7.1
Lagen om medling i arbetstvister och om villkor för vissa stridsåtgärder
1 §.Syfte och tillämpningsområde.
Det föreslås att det tas in en bestämmelse i
3 mom.
genom vilken terminologin i lagen preciseras. I flera bestämmelser i lagen hänvisas det till arbetsgivarföreningar. Enligt förslaget ska dessa bestämmelser också tillämpas på andra företrädare för arbetsgivare som är parter i arbets- och tjänstekollektivavtal. Inom den offentliga sektorn finns det parter i arbets- och tjänstekollektivavtal som företräder arbetsgivarna men som inte är egentliga arbetsgivarföreningar. Sådana aktörer är till exempel Statens arbetsmarknadsverk, Kommun- och välfärdsområdesarbetsgivarna KT, Kyrkans arbetsmarknadsverk, kyrkostyrelsen i ortodoxa kyrkan, Ålands landskapsregering och kommunala avtalsdelegationen i landskapet Åland samt riksdagens kanslikommission.
3 §. Riksmedlarens uppgifter.
För att förenhetliga terminologin i lagen ändras hänvisningen till arbetsgivares, arbetstagares, tjänstemäns och tjänsteinnehavares organisationer i 2 mom. 1 punkten till en hänvisning till deras föreningar. Det är inte fråga om en innehållsmässig ändring.
8 c §.Konflikträtt i tjänsteförhållande.
I paragrafen föreskrivs det om undantag från tillämpningsområdet i fråga om bestämmelserna i 7 § 2 mom., 8 a och 8 b §, vilka gäller sympatiaktioner och politiska stridsåtgärder. Bestämmelserna tillämpas inte i tjänsteförhållande. I paragrafen ingår också en informativ hänvisning till lagstiftningen om konflikträtt i tjänsteförhållande. Till paragrafen fogas ett omnämnande av att också de föreslagna 8 d–8 g § i lagen tillämpas i tjänsteförhållande.
8 d §. Tryggande av nödvändiga funktioner under en arbetskonflikt.
I paragrafen föreslås bestämmelser om tryggande av nödvändiga funktioner under arbetskonflikter. Arbetstagar-, tjänstemanna- eller tjänsteinnehavarföreningen fastställer gränserna för arbetskonflikten och vid behov förhandlar parterna om skyddsarbete. I denna utgångspunkt föreslås ingen ändring. Genom den föreslagna lagen tryggas dock vissa funktioner som är nödvändiga med tanke på tryggande av de grundläggande fri- och rättigheterna eller det allmänna intresset under arbetskonflikter. Det som nedan i specialmotiveringen konstateras om arbetstagarföreningar gäller även tjänstemannaföreningar och tjänsteinnehavarföreningar.
I
1 mom.
föreslås bestämmelser om en skyldighet för arbetstagarföreningar att genom en begränsning av arbetskonflikten eller genom skyddsarbete se till att arbetskonflikten inte omedelbart, konkret och allvarligt äventyrar sådan verksamhet som omfattas av bestämmelsernas tillämpningsområde. Skyldigheten gäller arbete som det är nödvändigt att utföra under arbetskonflikten för att de skyddsintressen och funktioner som skyddas inte ska äventyras. Med begränsning av arbetskonflikten avses att arbetskonflikten inte omfattar sådana uppgifter, funktioner eller enheter där en arbetskonflikt kan medföra att den verksamhet som ska tryggas äventyras på det sätt som avses i 1 mom. När skyddsarbete tillhandahålls lämnas inte vissa funktioner helt utanför arbetskonflikten, utan en tillräcklig minimipersonal tryggas för att sådana följder som avses i 1 mom. inte ska uppstå. En arbetstagarförening ska också i fortsättningen i övrigt kunna fastställa gränserna för arbetskonflikten och det skyddsarbete som tillhandahålls, så länge det uppfyller minimikraven enligt lagen.
Enligt förslaget ska arbetstagarföreningens omsorgsplikt vara tillämplig om arbetskonflikten leder till att de funktioner som omfattas av regleringens tillämpningsområde omedelbart, konkret och allvarligt äventyras. Med omedelbart avses att det i ett enskilt fall tydligt kan konstateras att äventyrandet beror på att arbete inte har utförts på grund av arbetskonflikten. Äventyrandet beror inte på arbetskonflikten, om arbetsgivaren på det sätt som avses i 2 mom. kan undvika de följder som avses i 1 mom. med skäligen tillgängliga medel eller om äventyrandet beror på någon annan omständighet som inte har samband med den arbetskonflikt som verkställs av arbetstagarföreningen. De förbjudna följderna av en arbetskonflikt kan också framkomma i större utsträckning än inom verksamheten för den arbetsgivare som är föremål för arbetskonflikten. Om arbete som omfattas av omsorgsplikten inte utförs kan det få konsekvenser för arbetsgivarens avtalspartner eller för tredje parter. Omedelbarhetskriteriet kan uppfyllas genom en effektkedja där flera olika aktörer ingår. Till exempel framkommer sådant äventyrande av människors liv och hälsa som beror på störningar i tillgången till el och som avses i 7 punkten inte direkt i elverkets verksamhet, utan eventuella skadepåföljder uppstår inom verksamheten hos aktörer utanför arbetskonflikten, exempelvis på sjukhus. På motsvarande sätt kan utförandet av vissa nödvändiga uppgifter till exempel förutsätta att produktionsmedel som absolut behövs för uppgifterna repareras eller att andra nödvändiga förutsättningar för verksamheten tryggas.
Med konkret avses att äventyrandet är sannolikt. En avlägsen eller teoretisk risk för äventyrande av eller skada för den verksamhet som ska tryggas räcker inte för att omsorgsplikten ska vara tillämplig. I vissa fall kan de funktioner som tryggas genom regleringen konkret äventyras först när arbetskonflikten blir långvarig. Med äventyrandets allvarlighet avses storleken på den skada som eventuellt uppstår om risken realiseras. Om följderna av den skada som sker om risken realiseras är betydande, är det fråga om allvarligt äventyrande.
Vid bedömningen av om konkrethets- och allvarlighetskriterierna uppfylls kan vikt fästas vid verksamhetens kvalitet och vid hur betydande konsekvenser störningar i verksamheten har. Om följderna av att risken realiseras är avsevärt stora, räcker också en liten sannolikhet för att risken realiseras för att äventyrandet ska anses vara allvarligt. Ett exempel är uppgifter som är nödvändiga för att avvärja kärnkraftsolyckor.
Tillämpningsområdet för arbetstagarföreningens omsorgsplikt fastställs uttömmande enligt 1 mom. Det är fråga om betydande skyddsintressen som också i övrigt tryggas av rättsordningen och om funktioner som är nödvändiga med hänsyn till dem, och de ska tryggas under arbetskonflikter genom lagstiftning som fastställer nödvändiga begränsningar för utövandet av konflikträtten. I 1 mom. i paragrafen fastställs de funktioner som omfattas av regleringens tillämpningsområde och de följder som inte får orsakas de funktioner och skyddsintressen som skyddas genom regleringen. Enligt förslaget bestäms lagens tillämpningsområde genom följderna och de funktioner som omfattas av lagen.
Enligt den föreslagna paragrafen ska arbetstagarföreningen se till att arbetskonflikten inte har sådana följder som avses i 1 mom. på grund av att nödvändigt arbete som skyddas genom regleringen inte utförs. Arbetstagarföreningen ska således begränsa arbetskonflikten eller tillhandahålla skyddsarbete i den mån som det är nödvändigt för att säkerställa att arbetskonflikten inte orsakar sådana följder. Den omsorgsplikt som åläggs arbetstagarföreningen förutsätter i praktiken att sådana uppgifter, funktioner eller enheter som är nödvändiga för att undvika de följder som avses i 1 mom. under arbetskonflikten ska lämnas utanför arbetskonflikten eller att tillräcklig och lämplig personal ska ställas till arbetsgivarens förfogande under arbetskonflikten. Det är fråga om begränsning av konflikträtten, som skyddas som en grundläggande och mänsklig rättighet, så konflikträtten ska endast begränsas i den utsträckning det är nödvändigt för att under arbetskonflikten trygga de funktioner som skyddas genom bestämmelserna.
