ICAO:s standardavtalsklausuler om ikraftträdandet av avtalet. I bestämmelserna om ikraftträdandet har man beaktat den tid som lagstiftningsförfarandet i Finland kräver.
Bilaga I. Bilagan innehåller en tabell över flyglinjer som flygbolag utsedda av parterna får trafikera i båda riktningarna.
Bilaga II. I bilagan föreskrivs det om gemensamma marknadsföringsarrangemang mellan parternas flygbolag.
4
Behovet av riksdagens samtycke samt behandlingsordning
4.1
Behörighetsfördelningen mellan Europeiska unionen och medlemsstaten
Genom förordningen om yttre förbindelser har man skapat en mekanism genom vilken Europeiska unionen under vissa villkor tillåter att medlemsstaten ingår luftfartsavtal som med tanke på sitt innehåll till vissa delar hör till unionens exklusiva behörighet. Medlemsstaten förhandlar och ingår avtal med ett tredjeland under eget namn också till den del behörigheten i ärendet i regel hör till unionen. Med hänsyn till förordningen om yttre förbindelser är det alltså inte fråga om ett traditionellt blandat avtal som innehåller bestämmelser som omfattas dels av medlemsstatens, dels av Europeiska unionens behörighet och där både unionen och dess medlemsstater är parter. Det är inte heller fråga om ett sådant avtal som medlemsstaterna i Europeiska unionen förbinder sig till på unionens vägnar (GrUU 16/2004 rd). Trots behörighetsfördelningen godkänner riksdagen dock avtalet i sin helhet, eftersom det enligt grundlagsutskottets ställningstagande (GrUU 7/2012 rd och GrUU 14/2014 rd) i sin helhet är fråga om ett avtal som Finland har ingått. Således begärs det att riksdagen godkänner avtalet i sin helhet. Det begärs även att riksdagen godkänner en lag, genom vilken de bestämmelser i avtalet som hör till området för lagstiftningen sätts i kraft. Ett tillstånd i enlighet med förordningen om yttre förbindelser behövs från kommissionen för ingående av avtal när det gäller de avtalsbestämmelser som på det sätt som beskrivs ovan till sitt innehåll i regel omfattas av unionens exklusiva behörighet. I och med den antagna unionslagstiftningen har unionens behörighet i frågor som gäller lufttrafik blivit tämligen omfattande.
Medlemsstaternas nationella behörighet begränsas närmast till att gälla hur medlemsstaterna ordnar de offentliga förvaltningsuppgifter som förordningarna förutsätter i respektive fall. Förordningar som gäller de frågor som täcks av luftfartsavtalet mellan Finland och Mexiko är bl.a. förordning (EG) nr 1008/2008 om gemensamma regler för tillhandahållande av lufttrafik i gemenskapen, förordning (EU) nr 2018/1139 om fastställande av gemensamma bestämmelser på det civila luftfartsområdet och inrättande av Europeiska unionens byrå för luftfartssäkerhet (EASA-förordningen), förordning (EG) nr 300/2008 om gemensamma skyddsregler för den civila luftfarten, förordning (EEG) nr 95/93 om gemensamma regler för fördelning av ankomst- och avgångstider vid gemen-skapens flygplatser (slotförordningen), förordning (EU) nr 391/2013 om inrättande av ett gemensamt avgiftssystem för flygtrafiktjänster, förordning (EU) nr 376/2014 som gäl-ler rapportering av händelser inom civil luftfart samt förordning (EU) nr 598/2014 om regler och förfaranden för att av bullerskäl införa driftsrestriktioner vid flygplatser i unionen. Dessutom har bestämmelser på direktivnivå antagits bl.a. om marktjänster (96/67/EEG, direktivet om marktjänster) och om flygplatsavgifter (2009/12/EG, direktivet om flygplatsavgifter).
