1
Nuläge
1.1
Avbytarserviceförmåner för lantbruksföretagare
Enligt lagen om avbytarservice för lantbruksföretagare (1231/1996) har en lantbruksföretagare som bedriver husdjursproduktion som huvudsyssla rätt till 26 dagar semester per år. En förutsättning för att få avbytarservice är att lantbruksföretagaren i regel omfattas av den så kallade obligatoriska LFöPL-försäkringen enligt lagen om pension för lantbruksföretagare (1280/2006), att det är fråga om ett mikroföretag eller ett litet eller medelstort företag och att husdjursproduktionen omfattar minst sex sådana husdjursenheter som fastställts genom förordning. Vid tidpunkten för avbytartjänsten kan lantbruksföretagaren inte få vissa pensioner som utgör hinder, det får inte vara ett företag som har svårigheter eller ett företag som har ett obetalt återbetalningskrav utfärdat av kommissionen.
En lantbruksföretagare som bedriver husdjursproduktion har rätt till vikariehjälp då han eller hon av en tillfällig orsak som föreskrivs i lagen inte har möjlighet att sköta de nödvändiga göromål som hör till skötseln av företaget. Grunderna för vikariehjälp är
– arbetsoförmåga som föranletts av sjukdom eller olycksfall,
– medicinsk rehabilitering enligt läkarordination eller lag,
– verksamhet som avser att bevara arbetsförmågan,
– vård och rehabilitering av ett sjukt barn,
– graviditet och förlossning samt vård av barn och adoptivbarn,
– vård av ett barn som inte har fyllt 3 år,
– beväringstjänst och civiltjänst samt repetitionsövningar och kompletterande tjänstgöring,
– anhörigs död och begravning samt
– organisering av företagsverksamheten.
I lagen fastställs maximitiden för vikariehjälpen i fråga om respektive grund.
I lagen och förordningen ingår bestämmelser om hur avbytardagarnas längd bestäms.
Semestern är avgiftsfri och av den som får vikariehjälp tas det ut en timavgift för vikariehjälpen. Avgiften för vikariehjälpen består av en grunddel på tre euro samt en inkomstrelaterad del, som bestäms enligt FöPL-arbetsinkomsten för den som får vikariehjälp. När timavgiften bestäms divideras arbetsinkomsten med 5400. I vissa fall påverkas avgiftens storlek av det på vilken grund vikariehjälpen har fåtts. Om vikariehjälp lämnas på grund av moderskapspenning, tas avgiften ut sänkt med 50 procent. Om den som får vikariehjälp har löne- eller företagarinkomst på grund av arbete utanför gården, tas avgiften ut förhöjd med 50 procent. Samma gäller om grunden för vikariehjälp är vård av ett barn som inte fyllt 3 år. För vikariehjälp på grund av organisering av företagsverksamheten tas en fast avgift ut per timme, dvs. 13,50 euro per timme enligt nivån 2016. Understödd avgiftsbelagd avbytarhjälp kan lämnas lantbruksföretagare som har rätt till semester. Tjänstens maximala omfattning är 120 timmar per kalenderår. År 2016 är avgiften 13,75 euro per timme. Avbytarhjälp kan också lämnas enligt den så kallade principen om full ersättning. Avgiften för tjänsten är 35 euro per timme 2016.
1.2
Avbytarserviceförmåner för pälsdjursuppfödare
Enligt lagen om avbytarservice för pälsdjursuppfödare (1264/2009) ordnas för pälsdjursuppfödare avbytarservice för semester avgiftsfritt och extraledighet mot en avgift inom ramen för ett anslag som anvisas i statsbudgeten. Villkor för avbytarservice är att pälsdjursuppfödaren har haft i lagen om pension för företagare (1272/2006) avsedd så kallad obligatorisk försäkring i minst fyra månader, att det är fråga om ett litet eller medelstort företag och att pälsfarmen omfattar minst sex djurenheter. Vid tidpunkten för avbytartjänsten kan pälsdjursuppfödaren inte få vissa pensioner som utgör hinder, det får inte vara ett företag som har svårigheter eller ett företag som har ett obetalt återbetalningskrav utfärdat av kommissionen. Social- och hälsovårdsministeriet fastställer kalenderårsvis maximiantalet semesterdagar och extraledighetstimmar per pälsdjursuppfödare. År 2016 är den maximala semestern 18 dagar och extraledigheten 120 timmar. Avbytarservice som lämnas för semester är avgiftsfri, men för extraledighet tas det ut en avgift som 2016 är 6,50 euro per timme.
