7.1
7.1 Lag om havsbaserad vindkraft i den ekonomiska zonen
1 kap.
Allmänna bestämmelser
1 §. Tillämpningsområde.
Enligt förslaget tillämpas lagen på utnyttjande av vindenergi och på forskning som avser utnyttjande av vindenergi i Finlands ekonomiska zon. Det är fråga om en speciallag som ska tillämpas på havsbaserade vindkraftsprojekt i stället för 3 kap. i lagen om Finlands ekonomiska zon, med undantag för installering och användning av kablar och rör som hänför sig till utnyttjande av vindenergi och anknytande forskning utanför området för havsbaserad vindkraft i den ekonomiska zonen, på vilken 3 kap. 6 § i lagen om Finlands ekonomiska zon ska tillämpas. Med andra ord omfattar tillämpningsområdet för det första forskning som görs i den ekonomiska zonen för projekt för havsbaserad vindkraft. För det andra tillämpas lagen enligt förslaget på utnyttjande av vindenergi. Till följd av bestämmelsen förutsätter forskning och byggande i fråga om havsbaserade vindkraftsprojekt inte längre statsrådets samtycke enligt 3 kap. i lagen om Finlands ekonomiska zon, utan rätten att forska i och utnyttja området grundar sig på ett utnyttjandetillstånd som beviljas av statsrådet. Rätt till utnyttjandetillstånd har företag som väljs genom konkurrensutsättning. För annan forskning i och annat utnyttjande av den ekonomiska zonen än sådant som hänför sig till vindenergi tillämpas fortfarande 3 kap. i lagen om Finlands ekonomiska zon. Till utnyttjande av vindenergi enligt den nya lagens tillämpningsområde hör enligt förslaget utöver forskning också vindkraftverk och byggnader i anslutning till dem, såsom elstationer och eventuella väteanläggningar.
För att beakta andra staters rättigheter och de kablar och rör som redan finns i havet ska platserna för nya kablar och rör godkännas i något tillstånd, men utnyttjandetillståndet som föreslås i den nya lagen om havsbaserad vindkraft i den ekonomiska zonen kan beviljas i ett skede då platserna för havsbaserade vindkraftverk och deras eventuella anslutningspunkt till stamnätet på fastlandet ännu inte är kända, och därför kan inte heller platserna för kablar och rör fastställas i det skedet. Begreppet kabel omfattar också föremål som kallas ledningar, såsom elledningar. Forskning som gäller kablar och rör förutsätter inte något separat tillstånd enligt 6 § i lagen om Finlands ekonomiska zon om den sker på ett område för havsbaserad vindkraft i den ekonomiska zonen, utan forskningen kan ske med stöd av ett utnyttjandetillstånd som avses i lagen om havsbaserad vindkraft i den ekonomiska zonen. För forskning utanför området för havsbaserad vindkraft i den ekonomiska zonen krävs dock samtycke enligt 6 § i lagen om Finlands ekonomiska zon.
Den föreslagna lagen om havsbaserad vindkraft i den ekonomiska zonen är en speciallag om utnyttjande av vindkraft. Lagen om Finlands ekonomiska zon ska även i fortsättningen vara den allmänna lag som gäller den ekonomiska zonen och som tillämpas parallellt med lagen om havsbaserad vindkraft i den ekonomiska zonen.
2 kap.
Konkurrensutsättningen
2 §. Område för havsbaserad vindkraft i den ekonomiska zonen
.
Enligt paragrafen kan statsrådet fatta beslut om att anvisa ett område inom Finlands ekonomiska zon för användning som anknyter till utnyttjande av vindenergi. Ett sådant område kallas enligt förslaget område för havsbaserad vindkraft i den ekonomiska zonen. Enligt förslaget kan statsrådet fatta beslut om att möjliggöra utnyttjande av områden i den ekonomiska zonen för havsbaserad vindkraft. Statsrådet kan också fatta beslut om att konkurrensutsätta ett område för havsbaserad vindkraft i den ekonomiska zonen. Detta beslut kan också innehålla en tidsplan för inledandet av konkurrensutsättningen. Det föreslås att statsrådet väljer det område det vill konkurrensutsätta och i samma urvalsbeslut kan statsrådet ange en tidsfrist då Energimyndigheten ska inleda konkurrensutsättningen. Statsrådet kan avgöra om det samtidigt beslutar om ett eller flera områden för havsbaserad vindkraft i den ekonomiska zonen och likaså om det samtidigt beslutar också om tidsplanen för konkurrensutsättningen av dessa. Det är till exempel möjligt att fatta ett beslut där flera områden anges som områden för havsbaserad vindkraft i den ekonomiska zonen, men där det till en början fattas beslut om konkurrensutsättning av endast ett område.
Beslutet kan också innehålla villkor som gäller utnyttjandet av området. När villkoren ställs ska det beaktas att villkoren för verksamheten till stor del fastställs senare i det utnyttjandetillstånd som den som vinner konkurrensutsättningen kan ansöka om. Enligt förslaget ska statsrådet dock redan i beslutet om val av område för havsbaserad vindkraft ha möjlighet att fastställa sådana villkor som ska vara kända före deltagandet i konkurrensutsättningen. Om man till exempel vill ställa ett villkor som gäller minimieffekten i användningen av det område som ska utnyttjas, dvs. hur mycket vindkraftskapacitet som installeras per kvadratkilometer som utnyttjas, eller ett villkor enligt vilket en del av den energi som produceras ska importeras till Finland, bör aktörerna inom havsbaserad vindkraft känna till dessa faktorer redan när de planerar att delta i konkurrensutsättningen. Likaså ska det på förhand vara känt om det finns exempelvis ett villkor som syftar till att begränsa den kapacitet som ansluts till elnätet från det område som ska utnyttjas. I valet av ett område för havsbaserad vindkraft i den ekonomiska zonen ska statsrådet enligt förslaget ta hänsyn till samhällets helhetsintresse. Statsrådet har prövningsrätt vid valet av område, men rätten begränsas av hänsynen till samhällets helhetsintresse. Med samhällets helhetsintresse avses beaktandet av olika intressen. Det innebär hänsyn till den övriga användningen av havet, framför allt trafiken och fisket, samt miljöfaktorer. Syftet med begreppet samhällets helhetsintresse är att styra den havsbaserade vindkraften till områden där den ur samhällets synvinkel medför så stor nytta som möjligt, dock så att den övriga användningen av havet inte orsakas alltför stor olägenhet. Syftet är också att stärka möjligheterna att genomföra projektet.
För vindkraftsprojekt och andra byggprojekt inom den ekonomiska zonen krävs vattenhushållningstillstånd enligt vattenlagen. Enligt 3 kap. 4 § i vattenlagen beviljas tillstånd för ett vattenhushållningsprojekt, om projektet inte nämnvärt kränker allmänna eller enskilda intressen eller om projektet medför sådan nytta för allmänna eller enskilda intressen som är avsevärd i förhållande till de förluster som det medför för sådana intressen. Tillstånd får dock inte beviljas, om vattenhushållningsprojektet äventyrar det allmänna hälsotillståndet eller den allmänna säkerheten, orsakar avsevärda skadliga förändringar i omgivningens naturförhållanden eller i vattennaturen och dess funktion eller i hög grad försämrar bosättnings- eller näringsförhållandena på orten. Vid valet av område är det viktigt att beakta bland annat trafik- och miljöfaktorer redan av den anledningen att dessa faktorer är väsentliga vid bedömningen av möjligheterna att bevilja vattentillstånd för området. Om olägenheterna till exempel för miljön och trafiken blir tillräckligt stora, beviljas vattentillstånd inte nödvändigtvis. De områden för havsbaserad vindkraft som väljs är dock sannolikt stora, och vindkraftverkens exaktare läge fastställs först i vattentillståndet. En trafikled på området hindrar således inte nödvändigtvis att området väljs till område för havsbaserad vindkraft. Vid regionförvaltningsverkets prövning av vattentillstånd bedöms om tillstånd kan beviljas. Likaså beaktas miljöfaktorer i vattentillståndet, där även projektaktörens miljökonsekvensbedömning ska beaktas. Valet av område garanterar alltså inte att hela området kan byggas ur miljösynpunkt, eftersom närmare undersökningar krävs som en del av miljökonsekvensbedömningen först i vattentillståndet.
Med beaktande av samhällets helhetsintresse avses också beaktande av olika intressen i större utsträckning. Till dessa kan höra t.ex. beaktande av havsbaserade vindkraftsprojekt i territorialvattnet så att ett tillräckligt skyddsavstånd lämnas mellan projekten, havsbaserade vindkraftsprojektets möjligheter att överföra el samt de kostnader som anslutningen av projektet till stamnätet medför för elsystemet. Beaktandet av helhetsintresset inbegriper också att området ekonomiskt sett är så lämpligt som möjligt för havsbaserade vindkraftsprojekt, vilket påverkas till exempel av vindförhållandena, isförhållandena, havsdjupet och havsbottnens egenskaper med tanke på byggandet. Beaktandet av den ekonomiska lämpligheten ökar också säkerheten i fråga om att projektet genomförs.
Enligt förslaget fattar statsrådet beslutet på föredragning från arbets- och näringsministeriet. Enligt 34 § i förvaltningslagen (434/2003) ska en part, innan ett ärende avgörs, ges tillfälle att framföra sin åsikt om ärendet och avge sin förklaring med anledning av sådana yrkanden och sådan utredning som kan inverka på hur ärendet kommer att avgöras. Part i ett förvaltningsärende är enligt 11 § i förvaltningslagen den vars rätt, fördel eller skyldighet ärendet gäller. Om avgörandet i ett ärende kan ha en betydande inverkan på andras än parternas livsmiljö, arbete eller övriga förhållanden, ska myndigheten enligt 41 § i förvaltningslagen ge dessa personer möjlighet att få uppgifter om utgångspunkterna och målen för behandlingen av ärendet samt att uttala sin åsikt om ärendet. Eftersom man i beslutet om områdesval bör beakta samhällets helhetsintresse och utreda de lämpligaste områdena, kan det vid beredningen av beslutet sannolikt vara nödvändigt att i detta syfte höra också andra aktörer än parter enligt förvaltningslagen och dem som ska ges möjlighet att påverka. Enligt 31 § i förvaltningslagen ska en myndighet se till att ett ärende utreds tillräckligt och på behörigt sätt. Myndigheten ska i detta syfte skaffa den information och den utredning som behövs för att ärendet ska kunna avgöras. För att utreda de ekonomiskt mest lämpade områdena för havsbaserad vindkraft är det möjligt att höra till exempel projektutvecklare som har information om områdenas lämplighet. För att utreda de områden som är mest gynnsamma med tanke på samhällets helhetsintresse kan arbets- och näringsministeriet till exempel begära utlåtanden av olika aktörer som har information om faktorer som hänför sig till områdesvalet och vars verksamhet påverkas av områdesvalet. Utlåtanden ska begäras åtminstone av Försvarsmakten, Forststyrelsen som förvaltar territorialvattnen, relevanta ministerier när det gäller användningen av havsområden, såsom jord- och skogsbruksministeriet, relevanta myndigheter i fråga om sjöfart och projektets närkommuner.
Bland de övriga marina verksamheterna är i synnerhet sjöfarten och fisket väsentliga vid valet av områden för havsbaserad vindkraft. När det gäller sjöfarten är målet även framöver att trygga sjöfarten till alla hamnar i Finland året om. När det gäller fisket beaktas betydande fiskeområden i den ekonomiska zonen och målet är att även i fortsättningen trygga tillräckliga verksamhetsförutsättningar för fiskerinäringen. Vid beredningen av beslutsförslaget ska arbets- och näringsministeriet samarbeta med andra ministerier för att identifiera sådana områden för havsbaserad vindkraft som är möjliga med tanke på samordningen av de marina funktionerna. För att utreda vilka områden som lämpar sig för konkurrensutsättning kan man också studera havsplanen. I havsplanen har man granskat behoven för olika former av användning av havet och strävat efter att samordna dem. Användningsområden som granskas i havsplanen är i synnerhet sektorerna för energi, sjötransport, fiske och vattenbruk, turism, rekreation samt bevarande, skydd och förbättring av miljön och naturen. Havsplanen är inte bindande, vilket innebär att planens avgränsningar av de områden som är avsedda för energiproduktion inte måste iakttas i beslutsfattandet, men havsplanen kan användas för att utreda lämpliga områden. Basuppgifterna om den ekonomiska zonen som används vid planeringen av havsområdena är bristfälliga, och därför ger avgränsningarna av energiproduktionsområdena inte tillräcklig information om områdenas lämplighet för utbyggnad av havsbaserad vindkraft.
För statsrådets beslut om val av område ska det göras en bedömning av planernas och programmens miljökonsekvenser (s.k. SMB), som beskrivs närmare i avsnitt 2.4. Den miljörapport som ingår i SMB ska i enlighet med 8 § 1 mom. i SMB-lagen utarbetas som ett led i den övriga beredningen av beslutet innan det fattas.
3 §
.
Rätt att utnyttja vindenergi
. Enligt paragrafen förutsätter rätten att utnyttja vindenergi i den ekonomiska zonen och bedriva forskning som avser utnyttjande av vindenergi tillstånd av statsrådet. Detta tillstånd kallas utnyttjandetillstånd. Bestämmelser om utnyttjandetillståndet och ansökan om tillstånd finns i 3 kap. i den föreslagna lagen. Enligt förslaget avgörs rätten att ansöka om utnyttjandetillstånd genom konkurrensutsättning. Statsrådet fattar således först ett beslut om områdesval enligt 2 §, sedan konkurrensutsätts området och vinnaren får rätt att ansöka om utnyttjandetillstånd för området i fråga.
4 §. Ordnande av konkurrensutsättning
. Enligt
1 mom.
ordnas konkurrensutsättningen av ett område för havsbaserad vindkraft i den ekonomiska zonen av Energimyndigheten. Konkurrensutsättningen ska ordnas på ett opartiskt och icke diskriminerande sätt och Energimyndigheten ska informera om tidsfristerna och andra omständigheter som är av väsentlig betydelse med tanke på konkurrensutsättningen och lämnandet av anbud. I momentet ingår för det första Energimyndighetens skyldighet att ordna konkurrensutsättning. Skyldigheten följer efter statsrådets beslut om konkurrensutsättning av ett område för havsbaserad vindkraft i den ekonomiska zonen. Konkurrensutsättningen ska vara opartisk och icke diskriminerande för att villkoren i EU:s regler om statligt stöd ska uppfyllas och den utnyttjanderätt som beviljas till följd av konkurrensutsättningen inte ska kunna betraktas som statligt stöd. På detta sätt uppfylls även kraven i koncessionsdirektivet, särskilt kravet i artikel 37.4 första meningen samt principen om likabehandling, icke-diskriminering och öppenhet i artikel 3. Energimyndigheten har prövningsrätt i fråga om det exakta sätt på vilket den informerar om omständigheter som hänför sig till konkurrensutsättningen, men Energimyndigheten ska beakta villkoren i reglerna om statligt stöd och säkerställa en skälig tid för beredning av anbud. Enligt förslaget ska man i synnerhet beakta de hänvisningsbestämmelser till 28, 68, 69 och 120 § i upphandlingslagen som föreslås i 26 § och som hänför sig till beräkning av det uppskattade värdet, anbudsförfrågan och annonsering om konkurrensutsättning, och som behandlas närmare i detaljmotiveringen till den föreslagna 26 §.
Enligt
2 mom.
kan Energimyndigheten genom sitt beslut ordna konkurrensutsättning av samma område för havsbaserad vindkraft i den ekonomiska zonen en gång till, om det företag eller den sammanslutning som vunnit konkurrensutsättningen inte ansöker om utnyttjandetillstånd senast fyra månader efter att beslutet om resultatet av konkurrensutsättningen har vunnit laga kraft. Om vinnaren av någon anledning inte vill utnyttja sina rättigheter och börja föra projektet vidare, kan området således konkurrensutsättas en gång till utan att statsrådet fattar ett separat beslut. Energimyndigheten har dock prövningsrätt i fråga om ordnandet. Enligt förslaget ska Energimyndigheten pröva om det finns grunder för att ordna en konkurrensutsättning. Som grund för avgörandet ska marknadsläget och andra omständigheter som är väsentliga med tanke på konkurrensutsättningen bedömas. Energimyndigheten kan låta bli att konkurrensutsätta området på nytt till exempel om det i fråga om det område som konkurrensutsätts efter statsrådets beslut om val av område har framkommit sådana väsentliga faktorer som hindrar eller väsentligt försvårar genomförandet av ett havsbaserat vindkraftsprojekt på området. Utgångspunkten är dock att Energimyndigheten ska ordna konkurrensutsättningen på nytt om den bedömer att marknadsläget är gynnsamt för konkurrensutsättning. Syftet med momentet är att förhindra en situation där områdena konkurrensutsätts i onödan. Samtidigt är avsikten att förhindra att processen alltid måste inledas från början med ett beslut av statsrådet om vinnaren av någon anledning inte ansöker om utnyttjandetillstånd, Energimyndigheten kan genom ett sådant beslut ordna konkurrensutsättningen en gång till. Enligt förslaget kan samma område därefter konkurrensutsättas endast genom beslut av statsrådet.
Enligt det föreslagna
3 mom
. får närmare bestämmelser om ordnandet av konkurrensutsättning utfärdas genom förordning av statsrådet.
5 §. Förfarande för konkurrensutsättning
. Enligt
1 mom.
utser Energimyndigheten vid konkurrensutsättningen det anbud som har det bästa förhållandet mellan pris och kvalitet till vinnare av konkurrensutsättningen genom att anbudsgivarna får poäng både för den utnyttjandeavgift som de erbjudit och för kvalitativa faktorer. Enligt förslaget grundar sig valet av vinnare i konkurrensutsättningen således både på den utnyttjandeavgift som erbjudits för utnyttjanderätten och på kvalitativa faktorer. Med kvalitativa faktorer avses kvalitativa omständigheter som anbudsgivaren lägger fram som en del av sitt anbud vid sidan av det erbjudna priset och som Energimyndigheten poängsätter. Bestämmelser om poängsättningen av kvalitativa faktorer och den erbjudna utnyttjandeavgiften, dvs. om urvalskriterier, utfärdas enligt förslaget genom förordning av statsrådet.
De kvalitativa faktorerna, som föreskrivs om genom förordning av statsrådet, kan gälla anbudsgivarens ekonomiska situation, erfarenhet, kompetens och övriga förmåga att främja projektet, projektets miljökonsekvenser, främjandet av acceptansen för projektet, främjandet av flexibiliteten i energisystemet, säkerheten samt omständigheter som krävs enligt Europeiska unionens lagstiftning. Kriterierna som berör den ekonomiska situationen kan gälla t.ex. anbudsgivarens omsättning och kreditvärdering. Syftet med bedömningen av faktorer som gäller den ekonomiska situationen är att på en tillräcklig nivå säkerställa anbudsgivarens möjligheter att finansiera ett havsbaserat vindkraftsprojekt av stor skala. Kriterierna som berör erfarenhet, kompetens och annan förmåga att främja projektet kan gälla t.ex. anbudsgivarens erfarenhet av vindkraftsbranschen. Syftet med ovannämnda kriterier är att säkerställa att aktören som väljs har trovärdiga förutsättningar att främja projektet. Det är också viktigt att bedöma erfarenheten och kompetensen för att man ska kunna försäkra sig om anbudsgivarens förmåga att bedöma faktorer som är väsentliga med tanke på främjandet av projektet och projektets lönsamhet när anbudet utarbetas. Kriterierna som berör projektets miljökonsekvenser kan gälla förbindelsen till exempel till sådana åtgärder för att förbättra miljöns tillstånd i projektet som lagstiftningen eller tillståndspraxisen inte förutsätter. Syftet med kvalitetskriterierna som gäller miljön är således inte att främja åtgärder som sannolikt ställs som villkor för projektet i andra tillstånd, såsom vattentillståndet. Däremot kan miljökriterierna gälla till exempel möjligheterna att återvinna vindkraftverkens blad eller ökandet av den biologiska mångfalden.
Kriteriet som gäller främjandet av acceptansen för projektet kan handla exempelvis om åtgärder som syftar till att minska projektets eventuella negativa konsekvenser för lokalinvånare eller näringar till havs eller på land på sådana sätt som inte förutsätts i lagstiftningen eller tillståndspraxisen. Kriteriet som gäller främjandet av flexibiliteten i energisystemet kan handla exempelvis om utbyggnad av kapacitet för lagring av el eller produktion av väte eller om en hur en stor del av den el som projektet producerar som ansluts till elnätet. Det är tekniskt möjligt att koppla havsbaserade vindkraftsparker direkt till förbrukningspunkter, såsom olika industrianläggningar. Säkerhetskriterierna kan gälla till exempel förbindelse till standarder som gäller arbete till sjöss och som är striktare än Finlands lagstiftning. Med omständigheter som krävs i EU-lagstiftningen avses kvalitativa kriterier vars tillämpning förutsätts i EU-lagstiftningen. Med detta avses framför allt de krav på kvalitativa kriterier för anbudsförfaranden som ingår i EU:s förordning om netto noll-industrin (NZIA).
