2.1  Utredning av arbetsplatsolyckor

Bakgrund till utredningen av arbetsplatsolyckor

Olycksfallsförsäkringscentralen har som en del av sin lagstadgade uppgift att utarbeta forskningsrapporter som främjar förebyggandet av olycksfall och utredningar om förhållandet mellan förebyggande insatser och konsekvenserna av dem bedrivit verksamhet för utredning av arbetsplatsolyckor. 

Den systematiska utredningsverksamheten kan anses ha inletts redan 1971, då ett avtal om utredning av olycksfall i arbetet av katastrofnatur ingicks mellan förhandlingskommittén för det dåvarande Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund (numera Olycksfallsförsäkringscentralen) och Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund. Inom ramen för det förfarande som inleddes då utarbetades det under ledning av Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbunds tjänstemän i enlighet med särskild prövning detaljerade rapporter om olyckor som fastställts vara av katastrofnatur. Utredningen leddes och övervakades av förhandlingskommittén för Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund, som utsåg en utredningskommission som ansvarade för den praktiska ledningen av utredningen. År 1984 fattade förhandlingskommittén på framställning av utredningskommissionen ett beslut om att alla arbetsplatsolyckor som hade lett till döden skulle börja utredas på försöksbasis 1985. Efter detta försök med utredningar godkändes 1986 mellan Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund och de arbetsmarknadsorganisationer som var företrädda i dess förhandlingskommitté ett avtal om ordnande av utredning av arbetsplatsolyckor som har lett till döden. 

Avsikten var i princip att utreda alla arbetsplatsolyckor som hade lett till döden och som om-fattades av den lagstadgade olycksfallsförsäkringen, med undantag för trafikolyckor. År 1998 inleddes en slumpmässig utredning av olycksfall som hade lett till döden och som inträffat under arbetsliknande förhållanden bland företagare och andra personer som inte omfattas av det lagstadgade skyddet. Verksamheten utvecklades också i övrigt mångsidigt på 1990–2010-talet, men det gjordes inga ändringar i verksamhetens utgångspunkter, målsättningarna och fastställandet av vilka fall som utreds. 

År 2019 fastställde Olycksfallsförsäkringscentralens styrelse de riktlinjer för utredning av ar-betsplatsolyckor som ska tillämpas på skadefall enligt lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar vid utredningar som görs i enlighet med förfarandet för utredning av arbets-platsolyckor. Utredningen gällde inte enbart utredning av arbetsplatsolyckor som har lett till döden. Verksamhetens juridiska miljö har ändrats till följd av ikraftträdandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning). Att den bestämmelse om statistik- och forskningsverksamhet som finns i den gällande lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar är så knapphändig orsakade ett läge med juridisk osäkerhet avseende dataskyddet, och därför beslutade Olycksfallsförsäkringscentralen att upphöra med verksamheten för utredning av arbetsplatsolyckor hösten 2022. 

Lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt verkställer lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar, i vilken det föreskrivs om lantbruksföretagares och stipendiaters försäkring för olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar och om de ersättningar som beviljas med stöd av den lagen. Lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt har till uppgift att ordna också arbetarskyddsverksamhet för lantbruksföretagare och stipendiater i syfte att förebygga olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar. Enligt lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar sköts Lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalts uppgifter av Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt LPA. Sådana skadefall enligt lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar som LPA-försäkrade lantbruksföretagare och stipendiater inom vetenskap och konst har råkat ut för har i huvudsak inte utretts, och bestämmelser om utredning av arbetsplatsolyckor finns inte heller i lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar. 

Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt LPA har åren 2001–2003 på projektbasis utrett orsakerna till olycksfall som har lett till döden. Efter detta har utredningar gjorts endast sporadiskt. Efter 2011 har det inte gjorts några utredningar. År 2023 inträffade det 23 arbetsplatsolyckor som ledde till döden och elva av dem inträffade inom lantbruket. Verksamhet som bedrivs av lantbruksföretagare är riskfylld verksamhet och det skulle vara viktigt att så effektivt som möjligt också förebygga allvarliga skadefall som inträffar inom lantbruksarbetet. 

Praxis vid utredning av arbetsplatsolyckor

Syftet med verksamheten för utredning av arbetsplatsolyckor har varit att förebygga olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar som omfattas av tillämpningsområdet för lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar och att effektivisera utredningen av dem genom att utreda händelserna och orsakerna som har lett till skadefall och påverkat omfattningen av deras följder samt att utifrån utredningarna ge rekommendationer om hur arbetarskyddet kan utvecklas. Utvecklingsrekommendationer har lagts fram i fråga om såväl direkta faktorer som hänför sig till arbetsmiljön och människors verksamhet som indirekta faktorer som hänför sig till organisationernas verksamhet. 

Verksamheten för utredning av arbetsplatsolyckor har letts och övervakats av en av Olycksfallsförsäkringscentralens styrelse tillsatt direktion för utredning av arbetsplatsolyckor där försäkringsanstalterna och arbetsmarknadens centralorganisationer är företrädda. Utöver ledningen av verksamheten för utredning av arbetsplatsolyckor har direktionen kunnat ge Olycksfallsförsäkringscentralen rekommendationer om utarbetande av olika sammandrag och branschvisa analyser samt om utredning av enskilda olyckor utanför förfarandet för utredning av arbetsplatsolyckor. Direktionen har fastställt de verksamhetssätt som ska iakttas i verksamheten för utredning av arbetsplatsolyckor och som kompletterar dessa riktlinjer. 

Den praktiska verksamheten i utredningsgrupperna för utredning av arbetsplatsolyckor har letts av Olycksfallsförsäkringscentralens arbetarskyddssakkunniga, som också har svarat för föredragningen i direktionen för utredning av arbetsplatsolyckor av de fall som ska utredas och de fall som blivit klara. Dessa sakkunniga har i egenskap av chefer för utredningsgrupperna också svarat för utredningsförfarandena, kvalitetsledningen och inskolningen av dem som deltar i verksamheten för utredning av arbetsplatsolyckor. 

Utredningsgrupperna för utredning av arbetsplatsolyckor har svarat för den praktiska utredningen av de fall som tagits till utredning. Den sakkunniga vid Olycksfallsförsäkringscentralen som leder utredningen av fallet har utifrån prövning från fall till fall beslutat om utredningsgruppens sammansättning. Sammansättningen har i regel bestått av arbetarskyddssakkunniga från arbetsmarknadsorganisationerna och Olycksfallsförsäkringscentralen. Den utsedda utredningsgruppen ska ha tillräcklig kompetens om praxis i anslutning till fallets bransch, arbetsmiljö och arbetsmetoder samt beroende på fallets natur även sakkunskap i fråga om teknik, beteendevetenskaper och andra vetenskapsområden som är viktiga med tanke på utredningens kvalitet. 

Beslut om de fall som ska tas till utredning har fattats av direktionen för utredning av arbetsplatsolyckor på framställning av den sakkunniga från Olycksfallsförsäkringscentralen som är föredragande i direktionen och på basis av de kriterier som anges i riktlinjerna för utredningen av arbetsplatsolyckor. Utgångspunkten för utredningen har varit utredning av olycksfall som har lett till döden och som omfattas av tillämpningsområdet för lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar, och vilka en löntagare har råkat ut för i arbetet eller på ett område som hör till den plats där arbetet utförs. Från fall till fall har direktionen för utredning av arbetsplatsolyckor kunnat besluta att utreda också andra olycksfall än sådana som har lett till döden och som har inträffat i arbetet eller på ett område som hör till den plats där arbetet utförs samt sådana olycksfall enligt 23–25 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar utanför ett område som hör till den plats där arbetet utförs, olycksfall under särskilda omständigheter eller olycksfall vid arbete i hemmet eller på ett ställe som inte angetts samt yrkessjukdomar enligt 26 §. Också skadefall enligt 21–26 § som företagare som tecknat en frivillig försäkring för fritiden enligt lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar har råkat ut för har kunnat utredas. 

Vid bedömningen av grunderna för att utreda ett enskilt fall har inte bara fallets allvarlighetsgrad och art beaktats utan också i synnerhet om det genom utredningen går att få betydande och nyttig tilläggsinformation för att förebygga olyckor av motsvarande slag samt för att främja det allmänna arbetarskyddet. Till utredning har tagits i synnerhet fall som utgör exempel på nya risker eller tillväxtbranscher och fall som kunde ha lett till en storolycka samt fall som inte utreds av andra aktörer, åtminstone inte i tillräcklig omfattning. 

Utredningsgrupperna för utredning av arbetsplatsolyckor har rapporterat resultaten av utredningen på ett sätt som de ansett vara ändamålsenligt. Det har utan undantag utarbetats en offentlig rapport om resultaten av utredningen, en rapport om utredning av arbetsplatsolyckor. Rapporterna har publicerats på Olycksfallsförsäkringscentralens webbplats. Direktionen för utredning av arbetsplatsolyckor har beslutat att resultaten ska offentliggöras genom att godkänna utredningsgruppens framställning. Direktionen har också kunnat skicka ett fall tillbaka till utredningsgruppen för genomförande av behövliga ändringar. 

De av Olycksfallsförsäkringscentralens medlemmar som deltar i verksamheten för utredning av arbetsplatsolyckor har var för sig ansvarat för kostnaderna för verksamheten för utredning av arbetsplatsolyckor. Olycksfallsförsäkringscentralen har ansvarat för kostnaderna för ledningen av verksamheten för utredning av arbetsplatsolyckor, den allmänna förvaltningen, kommunikationen och de tjänster som verksamheten förutsätter och som måste beställas separat. Olycksfallsförsäkringscentralen har också svarat för resekostnaderna för och mötesarvodena till arbetsmarknadsorganisationernas sakkunniga som utsetts till utredningen. Olycksfallsförsäkringscentralen har också svarat för mötesarvodena till arbetsmarknadsorganisationernas företrädare som utsetts till direktionen för utredning av arbetsplatsolyckor. Olycksfallsförsäkringscentralen har svarat för kommunikationen om de utredningar som godkänts av direktionen för utredning av arbetsplatsolyckor i enlighet med den kommunikationspolitik som fastställts av centralens styrelse. Vid planeringen av kommunikationen har utredningsgruppernas och direktionens framställningar beaktats. 

