1  Bakgrund och beredning

2  EU-rättsaktens målsättning och huvudsakliga innehåll

Infrastrukturförordningen 

Skyldigheterna avseende organisationer för registrering av identifieringsdata och tillgången till data via den nationella åtkomstpunkten är ny reglering. I Finland har aktörer identifierare som används för att identifiera laddningspunkter och tjänsteleverantörer (nedan även ID ), som används till exempel på e-roamingplattformar och som möjliggör laddning via en digital tjänst vid flera laddningspunkter. När det gäller ID finns det ingen nationell gemensam förvaltning eller offentlig databas.  

För sin del genomförde lagen om distribution av alternativa trafikbränslen (478/2017, nedan infrastrukturlagen ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/94/EU om utbyggnad av infrastrukturen för alternativa bränslen (nedan infrastrukturdirektivet ). I 7 § i infrastrukturlagen föreskrevs om den geografiska placeringen av och tillgången till laddnings- och tankstationer Enligt lagen skulle verksamhetsutövaren säkerställa att alla användare på ett öppet och icke-diskriminerande sätt kan få information om var en för allmänheten tillgänglig laddnings- eller tankstation är belägen. Infrastrukturlagen upphävdes den 15 juli 2024 genom lagen om infrastruktur för distribution av alternativa drivmedel inom transportsektorn (475/2024).  

I programmet för utveckling av distributionsinfrastruktur för nya bränslen för vägtrafik som kommunikationsministeriet beredde tillsammans med intressenter och som offentliggjordes den 29 mars 2023 ( Kommunikationsministeriets publikationer 2023:4 ) konstateras följande: Trafikstyrningsbolag Fintraffic Ab sammanställer information om till exempel var allmänna laddningspunkter för elbilar finns med hjälp av tjänsten Trafikläget. Här är Sähköautoilijat ry:s Latauskartta.fi en viktig informationskälla. Utöver den tjänst som Fintraffic Ab tillhandahåller kan bilister i dag få information om infrastrukturen för alternativa drivkrafter via karttjänster som tillhandahålls av privata aktörer eller fordonens infotainmentsystem enligt avtal mellan företag. Ur myndighetens synvinkel är informationen inte lättillgänglig, vilket å ena sidan försvårar ett databaserat beslutsfattande och å andra sidan ökar den administrativa bördan för att genomföra EU-lagstiftningens skyldigheter och generellt följa utvecklingen av laddningsinfrastrukturen i Finland.  

Utöver tjänsten Trafikläget tillhandahåller och utvecklar Trafikstyrningsbolag Fintraffic Ab tjänsten Digitraffic, genom vilken uppdaterad trafikinformation finns tillgänglig som öppen data via öppna gränssnitt från det finska vägnätet, järnvägstrafiken och sjötrafiken. 

Enligt infrastrukturförordningen ska ansvariga för allmänna laddnings- och tankningspunkter inrätta ett programmeringsgränssnitt som ger kostnadsfri och obegränsad tillgång till de data som definieras i infrastrukturförordningen, och ska lämna information om det programmeringsgränssnittet till den nationella åtkomstpunkten i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/40/EU om ett ramverk för införande av intelligenta transportsystem på vägtransportområdet och för gränssnitt mot andra trans-portslag (nedan ITS-direktivet ) och kommissionens delegerade förordning (EU) 2022/670 av den 2 februari 2022 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/40/EU vad gäller tillhandahållande av EU-omfattande realtidstrafikinformationstjänster (nedan RTTI-förordningen ) och i överensstämmelse med de ytterligare specifikationer som kompletterar dem och som anges i den delegerade förordningen. I Finland består den nationella kontaktpunkten enligt den gällande förordningen om realtidstrafikinformationstjänster av tjänsterna Digiroad och Digitraffic ( Nationella kontaktpunkter som anmälts till Europeiska kommissionen ). Trafikledsverket ansvarar för tjänsten Digiroad. Digitraffic är däremot en tjänst som tillhandahålls av Trafikstyrningsbolag Fintraffic Ab och som innehåller datatyper som avses i förordningen om realtidstrafikinformationstjänster. Trafikledsverket inhämtar dessa datatyper från trafikstyrningsbolaget Fintraffic Ab.  