Den skyldighet som åläggs arbetstagarföreningen förutsätter för det första att arbetstagarföreningen ser till att arbetskonflikten inte allvarligt, omedelbart och konkret äventyrar människors liv eller hälsa (
1 punkten
). Bestämmelserna i 1 mom. 1 punkten tillämpas inom hälso- och sjukvården, socialvården, räddningsväsendet, sjöräddningstjänsten, polisväsendet, Nödcentralsverket och slutna anstalter samt inom stödfunktioner för patientsäkerheten, det vill säga verksamhet där följderna av att nödvändigt arbete inte utförs typiskt kan vara sådana följder som avses i 1 punkten. Exempel på uppgifter vars försummelse under en arbetskonflikt kan medföra sådana följder är bland social- och hälsovårdens uppgifter bland annat intensivvård, nödvändig jourvård, prehospital akutsjukvård, förlossningsvård, nödvändig behandling av sjukdomar, nödvändig behandling av patienter på avdelningar och medicinska stödtjänster som hänför sig till de nödvändiga behandlingar som avses ovan, såsom undersökningar och provtagningar. Inom socialvården är till exempel hemvård, omsorgs- och boendetjänster för äldre och personer med funktionsnedsättning, barnskyddsenheter och socialjour typiska tjänster vars försummelse kan äventyra kundernas liv eller allvarligt äventyra deras hälsa eller orsaka dem lidande. Exemplen innebär inte att arbetskonflikter inte över huvud taget kan ordnas vid enheter eller avdelningar där ovannämnda uppgifter utförs. Det är fråga om uppgifter i fråga om vilka det i typiska fall finns ett behov av att utföra vissa arbeten också under arbetskonflikter för att undvika de följder som nämns i punkten.
Den föreslagna punkten tillämpas också i samband med andra uppgifter än social- och hälsovårdens uppgifter. Punkten kan bli tillämplig inom flera olika branscher. Regleringen begränsas dock på det sätt som beskrivs ovan till att gälla endast sådana uppgifter vars försummelse entydigt kan konstateras medföra en omedelbar, konkret och allvarlig risk för att liv eller hälsa äventyras.
Exempelvis finns det flera sådana uppgifter som är kritiska med tanke på samhällets och människors säkerhet och vars försummelse kan medföra fara för människors liv eller allvarlig fara för människors hälsa. Sådana uppgifter utförs av de myndigheter som ansvarar för säkerheten i samhället och som nämns i 1 mom. 1 punkten.
Säkerhetsmyndigheternas verksamhet hör inte i sin helhet till punktens tillämpningsområde. Exempelvis inom polisverksamheten tillämpas regleringen på brådskande larmuppdrag som gäller tryggande av människors liv eller hälsa. I samband med nationella och lokala kriser, såsom våldsamma upplopp, kan det också uppstå situationer där säkerhetsmyndigheterna ska kunna sköta sina uppgifter, såsom upprätthållande av allmän ordning, till den del som det är nödvändigt för att skydda människors liv och hälsa. Också vid Nödcentralsverket, inom räddningsväsendet och inom sjöräddningen ska utförandet av uppgifter som är nödvändiga för att skydda liv och hälsa tryggas. Uppgifterna anknyter vanligen till nödsamtal, brandsläckningsuppgifter, olyckor och sjuktransporter. Tillämpningsområdet omfattar också uppgifter som är nödvändiga för att skydda liv och hälsa i slutna anstalter, såsom i fängelser, på sinnessjukhus och vid Migrationsverkets förvarsenheter. Personer i slutna anstalter är beroende av anstaltens personal för att få livsmedel och brådskande hälso- och sjukvård. Om övervakningen av slutna anstalter förhindras på grund av en arbetskonflikt kan det i värsta fall leda till att den utomstående befolkningens liv och hälsa äventyras.
Punkten tillämpas också på stödfunktioner för patientsäkerheten som är nödvändiga för att trygga människors liv eller hälsa. Tryggandet av uppgifter som är nödvändiga för människors liv eller hälsa förutsätter i praktiken flera stödfunktioner. Trots att den personal som utför direkt klient- och patientarbete tryggas i tillräcklig mån, kan tjänsterna inte tillhandahållas på ett klient- och patientsäkert sätt utan nödvändiga stödtjänster. Inom social- och hälsovården är nödvändiga stödfunktioner till exempel städ- och avfallshanteringstjänster som är nödvändiga med hänsyn till patientsäkerheten, underhåll och leveranser av instrument och behandlingsutrustning, tvätteritjänster och bevakningstjänster för sjukhusfastigheter. Dessutom kan här nämnas sådana personer som står i arbetsavtalsförhållande till vissa universitet och som bland annat gör isotoper för nödvändiga behandlingar vid universitetssjukhusen. För att tröskeln för omsorgsplikten ska nås förutsätts det att kriterierna enligt 1 mom. uppfylls och att stödfunktionerna är nödvändiga för att trygga människors liv eller hälsa. I fråga om stödfunktioner för patientsäkerheten ska det tydligt och konkret kunna konstateras att försummelse av sådant arbete direkt leder till att den huvudverksamhet som är nödvändig för människors liv eller hälsa äventyras. Det är i praktiken fråga om en situation där huvudverksamhetsutövaren är i den mån beroende av tjänsterna hos den verksamhetsutövare som är föremål för arbetskonflikten att hinder för stödfunktionen omedelbart kan leda till förlust av liv eller hälsa och där huvudverksamhetsutövaren inte heller kan ersätta stödfunktionerna under arbetskonflikten genom att skaffa dem till exempel av någon annan verksamhetsutövare eller genom att själv sköta dem. Aktörer som utövar kritisk verksamhet kan i regel förutsättas ha beredskap för olika störningssituationer, såsom arbetskonflikter som gäller avtalspartner. Det är dock möjligt att arbetskonflikten gäller alla företag som erbjuder nödvändiga stödfunktioner inom hela branschen och att den som ansvarar för huvudverksamheten inte har möjlighet att skaffa tjänsterna någon annanstans eller sköta dem själv. Som sådana stödfunktioner för patientsäkerheten som är nödvändiga för människors liv eller hälsa kan också betraktas uppgifter inom trafikstyrning till den del de är nödvändiga för skötseln av patienttransporter som är kritiska för människors liv eller hälsa. Exempelvis ska uppgifter inom flygkontroll tryggas till den del de är nödvändiga för att trygga flygningar med läkar- och sjukvårdshelikoptrar samt ambulansflygningar.
Enligt den föreslagna
2 punkten
i momentet förutsätter den omsorgsplikt som åläggs arbetstagarföreningen att föreningen ser till att arbetskonflikten inte omedelbart, konkret och allvarligt äventyrar nödvändigt underhåll, nödvändig övervakning eller nödvändig reparation av maskiner, anordningar eller annan materiell egendom som är väsentlig med tanke på förutsättningarna för näringsverksamhetens kontinuitet.
I punkten tryggas sådan materiell egendom som är nödvändig med tanke på förutsättningarna för att arbetsgivarens eller tredje parters näringsverksamhet ska kunna fortsätta. Punkten avses täcka både egendom som är nödvändig för varuproduktionen och egendom som är nödvändig för tjänsteproduktionen. Exempel på uppgifter i samband med vilka omsorgsplikten kan vara tillämplig är uppgifter som anknyter till kontrollerad nedkörning och uppkörning av industrianläggningar och kraftverk och andra uppgifter i anslutning till underhåll och reparation av maskiner och anordningar vid dem som utförs för att säkerställa att maskinerna och anordningarna inte skadas samt uppgifter i anslutning till bevakning av anläggningar och kraftverk.