Bestämmelser i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar som hänför sig till utredning av arbetsplatsolyckor och om statistik- och forskningsverksamhet

Varken Olycksfallsförsäkringscentralens utredning av arbetsplatsolyckor eller annan utredning av arbetsplatsolyckor nämns direkt i den gällande lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar. Inte heller i den tidigare lagen om olycksfallsförsäkring (608/1948, upphävd) fanns det någon uttrycklig bestämmelse om utredningen. 

Bestämmelser om Olycksfallsförsäkringscentralens uppgifter finns i 209 § i lagen om olycks-fall i arbetet och om yrkessjukdomar. I den paragrafen föreskrivs det om alla uppgifter som hör till Olycksfallsförsäkringscentralen. I 209 § 3 mom. 13 punkten fastställs det att Olycksfallsförsäkringscentralens uppgift är att bedriva sådan statistikföring och forskningsverksamhet enligt 236 § som hänför sig till verkställigheten av lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar och förebyggande av skador enligt den lagen. 

Enligt bestämmelsen om Olycksfallsförsäkringscentralens statistik- och forskningsverksamhet i 236 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar ska Olycksfallsförsäkringscentralen föra statistik över olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar samt utarbeta forskningsrapporter som främjar förebyggandet av olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar och utredningar om förhållandet mellan förebyggande insatser och konsekvenserna av dem och utredningar om sambandet mellan försäkringspremierna och risken för olycksfall i arbetet eller yrkessjukdomar. Olycksfallsförsäkringscentralen kan också utarbeta andra forskningsrapporter och kalkyler som behövs för att verkställa, följa upp och utveckla lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar. Verksamheten för utredning av arbetsplatsolyckor har ansetts grunda sig på denna bestämmelse. Utredning av arbetsplatsolyckor nämns i detaljmotiveringen till 236 § i den gällande lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar (RP 277/2014, s. 176), och i den sägs att ”syftet med statistik och undersökningar är att gagna arbetet för att förebygga olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar samt att verkställa och utveckla lagen bland annat genom att ta fram statistik och undersökningar om skadefallen. Ett element i detta arbete är att undersöka allvarliga olyckor på arbetsplatserna och rapportera om dem (s.k. TOT-undersökningar) så att man får fram information om vilka faktorer som har bidragit till dessa olycksfall. Denna uppgift stödjer alltså det praktiska arbetet för säkerhet i arbetet som görs på arbetsplatserna, av försäkringsbolagen, myndigheterna, forskningsanstalterna och av andra intressentgrupper.” Den direktion för utredning av arbetsplatsolyckor som tillsatts av Olycksfallsförsäkringscentralens styrelse nämns inte i bestämmelserna eller motiveringen. Det finns inte heller något omnämnande av utredningsgrupperna för utredning av arbetsplatsolyckor. 

Enligt 253 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar har Olycksfallsförsäkringscentralen rätt att inspektera en arbetsgivares lokaler och rätt att vidta andra tillsynsåtgärder för att utreda om arbetsgivaren har uppfyllt sina förpliktelser enligt denna lag. I 257 § fastställs det att trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar i rätten att få information ska en försäkringsanstalt varje kalenderår för registret över olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar enligt 235 § till Olycksfallsförsäkringscentralen lämna ut uppgifter om bland annat tidpunkten och platsen för ett olycksfall i arbetet, omständigheterna under vilka olycksfallet inträffat samt orsakerna och följderna. Trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar i rätten att få information har Olycksfallsförsäkringscentralen rätt att av en försäkringsanstalt på begäran få också andra uppgifter som är nödvändiga för förvaltande av den riskklassificering som avses i 171 § och för forskningsrapporter och kalkyler enligt 236 §. Dessutom ska de personuppgifter som lämnats ut för Olycksfallsförsäkringscentralens uppdrag hållas hemliga och de får inte användas eller lämnas ut för att användas när beslut som gäller den försäkrade fattas, med undantag för fall enligt 262 § 3 punkten. 

Paragraf 259 i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar innehåller bestämmelser om Olycksfallsförsäkringscentralens rätt att få uppgifter och enligt paragrafen har Olycksfallsförsäkringscentralen rätt att av Arbetshälsoinstitutet, arbetarskyddsmyndigheten och polisen få de uppgifter om orsakerna till och följderna av olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar som är nödvändiga för forskningsrapporter och kalkyler enligt 236 §. Enligt paragrafen får dessa uppgifter ges specificerade genom den skadades personbeteckning. 

Olycksfallsförsäkringscentralen har omfattande rätt att få och behandla personuppgifter för sin tillsynsuppgift. I 260 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar föreskrivs det om Olycksfallsförsäkringscentralens rätt att få och behandla personuppgifter för tillsynen. Enligt paragrafen har Olycksfallsförsäkringscentralen trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar av rätten att få information rätt att av arbetsgivaren, försäkrings- och pensionsanstalter som bedriver lagstadgad försäkringsverksamhet, myndigheterna och andra aktörer som offentlighetslagen tillämpas på få uppgifter som är nödvändiga för att uppfylla den tillsynsplikt som föreskrivs i denna lag. För verkställigheten av ett tillsynsuppdrag har Olycksfallsförsäkringscentralen rätt att samköra och behandla de ovannämnda personuppgifterna. 

I 259 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar finns bestämmelser om Olycksfallsförsäkringscentralens rätt att få uppgifter vad gäller den statistik- och forskningsverksamhet enligt 236 § som anses omfatta verksamheten för utredning av arbetsplatsolyckor. I paragrafen nämns inte samkörning eller behandling av de uppgifter som fåtts med stöd av rätten att få uppgifter. Rätten att få uppgifter är alltså snävare i Olycksfallsförsäkringscentralens statistik- och forskningsverksamhet än i fråga om ett tillsynsuppdrag enligt 260 §, eftersom det för verkställigheten av ett tillsynsuppdrag uttryckligen har föreskrivits om rätt att också samköra och behandla nämnda uppgifter. Olycksfallsförsäkringscentralens rätt att få uppgifter har begränsats till de uppgifter om orsakerna till och följderna av olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar som är nödvändiga för kalkyler och forskningsrapporter, och rätten att få uppgifter har begränsats till tre myndighetsaktörer och gäller inte myndigheternas register, enskilda aktörer eller till exempel enheter för hälso- och sjukvård. Olycksfallsförsäkringscentralen har inte heller någon uttrycklig rätt att göra utredningar av olyckor på en arbetsplats eller att granska handlingar eller föremål. 

I 248 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar föreskrivs det om tillämpning av lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999, offentlighetslagen), och enligt den paragrafen tillämpas offentlighetslagen på Olycksfallsförsäkringscentralen till den del den utövar offentlig makt enligt 4 § 2 mom. i offentlighetslagen. På Olycksfallsförsäkringscentralen tillämpas dessutom i ärenden som har samband med verkställigheten av lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar offentlighetslagens 22 § om handlingssekretess, 23 § om tystnadsplikt och förbud mot utnyttjande, 24 § om sekretessbelagda myndighetshandlingar, 7 kap. om undantag från och upphörande av sekretess samt 35 § om straffbestämmelser också när det inte är fråga om utövning av offentlig makt. Tystnadsplikten enligt offentlighetslagen gäller inte bara uppgifter om levande personer, och därför kan sekretessen också gälla uppgifter om avlidna personer. Offentlighetslagen tillämpas inte i sin helhet på verksamheten för utredning av arbetsplatsolyckor, eftersom det i verksamheten inte är fråga om utövning av offentlig makt. Därför tillämpas på verksamheten för utredning av arbetsplatsolyckor endast uttryckliga särskilt nämnda bestämmelser i offentlighetslagen, såsom tystnadsplikt. 

Bestämmelser om dataskydd

I Olycksfallsförsäkringscentralens verksamhet och bland annat i den forsknings- och utredningsverksamhet som centralen bedriver tillämpas dataskyddsförordningen, som är nationellt direkt tillämplig lagstiftning. Förordningen ger dock medlemsstaterna nationellt handlingsutrymme i likhet med direktiven i vissa frågor. Bestämmelserna i förordningen kan således preciseras och kompletteras genom nationell lagstiftning under de förutsättningar som anges i förordningen. Dessutom tillåter förordningen i vissa situationer att det genom nationell lagstiftning föreskrivs om undantag från vad förordningen annars förutsätter. Förordningen innehåller bestämmelser om vilka bestämmelser i förordningen det är möjligt att medge undantag från och om förutsättningarna för undantag. I Finland är syftet med dataskyddslagen (1050/2018) att som en allmän lag som tillämpas vid sidan av förordningen precisera och komplettera förordningen och dess nationella tillämpning. Också i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar finns det bestämmelser om personuppgifter. 

Dataskyddsförordningen och dataskyddslagen tillämpas inte på behandlingen av en avliden persons personuppgifter, det vill säga om verksamheten för utredning av arbetsplatsolyckor gäller utredning av ett olycksfall i arbetet som har lett till en persons död, tillämpas ovannämnda bestämmelser inte på den i det utredda fallet avlidna personens personuppgifter. I verksamheten för utredning av arbetsplatsolyckor behandlas dock nästan utan undantag också andra personuppgifter än en avliden persons personuppgifter, och det är inte möjligt att göra en utredning utan att behandla också levande personers personuppgifter. Granskningen av det direkta och indirekta agerandet hos personer som deltagit i och bidragit till händelser i samband med ett olycksfall i arbetet och av de förklarande faktorerna är central i verksamheten för utredning av arbetsplatsolyckor, som bland annat inbegriper bedömning av faktorer som hänför sig till en person för att utreda orsakssambandet. Dessutom har verksamheten för utredning av arbetsplatsolyckor i nuläget inte begränsats till endast utredning av olycksfall i arbetet som har lett till döden, vilket innebär att även behandlingen av levande personers personuppgifter kan stå i centrum för utredningen. 