Om det samtidigt ordnas konkurrensutsättning av fler än ett område för havsbaserad vindkraft i den ekonomiska zonen, kan en anbudsgivare enligt förslaget endast vinna en konkurrensutsättning. Det föreslås att statsrådet samtidigt kan fatta beslut om flera områden för havsbaserad vindkraft i den ekonomiska zonen och konkurrensutsättning av dem. Tekniskt sett gäller en konkurrensutsättning endast ett område, men Energimyndigheten kan i enlighet med statsrådets beslut ordna konkurrensutsättning av fler än ett område på en gång. I en sådan situation kan en aktör vinna endast en konkurrensutsättning. På detta sätt säkerställs det att vinnaren har faktiska förutsättningar att genomföra projektet och vidare minskas statens beroende av en enda projektutvecklare. Om det ordnas till exempel två konkurrensutsättningar samtidigt och samma deltagare är den bästa i båda i fråga om förhållandet mellan pris och kvalitet, ska det fattas ett beslut enligt vilket deltagaren vinner endast det ena området. I den andra konkurrensutsättningen fattas ett beslut där den anbudsgivare som kommit näst i fråga om förhållandet mellan pris och kvalitet vinner konkurrensutsättningen. Vilket område som deltagaren med det bästa förhållandet mellan pris och kvalitet vinner beror på anbudsgivarens prioritetsordning för områdena, om vilket det föreskrivs i det föreslagna 6 § 2 mom.
I
2 mom.
finns enligt förslaget bemyndiganden att utfärda förordningar gällande konkurrensutsättningsförfarandet och dessa beskrivs närmare i avsnitt 8. I 3 mom. föreslås att Energimyndigheten ska meddela ett skriftligt beslut om resultatet av konkurrensutsättning.
6 §.Anbud
. Enligt det föreslagna
1 mom.
ska anbudet för deltagande i konkurrensutsättningen lämnas in elektroniskt till Energimyndigheten senast den dag och på det sätt som Energimyndigheten meddelar. I fråga om tidsfristerna för anbud ska Energimyndigheten beakta 121 § i upphandlingslagen, som ska tillämpas med stöd av hänvisningsbestämmelsen i den föreslagna 26 §. Enligt 121 § i upphandlingslagen är huvudregeln för tidsfristen för lämnande av anbud minst 30 dagar. När Energimyndigheten beslutar om tidsfristerna ska den dock beakta konkurrensutsättningens karaktär och tidsfristens tillräcklighet. Energimyndigheten ska informera om sista inlämningstidpunkten för anbudet och om hur anbudet ska lämnas in. Det föreslås att anbudet ska lämnas in elektroniskt. Den som inte lämnar in anbudet senast den utsatta dag som Energimyndigheten meddelar har enligt förslaget inte rätt att delta i konkurrensutsättningen.
Kravet på elektronisk kommunikation är ändamålsenligt och effektivt både för anbudsgivaren och för Energimyndigheten. Grundlagsutskottet har i anslutning till jämlikhetsbestämmelsen i grundlagen (6 §) ansett att det finns godtagbara grunder för att förutsätta elektronisk kommunikation i situationer där skyldigheten inte direkt gäller enskilda personer utan i främsta rummet juridiska personer (GrUU 32/2018 rd). Med tanke på jämlikheten anses den föreslagna skyldigheten att uträtta ärenden elektroniskt inte försätta personer som uträttar ärenden hos myndigheten i en ojämlik ställning, eftersom deltagargruppen är mycket begränsad (se 7 § 1 mom.) och utvecklare av havsbaserade vindkraftsprojekt kan antas ha förutsättningar att använda elektroniska ärendehanteringssystem.
Enligt förslaget ska anbudet bestå av en erbjuden utnyttjandeavgift, uppgifter som behövs för bedömningen av de kvalitativa faktorerna samt andra uppgifter om deltagaren och deltagarens verksamhet som behövs vid bedömningen av anbud. Anbudet motsvarar begreppsmässigt på många sätt en ansökan, eftersom det ska innehålla alla de uppgifter som behövs för behandlingen av ärendet. I
3 mom.
föreslås att närmare bestämmelser om anbud och innehållet i dem får utfärdas genom förordning av statsrådet.
Enligt
2 mom.
får anbudsgivaren inte efter den utsatta dagen på eget initiativ ändra sitt anbud eller återkalla anbudet. Eftersom Energimyndigheten gör en inbördes jämförelse av anbuden på basis av de uppgifter som anges i dem ska det inte vara möjligt för anbudsgivarna att längre ändra sina anbud efter den utsatta dagen. Även ur anbudsgivarnas perspektiv är det rättvist att alla har samma tidsfrist för att lämna de uppgifter som behövs.
Om man genom förordning av statsrådet väljer en konkurrensutsättningsmodell med fler än en anbudsomgång ska anbudsgivarna dock ha möjlighet att göra ett nytt anbud. På grund av detta föreslås det i paragrafen att anbudet inte kan ändras på eget initiativ. Till exempel i en konkurrensutsättning med två omgångar ger Energimyndigheten anbudsgivarna möjlighet att under en viss tid höja sina anbud i fråga om den föreslagna utnyttjandeavgiften. Energimyndigheten kan också be anbudsgivarna lämna en utredning om anbuden, om de uppgifter som lämnats är oklara. Begäran om utredning kan dock inte gälla centrala element som påverkar poängsättningen av anbuden, och om till exempel en erbjuden utnyttjandeavgift saknas helt och hållet i anbudet ska det anses att ett anbud inte har lämnats. Den erbjudna utnyttjandeavgiften kan också vara noll euro.
Syftet med förbudet mot återkallande av anbud är bl.a. att säkerställa att den som deltar i konkurrensutsättningen förbinder sig till det givna anbudet samt att minska risken för att det lämnas anbud som vilseleder andra deltagare, i synnerhet i situationer där konkurrensutsättningen har fler än en anbudsomgång. Dessutom kan konkurrensutsättningens tid förlängas och den administrativa bördan öka om det skulle vara möjligt att återkalla anbuden, eftersom Energimyndigheten i detta fall måste ompröva bedömningen. Enligt förslaget behöver Energimyndigheten inte bedöma alla anbud med samma noggrannhet, utan till exempel de obligatoriska grunder för uteslutning som det föreskrivs om i den föreslagna 11 § kan granskas endast i fråga om de anbud som är ledande i jämförelsen.
Om det samtidigt ordnas konkurrensutsättning av flera områden för havsbaserad vindkraft i den ekonomiska zonen och en anbudsgivare deltar i konkurrensutsättningen av flera områden, ska prioritetsordningen för områdena anges i anbudet. Med hjälp av detta avgör Energimyndigheten slutresultaten av konkurrensutsättningarna i en situation där det samtidigt har ordnats fler än en konkurrensutsättning. Om det samtidigt ordnas konkurrensutsättning av flera områden för havsbaserad vindkraft i den ekonomiska zonen, kan samma anbudsgivare enligt det föreslagna 5 § 1 mom. endast vinna en av konkurrensutsättningarna.
7 §.Deltagande i konkurrensutsättning
. Enligt
1 mom.
har företag och sammanslutningar samt grupper av sådana rätt att delta i en konkurrensutsättning. Gruppernas rätt att delta grundar sig på artikel 26.2 led 1 i koncessionsdirektivet. Enligt förslaget ska deltagarna ha tillräckligt med kompetens och erfarenhet, vara tillräckligt tillförlitliga samt ha tillräcklig ekonomisk beredskap för att främja ett havsbaserat vindkraftsprojekt. Enligt det föreslagna
4 mom.
får närmare bestämmelser om deltagarens kvalifikationer utfärdas genom förordning av statsrådet. Genom förutsättningarna för deltagande och kvalitetskriteriet som behandlas i motiveringen till 5 § uppfylls kraven i artiklarna 37.1 och 38.1 i koncessionsdirektivet.
Enligt förslaget får av företagen i en koncern som avses i 1 kap. 6 § i bokföringslagen (1336/1997) endast ett företag delta antingen på egen hand eller som en del av en grupp. I 1 kap. 6 § 1 mom. i bokföringslagen föreskrivs att om en bokföringsskyldig har bestämmande inflytande i målföretaget enligt 5 §, är den förstnämnda moderföretag och det sistnämnda dotterföretag. Moderföretaget och dess dotterföretag bildar en koncern. Moderföretaget och dess dotterföretag kallas i bokföringslagen koncernföretag. Bestämmelserna i 1 mom. tillämpas också om en bokföringsskyldig tillsammans med ett eller flera dotterföretag eller ett dotterföretag till den bokföringsskyldige ensamt eller tillsammans med andra dotterföretag har bestämmande inflytande i målföretaget. Genom att begränsa rätten att delta till endast ett koncernföretag strävar man efter att säkerställa genuin konkurrens. Om exempelvis alla deltagare var från samma koncern skulle det inte råda någon genuin konkurrenssituation. Enligt förslaget gäller koncernbegränsningen också koncernföretag till en sammanslutning eller ett företag som hör till en grupp. Således kan t.ex. både en grupp och ett självständigt företag delta i samma konkurrensutsättning, om ett koncernföretag till ett företag som hör till gruppen hör till samma koncern som det självständiga företagets koncernföretag.
Enligt
2 mom.
saknas dock rätt att delta i en konkurrensutsättning på egen hand eller som en del av en grupp om en sammanslutning, ett företag eller dess koncernföretag ensamma eller tillsammans har minst tre utnyttjandetillstånd för sådana områden för havsbaserad vindkraft i den ekonomiska zonen där en vindkraftspark inte har tagits i planerad drift. Syftet med bestämmelsen är att ur statens synvinkel sprida den risk som är förknippad med projektutvecklaren. Risken skulle vara stor ur statens synvinkel om slutförandet av många havsbaserade vindkraftsprojekt i den ekonomiska zonen var beroende av en enda aktörs förmåga att genomföra projekten. Med att en vindkraftspark inte är i planerad drift avses att området ännu är i projektutvecklings- eller byggnadsskedet och att de havsbaserade vindkraftverk som beviljats tillstånd i området och de anläggningar som behövs för överföring eller användning av den energi dessa producerar ännu inte har färdigställts och tagits i bruk. Med planerad drift avses att de vindkraftverk som aktören har planerat för området och för vilka aktören har fått tillstånd till största delen är i drift. Om det för området har beviljats behövliga tillstånd till exempel för 80 vindkraftverk och aktören av någon anledning inte bygger och tar i bruk fler än 70 kraftverk, ska det ändå anses att vindkraftsparken är i planerad drift.
Begränsningen på tre områden för havsbaserad vindkraft gäller enligt förslaget också deltagarnas koncernföretag, eller i fråga om gruppdeltagare koncernföretag för sammanslutningarna eller företagen som hör till gruppen, dvs. moderföretaget och moderföretagets dotterföretag. Till exempel i en situation där ett företag som vill delta har ensamrätt till ett område för havsbaserad vindkraft och ett dotterföretag som hör till samma koncern som företaget har ensamrätt till två områden för havsbaserad vindkraft, kan företaget inte delta i konkurrensutsättningen – varken självständigt eller som en del av en grupp.
Rätt att delta i en konkurrensutsättning på egen hand eller som en del av en grupp har inte heller sammanslutningar, företag eller deras koncernföretag som tidigare har vunnit en konkurrensutsättning som till största delen gäller det område för havsbaserad vindkraft i den ekonomiska zonen som nu konkurrensutsätts, men inte har en vindkraftspark i planerad drift i området. Om en aktör redan har avstått från ett projekt som gäller samma område, ska aktören inte kunna delta i konkurrensutsättningen på nytt. Avsikten är att säkerställa att områdena för havsbaserad vindkraft tilldelas projektutvecklare som har förutsättningar och vilja att främja projektet. En förutsättning för hinder för deltagande är att det till största delen är fråga om samma område. Om det område som konkurrensutsätts har ändrats endast i någon mån från det tidigare, blir det således fråga om ett hinder för deltagande. Med största delen avses ett område som till arealen är större än hälften.
Enligt
3 mom.
får de som deltar i konkurrensutsättningen inte bedriva förbjudet samarbete när det gäller konkurrensutsättningen. Bestämmelsen hindrar inte deltagande som grupp, eftersom gruppen betraktas som en enda deltagare och endast samarbete mellan deltagarna är förbjudet. Som förbjudet samarbete betraktas att ingå avtal om anbudens innehåll, utbyte av information om anbudens innehåll under konkurrensutsättningen eller före den samt annan sådan verksamhet mellan deltagarna som syftar till att påverka konkurrensutsättningens förlopp och slutresultat. Avsikten är att förhindra sådana konkurrensbegränsningar som kan ha skadliga verkningar med tanke på ett lyckat slutresultat i konkurrensutsättningen. Syftet med bestämmelsen är att förhindra manipulation av resultatet av konkurrensutsättningen. Det förbjudna samarbete som avses i paragrafen är förbjudet också direkt med stöd av 5 § i konkurrenslagen (948/2011). Enligt 5 § 1 mom. i konkurrenslagen är avtal mellan näringsidkare, beslut av sammanslutningar av näringsidkare samt samordnade förfaranden av näringsidkare förbjudna om de har till syfte att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen på ett betydande sätt eller om det av dem följer att konkurrensen på ett betydligt sätt hindras, begränsas eller snedvrids. En separat bestämmelse om förbjudet samarbete behövs dock i den föreslagna lagen, eftersom Energimyndigheten med stöd av det föreslagna 11 § 3 mom. kan utesluta en aktör som har bedrivit förbjudet samarbete ur konkurrensutsättningen, om det förbjudna samarbetet kommer fram under konkurrensutsättningen.
Med stöd av
4 mom.
får närmare bestämmelser förutom om de kvalifikationer som förutsätts av deltagarna även om förutsättningarna för deltagande i konkurrensutsättning utfärdas genom förordning av statsrådet.
8 §.Deltagaravgift
. Enligt
1 mom.
är den som deltar i konkurrensutsättningen senast den dag då anbudet senast ska lämnas in skyldig att betala en deltagaravgift till Energimyndigheten för att täcka de totala kostnaderna för konkurrensutsättningen. Enligt förslaget återbetalas inte deltagaravgiften. För Energimyndigheten medför ordnandet av konkurrensutsättningen administrativa kostnader som ska täckas. Sådana kostnader är i första hand personalkostnader som direkt hänför sig till konkurrensutsättningen. De totala kostnaderna för ordnandet av en konkurrensutsättning täcks huvudsakligen med en deltagaravgift. Det föreslås att deltagaravgiften för deltagande i en konkurrensutsättning är anbudsspecifik. Deltagaravgiften beräknas uppgå till cirka 20 000 euro. Deltagaravgiften täcker jämförelsen av anbuden samt granskningen av att de anbud som ska godkännas uppfyller förutsättningarna enligt lagen. Därtill ska deltagaravgiften täcka beredning och översättning av anvisningar och blanketter som hänför sig till konkurrensutsättningen samt rådgivning och kommunikation i fråga om konkurrensutsättningen. Avgiften är direkt utsökbar. Bestämmelser om indrivning av avgiften finns i lagen om verkställighet av skatter och avgifter (706/2007). Deltagaravgiften återbetalas inte, även om deltagaren inte vinner konkurrensutsättningen eller utesluts ur konkurrensutsättningen.
Deltagaravgiften är förenlig med principerna om jämlikhet och icke-diskriminering i artikel 3 i koncessionsdirektivet. Syftet med konkurrensutsättningen är att välja en aktör som kan genomföra ett havsbaserat vindkraftsprojekt. Slutförande av ett havsbaserat vindkraftsprojekt förutsätter en soliditet och förmåga som avviker från det normala. På grund av projektens storleksklass och karaktär har små företag inte faktiska möjligheter att genomföra dem. Deltagaravgiften kan således inte anses vara diskriminerande. Syftet med deltagaravgiften är att täcka kostnaderna för ordnandet av konkurrensutsättningen och ett alternativ till den skulle vara en beslutsavgift. Det föreslagna förfarandet har drag av både tillståndsprocess och koncessionsförfarande, och syftet med deltagaravgiften hänför sig till förfarandets karaktär av tillståndsprocess.
Enligt
2 mom.
utfärdas bestämmelser om deltagaravgiftens storlek genom förordning av arbets- och näringsministeriet. Det är fråga om en informativ bestämmelse, och förordningen utfärdas med stöd av lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992).
9 §. Deltagandesäkerhet
. Enligt
1 mom.
ska den som deltar i en konkurrensutsättning senast den utsatta dag då anbudet ska lämnas in lämna en deltagandesäkerhet till förmån för Energimyndigheten. Om en deltagare inte har ställt en säkerhet senast vid den tidpunkt som Energimyndigheten meddelat ska Energimyndigheten enligt förslaget lämna anbudet obeaktat. Ställande av säkerhet är således en absolut förutsättning för deltagande i konkurrensutsättningen. Syftet med säkerheten är att säkerställa att deltagarna i konkurrensutsättningen har förutsättningar och intresse att främja projektet och få ett utnyttjandetillstånd. Genom att kräva en deltagandesäkerhet strävar man särskilt efter att säkerställa att anbudsgivaren förbinder sig att främja ifrågavarande område för havsbaserad vindkraft, medan man genom de förutsättningar för deltagande som ingår i den föreslagna 7 § strävar efter att på ett mer allmänt plan försäkra sig om anbudsgivarens förmåga att främja projektet. Skyldigheten att ställa en deltagandesäkerhet säkerställer att anbudsgivaren redan när anbudet lämnas in har analyserat sina möjligheter att främja projektet, eftersom lämnande av ett anbud är förenat med en betydande ekonomisk risk genom deltagandesäkerheten.
Deltagaren behöver dock inte ställa fler än en deltagandesäkerhet om deltagaren deltar i flera konkurrensutsättningar som ordnas samtidigt. Enligt det föreslagna 5 § 1 mom. kan samma anbudsgivare vinna endast en av konkurrensutsättningarna om det samtidigt ordnas konkurrensutsättning av flera områden för havsbaserad vindkraft i den ekonomiska zonen. När Energimyndigheten konkurrensutsätter flera områden samtidigt vore det därför inte skäligt att deltagaren måste ställa en separat säkerhet för varje konkurrensutsättning, eftersom deltagaren ändå kan vinna endast ett område. Enligt förslaget ska säkerhetens belopp vara tillräckligt stort för att garantera att deltagaren förbinder sig till att främja projektet. Enligt det föreslagna 3 mom. får närmare bestämmelser om säkerhetens belopp utfärdas genom förordning av statsrådet.
Enligt
2 mom.
godkänns som säkerhet proprieborgen, en pantsatt insättning eller en säkerhet som Energimyndigheten på begäran får ta i anspråk. Med proprieborgen avses sådan proprieborgen som avses i 2 § 1 mom. 3 punkten i lagen om borgen och tredjemanspant (361/1999). Med proprieborgen avses en borgen enligt vilken borgensmannen svarar för huvudförpliktelsen så som en personligt ansvarig gäldenär. Borgenären kan kräva betalning direkt av borgensmannen utan att först vända sig till gäldenären. Borgenären behöver inte lägga fram för borgensmannen en utredning om gäldenärens insolvens eller betalningsovilja. Proprieborgen behövs för att underlätta realisering av säkerheten, eftersom borgen annars kan vara en sekundär borgen där borgensmannen svarar för huvudförpliktelsen endast om betalning inte fås av gäldenären. Då kan betalning krävas av borgensmannen först efter det att gäldenären vid utsökning har konstaterats vara medellös eller när gäldenärens insolvens har visats på något annat sätt. Med pantsatt insättning avses ett arrangemang där verksamhetsutövaren på ett konto deponerar pengar som genom ett pantsättningsavtal eller en pantsättningsförbindelse pantsätts hos myndigheten som säkerhet för förpliktelserna i fråga. Som säkerhet som Energimyndigheten får ta i anspråk på begäran räknas s.k. ”on first demand”-garantier, för vilka det inte finns något etablerat namn på svenska. Det är skäl att särskilt nämna den typen av garanti i lagen, eftersom den inte betraktas som en borgen som omfattas av borgenslagen. Skillnaden mellan en on first demand-garanti och borgen är garantins självständighet i förhållande till huvudförpliktelsen. En borgen har ingen självständig betydelse om inte skulden har förfallit, men betalning av en on first demand-garanti kan krävas när som helst.
Enligt förslaget ska den som ställer säkerheten vara ett sådant kreditinstitut, en sådan försäkringsanstalt eller ett sådant annat yrkesmässigt finansiellt institut som har hemort i en stat som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Säkerheten kan inte ställas av ett företag som hör till samma koncern som verksamhetsutövaren, till exempel av koncernens moderbolag.
Det föreslås att säkerheten ska gälla 12 månader från den utsatta dagen för lämnande av anbud. Enligt förslaget ska säkerheten för vinnaren av konkurrensutsättningen dock gälla tills det att en säkerhet för främjande av projektet har ställts. Bestämmelser om säkerhet för främjande av projektet föreslås i 18 §. Den som vinner konkurrensutsättningen ska således försäkra sig om att säkerheten fortsätter att gälla så att säkerheten gäller hela tiden tills en säkerhet för främjande har ställts. Om säkerhetens giltighet förlängs på detta sätt, ska förnyandet ske i god tid innan säkerhetens giltighetstid löper ut. På detta sätt säkerställs det att tillsynsmyndigheten Energimyndigheten har tillräckligt med tid för att ingripa i att säkerheten inte förnyas i tid och försäkra sig om att säkerheten inte löper ut. Enligt det föreslagna
3 mom.
får närmare bestämmelser om tidsfristen för förnyande av säkerheten utfärdas genom förordning av statsrådet.
10 §.Frigörande och realisering av deltagandesäkerheten
. Enligt
1 mom.
