1.1
Lagen om ändring av lagen om förbättrande av konkurrenskraften för fartyg som används för sjötransport
3 §.Definitioner. Det föreslås att det till paragrafen fogas en ny 2 a-punkt, där specialfartyg definieras. Med specialfartyg som berättigar till stöd enligt denna lag avses enbart sådana fartyg som används för systematisk sjömätningsverksamhet, det vill säga verksamhet där man strävar efter att utreda havsbottnens topografiska former. Sjömätning har oftast samband med utarbetande av sjökort eller undervattensbyggande. Verksamheten kan anses vara systematisk när det med hjälp av specialutrustning som avviker från vanlig navigationsutrustning samlas in och registreras information som systematiska mätlinjer för ett stort område eller exempelvis för en planerad kabelrutt. Däremot kan användningen av lod som vanligtvis används vid sjöfart, fiske eller hobbyverksamhet inte anses vara systematisk sjömätningsverksamhet när de används i dessa syften. Bestämmelser om tillståndsplikt för systematisk sjömätningsverksamhet finns i 12 § i territorialövervakningslagen (755/2000).
Definitionen av sjötransport enligt 4 punkten utvidgas så att den också omfattar specialfartygens sjömätningsverksamhet. Även om ett specialfartyg inte skulle transportera passagerare eller gods, utan utföra sjömätning till havs, är det ändå fråga om verksamhet som ska jämställas med sådan sjötransport som berättigar till stöd. Denna princip framgår tydligt av kommissionens beslut om Sveriges sjöfartsstöd, SA.38240 (2014/N) – Sverige, Sjöfartsstöd. En förutsättning är dock att fartyget är ett i 2 a-punkten avsett specialfartyg.
Som en ny 10 punkt i paragrafen fogas en definition av verksamhetstid till lagen, som gäller alla fartyg som avses i lagen. Definitionen av verksamhetstid motsvarar den förvaltnings- och rättspraxis som tillämpas i enlighet med den gällande lagen och grundar sig på 3 § 6 punkten i den gällande lagen och detaljmotiveringen till den. Definitionen av verksamhetstid tas nu med i lagen, eftersom det har uppstått meningsskiljaktigheter i fråga om tolkningen av verksamhetstid när det ska avgöras om sjötransporten är huvudsaklig eller inte. Med verksamhetstid avses den del av kalenderåret då fartyget har varit inskrivet i handelsfartygsförteckningen, med undantag av de tider då fartyget har legat i docka eller i hamn obemannat. Om man kan visa upp en tillförlitlig redogörelse för fartyget, såsom en kopia av skeppsdagboken eller ett intyg från varvet om att fartyget har legat i docka, dras denna period av från verksamhetstiden. Om fartyget har legat i hamn obemannat dras även den perioden av från fartygets verksamhetstid.
För att klarlägga tiden då fartyget har varit obemannat kan man visa en redogörelse för fartygets lönelistor, sjömännens arbetsdagar ombord på fartyget och Trafiksäkerhetsverkets manskapsförteckning, av vilka den sjötjänstgöring som har utförts ombord framgår. För att ett fartyg ska kunna anses vara obemannat får ett lastfartyg, beroende på dess storlek och minimibemanningen, ha en eller två medlemmar ur besättningen i arbete per dag på fartyget närmast för bevakning eller andra motsvarande uppgifter. Inte heller när det gäller passagerarfartyg kan antalet i detta fall vara just högre än detta.
Om fartygets besättning har fått avlöning under alterneringsledighet eller semesterersättning medan fartyget har legat i hamn, men inte har arbetat ombord på fartyget under den tiden, räknas dessa dagar till de dagar fartyget har legat i hamn obemannat och de här perioderna räknas på så sätt inte med i fartygets verksamhetstid.
Den ändring som föreslås kommer endast att klargöra den nuvarande tolkningen, inte ändra den. Definitionen av verksamhetstid har en viktig betydelse för andra fartyg än specialfartyg, eftersom sjötransporten ska vara huvudsaklig för dem, det vill säga den ska omfatta över halva stödåret, för att stöd överhuvudtaget ska kunna beviljas.
Dessutom görs det en teknisk ändring i 9 punkten på grund av den nya 10 punkten som fogas till paragrafen.