Om kriterierna i 1 mom. och nödvändighetskriteriet uppfylls, kan omsorgsplikten också utsträckas till stödfunktioner som ligger utanför den direkta varu- eller tjänsteproduktionen. Det kan till exempel vara fråga om reparation av maskiner eller anordningar som är väsentliga med tanke på förutsättningarna för näringsverksamhetens kontinuitet, om försummelse av sådant arbete direkt leder till att förutsättningarna för näringsverksamhetens kontinuitet äventyras. Förutsättningarna för omsorgsplikt kan uppfyllas i fråga om så kallade stödfunktioner, om huvudverksamhetsutövaren inte vid avbrott i en stödfunktion som tillhandahålls av en avtalspartner kan undvika att egendom som är nödvändig för att näringsverksamhetens kontinuitet skadas på något annat sätt, såsom genom att skaffa tjänster av någon annan aktör eller sköta dem själv. Aktörer som utövar näringsverksamhet kan i regel förutsättas ha beredskap för olika störningssituationer, såsom arbetskonflikter som gäller avtalspartner. Denna möjlighet finns nödvändigtvis inte, om en arbetskonflikt som gäller den verksamhetsutövare som tillhandahåller stödfunktioner omfattar hela branschen eller om det på grund av att det är brådskande att reparera maskinen eller anordningen eller att reparationen kräver specialkompetens inte är möjligt att skaffa tjänsten av någon annan aktör.
Punkten avses inte gälla immateriell egendom. Enligt tillsynspraxis för ILO:s konventioner är det inte tillåtet att begränsa strejkrätten endast av ekonomiska skäl. Arbetskonflikter orsakar vanligen ekonomiska skador, och den föreslagna lagstiftningen avses inte skydda mot sådana ekonomiska skador som orsakas av avbrott i arbetet, såsom förluster i affärsverksamheten eller förluster av produktionspartier.
Enligt den föreslagna
3 punkten
förutsätter den omsorgsplikt som åläggs arbetstagarföreningen att föreningen ser till att arbetskonflikten inte omedelbart, konkret och allvarligt äventyrar utförandet av uppgifter som är nödvändiga för att avvärja miljöskador vid industrianläggningar, kraftverk, vattenverk, avfallshanteringsanläggningar, avloppsreningsverk, produktionsenheter inom jordbruket eller transporter av farliga ämnen eller utförandet av andra uppgifter som är nödvändiga för att avvärja miljöskador. Med miljöskada avses en plötslig händelse där ett ämne som är skadligt för miljön kommer ut i eller hotar att komma ut i miljön på ett sådant sätt att det medför fara eller skada för miljön eller människors hälsa. Sådana uppgifter kan i typiska fall vara till exempel uppgifter som utförs av drifts- och underhållspersonalen vid industrianläggningar och kraftverk, till exempel kärnkraftverk, och uppgifter som hänför sig till transport av farliga ämnen till exempel inom sjö- och landsvägstrafiken. Exempelvis kan en arbetskonflikt vid ett vattenkraftverk orsaka en stor miljöskada, om den leder till att vattnet i en uppdämningsbassäng släpps loss på ett okontrollerat sätt. Betydande risker för miljöskador kan också orsakas av avbrott i processerna, okontrollerade avbrott i produktionskedjorna eller ned- och uppkörning av processerna vid industrianläggningar. Högsta domstolen har bedömt hur omedelbar, konkret och allvarlig fara för miljöskador som orsakades av en arbetskonflikt i sitt avgörande HD 2023:95. Också när det gäller avvärjande av miljöskador finns det myndighetsuppgifter som det är nödvändigt att sköta för att undvika betydande miljöskador. Det kan till exempel vara fråga om uppgifter inom Gränsbevakningsväsendet som hänför sig till bekämpning av oljeskador och kemikalieolyckor som orsakas av utsläpp från tankfartyg i havsområden eller uppgifter inom räddningsväsendet som hänför sig till bekämpning av miljöskador som orsakas av olyckor i land- och insjöområden. Omsorgsplikten gäller också privata tjänsteleverantörers uppgifter som är nödvändiga för att avvärja en omedelbar, konkret och allvarlig risk för miljöskador.
Enligt
4 punkten
förutsätter den omsorgsplikt som åläggs arbetstagarföreningen att föreningen ser till att arbetskonflikten inte omedelbart, konkret och allvarligt äventyrar djurs välfärd så att de orsakas smärta eller lidande på grund av att nödvändig skötsel av djur, djurtransporter eller avlivning av djur på behörigt sätt förhindras. Enligt lagen om djurvälfärd (693/2023) får ett djur inte tillfogas onödig smärta eller onödigt lidande och djurets välfärd får inte äventyras i onödan. Djur som hålls av människan får inte lämnas utan skötsel eller överges. Punkten tillämpas till exempel på de veterinärtjänster som kommunen ordnar och på djurskyddsenheters och djurparkers verksamhet. Nödvändig omsorg av produktionsdjur på till exempel gårdar och pälsdjursfarmer samt transporter som är nödvändiga för djurens välfärd och avlivning av djur på behörigt sätt ska tryggas. Produktionsdjur förflyttas både mellan gårdar under uppfödningen och slutligen till slakteriet. Om transporterna blir försenade kan det beroende på djurarten redan inom några dygn leda till överbeläggning på den gård som djuren ska förflyttas från, vilket kan orsaka djuren onödig smärta och onödigt lidande. Vid arbetskonflikter som riktas mot livsmedelsindustrins processer ska det säkerställas att djur inte orsakas onödig smärta och onödigt lidande. Till exempel ska djurtransporter och slakteriers verksamhet kunna tryggas på en sådan nivå att en arbetskonflikt som gäller dem inte äventyrar djurens välfärd på det sätt som avses i 4 punkten. Dessutom ska fodertransporter som är nödvändiga för djurens välfärd och sådan avbytarservice enligt lagen om avbytarservice för lantbruksföretagare (1231/1996) som är nödvändig för skötsel av djur tryggas.
Enligt
5 punkten
förutsätter den omsorgsplikt som åläggs arbetstagarföreningen att föreningen ser till att arbetskonflikten inte omedelbart, konkret och allvarligt äventyrar utförandet av uppgifter som är nödvändiga för att trygga Finlands territoriella integritet eller förhindra olaglig inresa. Det är fråga om uppgifter inom försvaret och gränssäkerheten som är nödvändiga för att trygga den territoriella integriteten och suveräniteten. Om till exempel inresekontrollerna vid gränsövergångsställena fördröjs leder det inte i sig till en skyldighet för arbetstagarföreningen att begränsa arbetskonflikten eller tillhandahålla skyddsarbete. De uppgifter som i fråga om gränssäkerheten ska tryggas under arbetskonflikter är uppgifter som är nödvändiga till exempel för att förhindra omfattande invandring eller instrumentaliserad inresa och för att förhindra allvarliga brott i anslutning till gränssäkerheten. På motsvarande sätt gäller omsorgsplikten i fråga om försvaret endast sådana uppgifter som det är nödvändigt att trygga så att de fortsätter utan avbrott även under arbetskonflikter för att förhindra att den territoriella integriteten allvarligt äventyras. I typiska situationer är det fråga om myndighetsuppgifter som utförs av Försvarsmakten, Gränsbevakningsväsendet och polisen. Med tanke på plötsliga förändringar i säkerhetsläget är det nödvändigt att garantera säkerhetsmyndigheternas verksamhetsförutsättningar på en tillräcklig nivå också under normala förhållanden. Sådana uppgifter kan också finnas inom den privata sektorn, om staten köper in säkerhetskritiska tjänster. Det kan också vara fråga om sådana bränsle- och godstransporter för Försvarsmakten och Gränsbevakningsväsendet som är nödvändiga för att trygga de uppgifter som avses i 5 punkten, brådskande reparationsarbeten som gäller infrastruktur som är kritisk för försvaret samt säkerställande av att de farleder som behövs för det militära försvaret kan användas på havsområdena.
