1.1  Lagen om civilpersoners deltagande i krishantering

Lagens rubrik 

I den gällande lagens rubrik används uttrycket ”civilpersonal”. ”Personal” är ett kollektivt begrepp med vilket avses personalen i en viss organisation. Finland har sänt enskilda personer till olika civila krishanteringsuppdrag, och tillsammans bildar de då i allmänhet inte ett tydligt, separat kollektiv. Det föreslås därmed att lagens rubrik ändras så att där används begreppet ”civilpersoner” i stället för ”civilpersonal”. 

1 kap. Allmänna bestämmelser

1 §.Lagens syfte. Enligt den gällande paragrafen är syftet med den gällande lagen knutet till målet med Finlands deltagande i internationell krishantering. Det föreslås att de mål som nämns i paragrafen ändras så att de tydligare än för närvarande beskriver målen med Finlands civila krishantering på det sätt som de beskrivs i den nationella strategin för civil krishantering från 2014. 

Enligt den gällande 1 punkten i paragrafen är målen att förebygga och begränsa konflikter, avhjälpa de skador de åstadkommit och återställa ett fungerande samhälle. Det föreslås att punkten ändras så att den tydligare beskriver kärnuppgifterna i den civila krishanteringen. De är, utöver att förebygga och begränsa konflikter, att skapa och återställa rättsstaten och andra centrala samhällsfunktioner, upprätthålla fred och stabilitet samt genomföra andra med dessa jämförbara åtgärder.  

I den gällande 2 punkten avses med lindrande av skadeverkningarna av storolyckor och naturkatastrofer i synnerhet internationell räddningsverksamhet. I målen för den civila krishanteringen på nationell nivå och EU-nivå ingår inte lindrande av skadeverkningarna av storolyckor och naturkatastrofer. Därför föreslås det att den verksamhet som nämns i 2 punkten stryks i lagen. Detta innebär dock inte att stödet för centrala samhällsfunktioner i det mottagande landet inte kan innefatta t.ex. utvecklande av systemet för landets räddningsverksamhet som en del av den civila krishanteringen. 

Enligt den gällande 3 punkten är syftet med lagen att stödja Finlands deltagande i internationell krishantering för att utveckla Europeiska unionens och internationella organisationers krishanteringsberedskap. Syftet med lagen ska också vara att utveckla Finlands nationella krishanteringsberedskap. Därför föreslås ett tillägg om detta i punkten och innehållet i den föreslås bli flyttat till 2 punkten.  

I 3 punkten föreslås bestämmelser enligt vilka lagens syfte ska vara att stödja Finlands deltagande i internationell krishantering i undantagsfall för att lindra skadeverkningarna av andra omfattande störningar och katastrofer. Genom detta tillägg vill man förbereda sig på att det i framtiden är möjligt att i undantagsfall använda sig av civila krishanteringsinsatser också i de nämnda åtgärderna. Exempelvis i EU:s globala strategi från 2016 ingår riktlinjer enligt vilka civila krishanteringsinsatser kan användas som en del av den internationella responsen vid naturkatastrofer och pandemisituationer, när dessa situationer kan leda till omfattande instabilitet i samhället. Medel för civil krishantering kan användas för en uppgift som formellt är t.ex. räddningstjänst, men som samtidigt kan klassificeras som civil krishantering. 

2 §.Lagens tillämpningsområde. I 2 § 1 mom. 1 och 3 punkten görs de ändringar som ändringen av lagens rubrik medför.  

I 1 mom. 2 punkten avses med nationell beredskap beredskapen för civil krishantering i Finland. Bestämmelser om beredskapen för internationell räddningsverksamhet i Finland föreslås i lagen om Räddningsinstitutet, och de ändringar som behövs ingår i lagförslag 2 i propositionen.  

I 1 mom. föreslås en ny 4 punkt, enligt vilken det i lagen föreskrivs om Krishanteringscentret. För närvarande finns bestämmelserna om Krishanteringscentret i lagen om Räddningsinstitutet. Eftersom det föreslås att Krishanteringscentret avskiljs från Räddningsinstitutet, är den allmänna författningen om civilpersoners deltagande i krishantering den mest naturliga platsen för bestämmelserna om Krishanteringscentret. Genom lagförslag 2 i propositionen görs de behövliga ändringarna i lagen om Räddningsinstitutet.  

Enligt den första meningen i det gällande 2 mom. i paragrafen gäller lagen humanitärt bistånd enligt 49 § i den redan nu upphävda räddningslagen (468/2003), dvs. sådant internationellt bistånd vid räddningsinsatser som avses i 38 § i den gällande räddningslagen. Enligt de föreslagna ändringarna i 1 § ska lagen inte tillämpas i sin helhet på sådant bistånd.  

Enligt det nya 4 mom. som 2017 infördes i 38 § i räddningslagen finns bestämmelser om anställningsförhållandet och ställningen i biståndsverksamheten för den finländska personal som deltar i lämnande av bistånd vid räddningsinsatser i lagen om civil krishantering. Det föreslås att 2 § 2 mom. i lagen om civil krishantering ändras på motsvarande sätt så att lagen om civil krishantering, med undantag av vad som föreskrivs i 6 a—6 d §, tillämpas med stöd av 38 § i räddningslagen på anställningsförhållandet och ställningen i biståndsverksamheten för den finländska personal som deltar i lämnande av bistånd vid räddningsinsatser. Tillämpliga blir därmed lagens 2 kap., med undantag av 6 a—6 d §, och 3 kap. (expertregistret). I momentet ingår också en informativ hänvisning om att bestämmelser om nationell beredskap för lämnande av bistånd enligt 38 § i räddningslagen finns i lagen om Räddningsinstitutet.  

Finländska räddningsformationer är underställda det mottagande landets räddningsledare i räddningsverksamhet i enlighet med räddningslagen och de har inte någon självständig behörighet när de lämnar bistånd vid insatser. Vid bistånd vid räddningsinsatser används inte maktmedel eller maktmedelsredskap. Bestämmelserna om befogenheter, rätt att bära maktmedelsredskap och rätt att använda maktmedel samt maktmedelsredskap och användning av maktmedel och nödvärn i 6 a—6 d § i lagen om civil krishantering tillämpas därmed inte på personer som deltar i internationell räddningsverksamhet. 

I paragrafen föreslås ett nytt 3 mom., i vilket införs tillämpningsbestämmelserna i andra meningen i 2 mom. i den gällande lagen. 

2 a §.Definitioner. I paragrafen föreskrivs om de definitioner av make, barn, familjemedlem och medföljande familjemedlem som behövs för bestämmelserna om bostads-, utbildnings- och dagvårdsersättning (14 a—c §). Definitionerna är till innehållet likadana som i 2 § i lagen om ersättningar inom utrikesrepresentationen och definitionerna i 3 § i lagen om skadeersättningar vid statliga tjänsteresor.  

I paragrafen ingår också definitionen av sekretariatsuppgifter. Med sekretariatsuppgifter avses ett uppdrag inom Europeiska unionen eller en internationell organisation som är placerat i en stat som hör till Europeiska unionen eller Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA) eller som är placerat vid högkvarteret för en internationell organisation som finns inom ett område som till sina säkerhetsförhållanden motsvarar dessa, vid en ständig representation som är placerad vid högkvarteret eller vid ett högkvartersliknande verksamhetsställe som utför en särskild självständig uppgift. Sekretariatsuppgifter finns inom de nämnda områdena vid EU:s och internationella organisationers högkvarter samt verksamhetsställen som t.ex. kontoret för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter (ODIHR) i Polen eller Natos center för strategisk kommunikation i Lettland. Sekretariatsuppgifterna är i regel lednings-, sakkunnig- eller stöduppgifter som har inverkan på hela organisationens verksamhet eller i större utsträckning än inom ett fältverksamhetsområde eller där man arbetar med uppgifter som förmedlar kontakt mellan organisationens ledning och organisationens fältverksamhet. För Finlands del är de viktigaste sekretariatsuppgifterna krävande uppgifter på strategisk nivå.  

Uppgifter som inte är sekretariatsuppgifter kallas i denna proposition för fältuppgifter. Med fältuppgifter avses operations- eller delegationsuppgifter inom EU eller en internationell organisation, såsom uppgifter vid EU-representationen och vid EU:s särskilda representanters kontor. Delegationsuppgifter vid EU-representationen och EU:s särskilda representanters kontor inom EU eller EFTA:s område eller vid huvudkvarteren för internationella organisationer inom områden som till sina säkerhetsförhållanden motsvarar dessa anses emellertid vara sekretariatsuppgifter. Fältuppgifterna är i regel lednings-, sakkunnig- eller stöduppgifter inom EU:s eller en internationell organisations operativa civila krishanteringsverksamhet inom ett krisområde eller dess närområde. 

Uttrycket ”internationell organisation” i paragrafen ska inte tolkas snävt i detta sammanhang att omfatta enbart de traditionella mellanstatliga organisationerna. Uttrycket kan i detta sammanhang anses betyda också t.ex. organisationer som stater inrättat tillsammans med medborgarorganisationer eller andra icke-statliga organisationer som lyder under lagstiftningen i en viss stat. 

3 §.Ansvarsområden. I 3 § 1 mom. görs den ändring som ändringen av lagens rubrik medför.  

Enligt lagen om ändring av 1 § i lagen om statsrådet (767/2013) ändrades sisäasiainministeriö till sisäministeriö i lagens finska språkdräkt. På samma sätt ändrades i lagen om ändring av 1 och 13 § i lagen om statsrådet (837/2017) ulkoasiainministeriö till ulkoministeriö. Det förslås att den finska språkdräkten ändras på motsvarande sätt i 1 och 2 mom. Detta medför inga ändringar i den svenska språkdräkten.  