1.3
Vikariehjälp för renskötare
Enligt lagen om vikariehjälp för renskötare (1238/2014) ersätts kostnaderna för den vikariehjälp som renskötaren själv ordnat inom ramen för ett anslag i statsbudgeten i enlighet med den lagen. Ett villkor är att renskötaren ensam eller tillsammans med en person under 18 år som är släkt med renskötaren i rakt nedstigande led och som varaktigt lever i renskötarens hushåll äger minst 50 i 5 § i renskötsellagen (848/1990) avsedda inräknade renar. Dessutom krävs det att renskötaren är skyldig att teckna en försäkring enligt 10 § i lagen om pension för lantbruksföretagare och att han eller hon antingen har en sådan försäkring eller har lämnat in ansökan om en sådan försäkring. Vid verkställigheten av lagen tillämpas dessutom kommissionens förordning (EU) nr 702/2014 genom vilken vissa kategorier av stöd inom jordbruks- och skogsbrukssektorn och i landsbygdsområden förklaras förenliga med den inre marknaden enligt artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (gruppundantagsförordningen för jordbrukssektorn). En renskötare kan få vikariehjälp om behovet av vikariehjälp orsakats av renskötarens arbetsoförmåga till följd av sjukdom eller olycksfall. Vid tidpunkten för vikariehjälpen kan renskötaren inte få vissa pensioner som utgör hinder. Social- och hälsovårdsministeriet fastställer det maximala antalet timmar vikariehjälp för respektive renskötare under ett kalenderår. År 2016 är det maximala antalet 170 timmar.
1.4
Verkställigheten av avbytarservice
Den allmänna ledningen, styrningen och övervakningen av avbytarservicen ankommer på social- och hälsovårdsministeriet. Ansvaret för verkställigheten av serviceverksamheten ankommer på Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt (LPA).
När det gäller renskötarnas vikariehjälp söks hjälpen hos LPA och LPA betalar ersättningen för vikariehjälpen. Renskötaren skaffar själv vikariehjälpen av en serviceproducent som är införd i förskottsuppbördsregistret.
När det gäller avbytarservice för lantbruksföretagare och pälsdjursuppfödare sköter LPA bl.a. ordnandet av den lokala förvaltningen. LPA ska i första hand ordna den lokala förvaltningen med hjälp av uppdragsavtal som LPA ingår med kommunerna. Den lokala enheten ska ordna avbytarservice för lantbruksföretagare och pälsdjursuppfödare inom dess verksamhetsområde. Den lokala enheten beslutar om lämnande av avbytarservice, om ersättningen för avbytartjänst som en företagare själv ordnar och om uppbörd av kundavgifter. Omprövning av den lokala enhetens beslut kan begäras hos LPA. Ändring i beslut av LPA får sökas genom besvär hos förvaltningsdomstolen.
Den lokala enheten kan ordna service genom att anlita avbytare som är i dess tjänst eller köpa tjänster av en offentlig eller privat serviceproducent. På de lokala enheternas personal i arbetsavtalsförhållande tillämpas det allmänna kommunala tjänste- och arbetskollektivavtalet. Det innehåller specialföreskrifter om avbytare som gäller bland annat ordinarie arbetstid, mer- och övertidsarbete, beredskap, fritid per vecka och dygnsvila, inplacering av arbetstiden samt ersättning för resekostnader.
Lantbruksföretagare och pälsdjursuppfödare har rätt att välja huruvida de på sin gård använder avbytarservice som den lokala enheten ordnar eller om företagarna själva ordnar avbytartjänst, varvid den lokala enheten betalar ersättning till tjänsteproducenten för de kostnader som avbytartjänsten orsakar. Avbytarservice som den lokala enheten ordnar är förenad med vissa begränsningar som syftar till att säkerställa att avbytararbetet kan genomföras så kostnadseffektivt som möjligt. Merparten av lantbruksföretagarna (91 %) använder numera avbytarservice som den lokala enheten ordnar. Majoriteten av pälsdjursuppfödarna (88 %) ordnar själva avbytartjänst.