Enligt
6 punkten
förutsätter den omsorgsplikt som åläggs arbetstagarföreningen att föreningen ser till att arbetskonflikten inte omedelbart, konkret och allvarligt äventyrar utförandet av uppgifter som är nödvändiga för funktionen av det högsta statliga beslutsfattandet. Med det högsta statliga beslutsfattandet avses statsrådets, republikens presidents och riksdagens beslutsfattande. För att trygga det högsta statliga beslutsfattandet ska en säker och konfidentiell tillgång till den information som behövs för beslutsfattandet säkerställas. Till exempel ska de tjänsteuppdrag vid ministerierna, riksdagen och republikens presidents kansli tryggas som är nödvändiga för att trygga det högsta beslutsfattandet. De säkerhetstjänster som säkerställer att riksdagen kan sammanträda i fred ska kunna ordnas också under en arbetskonflikt. Bestämmelser om utövande av presidentämbetet under en arbetskonflikt finns i 54 § i lagen om republikens presidents kansli. Bestämmelser om motsvarande skyldighet i fråga om riksdagen finns i 54 § i lagen om riksdagens tjänstemän. Med allvarligt hinder för det högsta statliga beslutsfattandet avses att arbetskonflikten utgör ett omfattande hinder för statsrådets, republikens presidents eller riksdagens verksamhetsförutsättningar. Även en kortvarig arbetskonflikt kan leda till sådant allvarligt och konkret äventyrande som avses i 1 mom., om den förhindrar beslutsfattandet i frågor som till sin karaktär är kritiska för det allmänna intresset och förutsätter omedelbart beslutsfattande. Med stöd av den föreslagna 11 punkten ska det också sörjas för den datakommunikation som funktionen av det högsta statliga beslutsfattandet förutsätter.
Enligt den föreslagna
7 punkten
förutsätter den omsorgsplikt som åläggs arbetstagarföreningen att föreningen ser till att arbetskonflikten inte omedelbart, konkret och allvarligt äventyrar utförandet av sådana uppgifter inom produktion, distribution, transporter eller trafikstyrning som behövs för att säkerställa tillgången till energi, värme, vatten, läkemedel och medicintekniska produkter, livsmedel eller bränslen som är nödvändiga för människors liv eller hälsa. Det är fråga om uppgifter som anknyter till att säkerställa tillgången till nyttigheter som är nödvändiga för funktionen av kritiska uppgifter i samhället och för människors grundläggande behov. Sådana uppgifter utförs särskilt inom energiförsörjningen, vattentjänsterna, läkemedelsindustrin och livsmedelsindustrin samt till exempel inom logistik i anslutning till dem.
Om tillgången till nödvändiga nyttigheter äventyras i stor omfattning kan det leda till att samhällets funktion eller hela befolkningens eller en del av befolkningens liv, levnadsförhållanden eller grundläggande behov äventyras. I de flesta fall äventyras tillgången till nyttigheter på det sätt som avses i 1 mom. först under långvariga arbetskonflikter. Exempelvis kan allvarliga störningar i tillgången till el väldigt snabbt orsaka allvarliga risksituationer, beroende på hur störningarna riktar sig. Om tillgången till energi, värme och vatten äventyras allvarligt kan följderna på ett betydande sätt gälla hela samhället eller en del av det och äventyra flera sådana skyddsintressen som staten ansvarar för att trygga. Inom läkemedelsindustrin kan också en kortvarig arbetskonflikt i praktiken medföra ett långvarigt avbrott i produktionsverksamheten på grund av processernas ned- och uppkörningsfaser. När det gäller värmedistributionen är det naturligtvis också av betydelse om arbetskonflikten infaller mitt i vintern eller under en varmare årstid. Om tillgången till läkemedel eller medicintekniska produkter äventyras allvarligt på grund av störningar i läkemedelsproduktionen, partihandeln eller leveranskedjorna kan det leda till att människors liv och hälsa äventyras på grund av avbrott i nödvändig vård. På apoteken ska nödvändig detaljdistribution av läkemedel samt läkemedelsrådgivning för enskilda kunder och enheter inom hälso- och sjukvården tryggas. Tillgången till trafikbränslen ska tryggas för räddningsväsendet, polisen och andra säkerhetsmyndigheter så att de kan utföra sina uppgifter så att människors liv eller hälsa inte äventyras. Tillgången till bränslen ska tryggas också för skötseln av sådana transporter vars fördröjning kan leda till att liv eller hälsa allvarligt äventyras. Transporter av nödvändiga livsmedel till enheter och anstalter inom social- och hälsovården samt tillgången till nödvändiga livsmedel för medborgarna i allmänhet ska kunna tryggas. Ringa leveranssvårigheter eller olägenheter på grund av begränsad tillgång till produkter innebär inte att tillgången allvarligt äventyras. Omsorgsplikten avses gälla verksamhet som är absolut nödvändig för att trygga de grundläggande behov som är nödvändiga med tanke på människors liv eller hälsa.
För att säkerställa tillgången till nyttigheter som är nödvändiga för människors liv och hälsa ska också nödvändiga trafikstyrningsuppgifter tryggas. Det är till exempel fråga om uppgifter inom flygkontroll och styrning av spårtrafik som anknyter till transporter av nyttigheter som är nödvändiga för människors liv eller hälsa.
Enligt
8 punkten
ska arbetstagarföreningen se till att arbetskonflikten inte omedelbart, konkret och allvarligt äventyrar förhindrandet av synnerligen allvarliga brott eller utredningen av sådana brott. Med utredning av brott avses förundersökningsåtgärder, användning av nödvändiga tvångsmedel och förvar av gripna. Också under en arbetskonflikt ska det vara möjligt för polisen att utan dröjsmål vidta behövliga åtgärder i synnerhet för att förhindra sådana allvarliga brott mot liv eller hälsa eller allvarliga brott som äventyrar samhällets säkerhet som kommit till polisens kännedom och vid behov utan dröjsmål inleda utredningen av sådana brott. Det är nödvändigt att förundersökningen inleds utan dröjsmål, om fördröjning kan leda till att utredningen av brottet och tillgången till bevis försvagas betydligt. Med allvarligt äventyrande avses en situation där polisens brottsutredning i praktiken avbryts i stor omfattning och nödvändiga uppgifter inte kan skötas på miniminivå ens som skyddsarbete som utförs av tjänstemän utanför arbetskonflikten. Skyldigheten för tjänstemän som inte omfattas av arbetskonflikten att utföra skyddsarbete kan för arbetsgivare inom den offentliga sektorn vara ett sådant i 2 mom. i paragrafen avsett medel som är tillgängligt för arbetsgivaren för att trygga nödvändiga funktioner.
Som synnerligen allvarliga brott betraktas åtminstone allvarliga brott mot liv eller hälsa samt brott som allvarligt äventyrar samhällets säkerhet.
Sådana brott är till exempel de allvarligaste brotten mot liv och hälsa enligt 21 kap. i strafflagen och de allvarligaste sexualbrotten enligt 20 kap. i strafflagen, förberedelse till grovt brott mot liv eller hälsa enligt 21 kap. 6 a § i strafflagen samt sexualbrott mot barn. Med allvarliga brott som äventyrar samhällets säkerhet avses till exempel allmänfarliga brott enligt 34 kap. i strafflagen, terroristbrott enligt 34 a kap. i strafflagen samt grovt störande av post- och teletrafik och grov systemstörning enligt 38 kap. i strafflagen.
Förundersökning och förebyggande av brott tryggas också genom omsorgsplikten enligt momentets 9 punkt. Skyldigheten att begränsa arbetskonflikten eller tillhandahålla skyddsarbete gäller också de uppgifter inom domstolsväsendet som enligt lag ska utföras skyndsamt, såsom handläggning av häktningsyrkanden och andra brådskande tvångsmedelsärenden.
Enligt
9 punkten
ska arbetstagarföreningen se till att arbetskonflikten inte omedelbart, konkret och allvarligt äventyrar utförandet av uppgifter inom domstolsväsendet eller åklagarväsendet som enligt lag ska utföras skyndsamt samt verkställigheten i anslutning till dem. Det är fråga om tvistemål, brottmål, ärenden som gäller säkringsåtgärder, ansökningsärenden, tvångsmedelsärenden och andra mål och ärenden som ska behandlas skyndsamt eller utan dröjsmål med stöd av rättegångsbalken, lagen om rättegång i brottmål (689/1997), lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019), tvångsmedelslagen (806/2011) eller annan lagstiftning. Exempel på ärenden som ska behandlas skyndsamt är ansökan om temporärt förbud mot arbetskonflikt enligt den föreslagna 8 e § i lagen och ärenden som gäller förbud mot en arbetskonflikt som strider mot omsorgsplikten som avses i den föreslagna 8 f §. Mål och ärenden som ska behandlas skyndsamt är i typiska fall sådana att dröjsmål i behandlingen kan leda till förlust av betydande skyddsintressen. Skyndsam behandling ska tryggas vid domstolsbehandling och åtalsprövning.