4 §.Inskrivning i handelsfartygsförteckningen. Som en ny 4 punkt i 1 mom. föreslås det en bestämmelse som anger de allmänna villkoren för att ett specialfartyg som bedriver systematisk sjömätningsverksamhet på ansökan ska kunna skrivas in i handelsfartygsförteckningen och den trafik som fartyget bedriver på så sätt kunna omfattas av stödet.
Bruttodräktigheten för ett specialfartyg ska vara minst 100, vilket också är den nedre gränsen för att lönen för det arbete som utförs på fartyget ska kunna betalas och förskottsinnehållningen på lönen verkställas i enlighet med förfarandet för sjöarbetsinkomst med stöd av 74 § i inkomstskattelagen (1535/1992). Sjöarbetsinkomsten ska på ett tillförlitligt sätt kunna kopplas till det arbete som har utförts ombord på fartyget och åtskilt från det arbete som har utförts inom företagens verksamhet på land, vilket är en av principerna för stödet enligt riktlinjerna för statligt stöd till sjötransport.
Ett annat villkor är att fartyget ska besiktas för internationell trafik, vilket innebär att det i princip är redo att ta emot internationella uppdrag. När ett fartyg besiktas för internationell trafik kan det vara för Östersjötrafik, närsjöfart, Europatrafik eller fjärrtrafik. Fartygets bruttodräktighet och fartområde framgår av de besiktningshandlingar som beviljas för fartyget och som i Finland utfärdas av Trafiksäkerhetsverket.
Ett tredje villkor är att fartyget under stödåret ska vara avsett för sådan sjötransport som är utsatt för internationell konkurrens. I fråga om specialfartyg kräver detta att konkurrenssituationen ska kunna bevisas till den del man ansöker om stöd. För sådan sjömätning som tjänar den offentliga förvaltningen innebär detta att ett sjömätningsuppdrag i Finland har konkurrensutsatts inom hela Europa (EU TED) eller att ett finländskt företag i sjömätningsbranschen utomlands har fått uppdrag av offentliga förvaltningar genom internationell konkurrensutsättning eller privata uppdrag genom avtal med utländska företag. När det gäller sådan sjömätning på Finlands territorialvatten och inom Finlands ekonomiska zon som tjänar privata företag krävs det en särskild redogörelse om att uppdraget har utförts efter internationell konkurrensutsättning. Det är i regel den som ansöker om stöd som enligt det gällande 16 § 1 mom. är skyldig att visa upp en tillräckligt detaljerad redogörelse som grund för beviljandet av stöd i fråga om alla perioder av sjötransport som berättigar till stöd. När det gäller uppdrag som inte berättigar till stöd eller perioder i hamn då fartyget är bemannat, för vilka man inte ansöker om stöd och stöd inte beviljas, behövs det ingen redogörelse för den internationella konkurrenssituationen.
Dessutom görs det en teknisk ändring i 3 punkten på grund av den nya 4 punkten som fogas till momentet.
10 §.Allmänna villkor för beviljande av stöd. Det föreslås att 1 mom. 1 punkten ändras så att stödmyndigheten ska bevilja sådant stöd som avses i lagen om bemanningsstöd om fartyget har varit inskrivet i handelsfartygsförteckningen under den tid för vilken stöd söks. Dessutom krävs det att fartyget har uppfyllt villkoren för inskrivning i handelsfartygsförteckningen under hela den tid för vilken stöd söks. Det föreslås att bestämmelsen ändras eftersom formuleringen i den gällande lagen har orsakat meningsskiljaktigheter i fråga om tolkningen. Tolkningsproblem har uppstått trots att det redan i detaljmotiveringen till 10 § 1 mom. 1 punkten i den ursprungliga lagen 1277/2007 konstateras följande: ”Stöd kan beviljas endast för bemanningskostnader som hänför sig till en stödperiod under vilken fartyget har varit inskrivet i handelsfartygsförteckningen. Stöd kan inte beviljas för bemanningskostnader som hänför sig till tiden före inskrivning i handelsfartygsförteckningen eller till tiden efter avförande ur handelsfartygsförteckningen.” Den lagändring som föreslås motsvarar gällande myndighetspraxis och förvaltningsdomstolarnas rättspraxis. Bestämmelsen preciseras alltså endast så att man kan undvika de oklarheter som den tidigare formuleringen gav upphov till. Avsikten är alltså fortfarande att om ett fartyg är infört i fartygsregistret men inte i handelsfartygsförteckningen är det inte berättigat till stöd. När ett fartyg har avförts ur handelsfartygsförteckningen är det ännu möjligt att bevilja stöd för arbetsgivarprestationer där betalningen har grundat sig på arbete som har utförts på fartyget under en stödperiod då fartyget fortfarande var inskrivet i handelsfartygsförteckningen. Sådana prestationer kan inom vissa gränser vara till exempel ersättning för kompensationsledighet och semesterersättning som intjänats under den föregående stödperioden.