Bestämmelser om annan utredning av olyckor

De bestämmelser om Olycksfallsförsäkringscentralens forskningsverksamhet som finns i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar kan jämföras med de bestämmelser i lagen om säkerhetsutredning av olyckor och vissa andra händelser (525/2011) som gäller Olycksutredningscentralen som lyder under justitieministeriet eller de bestämmelser i lagen om undersökning av trafikolyckor som inträffat på väg eller i terräng (1512/2016, nedan trafikolyckslagen) som gäller Institutet för Olycksinformation som finns i anslutning till Trafikförsäkringscentralen. 

I lagen om säkerhetsutredning av olyckor och vissa andra händelser föreskrivs det detaljerat om befogenheter för utredning, rätt att få uppgifter och utredningsrapporten. Vid en utredning ska händelseförloppet, orsakerna och följderna samt räddningsinsatserna och myndigheternas verksamhet klarläggas. Olycksutredningscentralen är en självständig myndighet. Vid Olycksutredningscentralen finns en direktör, tjänstemän som gör säkerhetsutredningar och andra tjänstemän samt vid behov annan personal. Olycksutredningscentralen kan som hjälp vid säkerhetsutredningar anlita utomstående experter och tillsätta en utredningskommission för en säkerhetsutredning. En utredningskommission ska bestå av ett behövligt antal medlemmar, som har tillräcklig sakkunskap inom de områden som är centrala för utredningen. Till medlem i en utredningskommission kan utses tjänstemän vid Olycksutredningscentralen eller någon annan myndighet eller experter vid Olycksutredningscentralen som har gett sitt samtycke. Olycksutredningscentralen utser en av medlemmarna till chef för utredningskommissionen. 

På jäv för tjänstemän vid Olycksutredningscentralen, medlemmar av en utredningskommission och andra som deltar i en utredning tillämpas vid utredningen bestämmelserna om jäv i förvaltningslagen (434/2003) och på experterna och på eventuella företrädare för en annan stat tillämpas bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar. Bestämmelser om skadeståndsansvar finns i skadeståndslagen (412/1974). 

Bestämmelser om Olycksutredningscentralens rätt att få uppgifter finns i 20 § i lagen om säkerhetsutredning av olyckor och vissa andra händelser, och enligt den paragrafen har en utredare oberoende av bestämmelserna om sekretess och utan avgift rätt att av myndigheter och andra som sköter offentliga uppdrag få för utredningen behövliga uppgifter ur sådant polis- och förundersökningsmaterial och om sådan utredning av dödsorsak som gäller saken, behövliga uppgifter om polisens, räddningsväsendets, nödcentralers, hälsovårdsmyndigheters och andra myndigheters verksamhet i samband med olyckan och om deras beredskap för olyckor, behövliga uppgifter från apparater som har registrerat i olyckan inblandade fordons, anläggningars och signal- och trafikledningssystems verksamhet, omständigheter kring olyckan och tele- och datakommunikation samt motsvarande upptagningar som har samband med olyckan, nödvändiga uppgifter om i olyckan inblandade personers hälsotillstånd, samt andra uppgifter som är nödvändiga för att utreda händelseförlopp eller omständigheter som påverkat uppkomsten eller följderna av en olycka eller ett tillbud eller därmed jämförliga omständigheter. En utredare har också rätt att få uppgifter av enskilda aktörer, privata samfund och verksamhetsenheter som bedriver hälso- och sjukvård och av yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården. Utöver rätt att få uppgifter har Olycksutredningscentralen inspektionsrätt enligt 22 § i lagen om säkerhetsutredning av olyckor och vissa andra händelser vad gäller föremål och dokument och rätt att få tillträde till kontorslokaler, transportmedel och andra utrymmen och områden, om information som behövs för utredningen därigenom kan fås. 

Olycksutredningscentralen informerar om varje utredning och om hur den framskrider på det sätt som föreskrivs närmare i 38 § i lagen om säkerhetsutredning av olyckor och vissa andra händelser. Över varje säkerhetsutredning ska det sammanställas en offentlig rapport i en om-fattning som är lämplig i förhållande till olyckans allvarlighetsgrad. 

Trafikolyckslagen tillämpas på sådan undersökning av trafikolyckor på väg eller i terräng som utförs i syfte att förbättra trafiksäkerheten. Syftet med undersökningen är inte att klarlägga rättsligt ansvar. Trafikolyckslagen tillämpas inte och en undersökning enligt den lagen görs inte om Olycksutredningscentralen har tagit fallet till utredning. Vid undersökningen enligt trafikolyckslagen ska trafikolyckans förlopp, riskfaktorer och följder samt omständigheterna kring trafikolyckan utredas i syfte att klarlägga dess orsaker och för att förebygga att olyckor inträffar av samma orsaker i framtiden. Trafikförsäkringscentralen svarar för upprätthållandet av undersökningsverksamheten och den allmänna organiseringen och planeringen av den samt för utbildningen i fråga om undersökningsverksamheten av trafikolyckor. 

Den egentliga undersökningen utförs av undersökningskommissionerna. Undersöknings-kommissionerna utför undersökningarna självständigt, oavhängigt och opartiskt. I en undersökningskommission finns en ordförande, en vice ordförande och ett behövligt antal medlemmar, som ska företräda tillräcklig sakkännedom med tanke på undersökningen av trafikolyckor. Medlemmarna i en undersökningskommission och experter har rätt att få tillträde till en olycksplats och att utföra undersökningar där. En undersökningskommission har också rätt att granska föremål, att ta del av myndighetshandlingar och att ta del av andra handlingar eller uppgifter som har anknytning till vägen och fordonen och som sannolikt har betydelse för undersökningen. På undersökningskommissionerna och Trafikförsäkringscentralen tillämpas kraven på god förvaltning och tjänsteansvar samt sekretessbestämmelserna. 

Trafikolyckslagen innehåller bestämmelser om rätt att få uppgifter, om utlämnande av uppgifter om en undersökning samt om undersökningsrapporten. Enligt 9 § i trafikolyckslagen har en undersökningskommission oberoende av bestämmelserna om sekretess rätt att av myndigheter, inrättningar eller andra som sköter offentliga uppdrag få uppgifter om hälsotillståndet hos dem som varit inblandade i en trafikolycka, behövliga uppgifter ur sådant polisundersöknings- och förundersökningsmaterial och om sådan utredning av dödsorsak som gäller saken, nödvändiga uppgifter från apparater som har registrerat i olyckan inblandade fordons, anläggningars och signalsystems och trafikledningssystems funktion, omständigheter kring olyckan och tele- och datakommunikation samt motsvarande upptagningar som har samband med olyckan, samt andra uppgifter som behövs för undersökningen. Rätt att få ovannämnda uppgifter föreligger endast om uppgifterna är nödvändiga för att utreda händelseförloppet eller orsaken till eller följderna av den olycka som undersöks. En undersökningskommission har rätt att få uppgifter även av privata sammanslutningar eller verksamhetsenheter som bedriver hälso- och sjukvård eller av yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården samt av andra enskilda aktörer. 

En undersökningskommission ska medan en undersökning pågår, på begäran ge skadelidande, nära släktingar till omkomna och dem som olyckans verkningar i övrigt kan omfatta, uppgifter om hur undersökningen framskrider och tillfälle att framföra sin uppfattning om sådana omständigheter som eventuellt inverkar på undersökningen. Över en undersökning ska det avfattas en offentlig undersökningsrapport. I rapporten ska det i lämplig omfattning i förhållande till olyckans allvarlighetsgrad redogöras för olyckans förlopp, de faktorer som ledde till olyckan och följderna av olyckan. Rapporten ska innehålla undersökningskommissionens rekommendationer om säkerhetsåtgärder. Undersökningskommissionen och Trafikförsäkringscentralen kan på basis av rekommendationerna i undersökningsrapporten göra framställningar om trafiksäkerhetsåtgärder. Uppgifter om olyckor registreras i trafikolycksdataregistret. 

Bedömning av nuläget vad gäller utredning av arbetsplatsolyckor

Grunden till verksamheten för utredning av arbetsplatsolyckor har ansetts vara den bestämmelse om statistik- och forskningsverksamhet som finns i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar och som beskriver en av Olycksfallsförsäkringscentralens lagstadgade uppgifter. Med stöd av detta kan som behandlingsgrund enligt dataskyddsförordningen för verksamheten för utredning av arbetsplatsolyckor betraktas fullgörande av en rättslig förpliktelse, som är en av de rättsliga grunder enligt artikel 6 i dataskyddsförordningen som behandlingen av personuppgifter kan grunda sig på. Behandling är laglig om den registrerade har lämnat sitt samtycke eller om behandlingen är nödvändig för att fullgöra ett avtal, för att fullgöra en rättslig förpliktelse som åvilar den personuppgiftsansvarige, för att skydda intressen som är av grundläggande betydelse, för att utföra en uppgift av allmänt intresse eller som ett led i den personuppgiftsansvariges myndighetsutövning eller för ändamål som rör den personuppgiftsansvariges eller en tredje parts berättigade intressen. Den lagstiftning som möjliggör behandling av uppgifter ska enligt förordningen dessutom uppfylla ett mål av allmänt intresse och vara proportionell mot det legitima mål som eftersträvas. 