1 punkten ska Energimyndigheten frigöra deltagandesäkerheterna för andra deltagare än den som lämnat det vinnande anbudet inom tre månader från det att Energimyndigheten har fattat beslut om resultatet av konkurrensutsättningen. Detta inbegriper också frigörande av säkerheterna för deltagare som har uteslutits ur konkurrensutsättningen med stöd av 11 §. En tidsfrist på tre månader för frigörande av säkerheten behövs, eftersom det kan begäras omprövning av beslutet om konkurrensutsättningens resultat. Det är ändamålsenligt att eventuella begäranden om omprövning hinner behandlas innan säkerheterna frigörs för att säkerheterna inte ska vara frigjorda om Energimyndigheten skulle ändra beslutet om konkurrensutsättningens resultat med anledning av en begäran om omprövning. Enligt 2 punkten i momentet ska deltagarsäkerheten för den deltagare som lämnat det vinnande anbudet dock frigöras först när den säkerhet för främjande av projektet som avses i 18 § har ställts. Således har vinnaren alltid någon säkerhet ställd för att säkerställa främjandet av projektet. Syftet med deltagarsäkerheten är att säkerställa förutom att anbudsgivarna förbinder sig till konkurrensutsättningen också att de genuint är intresserade av att genomföra ett projekt med havsbaserad vindkraft. Om vinnarens säkerhet frigjordes genast efter konkurrensutsättningen, skulle företaget eller sammanslutningen kunna delta i konkurrensutsättningen, erbjuda en hög utnyttjandeavgift och låta bli att söka utnyttjandetillstånd utan några betydande ekonomiska konsekvenser. Till exempel genom ett anbud med högt pris skulle vinstmöjligheterna vara stora, och vinnaren kunde låta bli att ansöka om utnyttjandetillstånd. På detta sätt skulle det vara möjligt att fördröja inledandet av främjandet av området för havsbaserad vindkraft. Därför föreslås det att den vinnande anbudsgivarens säkerhet frigörs först när anbudsgivaren har fått utnyttjandetillståndet och ställt en säkerhet för främjande av projektet.
Vinnaren förlorar deltagandesäkerheten om den inte får ett utnyttjandetillstånd och således inte kan ställa en säkerhet för främjande av projektet. Detta är dock inte oskäligt med tanke på vinnaren, eftersom statsrådet ska bevilja vinnaren ett utnyttjandetillstånd förutsatt att vinnaren inte vid konkurrensutsättningen har lämnat felaktiga uppgifter samt förutsatt att vinnaren har ansökt om utnyttjandetillstånd i tid, har lämnat de uppgifter som behövs för detta och fortfarande är kapabel att följa sitt anbud. Därtill får den nationella säkerheten inte äventyras. Den nationella säkerheten behandlas närmare i motiveringen till den föreslagna 15 § 1 mom. 3 punkten. I praktiken har ett företag redan när det deltar i konkurrensutsättningen en viss möjlighet att bedöma om dess ägare är sådana att det kan vara motiverat att inte bevilja tillstånd med hänvisning till den nationella säkerheten. Avsikten med risken att mista säkerheten är därtill att säkerställa att det inte finns incitament att delta i konkurrensutsättningen för en aktör som vet att den sannolikt inte kommer att få utnyttjandetillstånd med hänvisning till den nationella säkerheten. I detta fall kunde konkurrensutsättningen ordnas i onödan och utnyttjandet av området för havsbaserad vindkraft fördröjas.
Om Energimyndigheten ordnar flera konkurrensutsättningar på en gång och efter konkurrensutsättningarna frigör säkerheterna för de anbudsgivare som förlorat, ska Energimyndigheten beakta att deltagandesäkerheten för en anbudsgivare som förlorat inte ska frisläppas om anbudsgivaren har vunnit en annan konkurrensutsättning. Med stöd av den föreslagna 9 § behöver endast en deltagandesäkerhet ställas vid deltagande i flera konkurrensutsättningar på en gång. Vinnarens säkerhet ska dock gälla tills en säkerhet för främjande av projektet har ställts.
Med stöd av 1 mom. 3 punkten ska Energimyndigheten frigöra alla deltagares deltagandesäkerheter när Energimyndigheten fattat beslut om att avbryta konkurrensutsättningen. Bestämmelser om avbrytande föreslås i 13 §.
I
2 mom.
föreskrivs enligt förslaget att Energimyndigheten har rätt att inleda realiseringen av den säkerhet som vinnaren av konkurrensutsättningen ställt, om vinnaren har försummat att se till att deltagandesäkerheten är giltig, inte har ställt en säkerhet för främjande av projektet inom den föreskrivna tiden eller om statsrådet har fattat ett nekande beslut om utnyttjandetillstånd. Avsikten är att det hela tiden ska finnas en giltig säkerhet för att säkerställa att aktören förbinder sig och att aktören inte kan delta i konkurrensutsättningen utan faktiska avsikter att främja projektet. För att säkerställa att en säkerhet för främjande av projektet ställs kan deltagandesäkerheten enligt förslaget realiseras om ingen främjandesäkerhet ställs. Eftersom försummelse att se till att deltagandesäkerheten är giltig leder till att säkerheten inte kan realiseras, ska säkerheten kunna realiseras redan precis innan den går ut.
11 §. Grunder för uteslutning.
Enligt
1 mom.
tillämpas på Energimyndigheten när den ordnar konkurrensutsättning 80, 81, 88 och 171 § i upphandlingslagen, vilka hänför sig till obligatoriska och av prövning beroende grunder för uteslutning. Enligt förslaget ska Energimyndigheten således iaktta skyldigheterna för upphandlande enheter enligt paragraferna i fråga i upphandlingslagen. Genom hänvisningarna uppfylls kraven på uteslutning i artikel 38 i koncessionsdirektivet, förutom hänvisningen till 88 § som är ett nationellt krav.
Enligt 80 § i upphandlingslagen ska den upphandlande enheten genom sitt beslut utesluta en anbudssökande, anbudsgivare eller underleverantör ur anbudsförfarandet, om den upphandlande enheten fått kännedom om att anbudssökanden, anbudsgivaren eller underleverantören, en ledamot i dess förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan eller en person som är behörig att företräda, fatta beslut om eller kontrollera anbudssökanden, anbudsgivaren eller underleverantören genom en lagakraftvunnen dom som framgår av straffregistret dömts till straff för något av de brott som räknas upp i paragrafen. Den upphandlande enheten ska ur anbudsförfarandet utesluta också en anbudssökande eller anbudsgivare som genom ett lagakraftvunnet beslut eller en lagakraftvunnen dom har befunnits ha försummat sin skyldighet att betala skatter eller socialförsäkringsavgifter i Finland eller i etableringslandet. Ovannämnda bestämmelse tillämpas dock inte om anbudssökanden eller anbudsgivaren har betalat skatterna eller socialförsäkringsavgifterna eller ingått en bindande överenskommelse i syfte att betala dem.
Energimyndigheten är skyldig att utesluta en anbudsgivare i vilket skede av konkurrensutsättningen som helst, om det framgår att anbudsgivaren belastas av någon obligatorisk grund för uteslutning på grund av åtgärder som vidtagits eller inte vidtagits antingen före konkurrensutsättning eller under den. I fråga om obligatoriska grunder för uteslutning har Energimyndigheten inte prövningsrätt. De obligatoriska grunderna för uteslutning beskrivs närmare på sidorna 185–189 i regeringens proposition till riksdagen med förslag till lagstiftning om upphandlingsförfarandet (RP 108/2016 rd).
I 81 § i upphandlingslagen föreskrivs det om av prövning beroende grunder för uteslutning, som omfattar bland annat olika insolvenssituationer, försummelse av skatter eller socialförsäkringsavgifter, försummelse av miljö-, social- och arbetsrättsliga skyldigheter, snedvridning av konkurrensen samt vissa andra omständigheter som hänför sig till otillförlitlighet. En del av de av prövning beroende grunderna för uteslutning tillämpas endast på anbudssökande och anbudsgivare och en del också på ledamöter i anbudssökandens eller anbudsgivarens förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan eller personer som är behöriga att företräda, fatta beslut om eller kontrollera anbudssökanden eller anbudsgivaren. En anbudssökande eller anbudsgivare får inte uteslutas ur ett anbudsförfarande om det har gått mer än tre år sedan händelsen. En närmare beskrivning av de av prövning beroende grunderna för uteslutning finns på sidorna 189–195 i regeringens proposition till riksdagen med förslag till lagstiftning om upphandlingsförfarandet (RP 108/2016 rd).
I konkurrensutsättningen är det nödvändigt att säkerställa att vinnaren å ena sidan har förmåga att främja ett havsbaserat vindkraftsprojekt och å andra sidan att rätten att använda havsområdet beviljas en tillförlitlig aktör. De obligatoriska och av prövning beroende grunderna för uteslutning i upphandlingslagen säkerställer en viss miniminivå. Utöver detta behövs det olika kvalitativa kriterier för att säkerställa valet av den anbudsgivare som har det bästa förhållandet mellan pris och kvalitet.
Energimyndigheten har prövningsrätt i fråga om tillämpningen av de av prövning beroende grunderna för uteslutning. Vid prövningen av tillämpningen av dem ska det dock beaktas att förutsättningarna för deltagande i konkurrensutsättningen enligt 7 § är tillräcklig kompetens, erfarenhet och tillförlitlighet och tillräcklig ekonomisk beredskap att främja ett havsbaserat vindkraftsprojekt. Därför kan det inte anses att t.ex. ett företag som är försatt i konkurs eller ett företag vars konkurs är anhängig inte kan uteslutas från konkurrensutsättningen. Vid prövningen av tillämpningen av de av prövning beroende grunderna för uteslutning ska också karaktären hos havsbaserade vindkraftsprojekt beaktas. Enligt detaljmotiveringen till regeringens proposition med förslag till upphandlingslag kan till exempel miljöbrott enligt 48 kap. i strafflagen betraktas som försummelse av sådana miljöskyldigheter som avses i 81 § 1 mom. 5 punkten i upphandlingslagen. Med beaktande av miljökonsekvenserna av utbyggnad av havsbaserad vindkraft kan det anses finnas en låg tröskel för tillämpningen av denna grund för uteslutning.
Bestämmelser om utredning av huruvida grunder för uteslutning föreligger och lämplighetskraven uppfylls finns i 88 § i upphandlingslagen. Enligt 1 mom. i den paragrafen ska den upphandlande enheten innan ett upphandlingskontrakt ingås kräva att den valda anbudsgivaren lämnar in aktuella intyg och utredningar för att utreda huruvida anbudsgivaren berörs av någon sådan obligatorisk grund för uteslutning som avses i 80 § och om den uppfyller de lämplighetskrav som den upphandlande enheten ställer och som avses i 83 §. Enligt 3 mom. kan en upphandlande enhet också när som helst under upphandlingsförfarandet be anbudssökande och anbudsgivare lämna in samtliga eller en del av de utredningar som avses i 1 mom., om det behövs för att säkerställa att förfarandet genomförs på ett korrekt sätt. Koncessionsdirektivet förutsätter inte att bestämmelsen i fråga tillämpas, men den behövs för att förtydliga hur Energimyndigheten får de uppgifter som behövs för tillämpningen av grunderna för uteslutning och vilka uppgifter som är tillräckliga. En närmare redogörelse om utredning av huruvida grunder för uteslutning föreligger och lämplighetskraven uppfylls finns i regeringens proposition RP 108/2016 rd på sidorna 200–203.
Enligt 171 § i upphandlingslagen har vissa upphandlande enheter, som innefattar statliga myndigheter, trots sekretessbestämmelserna rätt att av myndigheter och av dem som sköter offentliga uppdrag få nödvändiga uppgifter om de företag och sammanslutningar som avses i 3 § i företags- och organisationsdatalagen (244/2001) för att utreda om de av prövning beroende uteslutningsgrunder som avses i 81 § 1 mom. föreligger. Enligt detaljmotiveringen till regeringens proposition med förslag till upphandlingslag är det meningen att bestämmelsen ska minska den administrativa bördan både för de anbudsgivare som deltar i upphandling och för de upphandlande enheterna då de nödvändiga myndighetsutredningar som behövs vid offentlig upphandling utan besvär och utan kostnader är direkt tillgängliga för de upphandlande enheterna (RP 108/2016 rd, s. 253).
Vid tillämpningen av grunderna för uteslutning ska den hänvisning till 82 § i upphandlingslagen som föreslås i 26 § beaktas. Med stöd av den paragrafen har anbudsgivaren möjlighet att föreslå avhjälpande åtgärder för att förhindra uteslutning.
Enligt det föreslagna
2 mom.
ska Energimyndigheten ur konkurrensutsättningen utesluta en deltagare vars ägande under tiden för konkurrensutsättningen ändras så att deltagaren inte längre uppfyller förutsättningarna för deltagande i konkurrensutsättningen. Grunden för uteslutning hänför sig till den föreslagna koncernavgränsningen i 7 § 1 mom. samt till 7 § 4 mom., enligt vilket statsrådet genom förordning får utfärda bestämmelser om förutsättningarna för deltagande i konkurrensutsättning och om deltagarens kvalifikationer. Om anbudsgivarens ägarstruktur ändras under tiden för konkurrensutsättningen så att de villkor som föreskrivs i 7 § och ställts för deltagaren genom förordning av statsrådet inte längre uppfylls, ska Energimyndigheten enligt förslaget utesluta anbudsgivaren ur konkurrensutsättningen.
Det föreslås att om fler än ett företag i en i 1 kap. 6 § i bokföringslagen avsedd koncern deltar i en konkurrensutsättning, ska Energimyndigheten utesluta alla dessa företag ur konkurrensutsättningen. Moderföretaget och dess dotterföretag bildar en koncern. Från en koncern får endast ett företag delta i konkurrensutsättningen. Bestämmelser om denna förutsättning för deltagande föreslås i 7 §. Detta lämnar dock frågan öppen om hur det skulle avgöras vilket koncernföretag som har rätt att delta om det var flera som lämnade anbud. På grund av detta föreslås det en särskild bestämmelse om att alla koncernföretag i samma koncern i en sådan situation ska uteslutas ur konkurrensutsättningen.
I
3 mom.
föreslås det att Energimyndigheten kan utesluta en deltagare ur konkurrensutsättningen, om denna har lämnat väsentligt oriktiga uppgifter om omständigheter som är relevanta för konkurrensutsättningen eller har bedrivit förbjudet samarbete. Uppgifterna ska vara både väsentligt oriktiga och relevanta för konkurrensutsättningen för att det ska bli aktuellt med en grund för uteslutning som gäller oriktiga uppgifter. Om uppgifterna inte till sin karaktär är sådana att de att är relevanta med tanke på resultatet av konkurrensutsättningen eller om det är fråga om ett litet fel, finns det ingen grund för uteslutning. Förbjudet samarbete beskrivs i motiveringen till det föreslagna 7 § 3 mom. som gäller förbjudet samarbete. Enligt förslaget har Energimyndigheten prövningsrätt vid uteslutningen, men dess behörighet begränsas dock av förvaltningens rättsprinciper, såsom proportionalitetsprincipen och principen om ändamålsbundenhet (6 § i förvaltningslagen).
Grunderna för uteslutning är till sin karaktär sådana att de inte kan tillämpas enbart före konkurrensutsättningen på samma sätt som urvalskriterier, utan det ska vara möjligt att tillämpa grunderna för uteslutning under hela konkurrensutsättningens tid.
Enligt
4 mom
. ska beslutet om uteslutning få verkställas trots besvär, om inte fullföljdsdomstolen bestämmer något annat. Begäran om omprövning av uteslutningsbeslutet ska dock behandlas innan beslutet om konkurrensutsättningen fattas. Om Energimyndigheten fattar ett beslut om uteslutning före beslutet om resultatet av konkurrensutsättningen, utgör besvär över uteslutningen inte något hinder för beslut om slutresultatet av konkurrensutsättningen. Enligt 122 § 3 mom. 1 punkten i lagen om rättegång i förvaltningsärenden får ett beslut verkställas trots att det inte har vunnit laga kraft, om så föreskrivs i lag. Med stöd av 123 § i den lagen har dock förvaltningsdomstolen under den tid ett besvärsärende är anhängigt möjlighet att förbjuda att beslutet verkställs, förordna att verkställigheten ska avbrytas eller förordna om något annat som gäller verkställigheten av beslutet.
12 §.Skyldighet att underrätta Energimyndigheten om ändringar
. Enligt paragrafen ska den som deltar i en konkurrensutsättning omedelbart underrätta Energimyndigheten om mer än ringa ändringar i deltagarens aktieinnehav, ändringar i motsvarande faktiskt inflytande, ändringar som gäller medlemmar i deltagarens förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan eller personer med representations-, beslutande- eller tillsynsbefogenheter samt andra ändringar som kan påverka konkurrensutsättningen. Om det har skett ändringar i innehavet, uppfyller anbudsgivaren inte nödvändigtvis förutsättningarna för deltagande i konkurrensutsättningen efter ändringen. Bestämmelser om förutsättningarna för deltagande får enligt förslaget utfärdas genom förordning av statsrådet och de kan också gälla faktorer som hänför sig till ägandet. Begreppen mer än ringa förändringar i aktieinnehavet samt motsvarande faktiskt inflytande är motsvarar de som används i 23 §. Begreppen beskrivs i specialmotiveringen till 23 §. Ändringar som gäller förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganets ledamöter eller personerna som är behöriga att företräda, fatta beslut om eller kontrollera anbudsgivaren kan inverka på tillämpningen av de grunder för uteslutning som det föreskrivs om i 11 §. På grund av detta föreslås det att sådana ändringar ska meddelas.
13 §
.
Avbrytande av en konkurrensutsättning.
Enligt förslaget ska Energimyndigheten avbryta konkurrensutsättningen om en miniminivå enligt 5 § 2 mom. 2 punkten har föreskrivits för den utnyttjandeavgift som erbjuds och den nivån inte uppnås. Enligt det nämnda lagrummet får det genom förordning av statsrådet ställas en miniminivå för utnyttjandeavgiften i anbudet så att konkurrensutsättningen inte kan vinnas genom anbud som underskrider den. Om en sådan miniminivå har ställts kan konkurrensutsättningen inte vinnas genom anbud som underskrider miniminivån. Tidpunkten för ett eventuellt avbrytande av konkurrensutsättningen beror på den konkurrensutsättningsmodell som har valts genom förordning av statsrådet.
14 §. Offentlighet
. På grund av det övriga innehållet i paragrafen ingår i
1 mom
. enligt förslaget en nödvändig informativ hänvisning, enligt vilken bestämmelser om anbudens offentlighet finns i offentlighetslagen.
Avvikelse från tillämpningen av offentlighetslagen görs dock så att en part inte har i 11 § 1 mom. i offentlighetslagen avsedd rätt att ta del av uppgifter om en annan anbudsgivares eller statens företagshemligheter. Enligt 11 § 1 mom. i offentlighetslagen, som gäller en parts rätt att ta del av en handling, har den som i ett ärende är sökande eller anför besvär eller någon annan vars rätt, fördel eller skyldighet ärendet gäller (
part
) rätt att hos den myndighet som behandlar eller har behandlat ärendet ta del av en myndighetshandling som kan eller har kunnat påverka behandlingen, även om handlingen inte är offentlig. Med stöd av denna bestämmelse i offentlighetslagen skulle deltagarna i en konkurrensutsättning också kunna få uppgifter om andra anbudsgivares anbud. Detta skulle kunna förvränga prisbildningen i konkurrensutsättningarna, och därför är det nödvändigt att avvika från bestämmelsen. En liknande undantagsbestämmelse finns redan i 11 § 2 mom. 6 punkten i offentlighetslagen, men den gäller endast offentlig upphandling, till vilken konkurrensutsättning av havsbaserad vindkraft inte hör.
Till övriga delar tillämpas offentlighetslagen på anbuden. Anbuden kan innehålla uppgifter som med stöd av 24 § 1 mom. 20 punkten i offentlighetslagen kan betraktas som företagshemligheter också efter att konkurrensutsättningen har avslutats. Beloppen för andra anbud än de vinnande ska betraktas som hemliga också med stöd av 24 § 1 mom. 17 punkten i offentlighetslagen, eftersom information om beloppen i anbuden kan inverka på prisbildningen vid andra motsvarande konkurrensutsättningar av områden för havsbaserad vindkraft och därmed orsaka staten ekonomisk skada. Om alla anbudsgivare i efterhand fick kännedom om varandras anbud, skulle detta kunna påverka anbuden som lämnas in vid kommande konkurrensutsättningar så att konkurrensen försämras. Beloppet i det vinnande anbudet ska dock betraktas som en offentlig uppgift.