På basis av detta hör åtminstone bestämmelserna i artiklarna 1, 3.2 a, 4.1 a, 5, 6, 9.1 och 9.2 samt delvis i artiklarna 10, 11, 12.1, 12.2 och 13–16 till unionens och delvis till medlemsstaternas behörighet. Bakgrunden till bestämmelserna är artikel 49 om etableringsfrihet i EUF-fördraget och bestämmelserna i förordningen om yttre förbindelser. Gällande i synnerhet likvärdig behandling av flygbolagen, rättvis konkurrens och prissättning tillämpas på avtalets bestämmelser dessutom Europeiska unionens konkurrensregler (artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget).
4.2
Bestämmelser som hör till området för lagstiftningen
Enligt 94 § 1 mom. i grundlagen krävs riksdagens godkännande för fördrag och andra internationella förpliktelser som innehåller sådana bestämmelser som hör till området för lagstiftningen. Enligt grundlagsutskottets tolkningspraxis ska en bestämmelse anses höra till området för lagstiftningen, om den gäller utövande eller inskränkning av en grundläggande rättighet som är tryggad i grundlagen, om den i övrigt gäller grunderna för individens rättigheter och skyldigheter, om det enligt grundlagen ska föreskrivas eller redan föreskrivs i lag om den sak som avses eller om det enligt rådande uppfattning i Finland ska föreskrivas i lag om den sak som avses. Enligt grundlagsutskottet hör en bestämmelse i en internationell förpliktelse på dessa grunder till området för lagstiftningen oberoende av om den står i strid eller harmonierar med en bestämmelse som utfärdats genom lag i Finland (se t.ex. GrUU 11/2000 rd och GrUU 12/2000 rd).
I artikel 1 anges och definieras begrepp som används i avtalet. Sådana bestämmelser som indirekt påverkar tolkningen och tillämpningen av materiella bestämmelser som hör till området för lagstiftningen, hör också själva till området för lagstiftningen (GrUU 24/2001 rd). Artikeln innehåller således bestämmelser som hör till området för lagstiftningen.
I artikel 2 finns bestämmelser om beviljande av rätt att bedriva trafik. Bestämmelser om regelbunden lufttrafik mellan Finland och tredjeländer samt om flygrutter som omfattas av användningsbegränsningar på basis av ett luftfartsavtal finns i 122 och 123 § i lagen om transportservice. Internationella förpliktelser som är bindande för Finland har företräde framför bestämmelserna i lag. Bestämmelserna i avtalet är så detaljerade att de inte kräver några kompletterande nationella bestämmelser.
I artikel 2 i avtalet föreskrivs det om grunderna för individens rättigheter och skyldigheter, och bestämmelserna kan därför anses höra till området för lagstiftningen i Finland. Artiklarna 3 och 4 i avtalet, vilka gäller utseende av flygbolag och beviljande och återkallande av trafiktillstånd, hänför sig till Transport- och kommunikationsverkets behörighet och till det förfarande om vilket det föreskrivs i II avd. 12 kap. i lagen om transportservice. Bestämmelserna i artiklarna hör till området för lagstiftningen.
I artikel 5.1 och 5.2 finns bestämmelser om tillämpningen av lagstiftningen i Finland på vissa luftfartyg och passagerare och viss besättning, frakt och post som finns inom Finlands territorium. Enligt artikel 5.3 är det förbjudet att ge flygbolag förmåner vid tillämpningen av bestämmelser om immigration, tull, karantän och andra motsvarande bestämmelser. Bestämmelser om bestämmelserna i artikeln finns i II avd. 12 kap. i lagen om transportservice och de hör till området för lagstiftningen.
Artikel 6.1 och 6.2 innehåller bestämmelser om befrielse från tullar och andra avgifter på basis av ömsesidighet. Bestämmelserna motsvarar internationell praxis. Enligt 81 § i grundlagen bestäms det om statsskatt och avgifter genom lag. I artikel 6.3 föreskrivs det om tullkontroll och i artikel 6.4 om rätt att lossa luftfartygens utrustning. Bestämmelserna i artikeln hör till området för lagstiftningen och det föreskrivs om dem bl.a. i mervärdesskattelagen (1501/1993) och i tullagstiftningen. Tullar hör dock till Europeiska unionens exklusiva behörighet.