Enligt artikel 6 i dataskyddsförordningen är behandling av personuppgifter laglig bland annat om den är nödvändig för att fullgöra en rättslig förpliktelse som åvilar den personuppgiftsansvarige (artikel 6.1 c). När behandlingen baserar sig på fullgörandet av en rättslig förpliktelse ska det enligt dataskyddsförordningen föreskrivas om grunden i unionsrätten eller den nationella rätt som den personuppgiftsansvarige omfattas av. Det finns inga uttryckliga bestämmelser om verksamheten för utredning av arbetsplatsolyckor i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar, och enligt dataskyddsförordningen förutsätter användningen av behandlingsgrunden inte nödvändigtvis en uttrycklig författning, men grunden bör dock vara tydlig och precis och dess tillämpning förutsägbar för personer som omfattas av den, i enlighet med rättspraxis vid Europeiska unionens domstol och Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna. Innehållet i grunden kan också preciseras genom bestämmelser på lägre nivå eller genom myndighetsbeslut. Den förtydligande av verksamheten för utredning av arbetsplatsolyckor som nämns i förarbetena till lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar preciserar den uttryckliga bestämmelsen, är i linje med lagens ordalydelse och förtydligar den rättsliga grunden för verksamheten för utredning av arbetsplatsolyckor, eftersom verksamheten har nämnts som en sådan lagstadgad uppgift för Olycksfallsförsäkringscentralen som avses i bestämmelsen. Det förblir dock oklart om omnämnandet i förarbetena till lagen är tillräckligt tydligt och precist och om dess tillämpning är tillräckligt förutsägbar för personer som omfattas av den. I lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar föreskrivs det inte om behandling av personuppgifter i samband med verksamheten för utredning av arbetsplatsolyckor och inte heller i motiveringen i förarbetena till lagen kompletteras behandlingen av personuppgifter i den verksamheten. Den rättsliga grunden lämnar alltså rum för tolkning i synnerhet med tanke på dataskyddet för personuppgifter. Likaså lämnar rätten att få uppgifter av andra myndighetsaktörer än de som uttryckligen nämns i bestämmelsen om statistik- och forskningsverksamhet rum för tolkning, eftersom andra aktörer inte nämns i förarbetena till lagen. Bestämmelser om utredningsgrupper i anslutning till verksamheten för utredning av arbetsplatsolyckor, om direktionen för utredning av arbetsplatsolyckor och om redogörelserna för utredningar finns inte heller i lagen. 

Bestämmelserna i speciallagarna om Olycksutredningscentralens och Institutet för Olycksinformations utredning av olyckor är betydligt mer omfattande och mångsidiga än de bestämmelser om Olycksfallsförsäkringscentralens forskningsverksamhet som finns i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar. När det gäller Olycksutredningscentralen och Institutet för Olycksinformation är förekomsten av en lagstadgad skyldighet tydlig på grund av de uttryckliga bestämmelserna, eftersom rätten att göra utredningar uttryckligen nämns i lagens ordalydelse. Enligt 259 § om Olycksfallsförsäkringscentralens rätt att få uppgifter har centralen rätt att få uppgifter av tre myndighetsaktörer och i bestämmelsen föreskrivs det inte om rätten att få uppgifter av enskilda aktörer, till skillnad från bestämmelserna om Olycksutredningscentralen och Institutet för Olycksinformation. 

Det finns ett tydligt behov av att precisera bestämmelserna i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar vad gäller verksamheten för utredning av arbetsplatsolyckor för att möjliggöra att denna verksamhet fortsätter vid Olycksfallsförsäkringscentralen. Med beaktande av den nuvarande rättsliga miljön och särskilt de skyldigheter som följer av dataskyddsförordningen är bestämmelserna om verksamheten för utredning av arbetsplatsolyckor bristfälliga i synnerhet i fråga om behandlingen av personuppgifter och kräver förtydligande och precisering. 

2.2  Teknisk anslutning

Bestämmelser om teknisk anslutning finns i 252, 260 och 264 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar, 160 § i lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar och 83 § i trafikförsäkringslagen (460/2016). Enligt bestämmelsen har en försäkringsanstalt rätt att öppna en teknisk anslutning för en sammanslutning eller inrättning som verkställer lagstadgad försäkring och för andra myndigheter eller organ till sådana uppgifter som mottagaren med stöd av lag har rätt att få för verkställigheten av sina uppgifter. Också i 54 § 5 mom. i patientförsäkringslagen (948/2019) föreskrivs det om att uppgifter får inhämtas med hjälp av en teknisk anslutning. 

Informationshanteringslagen och lagarna som har samband med den trädde i kraft den 1 januari 2020. I 5 kap. i informationshanteringslagen finns det bestämmelser om tekniska gränssnitt och elektroniska förbindelser. Syftet med lagen har varit att ersätta behovet av att i speciallagstiftning föreskriva särskilt om tekniska anslutningar mellan myndigheter. Speciallagstiftningen innehåller dock fortfarande bestämmelser om teknisk anslutning och avsikten är att bestämmelserna ska upphävas inom ramen för övergångsbestämmelserna i informationshanteringslagen. Bestämmelserna i informationshanteringslagen blir i vilket fall som helst tillämpliga efter övergångsperiodens utgång i stället för specialbestämmelserna. 

2.3  Fördelningssystemet

Enligt de grundläggande principerna för försäkringsverksamheten bereder sig försäkringsbolagen genom fondering i förväg på framtida ersättningsutgifter för skador som redan inträffat. På grund av de särskilt svåra personskador som ersätts med stöd av lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar, trafikförsäkringslagen och patientförsäkringslagen blir försäkringsbolagen tvungna att göra betydande avsättningar för sitt ersättningsansvar. Undantag från denna huvudregel om fonderingsskyldighet har dock gjorts för dessa försäkringsgrenar i fråga om sådana ersättningar som det är svårt att uppskatta på förhand. Ett finansieringssystem där de kostnader som ska betalas respektive år finansieras med premier som tas ut samma år kallas för ett fördelningssystem. Ersättningarna ur fördelningssystemet har i bokföringen åtskilts från de övriga ersättningarna. Ersättningar ur fördelningssystemet bokförs inte i ett försäkringsbolags ansvarsskuld, eftersom försäkringsbolagen inte har någon försäkringsrisk i fråga om dem. 

Bolag som bedriver försäkring enligt lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar, trafikförsäkring och patientförsäkring bidrar till finansieringen av de kostnader som ska täck-as genom fördelningssystemet i proportion till premieinkomsterna av dessa försäkringsgrenar. Försäkringsbolagen betalar sin finansieringsandel som behövs för finansieringen av fördelningssystemet till Olycksfallsförsäkringscentralen, Trafikförsäkringscentralen eller Patientförsäkringscentralen. Varje försäkringscentral gör förhandsberäkningar av de kostnader som respektive kalenderår ska finansieras genom fördelningssystemet och fastställer det slutliga beloppet av de kostnader som ska finansieras genom fördelningssystemet och varje bolags andel av finansieringen efter varje år. 

Enligt alla dessa lagar är kostnader som finansieras genom fördelningssystemet bland annat indexjusteringar som hänför sig till fortlöpande ersättningar, kostnader för sjukvård och re-habilitering när över nio år har förflutit från ingången av det första kalenderåret efter den dag då skadefallet inträffade samt ersättningar för stora skador. Genom fördelningssystemet betalas dessutom skador som orsakats av dem som har försummat sin försäkringsskyldighet samt andra skador som centralerna ansvarar för. De avgifter som på grund av försummelse av försäkringsskyldigheten har tagits ut av dem som har försummat sin försäkringsskyldighet gottgörs dock till fördelningssystemet. 

2.4  Finansinspektionens statistiska undersökning

I 234 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar och i 89 § i trafikförsäkringslagen föreskrivs det om Finansinspektionens statistiska undersökning. Enligt paragrafen ska Finansinspektionen årligen lägga fram en rapport om utfallet av försäkringarna enligt lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar och trafikförsäkringslagen i varje försäkringsbolag under en period som minst omfattar de fem föregående kalenderåren. Statistisk undersökning är viktig med tanke på uppföljningen av principerna om skäliga och trygga försäkringspremier enligt 166 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar och enligt 20 § i trafikförsäkringslagen. 

Före Finlands EU-medlemskap var bestämmandet av försäkringspremierna för den lagstadgade skadeförsäkringen noggrant reglerat. I och med Finlands EU-medlemskap blev man tvungen att ändra bestämmelserna om försäkringspremier, eftersom utgångspunkten för försäkringslagstiftningen i EU är fri prissättning. Ett orosmoment var att försäkringsbolagens väsentligt ökade frihet att prissätta lagstadgade försäkringar kan leda till försäkringspremier som är för höga med tanke på skälighetsprincipen. 

Bestämmelserna om bestämmandet av försäkringspremierna har sedermera avvecklats ytterligare. Det verkar som om avregleringen inte har lett till oskäliga försäkringspremier, utan den har tvärtom skapat möjligheter för försäkringsbolagens produktutveckling och därmed ökat konkurrensen mellan försäkringsbolagen. Bestämmelserna om försäkringsbolagens soliditet, förvaltningssystem och tillsyn har däremot också utvecklats i betydande grad. 

När den gällande patientförsäkringslagen (948/2019) stiftades ansågs det att den statistiska undersökning som ska genomföras vart tredje år är tillräcklig i fråga om patientförsäkringen, även om patientförsäkringen inte statistikförs lika heltäckande som försäkringen för olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar och trafikförsäkringen. Med stöd av vad som anförts ovan är en årlig statistisk undersökning inte heller nödvändig i fråga om försäkringen för olycksfall i arbetet och yrkessjukdom eller trafikförsäkring, utan en statistisk undersökning som läggs fram vart tredje år kan anses vara tillräcklig för att säkerställa att försäkringspremierna är skäliga och trygga. Försäkringsbolagens resultat kan variera mycket under enskilda år, men orsaken är oftast de ändringar i kalkyleringsgrunderna som försäkringsbolagets ledning gjort. Finansinspektionen kan lägga fram en statistisk undersökning oftare än vad som föreskrivs i lagen, om Finansinspektionen anser det vara ändamålsenligt. 