Enligt 2 mom. behandlar inrikesministeriet ärenden som gäller bistånd genom räddningsväsendet med stöd av den nuvarande 38 § i räddningslagen. Det förslås att bestämmelsen upphävs, eftersom syftet är att lagen om civil krishantering inte som helhet ska gälla lämnande av sådant bistånd, utan endast delvis ska tillämpas på den internationella räddningsverksamheten.  

4 §.Nationell beredskap. I 4 § 1 och 3 punkten görs den ändring som ändringen av lagens rubrik medför. I paragrafens 1, 4 och 5 punkt görs språkliga ändringar.  

För tydlighetens skull föreslås det att 2 punkten blir 3 punkt och 3 punkten 2 punkt. Bestämmelsen om Räddningsinstitutets uppgift att svara för forsknings- och utvecklingsverksamheten inom den nationella beredskapen i 2 § 2 mom. i lagen om Räddningsinstitutet föreslås bli flyttad till en ny 4 punkt. Enligt den nationella strategin för civil krishantering ska forsknings- och utvecklingsverksamheten (1) stöda utbildningen i civil krishantering och en planmässig utveckling av Finlands beredskap ur ett helhetsperspektiv och (2) nationellt förverkliga en nätverksbaserad och högklassig forskning som (3) i sin problematik förenar forsknings- och utvecklingsverksamheten och på så sätt ökar möjligheterna att utveckla nya verksamhetsformer och innovationer. Enligt strategin ska forskningsverksamheten svara för en bedömning av effektfullheten och kvaliteten i fråga om Finlands beredskap, i synnerhet när det gäller utbildningen och rekryteringen.  

Enligt förslaget till ny 5 punkt ska det i den nationella beredskapen ingå samordnande inom olika förvaltningsområden av de frågor som avses i 1—4 punkten i stället för samordnade av förberedelserna av dem. Inrikesministeriet har inte samordnat förberedelserna av ärendena, utan själva ärendena. 

4 a §.Krishanteringscentret. I paragrafen föreskrivs om Krishanteringscentrets administrativa ställning och uppgifter. Krishanteringscentret överförs administrativt från Räddningsinstitutet till inrikesministeriets räkenskapsverk. Krishanteringscentret ska inte vara en avdelning eller enhet vid inrikesministeriet, utan ett center som verkar i anslutning till ministeriet. Som modell för de föreslagna bestämmelserna har närmast använts bestämmelserna om Olycksutredningscentralen i lagen om säkerhetsutredning av olyckor och vissa andra händelser (525/2011). 

I statstjänstemannalagen föreskrivs om tjänstemäns ställning vid omorganisering av statsförvaltningen. I lagen infördes övergångsbestämmelser om ställningen för tjänstemän, så att motsvarande bestämmelser inte behöver införas separat i varje lag om omorganisering. Enhetliga bestämmelser för alla slag av organisationsförändringar antas förenhetliga praxis när det gäller personalens ställning (RP 95/2011 rd, s. 4). 

Enligt 5 a § i statstjänstemannalagen överförs tjänsterna i samband med en omstrukturering av funktioner inom statsförvaltningen och förflyttas de tjänstemän som utnämnts till tjänsterna till samma ämbetsverk som uppgifterna överförs till. Tjänstemän som utnämnts till ett tjänsteförhållande för viss tid övergår till anställning vid ämbetsverket för den tid tjänsteförhållandet varar. I de situationer som avses får tjänsten enligt paragrafen i fråga överföras utan samtycke från tjänstemannen, om tjänsten överförs inom eller till tjänstemannens pendlingsregion. Med pendlingsregion avses ett område enligt 1 kap. 9 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. Även om tjänstemannen eventuellt motsätter sig överföringen inverkar det inte på att uppgifterna överförs till den nya placeringsorten. 

Tjänsterna vid Räddningsinstitutets Krishanteringscenter och personerna i tjänsteavtalsförhållande som sköter tjänsterna överförs därmed med stöd av den föreslagna 4 a § och 5 a § i statstjänstemannalagen till inrikesministeriet.  

Det föreslås att de uppgifter som föreskrivs i 2 § 2 mom. i lagen om Räddningsinstitutet, som Krishanteringscentret sköter i enlighet med 3 a § i den lagen, införs i paragrafen. I 2 § 2 mom. hänvisas till de uppgifter som nämns i 4 § 1—3 punkten i lagen om civil krishantering och till uppgiften enligt 5 § i lagen om civil krishantering att vara statlig arbetsgivare. Dessutom föreskrivs det separat om Räddningsinstitutets uppgift att svara för forsknings- och utvecklingsverksamhet inom den nationella beredskapen.  

4 b §.Krishanteringscentrets organisation. I 1 mom. finns bestämmelser om Krishanteringscentrets personal. Enligt 2 mom. har direktören till uppgift att leda, övervaka och utveckla Krishanteringscentrets verksamhet samt svara för verksamhetens kvalitet och resultat. Direktören har rätt att utnämna Krishanteringscentrets tjänstemän och anställa den övriga personalen. Bestämmelsen behövs för att stärka centrets självständiga ställning i anknytning till inrikesministeriet. I 2 mom. föreslås en bestämmelse om att Krishanteringscentrets direktör utnämns av statsrådet. 

4 c §.Arbetsordning. Enligt paragrafen har Krishanteringscentret en arbetsordning som centrets direktör fastställer efter att ha hört inrikesministeriet. Bestämmelser om frågor i anknytning till ordnandet av Krishanteringscentrets uppgifter finns för närvarande i Räddningsinstitutets arbetsordning. Dessa bestämmelser behövs också för att stärka Krishanteringscentrets självständiga ställning. I arbetsordningen fastställs i enlighet med vedertagen praxis centrets organisation, personalens uppgifter, behandlingen och avgörandet av ärenden samt övrig allmän organisering av centralens verksamhet.  

2 kap. Rättigheter och skyldigheter för den som står i anställningsförhållande

5 §.Offentligrättsligt anställningsförhållande. Enligt 1 mom. i den gällande lagen och 2 § 1 mom. i lagen om Räddningsinstitutet företräds den statliga arbetsgivaren av Räddningsinstitutet när det gäller personer som deltar i krishantering utomlands. Enligt 3 a § i lagen om Räddningsinstitutet finns Krishanteringscentret vid Räddningsinstitutet för de uppgifter som nämns i 2 § 2 mom. i den lagen. Bestämmelsen i 5 § 1 mom. i lagen om civil krishantering föreslås bli preciserad så att Krishanteringscentret är personens arbetsgivare. I fråga om sådan internationell räddningsverksamhet som avses i 38 § i räddningslagen är Räddningsinstitutet arbetsgivare. 

I 1 mom. beaktas i den finska språkdräkten ändringen till ulkoministeriö och sisäministeriö. Detta inverkar inte på lagens svenska språkdräkt.  

6 §.Förhållande till Europeiska unionen, internationella organisationer och föranstaltare av operationer. Enligt den gällande paragrafens rubrik innehåller paragrafen bestämmelser om ställningen för en person i anställningsförhållande. Enligt texten i paragrafen föreskrivs där snävare än i rubriken att den som anställs i anställningsförhållande i operativt hänseende är underställd Europeiska unionen, en internationell organisation eller den som föranstaltar krishanteringsoperationen. Bestämmelser om ställningen för anställda finns också på andra ställen än i 6 §. I 5 § föreskrivs om deras rättsliga ställning. Det föreslås därför att paragrafens rubrik ändras så att den bättre motsvarar innehållet i paragrafen. Dessutom ändras paragrafen så att den som anställts i anställningsförhållande medan anställningsförhållandet varar i operativt hänseende är underställd den som föranstaltar operationen i stället för krishanteringsoperationen. Det kortare uttryckningssättet omfattar också sådana operationer inom internationell räddningsverksamhet, där en främmande stat eller internationell organisation kan vara föranstaltare av operationen. I motiveringen till 2 a § 5 punkten har det redogjorts för tolkningen av uttrycket ”internationell organisation”. 

6 a §.Befogenheter för den som står i anställningsförhållande. I 3 mom. föreslås det att författningsnumret för tullagen (1466/1994) ersätts med författningsnumret för den nya tullagen från 2016 (304/2016). 

6 b §.Rätt att bära maktmedelsredskap och rätt att använda maktmedel. I 2 mom. görs en ändring i den finska språkdräkten som inte påverkar den svenska. Dessutom föreslås en ändring av ordalydelsen i 2 mom. så att där på motsvarande sätt som i 5 § används uttrycket ”arbetsgivare”. 

7 §.Tjänstledighet, befrielse från arbetet och fortbestånd av arbetsavtals- eller tjänsteförhållandet. Paragrafens 1 mom. ändras så att arbetsgivarens skyldighet att bevilja befrielse från arbetet eller obetald tjänstledighet utöver staten även gäller kommuner och samkommuner. Tillägget behövs för att omfatta i synnerhet arbetsgivarna för personer som deltar i internationell räddningsverksamhet.  

Vidare föreslås det att bestämmelserna om statens, kommunens eller samkommunens skyldighet att bevilja befrielse från arbetet eller tjänstledighet utvidgas till att utöver anställningsförhållandet också gälla av Krishanteringscentret ordnad grundutbildning inom civil krishantering eller av Räddningsinstitutet ordnad grundutbildning inom internationell räddningsverksamhet, introduktionsutbildning som föregår anställningsförhållandet samt sådan utbildning eller sådana övningar i anknytning till internationell räddningsverksamhet som genom inrikesministeriets beslut betraktas som nödvändiga för att Finland ska kunna uppnå och upprätthålla den beredskap som Finlands internationella åtaganden kräver. I den utbildning och de övningar som avses i momentet kan ingå utbildning eller övningar som genomförs av en samarbetspartner anvisad av Krishanteringscentret eller Räddningsinstitutet.  

Momentet ska tolkas så att arbetsgivaren kan möjliggöra en persons deltagande i utbildning eller övningar med personens samtycke också genom andra åtgärder än beviljande av befrielse från arbetet eller tjänstledighet. Övningar och utbildning är i allmänhet kortvariga. Arbetsgivaren kan på motsvarande sätt som i dagsläget tillåta en person att delta i dem t.ex. på arbetstid.  