1.5
Finansiering
LPA ersätter de lokala enheterna för de nettokostnader som avbytarservice enligt lagen om avbytarservice för lantbruksföretagare och lagen om avbytarservice för pälsdjursuppfödare orsakar och som med avseende på en ändamålsenlig skötsel av verksamheten kan anses nödvändiga. Sådana kostnader är bland annat kostnaderna för avbytarnas lön och kompletterande fackutbildning, kostnaderna för avbytarservice som den lokala enheten köpt, ersättningar för själv ordnad avbytartjänst samt skadestånd som anknyter till skötseln av uppgifter enligt lagen.
I fråga om avbytarservice för lantbruksföretagare betalas ersättningen av ett anslag i statsbudgeten. LPA ersätter de lokala enheterna för kostnaderna för avbytarservice för pälsdjursuppfödare inom ramen för ett tvåårigt överföringsanslag som anvisats i statsbudgeten. LPA betalar ersättning till serviceproducenten enligt systemet med vikariehjälp för renskötare inom ramen för ett tvåårigt överföringsanslag som anvisats i statsbudgeten.
För kostnaderna för lokalförvaltningen får de lokala enheterna av LPA en statlig ersättning som bestäms på kalkylmässiga grunder och som betalas av ett fast anslag i statsbudgeten. Anslaget fördelas mellan de lokala enheterna i regel enligt antalet avbytta dagar inom respektive lokal enhets verksamhetsområde.
LPA betalas en skälig ersättning av statens medel för de förvaltningskostnader som skötseln av avbytaruppgiften orsakat.
1.6
Bedömning av nuläget
Genom lag om ändring av lagen om avbytarservice för lantbruksföretagare (1663/2015) och lag om ändring av lagen om avbytarservice för pälsdjursuppfödare (1664/2015) harmoniserades de finländska avbytarsystemen för lantbruksföretagare och pälsdjursuppfödare med Europeiska unionens lagstiftning. Genom lagändringarna eftersträvades också årliga kostnadsinbesparingar på 20 miljoner euro i enlighet med statsminister Sipiläs regeringsprogram. Lagändringarna trädde i kraft den 1 januari 2016.
Vikariehjälpen för renskötare blev bestående från början av 2015 och anpassades till Europeiska unionens lagstiftning.
1.6.1
Reformen av arbetspensionssystemet
Reformen av arbetspensionssystemet träder i kraft den 1 januari 2017. Målet med reformen är bl.a. att höja den genomsnittliga åldern för pensionering och förlänga arbetskarriären. Genom reformen ändras arbetspensionsförmånerna. I arbetspensionslagarna införs bl.a. en ny partiell förtida ålderspension i stället för deltidspension samt arbetslivspension som en ny pensionsform. Arbetslivspensionen innebär att en person som under sitt arbetsliv har arbetat länge, minst 38 år, i ett arbete som är ansträngande och slitsamt kan gå i pension före den lägsta åldern för ålderspension. Arbetslivspensionen kan beviljas 63-åringar som har nedsatt arbetsförmåga, men som inte uppfyller kriterierna för full invalidpension.
För närvarande krävs det för avbytarservice enligt lagen om avbytarservice för lantbruksföretagare i regel att lantbruksföretagaren inte får full invalidpension som beviljats tills vidare eller rehabiliteringsstöd som motsvarar full invalidpension enligt någon av de lagar som nämns i 3 § i lagen om pension för arbetstagare (395/2006) eller olycksfallspension som avses i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar (459/2015) eller lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar (873/2015), och som har beviljats på grund av att arbetsförmågan är nedsatt med minst 60 procent, eller motsvarande ersättning enligt trafikförsäkringslagen (279/1959).
Pälsdjursuppfödare och renskötare får inte vid tidpunkten för avbytartjänsten få full invalidpension som beviljats tills vidare enligt en lag som nämns i 3 § i lagen om pension för arbetstagare (395/2006) eller rehabiliteringsstöd som motsvarar full invalidpension.