I 1 mom. 3 punkten föreslås det att specialfartyg ska börja omfattas av stödet i fråga om de belopp som grundar sig på sjöarbetsinkomst som har förvärvats på fartygen. Stöd ska betalas enbart till den del fartyget har använts i sådan sjöfart som är utsatt för internationell konkurrens. När det gäller specialfartyg kan fastställandet av stöd på så sätt jämföras med det stödförfarande och de begränsningar som redan tidigare har tillämpats på bogserbåtar och skjutbogserare, dock med den skillnaden att det i fråga om specialfartyg inte krävs att de huvudsakligen används för sjötransport. Den hänvisning som finns i bestämmelsen om att sådana fartyg som avses i 4 § 1 mom. 4 punkten ska ha använts i sjöfart som är utsatt för internationell konkurrens betyder att för att sökandens fartyg ska kunna få stöd ska det enligt besiktningshandlingarna ha en bruttodräktighet på minst 100 och vara besiktat för internationell trafik, det vill säga för Östersjötrafik, närsjöfart, Europatrafik eller fjärrtrafik. Dessutom krävs det att den sjöfart som berättigar till stöd under stödperioden verkligen har varit internationellt konkurrensutsatt enligt den redogörelse som har lämnats in. I fråga om specialfartyg krävs det inte att den sjöfartsverksamhet som de bedriver och som ska jämställas med sjötransport ska vara huvudsaklig, men stöd beviljas enbart för sjömätningsverksamheten.
Definitionen i 1 mom. 5 punkten preciseras så att den motsvarar den gällande situationen genom en hänvisning till lagen om ersättning av statsmedel för sjömäns resekostnader (1068/2013). Stöd som har beviljats för kostnader vid avlösning av besättning i enlighet med den lagen är inte ett hinder för stöd enligt denna lag. Närings-, trafik- och miljöcentralerna samt arbets- och näringsbyråernas utvecklings- och förvaltningscenter (KEHA) beviljar på de villkor som är närmare definierade i lagen ersättningar för en del av kostnaderna för resor mellan sådana fartyg som är i trafik mellan tredjeländer och besättningsmedlemmarnas hem. Stödordningen för stödet har tidigare anmälts till Europeiska kommissionen enligt förhandsanmälningsförfarandet (SA.34280, 04.04.2012 C(2012)2368 final). Det är fråga om ett stöd för att sänka bemanningskostnaderna. I statens budgetproposition för 2016 har det reserverats 1,5 miljoner euro för detta stöd, vilket betyder att dess andel av de stöd som beviljas i syfte att sänka bemanningskostnaderna är liten.
I 2 mom. uppdateras uttrycket Europeiska gemenskapen till Europeiska unionen.
I 3 och 4 mom. föreslås det att bestämmelserna om specialfartyg ska jämställas med lagens bestämmelser om bogserbåtar och skjutbogserare. Detta innebär att när det gäller specialfartyg så betalas stödet utifrån arbetsgivarprestationer som grundar sig på arbete som har utförts under verkliga sjötransportdagar. För dagar då fartyget utför andra uppdrag än sjötransportuppdrag som är utsatta för internationell konkurrens betalas det inget stöd. För arbetsgivarprestationer som grundar sig på dagar då fartyget bemannat ligger i hamn betalas det inte heller något stöd, om inte sökanden kan visa att fartyget under denna tid var bundet av ett sådant befraktningsavtal som innebar att det bestämmande inflytandet över den trafik som bedrivs med fartyget i enlighet med befraktningsavtalet hade överförts från rederiarbetsgivaren till befraktaren och rederiarbetsgivaren på grund av avtalet inte kunde påverka den verkliga omfattningen av sjötransporten. Dessutom ska fartyget i detta fall av något skäl som inte har med fartyget att göra ha väntat på ett sjötransportuppdrag i full beredskap med den minimibemanning som det bestämts att fartyget ska ha och som i fråga om ett sjömätningsfartyg ska vara ett uppdrag som gäller sjömätning. För denna väntetid beviljas dock endast den andel av stödet som motsvarar sjötransportdagarnas andel under stödperioden.