2.5  Andra ändringar i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar

2.6  Ändringar i lagen om trafik- och patientskadenämnden

2.7  Ändringar i lagen om rehabilitering som ersätts enligt trafikförsäkringslagen

2.8  Ändringar i lagen om ersättning för skada eller sjukdom som har uppkommit under studierelaterade förhållanden som är jämställbara med arbete

Den 1 augusti 2021 trädde lagen om utbildning som handleder för examensutbildning (1215/2020) i kraft. Lagen innehåller bestämmelser om orienterande och förberedande utbildning för examensinriktad utbildning (utbildning som handleder för examensutbildning) efter den grundläggande utbildningen. Utbildningen som handleder för examensutbildning ger den studerande färdigheter att söka till gymnasieutbildning eller yrkesinriktad examensutbildning, orienterar den studerande i utarbetandet av en plan för fortsatta studier och arbetsliv och stärker den studerandes förutsättningar att slutföra gymnasieutbildningens lärokurs och avlägga studentexamen efter den eller att avlägga yrkesinriktad examen. Vid planering och anordnande av samt beslutsfattande om utbildning som handleder för examensutbildning för studerande som inte har fyllt 18 år ska barnets bästa i första hand beaktas. 

I lagen om ersättning för skada eller sjukdom som har uppkommit under studierelaterade förhållanden som är jämställbara med arbete (460/2015, nedan lagen om studierelaterade skadefall) föreskrivs det om ersättning för skadefall som inte ersätts enligt lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar och som har orsakat en skada eller sjukdom hos en person som deltar i grundläggande yrkesutbildning, yrkesinriktad vuxenutbildning, yrkeshögskoleutbildning, universitetsutbildning, gymnasieutbildning eller grundläggande utbildning, med undantag för förskoleundervisning, förberedande undervisning före den grundläggande utbildningen och årskurserna 1–6. En förutsättning för att ersättning ska betalas är att skadefallet har inträffat under förhållanden som är utmärkande för studierna medan den studerande, i läroanstalten eller på något annat ställe som anvisats av utbildnings- eller undervisningsanordnaren eller av läroanstaltens huvudman, i enlighet med läroplanen eller examensgrunderna deltagit i sådan praktisk undervisning, sådan inlärning i arbetet, sådan arbetspraktik eller en sådan fristående examen eller i sådan arbetslivsorientering i samband med grundläggande utbildning som kan jämställas med arbete. 

Påbyggnadsundervisning liknande utbildningen som handleder för examensutbildning ingick i de ovannämnda utbildningarna före lagen om utbildning som handleder för examensutbildning stiftades och utbildning som handleder för examensutbildning har på denna grund tolkats höra till tillämpningsområdet för lagen om studierelaterade skadefall. 

4.1  De viktigaste förslagen

4.2  De huvudsakliga konsekvenserna

6.1  Lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar

158 § . En försäkrings giltighetstid . I paragrafen föreskrivs det om fortlöpande försäkring och tidsbegränsad försäkring. Från paragrafens rubrik stryks hänvisningen till fortlöpande försäkring och tidsbegränsad försäkring och den nya rubriken är en försäkrings giltighetstid. I paragrafens 1 mom. stryks omnämnandet av fortlöpande försäkring. Paragrafens 2 mom. om tidsbegränsad försäkring upphävs.  

160 § . Försäkringstagarens anmälningsplikt när försäkringen är i kraft och när den löper ut . I 3 mom. föreskrivs det om försäkringstagarens anmälningsplikt när en tidsbegränsad försäkring har upphört att gälla. Det föreslås att 3 mom. upphävs på motsvarande sätt som de föreslagna ändringarna i 158 §.  

162 § . Överföring av försäkring till ett annat försäkringsbolag . I paragrafen föreskrivs det om överföring av en fortlöpande försäkring till ett annat försäkringsbolag. Från paragrafens rubrik stryks omnämnandet av fortlöpande försäkring, det vill säga paragrafens rubrik ändras till överföring av försäkring till ett annat försäkringsbolag. I 1 mom. stryks omnämnandet av fortlöpande försäkring på motsvarande sätt som i 158 §.  

166 § . Försäkringsbolagets premiegrunder . I paragrafen föreskrivs det om försäkringsbolagets premiegrunder. Paragrafens 1 mom. ändras så att omnämnandet av att premiegrunderna ska godkännas av styrelsen stryks.  

167 § . Statistiksammanställning . Paragrafen innehåller bestämmelser om statistiksamman-ställning. I 1 mom. stryks omnämnandet av gränsen för lönebeloppet i euro. Det föreslås att 1–3 mom. ändras så att tidsfristerna på fjorton dagar förkortas till sju dagar. Paragrafens 3 mom. ändras så att ett bolag inte längre är skyldigt att begära en statistiksammanställning. Dessutom stryks uttrycket ”utan dröjsmål” i 3 mom.  

187 § . Frivilliga försäkringar för arbetstiden och för fritiden . I paragrafen föreskrivs det om frivilliga försäkringar, som är frivillig försäkring för olycksfall i arbetet och yrkessjukdom för arbetstiden och frivillig olycksfallsförsäkring för fritiden. Enligt 2 mom. ska bestämmelserna om obligatorisk försäkring tillämpas på frivillig försäkring, om inte något annat föreskrivs i lagen. För att förtydliga bestämmelserna fogas till paragrafen ett nytt 4 mom. enligt vilket vad som föreskrivs i 139 § 1 mom. om arbetsgivarens rätt till ersättning för inkomstbortfall tillämpas endast på arbetsgivare som tecknat en försäkring för fritiden.  

209 § . Olycksfallsförsäkringscentralens uppgifter . Till den förteckning över Olycksfallsförsäkringscentralens lagstadgade uppgifter som finns i 209 § 3 mom. i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar fogas till 13 punkten utöver statistikföring och forskningsverksamhet enligt den gällande 236 § också utredning av arbetsplatsolyckor enligt den nya 236 a §.  

213 § . Hur Olycksfallsförsäkringscentralens verksamhetskostnader ska täckas . I paragrafens 1 mom. föreskrivs det om hur Olycksfallsförsäkringscentralens verksamhetskostnader ska täckas. Enligt paragrafen är medlemsförsäkringsbolagen, Statskontoret och lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt skyldiga att årligen till Olycksfallsförsäkringscentralen betala en avgift som ska täcka centralens verksamhetskostnader. Det föreslås att 1 mom. preciseras så att med verksamhetskostnader avses Olycksfallsförsäkringscentralens andra verksamhetskostnader än sådana som i enlighet med 231 § finansieras genom fördelningssystemet.  

231 § . Fördelningssystemet . I 1 mom. föreskrivs det om de kostnader som ska täckas genom fördelningssystemet. Enligt 1 mom. 1 punkten i den gällande paragrafen inbegriper de kostnader som ska täckas genom fördelningssystemet kostnader för skadefall som inträffat i oförsäkrat arbete och från vilka avgift som motsvarar försäkringspremien och försummelseavgift, vilka tas ut av dem som har försummat sin försäkringsskyldighet (183 §), samt självrisk för en arbetsgivare som har försummat sin försäkringsskyldighet (184 §) har dragits av. Det föreslås att 1 mom. 1 punkten ändras så att kostnaderna inbegriper också de kostnader som tillsynen över försäkringsskyldigheten orsakar.  

Enligt 1 mom. 2 punkten inbegriper de kostnader som ska täckas genom fördelningssystemet kostnader för de uppgifter som försäkringsanstalten på bosättnings- eller vistelseorten ska sköta enligt ett internationellt avtal som är bindande för Finland. Det föreslås att denna punkt kompletteras med Olycksfallsförsäkringscentralens uppgift som det kontaktorgan som avses i EU:s förordningar om social trygghet och i sådana överenskommelser om social trygghet som är bindande för Finland, varmed formuleringen överensstämmer med 209 § 3 mom. 15 punkten. 

234 § . Statistisk undersökning . I paragrafen föreskrivs det om Finansinspektionens statistik-undersökning. Det föreslås att paragrafen ändras så att i stället för årligen som i nuläget ska Finansinspektionen minst vart tredje år lägga fram en rapport om utfallet av försäkringarna för olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar i varje försäkringsbolag under en period som minst omfattar de fem föregående kalenderåren. Den föreslagna paragrafen hindrar inte Finansinspektionen från att göra en undersökning oftare än vad som föreskrivs i lagen, om Finansinspektionen anser att en undersökning behövs till exempel av skäl som hänför sig till verksamhetsmiljön eller marknadsläget.  

236 a § . Utredning av arbetsplatsolyckor . Till lagen om olycksfall i arbetet och om yrkes-sjukdomar fogas en ny paragraf i vilken det föreskrivs om utredning av arbetsplatsolyckor.  

I paragrafens 1 mom. kopplas utredningen av arbetsplatsolyckor till de skadefall som fastställs i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar. Utgångspunkten för utredningen är utredning av olycksfall som har lett till döden och omfattas av tillämpningsområdet för lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar, och som en löntagare har råkat ut för i arbete eller på ett område som hör till den plats där arbetet utförs (21–22 §). Utifrån prövning från fall till fall kan det beslutas att också andra olycksfall i arbetet eller på ett område som hör till den plats där arbetet utförs än sådan som har lett till döden och olycksfall enligt 23–25 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar samt yrkessjukdomar enligt 26 § i den lagen ska utredas. Också skadefall enligt 21–26 § som företagare som tecknat en frivillig försäkring för arbetstiden enligt lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar har råkat ut för kan utredas. 

Skadefall tas till utredning enligt särskild prövning, och avsikten är inte att utreda orsakerna till alla inträffade skadefall. Vid bedömningen av grunderna för att utreda ett enskilt fall ska inte bara fallets allvarlighetsgrad och art beaktas utan också i synnerhet om det genom utredningen går att få betydande och nyttig tilläggsinformation för att förebygga olyckor av motsvarande slag samt för att främja det allmänna arbetarskyddet. Till utredning ska tas i synnerhet fall som utgör exempel på nya risker eller tillväxtbranscher samt fall som kunde ha lett till en storolycka och fall som inte utreds av andra aktörer, åtminstone inte i tillräcklig omfattning. 

Olycksfallsförsäkringscentralens styrelse har allmän behörighet att leda Olycksfallsförsäkringscentralens verksamhet för utredning av arbetsplatsolyckor. Olycksfallsförsäkringscentralens uppgift att utreda arbetsplatsolyckor jämställs med Olycksfallsförsäkringscentralens andra lagstadgade uppgifter och kostnaderna för denna uppgift ska täckas på samma sätt som Olycksfallsförsäkringscentralens övriga kostnader. 