1.6.2
Arbetsledning och säkerheten i arbete för avbytaren
Enligt 2 kap. 3 § i arbetsavtalslagen (55/2001) ska arbetsgivaren sörja för arbetarskyddet i syfte att skydda arbetstagarna mot olycksfall och hälsorisker enligt vad som bestäms i arbetarskyddslagen (738/2002). I 2 kap. i arbetarskyddslagen föreskrivs det om arbetsgivarens allmänna skyldigheter. Arbetsgivaren är skyldig att genom nödvändiga åtgärder sörja för arbetstagarnas säkerhet och hälsa i arbetet. I detta syfte ska arbetsgivaren beakta omständigheter som hänför sig till arbetet, arbetsförhållandena och arbetsmiljön i övrigt samt till arbetstagarens personliga förutsättningar. Arbetsgivaren ska dessutom fortgående ge akt på arbetsmiljön, arbetsklimatet och säkerheten hos arbetssätten. Arbetsgivaren ska också ge akt på de vidtagna åtgärdernas inverkan på säkerheten och hälsan i arbetet. Arbetsgivaren är skyldig att utreda, identifiera och bedöma riskerna i arbetet. Arbetarskyddslagen fastställer arbetsgivarens skyldighet att ge arbetstagarna undervisning och handledning och tillhandahålla arbetstagarna personlig skyddsutrustning, hjälpmedel och andra anordningar. Med tanke på arbetarskyddet är utgångspunkten att arbetsgivaren ska vara medveten om de fysiska och mentala riskerna och olägenheterna i sin verksamhet.
Också arbetstagaren har skyldigheter när det gäller arbetarskyddet. Enligt 3 kap. 2 § i arbetsavtalslagen ska arbetstagaren iaktta den försiktighet och aktsamhet som arbetsuppgifterna och arbetsförhållandena förutsätter samt med till buds stående medel sörja för såväl sin egen som de andra arbetstagarnas säkerhet på arbetsplatsen. Dessutom ska arbetstagaren till arbetsgivaren anmäla sådana fel och brister i konstruktioner, maskiner, anordningar samt arbets- och skyddsredskap som han eller hon observerat och som kan medföra risk för olycksfall eller sjukdom.
Enligt den gällande förordningen om avbytarservice för lantbruksföretagare (1333/1996) ska lantbruksföretagaren och den lokala enheten samarbeta för att verkställa arbetarskyddet i avbytararbetet. Dessutom ska en lantbruksföretagare innan han eller hon börjar sin semester sörja för att gårdsbruksenheten jämte de maskiner och anläggningar som behövs i avbytararbetet uppfyller de krav som skyddet i arbete ställer samt ge avbytaren anvisningar om användningen av maskinerna och anläggningarna.
Då den lokala enheten ordnar avbytarservice ankommer de skyldigheter som hänför sig till arbetstagarens arbetarskydd på den lokala enheten eller i köptjänstsituationer på någon annan arbetsgivare för avbytaren. I praktiken har enskilda fall förekommit där det i säkerheten i arbetet inom ett lantbruksföretag har konstaterats brister som inverkar på avbytararbetet och som inte har avhjälpts trots den lokala enhetens uppmaning. Bristerna i säkerheten i arbetet har t.ex. kunnat gälla användningen av maskiner och anläggningar, fysisk belastning eller hot som riktats mot avbytaren samt underlåtande att anmäla sjukdomar som kan smitta från djur till människa. Det har också förekommit situationer där lantbruksföretagaren inte har gett sitt samtycke till sådana besök på gården som hänfört sig till arbetarskydd.
I praktiken har enstaka situationer förekommit där den lokala enheten har vägrat ordna avbytarservice med hänvisning till brister i säkerheten i arbete inom lantbruksföretaget. Lantbruksföretagaren kan i en sådan situation föra saken till domstol och kräva skadestånd. Den lokala enheten kan bli straffrättsligt ansvarig eller skadeståndsskyldig om den inte kan övervaka och säkerställa avbytarnas säkerhet i arbetet vid lantbruksföretaget. De ersättningar som den lokala enheten ska betala kan vara mycket stora, och i framtiden kan det uppkomma fler sådana situationer om inte den lokala enhetens tillsynsskyldigheter- och rättigheter i fråga om arbetarskyddet klarläggs.