I
2 mom.
föreslås att Energimyndigheten dock trots sekretessbestämmelserna efter andra anbudsomgångar än den sista får lämna ut uppgift om beloppet för varje anbud samt i anslutning till anbudsbeloppen uppgift om huruvida anbudsgivaren har beviljats utnyttjanderätt enligt 6 § i lagen om Finlands ekonomiska zon i fråga om havsbaserad vindkraft som åtminstone delvis gäller det område som konkurrensutsätts. Bestämmelsen behövs om det genom förordning av statsrådet föreskrivs att konkurrensutsättningsförfarandet följer en modell med fler än en omgång. Till exempel vid en konkurrensutsättning i två omgångar kan Energimyndigheten enligt förslaget offentliggöra de erbjudna beloppen efter den första omgången, och i den andra omgången kan anbudsgivarna höja sina anbud med hjälp av denna information. I anslutning till varje erbjudet belopp kan Energimyndigheten lämna uppgift om huruvida anbudsgivaren har beviljats utnyttjanderätt enligt lagen om Finlands ekonomiska zon för området som ska konkurrensutsättas för havsbaserad vindkraft. Med stöd av beviljade utnyttjanderätter har det varit möjligt att göra undersökningar. Uppgiften behövs eftersom deltagarna i konkurrensutsättningen kan ha olika informationsunderlag som stöd för att lämna anbud. De som har haft möjlighet att åtminstone delvis undersöka huruvida området i den ekonomiska zonen i fråga lämpar sig för ett havsbaserat vindkraftsprojekt har sannolikt bättre kunskaper för att lämna anbud än de som inte har gjort några undersökningar. Uppgiften om utnyttjanderätten ger inga garantier för att man med stöd av det skulle ha undersökt området, men det är sannolikt att de beviljade samtyckena har utnyttjats för konkurrensutsättningen. Syftet med utjämningen av kunskapsunderlaget är att förbättra möjligheterna att genomföra det vinnande projektet (se närmare avsnitt 4.2.1,
Konkurrens och marknadens funktion).
3 kap.
Utnyttjandetillstånd
15 §. Beviljande av utnyttjandetillstånd.
I paragrafen föreslås bestämmelser om ett utnyttjandetillstånd som ger rätt att utnyttja vindenergi i den ekonomiska zonen och bedriva forskning som avser utnyttjande av vindenergi. Det är fråga om ett tillstånd som statsrådet beviljar med stöd av rätten enligt artikel 56 i FN:s havsrättskonvention att producera energi från vindar inom ett visst område. Området för vilket tillstånd kan beviljas ska ha fastställts genom statsrådets beslut enligt den föreslagna 2 § som gäller val av område. Området är sålunda detsamma som det konkurrensutsatta området. Den som vinner konkurrensutsättningen kan dock ansöka om utnyttjandetillstånd för ett mindre område än det konkurrensutsatta området, men det område som får utnyttjas kan inte i övrigt ändras eller utvidgas. Om byggandet inom ett konkurrensutsatt område för havsbaserad vindkraft i den ekonomiska zonen till exempel förutsätter undersökningar av havsnaturen utanför området, kan utförandet av undersökningar emellertid möjliggöras i utnyttjandetillståndet för ett större område än det som konkurrensutsatts. Inte heller i detta fall ändras det område som får utnyttjas, utan endast det område som får undersökas.
Det föreslås att utnyttjandetillstånd tillämpas på havsbaserad vindkraft i stället för det samtycke som avses i 3 kap. i lagen om Finlands ekonomiska zon. Utnyttjandetillstånd ger ensamrätt endast till att använda området för havsbaserad vindkraft och hindrar alltså inte helt att området används för något annat. Utnyttjandetillstånd innebär inte rätt att bygga, eftersom byggrätt avgörs genom andra tillståndsförfaranden, såsom en vattentillståndsprocess. Utnyttjandetillstånd garanterar sålunda ännu inte en möjlighet att genomföra ett projekt. Utnyttjandetillstånd innebär endast rätt att göra undersökningar i den ekonomiska zonen och möjlighet att ansöka om de tillstånd som behövs för ett havsbaserat vindkraftsprojekt. När tillstånd beviljas krävs inte uppgifter om antalet kraftverk och andra byggnader eller om kraftverkens eller de andra byggnadernas planerade läge eller storlek. Avsikten är att aktören ska utreda möjligheterna att bygga bland annat genom undersökningar av havsbottnen och sedan ansöka om de tillstånd som behövs för byggnader. Utnyttjandetillstånd kan alltså inte anses vara ett tillstånd enligt 2 § 1 mom. 9 punkten i lagen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning (252/2017), eftersom utnyttjandetillståndet inte gäller projekt som avses i 10 punkten i det momentet. Följaktligen kan projektaktören genomföra ett förfarande för miljökonsekvensbedömning först efter att ha fått utnyttjandetillstånd.
Utnyttjandetillstånd ger inte rätt att lägga kablar eller rör. För kablar och rör behövs samtycke enligt 6 § i lagen om Finlands ekonomiska zon. Utnyttjande av vindenergi är både vindkraftsverksamhet och utnyttjande av el från vindkraft till exempel i väteanläggningar.
I paragrafens
1 mom.
föreslås bestämmelser om villkor som alla ska vara uppfyllda för att statsrådet ska bevilja utnyttjandetillstånd till den deltagare i konkurrensutsättningen vars anbud har vunnit konkurrensutsättningen. Om villkoren uppfylls har statsrådet alltså inte prövningsrätt för beviljandet av tillståndet. Statsrådets prövningsrätt gäller beslut enligt 2 § om val av område och konkurrensutsättning av området. När ett visst område för havsbaserad vindkraft har konkurrensutsatts har vinnaren rätt till utnyttjandetillstånd, om vinnaren uppfyller kraven i detta moment.
Enligt den föreslagna paragrafens 1 mom.
1 punkt
ska tillstånd beviljas den som vinner konkurrensutsättningen, om vinnaren har lämnat in tillståndsansökan inom den tid som avses i 16 § och en i 9 § avsedd deltagandesäkerhet är i kraft. Enligt 16 § 1 mom. ska utnyttjandetillstånd sökas senast fyra månader efter att beslutet om konkurrensutsättningen har vunnit laga kraft. Syftet är att säkerställa att om vinnaren inte ansöker om tillstånd inom utsatt tid blir området inte outnyttjat, utan det kan då konkurrensutsättas på nytt. Deltagandesäkerheten ska enligt det föreslagna 9 § 2 mom. vara i kraft tills en säkerhet för främjande av projektet har ställts. Vid beviljandet av utnyttjandetillstånd ska det dessutom kontrolleras att tillståndssökandens deltagandesäkerhet fortfarande är i kraft, och det är en förutsättning för beviljande av tillståndet att det finns en säkerhet som är i kraft.
Med stöd av 1 mom.
2 punkten
är ett annat villkor för beviljande av tillstånd att vinnaren av konkurrensutsättningen har lämnat de uppgifter som behövs för bedömning av ansökan. Tillstånd kan inte beviljas om uppgifterna för bedömning av tillståndsansökan är bristfälliga.
Med stöd av den föreslagna 1 mom.
3 punkten
är ett tredje villkor för att vinnaren av konkurrensutsättningen ska beviljas tillstånd att beviljandet av tillstånd inte bedöms äventyra den nationella säkerheten. Statsrådets prövningsrätt är i den föreslagna bestämmelsen bunden till sådana situationer där beviljande av utnyttjandetillstånd bedöms äventyra den nationella säkerheten. Syftet är att säkerställa att ett företag vars verksamhet kan äventyra den nationella säkerheten inte får utveckla ett projekt i den ekonomiska zonen som är av betydelse för Finlands försvar och övriga säkerhet. Bestämmelsen är särskilt viktig också eftersom Finland inte har likadana befogenheter i den ekonomiska zonen som inom territorialvattnet. Grunden som gäller äventyrande av den nationella säkerheten kan komma i fråga till exempel om det tillståndssökande företaget ägs av en stat som är fientlig gentemot Finland och det finns en stark misstanke om att den är ute efter att orsaka skada. I praktiken grundar sig statsrådets beslutsfattande i ärendet till exempel på utrikesministeriets, försvarsministeriets och skyddspolisens utlåtanden om sökanden.
Begreppet nationell säkerhet har inte entydigt definierats på lagnivå. I 10 § 4 mom. i grundlagen, som gäller skydd för privatlivet, används dock uttrycket ”verksamhet som allvarligt hotar den nationella säkerheten”. Bestämmelsen har fogats till grundlagen genom regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om ändring av 10 § i Finlands grundlag (RP 198/2017 rd). Enligt detaljmotiveringen till 10 § i den propositionen finns uttrycket nationell säkerhet som en grund för begränsning av de mänskliga rättigheterna i Europeiska unionens rättsordning och i internationella konventioner om mänskliga rättigheter. Exempelvis i tolkningen av Europakonventionen har staterna ansetts ha en ganska bred marginal för bedömning av vilken typ av verksamhet som de anser äventyrar den nationella säkerheten (t.ex. Kennedy mot Förenade kungariket, 18.5.2010). Enligt motiveringen är sådana grundläggande samhällsfunktioner centrala med hänsyn till den nationella säkerheten som om de störs eller lamslås i sista hand kan leda till att människors liv eller hälsa äventyras allvarligt. Till dessa hör till exempel el-, kommunikations- och trafiknät och funktioner som upprätthåller livsmedels- och läkemedelsförsörjningen eller den nationella försörjningsberedskapen. Även sådan yttre verksamhet som syftar till eller gör det möjligt att störa det demokratiska samhället och dess institutioner eller lamslå deras verksamhet kan allvarligt hota den nationella säkerheten. Uttrycket ”nationell säkerhet” betyder att den hotfulla verksamhet som avses i bestämmelsen inte i första hand riktar sig mot en viss individ, utan mer allmänt mot samhället och den mänskliga gemenskapen.
En så bred definition som möjligt av begreppet nationell säkerhet behövs för att förändringarna i den säkerhetspolitiska miljön ska kunna beaktas. En bred definition är också motiverad eftersom beslutet fattas av statsrådet. Utnyttjanderätten i fråga om Finlands ekonomiska zon tillkommer finska staten, varför staten i princip har en omfattande prövningsrätt när det gäller på vilka grunder den överlåter rätten till någon annan. Av samma orsak är det skäl att kontrollera att villkoret som gäller nationell säkerhet är uppfyllt först i samband med utnyttjandetillståndet, och inte i den konkurrensutsättning som Energimyndigheten ordnar, även om det skulle vara ändamålsenligt för projektaktörerna att så tidigt som möjligt få visshet om huruvida villkoret gällande den nationella säkerheten uppfylls.
Ett motsvarande hinder för beviljande av tillstånd finns i gruvlagen (621/2011), enligt vilken gruvtillstånd, malmletningstillstånd och guldvaskningstillstånd inte får beviljas om verksamheten bedöms äventyra landets försvar, försörjningsberedskapen, den för samhället nödvändiga infrastrukturens funktion eller något annat jämförbart nationellt säkerhetsintresse (48 § 3 mom. och 46 § 1 mom. 10 punkten). Man kan också jämföra med lagen om tillståndsplikt för vissa fastighetsförvärv (470/2019), enligt vilken en sammanslutning eller fysisk person från en stat utanför EU och EES behöver försvarsministeriets tillstånd för fastighetsförvärv. Enligt 5 § 1 mom. i den lagen beviljas tillstånd för förvärv av en fastighet inte, om förvärvet kan bedömas hota den nationella säkerheten eller försvåra ordnandet av landets försvar, övervakningen och tryggandet av den territoriella integriteten eller säkerställandet av gränsbevakningen, gränssäkerheten eller försörjningsberedskapen.
Enligt 1 mom.
4 punkten
i den föreslagna paragrafen är ett fjärde villkor för beviljande av tillstånd att det inte har framkommit att vinnaren av konkurrensutsättningen lämnat oriktiga eller bristfälliga uppgifter vid konkurrensutsättningen om sådana omständigheter som är väsentliga med tanke på konkurrensutsättningens slutresultat eller att vinnarens förmåga att agera i enlighet med det anbud som lämnats vid konkurrensutsättningen väsentligen har försämrats. Eftersom endast en deltagare kan vinna konkurrensutsättningen och valet av vinnare förutom på basis av priset också görs på basis av kvalitativa faktorer, är det av stor betydelse att de kvalitativa faktorerna är korrekta. Därför ska utnyttjandetillstånd också kunna förvägras, om det ännu efter konkurrensutsättningen framkommer att vinnaren vid konkurrensutsättningen har lämnat felaktiga eller bristfälliga uppgifter om omständigheter som är väsentliga med tanke på konkurrensutsättningens slutresultat. Med felaktiga uppgifter avses uppgifter som inte stämmer överens med fakta vid den tidpunkt då uppgifterna lämnas. Med bristfälliga uppgifter avses att den information som krävts inte har lämnats eller endast har lämnats till en del. En förutsättning är också att uppgifterna till sin natur är sådana att de skulle vara av betydelse för resultatet av konkurrensutsättningen. Det är närmast fråga om olika sådana uppgifter om de kvalitativa faktorerna och förutsättningarna för deltagande som om de hade varit annorlunda skulle innebära att resultatet av konkurrensutsättningen också skulle kunna vara ett annat. Syftet med bestämmelsen är inte att statsrådet ska förnya Energimyndighetens bedömning, utan möjliggöra att utnyttjandetillstånd förvägras i en situation där det först efter konkurrensutsättningen framgår att den vinnande aktören har lämnat felaktiga eller bristfälliga uppgifter som kunde ha lett till att en annan aktör hade vunnit.
Ett ytterligare hinder för beviljande av tillstånd är enligt förslaget att vinnarens förmåga att agera i enlighet med det anbud som lämnats vid konkurrensutsättningen har försämrats väsentligt. Först då utnyttjandetillstånd har beviljats blir de kvalitativa faktorer som erbjudits vid konkurrensutsättningen förpliktande för vinnaren. Syftet med bestämmelsen är att förhindra en situation där en tillståndssökande får utnyttjandetillstånd trots att sökandens verksamhet inte längre uppfyller de faktorer på basis av vilka sökanden har vunnit konkurrensutsättningen, det vill säga framför allt kvalitativa faktorer och förutsättningar för deltagande. En förutsättning för beviljande av utnyttjandetillstånd är att alla villkor enligt 1 mom. uppfylls.
Enligt
2 mom.
kan utnyttjandetillstånd dock inte beviljas en grupp. Om vinnaren av en konkurrensutsättning är en grupp, kan utnyttjandetillstånd endast beviljas ett företag eller en sammanslutning som bildats av alla medlemmar i gruppen. Gruppen ska alltså till exempel bilda ett aktiebolag för att kunna ansöka om utnyttjandetillstånd. Det företag eller den sammanslutning som ansöker om tillståndet får endast bestå av medlemmar i den vinnande gruppen och alla medlemmar i gruppen måste vara med. Kravet är möjligt med stöd av artikel 26.3 i koncessionsdirektivet. Ägarförhållandena i den sammanslutning eller det företag som bildats av gruppens medlemmar ska motsvara det som angetts i anbudet, vilket beror på kravet i 1 mom. 4 punkten.
Enligt
3 mom.
kan ett utnyttjandetillstånd beviljas villkorligt, även om beslutet om resultatet av konkurrensutsättningen inte vunnit laga kraft. Bestämmelsen behövs för att besvär som eventuellt anförts inte ska fördröja projektutvecklingen, om den som vunnit konkurrensutsättningen är villig att ansöka om utnyttjandetillstånd på egen risk. Utvecklingen av ett havsbaserat vindkraftsprojekt tar flera år och den föreslagna modellen innehåller flera olika beslut. Med beaktande av lagprojektets mål för främjande av förnybar energi är det ändamålsenligt att möjliggöra att processen för utnyttjandetillstånd kan framskrida även om ändringssökande i fråga om konkurrensutsättningen pågår. Bestämmelsen innebär i sak att konkurrensutsättningsbeslutet är verkställbart även om besvär har anförts. Enligt 122 § 1 mom. i lagen om rättegång i förvaltningsärenden får ett beslut inte verkställas förrän det har vunnit laga kraft. I 3 mom. i samma paragraf föreskrivs det dock att ett beslut får verkställas trots att det inte har vunnit laga kraft bland annat om så föreskrivs i lag. Ett beslut av Energimyndigheten om resultatet av konkurrensutsättningen har dock inte några självständiga rättsverkningar. Beslutets betydelse är att den som vinner konkurrensutsättningen med anledning av beslutet får rätt att ansöka om statsrådets utnyttjandetillstånd. Sålunda har konkurrensutsättningsbeslutets omedelbara verkställbarhet inga konsekvenser, utan istället föreslås det att utnyttjandetillstånd kan beviljas även om ändring i konkurrensutsättningsbeslutet har sökts. Villkorligheten innebär att utnyttjandetillståndets giltighet ska bindas till det att vinnaren av konkurrensutsättningen förblir densamma trots sökande av ändring. Utnyttjandetillstånd kan dock inte beviljas, om omprövning av beslutet om konkurrensutsättningens resultat har begärts och beslut med anledning av begäran om omprövning inte har fattats. Begäran om omprövning utgör alltså ett hinder för beviljande av utnyttjandetillstånd tills Energimyndigheten har meddelat ett beslut i ärendet.
Bestämmelsen i 122 § 3 mom. i lagen om rättegång i förvaltningsärenden gör det möjligt att i ett beslut om utnyttjandetillstånd bestämma att beslutet är verkställbart trots att ändring har sökts. Bestämmelsen möjliggör verkställande av beslutet bland annat om verkställigheten med hänsyn till ett allmänt intresse inte kan skjutas upp. Enligt 123 § 1 mom. i samma lag kan förvaltningsdomstolen under den tid ett besvärsärende är anhängigt förbjuda att beslutet verkställs, förordna att verkställigheten ska avbrytas eller förordna om något annat som gäller verkställigheten av beslutet. Med stöd av utnyttjandetillståndet är tillståndshavaren direkt berättigad att inleda undersökningar i den ekonomiska zonen. Undersökningar som görs från fartyg och i havsbottnen har tillfälliga, lokala och små konsekvenser. Tillståndshavaren är inte direkt med stöd av utnyttjandetillståndet berättigad att bygga, eftersom byggande förutsätter bland annat vattentillstånd. Sålunda är de direkta konsekvenserna av beviljande av tillstånd i den ekonomiska zonen små och en eventuell ändringssökandes besvär blir inte onödiga på grund av omedelbar verkställighet. Omedelbar verkställighet av utnyttjandetillståndet kan dock ha stor betydelse med tanke på projektets tidsplan eftersom projektutvecklingen tar flera år, men utan den ensamrätt som utnyttjandetillståndet medför kan risken vid långtgående projektutveckling vara alltför stor. Med beaktande av lagens mål om främjande av förnybar energi är det möjligt att anse att omedelbar verkställighet är viktigt med tanke på det allmänna intresset, varför eventuella besvär inte hindrar att undersökningar görs i den ekonomiska zonen och att till exempel förfarandet för miljökonsekvensbedömning därigenom främjas. Också samtycke till forskning enligt 6 § i den gällande lagen om Finlands ekonomiska zon har kunnat verkställas omedelbart.
16 §.Ansökan om utnyttjandetillstånd.
Enligt paragrafens
1 mom.
ska utnyttjandetillstånd sökas senast fyra månader efter att beslutet om konkurrensutsättningen har vunnit laga kraft. Syftet är att säkerställa att om vinnaren inte ansöker om tillstånd inom utsatt tid blir området ändå inte outnyttjat, utan kan då konkurrensutsättas på nytt. Det att beslutet om konkurrensutsättningen inte har vunnit laga kraft utgör dock inget hinder för ansökan om utnyttjandetillstånd. Vinnaren av konkurrensutsättningen har möjlighet att ansöka om utnyttjandetillstånd omedelbart efter att beslutet om konkurrensutsättningen fattats. En redogörelse kring laga kraft finns ovan i specialmotiveringen till 15 §.
Enligt
2 mom.
i den föreslagna paragrafen ska ansökan om utnyttjandetillstånd lämnas till arbets- och näringsministeriet. I egenskap av föredragande ministerium föredrar arbets- och näringsministeriet utnyttjandetillståndet för statsrådet. Ansökan ska innehålla en redogörelse som behövs för att säkerställa att förutsättningarna för beviljande av tillstånd enligt 15 § är uppfyllda samt för att meddela de tillståndsvillkor som avses i 17 §. Enligt
3 mom.
i paragrafen får närmare bestämmelser om den redogörelse som ansökan ska innehålla utfärdas genom förordning av statsrådet.
17 §.Villkor för utnyttjandetillstånd.
I paragrafens
1 mom.
föreslås bestämmelser om de omständigheter som de behövliga villkoren i utnyttjandetillståndet ska gälla. Bestämmelsen i 1 mom.
1 punkten
gäller betalning av den utnyttjandeavgift som erbjudits i det anbud som vunnit konkurrensutsättningen. Särskilda bestämmelser om betalningsskyldigheten finns i 20 §, men utnyttjandetillståndet kan förenas med närmare villkor för betalningen, såsom om betalningssätten och tidsplanen för betalningen.
Bestämmelsen i
2 punkten
i momentet gäller iakttagande av de kvalitativa faktorer som angetts i det anbud som vunnit konkurrensutsättningen. I konkurrensutsättningen baserar sig valet av vinnaren både på den utnyttjandeavgift som erbjudits och olika kvalitativa kriterier, av vilka en del kan vara kriterier för förhandsurval. Utnyttjandetillståndet behöver innehålla villkor för iakttagandet av dessa kriterier, och om det genom förordning föreskrivs om förutsättningar för deltagande i konkurrensutsättningen också för uppfyllandet av dem, för att säkerställa att vinnaren också uppfyller de faktorer på basis av vilka vinnaren har vunnit konkurrensutsättningen. Den som vunnit konkurrensutsättningen ska alltså inte bara under tiden för konkurrensutsättningen kunna uppfylla de kvalitativa faktorer som den erbjudit, utan också när utnyttjandetillstånd söks och efter det att tillståndet har beviljats. En del av villkoren i utnyttjandetillståndet kan vara tidsbundna, till exempel så att skyldigheten endast gäller den tid då ett område för havsbaserad vindkraft utvecklas och bebyggs.