Förordningen om elektronisk godstransportinformation 

EU-bestämmelserna av elektronisk godstransportinformation är ny reglering. Det nationella projektet för genomförandet av förordningen har organiserats av Kommunikationsministeriets och Transport- och kommunikationsverkets arbetsgrupper. Kommunikationsministeriet har följt upp projektet för genomförandet av EU-förordningen i en styrgrupp och fastställt riktlinjerna för det nationella arbetet. Enligt riktlinjerna ansvarar Transport- och kommunikationsverket för genomförandet och det praktiska genomförandet av det nationella projektet. Förordningen om elektronisk godstransportinformation gäller alla transportformer. Enligt förordningen om elektronisk godstransportinformation ska myndigheterna i EU-länderna år 2027 kunna ta emot och behandla frakthandlingar i elektroniskt format. Projektet genomförs som nätverkssamarbete mellan myndigheter och intressenter.  

Under 2023 påbörjade Transport- och kommunikationsverket upphandlingen och utbyggnaden av de systemtjänster som är nödvändiga för genomförandet. Ett avtal för utvecklingsskedet har ingåtts med Trafikstyrningsbolag Fintraffic Ab angående genomförandet. Transport- och kommunikationsverket och Trafikstyrningsbolag Fintraffic Ab deltar i nio EU-länders gemensamma eFTI4EU-projekt, som har beviljats CEF-finansiering på upp till 14 miljoner. euro. Projektet genomför referensimplementeringen av det informationsutbytessystem som avses i förordningen om elektronisk godstransportinformation och testar det även med gränsöverskridande försök tillsammans med företag och tillsynsmyndigheter. 

Biljett- och betalningssystemens interoperabilitet 

Den 7 december 2022 lämnade kommunikationsministeriet en utredning till riksdagen om konsekvenserna av transportservicelagen på längre sikt ( VN/25107/2021 ). I utredningen konstaterades att det har förekommit utmaningar i utnyttjandet av biljett- och betalningsgränssnitt och i utvecklingen av tekniska gränssnittslösningar. När det gäller avtalsvillkoren för gränssnittssamarbete konstaterades också att villkoren för kommersiella avtal för användning av biljettgränssnitt inte är särskilt reglerade i trafikservicelagen, vilket har lett till att aktörernas olika förhandlingspositioner har påverkat de kommersiella avtalsvillkoren. Kommersiella villkor inkluderar till exempel villkor för återförsäljning av biljetter. Avtalen om kommersiella villkor har enligt utredningen eventuellt påverkat utvecklingen av ekosystemet MaaS (Mobility-as-a-Service) i Finland . MaaS-affärsverksamheten började utvecklas efter att regleringen trädde i kraft, men utbudet av nya mobilitetstjänster har expanderat långsammare än väntat både i Finland och internationellt. I utredningen konstateras dock att faktorer som inte beror på regleringen, såsom utmaningar relaterade till operativa modeller och coronapandemin, också har bidragit till den långsamma utvecklingen. I utredningen identifierade kommunikationsministeriet behovet av att utreda avtalsvillkorens skälighet i fråga om biljett- och betalningsgränssnitt och eventuella relaterade nationella regulatoriska behov, för vars del man ansåg att en lösning av utmaningarna kan kräva reglering som är mer detaljerad än den nuvarande och mer bindande för aktörerna inom sektorn.  

Som en del av utredningen av kommunikationsministeriet beställdes även en extern utvärdering: Paransiko sääntelyuudistus liikenteen palveluita? ( Liikenne- ja viestintäministeriön julkaisuja 2022:11 ). I den beställda utredningens slutsatser konstateras i fråga om de nya transporttjänsterna (MaaS) och informationens interoperabilitet bland annat att ”[E]n särskild utmaning är gränssnittet mellan den offentliga och privata sektorn. Ett syfte med lagen var att möjliggöra utveckling av nya MaaS-affärsmodeller (på marknadsvillkor). Samtidigt spelar dock städer och deras transportoperatörer en mycket central roll i hela MaaS-ekosystemet. Genuina public-private-partnerskap (PPP) mellan offentliga och privata aktörer har dock inte uppstått i någon större utsträckning i Finland.” När det gäller dem ansågs prissättningen av tjänster vara den mest centrala frågan, vilket i sin tur bidrar till utvecklingen av lönsamma affärsmodeller. Andra utmaningar identifierades också, till exempel frågor relaterade till beskattning och offentlig upphandling samt även den allmänna dataskyddsförordningen (GDPR), som väsentligt påverkar bland annat väsentliga frågor om agerande för en annans räkning, utlämnande av information och identifiering med tanke på MaaS.  