Enligt paragrafens 2 mom. har Olycksfallsförsäkringscentralen också till uppgift att sköta den allmänna organiseringen av utredningen av arbetsplatsolyckor, kommunikationen, utvecklingen samt därmed ansluten utbildning. 

I 3 mom. fastställs att det om utredningen av en arbetsplatsolycka ska utarbetas en sekretessbelagd utredningsrapport som innehåller en redogörelse för olyckans förlopp, de faktorer som ledde till olyckan och följderna av olyckan samt rekommendationer till sådana åtgärder som behövs för att förebygga nya olyckor och tillbud och för att förhindra skador. Dessutom ska direktionen för utredning av arbetsplatsolyckor kunna på framställning av en sakkunnig från Olycksfallsförsäkringscentralen besluta om innehållet och publiceringen av en offentlig redogörelse för utredningen i en omfattning som är lämplig i förhållande till olyckans allvarlighetsgrad. Vid utarbetandet av en redogörelse för en utredning ska utredningsrapporterna om en enskild utredning utnyttjas, men redogörelserna för utredningar ska utarbetas så att de är offentliga och så att inget av det som sägs kan kopplas till enskilda fall, och de ska inte innehålla personuppgifter eller uppgifter som hör till särskilda kategorier av personuppgifter. Olycksfallsförsäkringscentralen ska dessutom ha rätt att använda de uppgifter som fåtts vid utredningen av en arbetsplatsolycka också i analyser och sammandrag för den forskningsverksamhet som avses i 236 §. Inte heller sammandragen ska innehålla personuppgifter eller uppgifter som hör till särskilda kategorier av personuppgifter. 

Enligt paragrafens 4 mom. ska Olycksfallsförsäkringscentralen ha rätt att behandla personuppgifter som är nödvändiga för ändamålen med verksamheten för utredning av arbetsplatsolyckor samt uppgifter som hör till särskilda kategorier av personuppgifter enligt artikel 9 i dataskyddsförordningen. Den föreslagna nya bestämmelsen utgör en sådan grund för Olycksfallsförsäkringscentralen att behandla personuppgifter vid utredningen av arbetsplatsolyckor som förutsätts i dataskyddsförordningen. Närmare bestämmelser om tillgången till information finns i lagens 259 §. 

I paragrafens 5 mom. sägs det att Olycksfallsförsäkringscentralen också ska ha till uppgift att utreda skadefall som har lett till döden samt särskilt allvarliga arbetsplatsolyckor som har er-satts med stöd av lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar på det sätt som anges i den nya 154 a § som föreslås i lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar. 

236 b § . Direktionen för utredning av arbetsplatsolyckor . Till lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar fogas en ny paragraf om direktionen för utredning av arbetsplatsolyckor. I 1 mom. fastställs det att Olycksfallsförsäkringscentralens styrelse ska tillsätta direktionen för utredning av arbetsplatsolyckor. Momentet innehåller även bestämmelser om direktionens uppgifter. Direktionen ska ha till uppgift att sköta den allmänna ledningen av verksamheten för utredning av arbetsplatsolyckor utifrån de riktlinjer för utredningsverksamheten som getts av Olycksfallsförsäkringscentralens styrelse. Till direktionens uppgifter hör bland annat att följa upp hur situationen i fråga om allvarliga skador utvecklas, att ta ställning till behovet av att utarbeta olika sammandrag och av kommunikation, att dra upp riktlinjer för praxis inom utredningsverksamheten och att allmänt övervaka hur utredningar framskrider. Direktionen beslutar om inledandet av utredningar av enskilda arbetsplatsolyckor, om sammansättningen hos den utredningsgrupp som gör en utredning och godkänner innehållet i en offentlig redogörelse för en utredning samt beslutar om publicering av en redogörelse på framställning av den sakkunniga från Olycksfallsförsäkringscentralen som är föredragande för direktionen.  

I 2 mom. fastställs det att direktionens mandatperiod är tre år. Direktionen ska bestå av en sakkunnig från Olycksfallsförsäkringscentralen samt ledamöter från de viktigaste centralorganisationerna som företräder arbetsgivarna samt arbetstagarna och tjänstemännen och från de försäkringsanstalter som genomför arbetsolycksfallsförsäkringen. Den sakkunniga från Olycksfallsförsäkringscentralen ska vara föredragande för direktionen. På framställning av den centralorganisation som företräder arbetsgivarna utses högst tre ledamöter, och på framställning av de centralorganisationer som företräder arbetstagarna och tjänstemännen likaså högst tre ledamöter. På framställning av försäkringsanstalterna utses högst fem ledamöter, av vilka en företräder Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt. 

I 3 mom. sägs det att bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar ska tillämpas på direktionens ledamöter, när de utför de uppgifter som avses i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar. Bestämmelser om skadeståndsansvar finns i skadeståndslagen. Eftersom direktionens ledamöter sköter en lagstadgad, offentlig uppgift med stöd av särskilda bestämmelser, tillämpas på dem också tjänsteansvar enligt 118 § i grundlagen. I 3 mom. fastställs det att direktionens ledamöter har tystnadsplikt och skyldighet att iaktta sekretess enligt 248 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar samt är förbjudna att utnyttja de uppgifter som de fått kännedom om i sitt uppdrag. Eftersom direktionens ledamöter i sitt arbete får kännedom om sekretessbelagda personuppgifter vid beslut om huruvida en utredning ska inledas och i och med den sekretessbelagda utredningsrapporten för utarbetande av en offentlig redogörelse för utredningen, ska det föreskrivas särskilt om skyldighet att iaktta sekretess. Olycksfallsförsäkringscentralen ska ha rätt att av de aktörer som anges närmare i lagens 259 § få de nödvändiga uppgifter som behövs för en utredning. Olycksfallsförsäkringscentralen ska ha rätt att ge uppgifter till direktionen för utredning av arbetsplatsolyckor. 

236 c §.Utredningsgrupper för utredning av arbetsplatsolyckor . Till lagen om olycksfall i ar-betet och om yrkessjukdomar fogas en ny paragraf om utredningsgrupper som inrättas för den konkreta utredningen av arbetsplatsolyckor. I paragrafens 1 mom. fastställs det att när direktionen för utredning av arbetsplatsolyckor har beslutat att ett enskilt fall ska utredas, förordnar Olycksfallsförsäkringscentralen en sakkunnig från Olycksfallsförsäkringscentralen till chef för utredningsgruppen. Direktionen beslutar om utredningsgruppens övriga sammansättning på framställning av den sakkunniga från Olycksfallsförsäkringscentralen. Utredningsgruppen ska ha ett behövligt antal medlemmar som har tillräcklig sakkunskap om arbetslivet och de branscher som är centrala med tanke på utredningen. I utredningsgruppen ska det finnas företrädare för branschorganisationerna för såväl arbetsgivarna som arbetstagarna och tjänstemännen, och i utredningsgruppen ska det i sin helhet finnas tillräcklig kompetens om praxis vad gäller branschen, arbetsmiljön och arbetsmetoderna i fallet i fråga samt, beroende på fallets karaktär, sakkunskap inom teknik, beteendevetenskaper och andra kunskaps- och vetenskapsgrenar som är viktiga med tanke på utredningens kvalitet. När en utredning gäller en arbetsplatsolycka som har inträffat i arbete som är försäkrat enligt lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar, ska utredningsgruppen ha tillräcklig sakkunskap om lantbruksföretagararbete eller stipendiatarbete.  

Enligt 2 mom. ska utredningsgrupperna svara för den praktiska utredningen av de fall som har tagits till utredning och utarbeta en sekretessbelagd utredningsrapport. En utredningsgrupp som inrättats för utredning av en enskild arbetsplatsolycka ska ha en självständig, oberoende och opartisk roll och ställning i utredningen. 

Enligt 3 mom. ska bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar tillämpas på utredningsgruppernas medlemmar, när de utför de uppgifter som avses i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar. Bestämmelser om skadeståndsansvar finns i skadeståndslagen. Eftersom medlemmarna i utredningsgrupperna sköter en lagstadgad, offentlig uppgift med stöd av särskilda bestämmelser, tillämpas på dem också tjänsteansvar enligt 118 § i grundlagen. Medlemmarna i utredningsgrupperna ska ha tystnadsplikt och skyldighet att iaktta sekretess enligt 248 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar samt vara förbjudna att utnyttja de uppgifter som de har fått kännedom om i sitt uppdrag. Eftersom medlemmarna i utredningsgrupperna i sitt arbete får kännedom om sekretessbelagda personuppgifter, ska det föreskrivas särskilt om skyldigheten att iaktta sekretess. Olycksfallsförsäkringscentralen ska ha rätt att ge uppgifter till utredningsgrupperna för utredning av arbetsplatsolyckor. 

252 § . Rätten för en försäkringsanstalt och en besvärsinstans att få uppgifter . I paragrafen föreskrivs det om rätten för en försäkringsanstalt och en besvärsinstans att få uppgifter. Enligt paragrafens 3 mom. får uppgifterna sökas via en teknisk anslutning. Det föreslås att 3 mom. ändras så att meningen om att uppgifter får sökas via en teknisk anslutning ska strykas.  

259 § . Olycksfallsförsäkringscentralens rätt att få uppgifter . I paragrafen föreskrivs det om Olycksfallsförsäkringscentralens rätt att få uppgifter för Olycksfallsförsäkringscentralens statistikföring och forskningsverksamhet samt i situationer där ett försäkringsbolag har försatts i likvidation eller konkurs. Det föreslås att Olycksfallsförsäkringscentralen ska få nya rättigheter att få uppgifter när centralen sköter en lagstadgad uppgift som innefattar utredning av arbetsplatsolyckor.  

Bestämmelser om Olycksfallsförsäkringscentralens rätt att få uppgifter för statistik- och forskningsverksamhet enligt 236 § finns redan i nuläget i 259 § 1 mom., och enligt det momentet har Olycksfallsförsäkringscentralen rätt att av Arbetshälsoinstitutet, arbetarskyddsmyndigheten och polisen få de uppgifter om orsakerna till och följderna av olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar som är nödvändiga för forskningsrapporter och kalkyler enligt 236 §. Paragrafens 1 mom. ändras inte. 