På motsvarande sätt ska den förening som verkställer arbetskonflikten se till att arbetskonflikten inte äventyrar sådana uppgifter i anslutning till verkställigheten av mål och ärenden som enligt lag ska utföras skyndsamt vid utsökningsverket, Brottspåföljdsmyndigheten eller andra myndigheter som ansvarar för verkställigheten.
Enligt den föreslagna
10 punkten
ska arbetstagarföreningen se till att arbetskonflikten inte omedelbart, konkret och allvarligt äventyrar utförandet av underhålls- eller serviceuppgifter eller värdetransporter som är nödvändiga för att trygga funktionen av den digitala betalningsrörelsen eller tillgången till kontanter. Med den digitala betalningsrörelsen avses funktioner i anslutning till driften av informationssystem och andra funktioner som tryggar penningöverföringar, det vill säga kontantuttag, kort- och nätbetalning, nätbankstjänster och de penningöverföringar som behövs för den offentliga förvaltningens uppgifter, till exempel för förmåner som betalas ut av Folkpensionsanstalten. Den föreslagna punkten avses inte gälla alla banktjänster utan uttryckligen nödvändiga uppgifter i anslutning till att trygga digitala penningöverföringar. Uppgifterna hänför sig i huvudsak till driften av de informationssystem som krävs för penningöverföringar. I skyldigheten ingår också att trygga kontantuttag ur bankautomater, vilket förutsätter att till exempel värdetransporter tryggas. Det är väsentligt att den digitala betalningsrörelsen fungerar i ett land som Finland, där kontanter används i begränsad utsträckning och betalningsrörelsen i praktiken är digital. Med allvarligt äventyrande avses en allvarlig störning i den digitala betalningsrörelsen eller tillgången till kontanter. Det kan således förekomma en viss grad av störningar eller långsamhet i betalningsrörelsens funktion eller tillgången till kontanter, men ett långvarigare avbrott i betalningsrörelsen ska anses vara en allvarlig störning. Under arbetskonflikten ska nödvändiga penningtransporter och underhålls- och servicearbete tryggas så att tillgången till kontanter ur bankautomater inte allvarligt äventyras. Ett fullständigt avbrott i den digitala betalningsrörelsen eller kontantuttagen under en längre tid kan lamslå samhällets funktion, vilket skulle ha betydande och allvarliga negativa konsekvenser inte bara för handeln utan också för befolkningens liv, försörjning och hälsa. Den allmänna betalningsrörelsens funktion är så betydande för samhället att den kan inverka på tillgodoseendet av flera olika grundläggande fri- och rättigheter, och således är det motiverat att särskilt nämna den i paragrafen.
Enligt den föreslagna
11 punkten
förutsätter den omsorgsplikt som åläggs arbetstagarföreningen att föreningen ser till att arbetskonflikten inte omedelbart, konkret och allvarligt äventyrar funktionen av sådana informations- och kommunikationstekniska tjänster eller informationssystem som är nödvändiga för verksamheten hos de myndigheter som ansvarar för säkerheten i samhället eller för sådant arbete som avses i 1–10 punkten. Det är fråga om uppgifter som hänför sig till nödvändig drift av informations- och kommunikationstekniska tjänster, informationssystem och betalningsrörelsens funktion och avhjälpande av störningar som uppstår under arbetskonflikten. Betalningsrörelsens funktion kräver också till exempel att identifieringstjänsterna fungerar. Förhindrande och förebyggande av störningar i datanäten och hybridattacker samt uppföljning av datanätens funktion kräver kontinuerligt arbete av dem som driver datanäten för att säkerställa att datanätens funktioner tryggas.
Den nödvändiga kommunikationen och kontakten och det nödvändiga samarbetet mellan de myndigheter som ansvarar för säkerheten i samhället samt deras kontinuitet ska kunna säkerställas också under en arbetskonflikt. Det kan till exempel vara fråga om att trygga nödsamtalens och myndighetsnätens funktion, vilket det föreskrivs om i lagen om verksamheten i den offentliga förvaltningens säkerhetsnät (10/2015). Andra exempel är uppgifter som hänför sig till att driva statens kritiska säkerhetssystem, såsom radar och andra elektroniska övervakningssystem. Även den datakommunikation som funktionen av det högsta statliga beslutsfattandet förutsätter ska kunna tryggas.
Den föreslagna punkten täcker också sådana andra informations- och kommunikationstekniska tjänster och informationssystem som är nödvändiga för att trygga de funktioner som avses i 1–10 punkten. Det är fråga om tjänster och system som är nödvändiga för samhällets funktion. Sådana tjänster och informationssystem kan också användas av privata aktörer. Samhällets funktion är till stor del beroende av sådana tjänster och informationssystem.
Utgångspunkten är att den omsorgsplikt som avses i paragrafen ska kunna tillämpas på alla arbetskonflikter, det vill säga primära arbetskonflikter, sympatiaktioner och politiska stridsåtgärder både när fredsplikt råder och utanför fredsplikten samt i samband med olika stridsåtgärder. Om arbetskonflikten verkställs till exempel som en övertidsblockad eller ett förbud mot skiftbyte realiseras inte nödvändigtvis behovet av att trygga nödvändiga funktioner i praktiken och bestämmelserna blir inte tillämpliga, med beaktande av att sådana åtgärder eventuellt har en begränsad effekt. Paragrafen avses också kunna tillämpas vid en massuppsägning som genomförs som stridsåtgärd. Det är fråga om en skyldighet som åläggs en arbetstagarförening. Förslaget inverkar inte på att uppsägning är en möjlighet som står till varje arbetstagares förfogande. Förslaget inverkar inte heller på att övertidsarbete och skiftbyte förutsätter arbetstagarens samtycke, förutom när det är fråga om nödarbete enligt arbetstidslagen.
Ansvaret för omsorgsplikten åläggs den arbetstagarförening som verkställer arbetskonflikten. Föreningen kan vara en riksomfattande arbetstagarförening, ett enskilt fackförbund eller en fackavdelning. En arbetstagarförening som har lämnat ett meddelande om arbetskonflikt i enlighet med arbetstvistelagen eller på något annat sätt meddelat om en arbetskonflikt eller den förening som fattar beslut om att begränsa en arbetskonflikt eller tillhandahålla skyddsarbete kan anses vara ansvarig för verkställandet av arbetskonflikten. Även en lokal fackavdelning kan vara ansvarig, om den ansvarar för att fastställa gränserna för en arbetskonflikt eller fatta beslut om att tillåta skyddsarbete.
Arbetstagarföreningen kan med stöd av skadeståndslagen bli ansvarig för skador som orsakas av en arbetskonflikt som strider mot den omsorgsplikt som föreslås i paragrafen, om de allmänna förutsättningarna för skadeståndsansvar uppfylls. En mer ingående bedömning av arbetstagarföreningens skadeståndsansvar finns i avsnitt 4.1.1 i propositionen.
Enligt det föreslagna
2 mom.
är en stridsåtgärd som verkställs i strid med den omsorgsplikt som föreskrivs i 1 mom. förbjuden, om inte arbetsgivaren med skäligen tillgängliga medel kan undvika de följder som avses i 1 mom. Om det i samband med arbetskonflikten inte genomförs en sådan begränsning av arbetsinställelsen som är nödvändig eller sådant skyddsarbete som är nödvändigt för att trygga de funktioner som avses i 1 mom. och arbetsgivaren inte med skäligen tillgängliga medel kan undvika att de nödvändiga funktionerna äventyras, är det fråga om en rättsstridig arbetskonflikt. När arbetsgivaren har fått kännedom om en arbetskonflikt ska arbetsgivaren utan dröjsmål försöka utreda oklarheter i anslutning till gränserna för arbetskonflikten eller skyddsarbete tillsammans med arbetstagar-, tjänstemanna- eller tjänsteinnehavarföreningen. Utifrån meddelandet om arbetsinställelse kan det vara oklart för arbetsgivaren hur begränsningarna av arbetskonflikten i praktiken genomförs på en enskild arbetsplats. Avsikten är att missförstånd i anslutning till tryggandet av funktionerna ska kunna undvikas och att de utreds i god tid innan arbetskonflikten inleds.