Paragrafens 2 och 3 mom. ändras så att en persons anställningsskydd och rätt att återgå till arbetet utöver anställningsförhållandet också gäller de nämnda utbildningarna och övningarna. 

8 §.Semesterersättning. Författningsnumret för semesterlagen (272/1973) i den gällande paragrafen ersätts med författningsnumret för semesterlagen från 2005 (162/2005). På grund av ändringen i 7 § 1 mom. är det inte längre möjligt att hänvisa till personer som avses i momentet i fråga, utan den personkrets som avses måste skrivas ut.  

Vid utformningen av hänvisningen i lagen ska gällande anvisningar för sättet att skriva lag beaktas. Det föreslås tydligare bestämmelser om att andra än statsanställda, som har beviljats tjänstledighet utan lön eller befrielse från arbetet för den tid ett i denna lag avsett anställningsförhållande varar, har rätt att få semesterersättning i enlighet med semesterlagen. Paragrafen innehåller också bestämmelser om betalning av semesterersättningen. Semesterersättningen ska betalas när anställningsförhållandet i enlighet med utnämningsbrevet har avlutats, om inte något annat har avtalats.  

9 §.Familjeledigheter och sjukledighet. I den gällande paragrafen finns bestämmelser om rätten till sjukledighet och lön för sjukledigheten för en person i anställningsförhållande. I paragrafen finns också bestämmelser om rätten till frånvaro i samband med ett barns födelse och vård av barn, men inte om betalning av lön. I 23 § i statens allmänna tjänste- och arbetskollektivavtal finns bestämmelser om lön för moderskapsledighet, faderskapsledighet och föräldraledighet för adoptivföräldrar. Det föreslås att paragrafen ändras så att rätten till frånvaro och lön i samband med ett barns födelse och vård av barn för en person i anställningsförhållande bestäms i enlighet med statens allmänna tjänste- och arbetskollektivavtal. 

10 §.Grupplivförsäkring. I 6 § föreslås en ändring så att det i stället för den som föranstaltar en krishanteringsoperation står den som föranstaltar en operation. Det kortare begreppet innefattar också insatser inom internationell räddningsverksamhet. I 10 § 2 mom. föreslås motsvarande ändring. 

11 §.Pensionsrätt. I den gällande paragrafen nämnda lagen om statens pensioner (280/1966) och lagen om statens familjepensioner (774/1968) har upphävts genom lagen om införande av lagen om statens pensioner (1296/2006). Lagen om statens pensioner (1295/2006) har upphävts genom lagen om införande av pensionslagen för den offentliga sektorn (82/2016), som trädde i kraft den 1 januari 2017. Det föreslås att 1 mom. ändras så att där hänvisas till den gällande pensionslagen för den offentliga sektorn (81/2016 ). 

Paragrafhänvisningarna i 2 mom. ändras också. I 101 § 1 mom. i pensionslagen för den offentliga sektorn avses med militär sådana tjänstemän som tjänstgör i tjänster eller uppdrag som kräver militärutbildning eller tjänstemän som tjänstgör i särskilt föreskrivna militära tjänster. I 103 § i den lagen föreskrivs om den pensionsgrundande lönen och slutlönen för militärer och i 104 § föreskrivs om pensionstillväxt för militärer.  

I den upphävda lagen om statens pensioner används uttrycket ”förmånstagare”. I bestämmelserna om militärpensioner i den gällande pensionslagen för den offentliga sektorn används inte längre detta uttryck. I övriga bestämmelser i lagen om civil krishantering används ”person”. Det föreslås därför att ”person” används i momentet.  

Vidare enligt 2 mom. kan sådan tjänstgöring som avses i lagen beaktas när förmånstagarens pension bestäms i enlighet med 10 § 3 mom. i pensionslagen för den offentliga sektorn. I 103 § i pensionslagen för den offentliga sektorn finns bestämmelser om vilka arbetsinkomster som beaktas när en militärpersons pension bestäms. Också enligt 104 § växer militärpersoners pension i enlighet med arbetsinkomsterna. Därför måste man tala om arbetsinkomst i stället för tjänstgöring i momentet. Det föreslås att momentets ordalydelse ändras på motsvarande sätt.  

13 §. Grundlön. I 2 mom. beaktas i den finska språkdräkten ändringen till sisäministeriö. Detta inverkar inte på den svenska språkdräkten. I 2 mom. preciseras dessutom bemyndigandet att utfärda förordning så att det bättre beskriver området för den lagstiftning som närmare regleras genom förordning. 

14 §.Ersättning på grund av gällande förhållanden. Enligt det gällande 14 § 1 mom. betalas till en person i anställningsförhållande en ersättning på grund av gällande förhållanden för täckande av särskilda kostnader och ökade levnadskostnader, om inte kostnaderna täcks av det dagtraktamente eller en annan ersättning som Europeiska unionen, en internationell organisation eller den som föranstaltar krishanteringsoperationen betalar. Enligt motiveringen till lagen sägs det i samordningsbestämmelsen att om det dagtraktamente eller en annan ersättning som EU, en internationell organisation eller den som föranstaltar krishanteringsoperationen betalar är lika stor eller större än ersättningen på grund av gällande förhållanden, betalas ingen ersättning på grund av gällande förhållande (RP 206/2004 rd, s. 46). Enligt 2 mom. utfärdas bestämmelser om beloppet av ersättningen genom förordning av inrikesministeriet.  

I 4 § i förordningen om civil krishantering föreskrivs om två ersättningar på grund av gällande förhållanden. I 1 mom. föreskrivs om den ersättning på grund av gällande förhållanden på 15 euro som betalas till en person i anställningsförhållande, med undantag för personer i sekretariatsuppgifter. I 2 mom. föreskrivs om betalning av ersättning på grund av gällande förhållanden när en person i anställningsförhållande inte har rätt att alls få dagtraktamente eller någon annan ersättning av EU, en internationell organisation eller föranstaltaren av operationen. I sådana fall betalas utöver den ersättning på grund av gällande förhållandens som avses i 1 mom. också dagtraktamente i enlighet med bilagan till förordningen.  

Det föreslås att 14 § i lagen om civil krishantering ändras så att grundläggande bestämmelser om ersättning på grund av gällande förhållanden ingår i paragrafen. Bestämmelser om ersättningens belopp och förfarandet för betalningen av ersättningen föreslås ingå i förordningen om civil krishantering. 

I 1 mom. görs de gällande bestämmelserna tydligare. Med ersättning på grund av gällande förhållanden avses i momentet både ersättning på grund av gällande förhållanden i enlighet med 4 § 2 mom. i förordningen om civil krishantering, vars belopp föreskrivs i bilagan till förordningen, samt ersättning på 15 euro på grund av gällande förhållanden i enlighet med 4 § 1 mom. i förordningen. I det föreslagna momentet ingår liksom för närvarande bestämmelser om betalning av ersättning på grund av gällande förhållanden för täckande av särskilda kostnader och ökade levnadskostnader. Ersättning på grund av gällande förhållanden kan också betalas med stöd av uppdragets verksamhetsområde för sådana ogynnsamma förhållanden som inverkar på hälsan, säkerheten och trivseln. Sådana ogynnsamma förhållanden förekommer allmänt i fältuppgifterna inom civil krishantering och t.ex. uppgifter som stöder EU:s särskilda representanter och EU-delegationsuppgifter. Ogynnsamma förhållanden kan t.ex. vara begränsad möjlighet att röra sig och säkerhetsrisker. I 12 § i lagen om ersättningar inom utrikesrepresentationen föreskrivs på motsvarande sätt att en tjänsteman har rätt att få ersättning för ogynnsamma förhållanden som beror på avståndet till stationeringsorten och påverkar hälsan, säkerheten och trivseln (ersättning på grund av ogynnsamma förhållanden). Också t.ex. EU beaktar motsvarande omständigheter när det gäller ersättning på grund av gällande förhållanden.  

Ersättning på grund av gällande förhållanden betalas när EU, en internationell organisation eller föranstaltaren av operationen inte betalar dagtraktamente eller någon annan ersättning eller då ersättningen är otillräcklig för att täcka de särskilda kostnader och ökade levnadskostnader som personen förorsakas eller den skada som uppkommer på grund av ogynnsamma förhållanden i uppdragets verksamhetsområde som inverkar på hälsan, säkerheten eller trivseln. Den föreslagna regleringen täcker regleringen i 14 § 1 mom. i den gällande lagen och 4 § 2 mom. i den gällande förordningen. 

I 2 mom. beaktas i den finska språkdräkten ändringen till sisäministeriö. Detta inverkar inte på den svenska språkdräkten. Bemyndigandet att utfärda förordning preciseras så att det bättre beskriver området för den lagstiftning som närmare regleras genom förordningen.  

14 a §.Bostadsersättning. I 1 mom. föreskrivs på motsvarande sätt som i 8 § i lagen om ersättningar inom utrikesrepresentationen om rätten för en person i anställningsförhållande som arbetar i uppgifter vid ett sekretariat i EU eller en internationell organisation att få ersättning för sådana skäliga kostnader som boendet på sekretariatets placeringsort medför. Vid bedömningen av boendekostnadernas skälighet beaktas förhållandena på sekretariatets placeringsort och tjänstemannens familjeförhållanden.  

I 2 mom. ingår ett bemyndigande att genom inrikesministeriets förordning utfärda bestämmelser om de godtagbara kostnader som bostadsersättningen baseras på och om ersättningens belopp. Närmare bestämmelser om bostadsersättningen och förfarandet vid ansökan om samt beviljande och betalning av ersättningen får också utfärdas genom förordning av inrikesministeriet.  