Bestämmelsen i 1 mom.
3 punkten
gäller de tidsfrister som ska iakttas i projektet, andra omständigheter som är relevanta med tanke på projektets framskridande samt rapporteringen om dem. I utnyttjandetillståndet behöver det fastställas åtminstone någon tidsfrist i anslutning till hur projektet framskrider. Syftet är att förhindra att man genom ett utnyttjandetillstånd endast reserverar ett havsområde utan avsikter att genomföra projektutveckling och dessutom vill man med en tidsfrist säkerställa att projektutvecklingen framskrider inom en rimlig tidsplan. Tidsfristerna kan till exempel gälla utförande av undersökningar, ansökande av de tillstånd eller utförande av den miljöbedömning som behövs för projektet samt färdigställande av en havsbaserad vindkraftspark. När tidsfristerna fastställs bör det beaktas att man strävar efter att projektet framskrider också genom en säkerhet för främjande av projektet (18 §). Andra omständigheter som är relevanta med tanke på projektets framskridande samt rapporteringen om dem kan till exempel gälla skyldighet att rapportera hur projektet framskrider redan före utgången av någon tidsfrist.
Momentets
4 punkt
gäller forskning som hänför sig till utnyttjande och lämnande av uppgifter som gäller den. Tillståndet ska förenas med behövliga villkor i anslutning till forskning och omständigheter som ska beaktas där. Om byggande inom ett konkurrensutsatt område till exempel förutsätter undersökningar av havsnaturen utanför området, kan undersökningar genom utnyttjandetillståndet tillåtas inom ett sådant begränsat område utanför det konkurrensutsatta området. Det är dock inte möjligt att utnyttja vindenergi annat än inom det område som statsrådet har valt ut i enlighet med 2 § och som Energimyndigheten har konkurrensutsatt.
Bestämmelsen i 1 mom.
5 punkten
gäller säkerheten för främjande av projektet. Särskilda bestämmelser om säkerheten för främjande av projektet föreslås i 18 §, men utnyttjandetillståndet får vid behov innehålla närmare villkor bland annat i fråga om betalningen av säkerheten.
Bestämmelsen i 1 mom.
6 punkten
gäller andra omständigheter som behövs med tanke på säkerheten eller med tanke på statens rättigheter eller skyldigheter enligt lagen om Finlands ekonomiska zon. Det kan vara nödvändigt att utnyttjandetillståndet förenas med villkor för att säkerställa att FN:s havsrättskonvention iakttas och att det inte uppkommer någon olägenhet eller fara för Finlands säkerhet. Enligt FN:s havsrättskonvention har Finland i sin ekonomiska zon i enlighet med tillämpliga bestämmelser i konventionen till exempel jurisdiktion med avseende på skydd och bevarande av den marina miljön, vilket möjliggör utfärdande av bestämmelser om beaktande av miljön till exempel när det gäller undersökningar som utförs i den ekonomiska zonen. Med tanke på den nationella säkerheten kan det vara nödvändigt med till exempel ett villkor enligt vilket äganderätten till byggnader, konstruktioner och anordningar inom ett område inte får överlåtas separat från utnyttjanderätten till området. Med stöd av den föreslagna punkten kan också andra behövliga villkor ställas, till exempel ett villkor för hur man ska gå till väga i fråga om vrak som påträffas inom området för att säkerställa att artikel 303 i FN:s havsrättskonvention iakttas. Enligt artikel 303 är staterna skyldiga att skydda arkeologiska och historiska föremål som påträffats i havet.
Enligt det föreslagna
2 mom
. ska resultaten av forskning som bedrivits med stöd av utnyttjandetillståndet samt forskningsmaterialet lämnas till arbets- och näringsministeriet. Skyldigheten ska anses behövlig dels med avseende på tillsynen och klarläggandet av de totala konsekvenserna, dels för att det informationsmaterial som forskningsarbetet resulterat i kan samlas in och vid behov utnyttjas om verksamhetsutövaren avstår från projektet och området konkurrensutsätts på nytt. Utgångspunkten är att informationsmaterialet med stöd av offentlighetslagen ska betraktas som offentliga uppgifter. Skyldighet att meddela resultaten av forskningen gäller också om utnyttjandetillståndet inte längre är i kraft, men uppgifterna ännu inte har lämnats.
Enligt
3 mom
. i den föreslagna paragrafen beviljas ett utnyttjandetillstånd för viss tid. Med beaktande av de havsbaserade vindkraftsparkernas livslängd och den långa tid som går till projektutvecklingen är det ändamålsenligt att ett utnyttjandetillstånd gäller flera årtionden. Utnyttjandetillståndets giltighet kan dock begränsas så att tillståndet efter en viss tid gäller endast det område där det havsbaserade vindkraftsprojektet är beläget. Villkoret behövs eftersom projektaktören undersöker området för havsbaserad vindkraft först efter att ha fått utnyttjandetillstånd. Eftersom det vid valet av område ännu inte finns någon närmare information om de exakta förhållandena i områdets botten och andra omständigheter som inverkar på möjligheten att bygga, behöver det område som konkurrensutsätts vara relativt stort. Då är det mera säkert att projektaktören i området finner en tillräcklig yta där det är möjligt att bygga en havsbaserad vindkraftspark som är tillräckligt stor med tanke på ekonomisk lönsamhet och med beaktande av bland annat förhållandena på havsbottnen, isförhållandena, vindförhållandena samt miljöfaktorer. På basis av undersökningarna och en miljökonsekvensbedömning är det sannolikt att ett lämpligt område för byggande kan avgränsas och att aktören kan ansöka om de övriga tillstånd som behövs för projektet i detta område. Det är dock inte ändamålsenligt för staten att utnyttjanderätten under flera årtionden gäller hela det stora havsområde som konkurrensutsattes, om inte hela havsområdet används för det havbaserade vindkraftsprojektet. Med beaktande av detta och behovet av att begränsa antalet föreskrivna samtycken av statsrådet kan det i tillståndet behöva bestämmas att tillståndet efter en viss tid gäller endast det område där byggandet genomförs. Tillståndshavaren har alltså rätt att utnyttja hela området för byggande inom det havsbaserade vindkraftsprojektet om tillståndshavaren så önskar och får de tillstånd som behövs för verksamheten. För den del av området för vilken tillstånd inte söks, föreslås en begränsad giltighetstid för utnyttjandetillståndet. Syftet är att säkerställa att ett område där inget havsbaserat vindkraftsprojekt är beläget vid behov ska kunna utnyttjas för något annat ändamål eller genom beslut av statsrådet kunna konkurrensutsättas på nytt. I beslutet är det i sådana fall skäl att beakta att det mellan de havsbaserade vindkraftsområdena ska finnas ett tillräckligt utrymme som är skäligt med tanke på främjandet av havsbaserad vindkraft.
Enligt 3 mom. kan det i utnyttjandetillståndet dessutom bestämmas att den energi som producerats eller en del av den ska föras in i Finland. Ett sådant villkor kan behövas för att säkerställa att Finland drar nytta av den energi som det havsbaserade vindkraftsprojektet producerar. Om elektricitet eller till exempel väte som produceras inom den ekonomiska zonen förs ut direkt från den ekonomiska zonen till områden utanför Finland kan nyttan av projektet bli liten för Finlands del. Eftersom rätten att utnyttja vindenergi i Finlands ekonomiska zon enligt FN:s havsrättskonvention tillkommer finska staten, har statsrådet om det anser att det behövs möjlighet att ställa villkor som gäller införsel av den producerade energin till Finland. Syftet med bestämmelsen är inte att förhindra utförsel av energi från Finland, utan att bidra till att utnyttjandet av den ekonomiska zonen medför tillräcklig nytta också för Finland.
18 §.Säkerhet för främjande av projektet
. Syftet med säkerheten för främjande av projektet är att säkerställa att projektet faktiskt främjas i tillräcklig takt och att vissa villkor i utnyttjandetillståndet iakttas. Man behöver sträva efter att påskynda projektutvecklingen i synnerhet i början då syftet bara är att undersöka området och det ännu inte är aktuellt att till exempel ansöka om tillstånd. Därför behövs något sätt att säkerställa en aktiv utveckling av projektet. Krav i fråga om projektets framskridande kan också ställas genom att det i tillståndet tas in villkor som gäller tidsfrister. Om säkerställandet av att projektet framskrider skulle vara helt bundet till villkor som gäller tidsfrister i utnyttjandetillståndet, skulle de dock behöva vara exakta och gälla flera faser i projektutvecklingen vilket gör det arbetsdrygt att övervaka hur tidsfristerna iakttas. I en sådan situation måste man också ta ställning till huruvida man i övervakningen av tidsfristerna också borde beakta sådana omständigheter som lett till en försening som innehavaren av utnyttjandestillståndet inte har kunnat påverka. Det är svårt att göra en entydig bedömning av dessa omständigheter. För att undvika omfattande och detaljerade villkor med tidsfrister behövs också något annat sätt att säkerställa att projektet framskrider.
Enligt
1 mom.
i paragrafen ska innehavaren av ett utnyttjandetillstånd inom tre månader från det att beslutet om tillståndet meddelades till förmån för Energimyndigheten lämna en säkerhet för att garantera att det havsbaserade vindkraftsprojektet aktivt utvecklas och att de villkor som gäller kvalitativa faktorer och tidsfrister i utnyttjandetillståndet iakttas. Det är viktigt att säkerställa att de kvalitativa faktorerna uppfylls, eftersom rätten till ett havsbaserat vindkraftsområde avgörs genom konkurrensutsättning och de kvalitativa faktorerna har en stor roll där. Om det väsentligen bryts mot tillståndsvillkor som gäller kvalitativa faktorer, kan utnyttjandetillståndet återkallas. Eftersom det är viktigt att de kvalitativa faktorerna uppfylls, bör det dock finnas ett sätt att säkerställa att de iakttas också i en situation där tillståndet inte återkallas. Säkerhetens belopp ska vara tillräckligt stort för att garantera att tillståndsinnehavaren förbinder sig till att främja projektet på det sätt som bestäms i utnyttjandetillståndet.
Enligt
2 mom.
godkänns som säkerhet proprieborgen, en pantsatt insättning eller en säkerhet som Energimyndigheten på begäran får ta i anspråk. Den som ställer säkerheten ska vara ett sådant kreditinstitut, en sådan försäkringsanstalt eller ett sådant annat yrkesmässigt finansiellt institut som har hemort i en stat som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. De föreslagna bestämmelserna är desamma som bestämmelserna om deltagandesäkerhet i 9 § 2 mom. I specialmotiveringen till det momentet redogörs det för bakgrunden till förslagen.
Säkerheten för främjande av projektet ska gälla tills vindkraftsparken är i planerad drift. Med planerad drift avses detsamma som i den föreslagna 7 §. Om säkerhetens giltighet förlängs, ska förnyandet ske i god tid innan säkerhetens giltighetstid löper ut. På detta sätt säkerställs det att tillsynsmyndigheten Energimyndigheten har tillräckligt med tid för att ingripa i att säkerheten inte förnyas i tid och försäkra sig om att säkerheten inte löper ut.
Enligt det föreslagna
3 mom.
ska säkerheten utökas med ett års mellanrum fram till den tidpunkt som bestämts i utnyttjandetillståndet. Syftet är att säkerheten först är relativt låg, eftersom riskerna för genomförandet av projektet är större i den inledande fasen när området ännu inte har undersökts och behövliga tillstånd inte har erhållits. Sålunda kan innehavaren av utnyttjandetillståndet ännu under de första åren frånträda utnyttjandetillståndet till relativt låga kostnader. Att beloppet av säkerheten för främjande av projektet utökas i takt med att projektet framskrider sporrar sålunda aktören att utföra de undersökningar som är väsentliga med tanke på genomförandet av projektet så snart som möjligt efter att utnyttjandetillståndet beviljats. Det att säkerheten för främjande av projektet utökas i takt med att projektet framskrider sporrar till ett snabbt genomförande av projektet. Närmare bestämmelser om hur säkerheten räknas ut och utökas samt om tidsfristen för förnyande av säkerheten får utfärdas genom förordning av statsrådet.
19 §.Frigörande och realisering av säkerheten för främjande av projektet.
Enligt
1 mom.
i den föreslagna paragrafen ska Energimyndigheten på ansökan frigöra säkerheten när vindkraftsparken är i planerad drift och innehavaren av utnyttjandetillståndet har uppfyllt sina skyldigheter i fråga om kvalitativa faktorer och tidsfrister. Innehavaren av utnyttjandetillståndet ska alltså ansöka om att säkerheten frigörs genom att lämna uppgifter om ibruktagandet av vindkraftsparken. Med planerad drift avses detsamma som i den föreslagna 7 §.
Enligt
2 mom.
har Energimyndigheten rätt att inleda realiseringen av säkerheten om utnyttjandetillståndet har återkallats eller frånträtts. Huvudregeln är sålunda att tillståndshavaren förlorar säkerheten om tillståndshavaren förlorar utnyttjandetillståndet. Ett utnyttjandetillstånd kan för det första gå förlorat om tillståndshavaren själv frånträder tillståndet i enlighet med den föreslagna 25 §. Tillståndsinnehavaren kan gå miste om tillståndet också i en situation som avses i 24 §. Till exempel om tillståndshavaren inte utökar säkerheten för främjande av projektet förlorar tillståndsinnehavaren utnyttjandetillståndet och säkerheten kan realiseras. Likaså kan säkerheten gå förlorad om tillståndshavaren väsentligt bryter mot villkoren i utnyttjandetillståndet. Om det inte är fråga om ett sådant brott mot tillståndsvillkoren som leder till att utnyttjandetillståndet återkallas, har Energimyndigheten dock rätt att inleda realisering av säkerheten helt eller delvis om kvalitativa faktorer i utnyttjandetillståndet eller villkor som gäller tidsfrister har försummats inom projektet och tillståndshavaren i en situation där överträdelsen kan avhjälpas trots uppmaning inte har korrigerat sitt förfarande inom en skälig tidsfrist. Bestämmelsen föreslås eftersom det behöver finnas något sätt att ingripa i överträdelse av tillståndsvillkoren även om utnyttjandetillståndet inte återkallas. Om överträdelsen kan rättas till, ska Energimyndigheten uppmana tillståndshavaren att inom en skälig tid rätta till sitt förfarande. Om det har brutits mot ett villkor som inte kan rättas till, till exempel som gäller användning av byggteknik som minskar byggandets miljökonsekvenser, och överträdelsen upptäcks efter byggandet, kan överträdelsen inte anses möjlig att rätta till och då kan säkerheten realiseras utan uppmaning om korrigering. Med beaktande av de allmänna rättsprinciperna inom förvaltningen, såsom proportionalitetsprincipen, kan säkerheten realiseras endast delvis på grund av en sådan överträdelse.
20 §.Utnyttjandeavgift.
Enligt
1 mom.
i den föreslagna paragrafen är innehavaren av ett utnyttjandetillstånd skyldig att till Energimyndigheten betala en utnyttjandeavgift för rätten att utnyttja vindenergi i den ekonomiska zonen. Utnyttjandeavgiften är den utnyttjandeavgift som angetts i det anbud som vunnit konkurrensutsättningen. Enligt förslaget ska utnyttjandeavgiften utgöra en ersättning för rätten att utnyttja ett visst område inom den ekonomiska zonen för utnyttjande av vindenergi. Avgiftens författningsrättsliga karaktär beskrivs närmare i avsnitt 12.3. I enlighet med det föreslagna 5 § 2 mom. kan det genom förordning av statsrådet föreskrivas om bestämningsgrunderna för den utnyttjandeavgift som anges i anbudet. Skyldighet att betala utnyttjandeavgift föreligger dock inte, om den utnyttjandeavgift som angetts i det vinnande anbudet är noll. Om anbudsgivaren i sitt anbud alltså inte varit beredd att betala någon utnyttjandeavgift alls och har vunnit konkurrensutsättningen på basis av de kvalitativa faktorerna och det inte genom förordning av statsrådet har ställts något minimipris för konkurrensutsättningen, föreligger ingen skyldighet att betala en utnyttjandeavgift. I utnyttjandetillståndet ställs behövliga villkor för utnyttjandeavgiften. Den avgiftsskyldige har alltså rätt att söka ändring i fråga om avgiften genom att överklaga beslutet om utnyttjandetillstånd. Beslut om utnyttjandetillståndet fattas av statsrådet, varför ändring kan sökas genom besvär direkt hos högsta förvaltningsdomstolen.
Enligt
2 mom.
i den föreslagna paragrafen ska Energimyndigheten redovisa utnyttjandeavgiften till staten.
Om avgiften inte betalas senast på förfallodagen, ska det enligt det föreslagna
3 mom.
tas ut årlig dröjsmålsränta på det obetalda beloppet enligt den räntesats som avses i 4 § i räntelagen (633/1982). Enligt huvudregeln i 4 § i räntelagen ska gäldenären vid dröjsmål med betalning av gäld på det försenade beloppet betala en årlig dröjsmålsränta som är sju procentenheter högre än den i 12 § avsedda referensränta som gäller vid tidpunkten i fråga. Enligt 12 § i räntelagen är referensräntan den ränta som Europeiska centralbanken tillämpat vid den sista huvudsakliga refinansieringstransaktionen före den första kalenderdagen i varje halvårsperiod avrundad uppåt till närmast följande halva procentenhet. Avgiften är direkt utsökbar. Bestämmelser om indrivning av avgifter finns i lagen om verkställighet av skatter och avgifter. Avgiften kan alltså drivas in genom utsökning utan att en dom eller ett separat beslut har meddelats om utsökning.
21 §.Ändring av utnyttjandetillstånd.
Enligt
1 mom. 1 punkten
i den föreslagna paragrafen kan villkoren i ett utnyttjandetillstånd ändras om det behövs för att säkerställa att den nationella säkerheten inte äventyras. Den säkerpolitiska miljön kan förändras under den långa giltighetstiden för ett utnyttjandetillstånd, varför det kan vara skäl att ändra villkoren i utnyttjandetillståndet. Villkoren kan till exempel gälla hur tillståndshavaren ska beakta den nationella säkerheten i sin verksamhet. Enligt 1 mom.
2 punkten
kan villkoren i utnyttjandetillståndet ändras om det behövs på grund av en ändring i Europeiska unionens lagstiftning eller i internationella avtalsförpliktelser som gjorts efter det att tillståndet beviljades.
Enligt 1 mom.
3 punkten
kan tillståndet ändras på grund av att verksamhetens yttre förhållanden väsentligt har förändrats efter det att tillståndet beviljades. Det ska vara fråga om yttre förhållanden och vara väsentligt framför allt med avseende på tillståndshavarens rättsskydd. Tröskeln att ändra tillståndet på myndighetens initiativ får inte vara för låg, så att principerna om förutsägbarhet i myndigheternas verksamhet och skydd för berättigade förväntningar uppfylls. Eftersom utnyttjandetillstånd kan beviljas för tiotals år är det emellertid inte möjligt att på förhand exakt fastställa karaktären hos sådana här eventuella väsentliga ändringar. Dessutom är möjligheten att ändra tillståndsvillkoren viktig, eftersom den ekonomiska zonen är ett internationellt område som den nationella regleringen inte fritt kan utsträckas till. Förslagen är förenliga med artikel 43.1 c i koncessionsdirektivet.
Enligt den föreslagna
4 punkten
kan villkoren i tillståndet dessutom ändras på grund av en sådan områdesbegränsning som avses i 17 § 3 mom. En ändring kan behövas för att närmare definiera det område för vilket behövliga tillstånd har erhållits och inom vilket det havsbaserade vindkraftsprojektet byggs och som ska omfattas av hela giltighetstiden för utnyttjandetillståndet. Förslaget är förenligt med artikel 43.1 a i koncessionsdirektivet. Med stöd av det föreslagna
3 mom.
ska beslutet enligt 1 mom. fattas antingen av arbets- och näringsministeriet eller statsrådet.
Vid ändring av tillståndsvillkoren på myndighetsinitiativ ska rättsprinciperna inom förvaltningen enligt förvaltningslagen, i synnerhet proportionalitetsprincipen och principen om skydd för berättigade förväntningar, beaktas. I enlighet med förvaltningslagen ska också tillståndshavaren höras i fråga om planerade ändringar. De författningsrättsliga villkoren för ändring tillståndet behandlas i kapitel 12.2.
Enligt
2 mom.
i den föreslagna paragrafen kan villkoren i ett utnyttjandestillstånd ändras också på ansökan av tillståndshavaren. Det är alltså möjligt att på ansökan ändra tillståndet också av andra skäl än de som följer av 1 mom. Ändringen är dock beroende av prövning. Villkor som gäller uppfyllelse av kvalitativa faktorer får dock ändras endast i situationer som avses i 1 mom. av särskilda skäl. Utnyttjandetillstånd beviljas baserat på en konkurrensutsättning där vinnaren väljs på basis av den erbjudna utnyttjandeavgiften och kvalitativa faktorer. Genom utnyttjandetillståndet blir de kvalitativa faktorerna till behövliga delar förpliktande för att vinnaren också faktiskt ska iaktta de omständigheter som vinsten grundade sig på. Därför ska en ändring av dessa tillståndsvillkor inte vara möjlig annat än i de begränsade situationer som anges i 1 mom., dvs. en grund som gäller den nationella säkerheten, en ändring som skett i Europeiska unionens lagstiftning eller i internationella avtalsförpliktelser, en väsentlig förändring i de yttre förhållandena eller en områdesbegränsning. Dessutom ska det finnas ett särskilt skäl till ändringen. En ändring på denna grund kan komma i fråga till exempel om någon åtgärd som förbättrar miljöns tillstånd och som är förpliktande för tillståndshavaren på grund av en förändring i förhållandena har blivit onödig. Den utnyttjandeavgift som ska betalas kan inte heller ändras, eftersom betalningen av den grundar sig direkt på lag. Området för havsbaserad vindkraft kan inte heller utvidgas genom en ändring i tillståndet, eftersom valet av område baserar sig på ett separat beslut av statsrådet. En ansökan om ändring av tillståndet ska lämnas till arbets- och näringsministeriet.