12 §. Stöd som betalas utifrån begränsat skattskyldiga sjömäns arbete ombord. Det föreslås att 1 mom. 2 punkten ändras så att termen arbetsgivares sjukförsäkringsavgift används i stället för termen arbetsgivares socialskyddsavgift. Ändringen motsvarar den terminologi som används i den lag om arbetsgivares sjukförsäkringsavgift som träder i kraft vid ingången av 2017.
Lagen om bemanningsstöd har hittills gjort det möjligt att bevilja stöd för begränsat skattskyldiga enbart på basis av källskatt, men inte utifrån verkställd förskottsinnehållning. Lagen om beskattning av begränsat skattskyldig för inkomst (627/1978) har emellertid ändrats genom lag 887/2013 så att man när löneinkomsten ska betalas för en begränsat skattskyldig person i stället för att innehålla källskatt verkställer förskottsinnehållning, det vill säga tillämpar de bestämmelser som gäller allmänt skattskyldiga. Därför föreslås det att det fogas ett nytt 2 mom. till paragrafen, enligt vilket stödet ska fastställas i enlighet med 11 § om allmänt skattskyldiga, om förskottsinnehållning har verkställts på en begränsat skattskyldig persons löneinkomst i stället för källskatt. När det gäller en sådan här begränsat skattskyldig ska stödet alltså fastställas på samma sätt som för en allmänt skattskyldig, det vill säga det ska betalas ett stöd som motsvarar under stödperioden betald förskottsinnehållning som verkställs på sjöarbetsinkomst enligt 74 § i inkomstskattelagen, arbetsgivares pensionsförsäkringsavgift enligt lagen om sjömanspensioner och arbetsgivarandel av olycksfallsförsäkringspremien. Genom ändringen strävar man efter att de begränsat skattskyldiga på vars löneinkomst det verkställs förskottsinnehållning i stället för källskatt ska behandlas jämlikt med de allmänt skattskyldiga.
13 §.Stödperiod. Paragrafens 2 mom. ändras så att termen övervakningsdeklaration ändras till skattedeklaration. Ändringen motsvarar den terminologi som används i den lag om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ som träder i kraft vid ingången av 2017. Därtill stryks i momentet den föråldrade hänvisningen till verifikat som Skatteförvaltningen utfärdar. På grund av den nämnda ändringen i skattelagstiftningen fogas till 2 mom. ett omnämnande av lönebokföring per fartyg, vars betydelse som grund för beviljande av stöd kommer att accentueras från ingången av 2017.
14 §.Ansökan om stöd. Det föreslås att 3 mom. ändras så att tidsfristen för ansökan om stöd blir tre månader från det att stödperioden upphörde i stället för fyra månader, vilket gäller för närvarande. Genom ändringen underlättas budgeteringen av stöden och förebygger man att behandlingen av stödansökningar hopar sig i slutet av året och på försommaren. Ansökningstiderna för halvårsstöd löper då ut i slutet av mars och september i stället för april och oktober. Tidsfristerna för ansökan om månatligt stöd kommer på motsvarande sätt att löpa ut en månad tidigare än nu. Ändringen baserar sig på lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ, som träder i kraft vid ingången av 2017 och enligt vilken förvärvsinkomster, såsom sjöarbetsinkomst, i regel ska deklareras och betalas på den allmänna förfallodagen i kalendermånaden efter skatteperioden. En skatteperiod är i regel en kalendermånad. I och med ändringen tidigareläggs deklarationen och betalningen av skatter som bestäms på basis av sjöarbetsinkomst med en månad.
15 §.Lönebokföring. I paragrafen görs en motsvarande språklig ändring som i 12 § 1 mom.