Olycksfallsförsäkringscentralens bedrivande av statistik- och forskningsverksamhet hör enligt 209 § 3 mom. 13 punkten i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar till Olycksfallsförsäkringscentralens lagstadgade uppgifter, och enligt den nya 236 a § som föreslås i denna proposition ska verksamhet för utredning av arbetsplatsolyckor likaså höra till Olycksfallsförsäkringscentralens uppgifter. Således har Olycksfallsförsäkringscentralens rätt att få och använda uppgifter för statistik- och forskningsverksamhet liksom också för verksamhet för utredning av arbetsplatsolyckor ett direkt samband med fullgörandet av Olycksfallsförsäkringscentralens lagstadgade uppgifter. 

Enligt förslaget ska paragrafens gällande 2 mom., i vilket det sägs att de uppgifter som avses i 1 mom. på begäran ska ges specificerade genom personbeteckning, bli nytt 4 mom. och i det nya 2 mom. fastställs det att Olycksfallsförsäkringscentralen har rätt att enligt 1 punkten för utredningen av arbetsplatsolyckor trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar i rätten att få information avgiftsfritt få för utredningen nödvändiga uppgifter om en arbetsplatsolycka, händelseförloppet och de faktorer som påverkat orsakerna till och följderna av en olycka ur polis- och förundersökningsmaterial och utredningen av dödsorsak, nödvändiga uppgifter om en i olyckan inblandads hälsotillstånd samt andra därmed jämförbara nödvändiga uppgifter. Utöver detta ska Olycksfallsförsäkringscentralen i enlighet med 2 mom. 2 punkten ha rätt att av en inblandad arbetsgivare, arbetstagare, arbetarskyddsmyndighet och försäkringsanstalt få nödvändiga uppgifter om en arbetsplatsolycka, händelseförloppet, de faktorer som påverkat orsakerna till och följderna av olyckan, uppgifter om det skadefall som ska ersättas och andra därmed jämförbara nödvändiga uppgifter, samt i enlighet med 2 mom. 3 punkten av vittnen till en arbetsplatsolycka eller av andra som annars innehar information om olyckan få nödvändiga uppgifter om händelseförloppet, de faktorer som påverkat orsakerna till och följderna av olyckan samt andra därmed jämförbara nödvändiga uppgifter. Rätten att få uppgifter gäller också den sakkunniga från Olycksfallsförsäkringscentralen som är chef för en utredningsgrupp och rätt att behandla uppgifter har även direktionen och utredningsgrupperna som tillsatts av Olycksfallsförsäkringscentralen. 

I det nya 3 mom. föreslås en bestämmelse om att Olycksfallsförsäkringscentralen trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar i rätten att få information ska ha rätt att för en utredning även av läkare och andra yrkesutbildade personer som avses i lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården på begäran få ett av dem utarbetat yttrande om nödvändiga uppgifter ur en i en olycka inblandads journalhandlingar och om dennes hälsotillstånd, arbetsförmåga och vård. För yttrandet kan det betalas en skälig ersättning på det sätt som anges i 266 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar. Olycksfallsförsäkringscentralen ska för utredningen av arbetsplatsolyckor dessutom ha rätt att utföra undersökningar och inspektioner på en arbetsplats. Rätten att utföra undersökningar och inspektioner gäller endast de medlemmar i utredningsgrupper som har utsett till utredningen i fråga och som har rätt att besöka en arbetsplats för att utföra undersökningar och inspektioner. 

I det nya 4 mom. föreskrivs det i enlighet med det tidigare 2 mom. att de uppgifter som avses i 1 mom. på begäran ska ges specificerade genom personbeteckning och momentet kompletteras så att det även gäller de uppgifter som avses i 2 och 3 mom.  

Paragrafens tidigare 3 mom. om Olycksfallsförsäkringscentralens rätt att få uppgifter efter det att ett försäkringsbolag har försatts i likvidation eller konkurs blir som sådant paragrafens nya 5 mom. 

260 § . Olycksfallsförsäkringscentralens och försäkringsbolagens rätt att få uppgifter för tillsynen . I paragrafen föreskrivs det om Olycksfallsförsäkringscentralens och försäkringsbolagens rätt att få uppgifter för att kunna uppfylla den tillsynsplikt som föreskrivs i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar. Enligt paragrafens 3 mom. får uppgifterna inhämtas med hjälp av teknisk anslutning. Det föreslås att 3 mom. upphävs.  

264 § . Teknisk anslutning . I paragrafen föreskrivs det om inhämtande och utlämnande av uppgifter med hjälp av en teknisk anslutning. Det föreslås att paragrafen upphävs.  

6.2  Lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar

154 a § . Utredning av skadefall som har lett till döden och av särskilt allvarliga arbetsplatsolyckor . Det föreslås att det till lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkes-sjukdomar fogas en ny paragraf om utredning av skadefall som har lett till döden och av sär-skilt allvarliga arbetsplatsolyckor som en del av Olycksfallsförsäkringscentralens verksamhet för utredning av arbetsplatsolyckor. Enligt 1 mom. ska utredning av arbetsplatsolyckor i enlighet med vad som föreskrivs i 5 § i lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar gälla utredning av sådana arbetsplatsolyckor som har lett till döden och andra särskilt allvarliga arbetsplatsolyckor som drabbat lantbruksföretagare och stipendiater som omfattas av en obligatorisk försäkring.  

Begreppet utredning av arbetsplatsolyckor definieras på motsvarande sätt som i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar, det vill säga det är i princip fråga om olycksfall i arbetet som har inträffat i arbete eller på ett område som hör till den plats där arbetet utförs. På basis av prövning från fall till fall kan dock även yrkessjukdomar utredas. Ett skadefall som har lett till döden behöver dock inte utredas, om skadefallet i fråga inte kan bedömas ge någon betydande tilläggsinformation för att förebygga olyckor av motsvarande slag samt för att främja lantbruksföretagares eller stipendiaters arbetarskydd. En sådan situation föreligger till exempel om en lantbruksföretagare eller stipendiat under en arbetsresa som omfattas av lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar har råkat ut för en trafikolycka som har lett till döden och där orsaken till olyckan är andra faktorer än omständigheter som gäller lantbruksföretagararbete eller stipendiatarbete. Beslut om att en utredning ska göras fattas i den direktion för utredning av arbetsplatsolyckor som avses i 236 b § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar. I direktionen ska som företrädare för försäkringsanstalterna finnas också en aktör som företräder Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt LPA. 

I paragrafens 2 mom. fastställs det att även andra arbetsplatsolyckor än sådana som har lett till döden på framställning av Lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt kan utredas av Olycksfallsförsäkringscentralen, om det är fråga om en särskilt allvarlig arbetsplatsolycka, vars utredning är viktig för att förebygga motsvarande olyckor och för att främja lantbruksföretagares och stipendiaters arbetarskydd. Med särskilt allvarlig arbetsplatsolycka avses ett skadefall som har orsakat en allvarlig skada och som har lett till bestående eller långvarig arbetsoförmåga. Det kan vara fråga om till exempel sådana skadefall i anslutning till användningen av nya arbetssätt eller ny utrustning inom en viss bransch i fråga om vilka det skulle vara viktigt att identifiera nya risker och kunna ge rekommendationer för att främja arbetarskyddet eller förebygga motsvarande skador. I paragrafen konstateras det dessutom att en utredningsgrupp för utredning av arbetsplatsolyckor som avses i 236 c § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar vid utredningen av ett skadefall enligt denna lag ska ha tillräcklig sakkunskap om lantbruksföretagararbete eller stipendiatarbete. 

I paragrafens 3 mom. sägs det att Lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt har rätt att till Olycksfallsförsäkringscentralen lämna ut de uppgifter som är nödvändiga för utredningen av en olycka. Uppgifterna kan också innehålla uppgifter som hör till särskilda kategorier av personuppgifter enligt artikel 9 i dataskyddsförordningen. Uppgifterna kan av Olycksfallsförsäkringscentralen lämnas ut till direktionen för utredning av arbetsplatsolyckor och till utredningsgrupperna för utredning av arbetsplatsolyckor. 

Enligt 4 mom. ska Olycksfallsförsäkringscentralen ha motsvarande rätt att få uppgifter om olyckor som har lett till döden för lantbruksföretagare och stipendiater som vad som i 259 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar föreskrivs om utredning av arbetsplatsolyckor och dessa uppgifter ska kunna behandlas vid Olycksfallsförsäkringscentralen i enlighet med den paragrafen. Olycksfallsförsäkringscentralen ska ha rätt att för olycksutredning få uppgifter också av en lantbruksföretagare som arbetat i samma företag. I detta sammanhang avses med lantbruksföretagare sådana lantbruksföretagare enligt 3 § i lagen om pension för lantbruksföretagare som har arbetat eller arbetar i samma företag som den skadade. Olycksfallsförsäkringscentralens utredningsgrupper för utredning av arbetsplatsolyckor ska även ha rätt att utföra undersökningar och inspektioner på en lantbruksföretagares eller stipendiats arbetsplats. 

Dessutom fastställs det i 4 mom. att Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt ska ha rätt att av Olycksfallsförsäkringscentralen i enlighet med 236 c § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar få en sekretessbelagd utredningsrapport som utarbetats om en enskild utredning av en arbetsplatsolycka i fråga om de arbetsplatsolyckor som lantbruksföretagare eller stipendiater har råkat ut för. Enligt 147 § i lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar är en lagstadgad uppgift för Lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt LPA att främja sådant arbetarskydd som tjänar lantbruksföretagarnas och stipendiaternas intressen bland annat genom att ordna utbildning och ge information. 