Med stöd av det föreslagna 3 mom.
fattas ändringsbeslut som hänför sig till den nationella säkerheten av statsrådet och övriga ändringsbeslut av arbets- och näringsministeriet. Beslutet om utnyttjandetillstånd fattas av statsrådet, men ändringar i tillståndet som inte hänför sig till den nationella säkerheten är inte av sådan natur att de skulle förutsätta beslut av statsrådet.
22 §.Överförande av utnyttjandetillstånd.
Enligt
1 mom.
i den föreslagna paragrafen kan statsrådet på ansökan av tillståndshavaren överföra ett utnyttjandetillstånd till ett annat företag eller en annan sammanslutning, om överföringen inte bedöms äventyra den nationella säkerheten och om verksamheten kan fortsätta i enlighet med tillståndsvillkoren och statsrådet inte har några skäl att misstänka att mottagaren av överföringen inte kan iaktta villkoren. Båda dessa villkor ska uppfyllas för att överföringen ska vara möjlig. En överföring är möjlig endast på ansökan av tillståndshavaren.
Den prövning av huruvida kravet i fråga om den nationella säkerheten uppfylls som ingår i
1 punkten
i momentet motsvarar den prövning som ska göras vid beviljande av utnyttjandetillstånd (15 §). Enligt den föreslagna 1 mom.
2 punkten
är en förutsättning för överföring att verksamheten kan fortsätta i enlighet med tillståndsvillkoren och att statsrådet dessutom inte har några skäl att misstänka att den nya tillståndshavaren inte kan iaktta villkoren. Syftet är framför allt att säkerställa att den nya tillståndshavarens verksamhet i tillräcklig utsträckning motsvarar de faktorer på basis av vilka den ursprungliga innehavaren av utnyttjandetillståndet har vunnit konkurrensutsättningen. Annars skulle en aktör kunna vinna konkurrensutsättningen till exempel på basis av kvalitativa faktorer som hänför sig till en aktörens ekonomi eller erfarenhet och sedan överföra det havsbaserade vindkraftsprojektet på ett företag vars ekonomi och erfarenhet inte är på samma nivå som hos vinnaren av konkurrensutsättningen. Vid prövningen av en överföring av ett utnyttjandetillstånd ska statsrådet alltså bland annat granska mottagarens verksamhet ur det perspektivet att denne ska uppfylla de villkor i anslutning till kvalitativa faktorer som angetts i beslutet om utnyttjandetillstånd. Mottagaren av överföringen ska också ha förutsättningar att fortsätta verksamheten på det sätt som förutsätts i beslutet om utnyttjandetillstånd. Om villkoren i 1 mom. uppfylls och det finns någon objektiv orsak till behovet av överföring, ska utgångspunkten vara att tillståndet överförs eftersom möjligheten att överföra tillståndet är central med tanke på erhållande av finansiering för projektet. Vid prövningen av överförbarheten ska dessutom 136 § i upphandlingslagen beaktas, vilken ska tillämpas med stöd av en hänvisningsbestämmelse i den förslagna 26 §.
Enligt det föreslagna
2 mom.
kan tillståndshavaren be statsrådet meddela ett förhandsbeslut i fråga om överföringen. När det är fråga om överlåtelse av affärsverksamhet kan det vara ytterst viktigt för företagen att på förhand säkerställa att de planerade ändringarna inte leder till att utnyttjandetillståndet återkallas. Ansökningar om överföring och om förhandsbeslut lämnas till arbets- och näringsministeriet.
Enligt det föreslagna
3 mom.
ska alla de rättigheter och skyldigheter som ingår i utnyttjandetillståndet och som gäller innehavaren av ett utnyttjandetillstånd enligt den förslagna lagen om havsbaserad vindkraft i den ekonomiska zonen övergå på mottagaren av överföringen genom ett beslut om överföring. Mottagaren är alltså skyldig att iaktta utnyttjandetillståndet och skyldigheterna i fråga om den säkerhet som ställts samt betala utnyttjandeavgiften.
Enligt det föreslagna
4 mom.
får utnyttjandetillstånd inte överföras till företag eller sammanslutningar som ensamma eller tillsammans med sina koncernföretag har minst tre utnyttjandetillstånd för sådana områden för havsbaserad vindkraft i den ekonomiska zonen där en vindkraftspark inte har tagits i planerad drift. Syftet med bestämmelsen överensstämmer med förbudet att delta som föreslås i 7 § 2 mom. Samma begränsning av antalet vindkraftsparker i projektutvecklings- eller byggnadsskedet som gäller den som deltar i konkurrensutsättningen gäller också vid en överföring av utnyttjandetillståndet. Genom bestämmelsen säkerställs det att alltför många pågående projekt inte koncentreras till en enda aktör genom överföring. Ett tillstånd kan inte med anledning av bestämmelsen överföras till exempel till ett bolag som har ett enda pågående projekt, om bolagets koncernföretag har ett annat pågående projekt och ett annat av bolagets koncernföretag har ett tredje pågående projekt.
23 §. Anmälningsskyldighet och skyldighet att lämna uppgifter.
Enligt
1 mom.
i den föreslagna paragrafen ska innehavaren av ett utnyttjandetillstånd omedelbart underrätta arbets- och näringsministeriet om mer än ringa ändringar i innehavarens aktieinnehav samt om ändringar i motsvarande faktiskt inflytande. Med anledning av anmälan ska det övervägas om utnyttjandetillståndet ska återkallas med stöd av 24 §. I praktiken kan förutsättningarna för återkallande bli aktuella om en ändring i aktieinnehavet eller det motsvarande faktiska inflytandet leder till att det finns anledning att misstänka att den nationella säkerheten äventyras eller verksamheten på grund av det nya innehavet inte längre uppfyller villkoren i utnyttjandetillståndet. Den senare situationen kan komma i fråga, om valet av vinnare i konkurrensutsättningen skulle ha påverkats till exempel av faktorer gällande erfarenhet som inte längre uppfylls genom det nya innehavet.
Anmälningsskyldigheten behöver begränsas till att gälla mer än ringa ändringar i aktieinnehavet, eftersom det är möjligt att bedriva kontinuerlig handel med aktierna. Det är dock inte skäl att begränsa tröskeln för anmälan endast till sådana förändringar i innehav som uppfyller definitionen av bestämmande inflytande i 1 kap. 5 § i bokföringslagen. Enligt den paragrafen anses en bokföringsskyldig ha bestämmande inflytande i en annan bokföringsskyldig bland annat om den bokföringsskyldige innehar mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar i målföretaget och denna röstmajoritet grundar sig på ägande, medlemskap, bolagsordningen, bolagsavtalet eller därmed jämförbara stadgar eller något annat avtal.
Också försäljning av en mindre ägarandel, som inte är mer än hälften, kan nämligen leda till att den nationella säkerheten äventyras eller till att det inte längre är möjligt att iaktta tillståndsvillkoren. Tröskeln för anmälan ska vara tillräckligt låg också eftersom på varandra följande ägarbyten tillsammans kan leda till att förutsättningarna för återkallande av tillståndet uppfylls, även om de inte separat orsakar detta. Av ovan nämnda skäl ska ändringar i aktieinnehavet som är större än 10 procent anses som mer än ringa ändringar. Med motsvarande faktiskt inflytande avses sådant inflytande på det företag som innehar tillståndet som baserar sig på annat än aktieinnehav och motsvarar det inflytande som en aktieinnehavsandel på över 10 procent medför. Det kan till exempel vara fråga om ett arrangemang som baserar sig på ett aktieägaravtal genom vilket aktieägaren kan påverka tillståndshavarföretagets beslut med större inflytande än sin ägarandel. Med en ändring av aktieinnehavet på mer än 10 procent innebär att en aktörs ägarandel ändrar med över 10 procent. Det att flera minoritetsägare i börsbolag bedriver handel med en andel på sammanlagt till exempel 12 procent av bolagets aktier ska sålunda inte anses som en sådan ändring som är mer än ringa och omfattas av anmälningsskyldigheten.
Tillståndsinnehavaren kan be statsrådet meddela ett förhandsbeslut om hur en ändring i aktieinnehavet eller det motsvarande faktiska inflytandet påverkar tillståndet. När det är fråga om företagsomstruktureringar och företagsköp kan det vara ytterst viktigt för företagen att på förhand säkerställa att de planerade ändringarna inte leder till att utnyttjandetillståndet återkallas.
Enligt det föreslagna
2 mom.
ska tillståndshavaren lämna riktiga och tillräckliga uppgifter till arbets- och näringsministeriet för prövning som gäller överföring, ändring och återkallande av utnyttjandetillstånd och till Energimyndigheten och Gränsbevakningsväsendet för tillsyn över efterlevnaden av tillståndsbeslutet. Energimyndigheten och Gränsbevakningsväsendet ska med stöd av den föreslagna 27 § övervaka att utnyttjandetillståndet iakttas och har rätt att av tillståndshavaren få behövliga uppgifter för tillsynen. Arbets- och näringsministeriet behöver för sin del uppgifter av tillståndshavaren för ändring av utnyttjandetillståndet enligt 21 §, överföring av tillståndet enligt 22 § och återkallande enligt 24 § i lagförslaget. Dessa beslut fattas av statsrådet på föredragning av arbets- och näringsministeriet, förutom en del ändringsbeslut som fattas av arbets- och näringsministeriet. Med stöd av det föreslagna momentet ska tillståndshavaren till exempel i situationer där ägandet ändras på begäran meddela hur iakttagandet av villkoren i utnyttjandetillståndet säkerställs trots ägarändringen.
24 §.Återkallande av utnyttjandetillstånd
. I den föreslagna paragrafen föreskrivs det om situationer där statsrådet kan eller ska återkalla ett utnyttjandetillstånd. För det första är återkallande enligt
1 mom. 1 punkten
möjligt om tillståndsinnehavaren har brutit mot bestämmelserna i lagen om havsbaserad vindkraft i den ekonomiska zonen eller väsentligt överträtt villkoren i utnyttjandetillståndet och trots uppmaning inte inom skälig tid har rättat till sitt förfarande. Det är fråga om brott mot lagen till exempel om tillståndshavaren har försummat att betala utnyttjandeavgiften. Det kan vara fråga om ett väsentligt brott mot villkoren i utnyttjandetillståndet till exempel om tillståndshavaren inte iakttar de tidsfrister eller villkor som angetts i tillståndet till den del det i dem är fråga om uppfyllelse av urvalskriterierna i konkurrensutsättningen. Villkoret om väsentligt brott mot tillståndsvillkoren är en följd av grundlagsutskottets utlåtandepraxis i fråga om återkallande av tillstånd som behandlas i avsnitt 12.2. Tillståndshavaren ska först ges en skälig tidsfrist för att rätta till sitt förfarande innan tillståndet kan återkallas. Vid prövning av återkallelse ska rättsprinciperna inom förvaltningen enligt förvaltningslagen, i synnerhet proportionalitetsprincipen och principen om skydd för berättigade förväntningar, beaktas.
Enligt den föreslagna
2 punkten
kan statsrådet återkalla ett utnyttjandetillstånd om det bedöms att den nationella säkerheten äventyras. Äventyrande av den nationella säkerheten är enligt förslaget en grund för att utnyttjandetillstånd inte ska beviljas samt för att ändra tillståndet på myndighetens initiativ. På samma grunder ska det också vara möjligt att återkalla ett tillstånd.
Enligt den föreslagna 1 mom.
3 punkten
kan statsrådet återkalla ett utnyttjandetillstånd om tillståndshavaren vid konkurrensutsättningen har lämnat oriktiga eller bristfälliga uppgifter om omständigheter som är väsentliga med tanke på konkurrensutsättningens slutresultat. Möjligheten att få utnyttjandetillstånd avgörs genom konkurrensutsättning. Återkallande ska vara möjligt i en situation där det i efterhand framgår att den vinnande aktören har lämnat felaktiga eller bristfälliga uppgifter som om de varit korrekta skulle ha kunnat leda till att en annan aktör vunnit.
Enligt den föreslagna
4 punkten
kan statsrådet återkalla ett utnyttjandestillstånd om tillståndshavaren olovligt överför tillståndet på ett annat företag eller en annan sammanslutning. Överföring av tillstånd behandlas i motiveringen till den föreslagna 22 §. Ansökan om överföring av tillstånd ska göras hos statsrådet och ett förhandsbeslut om överföringen kan begäras hos statsrådet. På så sätt kan återkallande av tillståndet inte komma som en överraskning för tillståndshavaren.
Enligt den föreslagna
5 punkten
kan statsrådet återkalla ett utnyttjandetillstånd om ingen verksamhet bedrivs med stöd av tillståndet. Bestämmelsen är framför allt avsedd för den havsbaserade vindkraftsparkens driftsfas, om elproduktionen på havet avslutas. Under tiden för projektutvecklingen säkerställs främjandet av projektet med hjälp av en säkerhet, och i utnyttjandetillståndet är det också möjligt att bestämma vissa tidsfrister för projektets framskridande. Syftet är inte att göra det möjligt att återkalla ett tillstånd i en situation där elproduktionen avbryts under en viss tid av en överraskande orsak, utan att göra det möjligt att återkalla tillståndet och få området i annan användning om verksamheten klart har avslutats.
Enligt det föreslagna
2 mom.
ska statsrådet återkalla ett utnyttjandetillstånd, om tillståndshavaren inte ställer en säkerhet för främjande av projektet eller inte utökar säkerheten inom den tid som föreskrivs i 18 § eller trots uppmaning inte rättar till sitt förfarande inom skälig tid. Statsrådet har i detta fall ingen prövningsrätt, utan ska återkalla utnyttjandetillståndet. Genom säkerheten för främjande av projektet och utökningen av den säkerställs det att havsområdet verkligen utnyttjas och inte bara reserveras för användning. Säkerheten för främjande av projektet är en central åtgärd för att säkerställa att tillståndshavaren förbinder sig till att främja projektet. Statsrådet ska sålunda återkalla utnyttjandetillståndet om säkerheten inte ställs eller inte utökas. Tillståndshavaren ska dock före återkallandet ges möjlighet att inom en tid som anses skälig rätta sin försummelse av skyldigheten att ställa eller utöka säkerheten. Det skulle inte vara skäligt att omedelbart återkalla tillståndet om försummelsen till exempel beror på glömska. En särskilt lång tilläggstid för ställande av säkerhet kan dock inte ges.
Till följd av ett återkallande upphör tillståndshavarens rättigheter och skyldigheter i anslutning till utnyttjandetillståndet, om inte något annat föreskrivs eller bestäms i lag eller i beslutet om utnyttjandetillståndet. Till exempel skyldigheten att betala utnyttjandeavgiften och skyldigheten att utöka säkerheten upphör då. Aktören får inte längre undersöka området och kan inte bygga i området även om aktören skulle ha fått behövliga tillstånd för det. Energimyndigheten har rätt att inleda realisering av säkerheten. Statsrådet kan om det så önskar besluta att området konkurrensutsätts på nytt.
Återkallande av tillståndet kan dessutom göras med stöd av den bestämmelse med hänvisning till upphandlingslagen som föreslås i 26 §.
25 §.Frånträde av utnyttjandetillstånd.
Enligt den föreslagna paragrafen kan tillståndshavaren frånträda utnyttjandetillståndet genom att meddela arbets- och näringsministeriet om saken. Meddelandets konsekvenser är desamma som vid ett beslut om återkallande av tillståndet.
4 kap.
Särskilda bestämmelser
26 §.Tillämpning av upphandlingslagen
. I paragrafen föreslås bestämmelser om tillämpning av upphandlingslagen på det föreslagna förfarande som består av konkurrensutsättning och utnyttjandetillstånd. Avsikten är att säkerställa att kraven i EU:s koncessionsdirektiv och rättsmedelsdirektiv uppfylls till den del den föreslagna lagen inte direkt uppfyller dem. Upphandlingslagen gäller både offentlig upphandling och koncessioner. Regleringstekniken i upphandlingslagen är sådan att de bestämmelser som ska tillämpas på koncessioner anges i 116 § i den lagen. I den föreslagna lagen om havsbaserad vindkraft i den ekonomiska zonen tillämpas dock inte alla de bestämmelser som anges i 116 §, eftersom den föreslagna lagen till många delar uppfyller kraven i koncessionsdirektivet och rättsmedelsdirektivet direkt. På grund av upphandlingslagens regleringsteknik talas det dock i många paragrafer i upphandlingslagen om upphandling, även om paragraferna också tillämpas på koncessioner.
Enligt det föreslagna
1 mom.
tillämpas utöver vad som föreskrivs i 2 kap. på förfarandet för konkurrensutsättning 28, 68, 69 och 82 §, 92 § 2–4 mom., 120 och 121 § samt 123 § 1–2 mom. i upphandlingslagen. Vid tillämpningen av paragraferna ska definitionerna i 4 och 5 § i upphandlingslagen beaktas. Utnyttjandetillstånd enligt den föreslagna lagen betraktas som koncession enligt 4 § 5 punkten i upphandlingslagen. I 5 § i upphandlingslagen föreskrivs det om upphandlande enheter, bland annat statliga myndigheter. Således ska Energimyndigheten, arbets- och näringsministeriet och statsrådet betraktas som upphandlande enheter.
Upphandlingslagens 28 § gäller beräkning av det uppskattade värdet av en koncession. Enligt 28 § ska beräkningen av det uppskattade värdet av en koncession grunda sig på den upphandlande enhetens uppskattning av koncessionshavarens omsättning som genererats under kontraktets giltighetstid, exklusive mervärdesskatt. Det uppskattade värdet av en koncession ska beräknas med hjälp av en objektiv metod som ska anges i upphandlingsannonsen, anbudsförfrågan eller andra upphandlingsdokument. Skyldigheten att beräkna det uppskattade värdet härrör från artikel 8.3 i koncessionsdirektivet och gäller i det föreslagna förfarandet Energimyndigheten. I det föreslagna förfarandet motsvarar utnyttjandetillståndet ett upphandlingskontrakt. Man känner inte exakt till dess värde i konkurrensutsättningsskedet, men för att kraven i direktivet ska uppfyllas ska värdet anges med största möjliga noggrannhet, till exempel genom att ange det intervall där värdet kan röra sig.
Upphandlingslagens 68 § gäller innehållet i anbudsförfrågan. Anbudsförfrågan, upphandlingsannonsen, inbjudan till anbudssökandena eller bilagorna till dem ska innehålla beskrivning av föremålet för upphandlingen eller en projektbeskrivning samt andra krav som är kopplade till upphandlingsföremålets typ samt de viktigaste kontraktsvillkoren. Energimyndigheten ska tillämpa paragrafen vid sidan av den föreslagna 4 § om ordnande av konkurrensutsättning. Anbudsgivarna ska känna till de viktigaste villkoren för utnyttjandetillståndet. Statsrådet beslutar dock om utnyttjandetillstånd först efter konkurrensutsättningen. I praktiken ska Energimyndigheten vid konkurrensutsättningen ge anbudsgivarna tillgång till statsrådets tidigare beslut om val av område, de förutsättningar som anges i statsrådsförordningen samt en allmän beskrivning av de bestämmelser som utnyttjandetillståndet kan innehålla.
I upphandlingslagens 69 § anges hur anbudsförfrågan och de övriga upphandlingsdokumenten tillhandahålls anbudssökandena och anbudsgivarna. Genom hänvisningen säkerställs att artikel 34 i koncessionsdirektivet iakttas vid konkurrensutsättningen.
I 82 § i upphandlingslagen föreskrivs det om anbudssökandes och anbudsgivares avhjälpande åtgärder, vilka har samband med de obligatoriska och de av prövning beroende grunderna för uteslutning enligt 80–81 §. Enligt den föreslagna 11 § ska de obligatoriska och de av prövning beroende grunderna för uteslutning i upphandlingslagen tillämpas vid sidan av andra grunder för uteslutning. Energimyndigheten kan i vissa fall utesluta anbudsgivaren från konkurrensutsättningen. Enligt 82 § i upphandlingslagen kan en anbudssökande eller anbudsgivare lägga fram bevis på sin tillförlitlighet trots att en grund för uteslutning enligt 80 eller 81 § föreligger. Om den upphandlande enheten anser att bevisen och tillförlitligheten är tillräckliga, får den inte utesluta anbudsgivaren i fråga ur anbudsförfarandet.
I 92 § 2–4 mom. i upphandlingslagen föreskrivs det att en anbudsgivare för fullgörande av kontraktet får utnyttja andra enheters kapacitet. Enligt 92 § 3 mom. ska den upphandlande enheten kräva att anbudssökanden eller anbudsgivaren byter ut en leverantör vars kapacitet den utnyttjar, om den berörda leverantören är föremål för en obligatorisk grund för uteslutning enligt 80 § eller inte uppfyller lämplighetskraven enligt 83 §. Genom hänvisningen uppfylls kraven i artikel 38.2 och 38.3 i koncessionsdirektivet.