16 §.Nödvändiga uppgifter. I 2 mom. görs en motsvarande språklig ändring som i 13 § 2 mom. Samtidigt fogas till momentet en bestämmelse om sökandens skyldighet att i stödansökan åtskilja de lönesummor som baserar sig på sjöarbetsinkomst, de förskottsinnehållningar och den källskatt som betalas till Skatteförvaltningen på dessa lönesummor och den sjukförsäkringsavgift för arbetsgivare som tas ut av övriga förvärvsinkomster. Ändringen baserar sig på lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ, som träder i kraft vid ingången av 2017. Enligt lagen ska i fortsättningen alla löner av vilka förskottsinnehållning tas ut deklareras inom samma tidsfrist, på samma blankett och som en summa. Ändringen gäller också deklarationsförfarandet i fråga om de löner av vilka källskatt tas ut. Lönesummorna grundar sig på skattedeklarationerna. Genom detta förfarande blir behandlingen av stödansökningarna effektivare hos stödmyndigheten. Rederierna meddelar redan nu lönesummorna i periodskattedeklarationerna, men i Skatteförvaltningens intyg nämns inte de lönesummor som utgör grund för det intyg som gäller de belopp som har betalats som förskottsinnehållning på sjöarbetsinkomst, källskatt och arbetsgivares socialskyddsavgift.
Det föreslås att 3 mom. ändras så att arbetsgivarens anmälan om sjömanspensionsförsäkringsavgifter i enlighet med nuvarande praxis ska göras separat för varje fartyg. I Sjömanspensionskassans intyg ska det också ingå information om de lönesummor som rederiet har meddelat och som utgör grund för betalningarna. Genom detta förfarande blir stödmyndighetens förfaranden effektivare.
Det föreslås att 4 mom. ändras så att hänvisningen till skyldigheten att lämna ett intyg av Arbetslöshetsförsäkringsfonden stryks. Ändringen beror på att arbetslöshetsförsäkringspremien från och med den 1 januari 2016 inte längre har berättigat till stöd enligt denna lag (lagändring 298/2015). Momentet ändras alltså så att det överensstämmer med den ändring av lagens 11 § som trädde i kraft vid ingången av 2016.
17 §. Stödmyndighetens rätt att få uppgifter. Paragrafens 1 mom. 1 punkt ändras så att den blir tydligare och enklare än för närvarande. Enligt förslaget har stödmyndigheten rätt att av Skatteförvaltningen för utredning och kontroll av beloppet av stöd som avses i denna lag få behövliga uppgifter om löner för arbete till sjöss. Termen lön för arbete till sjöss används i den lag om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ som träder i kraft vid ingången av 2017, och med termen avses sjöarbetsinkomst. Syftet med ändringen är att göra stödmyndighetens förfaranden effektivare.
18 §.Hörande av riksomfattande arbetsmarknadsorganisationer. När det gäller helt eller i huvudsak negativa stödbeslut som fattas för sökanden föreslås det att 1 mom. ändras så att om omständigheterna inte har förändrats sedan ett tidigare hörande, ska de riksomfattande arbetsmarknadsorganisationerna höras bara en gång per stödår i samband med behandlingen av det första negativa stödbeslutet. Genom ändringen minskas arbetsmängden i anslutning till behandlingen av stödansökningar och påskyndas processen även för sökandens del. Ändringen påverkar inte sökandens möjligheter att begära omprövning eller ändring av stödmyndighetens beslut hos förvaltningsdomstolen.
22 §.Återbetalning och återkrav av stöd. Det föreslås att 3 mom. ändras så att den ränta som ska fastställas för stöd som återkrävs i stället för att räknas från utbetalningsdagen för de enskilda stödposterna ska räknas från den dag då stödbeslutet för stödårets sista stödperiod meddelades.
Enligt riktlinjerna för statligt stöd till sjötransport ska stödbeloppet avgöras slutligt endast en gång per kalenderår, även om stödperioderna enligt finländsk lag beroende på fartyget är två eller fjorton. Principen i riktlinjerna framgår av 19 § 2 mom. i lagen om bemanningsstöd i det att uppfyllandet av villkoren för beviljande av stöd preliminärt granskas i samband med behandlingen av en ansökan som avser en stödperiod, men avgörs i efterskott för hela stödåret.
Enligt propositionen ska de förfaranden för återkrav som beror på förändringar som har skett under årets lopp och som gäller långa tidsperioder underlättas på så sätt att räntan vid återkrav räknas från den dag då stödårets sista beslut meddelades, vilket stämmer överens med riktlinjerna för statligt stöd till sjötransport och 19 § 2 mom. i lagen om bemanningsstöd. Genom denna ändring minskas arbetsmängden i anslutning till behandlingen av återkrav av stöd betydligt och effektiviseras stödmyndighetens verksamhet.