14 b §.Utbildningsersättning. De föreslagna bestämmelserna om utbildningsersättning är med vissa undantag formulerade så att de motsvarar 9 § 1 och 2 mom. i lagen om ersättningar inom utrikesrepresentationen. 

I 1 mom. föreskrivs om rätten för en person som arbetar i sekretariatsuppgifter inom EU eller en internationell organisation att få ersättning för skäliga kostnader för inskrivnings- och terminsavgifter för förskoleundervisning, grundläggande utbildning, gymnasieutbildning och yrkesinriktad grundexamensutbildning för medföljande barn, samt för skäliga kostnader för skolbespisning. Ersättningen betalas om personens anställningsförhållande pågår minst ett år. Rätten till utbildningsersättning börjar vid ingången av läsåret det kalenderår då barnet fyller 5 år och upphör vid utgången av den termin då barnet fyller 20 år.  

I 2 mom. föreskrivs i linje med 9 § 2 mom. i lagen om ersättningar inom utrikesrepresentationen att det vid bedömningen av kostnadernas skälighet beaktas särförhållandena på placeringsorten för EU-sekretariatet eller sekretariatet för den internationella organisationen, undervisningens nivå och innehåll samt undervisningsspråkets och skolsystemets lämplighet med hänsyn till barnets tidigare skolgång och möjligheter till fortsatt utbildning. Enligt utrikesministeriets praxis innebär rätten till utbildningsersättning inte att personen har en exklusiv rätt som utesluter andra alternativa skolor att placera sitt barn i en avgiftsbelagd, privat skola. 

I 3 mom. finns ett bemyndigande för inrikesministeriet att utfärda förordning med närmare bestämmelser om utbildningsersättningen och dess belopp samt om förfarandet vid ansökan om och beviljande och betalning av ersättningen. 

14 c §.Dagvårdsersättning. Paragrafen motsvarar bestämmelserna i 9 a § i lagen om ersättningar inom utrikesrepresentationen.  

Enligt det föreslagna 1 mom. har en person som arbetar i sekretariatsuppgifter inom EU eller en internationell organisation rätt att få ersättning för skäliga kostnader för medföljande barns dagvård. En förutsättning för att få ersättning är att vården ordnas på en av arbetsgivaren godkänd dagvårdsplats. 

Enligt 2 mom. börjar rätten till dagvårdsersättning vid ingången av den kalendermånad som följer på barnets treårsdag och upphör när rätten till utbildningsersättning börjar. Bestämmelser om tidigareläggning av rätten till ersättning kan utfärdas genom förordning av inrikesministeriet.  

I 3 mom. finns ett bemyndigande för inrikesministeriet att utfärda förordning med bestämmelser om dagvårdsersättningens belopp. Dessutom får det utfärdas närmare bestämmelser om dagvårdsersättningen och förfarandet vid ansökan om samt beviljande och betalning av ersättningen gnom förordning av inrikesministeriet.  

15 §.Ersättande av vissa kostnader. I uttrycket ”den som föranstaltar krishanteringsoperationen” i 1 mom. görs samma ändring som i 6 § och 10 § 2 mom. I 2 mom. beaktas i den finska språkdräkten ändringen till sisäministeriö. Detta inverkar inte på den svenska språkdräkten. I 2 mom. preciseras dessutom bemyndigandet att utfärda förordning så att det bättre beskriver området för den lagstiftning som närmare regleras genom förordning.  

15 a §.Subsidiaritet för bostads-, utbildnings- och dagvårdsersättning. I paragrafen föreskrivs det att en person i anställningsförhållande har rätt till i denna lag föreskrivna bostads-, utbildnings- och dagvårdsersättningar endast till den del som maken inte har rätt att få motsvarande förmåner av en annan arbetsgivare. Om både personen i anställningsförhållande och dennes make står i ett sådant anställningsförhållande som avses i denna lag och de har kommenderats till samma placeringsort, betalas bostads-, utbildnings- och dagvårdsersättningar så att vardera maken får hälften. Om maken till en person i anställningsförhållande har förordnats till samma placeringsort som sekretariatets placeringsort som en sådan tjänsteman inom utrikesförvaltningen som avses i lagen om ersättningar inom utrikesrepresentationen (596/2006), betalas bostads-, utbildnings- och dagvårdsersättning enligt den av makarna vars ersättning är större. 

15 b §.Ersättningar under familjeledigheter och sjukledighet. I paragrafen föreskrivs om rätten för en person i anställningsförhållande att under i 9 § i lagen om civil krishantering avsedd familjeledighet och sjukledighet få ersättning på grund av gällande förhållanden i enlighet med 14 § på motsvarande grunder och i motsvarande omfattning som det i statens tjänstekollektivavtal har avtalats om betalning av lön till tjänstemän vid sådan frånvaro. En person som arbetar i sekretariatsuppgifter har rätt att få bostads-, utbildnings- och dagvårdsersättning till fullt belopp under sjukledighet. Dessutom har den som arbetar i sekretariatsuppgifter rätt att få bostads- och utbildningsersättning till fullt belopp under sådan moderskaps-, faderskaps- och föräldrapenningsperiod samt adoptivförälders föräldrapenningsperiod som avses i sjukförsäkringslagen (1224/2004).  

Enligt 2 mom. är ett villkor för utbetalning av ersättning att personen under tjänstledigheten bor på det verksamhetsområde som EU, den internationella organisationen eller föranstaltaren av operationen har bestämt. I 17 § i lagen om ersättningar inom utrikesrepresentationen ingår motsvarande bestämmelser i fråga om betalning av ersättningar under tjänstledighet. Bestämmelsen motiverades med att ersättningssystemet handlar om att tjänstemän som förordnats till utrikesrepresentationen får ersättning för särskilda utgifter på grund av utomlands utfört arbete och lokala förhållanden (RP 16/2010 rd, s. 5).  

15 c §.Ersättningar i samband med dödsfall. Enligt 1 mom. kvarstår, om en person i anställningsförhållande avlider under tjänstgöringsperioden, rätten att få ersättning på grund av gällande förhållanden, bostadsersättning, utbildningsersättning och dagvårdsersättning till utgången av den kalendermånad då personen avled. Arbetsgivaren kan av särskilda skäl besluta att rätten till bostads-, utbildnings- och dagvårdsersättning kvarstår även längre. 

Enligt 2 mom. har en person i anställningsförhållande rätt att få ersättningar som betalas för en medföljande familjemedlem till utgången av den kalendermånad då familjemedlemmen avled.  

Den föreslagna paragrafen harmoniserar i huvudsak med 20 § 1 och 2 mom. i lagen om ersättningar inom utrikesrepresentationen. Bestämmelser om ersättningar vid dödsfall finns dessutom i 10 § i lagen om ersättning för olycksfall och tjänstgöringsrelaterad sjukdom i krishanteringsuppdrag samt i 10 och 11 § i lagen om skadeersättningar vid statliga tjänsteresor.  

15 d §.Ansökan om ersättningar. I paragrafen föreskrivs om ansökan om ersättningar på motsvarande sätt som i 24 § i lagen om ersättningar inom utrikesrepresentationen. Enligt den föreslagna paragrafen betalas bostadsersättning, utbildningsersättning och dagvårdsersättning efter ansökan. En person i anställningsförhållande ska utan dröjsmål informera arbetsgivaren om sådana ändringar i förhållandena som påverkar grunderna för betalning av en ersättning. Ansökan om ersättning ska göras inom sex månader från den dag då rätten till ersättning uppkom. Beslut om ersättning ska fattas inom två månader från det att ansökan mottagits. 

15 e §.Återkrav. I paragrafen föreskrivs om återkrav av ersättningar i huvudsak på motsvarande sätt som i 27 § i lagen om ersättningar inom utrikesrepresentationen. Betalade ersättningar kan återkrävas, om förutsättningen för ersättningen inte uppfylls. En ersättning återkrävs emellertid inte, om en förutsättning som hänför sig till anställningsperioden eller till boendet inte uppfyllts på grund av den anställdas eller en familjemedlems sjukdom, sådant avslutande av anställningsförhållandet eller sådan flyttning till uppgifter i Finland som är oberoende av den anställda eller av något annat motsvarande av arbetsgivaren godkänt skäl. På återkrav av andra ersättningar som avses i denna lag tillämpas bestämmelserna i 60 och 61 § i statstjänstemannalagen. 

I 2 mom. ingår ett bemyndigande att utfärda förordning, enligt vilket närmare bestämmelser om förfarandet vid återkrav får utfärdas genom förordning inrikesministeriet. 

16 §.Avslutande av anställningsförhållandet samt förflyttning till uppgifter i Finland. I 16 § i den gällande lagen finns bestämmelser om avslutande av anställningsförhållande. Enligt paragrafen kan, utöver vad som bestäms i statstjänstemannalagen om avslutande av tjänsteförhållande, ett i lagen om civil krishantering avsett anställningsförhållande sägas upp, om den uppgift i vilken personen har placerats upphör. I motiveringen till paragrafen motiveras behovet av bestämmelsen med att i synnerhet civilpersonal som arbetar i krisområden kan t.ex. på grund av att säkerhetssituationen förändras bli tvungen att lämna verksamhetsområdet, och i extrema fall kan en viss krishanteringsoperation avbrytas tills vidare. Enligt motiveringen har arbetsgivaren inte någon möjlighet att påverka de avgöranden som träffas av den som föranstaltar krishanteringsoperationen (RP 206/2004 rd, s. 46).  

Det framgår inte av paragrafen eller motiveringarna till den huruvida arbetsgivaren har rätt att säga upp en person i en situation när Finlands deltagande i en operation eller annan krishantering upphör eller inskränks på grund av Finlands nationella beslut. I ett sådant fall upphör inte uppdraget utan operationen söker eventuellt efter en ny person för uppdraget. Behovet av uppsägning kan bli aktuellt t.ex. om anslagen för civil krishantering minskas. Det föreslås därför att denna bestämmelse införs i den gällande paragrafen. Den ändrade paragrafen blir då 1 mom. 