Enligt 120 § i upphandlingslagen ska den upphandlande enheten annonsera om koncessioner enligt 13 kap. på det sätt som föreskrivs i 7 kap. Till följd av hänvisningen ska Energimyndigheten annonsera om konkurrensutsättningsförfarandet i enlighet med 7 kap. i upphandlingslagen. En central skyldighet är att publicera en annons om konkurrensutsättningen i den elektroniska annonseringskanalen HILMA (www.hankintailmoitukset.fi). Från HILMA sänds annonserna vidare för publicering i EU:s databas TED (Tenders Electronic Daily). Energimyndigheten ska sörja för annonseringsskyldigheterna till den del de gäller konkurrensutsättningsförfarandet. Arbets- och näringsministeriet ska med stöd av hänvisningen i det föreslagna
2 mom.
sörja för annonseringsskyldigheterna i anslutning till utnyttjandetillstånd. Genom hänvisningen säkerställs att artiklarna 31–33 samt artikel 37.2 och punkt 4 andra meningen i koncessionsdirektivet iakttas.
I 121 § i upphandlingslagen föreskrivs det om tidsfrister för lämnande av anbud. Genom hänvisningen säkerställs att artikel 39 i koncessionsdirektivet iakttas.
I 123 § 1–2 mom. i upphandlingslagen föreskrivs det om upphandlingsbeslut. I den föreslagna lagen om havsbaserad vindkraft i den ekonomiska zonen motsvarar detta Energimyndighetens beslut enligt 5 § 3 mom. om resultatet av konkurrensutsättningen. I övrigt uppfylls kraven i 123 § 1–2 mom. i upphandlingslagen redan i den föreslagna lagen när den tillämpas tillsammans med förvaltningslagen, men kravet i 123 § 2 mom. i upphandlingslagen ska dessutom iakttas. Enligt det momentet ska det av beslutet eller av de handlingar som hänför sig till beslutet framgå när upphandlingskontraktet kan ingås, om det vid upphandlingen ska iakttas en väntetid som avses i 129 §. Kravet baserar sig på artikel 2a.2 led 4 andra strecksatsen i rättsmedelsdirektivet.
Enligt det föreslagna
2 mom.
tillämpas utöver vad som föreskrivs i 3 kap. på processen för utnyttjandetillstånd och utnyttjandetillståndet vad som i 77 § 2 mom., 117 och 120 §, 129 § 1 mom. samt 136 och 137 § i upphandlingslagen föreskrivs om upphandlingsförfarande, upphandlingskontrakt och koncessioner. Bestämmelser om utnyttjandetillstånd finns i 3 kap. i lagen om havsbaserad vindkraft i den ekonomiska zonen. De nämnda paragraferna i upphandlingslagen ska alltså tillämpas jämsides med 3 kap.
Enligt 77 § 2 mom. i upphandlingslagen ska den upphandlande enheten vid byggentreprenadkontrakt eller sådan tjänsteupphandling som ska tillhandahållas vid en anläggning under direkt tillsyn av den upphandlande enheten senast då fullgörandet av upphandlingskontraktet påbörjas kräva att den valda anbudsgivaren uppger namn på, kontaktuppgifter till och lagliga företrädare för sina underleverantörer som deltar i byggentreprenaderna eller tjänsterna, i den mån de är kända vid den tidpunkten. Kravet grundar sig vad gäller koncessioner på artikel 42.3 i koncessionsdirektivet. Eftersom anbudsgivaren ska lämna dessa uppgifter senast när fullgörandet av upphandlingskontraktet påbörjas gäller skyldigheten arbets- och näringsministeriet.
Enligt 117 § i upphandlingslagen ska kontraktsperioden för en koncession vara tidsbegränsad. Koncessioner som varar längre än fem år får inte ha en längre maximal giltighetstid än den tid inom vilken koncessionshavaren rimligen kan förväntas få tillbaka de investeringar som gjorts för att genomföra byggentreprenaderna eller tillhandahålla tjänsterna och få avkastning på det investerade kapitalet och på de investeringar som gjorts i syfte att nå kontraktsmålen. Bestämmelsen hindrar inte att utnyttjandetillstånd beviljas i princip för en så lång tid att vindkraftverkens uppskattade tekniska livslängd kan utnyttjas helt och hållet, eftersom återbetalningstiden för investeringar i vindkraftsparker är lång. Genom en hänvisning till 117 § i upphandlingslagen säkerställs det att artikel 18 i koncessionsdirektivet iakttas.
Upphandlingslagens 120 § gäller annonsering om koncessioner i enlighet med 7 kap. i upphandlingslagen. Arbets- och näringsministeriet ska fullgöra annonseringsskyldigheterna till den del det är fråga om annonseringsskyldigheter i anslutning till utnyttjandetillstånd.
Med stöd av 129 § 1 mom. i upphandlingslagen får kontrakt vid upphandling som överstiger EU-tröskelvärdet och vid i bilaga E avsedd tjänsteupphandling eller koncession som överstiger det nationella tröskelvärdet ingås tidigast 14 dagar från det att anbudssökanden eller anbudsgivaren har fått eller anses ha fått del av beslutet och besvärsanvisningen (
väntetid
). På grund av hänvisningen kan utnyttjandetillstånd inte beviljas förrän väntetiden för Energimyndighetens beslut om konkurrensutsättning har löpt ut. Kravet på väntetid baserar sig på artikel 2a i rättsmedelsdirektivet.
I 136 § i upphandlingslagen finns bestämmelser om ändring av upphandlingskontrakt under kontraktsperioden. De krav som gäller ändring ska tillämpas utöver vad som i den föreslagna 21 § föreskrivs om ändring av utnyttjandetillstånd och i 22 § om överföring av utnyttjandetillstånd. Till största delen uppfyller de föreslagna bestämmelserna redan kraven i artikel 43 i koncessionsdirektivet. I synnerhet vid överföring av ett utnyttjandestillstånd ska dock 136 § 2 mom. 4 punkten beaktas, med stöd av vilken ett upphandlingskontrakt kan ändras utan ett nytt upphandlingsförfarande bland annat om till följd av att en annan leverantör som uppfyller de kvalitativa lämplighetskrav som ursprungligen fastställts träder helt eller delvis i den ursprungliga avtalspartens ställe som en följd av strukturella arrangemang, företagsköp, fusioner och förändringar i det bestämmande inflytandet eller insolvens, under förutsättning att detta inte medför andra väsentliga ändringar av kontraktet och inte syftar till att kringgå tillämpningen av denna lag. Enligt den föreslagna 22 § är överföring bara möjligt om verksamheten kan fortsätta i enlighet med tillståndsvillkoren och statsrådet inte har några skäl att misstänka att mottagaren av överföringen inte kan iaktta villkoren. Statsrådet ska ha prövningsrätt i fråga om överföringen av utnyttjandetillstånd, men överföring ska vara möjligt, eftersom det också med tanke på samhällets helhetsintresse skulle vara negativt att ett projekt inte kunde fortsätta på grund av företagsomstruktureringar, utan att hela processen måste börja om från början genom konkurrensutsättning av området.
I 137 § i upphandlingslagen finns bestämmelser om uppsägning av upphandlingskontrakt i särskilda situationer. Paragrafen ska tillämpas på ett kompletterande sätt jämsides med den föreslagna 24 § om återkallande av utnyttjandetillstånd. Vad gäller koncessioner grundar sig 137 § i upphandlingslagen på artikel 44 i koncessionsdirektivet.
Enligt det föreslagna
3 mom
. ska på Energimyndigheten tillämpas vad som föreskrivs i 172 § 2 mom. i upphandlingslagen. I 172 § 2 mom. i upphandlingslagen ingår en bestämmelse om skyldigheten att lämna uppgifter, enligt vilken upphandlande enheter och andra myndigheter på begäran ska lämna de uppgifter som behövs för utarbetande av en övervakningsrapport och för statistikföring samt informationsutbyte till arbets- och näringsministeriet.
27 §.Tillsyn.
Enligt
1 mom.
är tillsynsmyndigheter enligt lagen om havsbaserad vindkraft i den ekonomiska zonen Gränsbevakningsväsendet och Energimyndigheten. Gränsbevakningsväsendet övervakar att utnyttjandetillståndet iakttas i den ekonomiska zonen och att verksamhet som kräver utnyttjandetillstånd har ett sådant. Gränsbevakningsväsendet ska ansvara för övervakningen av utnyttjandetillstånd till den del verksamheten fysiskt bedrivs i den ekonomiska zonen. Sådan övervakning inbegriper till exempel forskning som bedrivs med stöd av ett utnyttjandetillstånd. I detta ingår även övervakning av forskningsmetoderna. Till övervakningen hör också huruvida den verksamhet som bedrivs i den ekonomiska zonen, såsom forskning som avser utnyttjande av vindenergi, har utnyttjandetillstånd. Gränsbevakningsväsendet är en ändamålsenlig tillsynsmyndighet, eftersom det har sådan materiel som behövs för övervakningen och eftersom det också övervakar sådan verksamhet som bedrivs med samtycke enligt lagen om Finlands ekonomiska zon. På samma sätt som Gränsbevakningsväsendet med stöd av lagen om Finlands ekonomiska zon övervakar att aktörer som bedriver forskning i den ekonomiska zonen har rätt till det enligt lagen om Finlands ekonomiska zon och att forskningen är förenlig med det beviljade samtycket, övervakar Gränsbevakningsväsendet således också verksamheten enligt den föreslagna lagen om havsbaserad vindkraft i den ekonomiska zonen.
Till övriga delar övervakas efterlevnaden av den föreslagna lagen om havsbaserad vindkraft i den ekonomiska zonen av Energimyndigheten. Detta innebär tillsyn i fråga om sådant som inte fysiskt sker inom den ekonomiska zonen, till exempel tillsyn i anslutning till säkerheter och tillsyn över att tidsfristerna och urvalskriterierna för utnyttjandetillstånd iakttas. I fråga om vissa saker är det inte möjligt att helt och hållet separera övervakningen inom och utanför den ekonomiska zonen från varandra, utan Energimyndigheten och Gränsbevakningsväsendet måste samarbeta. När Energimyndigheten övervakar t.ex. efterlevnaden av sådana tillståndsvillkor där det också krävs observationer inifrån den ekonomiska zonen för att myndigheten ska kunna försäkra sig om efterlevnaden, ska den till denna del kunna begära att Gränsbevakningsväsendet utför en inspektion inom den ekonomiska zonen. Till Energimyndighetens uppgifter hör inte att övervaka andra myndigheter, utan övervakandet av efterlevnaden av den föreslagna lagen omfattar övervakning av dem som deltar i konkurrensutsättningen och över innehavarna av utnyttjandetillstånd.
Enligt
2 mom.
har en gränsbevakningsmyndighet rätt att meddela föreläggande om att verksamhet som kräver utnyttjandetillstånd men bedrivs utan sådant tillstånd omedelbart ska upphöra. Om till exempel forskning eller byggnadsarbeten som hänför sig till ett havsbaserat vindkraftsprojekt utförs utan tillstånd eller utanför det område för vilket utnyttjandetillståndet har beviljats, har Gränsbevakningsväsendet rätt att meddela föreläggande om att verksamheten omedelbart ska upphöra.
Enligt
3 mom.
ska arbets- och näringsministeriet ska underrätta Energimyndigheten och Gränsbevakningsväsendet om beslut om utnyttjandetillstånd, ändringsbeslut enligt 21 §, överföringsbeslut enligt 22 §, återkallande enligt 24 § och frånträde enligt 25 §. Detta behövs för att tillsynsmyndigheterna ska kunna övervaka verksamheten. Informationen behövs också för att Energimyndigheten ska kunna frigöra eller realisera en säkerhet för främjande av ett projekt. Bestämmelser om frigörande och realisering av den finns i 19 §.
28 §.Tillsynsmyndigheternas rätt att få tillträde till fartyg.
Enligt paragrafen har de myndigheter som med stöd av den föreslagna lagen om havsbaserad vindkraft i den ekonomiska zonen eller någon annan lag utövar tillsyn över verksamhet som bedrivs med stöd av ett utnyttjandetillstånd rätt att komma ombord på fartyg som tillståndsinnehavaren använder när fartygen besöker ett tillsynsobjekt. I den ekonomiska zonen övervakas havsbaserade vindkraftsprojekt också av andra myndigheter än Gränsbevakningsväsendet. I synnerhet i byggnads- och driftsskedet för havsbaserade vindkraftverk och eventuella anslutna byggnader och konstruktioner kan det finnas flera myndigheter som utövar tillsyn. Till exempel utövar närings-, trafik- och miljöcentralen tillsyn över vattentillstånd och Säkerhets- och kemikalieverket utövar tillsyn över efterlevnaden av lagen om säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor. Dessa myndigheter har inte den materiel som behövs för att nå den ekonomiska zonen. Därför är det nödvändigt att myndigheterna för tillsynen kan få tillträde till fartyg som tillståndshavaren använder när fartygen även annars är på väg till ett tillsynsobjekt. Det kan till exempel vara fråga om resor som görs för underhåll av havsbaserade vindkraftverk. Enligt 77 § 1 mom. i Gränsbevakningslagen (578/2005) kan Gränsbevakningsväsendet, utöver vad som föreskrivs någon annanstans i lag, på begäran lämna statliga myndigheter handräckning för fullgörande av en lagstadgad tillsynsskyldighet. Gränsbevakningsväsendet kan dessutom med stöd av 2 mom., om vissa villkor uppfylls, ge en annan finsk myndighet assistans också utanför finskt territorium, såsom i Finlands ekonomiska zon. Tillsynsmyndigheterna har således möjlighet att begära handräckning och assistans av Gränsbevakningsväsendet för tillträde till tillsynsobjektet. Gränsbevakningsväsendet har dock prövningsrätt i fråga om lämnande av handräckning och assistans, och en förutsättning för handräckningen eller assistansen är att den inte äventyrar utförandet av andra viktiga uppgifter som enligt lag ska skötas av Gränsbevakningsväsendet. Med beaktande av det potentiella antalet havsbaserade vindkraftverk och deras läge långt från varandra är det dessutom ändamålsenligt att tillsynsmyndigheterna för tillsynen har rätt att få tillträde till och avlägsna sig från tillsynsobjekten också med de fartyg som verksamhetsutövarna använder.
29 §.Inspektionsrätt.
Med inspektion avses att myndigheten själv skaffar utredning på platsen, och inte bara utreder ärendet på basis av skriftligt material genom att utnyttja sin rätt till information. Enligt
1 mom.
har tillsynsmyndigheterna rätt att få tillträde till utrymmen som innehavaren av utnyttjandetillstånd har i sin besittning, om det behövs för den tillsyn som avses i den föreslagna lagen om havsbaserad vindkraft i den ekonomiska zonen, samt utföra inspektioner i utrymmena och vidta andra åtgärder som tillsynen förutsätter. Inspektionerna av utrymmena kan gälla konstruktioner och byggnader i den ekonomiska zonen, framför allt vindkraftverk. Inspektioner av havsbaserade vindkraftverk kan för det första behövas för att säkerställa att de villkor för utnyttjandetillståndet som gäller kvalitativa faktorer uppfylls. Kvalitativa faktorer kan också gälla omständigheter som kräver fysisk verifiering, såsom på ett visst sätt tillverkade delar av havsbaserade vindkraftverk. Också verifiering av att ett havsbaserat vindkraftverk har tagits i bruk kan kräva tillsyn på plats. Inspektioner av utrymmen kan också hänföra sig till tillståndshavarens lokaler på fastlandet när det är nödvändigt att granska tillståndshavarens dokument.
Vid inspektioner ska bestämmelserna i 39 § i förvaltningslagen iakttas. Förfarandet vid inspektioner relaterade till behandling av förvaltningsärenden enligt bestämmelserna i 39 § i förvaltningslagen kan tillsammans med rättsprinciperna i 6 § i förvaltningslagen anses uppfylla de lagstiftade kraven för genomförande av inspektioner. I specialmotiveringen till 39 § i förvaltningslagen (RP 72/2002 rd, s. 104) konstateras det att den föreslagna paragrafen endast gäller sådan inspektion som med stöd av annan lagstiftning hör till myndighetens behörighet och som behövs för att ett visst förvaltningsärende ska kunna utredas eller för att förutsättningarna för ett beslut ska kunna konstateras, men att inspektioner som har karaktären av tillsyn som faller inom myndighetens behörighet däremot också i fortsättningen ska vara beroende av speciallagstiftning. Det är således nödvändigt att till den föreslagna paragrafen foga en hänvisning enligt vilken bestämmelserna i 39 § i förvaltningslagen ska iakttas vid inspektionen.
Tillsynsåtgärder får dock utsträckas till utrymmen som är avsedda för boende av permanent natur endast om det finns anledning att misstänka att ett brott enligt 16 kap. 8 § (ingivande av osant intyg till myndighet) eller 33 kap. 1 § (förfalskning) i strafflagen (39/1889) har begåtts och inspektionen är nödvändig för att utreda de omständigheter som är föremål för inspektionen. Hemfriden har tryggats i 10 § 1 mom. i grundlagen. Enligt 10 § 3 mom. i grundlagen kan det genom lag dock föreskrivas om åtgärder som ingriper i hemfriden och som är nödvändiga för att de grundläggande fri- och rättigheterna ska kunna tryggas eller för att brott ska kunna utredas. Myndighetsinspektioner får företas i utrymmen som omfattas av hemfriden då det finns anledning att misstänka att ett brott har inträffat som kan medföra fängelsestraff. Därför är tillsynsmyndighetens behörighet i fråga om inspektioner begränsad när det är fråga om utrymmen som används för boende av permanent natur.
Inspektion av dokument kan behövas bland annat vid tillsynen över att utnyttjandetillståndet iakttas i fråga om de villkor som har samband med sådana kvalitativa faktorer som har påverkat valet av vinnare vid konkurrensutsättningen. Enligt
2 mom.
har tillsynsmyndigheterna vid en inspektion rätt att omhänderta dokument samt övrigt material från innehavaren av ett utnyttjandetillstånd, om det är nödvändigt för att syftet med inspektionen ska nås. Omhändertagande kan komma i fråga när saken inte kan utredas i samband med inspektionen på det sätt som inspektionen kräver och omhändertagandet av materialet därför är nödvändigt med tanke på uppnåendet av målen för inspektionen. Materialet ska återlämnas så snart det inte längre behövs för inspektionen.
Enligt
3 mom.
ska tillståndsinnehavaren bistå tillsynsmyndigheterna vid inspektionen. Detta innebär att den som är föremål för inspektion ska agera i gott samarbete med den som utför inspektionen och ge allt material som behövs för inspektionen samt de uppgifter och utredningar som behövs för inspektionen.
30 §.Vite
. Om innehavaren av ett utnyttjandetillstånd bryter mot tillståndsvillkoren, kan Energimyndigheten enligt den föreslagna paragrafen förelägga tillståndshavaren att rätta sina överträdelser. Beslutet får förenas med vite. Bestämmelser om vite finns i viteslagen. Syftet med vite är att få den som saken gäller att iaktta förpliktelsen. Vite kan vara en behövlig metod för ingripande i synnerhet för att se till att villkoren i utnyttjandetillståndet iakttas i sådana situationer där det bristfälliga iakttagandet av villkoren fortfarande kan rättas till.
31 §.Rätt att få information.
Enligt paragrafen har Energimyndigheten, arbets- och näringsministeriet och Gränsbevakningsväsendet trots sekretessbestämmelserna på begäran rätt att av myndigheter, dem som sköter offentliga uppdrag och verksamhetsutövare få information som är nödvändig för bedömning av anbud som lämnats vid en konkurrensutsättning, beviljande av utnyttjandetillstånd, säkerställande av att villkoren i ett utnyttjandetillstånd iakttas samt utförande av andra uppgifter enligt lagen om havsbaserad vindkraft i den ekonomiska zonen, om informationen gäller deltagare i en konkurrensutsättning, dem som ansöker om utnyttjandetillstånd, innehavare av utnyttjandetillstånd, mottagare av en överföring av utnyttjandetillstånd, deras ägare samt en eventuell ny ägare av en innehavare av utnyttjandetillstånd för vilken innehavaren av utnyttjandetillståndet har begärt förhandsbeslut i enlighet med 23 § samt verksamhet som bedrivs av nämnda aktörer. Det är framför allt fråga om avvikande från bestämmelserna om sekretess på det sätt som avses i 26 och 29 § i offentlighetslagen.
Energimyndigheten behöver informationen framför allt för bedömningen av anbud, såsom vid tillämpningen av förutsättningarna för deltagande samt kriterierna för förhandsurval och de övriga urvalskriterierna. Sådan information som är nödvändig för Energimyndigheten och som inte till alla delar är offentlig kan vara t.ex. information som gäller ägarna av deltagarna i en konkurrensutsättning eller deltagarnas ekonomiska situation eller deras tillförlitlighet. Det exakta informationsinnehållet beror på vad som senare föreskrivs om förutsättningarna för deltagande (7 §) och de kvalitativa kriterierna (5 §) genom förordning av statsrådet. Energimyndigheten ska också begära information av deltagarna, men det kan vara nödvändigt att samla in en del information också från andra källor.