Läget för biljett- och betalningssystemen har också analyserats i Transport- och kommunikationsverkets uppdaterade lägesbild från den 10 oktober 2022. När det gäller användning av gränssnitt och avtal om biljettsamarbete konstateras i lägesbilden bland annat att "[G]emensamma biljettprodukter kräver också affärsekonomiskt samarbete och avtal.” Till exempel förutsätter periodbiljetters interoperabilitet att operatörerna kommer överens om ett så kallat clearingarrangemang, där de avtalar om att dela biljettintäkterna med de myndigheter eller transportoperatörer som bedriver verksamhet på marknadsvillkor. I avtal om kollektivtrafikens påstigningsersättningar gäller det också att beakta EU:s förordning om trafikavtal, enligt vilken offentlig finansiering inte får beviljas för transporttjänster på marknadsvillkor. På grund av detta har endast kundintäkter betalats till marknadsbaserade aktörer som påstigningsersättning, inte en tilläggssubvention, som i sin tur ofta är otillräcklig jämfört med intäktskraven för en marknadsbaserad transportoperatör.  

Utöver ersättning kräver biljettsamarbete att parterna också avtalar om olika biljettprodukters tekniska interoperabilitet. Det är således en fråga om vilka biljettprodukter respektive aktör accepterar i sina transporter som en del av biljettsamarbetet. När det gäller biljettsamarbete konstateras det i Transport- och kommunikationsverkets lägesbild i synnerhet att ”[B]rister i inter-operabiliteten förekommer dock fortfarande i vissa stadsregioners randområden, i transporter utanför stadsområden samt mellan transportformer i fjärrtrafik och resekedjor.” 

Utlämnande av uppgifter ur trafik- och transportregistret och offentliggörande av uppgifter om personer som utövar offentlig makt 

Totalreformen av regleringen av trafik- och transportregister syftade till att bättre utnyttja informationen och möjliggöra fördelar som digitaliseringen medför vid utlämnande av information. Trafik- och transportregistren och den relaterade regleringen införlivades i transportservicelagen. 

Enligt Transport- och kommunikationsverkets databokslut 2022 gjordes det sammanlagt 2 300 000 enskilda förfrågningar till offentliga registerdatatjänster 2022. Förfrågningarna var uppdelade på följande uppgifter: föraruppgifter 25 000 förfrågningar, fordonsägare och historikuppgifter 285 000 förfrågningar, fordonsregistrerings- och skatteuppgifter 2 000 000 förfrågningar, sjöfartygsinformation 4 000 förfrågningar och luftfartygsinformation 5 000 förfrågningar. Gränssnitten (API) och de direkta förfrågningarna uppgick till 128 miljoner dataenheter 2022, varav avtalsparternas offentliga enskilda förfrågningstjänster omfattade 2,6 miljoner dataenheter och avtalsparternas företagstjänster omfattade 23 miljoner dataenheter.  

År 2022 omfattades totalt 472 144 personer av olika förbud mot att lämna ut uppgifter ur trafik- och transportregistret. Förbuden mot utlämnande av uppgifter fördelade sig enligt följande: direktmarknadsföringsförbud 457 119, förbud mot utlämnande av uppgifter i enskilda fall 370 174, förbud att lämna ut uppgifter via ett öppet gränssnitt 159 792, förbud att lämna ut uppgifter för ändamål som har samband med transporter 339 282, förbud att lämna ut uppgifter för utvecklings- och innovationsverksamhet (fysiska personer) 144 219, förbud att lämna ut uppgifter för utvecklings- och innovationsverksamhet) (juridiska personer) 5 197 och spärrmarkering: 8 547. 

Transport- och kommunikationsverket beviljar tillstånd och rättigheter för att erhålla, förnya eller behålla dem och för vilka sökanden eller innehavaren till exempel ska genomgå fristående prov eller läkarundersökningar. De som godkänner sådana olika prov och inspektioner hör inte till ämbetsverkets personal, men de kan anses utöva offentlig makt i sina uppgifter. Dessa personers namn och kontaktuppgifter har publicerats som förteckningar på ämbetsverkets webbplats. På webbplatsen har kunderna direkt hittat information om vem de kan kontakta för att anlita tjänsten. I och med reformerna av dataskyddslagstiftningen har myndigheten dock varit tvungen att ta bort viss förteckningar, eftersom publiceringen av sådana personuppgifter inte är tillräckligt reglerad i lag. Kunder ber ämbetsverket lämna information om dem som utför de aktuella uppgifterna av olika anledningar, till exempel för att ta reda på hur en sådan person kan nås eller för att försäkra sig om att personen har rätt att godkänna prov som krävs enligt lag. 