Enligt paragrafens nya 2 mom. får en person i anställningsförhållande flyttas från ett krishanteringsuppdrag i utlandet till ett tjänsteförhållande på viss tid i enlighet med statstjänstemannalagen till sin arbetsgivares huvudsakliga verksamhetsställe till dess att anställningsförhållandet enligt lagen om civil krishantering upphör, om personen samtycker eller det finns vägande skäl till detta.  

Den föreslagna flyttningsskyldigheten gäller mycket exceptionella situationer där en persons faktiska förutsättningar att arbeta i krishanteringsuppdraget i utlandet har försvagats på ett avgörande sätt. Ett sådant vägande skäl som avses i förslaget kan bli aktuellt t.ex. i en situation när operationens utredning har avslutats och operationen har rekommenderat att personen ska flyttas över från operationen till Finland. Arbetsgivaren måste kunna flytta en person till Finland, t.ex. vid sjukdomsfall där tröskeln för uppsägning inte överskrids men förutsättningarna för att utföra uppdraget har försvagats på ett avgörande sätt.  

I 18 § i lagen om utrikesförvaltningen (204/2000) finns bestämmelser om förflyttning av specialtjänstemän till ett annat tjänsteställe. Bestämmelserna tillämpas t.ex. på tjänstemän med expertis inom olika förvaltningsområden som på viss tid arbetar i tjänsteförhållande som specialsakkunniga vid utrikesförvaltningen. Enligt paragrafen kan en specialtjänsteman för viss tid förflyttas från en beskickning till utrikesministeriet om tjänstemannen samtycker till det eller om det finns vägande skäl till det. Vidare är en specialtjänsteman som flyttar från en beskickning till utrikesministeriet på förordnande skyldig att övergå till ett uppdrag som motsvarar tjänsten. Enligt motiveringen till paragrafen kan sådana vägande skäl som avses i bestämmelsen t.ex. vara att den mottagande staten meddelar att en specialtjänsteman som hör till beskickningens diplomatiska personal är en icke önskvärd person (persona non grata), men flyttningen kan också grunda sig på andra orsaker till följd av vilka förutsättningarna att tjänstgöra vid beskickningen har försämrats på ett avgörande sätt. Dessa orsaker kan enligt motiveringen bero antingen på tjänstemannen själv eller på yttre faktorer. Vidare enligt motiveringen förutsätter dock en tjänstemans rättsskydd att bestämmelsen får en snäv tolkning och att flyttningarna i allmänhet ska basera sig på tjänstemannens samtycke. Å andra sidan behöver en flyttning inte grunda sig på lika vägande skäl som uppsägning av en tjänsteman med stöd av 25 § statstjänstemannalagen (RP 139/1999 rd).  

Personen övergår till ett tjänsteförhållande på viss tid i enlighet med statstjänstemannalagen till dess att anställningsförhållandet enligt lagen om civil krishantering upphör och är berättigad till att få en lön som arbetsgivaren betalar för en uppgift på motsvarande nivå i Finland. Ett anställningsförhållande i enlighet med lagen om civil krishantering är uttryckligen avsett för krishanteringsuppgifter i utlandet och det finns inga lagliga grunder för att ett anställningsförhållande enligt den lagen fortgår också i uppgifter i Finland.  

Vidare enligt 2 mom. ska arbetsgivaren sträva efter att placera personen i en uppgift i Finland som är av motsvarande svårighetsgrad som uppgiften i utlandet. Det är här fråga om ett mål som arbetsgivaren ska sträva efter, eftersom personen endast i undantagsfall kan anvisas en uppgift i Finland som motsvarar titeln eller innehållet för uppgiften i utlandet. Det kan också vara svårt för arbetsgivaren att anvisa personen en arbetsuppgift med en kravnivå som fullständigt motsvarar uppgiften i utlandet. Vid sitt beslutsfattande ska arbetsgivaren förfara i enlighet med de allmänna förvaltningsrättsliga principerna för myndighetens prövningsrätt i 6 § i förvaltningslagen (434/2003).  

I momentet föreskrivs också att den som flyttats till ett tjänsteförhållande för viss tid fortfarande är berättigad till anställningsskydd i enlighet med 7 § i lagen om civil krishantering. I dessa exceptionella situationer med flyttning av en person till Finland behöver säkerhetsklausulerna enligt 7 § kvarstå också för den återstående tiden av det ursprungliga anställningsförhållandet, trots att personen flyttar till ett tjänsteförhållande för viss tid. 

17 §.Ändamålet med registret och personuppgiftsansvarig. Det föreslås att 1 och 2 mom. fogas samman till ett gemensamt 1 mom. Definitionen i den gällande lagen att registret är ett personregister som förs med hjälp av automatisk databehandling stryks som obehövlig. I 1 mom. föreskrivs om expertregistret och ändamålet med det. I momentet utvidgas ändamålet med registret så att det motsvarar kraven på underhållet av den nationella beredskapen. Uppgifterna kan på samma sätt som enligt den gällande lagen användas för rekrytering av personer, men i momentet nämns särskilt uppgifter inom krishantering och uppgifter i enlighet med 38 § i räddningslagen. Nya ändamål som nämns i lagen är arbetsgivarens personaladministration, utbildnings- och övningsverksamhet, underhåll av operationsinformation och lägesbilder samt utbildnings- och kompetensutveckling.  

Enligt 2 mom. är Krishanteringscentret, i stället för Räddningsinstitutet, personuppgiftsansvarig. Krishanteringscentret är i dagsläget en enhet vid Räddningsinstitutet och sköter uppgiften som personuppgiftsansvarig. I fråga om internationell räddningsverksamhet är Räddningsinstitutet personuppgiftsansvarig. Den gällande bestämmelsen i 3 mom. om inrikesministeriets rätt att använda registret genom teknisk anslutning slopas. I dagsläget har inte inrikesministeriet någon sådan anslutning och en sådan anslutning behövs inte heller.  

18 §.Informationskällor och datainnehåll. Den gällande paragrafens konstruktion ändras så att där inte separat föreskrivs om personers och den personuppgiftsansvariges (tidigare användes uttrycket registeransvarig) möjlighet att föra in uppgifter i expertregistret. Enligt förslaget kan endast den personuppgiftsansvarige föra in uppgifter i registret. I dagsläget kan inte personer som söker till expertuppgifter föra in sina uppgifter i registret på det sätt som avses i lagen.  

I fråga om den som föreslagits för eller utnämnts till ett anställningsförhållande eller deltar i utbildning eller övningar för en uppgift inom krishantering i enlighet med lagen om civil krishantering eller inom i 38 § i räddningslagen avsedd internationell räddningsverksamhet får de behövliga uppgifter som räknas upp i 1 mom. enligt förslaget föras in i expertregistret. De är personens namn, personbeteckning eller födelsetid, medborgarskap och kontaktuppgifter. I registret får också antecknas personens familjemedlemmars namn, personbeteckning och födelsetid. Uppgifterna behövs för betalningen av ersättningar i enlighet med denna lag och t.ex. med tanke på eventuella nödsituationer. I registret kan dessutom uppgifter sparas om personens utbildning, arbetserfarenhet och uppgifter med anknytning till ett sådant anställningsförhållande, en sådan utbildning eller sådana övningar som avses i lagen om civil krishantering. 

Som personuppgiftsansvariga får Krishanteringscentret och Räddningsinstitutet uppgifter både från personen själv och genom sin verksamhet som arbetsgivare eller anordnare av utbildning eller övningar.  

Enligt den allmänna dataskyddsförordningen får nationell lagstiftning utfärdas endast till de delar det uttryckligen tillåts i förordningen och de planerade bestämmelserna är nödvändiga för att komplettera bestämmelserna i förordningen. Det nationella handlingsutrymmet grundar sig bl.a. på artikel 6.1 c och 6.1 e samt i fråga om känsliga uppgifter på underpunkterna i artikel 9.2 i förordningen.  

Behandlingen av uppgifter enligt lagförslaget baserar sig på artikel 6.1 c enligt vilken behandlingen av personuppgifter är laglig om behandlingen är nödvändig för att fullgöra en rättslig förpliktelse som åvilar den personuppgiftsansvarige. Verksamhet och skyldigheter enligt lagen om civil krishantering samt registeransvaret och användning och utlämnande av personuppgifter i fråga om expertregistret kan inte genomföras på ett ändamålsenligt sätt utan en reglering inom ramen för det nationella handlingsutrymmet som preciserar dataskyddsförordningen på det sätt som avses i artiklarna 6.2 och 6.3 i förordningen. 

Enligt det gällande 2 mom. ansvarar den registeransvarige inte för riktigheten av de uppgifter som är införda i registret. Bestämmelsen står i strid med EU:s allmänna dataskyddsförordning. Enligt artikel 5 i förordningen ansvarar den personuppgiftsansvarige för att personuppgifterna är korrekta och om nödvändigt uppdaterade. Alla rimliga åtgärder måste vidtas för att säkerställa att personuppgifter som är felaktiga i förhållande till de ändamål för vilka de behandlas raderas eller rättas utan dröjsmål. Det föreslås därför att bestämmelsen slopas i lagen.  

Bestämmelsen i det gällande 2 mom. om att de uppgifter som meddelats till registret med den registrerades samtycke kan kontrolleras med de informationskällor som den registrerade uppgivit flyttas till ett nytt 3 mom. 

Enligt det nya 2 mom. kan det i expertregistret dessutom införas nödvändiga uppgifter om allergier, blodgrupp eller vaccinationer för den som utnämnts till ett uppdrag inom internationell räddningsverksamhet eller som deltar i utbildning eller övningar. Behandling av uppgifter som gäller en persons hälsa är enligt artikel 9 i den allmänna dataskyddsförordningen förbjuden förutom bl.a. då behandlingen är nödvändig för att den personuppgiftsansvarige eller den registrerade ska kunna fullgöra sina skyldigheter och utöva sina särskilda rättigheter inom arbetsrätten och på områdena social trygghet och socialt skydd, i den omfattning detta är tillåtet enligt unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt eller ett kollektivavtal som antagits med stöd av medlemsstaternas nationella rätt, där lämpliga skyddsåtgärder som säkerställer den registrerades grundläggande rättigheter och intressen fastställs (artikel 9.2 b).  