Av de kvalitativa faktorer som avses i 5 § 1 mom. i den föreslagna lagen är de faktorer som gäller anbudsgivarens ekonomiska situation, erfarenhet, kompetens och övriga förmåga att främja projektet sådana att det för att säkerställa att de uppfylls kan behövas en fullgöranderapport som det föreskrivs om i lagen om Enheten för utredning av grå ekonomi (1207/2010, se även avsnitt 7.4). Bestämmelser om förutsättningarna för deltagande finns i 7 § 1 mom., enligt vilket deltagarna ska ha tillräckligt med kompetens och erfarenhet, vara tillräckligt tillförlitliga samt ha tillräcklig ekonomisk beredskap för att främja ett havsbaserat vindkraftsprojekt. Likaså kan en fullgöranderapport behövas för att kontrollera dessa förutsättningar. För att Energimyndigheten ska kunna bedöma anbudet och huruvida anbudet uppfyller de krav som ställs på det genom förordning måste myndigheten få en helhetsbild av anbudsgivarens ekonomiska situation och tillförlitlighet. Det är ändamålsenligt att genomföra detta med hjälp av en fullgöranderapport.
Dessutom kan Energimyndigheten när den utövar tillsyn enligt den föreslagna 27 § behöva information för att säkerställa att framför allt de villkor i tillståndet som gäller den ekonomiska situationen, kompetensen, erfarenheten och övriga förmågan att främja projektet iakttas. Information om ägarna kan behövas, eftersom ägarens ekonomiska situation, kompetens eller erfarenhet eventuellt kan beaktas vid bedömningen av huruvida de kvalitativa kriterierna uppfylls. Likaså kan t.ex. bedömningen av tillförlitligheten förutsätta att ett projektbolags ägandekedja granskas. På Energimyndighetens rätt att få information tillämpas också 171 § i upphandlingslagen, i enlighet med den föreslagna 11 §.
Arbets- och näringsministeriet behöver få information av Energimyndigheten framför allt för beviljande av utnyttjandetillstånd och för säkerställande av att villkoren i utnyttjandetillstånden iakttas. När ett förslag till utnyttjandetillstånd utarbetas behövs det för det första information för att utarbeta tillståndsvillkor som gäller kvalitativa faktorer. I praktiken är det fråga om information som den vinnande anbudsgivaren lämnat till Energimyndigheten och information som hänför sig till Energimyndighetens bedömning. Arbets- och näringsministeriet kan också av Energimyndigheten behöva få information som gäller anbud för att utveckla lagstiftningen om konkurrensutsättningen i fråga om havsbaserad vindkraft i den ekonomiska zonen.
När utnyttjandetillstånd beviljas kan arbets- och näringsministeriet också behöva information från andra källor än Energimyndigheten. Enligt 15 § 1 mom. 4 punkten i den föreslagna lagen ska statsrådet bevilja utnyttjandetillstånd till den deltagare i en konkurrensutsättning vars anbud har vunnit konkurrensutsättningen, om det bland annat inte har framkommit att vinnaren av konkurrensutsättningen lämnat oriktiga eller bristfälliga uppgifter vid konkurrensutsättningen om sådana omständigheter som är väsentliga med tanke på konkurrensutsättningens slutresultat eller att vinnarens förmåga att agera i enlighet med det anbud som lämnats vid konkurrensutsättningen väsentligen har försämrats. Som det konstaterats i specialmotiveringen till bestämmelsen är syftet inte att statsrådet ska göra om Energimyndighetens bedömning, utan möjliggöra att utnyttjandetillstånd förvägras i en situation där det först efter konkurrensutsättningen framgår att den vinnande aktören har lämnat felaktiga eller bristfälliga uppgifter och att en annan aktör borde ha vunnit. I sådana situationer bör arbets- och näringsministeriet ha möjlighet att kontrollera uppgifternas riktighet. I detta syfte kan arbets- och näringsministeriet begära en fullgöranderapport av Skatteförvaltningen.
Arbets- och näringsministeriet kan också behöva information för att säkerställa att villkoren i utnyttjandetillståndet iakttas. Säkerställande av att villkoren i utnyttjandetillståndet iakttas är nödvändigt vid beredningen av förhandsbeslut enligt 23 § 1 mom., vid prövning av överförande av utnyttjandetillstånd (22 § 1 mom. 2 punkten) och vid prövning av återkallande (24 § 1 mom. 1 punkten). Rätten att få information behövs för att säkerställa att innehavaren av ett utnyttjandetillstånd iakttar de kvalitativa faktorer på basis av vilka innehavaren har vunnit konkurrensutsättningen. Kvalitativa faktorer – som t.ex. kan gälla aktörens ekonomiska situation eller tillförlitlighet – blir bindande för aktören genom utnyttjandetillståndet. Till exempel vid överföring av tillstånd är det nödvändigt att försäkra sig om att tillståndsvillkoren kan iakttas också efter ägarbytet. Detta kan behövas till exempel om ett tillståndsvillkor som gäller kompetens i fråga om havsbaserad vindkraft uppfylls genom ägaren.
Rätten att få information ska vara begränsad till information som gäller deltagare i en konkurrensutsättning, dem som ansöker om utnyttjandetillstånd, innehavare av utnyttjandetillstånd, mottagare av en överföring av utnyttjandetillstånd, deras ägare samt en eventuell ny ägare av en innehavare av utnyttjandetillstånd för vilken innehavaren av utnyttjandetillståndet har begärt förhandsbeslut i enlighet med 23 § samt verksamhet som bedrivs av nämnda aktörer. Den gäller i praktiken företag som främjar havsbaserade vindkraftsprojekt, deras ägare och ägarnas verksamhet. Rätten att få information gäller också ägarna, eftersom även ägandet ska granskas vid konkurrensutsättningen för att åtminstone förutsättningarna för deltagande ska kunna tillämpas. Eftersom kriterierna för konkurrensutsättning delvis blir bindande genom utnyttjandetillståndet måste också ägandet granskas för att tillsyn över utnyttjandetillståndet ska kunna utföras och för att möjligheten att överföra tillståndet och ägarbyten ska kunna bedömas. Beroende på tillståndsvillkoren kan det också vara nödvändigt att granska ägandekedjan på en djupare nivå än den första ägandenivån. Till exempel för att bedöma tillförlitligheten räcker det inte alltid bara med information om ägarna på den första nivån, utan man bör känna till ägandekedjan på ett större djup. Eftersom rätten att få information i praktiken gäller företag och deras verksamhet, kan rätten att få information i fråga om personuppgifter främst gälla namnen på företagets ansvarspersoner och de personbeteckningar som behövs för att identifiera dem. Rätten att få information skulle inte gälla känsliga personuppgifter.
Gränsbevakningsväsendet kan behöva information om innehavaren av ett utnyttjandetillstånd för att utföra sina tillsynsuppgifter.
Enligt
2 mom.
har arbets- och näringsministeriet och statsrådet trots sekretessbestämmelserna på begäran rätt att av myndigheter få information som är nödvändig för sådan bedömning av den nationella säkerheten som avses i den föreslagna lagen och för förhandsbeslut som avses i 23 § 1 mom. Med bedömning av den nationella säkerheten avses bedömning av den nationella säkerheten i enlighet med den föreslagna 15 § 1 mom. 3 punkten, 21 § 1 mom. 1 punkten, 22 § 1 mom. 1 punkten och 24 § 1 mom. 2 punkten. Enligt 23 § 1 mom. kan en tillståndsinnehavare be statsrådet meddela ett förhandsbeslut om hur en ändring i aktieinnehavet eller det motsvarande faktiska inflytandet påverkar tillståndet. Ett förhandsbeslut förutsätter i praktiken att man försäkrar sig om att den nationella säkerheten inte äventyras. För att den nationella säkerheten ska kunna bedömas i ovannämnda situationer bör arbets- och näringsministeriet och statsrådet ha tillräcklig rätt att få information. I praktiken kan bedömningen göras till exempel genom att begära utlåtanden av myndigheter som har kompetens i fråga om den nationella säkerheten.
32 §.Ändringssökande.
Enligt
1 mom.
får omprövning begäras i Energimyndighetens beslut om resultatet av konkurrensutsättningen, om frigörande av en deltagandesäkerhet, om uteslutning av en deltagare ur konkurrensutsättningen och om frigörande av en säkerhet för främjande av projektet. De nämnda besluten får alltså inte överklagas genom besvär. Bestämmelser om omprövningsförfarandet finns i 7 a kap. i förvaltningslagen. Avsikten är för närvarande att begäran om omprövning ska användas i så stor utsträckning som möjligt i ärenden som det lämpar sig för. Endast sådana ärenden för vilka omprövningsförfarandet inte lämpar sig ska lämnas utanför bestämmelserna om omprövningsförfarandet.
RP 230/2014 rd, s. 1.
Enligt
2 mom.
får ett beslut med anledning av en begäran om omprövning som hänför sig till ett ärende som gäller resultatet av en konkurrensutsättning eller uteslutning från konkurrensutsättningen överklagas genom besvär hos marknadsdomstolen. Det är ändamålsenligt att besvären över sådana beslut styrs till marknadsdomstolen, eftersom det föreslagna konkurrensutsättningsförfarandet till många delar motsvarar ett upphandlingsförfarande, och upphandlingsärenden hör till marknadsdomstolens specialkompetensområde. Besvären i fråga ska behandlas skyndsamt i marknadsdomstolen. Detta är nödvändigt för att utvecklingen av havsbaserade vindkraftsprojekt ska fördröjas så lite som möjligt av ändringssökandet. Marknadsdomstolens specialkompetens i upphandlingsärenden stöder också ärendenas skyndsamma behandling. Det är motiverat att besvären i fråga om konkurrensutsättningarna behandlas brådskande, eftersom havsbaserade vindkraftsprojekt är exceptionellt stora projekt som således har en betydande inverkan på ökningen av produktionen av förnybar energi. Å andra sidan är utvecklingstiden för projekten mycket lång i förhållande till tidtabellen för klimatmålen, och ändringssökande kan skjuta upp tidpunkten för när produktionen inleds ytterligare.
Dessutom innehåller 2 mom. en informativ hänvisning enligt vilken bestämmelser om handläggningen av ärenden i marknadsdomstolen finns i lagen om rättegång i marknadsdomstolen (100/2013). I samband med propositionen föreslås ett tillägg till lagen om rättegång i marknadsdomstolen, enligt vilket Marknadsdomstolen handlägger som upphandlingsärenden de ärenden som hör till dess behörighet enligt lagen om havsbaserad vindkraft i den ekonomiska zonen. Enligt 3 kap. 1 § i lagen om rättegång i marknadsdomstolen finns bestämmelser om förberedelsesammanträde samt muntlig förhandling i upphandlingsärenden i 4 kap. 10 och 11 § samt 14 §. Till den del något annat inte bestäms i de lagar som nämns i 1 kap. 3 § i den lagen, ska upphandlingsärenden i övrigt handläggas i marknadsdomstolen på det sätt som föreskrivs i lagen om rättegång i förvaltningsärenden. Enligt propositionen tillämpas således på besvär som styrs till marknadsdomstolen lagen om rättegång i förvaltningsärenden, med undantag för de ovannämnda bestämmelserna om förberedelsesammanträde och muntlig förhandling. Bestämmelserna i 16 kap. i upphandlingslagen ska således inte tillämpas. Rättsmedelsdirektivet ger medlemsstaterna handlingsutrymme när det gäller fastställande av bestämmelser om besvär.
Enligt
3 mom.
får ändring i marknadsdomstolens beslut i ett ärende som avses i 2 mom. sökas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd. Det är ändamålsenligt med besvärstillstånd, eftersom systemet med besvärstillstånd redan används i lagen om rättegång i förvaltningsärenden, enligt vilken marknadsdomstolen ska behandla ärenden enligt det föreslagna 2 mom. Saken kräver dock en särskild bestämmelse. Enligt 107 § 1 mom. i lagen om rättegång i förvaltningsärenden får ett beslut som en regional förvaltningsdomstol har fattat i ett förvaltningsprocessuellt ärende överklagas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen, om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd. Enligt samma moment gäller dock vad som föreskrivs särskilt i fråga om anförande av besvär över andra förvaltningsdomstolars beslut. Enligt 7 kap. 1 § i lagen om rättegång i marknadsdomstolen får dessutom ändring i ett beslut av marknadsdomstolen i ett upphandlingsärende sökas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen på det sätt som bestäms i de lagar som nämns i 1 kap. 2 och 3 §. Det föreslås att det till 3 § i kapitlet i fråga genom denna proposition fogas en hänvisning till lagen om havsbaserad vindkraft i den ekonomiska zonen. Den behövliga bestämmelsen om anförande av besvär hos högsta förvaltningsdomstolen ska för sin del tas in i det föreslagna 32 § 3 mom.
Enligt
4 mom.
i den paragrafen tillämpas i övrigt på sökande av ändring i förvaltningsdomstol vad som föreskrivs i lagen om rättegång i förvaltningsärenden. Övriga beslut är bland annat statsrådets beslut om ett område för havsbaserad vindkraft i den ekonomiska zonen och konkurrensutsättningen av det samt utnyttjandetillståndet och beslut i anslutning till det, såsom beslut om ändring eller återkallande. Vid sökande av ändring i beslut som gäller föreläggande och utdömande av vite tillämpas dock viteslagen.
Möjligheten att överklaga Energimyndighetens, arbets- och näringsministeriets och statsrådets beslut uppfyller också kravet i artikel 45 i koncessionsdirektivet på övervakning av tillämpningen av reglerna för tilldelning av koncessionskontrakt.
33 §.Skadestånd.
I den föreslagna paragrafen föreskrivs det om skyldigheten att ersätta skada för den som genom ett förfarande som strider mot den föreslagna lagen om havsbaserad vindkraft i den ekonomiska zonen, Europeiska unionens lagstiftning eller Världshandelsorganisationens avtal om offentlig upphandling orsakar en anbudsgivare skada. Den föreslagna bestämmelsen baserar sig på artikel 2.1 c i rättsmedelsdirektivet och motsvarar till sitt innehåll 169 § i upphandlingslagen. Upphandlingslagens 169 § har motiverats på sidorna 252–253 i regeringens proposition till riksdagen med förslag till lagstiftning om upphandlingsförfarandet (RP 108/2016 rd).
34 §.Straffbestämmelser.
Enligt den föreslagna
1 mom. 1 punkten
ska den som uppsåtligen eller av oaktsamhet utan ett i 15 § avsett utnyttjandetillstånd som statsrådet beviljat inleder verksamhet som enligt 1 § omfattas av tillämpningsområdet för lagen om havsbaserad vindkraft i den ekonomiska zonen för brott mot lagen om havsbaserad vindkraft i den ekonomiska zonen dömas till böter. Den föreslagna bestämmelsen motsvarar 16 § 1 mom. 1 punkten i lagen om Finlands ekonomiska zon. Den som utnyttjar vindenergi i den ekonomiska zonen eller bedriver forskning som avser utnyttjande av vindenergi utan utnyttjandetillstånd av statsrådet ska alltså dömas till böter. Eftersom det dock enligt den föreslagna 1 § på installering och användning av kablar och rör som hänför sig till utnyttjande av vindenergi samt på sådan forskning i anknytning till dem som utförs utanför ett område för havsbaserad vindkraft i den ekonomiska zonen tillämpas 6 § i lagen om Finlands ekonomiska zon, kräver installering och användning av kablar och rör som hänför sig till utnyttjande av vindenergi inte utnyttjandetillstånd. Det är således inte heller straffbart enligt den föreslagna lagen. Likaså är forskning som hänför sig till dessa kablar och rör utanför ett område för havsbaserad vindkraft i den ekonomiska zonen enligt den föreslagna lagen inte tillståndspliktig, och således inte heller straffbar. Bestämmelser om straffbarhet finns däremot i lagen om Finlands ekonomiska zon.
En förutsättning för straffbarhet är verksamhetens uppsåt eller oaktsamhet. Bestämmelsen behövs för det första eftersom Finland enligt FN:s havsrättskonvention har ensamrätt till exempelvis byggande i Finlands ekonomiska zon och det därför är nödvändigt att säkerställa att rätten inte utövas av en aktör som inte har den. Statsrådets samtycke måste vara en förutsättning för utnyttjandet redan av säkerhetsskäl. För det andra måste utnyttjande utan statsrådets samtycke med tanke på opartiskheten vara kriminaliserat oberoende av om det är fråga om havsbaserad vindkraft eller annan verksamhet som regleras i lagen om Finlands ekonomiska zon.
Enligt 1 mom.
2 punkten
ska den som uppsåtligen eller av oaktsamhet försummar iakttagandet av ett tillståndsvillkor i utnyttjandetillståndet som gäller något annat än kvalitativa faktorer eller tidsfrister för brott mot lagen om havsbaserad vindkraft i den ekonomiska zonen dömas till böter. Bestämmelser om villkoren för utnyttjandetillstånd finns i 17 §. Försummelse av tillståndsvillkoren som gäller tidsfrister och kvalitativa faktorer kriminaliseras inte, eftersom försummelse av dem kan leda till att man förlorar främjandesäkerheten. Enligt det föreslagna 19 § 2 mom. har Energimyndigheten dessutom rätt att inleda realiseringen av säkerheten helt eller delvis om de tillståndsvillkor som gäller kvalitativa faktorer eller tidsfrister har överträtts inom projektet och tillståndshavaren, i en situation där överträdelsen kan rättas till, trots uppmaning inte rättar till sitt förfarande inom skälig tid. Det skulle inte vara ändamålsenligt att kriminalisera försummelser där man kan ingripa i genom att realisera säkerheten. Det skulle däremot inte vara ändamålsenligt ingripa i överträdelse av de villkor i utnyttjandetillståndet som gäller något annat än kvalitativa faktorer eller tidsfrister genom att realisera främjandesäkerheten. Detta beror på att syftet med främjandesäkerheten uttryckligen hänför sig till påskyndandet av projektet och säkerställandet av att konkurrensutsättningen fungerar (se närmare specialmotiveringen till 19 §).
Försummelse att iaktta de övriga villkoren i utnyttjandetillståndet måste dock ha någon konsekvens för tillståndshavaren. Även enligt 16 § i lagen om Finlands ekonomiska zon ska den som uppsåtligen eller av oaktsamhet handlar i strid med villkoren i ett beslut som avses i 6 § (utnyttjanderätt) eller 7 § (samtycke till byggande) dömas till böter för olovlig verksamhet i den ekonomiska zonen. Enligt 24 § i den föreslagna lagen om havsbaserad vindkraft inom den ekonomiska zonen kan ett utnyttjandetillstånd återkallas, om det är fråga om en väsentlig överträdelse av tillståndsvillkoren. Återkallande av tillstånd är dock beroende av prövning. Det är däremot inte möjligt att ålägga en tillståndsinnehavare att rätta till överträdelser av tillståndsvillkoren med stöd av den föreslagna 30 §, om det är fråga om en sådan överträdelse av tillståndsvillkoren som inte längre kan rättas till. Även om kriminalisering ska vara en sistahandsåtgärd för att ingripa är det sannolikt en sanktion som är värre än böter för tillståndshavaren om tillståndet återkallas eller främjandesäkerheten realiseras, eftersom främjandesäkerheter ska utökas och deras belopp därför kan bli relativt högt. Det är motiverat att kriminalisera överträdelser av tillståndsvillkoren för utnyttjandetillstånd, eftersom tillståndsvillkoren med stöd av den föreslagna 17 § kan gälla bl.a. omständigheter som behövs med tanke på säkerheten eller med tanke på statens rättigheter eller skyldigheter enligt lagen om Finlands ekonomiska zon. Dessutom behövs bestämmelsen för att sanktioner för överträdelser av tillståndsvillkoren ska vara så enhetliga som möjligt, oavsett om det är fråga om verksamhet som bedrivs med stöd av ett utnyttjandetillstånd i enlighet med den föreslagna lagen eller verksamhet som bedrivs med stöd av samtycke som getts med stöd av den gällande lagen om Finlands ekonomiska zon.
Enligt 1 mom.
3 punkten
ska för brott mot lagen om havsbaserad vindkraft i den ekonomiska zonen också den dömas till böter som uppsåtligen eller av oaktsamhet försummar den anmälningsskyldighet som anges i 23 § 1 mom. Anmälningsskyldigheten gäller ägarbyten hos innehavaren av ett tillstånd. Anmälningsskyldigheten har stor betydelse, eftersom ägarbyten kan påverka den nationella säkerheten och iakttagandet av tillståndsvillkoren. Försummelse av anmälningsskyldigheten kan leda till att havsbaserad vindkraft i den ekonomiska zonen på grund av ägarbyte bedrivs utan myndigheternas vetskap av en aktör som kan äventyra den nationella säkerheten. Således är det också nödvändigt att kriminalisera försummelse av anmälningsskyldigheten. Målet är att säkerställa att den nationella säkerheten tillgodoses och att de tillståndsvillkor som hänför sig till ägande iakttas.
Enligt
2 mom.
ska det för en försummelse av iakttagandet av ett tillståndsvillkor i utnyttjandetillståndet som gäller något annat än kvalitativa faktorer eller tidsfrister eller försummelse av anmälningsskyldigheten dock inte dömas till straff, om gärningen, med hänsyn till dess menlighet och skadlighet samt andra omständigheter som har samband med den, som helhet bedömd är ringa.
35 §.Ikraftträdande.
I paragrafen föreslås bestämmelser om lagens ikraftträdande. Det föreslås att lagen träder i kraft den 1 januari 2025.