Stridsåtgärden är dock inte förbjuden, om arbetsgivaren med skäligen tillgängliga medel kan undvika de följder som avses i 1 mom. Arbetsgivarens skyldighet att vidta andra åtgärder innan arbetstagarföreningens omsorgsplikt blir tillämplig är dock i praktiken mycket begränsad. Det kan hända att sådana medel finns tillgängliga för arbetsgivaren endast i begränsad utsträckning, särskilt om arbetskonflikten gäller arbetsgivarens personal i stor omfattning. Sådana medel kan i vissa situationer vara överföring av kunder och omorganisering av verksamheten samt arbetsuppgifts- och arbetstidsarrangemang för arbetstagare som inte deltar i strejken, om de är möjliga med stöd av arbetsavtalet eller baserar sig på frivillighet. Arbetsgivarens rätt att anlita företagets egna arbetstagare under en arbetskonflikt begränsas av arbetstagarnas så kallade neutralitetsrätt. Arbetstagare har rätt att vägra utföra arbeten som omfattas av en arbetskonflikt. En tjänsteman eller tjänsteinnehavare är inte skyldig att utföra uppgifter som omfattas av en tillåten lockout eller strejk eller av en sådan tillåten blockad som gäller frågor om vilka avtal får ingås. Enligt lagstiftningen om tjänstekollektivavtal ska dock en tjänsteman eller tjänsteinnehavare som inte omfattas av en arbetskonflikt uppfylla sina normala tjänsteplikter och är dessutom skyldig att utföra skyddsarbete. I fråga om personer i tjänsteförhållande ska arbetsgivaren i första hand utreda om funktionerna kan tryggas genom sådant skyddsarbete som avses i lagstiftningen om tjänstekollektivavtal. Med de andra medel som nämns i 2 mom. avses inte nödarbete. Nödarbete enligt 19 § i arbetstidslagen är en sista utväg i förhållande till förfarandena enligt den föreslagna lagen.
Enligt
3 mom.
i den föreslagna paragrafen ska arbetsgivaren och arbetstagarföreningen sträva efter att förhandla om hur de följder som avses i 1 mom. kan undvikas under arbetskonflikten. Arbetsgivaren ska vid förhandlingarna ge föreningen tillräckliga uppgifter om behovet av nödvändig personal och grunderna för behovet samt om de medel som finns tillgängliga för arbetsgivaren för att undvika följderna. Arbetsgivaren ska på motsvarande sätt som enligt nuvarande praxis förhandla med arbetstagarföreningen om med vilka metoder de funktioner som tryggas genom regleringen kan tryggas både genom arbetsgivarens och arbetstagarens åtgärder under arbetskonflikten. Skyldigheten att förhandla avses gälla i en situation där arbetsgivaren och arbetstagarföreningen inte har nått samförstånd om hur arbetstagarföreningens omsorgsplikt ska fullgöras. För att inleda förhandlingar ska arbetsgivaren utan dröjsmål meddela föreningen att en nödvändig funktion äventyras. Avsikten är att arbetsgivaren ska ta initiativ till att inleda förhandlingar utan dröjsmål efter att arbetsgivaren har bedömt att arbetskonflikten äventyrar en funktion som avses i 1 mom. För att arbetstagarföreningen ska kunna fastställa gränserna för arbetskonflikten och den mängd skyddsarbete som behövs ska arbetsgivaren ge tillräckliga uppgifter om behovet av nödvändig personal och grunderna för behovet. Dessutom ska arbetsgivaren redogöra för de medel som finns tillgängliga för arbetsgivaren för att undvika följderna. Arbetsgivaren avses inte med stöd av den föreslagna bestämmelsen ha rätt eller skyldighet att lämna ut sekretessbelagda uppgifter. Sådana uppgifter torde inte heller i allmänhet behövas för att överväga behovet av skyddsarbete eller strejkgränser. Om en part i domstolen senare åberopar något som motparten inte har kunnat ta ställning till, kan detta med stöd av 21 kap. 4 § 1 mom. i rättegångsbalken beaktas vid bedömningen av skyldigheten att ersätta rättegångskostnader.
Enligt den föreslagna ändringen av 19 § 1 mom. i arbetstidslagen ska nödarbete vara en sista utväg för arbetsgivaren för att undvika den skadepåföljd för liv, hälsa, egendom, miljön, djurs välfärd eller den nationella säkerheten som orsakas av att funktionerna enligt det föreslagna 8 d § 1 mom. 1–8 eller 11 punkten avbryts. Nödarbete blir aktuellt endast om hotet för skadepåföljden är i den mån omedelbart att det inte kan undvikas med de medel som föreslås i arbetstvistelagen eller några andra skäliga medel.
8 e §. Temporärt förbud mot arbetskonflikt som strider mot omsorgsplikten.
Enligt det föreslagna
1 mom.
kan domstolen på ansökan av en arbetsgivare som är föremål för en arbetskonflikt vid vite temporärt förbjuda arbetstagarföreningen verkställa eller fortsätta arbetskonflikten. En paragraf om temporärt förbud mot arbetskonflikt behövs eftersom arbetskonflikter i allmänhet inleds mycket snart efter det att arbetstagarföreningen har meddelat om arbetskonflikten. Därför skulle en förbudstalan enligt 8 f § i allmänhet inte hinna väckas eller behandlas i domstolen innan arbetskonflikten inleds eller ens under arbetskonflikten. Om arbetsgivaren bedömer att en arbetskonflikt strider mot arbetstagarföreningens omsorgsplikt och sålunda är förbjuden enligt 8 d § 2 mom., kan arbetsgivaren hos domstolen ansöka om temporärt förbud mot arbetskonflikten. Det är fråga om en situation där parternas förhandlingar om att trygga nödvändiga funktioner har misslyckats och den arbetskonflikt som verkställs enligt arbetsgivarens uppfattning är lagstridig.
Arbetsgivaren ansvarar för att trygga funktionerna också under en arbetskonflikt. Den omsorgsplikt som åläggs arbetstagarföreningen samt arbetsgivarens rätt att ansöka om temporärt förbud och väcka förbudstalan enligt 8 f § för att säkerställa att omsorgsplikten fullgörs i en konfliktsituation är verktyg som arbetsgivaren kan använda för att trygga skyddsintressen under arbetskonflikten. Trots att parterna har förhandlat kan de vara oense om en lagenlig begränsning av arbetskonflikten, den nödvändiga mängden skyddsarbete eller vilka uppgifter som kräver skyddsarbete.
Ansökan behandlas summariskt, såsom ärenden som gäller säkringsåtgärder (t.ex. HD 2018:61, punkt 18, HD 2003:118).
I 1 mom. anges förutsättningarna för temporärt förbud. Domstolen kan meddela ett temporärt förbud, om arbetsgivaren efter att ha försökt förhandla eller efter att ha förhandlat med arbetstagarföreningen om skyddsarbete gör det sannolikt att 1) arbetskonflikten har sådana följder som avses i 8 d § 1 mom. och som arbetsgivaren inte med skäligen tillgängliga medel kan undvika, och 2) det på grund av sakens brådskande natur är nödvändigt att ett temporärt förbud meddelas för att hindra sådana följder som avses i 1 punkten.