157 § . Rätten för lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt och en besvärsinstans att få uppgifter . I paragrafen föreskrivs det om rätten för lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt och en besvärsinstans att få uppgifter. Enligt paragrafens 3 mom. får uppgifterna sökas via en teknisk anslutning. Det föreslås att 3 mom. ändras så att meningen om att upp-gifter får sökas via en teknisk anslutning ska strykas.  

160 § . Teknisk anslutning . I paragrafen föreskrivs det om inhämtande och utlämnande av uppgifter med hjälp av en teknisk anslutning. Det föreslås att paragrafen upphävs.  

6.3  Trafikförsäkringslagen

75 § . Fördelningssystemet och de kostnader som ska täckas ur det . I 2 mom. föreskrivs det om de kostnader som ska täckas genom fördelningssystemet. Enligt 2 mom. 1 punkten i den gällande paragrafen omfattar de kostnader som ska täckas genom fördelningssystemet kostnader som orsakas av skador som Trafikförsäkringscentralen ansvarar för, utan de andra kostnader som ska täckas genom fördelningssystemet och från vilket belopp avgift som motsvarar för-säkringspremien (27 §) och försummelseavgift (28 §), vilka tas ut av den som har försummat sin försäkringsplikt, samt premierna för gräns- och förflyttningsförsäkringar har avdragits. Det föreslås att 2 mom. 1 punkten ändras så att till kostnaderna som orsakas av skador som Trafikförsäkringscentralen ansvarar för ska räknas också kostnaderna för att redovisa, fakturera och driva in avgifter enligt 27 och 28 §.  

82 § . Försäkringsbolagets och Trafikförsäkringscentralens rätt att få uppgifter . I paragrafen föreskrivs det om försäkringsbolagets och Trafikförsäkringscentralens rätt att få uppgifter. Enligt paragrafens 6 mom. får uppgifterna inhämtas med hjälp av teknisk anslutning. Det föreslås att 6 mom. upphävs.  

83 § . Teknisk anslutning . I paragrafen föreskrivs det om inhämtande och utlämnande av upp-gifter med hjälp av en teknisk anslutning. Det föreslås att paragrafen upphävs.  

89 § . Finansinspektionens statistikundersökning . I paragrafen föreskrivs det om Finansinspektionens statistikundersökning. Det föreslås att paragrafen ändras så att i stället för årligen som i nuläget ska Finansinspektionen minst vart tredje år publicera en utredning av vilken respektive försäkringsbolags realiserade resultat för trafikförsäkringen framgår för minst de fem föregående kalenderåren. Den föreslagna paragrafen hindrar inte Finansinspektionen från att göra en undersökning oftare än vad som föreskrivs i lagen, om Finansinspektionen anser att en undersökning behövs till exempel av skäl som hänför sig till verksamhetsmiljön eller marknadsläget.  

6.4  Lagen om Trafikförsäkringscentralen

3 § . Ansvar för Trafikförsäkringscentralens kostnader och likviditet . I paragrafen föreskrivs det om ansvar för Trafikförsäkringscentralens kostnader. Enligt paragrafens 1 mom. ansvarar Trafikförsäkringscentralens medlemmar för Trafikförsäkringscentralens kostnader med undantag för kostnader som uppstår hos Trafikförsäkringscentralen av de uppgifter som den har enligt lagen om undersökning av trafikolyckor på väg och i terräng. Statskontoret ansvarar dock endast för de kostnader som hänför sig till genomförandet av de uppgifter som Statskontoret har enligt trafikförsäkringslagen. Till paragrafens 1 mom. fogas en precisering enligt vilken Trafikförsäkringscentralens kostnader som finansieras med stöd av paragrafen inte inbegriper den kostnadsandel som i enlighet med 75 § i trafikförsäkringslagen finansieras genom fördelningssystemet.  

6.5  Lagen om trafik- och patientskadenämnden

3 § . Medlemmar . I paragrafen föreskrivs det om trafik- och patientskadenämndens medlemmar och om antalet medlemmar. Det föreslås att paragrafens 1 mom. ändras så att antalet ersättare ändras från tjugosex ersättare till det antal ersättare som behövs.  

17 § . Sekretess och rätt att lämna ut uppgifter . I paragrafen föreskrivs det om sekretess för medlemmarna i nämnden, anställda vid nämnden och personer som nämnden anlitar som sakkunniga på grundval av ett uppdrag. Det föreslås att till paragrafen fogas ett nytt 2 mom. där det föreskrivs om nämndens rätt att vid behandlingen av patientskadeärenden delge sina sakkunniga beslut.  

6.6  Lagen om rehabilitering som ersätts enligt trafikförsäkringslagen

7 § . Rehabilitering som avser arbets- eller funktionsförmågan . I paragrafen föreskrivs det om den rehabilitering som ersätts och om de kostnader för den som kan ersättas. Det föreslås att för att förenhetliga terminologin ändras paragrafens 2 mom. 7 punkt så att de merkostnader som en gravt handikappad person har för serviceboende ändras till de merkostnader som en handikappad har för stöd för boendet.  

16 § . Ändringssökande . I paragrafen föreskrivs det om sökande av ändring hos försäkrings-domstolen och om begäran om en rekommendation till avgörande av trafik- och patientskadenämnden. Enligt paragrafens 1 mom. får ändring i försäkringsanstaltens beslut sökas genom skriftliga besvär hos försäkringsdomstolen senast den trettionde dagen efter det att den som söker ändring fick del av beslutet. I 4 mom. fastställs det att den som är missnöjd med försäkringsanstaltens beslut får inom den tid för sökande av ändring som föreskrivs i 1 mom. begära en rekommendation till avgörande av trafik- och patientskadenämnden. Om ärendet anhängiggörs i nämnden, avbryts tiden för sökande av ändring för den tid som behandlingen tar. Det föreslås att 4 mom. ändras så att hänvisningen till den tid för sökande av ändring som föreskrivs i 1 mom. stryks och så att det i 4 mom. sägs att tidsfristen för begäran om en rekommendation till avgörande är ett år från det att försäkringsanstalten meddelade beslutet.  

6.7  Patientförsäkringslagen

48 § . Fördelningssystemet och de kostnader som ska täckas ur det . I 2 mom. föreskrivs det om de kostnader som ska täckas genom fördelningssystemet. Enligt 2 mom. 1 punkten i den gällande paragrafen omfattar de kostnader som ska täckas genom fördelningssystemet kostnader som orsakas av skador som Patientförsäkringscentralen ansvarar för, utan de andra kostnader som ska täckas genom fördelningssystemet och från vilket belopp avgift som motsvarar för-säkringspremien (19 §) och försummelseavgift (20 §), vilka tas ut av dem som har försummat sin försäkringsskyldighet, har dragits av. Det föreslås att paragrafens 2 mom. 1 punkt ändras så att till kostnaderna ska räknas också kostnaderna för att redovisa, fakturera och driva in avgifter enligt 19 och 20 §.  

Enligt paragrafens 2 mom. 3 punkt hör till de kostnader som ska täckas genom fördelnings-systemet sådana ersättningar för i 5 kap. 2 § i skadeståndslagen avsedda behövliga sjukvårds-kostnader och andra behövliga utgifter som ersätts enligt patientförsäkringslagen och som betalas när över nio år förflutit från ingången av kalenderåret efter den dag då skadefallet inträffade. Det föreslås att 2 mom. 3 punkten ändras så att omnämnandet av att andra behövliga utgifter räknas in i fördelningssystemet stryks. 

54 § . Patientförsäkringscentralens rätt att få uppgifter . Enligt paragrafens 5 mom. får uppgifter inhämtas med hjälp av en teknisk anslutning. Det föreslås att momentet upphävs.  

6.8  Lagen om Patientförsäkringscentralen

3 § . Ansvar för Patientförsäkringscentralens kostnader . I paragrafen föreskrivs det om ansvar för Patientförsäkringscentralens kostnader. Enligt paragrafens 1 mom. ansvarar Patientför-säkringscentralens medlemmar för kostnaderna för Patientförsäkringscentralens verksamhet. Till 1 mom. fogas en precisering enligt vilken Patientförsäkringscentralens kostnader som finansieras med stöd av paragrafen inte inbegriper den kostnadsandel som i enlighet med 48 § i patientförsäkringslagen finansieras genom fördelningssystemet.  

6.9  Lagen om ersättning för skada eller sjukdom som har uppkommit under studierelaterade förhållanden som är jämställbara med arbete

1 § . I paragrafen sägs att enligt denna lag betalas ersättning för skadefall som inte ersätts enligt lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar och som har orsakat en skada eller sjukdom hos en person som deltar i utbildning som ordnas i enlighet med de lagar som anges i paragrafen.  

I 1 mom. 1 punkten ändras hänvisningen till lagen om grundläggande yrkesutbildning till en hänvisning till den nya lagen om yrkesutbildning. I 1 punkten sägs det att sådan annan verksamhet som nära anknyter till undervisningen och som avses i 3 § 3 mom. i den gamla lagen om grundläggande yrkesutbildning inte beaktas. Denna hänvisning till den gamla lagen ska strykas. Ett sådant omnämnande finns inte längre i den lag som det enligt förslaget ska hänvisas till i punkten. Med beaktande av 1 § 2 mom. i lagen om ersättning för skada eller sjukdom som har uppkommit under studierelaterade förhållanden som är jämställbara med arbete är avsikten med strykningen i punkten inte att ändra den etablerade tolkningen av den lagen. Lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning som anges i 1 mom. 2 punkten har upphävts genom lagen om yrkesutbildning, och därför föreslås det att den upphävda lagen stryks och ersätts med lagen om utbildning som handleder för examensutbildning. I 1 mom. 6 punkten ändras gymnasielagens författningsnummer så att den nya gymnasielagens författningsnummer används i punkten. 

2 § . Enligt paragrafen tillämpas på den som deltar i sådan arbetskraftsutbildning som avses i 5 kap. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice (916/2012) med avvikelse från lagens 1 § bestämmelserna om arbetstagare i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar, när det är fråga om ersättningsgilla omständigheter. Laghänvisningen i paragrafen korrigeras så att den gäller lagen om ordnande av arbetskraftsservice (380/2023) som träder i kraft den 1 januari 2025.