Då en lokal enhet ordnar avbytarservice är det fortfarande den lokala enheten som har arbetsgivarens arbetsledarrätt, och i köptjänstsituationer någon annan arbetsgivare för avbytaren. En representant för den lokala enheten, eller i en köptjänstsituation en annan arbetsgivare för avbytaren, kan därför behöva besöka gården i situationer som hänför sig till arbetsledning. Behovet av besök kan uppkomma vid planeringen av avbytarservicen, t.ex. då det ska fastställas när en avbytardag ska inledas eller avslutas eller då avbytarens uppgifter ska bestämmas. Också andra omständigheter som hänför sig till arbetsledningen och ordnandet av avbytarservicen, t.ex. faktorer som gäller avbytarens yrkesskicklighet, kan innebära att det behövs besök på lantbruksföretaget under tiden för den avbytarservice som ordnas av den lokala enheten.
I praktiken har det förekommit några situationer där en lantbruksföretagare har vägrat låta kommunens representant besöka avbytaren på gården i arbetsledningsärenden. Arbetsgivaren bör dock ha möjlighet att förverkliga sin arbetsledningsrätt.
3
Propositionens konsekvenser
3.1
Ekonomiska konsekvenser
Kraven på arbetarskydd inom avbytarverksamhet som ordnas av en lokal enhet beräknas minska antalet avbytardagar och skadeståndsyrkanden. Denna precisering av bestämmelserna beräknas medföra en årlig inbesparing på 250 000 euro. Till övriga delar har propositionen inga ekonomiska konsekvenser.
3.2
Konsekvenser för myndigheternas verksamhet
I en lokal enhet ska det finnas en ansvarsperson som förordnats att svara för förvaltningsuppgifterna samt ett nödvändigt antal andra anställda för arbetslednings- och byråuppgifter. År 2015 hade de lokala enheterna tillsammans under 300 förvaltningsanställda.
Då gränserna för den lokala enhetens och lantbruksföretagarens eller pälsdjursuppfödarens ansvar vid avbytarservice som ordnas av en lokal enhet klarläggs, klarläggs sådana situationer där tillhandahållandet av servicen och avbytarens säkerhet i arbetet står i konflikt med varandra.
Med tanke på säkerheten i arbete är utgångspunkten att arbetsgivaren bör vara medveten om sina arbetstagares fysiska och mentala risker och olägenheter. Arbetsgivaren bör ha möjlighet att sörja för avbytarens säkerhet och hälsa i avbytararbetet. Den lokala enheten föreslås i fortsättningen ha möjlighet att vägra ordna avbytarservice i en situation där arbetsgivaren inte tillåts besöka gården med anledning av ledningen av arbetet eller säkerheten i arbetet eller om förhållandena på lantbruksföretaget inte uppfyller de krav som ställs på säkerheten i arbetet. Detta förbättrar avbytarnas säkerhet i arbetet och minskar därigenom de lokala enheternas skadeståndsrisk och risk att bli straffrättsligt ansvariga när det gäller arbetssäkerhetsförseelser.
3.3
Konsekvenser för serviceanvändarna
År 2015 fanns det sammanlagt cirka 19 800 lantbruksföretagare som var berättigade till semester och antalet avbytta semesterdagar var cirka 506 700. Vikariehjälp utnyttjades av cirka 7 800 lantbruksföretagare och antalet vikariehjälpsdagar var cirka 330 600. Mest avbytarservice användes på grund av arbetsoförmåga. På denna grund användes avbytarservice av cirka 5 900 lantbruksföretagare. Antalet lantbruksföretagare som utnyttjade understödd avgiftsbelagd avbytarhjälp var cirka 10 300 och antalet avbytartjänstdagar cirka 95 300. Antalet som utnyttjade så kallad helt och hållet avgiftsbelagd avbytarhjälp var cirka 600 och antalet avbytartjänstdagar cirka 3 500.
Semester för pälsdjursuppfödare utnyttjades av cirka 630 pälsdjursuppfödare och extraledighet av cirka 420 pälsdjursuppfödare år 2015.
År 2015 utnyttjades vikariehjälp för renskötare av 122 renskötare och i medeltal 110 timmar per renskötare.
Lantbruksföretagarens och pälsdjursuppfödarens ansvar för avbytarens säkerhet i arbetet klarläggs och syns också tydligare för företagaren. Om lantbruksföretagarens eller pälsdjursuppfödaren inte kan sköta sina arbetarskyddsskyldigheter tillsammans med den lokala enheten, har han eller hon emellertid möjlighet att övergå till avbytarservice som han eller hon själv ordnar.