Om arbetsgivaren konstaterar att arbetskonflikten har sådana följder som avses i 8 d § 1 mom. för de funktioner som ska tryggas, ska arbetsgivaren innan den ansöker om temporärt förbud fullgöra sin skyldighet att förhandla enligt 8 d § 3 mom. Arbetsgivaren ska lägga fram bevis för att den har förhandlat eller försökt förhandla som stöd för ansökan om temporärt förbud. Enligt det föreslagna 8 d § 3 mom. ska arbetsgivaren vid förhandlingarna ge arbetstagarföreningen tillräckliga uppgifter om behovet av nödvändig personal och grunderna för behovet samt om de medel som finns tillgängliga för arbetsgivaren för att undvika de följder som avses i 1 mom. Avsikten är att arbetstagarföreningen ska ha kunnat bedöma situationen utifrån ett lika omfattande material som det som läggs fram för domstolen som grund för bedömningen och således kunnat undvika en eventuellt onödig domstolsprocess. Om ett temporärt förbud meddelas med stöd av bevisning som sökanden har lagt fram för domstolen och som är mer omfattande än den utredning som lagts fram för arbetstagarföreningen, kan detta med stöd av 21 kap. 4 § 1 mom. i rättegångsbalken beaktas vid bedömningen av skyldigheten att ersätta rättegångskostnader.
För att ett temporärt förbud ska kunna meddelas förutsätts det enligt förslaget att sannolikhetströskeln överskrids. Den arbetsgivare som ansöker ska för det första göra det sannolikt att 1) arbetskonflikten har sådana följder som avses i 8 d § 1 mom. och som arbetsgivaren inte med skäligen tillgängliga medel kan undvika. För att ett temporärt förbud ska kunna meddelas förutsätts det alltså mindre omfattande bevis för att en följd uppkommit än vad som allmänt föreskrivs om tvistemål i 17 kap. 2 § 2 mom. i rättegångsbalken. Det är motiverat att föreskriva om en sannolikhetströskel, eftersom syftet med ett temporärt förbud är att uppfylla ett snabbt behov av rättsskydd och på grund av att de skyddsintressen som tryggas genom regleringen är så betydande. De andra medel som finns tillgängliga för arbetsgivaren har behandlats ovan i specialmotiveringen till 8 d §. Enligt förslaget ska dessutom en förutsättning för temporärt förbud vara att arbetsgivaren gör det sannolikt att det på grund av sakens brådskande natur är nödvändigt att ett temporärt förbud meddelas för att hindra sådana följder som avses i 8 d § 1 mom.
I
2 mom.
föreslås bestämmelser om hörande av arbetstagarföreningen när ansökan om temporärt förbud behandlas. Föreningen ska höras innan ansökan avgörs. Då kan föreningen framföra sina egna synpunkter till exempel om försöken att förhandla före ansökan, risken för att de nödvändiga funktionerna äventyras eller andra medel som finns tillgängliga för arbetsgivaren för att trygga de nödvändiga funktionerna.
I
3 mom.
föreslås bestämmelser om framskjutande eller avbrytande av arbetskonflikten om det behövs för att trygga nödvändiga funktioner under behandlingen av ansökan om temporärt förbud. Enligt det föreslagna momentet kan domstolen på sökandens begäran vid behov genast när ansökan om temporärt förbud har blivit anhängig vid vite skjuta upp eller avbryta arbetskonflikten tills ärendet om temporärt förbud har avgjorts. Framskjutande förutsätter inte att motparten hörs. Ändring i beslutet får inte sökas separat genom besvär.
En arbetskonflikt kan vara endast delvis problematisk till exempel i fråga om en viss funktion eller tjänst. Enligt
4 mom.
ska domstolen om det är möjligt avgränsa det temporära förbudet så att det gäller de uppgifter och funktioner som omfattas av arbetskonflikten och vars försummelse sannolikt har sådana följder som avses i 8 d § 1 mom. Det är inte alltid möjligt att avgränsa det temporära förbudet. Detta kan vara fallet till exempel i en situation där det är fråga om en enda funktion och uppgifterna i anslutning till den och parterna är oense om hur mycket personal skötseln av funktionen förutsätter för att de funktioner som tryggas genom regleringen inte ska äventyras. Syftet med bestämmelsen är att säkerställa att konflikträtten tillgodoses så fullständigt som möjligt. Enligt
5 mom.
kan ett temporärt förbud meddelas redan innan en förbudstalan som avses i 8 f § blir anhängig. Det är inte heller en förutsättning för ansökan om temporärt förbud att arbetsgivaren senare, till exempel efter att arbetskonflikten redan har avslutats, väcker en förbudstalan eller fortsätter föra en förbudstalan som redan har väckts i domstolen. Genom ett temporärt förbud får arbetsgivaren så kallat förhandsåtnjutande, och arbetsgivaren har inte nödvändigtvis ett intresse att föra talan efter att arbetskonflikten eller hotet om den har upphört.
Det föreslagna temporära förbudet motsvarar till många delar en säkringsåtgärd. Av denna anledning avses en del bestämmelser om säkringsåtgärder också gälla temporära förbud enligt den föreslagna paragrafen. Enligt det föreslagna
6 mom.
tillämpas på ansökan om, meddelande av och verkställighet av ett temporärt förbud vad som i 7 kap. 4 § 1 mom., 5 § 1 och 3 mom., 6 § 1 och 3 mom. och 8–14 § i rättegångsbalken samt i 8 kap. 4, 9 och 12 § i utsökningsbalken (705/2007) föreskrivs om ansökan om, meddelande av och verkställighet av en säkringsåtgärd.
Avsikten är att forumet för handläggning av ansökan om temporärt förbud bestäms enligt 7 kap. 4 § 1 mom. i rättegångsbalken. I enlighet med den bestämmelsen handläggs ärendet av den domstol där rättegången i den huvudsak som gäller sökandens yrkande eller rättighet, det vill säga förbudstalan, är anhängig. Om en rättegång inte är anhängig, avgörs frågan om behörig domstol enligt 10 kap. i rättegångsbalken. Enligt den föreslagna hänvisningsbestämmelsen ska ansökan om temporärt förbud i regel göras skriftligen. Ansökan ska behandlas skyndsamt. Enligt den föreslagna hänvisningsbestämmelsen ska sökanden när domstolen har bifallit ansökan inom en månad från det att beslutet meddelades väcka talan i huvudsaken vid domstol, annars återkallas det temporära förbudet. Bestämmelser om återkallande av säkringsåtgärder finns i 7 kap. 8 § i rättegångsbalken och bestämmelser om hur ett avgörande i huvudsaken inverkar på hur länge säkringsåtgärden är i kraft finns i 7 kap. 9 § i rättegångsbalken. I 7 kap. 10 § i rättegångsbalken finns bestämmelser om ansvaret för kostnaderna för verkställighet av säkringsåtgärder. I 7 kap. 11 och 12 § i rättegångsbalken finns bestämmelser om ansvar för skada som har orsakats av en säkringsåtgärd som har utverkats i onödan och av verkställigheten av den och ansvar för kostnaderna i saken samt om forum för behandlingen och tidsfristen för väckande av talan. Enligt 7 kap. 11 § i rättegångsbalken ska en sökande som i onödan har utverkat en säkringsåtgärd ersätta motparten den skada som säkringsåtgärden och verkställigheten av den har orsakat motparten samt kostnaderna i saken. Även dessa bestämmelser tillämpas på temporära förbud. Den föreslagna hänvisningsbestämmelsen gäller också ändringssökande. Enligt förslaget kan ändring i ett beslut som gäller temporärt förbud också sökas särskilt. Sökande av ändring förhindrar inte verkställighet, om inte den domstol som behandlar ändringsansökan förbjuder eller avbryter den. Verkställigheten av ett temporärt förbud förutsätter en ansökan hos utmätningsmannen. Det bedöms inte vara nödvändigt att ställa säkerhet, så utsökningsbalkens bestämmelser om ställande av säkerhet avses inte vara tillämpliga.
Eftersom arbetskonflikter inleds med kort varsel och pågår en begränsad tid blir det temporära förbudet i praktiken det huvudsakliga sättet att säkerställa att arbetskonflikten inte har sådana följder som den föreslagna regleringen syftar till att förhindra. En egentlig förbudsdom kan i praktiken bli aktuell i samband med mycket långa arbetskonflikter, eftersom arbetsgivaren enligt den hänvisningsbestämmelse som föreslås i 5 mom. ska väcka förbudstalan inom en månad från det att det temporära förbudet meddelades. Om förbudstalan inte väcks, ska utmätningsmannen på yrkande av svaranden återkalla verkställigheten av det temporära förbudet i enlighet med 8 kap. 4 § i utsökningsbalken.