Till den del som det särskilt föreskrivs om publicering av sådana förteckningar finns informationen fortfarande på ämbetsverkets webbplats. För närvarande varierar grunden för offentliggörande av sådan information: till exempel enligt 204 § i transportservicelagen ska Transport- och kommunikationsverket offentliggöra en förteckning över godkända järnvägsläkare . Av bestämmelsen framgår dock inte närmare vilka uppgifter som får offentliggöras, dvs. om även kontaktuppgifter får offentliggöras utöver namnet. Enligt punkt VI ARA.FCL.205 i bilagan till kommissionens förordning (EU) nr 1178/2011 om tekniska krav och administrativa förfaranden avseende flygbesättningar inom den civila luftfarten i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 216/2008: Den behöriga myndigheten ska föra en förteckning över kontrollanter som den har certifierat. Kontrollanternas befogenheter ska anges i denna förteckning, som ska offentliggöras och uppdateras av den behöriga myndigheten. Ämbetsverket har också offentliggjort en del information med parters samtycke, men i dessa situationer kan det till exempel vara svårt att säkerställa att samtycket är aktuellt.  

3  Målet med propositionen

Målen med dataregleringen enligt infrastrukturförordningen och dess huvudsakliga innehåll 

Denna proposition avser endast genomförandet av artikel 20 infrastrukturförordningen. Syftet med infrastrukturförordningen är att säkerställa en till mängd och omfattning tillräcklig infrastruktur för alternativa drivmedel och dess interoperabilitet inom hela EU. Målet är för det första att säkerställa en minimiinfrastruktur för att stödja idrifttagandet av fortskaffningsmedel som använder alternativa drivmedel i alla transportformer och i alla medlemsländer, så att EU:s klimatmål kan uppnås. För det andra är målet att säkerställa fullständig driftskompatibilitet för infrastrukturen. För det tredje är målet att se till att användarna erbjuds omfattande information och lämpliga betalningsalternativ. Förordningen innefattar även bestämmelser om kravet på innehåll i de nationella planerna för infrastrukturen för alternativa drivmedel som krävs av medlemsstaterna samt på rapporteringen om planernas framskridande och infrastrukturens utveckling. I artikel 1 i infrastrukturförordningen fastställs gemensamma tekniska specifikationer och krav avseende tillhandahållande av data för infrastruktur för alternativa drivmedel. Enligt artikel 20.1 i förordningen ska medlemsstaterna utse en organisation för registrering av identifieringsdata som utfärdar och förvaltar unika identifieringskoder för att identifiera åtminstone ansvariga för laddningspunkter och leverantörer av mobilitetstjänster. Organisationen för registrering av identifieringsdata ska senast den 14 april 2025 utfärda och förvalta dessa identifieringskoder.  

Enligt artikel 20.4 ska medlemsstaterna dessutom genom sina nationella åtkomstpunkter, säkerställa att data om laddnings- och tankningspunkter görs tillgängliga senast den 31 december 2024. Från den nationella åtkomstpunkten ska data kunna lämnas till en gemensam europeisk åtkomstpunkt, som kommissionen inrättar fram till slutet av 2026.  

Enligt artikel 20.2 ska ansvariga för laddnings- och tankningspunkter för alternativa drivmedel som är tillgängliga för allmänheten, eller ägare av dessa punkter i enlighet med vad som avtalats med de ansvariga, säkerställa tillgång till statiska och dynamiska data om den infrastruktur för alternativa drivmedel som de ansvarar för eller tjänster som till sin natur har anknytning till sådan infrastruktur eller lägger ut på entreprenad, utan kostnad. Datatyperna definieras i artikel 20.2.  

Varje ansvarig för laddnings- och tankningspunkter för alternativa drivmedel som är tillgängliga för allmänheten, eller ägare av dessa punkter i enlighet med vad som avtalats med de ansvariga, ska enligt artikel 20.3 inrätta ett programmeringsgränssnitt som ger kostnadsfri och obegränsad tillgång till dessa data och ska lämna information om programmeringsgränssnittet till de nationella åtkomstpunkterna. Informationen ska vara tillgänglig senast den 14 april 2025. 