3.4
Konsekvenser för avbytarna
År 2015 hade de lokala enheterna cirka 3 500 avbytare i arbetsavtalsförhållande som var i kraft till vidare, och av dem arbetade över hälften på deltid. Under 2015 fanns det cirka 6 700 avbytare i arbetsavtalsförhållande för viss tid. Dessutom har de lokala enheterna 2015 köpt avbytarservice av ca 500 avbytarserviceproducenter.
År 2015 producerades själv ordnad avbytarservice enligt lagen om avbytarservice för lantbruksföretagare av cirka 370 yrkesutövare och dessutom av cirka 270 andra företag eller sammanslutningar som producerar avbytarservice. Dessutom producerades själv ordnad avbytartjänst av cirka 1 120 personer i arbetsavtalsförhållande till lantbruksföretagare.
Avbytarnas säkerhet i arbetet förbättras när den lokala enheten inte har skyldighet att ordna avbytarservice för en gård som inte kan sörja för avbytarens arbetssäkerhet. Detta förmodas också bidra till att öka avbytarnas välbefinnande i arbetet och arbetsmotivation.
4
Beredningen av propositionen
4.1
Beredningsskeden
Propositionen bereddes som tjänsteuppdrag vid social- och hälsovårdsministeriet i samarbete med sakkunniga från LPA. Vid beredningen beaktades riksdagens uttalande (RSv 108/2015 rd - RP 112/2015 rd) till den del det gällde en utredning av de behörighetsfrågor som hänför sig till tillsyn över arbetarskyddet och en uppdatering av bestämmelserna om avbytarnas säkerhet i arbetet och tillsynen över den så att de är på den nivå som arbetarskyddslagstiftningen kräver.
Saken behandlades i delegationen för kommunal ekonomi och kommunalförvaltning den 25 augusti 2016.
4.2
Remissyttranden och hur de har beaktats
Yttranden om utkastet till proposition begärdes av jord- och skogsbruksministeriet, arbets- och näringsministeriet, finansministeriet, Maa- ja metsätaloustuottajain Keskusliitto MTK ry, Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt, Finlands kommunförbund, Finlands Pälsdjursuppfödares Förbund rf, Svenska lantbruksproducenternas centralförbund SLC r.f, Kommunala arbetsmarknadsverket, Lantbruksavbytarna rf, Sametinget, Suomen Porosaamelaiset ry och Renbeteslagsföreningen. Det kom in 26 yttranden om utkastet till proposition. Utöver de begärda utlåtandena kom det in utlåtanden från kommuner, städer, avbytarenheter och fackorganisationer.
I utlåtandena tog man i regel ställning till bestämmelserna om säkerheten i arbete och arbetsledning och ansåg enhälligt det viktigt att de sätts i kraft. Avbytarlagstiftningen och arbetarskyddslagstiftningen upplevs för närvarande som motstridiga och arbetsgivaren kan inte alltid genomföra besök som gäller arbetsledningen eller övervaka sina arbetstagares säkerhet i arbetet på gården.
I en del av utlåtandena önskades en precisering i paragraferna om avbytarens säkerhet i arbetet och arbetsledningen så att avbytarnas arbetarskyddsfullmäktige ges möjlighet att göra gårdsbesök. Dessutom önskades det att man i propositionen preciserar huruvida gårdsbesöken ska anmälas på förhand, vem som tolkar eller bedömer säkerheten i arbete eller en risk på gården och hur betydande brist i säkerheten i arbete det ska vara fråga om för att avbytarservice ska kunna vägras, lantbruksföretagarens möjligheter att avhjälpa bristerna, möjligheten att använda avbytarservice som lantbruksföretagaren ordnar själv under den tid då den lokala enheten har grundad anledning att inte tillhandahålla tjänsten samt vägran att ordna tjänsten för viss tid eller tills vidare. Till dessa delar har motiveringen till propositionen preciserats och förtydligats. Till övriga delar understödde man i utlåtandena att arbetslivspension blir en förmån som utgör hinder för avbytarservice. I utlåtandena understöddes förslaget om att pälsdjursuppfödarna ska få komplettera och ändra tiden för semestern två månader före den tidpunkt för inledande av semestern som de meddelat i sin semesteransökan. I några utlåtanden föreslogs det att den lokala enhetens skyldighet att ordna avbytarservice skulle begränsas så att avbytarservice inte skulle ordnas under nattarbete enligt arbetstidslagen eller för uppgifter som avviker från det normala produktionssättet.