8 f §. Förbud mot arbetskonflikt som strider mot omsorgsplikten
I det föreslagna 1 mom. finns bestämmelser om domstolens rätt att vid vite förbjuda en arbetskonflikt som strider mot den föreslagna 8 d § eller fortsättande av en sådan. Med stöd av paragrafen har arbetsgivaren rätt att väcka talan i allmän domstol om att förbjuda en arbetskonflikt som strider mot arbetstagarföreningens omsorgsplikt. Ärendet ska behandlas skyndsamt i domstolen. Domstolen kan meddela förbudet före eller under arbetskonflikten. Syftet med den föreslagna förbudstalan är att avbryta en pågående rättskränkning eller förhindra en rättskränkning som hotar i framtiden. En förbudstalan som gäller förbud mot arbetskonflikt är arbetsgivarens rättsmedel för att slutgiltigt avgöra en tvist som gäller skyddsarbete.
För att arbetsgivarens yrkande ska godkännas ska arbetsgivaren visa att den stridsåtgärd som verkställs medför en följd som avses i 8 d § 1 mom. och lägga fram tillräckliga bevis för detta. Följden kan uppstå på grund av att man i samband med arbetskonflikten inte har beaktat att det finns tillräckligt med personal för kritiska uppgifter eller funktioner. Det är fråga om en tolkningstvist som gäller den omsorgsplikt som åläggs arbetstagarföreningen. Meddelande av förbud förutsätter att domstolen utifrån den bevisning som lagts fram anser att arbetskonflikten omedelbart, konkret och allvarligt äventyrar någon av de funktionerna som tryggas genom regleringen på det sätt som avses i 8 d § 1 mom.
Väckande av förbudstalan hindrar inte att en arbetskonflikt inleds. I ett brådskande fall ska arbetsgivaren vid behov ansöka om temporärt förbud i enlighet med den föreslagna 8 e §. I praktiken torde förbudsdomar som gäller arbetskonflikter bli sällsynta, med beaktande av domstolsprocessernas längd och det snabba behovet av rättsskydd i arbetskonfliktsituationer.
Förbudstalan behandlas vid tingsrätten på arbetstagarföreningens hemort i enlighet med 10 kap. 2 § i rättegångsbalken.
Enligt
2 mom.
ska domstolen om det är möjligt avgränsa förbudet så att det gäller de uppgifter och funktioner som omfattas av arbetskonflikten och vars försummelse har sådana följder som avses i 8 d § 1 mom. De föreslagna bestämmelserna säkerställer att konflikträtten tillgodoses så fullständigt som möjligt.
8 g §.Avvikelse från meddelande om arbetsinställelse
I paragrafen föreskrivs det om arbetstagarföreningens rätt att utan motpartens samtycke avvika från det meddelande om arbetsinställelse som avses i 7 § 1 mom. och den begränsning av tidpunkten för inledande av en arbetsinställelse som avses i 8 § 2 mom.
Enligt 7 § 1 mom. får den som lämnar meddelandet endast med motpartens samtycke framskjuta inledandet av en planerad arbetsinställelse eller utvidgandet av en sådan till en senare tidpunkt eller begränsa den utöver vad som nämns i meddelandet. Enligt 8 § 2 mom. får en part i en arbetstvist inte utan motpartens medgivande inleda en planerad arbetsinställelse senare än inom tre dygn efter det tiden för förbudet gått till ända.
Bestämmelserna om temporärt förbud och förbud mot rättsstridiga arbetskonflikter samordnas genom den föreslagna paragrafen med bestämmelserna om bindande verkan av ett meddelande om arbetsinställelse och de begränsningar som föreskrivs i 8 § 2 mom. så att arbetstagarföreningen efter egen prövning kan verkställa arbetsinställelsen i begränsad omfattning antingen vid den tidpunkt som anges i det ursprungliga meddelandet, inom tidsfristen enligt 8 § 2 mom. eller först senare eller ställa in arbetsinställelsen. Utgångspunkten för den föreslagna lagen är att arbetstagarföreningen fattar beslut om gränserna för arbetskonflikten och om skyddsarbete. Genom den föreslagna bestämmelsen ges arbetstagarföreningen tillfälle att överväga hur den inom ramen för domstolens eventuella beslut om förbud kan fullgöra sin omsorgsplikt enligt 8 d § i den föreslagna lagen eller om den helt ställer in den arbetskonflikt som anges i det ursprungliga meddelandet om arbetsinställelse.
Enligt
1 mom.
har en arbetstagarförening trots vad som föreskrivs i 7 § 1 mom. och 8 § 2 mom. i lagen rätt att utan samtycke av motparten framskjuta inledandet av en planerad arbetsinställelse till en senare tidpunkt, begränsa den utöver vad som anges i meddelandet om arbetsinställelse eller ställa in arbetsinställelsen, om domstolen med stöd av den föreslagna 8 e eller 8 f § har förbjudit föreningen att verkställa eller fortsätta arbetskonflikten. Arbetstagarföreningen har således inte en skyldighet att ordna en arbetsinställelse vid den tidpunkt som har angetts i meddelandet, om domstolen antingen genom ett temporärt förbud eller genom en dom har förbjudit arbetsinställelsen i den form som den enligt meddelandet skulle verkställas. Om domstolen har förbjudit arbetsinställelsen enligt vad som anges i det ursprungliga meddelandet om arbetsinställelse i sin helhet, kan arbetstagarföreningen med iakttagande av tidsgränserna enligt 2 mom. i paragrafen utan motpartens samtycke verkställa arbetsinställelsen vid en ny tidpunkt och avgränsad så att de nödvändiga funktioner som avses i 8 d § tryggas. Om domstolen har begränsat arbetskonflikten enligt det föreslagna 8 e § 4 mom. eller 8 f § 2 mom., ska arbetstagarföreningen iaktta dessa begränsningar när den verkställer arbetskonflikten. Arbetstagarföreningen avses ha samma rätt att utan motpartens samtycke framskjuta, begränsa eller ställa in arbetsinställelsen också om arbetsgivaren har ansökt om temporärt förbud eller väckt förbudstalan.
Enligt
2 mom.
ska en arbetstagarförening som framskjuter eller begränsar en arbetsinställelse meddela detta till arbetsgivaren tre dygn innan arbetsinställelsen inleds. Arbetsinställelsen får dock inte inledas innan utgången av den tidsfrist på två veckor eller sju dagar som avses i 7 § om meddelande om arbetsinställelse eller den tidsfrist på 14 eller sju dygn som avses i 8 §. Bestämmelserna i 7 § 2 mom. i arbetstvistelagen tillämpas inte i tjänsteförhållande. Arbetstagarföreningen kan inte inleda arbetsinställelsen vid den tidpunkt som anges i det ursprungliga meddelandet, om den meddelar om begränsning av arbetsinställelsen först senare än tre dygn före den tidpunkt för inledande som anges i det ursprungliga meddelandet. Avsikten är således att arbetsgivaren alltid har minst tre dygn på sig att förbereda sig på en arbetskonflikt.
Om arbetstagarföreningen får kännedom om arbetsgivarens ansökan om temporärt förbud till exempel två dygn före den angivna tidpunkten för inledande av arbetsinställelsen, kan arbetstagarföreningen med stöd av den föreslagna paragrafen framskjuta den planerade arbetsinställelsen eller begränsa den. I den situationen har arbetstagarföreningen två dygn på sig att överväga en lösning. Arbetstagarföreningen ska dock alltid meddela om framskjutandet eller begränsningen minst tre dygn innan arbetsinställelsen inleds, så i en sådan situation får arbetsinställelsen inledas först senare än vid den tidpunkt som angetts i det ursprungliga meddelandet om arbetsinställelse. Dessutom ska arbetstagarföreningen iaktta de begränsningar som följer av domstolens eventuella beslut om uppskjutande av och förbud mot arbetskonflikt.