I artikel 7 hänvisas det till det bilaterala avtal som Republiken Finland och Mexikos förenta stater ingått för att undvika dubbelbeskattning och förhindra kringgående av skatt.
I artikel 8 föreskrivs det om flygtrafikens kapacitet och om meddelande av trafikprogram. Enligt 123 § i lagen om transportservice kan Transport- och kommunikationsverket fastställa platsutbudet och tidtabellerna för den regelbundna lufttrafiken. Bestämmelserna i artikeln gäller grunderna för individens rättigheter och skyldigheter och hör således till området för lagstiftningen.
I artikel 9 föreskrivs det om prissättningen. Enligt artikeln behöver priserna inte meddelas till den andra partens myndigheter. Enligt 123 § i lagen om transportservice fastställer Transport- och kommunikationsverket vid behov transportavgifterna för regelbunden trafik. Bestämmelserna i artikeln gäller grunderna för individens rättigheter och skyldigheter och är viktiga med tanke på den i 18 § i grundlagen tryggade näringsfriheten. Det föreskrivs om bestämmelserna i artikel 9 i II avd. 12 kap. i lagen om transportservice. Bestämmelserna hör sålunda till området för lagstiftningen.
Artikel 10, som gäller representation av lufttrafikföretagen, innehåller bestämmelser som gäller etableringsfriheten. I Finland finns det bestämmelser om inresa, vistelse och arbete i utlänningslagen (301/2004) och sålunda hör bestämmelserna i artikeln till området för lagstiftningen.
Artikel 11 gäller lufttrafikföretagens rättigheter att tillhandahålla sina marktjänster på flygplatserna. Detta föreskrivs det om i 8 kap. i luftfartslagen i överensstämmelse med direktivet om marktjänster, och sålunda hör bestämmelserna i artikeln till området för lagstiftningen.
I artikel 12 föreskrivs det om användaravgifter. Artikel 12.1 och 12.2 grundar sig på den unionslagstiftning som det redogörs för ovan och som delvis har genomförts genom nationell lagstiftning. Bestämmelserna i artikel 12.1 och 12.2 ingår i lagen om flygplatsnät och flygplatsavgifter (210/2011). Artiklarna 12.3 och 12.4 innehåller inte bestämmelser som hör till området för lagstiftningen.
Artikel 13, som gäller flygsäkerhet, hänför sig till Transport- och kommunikationsverkets behörighet att som nationell civil luftfartsmyndighet utöva tillsyn över flygsäkerheten. Bestämmelser om detta finns i lagen om Transport- och kommunikationsverket, luftfartslagen samt i lagen om transportservice. Bestämmelserna i artikeln hör till området för lagstiftningen. Bestämmelserna i artikel 13.4 kan anses höra till området för lagstiftningen i Finland, eftersom det i den föreskrivs om individens rättigheter och skyldigheter.
Artikel 14 innehåller bestämmelser om luftfartsskydd. I Finland ingår bestämmelserna om luftfartsskydd och behörighetsfrågorna i anslutning till det i 9 kap. i luftfartslagen, och sålunda hör bestämmelserna i artikeln till området för lagstiftningen.
Artikel 15 innehåller bestämmelser om intermodala transporttjänster och hör till området för lagstiftningen i fråga om de godkännanden som behövs enligt båda ländernas lagstiftning. I huvudsak tillämpas artikelns bestämmelser emellertid på villkor i transportavtal mellan lufttrafikföretag och andra tjänsteleverantörer.
Bestämmelser som gäller bestämmelserna i artikel 16 finns i konkurrenslagen. Till den del det är frågan om konsekvenser för handeln mellan medlemsstater tillämpas dessutom konkurrensreglerna artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget. Sålunda hör bestämmelserna i artikeln till området för lagstiftningen.