I momentet avsedda uppgifter om en persons hälsotillstånd som hör till vissa personuppgiftsgrupper får registreras i enlighet med den ovan nämnda underpunkten endast då det är nödvändigt för att trygga personens eget arbetarskydd. Eftersom det ska finnas omedelbar beredskap för uppgifter inom internationell räddningsverksamhet (0-12 timmar från ett larm), måste uppgifterna i praktiken finnas färdigt tillgängliga. Blodgruppsuppgiften är nödvändig för att den livräddande första hjälpen ska kunna ges i katastrofområden och allergiuppgifter är nödvändiga för att experten ska kunna ges lämpliga och säkra matpaket. Nödvändiga vaccinationsuppgifter påskyndar avgångsprocessen och man behöver inte ge personen eventuella onödiga vacciner. 

Det förslås att bestämmelserna i det gällande 3 mom. flyttas till det ändrade 1 mom. 

19 §.Utlämnande av uppgifter. I den gällande paragrafen stryks omnämnandet av teknisk anslutning som obehövligt. Eftersom bestämmelsen i 17 § 3 mom. om inrikesministeriets rätt att använda registret genom teknisk anslutning föreslås bli slopad, införs inrikesministeriet i den förteckning över aktörer i 19 § till vilka den personuppgiftsansvarige får lämna ut uppgifter i registret. Enligt förslaget får registerutgifter förutom i rekryteringssyfte också lämnas ut i utbildnings- och forskningssyfte. Innan uppgifterna lämnas ska den som begär uppgifter lägga fram utredning om att uppgifterna skyddas på behörigt sätt. 

Enligt 16 § 3 mom. i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet får personuppgifter ur en myndighets personregister, om inte något annat särskilt bestäms i lag, lämnas ut i form av en kopia eller en utskrift eller i elektronisk form om mottagaren enligt bestämmelserna om skydd för personuppgifter har rätt att registrera och använda sådana personuppgifter. EU, en internationell organisation eller den som föranstaltar en operation har ingen sådan på finsk lagstiftning grundad rätt. I 19 § i lagen om civil krishantering föreslås av denna orsak en bestämmelse om att personuppgifter trots sekretessbestämmelserna och 16 § 3 mom. i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet får lämnas ut till de aktörer som nämns i paragrafen.  

Enligt det nya 2 mom. som föreslås i 18 § får uppgifter om allergier, blodgrupp och vaccinationer föras in i registret. I synnerhet är uppgifter om allergier i enlighet med lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet känsliga uppgifter som ska hemlighållas. Det ska föreskrivas särskilt om utlämnande av sådana uppgifter. Därför föreslås det att det till 19 § i lagen fogas ett nytt 2 mom., enligt vilket sådana uppgifter om en persons hälsa får utlämnas endast om det är nödvändigt för att den som tar emot uppgifterna ska kunna sköta sina uppgifter. I momentet har det ställts ett förhöjt villkor för utlämnande av uppgifter. På samma sätt som i fråga om registreringen av sådana här uppgifter strävar man också i fråga om utlämnandet av dem att garantera personens egen arbetssäkerhet.  

Bestämmelser om behandlingen av personbeteckningar finns i 13 § i personuppgiftslagen och i 29 § i den föreslagna dataskyddslagen, där man strävar efter att behålla nuläget. Momentet innehåller en informativ bestämmelse om saken.  

20 §.Förvaringstiden för uppgifter. Enligt de gällande 1 och 2 mom. är förvaringstiden för uppgifter knuten dels till tidpunkten för registreringen och dels till tidpunkten då det sista anställningsförhållandet upphörde. Det föreslås att bestämmelserna görs smidigare så att förvaringstiden än knuten endast till den tidpunkt då det senaste anställningsförhållandet, den senaste utbildningen eller den senaste övningen upphörde. Förvaringstiden på två år är mycket kort med beaktande av att experter inom civil krishantering under sin karriär ofta deltar i fler än ett krishanteringsuppdrag och det kan gå mer än två år mellan två uppdrag. Därför föreslås det att förvaringstiden för uppgifterna förlängs till tio år i enlighet med 33 § i lagen om militär krishantering.  

Enligt det gällande 3 mom. har den registeransvarige rätt att utplåna uppgifter som förts in i registret, om kontaktuppgifterna för den som fört in uppgifterna inte framgår av dem eller om uppgifterna är uppenbart felaktiga. Det föreslås att momentet stryks, eftersom bestämmelser om den personuppgiftsansvariges ansvar att utan dröjsmål radera eller rätta felaktiga uppgifter finns i artikel 5 i allmänna dataskyddsförordningen. 

21 §.Annan behandling av uppgifter. Grundlagsutskottet har i sin praxis ansett att det är onödigt att hänvisa till allmänna förvaltningslagar (se t.ex. GrUU 13/2010 rd). De allmänna förvaltningslagarna tillämpas i enlighet med bestämmelserna om tillämpningsområde i dem, trots att det inte hänvisas till lagarna. Därför föreslås det att den gällande paragrafen med hänvisning till lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet och personuppgiftslagen upphävs. 

22 §.Tillämpning av andra bestämmelser. I den gällande paragrafen ingår en hänvisningsbestämmelse till lagen om olycksfallsersättning för statstjänstemän (449/1990) och yrkessjukdomslagen (1343/1988). Dessa lagar har upphävts genom lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar som trädde i kraft den 1 januari 2016. Det skydd som föreskrivs i lagen om ersättning för olycksfall och tjänstgöringsrelaterad sjukdom i krishanteringsuppdrag omfattar verksamheten för en person som deltar i civil krishantering under hela anställningsförhållandet, också på fritiden. Bestämmelserna i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar är därmed inte lämpliga med tanke på den här formen av verksamhet. Det föreslås att paragrafen därför upphävs.  

1.2  Lagen om Räddningsinstitutet

Bestämmelserna om Krishanteringscentret i lagen om Räddningsinstitutet föreslås bli upphävda. Dessa är 3 a § med bestämmelser om att Krishanteringscentret finns vid Räddningsinstitutet och att Krishanteringscentrets direktör utnämns av inrikesministeriet, samt 4 § 2 mom. med bestämmelser om beslutanderätten för Krishanteringscentrets direktör. 

2 §.Räddningsinstitutets uppgift. Det föreslås att 2 § 2 mom. ändras så att Räddningsinstitutets uppgift inte längre är att sköta uppgifter i enlighet med lagen om civil krishantering och inte heller forsknings- och utvecklingsverksamhet inom den nationella beredskapen. Till paragrafen fogas bestämmelser om nationell beredskap för lämnande av bistånd vid sådan internationell räddningsverksamhet som avses i 38 § i räddningslagen. Räddningsinstitutet ska under inrikesministeriets styrning sköta rekrytering, materiell och logistisk beredskap i anknytning till lämnande av bistånd vid sådan internationell räddningsverksamhet som avses i 38 § i räddningslagen samt ordna den riksomfattande utbildningen och övningar i anknytning till internationell räddningsverksamhet. Räddningsinstitutet sköter i enlighet med vad inrikesministeriet bestämmer de praktiska arrangemangen i anknytning till lämnande av bistånd vid internationell räddningsverksamhet och är arbetsgivare för personer som på det sätt som avses i 5 § i lagen om civil krishantering deltar i internationell räddningsverksamhet. I rekryteringen ingår att vara personuppgiftsansvarig för det expertregister som avses i 17 § i lagen om civil krishantering när det gäller internationell räddningsverksamhet. 

1.3  Lagen om ersättning för olycksfall och tjänstgöringsrelaterad sjukdom i krishanteringsuppdrag

1 §.Personkrets. I 1 § 1 mom. 1 punkten beaktas ändringen av rubriken för lagen om civil krishantering i lagförslag 1.  

I 1 § 1 mom. 2 punkten utvidgas lagens tillämpningsområde så att det omfattar dem som deltar i övningar i enlighet med lagen om civil krishantering. I 7 § i lagförslag 1 finns bestämmelser om personers deltagande i sådan utbildning eller sådana övningar i anknytning till internationell räddningsverksamhet som genom inrikesministeriets beslut betraktas som nödvändiga för att Finland ska kunna uppnå och upprätthålla den beredskap som Finlands internationella avtalsförpliktelser kräver. 

4.1  Förflyttande av en person till ett annat verksamhetsställe

I 16 § i lagförslag 1 föreslås bestämmelser om arbetsgivarens rätt att flytta en person i anställningsförhållande från ett krishanteringsuppdrag i utlandet till ett tjänsteförhållande på viss tid i enlighet med statstjänstemannalagen till sin arbetsgivares huvudsakliga verksamhetsställe till dess att anställningsförhållandet enligt lagen om civil krishantering upphör, om personen samtycker eller det finns vägande skäl till detta. Arbetsgivaren ska sträva efter att placera personen i en uppgift som är av motsvarande svårighetsgrad som uppgiften i utlandet. 

Bestämmelsen är av betydelse med tanke på 9 § 1 mom. i grundlagen. I det momentet föreskrivs om den grundläggande fri- och rättigheten för var och en att fritt välja bostadsort. I den föreslagna flyttningsskyldigheten ingår ingen juridisk skyldighet att bo på en viss ort. Bestämmelsen är ändå av betydelse med tanke på grundlagen, eftersom den indirekt inverkar på individens faktiska möjlighet att välja sin bostadsort. 