Om nationella åtkomstpunkter (artikel 20.4, delegerade akter) och organiseringen av dem föreskrivs inte i infrastrukturförordningen, utan i detta fall iakttas vad som föreskrivs i ITS-direktivet och RTTI-förordningen. 

Enligt artikel 20.6 ges kommissionen befogenhet att anta delegerade akter för att ändra artikel 22.2 så att eventuella nya datatyper kan beaktas och stärka de tekniska kraven för det gemensamma programmeringsgränssnittet. Genomförandeakter enligt artikel 20.7 kan också antas för att komplettera förordningen om realtidstrafikinformationstjänster i fråga om datakvalitet samt den frekvens med vilken statiska och dynamiska data uppdateras. Genomförandeakter godkänns genom kommittéförfarandet. 

I slutet av 2023 började kommissionen bereda två delegerade förordningar och en genomförandeförordning, som planeras att bli utfärdade hösten 2024. Den delegerade förordningen om data omfattar de data som finns tillgängliga från allmänt tillgängliga laddnings- och tankningspunkter, dataspecifikt listade (ny bilaga), samt krav på vilken typ av programmeringsgränssnitt uppgifterna i fråga ska lämnas till den nationella åtkomstpunkten. Den delegerade förordningen om standarder kompletterar de tekniska specifikationerna i bilaga II. Genomförandeförordningen föreskriver om tekniska krav för lämnande av data till den nationella åtkomstpunkten. Den innehåller till exempel krav på säkerställande av datakvalitet för både dataleverantörer och den nationella åtkomstpunkten. 

Syfte med förordningen om elektronisk transportinformation och dess huvudsakliga innehåll 

Målet med förordningen är att öka effektiviteten i godstrafiken och logistiken samt minska den administrativa bördan. Ett av syftena med förslaget är att medlemsstaternas myndigheter ska godta elektronisk godstransportinformation i alla skeden av transportkedjan och i fråga om alla transportslag inom EU-området när transportföretagen väljer att lämna informationen elektroniskt. Ett annat syfte är att ge tillgång till informationen på ett för myndigheterna enhetligt sätt och skapa interoperabilitet mellan företagens och förvaltningens uppgifter och informationssystem. 

Det centrala målet med förordningen om elektronisk godstransportinformation är alltså att göra det möjligt för myndigheter att använda godstransportinformation i elektroniskt format. Då ska myndigheternas tillgång till tillförlitlig information ordnas på ett tillförlitligt sätt. Förordningen definierar inte information i sig, utan det är fråga om information som myndigheterna har tillgång till med stöd av olika lagar. Fraktsedelinformationen är central och omfattar bland annat uppgifter om betalaren av försändelsen, avsändarens namn och kontaktuppgifter, mottagarens namn och kontaktuppgifter, typen av gods (inklusive ytterligare märkningar relaterade till transport av farligt gods), godsets totala vikt, antal kollin, datum för beställningen, transportföretagets namn och den identifierare som identifierar kollin. Behandling av personuppgifter har inte en central position i fraktinformationen, men det är möjligt att till exempel avsändaren eller mottagaren är en fysisk person. Enligt artikel 9 ska eFTI-plattformarna säkerställa att personuppgifter behandlas enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (nedan den allmänna dataskyddsförordningen ).  

Företagen åläggs ändå inte någon skyldighet att använda elektronisk information vare sig i förhållande till förvaltningen eller till andra företag. Det krävs inte att myndigheterna ska acceptera vilken elektronisk informationskälla som helst som företagen väljer, utan det förutsätts i förslaget att myndigheter godkänner elektronisk information eller elektroniska handlingar endast om det elektroniska verktyg som används vid förmedlingen uppfyller vissa krav. På detta sätt försöker man ge myndigheterna garantier för att den information eller de handlingar som förmedlas är autentiska och tillförlitliga. 

Skyldigheterna enligt förordningen kompletteras av kommissionens delegerade akter och genomförandeakter. Den 5 juli 2024 godkände kommissionen en genomförandeförordning (C(2024) 4572 final) om upprättande av gemensamma förfaranden och detaljerade regler för behöriga myndigheters åtkomst till elektronisk godstransportinformation och behandling av den i enlighet med förordningen om elektronisk godstransportinformation. Syftet med förordningen är att säkerställa interoperabiliteten mellan de informationssystem som används av myndigheterna i olika medlemsländer genom att definiera gemensamma förfaranden för myndighetens tillgång till informationsutbytessystemen. Genomförandeförordningen ålägger medlemsstaterna att utveckla ett informationssystem som bland annat omfattar myndigheternas åtkomstpunkter för eFTI-information, administration av de unika identifierarna för de myndigheter som har rätt att ta del av informationen samt en eFTI-gate. som möjliggör import av information från eFTI-plattformar. Processen för godkännande av förordningen pågår fortfarande i medlemsstaterna, och den har inte publicerats i EU:s officiella tidning. Den kommer också att kompletteras med mer detaljerade icke-bindande dokument om teknisk support som kommissionen utarbetar tillsammans med medlemsstaterna.  