I artikel 17 finns det bestämmelser om medlings- och tvistlösningsförfaranden, och avgörandena i dessa är bindande för parterna i tvisten. Enligt artikel 17.6 ska parterna samarbeta för att främja medlingsförfarandet och för att genomföra medlarens eller nämndens beslut eller konstaterande, om de inte på förhand kommer överens om en annan bindande verkan för beslutet eller konstaterandet. Förfarandet utgör inget hinder för fortsatt samråd. Genom medlingen kan även frågor om bestämmelser som hör till området för lagstiftningen avgöras. Artikeln ska därför anses höra till området för lagstiftningen. Man kan anse att rättsligt bindande förfaranden för tvistlösning i någon mån berör statens suveränitet enligt Finlands grundlag, fastän detta förfarande såsom en naturlig del av internationellt samarbete inte strider mot den moderna suveränitetsuppfattningen (se GrUU 10/1998 rd). De avtalsbestämmelser som gäller tvistlösning är inte enligt regeringens bedömning problematiska med tanke på Finlands suveränitet och påverkar inte behandlingsordningen för avtalet.
I enlighet med artikel 2.2 i avtalet beviljar vardera parten den andra parten i avtalet fastställda rättigheter för bedrivande av internationell lufttrafik på de linjer som specificeras i bilagan till avtalet. Enligt artikel 18.2 kan bilagan till avtalet ändras genom överenskommelse mellan parternas luftfartsmyndigheter, och ändringarna träder i kraft när de har bekräftats skriftligen på diplomatisk väg samt dagen för ikraftträdande angetts i svaret. Bilaga I till avtalet innehåller bestämmelser om de flyglinjer som utsedda flygbolag får flyga på. Bilaga II till avtalet innehåller bestämmelser om marknadsföringssamarbete. Bestämmelserna i bilagan hör inte till området för lagstiftningen. Bestämmelsen i artikel 18.2 i avtalet innebär inte en delegering av rätten att sluta fördrag. Det är snarast frågan om ett internationellt förvaltningsavtal som Transport- och kommunikationsverket kan ingå inom ramarna för gällande lagstiftning och sin befogenhet med stöd av 2 § 3 mom. 3 punkten i lagen om Transport- och kommunikationsverket. Dessa internationella förvaltningsavtal sätts på så sätt inte i kraft genom förordning av statsrådet och publiceras inte heller i Finlands författningssamlings fördragsserie. Bestämmelserna i artikel 18 i avtalet om ändring av avtalet eller dess bilaga motsvarar ICAO:s standardavtalsklausuler. Enligt den allmänna internationella praxis som iakttagits länge inom luftfartssektorn kommer parternas luftfartsmyndigheter överens om ändringar i bilagorna till luftfartsavtalen.
4.3
Behandlingsordning
Avtalet kan inte anses innehålla bestämmelser som gäller grundlagen på det sätt som avses i dess 94 § 2 mom., och lagförslaget i propositionen gäller inte heller grundlagen på det sätt som avses i dess 95 § 2 mom. I grundlagsutskottets utlåtande 7/2012 rd i fråga om regeringens proposition 10/2012 rd som gäller protokollet om ändring av luftfartsavtalet mellan Finland och Ryssland konstaterades det att beslut om att godkänna protokollet kunde fattas med enkel majoritet av de avgivna rösterna och att förslaget till lag om sättande i kraft av protokollet kunde behandlas i vanlig lagstiftningsordning. I utlåtandet tog grundlagsutskottet för första gången ställning till det nationella förfarandet för godkännande och ikraftsättande av luftfartsavtal som ingåtts enligt den mekanism som ingår i förordningen om yttre förbindelser. Avtalet mellan Finland och Mexiko har ingåtts inom ramen för nämnda mekanism. Enligt regeringens uppfattning kan avtalet sålunda godkännas med enkel majoritet och förslaget till ikraftträdandelag behandlas i vanlig lagstiftningsordning.
Med stöd av vad som anförts ovan och i enlighet med 94 § i grundlagen föreslås det att riksdagen godkänner det i Ciudad de México den 14 februari 2019 ingångna avtalet mellan Republiken Finlands regering och Mexikos förenta staters regering om luftfart.