I grundlagens bestämmelse om frihet att välja bostadsort finns ingen särskild begränsningsklausul. På begränsning av denna grundläggande fri- och rättigheten tillämpas därmed de allmänna förutsättningarna för begränsning av grundläggande fri- och rättigheter. I fråga om komplexet av grundläggande fri- och rättigheter och rättigheternas karaktär av grundlagsfästa rättigheter har grundlagsutskottet härlett några allmänna krav på inskränkning av dem (GrUB 25/1994 rd). Enligt grundlagsutskottet ska inskränkningar i grundläggande fri- och rättigheter bygga på lagar som stiftats av riksdagen, de ska vara noga avgränsade och tillräckligt exakt definierade, de ska vara acceptabla och förenliga med kravet på proportionalitet och de får inte utsträckas till kärnan i en grundläggande fri- och rättighet eller stå i strid med Finlands internationella förpliktelser. Dessutom kräver inskränkningar i grundläggande fri- och rättigheter ett adekvat rättsskydd (GrUB 25/1994 rd).  

I grundlagsutskottets förteckning över förutsättningar nämns kravet på att begränsningen ska föreskrivas genom lag och att bestämmelserna ska vara noga avgränsade och exakt definierade. Det föreslås att flyttningsskyldigheten föreskrivs på lagnivå och att befogenheten att begränsa den grundläggande fri- och rättigheten inte delegeras till en lägre författningsnivå i bestämmelsen. Dessutom föreskrivs det med hänsyn till grundlagen tillräckligt noggrant vem skyldigheten gäller och förutsättningarna för och innehållet i skyldigheten.  

Med tanke på acceptanskraven för begränsningen har det betydelse att personen arbetar i ett internationellt uppdrag och i operativt hänseende är underställd Europeiska unionen, en internationell organisation eller den som föranstaltar operationen. Flyttningsskyldigheten gäller mycket exceptionella situationer där en persons faktiska förutsättningar att arbeta i sådana uppgifter har försvagats på ett avgörande sätt. Orsakerna kan bero både på tjänstemannen och på yttre faktorer. I sådana situationer är det både med tanke på Finlands yttre förbindelser och på Europeiska unionen, den internationella organisationen eller föranstaltaren av operationen och också med tanke på personen själv inte meningsfullt att personen fortsätter i sitt uppdrag.  

Enligt proportionalitetskravet ska begränsningen vara nödvändig för att uppnå ett acceptabelt syfte och tillåten bara om målet inte kan nås genom mindre ingrepp i de grundläggande fri- och rättigheterna (GrUB 25/1994 rd). I allmänhet flyttar en person till uppgifter i hemlandet genom sitt samtycke. Arbetsgivaren ska använda sin flyttningsbefogenhet endast i exceptionella fall och som sista utväg när det finns vägande skäl för flyttningen. I sådana fall står inte några andra metoder som i mindre utsträckning ingriper i den grundläggande fri- och rättigheten till buds. 

I den föreslagna flyttningsskyldigheten ingår inte någon juridisk skyldighet att bo på en viss ort och begränsningen inverkar endast indirekt på personens faktiska möjligheter att välja bostadsort. Den föreslagna begränsningen i valfriheten i fråga om bostadsort utsträcker sig därmed inte till kärnan i den grundläggande fri- eller rättigheten i fråga och den ingriper inte i den grundläggande fri- och rättigheten på så sätt att det gör kärnan i den grundläggande fri- och rättigheten ogiltig. 

När en grundläggande fri- och rättighet begränsas ska rättsskyddsarrangemangen vara tillräckliga. Flyttningsskyldigheten gäller endast anställningsförhållanden som inletts efter lagens ikraftträdande. Med de föreslagna bestämmelserna ingriper man därmed inte i gällande anställningsförhållanden. Man kan alltså anta att den som vill bli anställd har kännedom om flyttningsskyldigheten i anknytning till anställningen. Med tanke på personens rättssäkerhet är det också viktigt att det i den föreslagna bestämmelsen inte föreslås begränsningar i personens rätt att söka ändring i ett flyttningsbeslut. 

Begränsningarna får inte stå i strid med Finlands internationella förpliktelser i fråga om de mänskliga rättigheterna. I artikel 2.1 i det fjärde tilläggsprotokollet till Europeiska konventionen om mänskliga rättigheter (FördrS 19/2009) föreskrivs att var och en som lagligen befinner sig inom en stats territorium har rätt att fritt röra sig där och att fritt välja sin bosättningsort. Enligt artikel 2.3 får inte utövandet av dessa rättigheter underkastas andra inskränkningar än sådana som är angivna i lag och som i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga av hänsyn till statens säkerhet eller den allmänna säkerheten, för att upprätthålla den allmänna ordningen, för att förhindra brott, för att skydda hälsa eller moral eller för att skydda annans fri- och rättigheter. Den föreslagna begränsningen av friheten att välja bostadsort finns inte i begränsningsgrunderna i artikel 2.3. Den föreslagna ändringen i 16 § ska dock förstås så, att där inte direkt begränsas en persons rätt att välja sin bostadsort. 

Bestämmelserna i 16 § i lagförslag 1 i propositionen har i hög grad utformats utifrån motsvarande bestämmelser i lagen om utrikesförvaltningen. I 18 § i lagen om utrikesförvaltningen föreskrivs om förordnande av specialtjänstemän till ett uppdrag och förflyttning till ett annat tjänsteställe. Enligt motiveringen till den lagen utgörs en grupp av specialtjänstemän av tjänstemän som representerar sakkunskapen inom olika förvaltningsområden och som tjänstgör en viss tid vid utrikesrepresentationerna i tjänsteförhållande som specialsakkunnig inom utrikesförvaltningen (RP 139/1999 rd).  

Enligt 18 § 2 mom. i lagen om utrikesförvaltningen kan en specialtjänsteman för viss tid förflyttas från en beskickning till utrikesministeriet om tjänstemannen samtycker till det eller om det finns vägande skäl till det. Specialtjänstemannen är på förordnande skyldig att övergå till ett uppdrag som motsvarar tjänsten.  

Lagen om utrikesförvaltningen stiftades med grundlagsutskottets medverkan så att den motsvarar kraven i den nya grundlagen. Enligt grundlagsutskottet är bestämmelserna i 17 och 18 § om skyldigheten för allmänna tjänstemän och specialtjänstemän att flytta viktiga ur konstitutionell synpunkt på grund av bestämmelserna i 9 § 1 mom. i grundlagen om rätten att fritt välja bostadsort. Enligt grundlagsutskottet uppvisar också utrikesförvaltningen konstitutionellt sett väsentliga särdrag. I en karriär inom utrikesförvaltningen ingår förflyttning med regelbundna intervaller till olika tjänsteställen och från ett land till ett annat. De som söker sig till utrikesförvaltningen är på förhand medvetna om förflyttningsskyldigheten. Bestämmelserna om flyttning i lagförslaget är exakta och delvis beroende av tjänstemännens samtycke. Från rättssäkerhetssynvinkel är det viktigt att ändring i beslut om förflyttning till ett annat tjänsteställe kan sökas i enlighet med 30 § 2 mom. I överensstämmelse med sitt tidigare ställningstagande (GrUU 40/1998 rd - RP 240/1998) ansåg utskottet att de föreslagna bestämmelserna om tjänstemännens förflyttningsskyldighet inte påverkade lagförslagets lagstiftningsordning. 

Bestämmelserna i 16 § i lagförslag 1 kan inte som det konstaterats anses inverka begränsande på utövandet av de grundläggande fri- och rättigheterna på ett betydande sätt.  

4.2  Uppgifter som samlas in för expertregistret

I 17 och 18 § i lagförslag 1 föreslås bestämmelser om den personuppgiftsansvariges skyldighet att registrera och lämna ut personuppgifter om personer som deltar i utbildning och övningar som avses i lagen eller står i ett sådant anställningsförhållande som avses i lagen. Dessutom föreslås det i 20 § i lagförslaget att förvaringstiden för uppgifterna ska förlängas från nuvarande två år till tio år. 

Vid bedömningen av bestämmelserna om behandling av personuppgifter har grundlagsutskottet i sin etablerade praxis ansett att bestämmelserna måste granskas mot 10 § i grundlagen. Enligt den paragrafens 1 mom. utfärdas närmare bestämmelser om skydd för personuppgifter genom lag. Grundlagsutskottets praxis har varit att lagstiftarens handlingsutrymme begränsas både av den här bestämmelsen och av att skyddet för personuppgifter delvis ingår i skyddet för privatlivet som tryggas i samma moment. Det är alltså fråga om att lagstiftaren ska trygga denna rättighet på ett sätt som kan anses godtagbart med hänsyn till de grundläggande fri- och rättigheterna som en helhet. Om man ser till skyddet för personuppgifter har grundlagsutskottet ansett det viktigt att reglera åtminstone syftet med registreringen av uppgifterna, uppgifternas innehåll, det tillåtna användningsändamålet inklusive rätten att överlåta registrerade uppgifter samt den tid uppgifterna finns kvar i registret och den registrerades rättsskydd. Dessutom ska regleringen av dessa faktorer på lagnivå vara heltäckande och detaljerad (se GrUU 14/1998 rd, GrUU 1/2018 rd och GrUU 14/2018 rd). 

Grundlagsutskottet har konstaterat att särskild hänsyn bör tas till att inskränkningar i skyddet för privatlivet måste bedömas utifrån de allmänna villkoren för inskränkningar av de grundläggande fri- och rättigheterna (se GrUU 42/2016 rd och de utlåtanden som nämns där). Det har varit av betydelse att grundlagsutskottets vedertagna praxis har varit att lagstiftarens handlingsutrymme vid utfärdandet av bestämmelser om behandling av personuppgifter i synnerhet begränsas av att skyddet för personuppgifter delvis ingår i skyddet för privatlivet som tryggas i samma moment i 10 § i grundlagen. Lagstiftaren ska trygga denna rättighet på ett sätt som kan anses godtagbart med tanke på systemet med de grundläggande fri- och rättigheterna som helhet. Utskottet har därför särskilt bedömt att tillåtelse att behandla känsliga uppgifter berör själva kärnan i skyddet för personuppgifter (GrUU 37/2013 rd) varför till exempel bildandet av register som innehåller sådana uppgifter bör bedömas i förhållande till villkoren för inskränkningar av de grundläggande fri- och rättigheterna, i synnerhet med tanke på lagstiftningens acceptabilitet och proportionalitet (GrUU 29/2016 rd och till exempel GrUU 21/2012 rd, GrUU 47/2010 rd och GrUU 14/2009 rd). Utskottet har beaktat att de uppgifter som lämnas ut är av känslig natur när de har bedömt omfattningen, exaktheten och innehållet i fråga om regleringen om de uppgifter som ska fås och lämnas ut trots sekretessen (se t.ex. GrUU 38/2016 rd och GrUU 14/2018 rd). 

Den i 17 och 18 § i propositionens lagförslag 1 avsedda skyldigheten för den personuppgiftsansvarige att registrera och lämna ut personuppgifter, även känsliga uppgifter om personens hälsotillstånd, ska bedömas i ljuset av de allmänna villkoren för inskränkningar i de grundläggande fri- och rättigheterna. De exakta och noggrant avgränsade bestämmelserna i förslaget är på lagnivå och de har utarbetats med rätt proportioner och med iakttagande av proportionalitetsprincipen. De begränsningar av de grundläggande fri- och rättigheterna som föreslås sträcker sig inte till kärnan i den grundläggande fri- eller rättigheten i fråga och står inte heller i strid med Finlands internationella förpliktelser gällande de mänskliga rättigheterna. De har inte heller inverkan på personens rättsskyddsarrangemang. Särskild uppmärksamhet bör fästas vid det att personen enligt allmänna dataskyddsförordningen bl.a. har rätt att få tillgång till uppgifterna, rätt att korrigera och radera uppgifter och rätt att begränsa behandlingen. Det är också av betydelse att det har ställts en förhöjd tröskel för registrering och utlämning av uppgifter om en persons hälsa och att syftet med registreringen och utlämnandet av uppgifterna är att garantera personens arbetssäkerhet.  

4.3  Bostadsersättning, utbildningsersättning och dagvårdsersättning

I 14 a–c § i lagförslag 1 föreslås det bestämmelser om att bostads-, utbildnings- och dagvårdsersättning ska betalas till dem som arbetar i sekretariatsuppgifter. Ersättningarna betalas inte till andra än dem som har sekretariatsuppgifter. Förslagen bör bedömas enligt den allmänna bestämmelsen om jämlikhet i 6 § 1 mom. i grundlagen och enligt till den anknutna principen om lika lön.  

Enligt bestämmelsen om jämlikhet är alla lika inför lagen. Ingen får utan godtagbart skäl särbehandlas på grund någon orsak som gäller hans eller hennes person. Jämlikhetsbestämmelsen riktas också till lagstiftaren. Samtidig är det typiskt för lagstiftningen att den på grund av ett visst godtagbart samhälleligt intresse behandlar människor olika, bl.a. för att främja faktisk jämlikhet. Enligt förarbeten till grundlagsreformen och grundlagsutskottets praxis har det dock betonats att jämlikhetsprincipen inte orsakar strikta gränser för lagstiftarens prövningsrätt när man eftersträvar reglering som förutsätts av samhällsutvecklingen (RP 309/1993 rd, GrUU 59/2006 rd, GrUU 1/2006 rd, s. 2/I, GrUU 38/2006 rd). Skillnaderna får emellertid inte vara godtyckliga och de får inte bli oskäliga (jfr t.ex. GrUU 11/2012 rd, GrUU 37/2010 rd). Det väsentliga är huruvida man kan särbehandla någon på ett sätt som är godtagbart med avseende på de grundläggande fri- och rättigheterna (RP 309/1993 rd, GrUU 14/2006 rd, GrUU 25/2006 rd). 

I enlighet med principen om lika lön ska jämlikhet iakttas vid lönesättning. Till personer som gör samma eller liknande arbete ska betalas samma lön, om det inte finns godtagbara skäl för att betala olika lön. I regeringens proposition till den gällande arbetsavtalslagen (55/2001), där det i 2 kap. 2 § 3 mom. föreskrivs om skyldigheterna i fråga om likabehandling, har likabehandling definierats som att alla får en lika behandling i likadana situationer och att arbetstagare som är jämförbara med varandra behandlas lika i likartade situationer (RP 157/2000 rd, s. 72–73). Enligt regeringens proposition till diskrimineringslag (1325/2014) kan grunder till löneskillnader kan vara orsaker som hänför sig exempelvis till hur krävande uppgifterna är, personlig prestation, längre arbetserfarenhet, specialansvar, obekväma arbetstider, arbetstagarens mångsidighet eller arbetsförhållanden (RP 19/2014 rd, s. 124).  

Också för närvarande ersätts kostnaderna för experter som arbetar i uppgifter inom civil krishantering på olika sätt beroende på om personerna arbetar i sekretariatsuppgifter eller fältuppgifter. Till alla som arbetar i fältuppgifter betalas med stöd av förordningen om civil krishantering ett lika stort belopp på 15 euro i ersättning på grund av gällande förhållanden, medan de som arbetar i sekretariatsuppgifter inte får det. Enligt förordningen betalas samma ersättning på grund av gällande förhållanden för alla sekretariatsuppgifter oberoende av prisnivån på placeringsorten, medan ersättningen när det gäller operationsuppdrag bestäms enligt uppdragets placeringsort.  

Syftet med den föreslagna regleringen är att skapa ett mera rättvist och tydligare ersättningssystem så att Finland kan tillhandahålla så kompetenta sökande som möjligt för olika uppgifter inom civil krishantering. Tillämpningsområdet för ersättningssystemet baserar sig också i fortsättningen på i vilken uppgift och under vilka förhållanden experten arbetar. 

För dem som arbetar i sekretariatsuppgifter föreslås en kompletterande bostadsersättning, vars syfte är att endast i vissa dyra städer ersätta de boendekostnader som det nuvarande systemet med ersättning på grund av gällande förhållanden inte täcker. Eftersom ersättning på grund av gällande förhållanden som är avsedd för städer där sekretariaten finns i fortsättningen fastställs utifrån det dagtraktamente som EU betalar i Bryssel, gäller den kompletterande bostadsersättningen städer som är dyrare än Bryssel, t.ex. Genève och New York. Det är viktigt att observera att ersättningen på grund av gällande förhållanden i fråga om fältuppgifter bestäms enligt kostnadsnivån på placeringsorten och att den ska täcka boendekostnaderna. Med andra ord har den ersättning på grund av gällande förhållanden som experter får beräknats täcka boendekostnaderna i alla andra sekretariatsuppgifter än dem som är placerade i städer som är dyrare än Bryssel. Därför är den kompletterande bostadsersättning som nu föreslås ingen extra förmån som beviljas vissa experter, utan ett sätt att göra systemet med ersättning på grund av gällande förhållande jämlikare än förut. 

Dessutom föreslås det att dagvårds- och utbildningskostnaderna för barn till experter som arbetar i sekretariatsuppgifter ersätts. Genom ändringen strävar man efter att så många som möjligt ska ha möjlighet att söka dessa tjänster som är oerhört viktiga för Finlands verksamhet inom civil krishantering. Ersättningssystemet stöder i synnerhet möjligheten för kvinnor som har barn att söka uppdrag inom civil krishantering.  

Familjeersättningar föreslås endast för dem som arbetar i sekretariatstjänster, inte för fältuppgifter, eftersom sekretariatsuppgifterna finns i trygga länder och det inte ur arbetsgivarens synvinkel finns hinder för att familjen kommer med. Ersättningar till familjer föreslås inte i detta skede i fråga om fältuppgifter, eftersom det ur arbetsgivarens synvinkel finns säkerhetsutmaningar i att familjen tas med. Ett grundläggande problem är att de som genomför operationerna i regel antingen helt förbjuder familjers närvaro på verksamhetsområdet eller inte förbinder sig att t.ex. ordna evakuering av familjerna i krissituationer. Praxis när det gäller frågor som hänför sig till säkerheten varierar emellertid, och till vissa uppgifter skulle det i princip vara möjligt att ta med familjen. Det skulle emellertid inte vara jämlikt att utsträcka rätten till familjeersättningar endast för vissa fältuppgifter, eftersom detta mycket sannolikt skulle leda till att det inom samma verksamhetsområde skulle kunna finnas experter som får ersättningar på olika grunder. Därför har det i propositionen ansetts att det när det gäller att ta med familjer till fältuppgifter är förknippat med sådana utmaningar som man inte kan lösa endast genom ett nationellt beslut.  

Avsikten är att de som arbetar i fältuppgifter också i fortsättningen ska få ett belopp på 15 euro i ersättning på grund av gällande förhållanden enligt förordningen, vilket betalas för den olägenhet som uppgiftens placering medför i fråga om hälsa och trivsel. Den här ersättningen betalas inte för sekretariatsuppgifter, eftersom det inte finns motsvarande olägenheter i sådana boendemiljöer som de städer där sekretariaten är belägna.  

Den definition av sekretariatsuppgifter som föreslås i lagen om civil krishantering medför att det inom samma verksamhetsområde inte samtidigt kan finnas experter inom både sekretariatsuppgifter och inom fältuppgifter som omfattas av olika ersättningssystem.  

Med ovan nämnda grunder kan särbehandlingen motiveras på ett sätt som är godtagbart med avseende på de grundläggande fri- och rättigheterna. Särbehandlingen inte är godtycklig och skillnaderna blir inte oskäliga. Propositionen kan sålunda inte anses vara problematisk med avseende på bestämmelserna om jämlikhet i 6 § i grundlagen. 

Lagförslagen kan enligt regeringens uppfattning behandlas i vanlig lagstiftningsordning.