Dessutom godkände kommissionen den 15 juli 2024 en delegerad förordning (C(2024) 5224 final) om att komplettera förordningen om elektronisk godstransportinformation genom att ändra del B i bilaga I, som innehåller bestämmelser om gemensamma dataset och deldataset. Även för dess del pågår processen för godkännande fortfarande i medlemsstaterna. 

Biljett- och betalningssystemens interoperabilitet 

Syftet med propositionen är att främja utvecklingen av biljettsamarbetet och i synnerhet rättvisa, rimliga och icke-diskriminerande avtalsvillkor. I rollen som offentliga arrangörer av kollektivtrafik och som parter som producerar offentliga tjänster bör särskild uppmärksamhet ägnas åt att säkerställa lika verksamhetsvillkor för alla tjänsteleverantörer i regionen. Dessutom bör användningen av kollektivtrafik främjas även utanför tätorter samt hållbara transportsätt genom att kombinera långdistanstransporter och lokala transporttjänster till smidiga resekedjor. 

Utlämnande av uppgifter ur trafik- och transportregistret och offentliggörande av uppgifter om personer som utövar offentlig makt 

Syftet med ändringarna är att komplettera och förtydliga regleringen av uppgifter som lämnas ut ur trafik- och transportregistret. Dessutom är målet att harmonisera begreppen om den som ansvarar för den lagstadgade uppgiften.  

När det gäller offentliggörande av information om personer som utövar offentlig makt är syftet att förbättra tillgången till tjänster som tillhandahålls av sådana personer. 

4  Förslagen och deras konsekvenser

5  Alternativa handlingsvägar

6  Remissvar

Remissvar om utkastet till regeringens proposition begärdes av 150 parter. Utkastet till regeringsproposition var dessutom ute på öppen remiss på webbplatsen www.utlåtande.fi mellan den 28 mars och 19 maj 2024. Totalt lämnades 26 utlåtanden in. 

Remissvar som rör förslagen 154 b § och 188 a § som gäller infrastrukturförordningen  

Totalt avgavs 9 utlåtanden om förslagen som gäller infrastrukturförordningen.  

Generellt sett ansågs utseendet av en identifikationsregisterorganisation och en ansvarig part för den nationella åtkomstpunkten vara bra. I två utlåtanden påpekades också att den eventuella avgiften på 2 500 euro för unika identifierare enligt den alternativa implementeringsmodellen skulle vara jämförelsevis hög. Tillgänglig information om laddnings- och tanknings-punkter ansågs i allmänhet vara relevant. Även tillgången till tillgänglighetsinformation om laddnings- och tankningspunkter lyftes fram.  

Propositionens 188 a § redigerades efter remissförfarandet. I utkastet som var på remiss ingick möjligheten att skaffa uppgiften från Fintraffic Ab. Eftersom uppgiften dock uppskatttas vara relativt liten slopades momentet om överföring av uppgiften i förslaget. I stället kompletterades paragrafen med Transport- och kommunikationsverkets möjlighet att offentliggöra koderna på sin webbplats. Än så länge är det inte helt känt för vilka syften och i vilket format koderna behövs. De ska vara i digitalt format, eftersom informationen ska inkluderas i programmeringsgränssnittet. Offentliggörandet på webbplatsen möjliggör vid behov lätt åtkomst i ett läsbart format. I sällsynta situationer kan koder anknyta till fysiska personer om en ansvarig för laddningspunkter eller leverantör av mobilitetstjänster är en fysisk person. Enligt bestämmelsen är det dock förbjudet att offentliggöra personuppgifter i sådana situationer. 

Remissvar som rör förslaget 154 c § som gäller elektronisk godstransportinformation 

Totalt avgavs 6 utlåtanden om förslagen som gäller elektronisk godstransportinformation.  

Förslaget ansågs vara bra. I sitt utlåtande lyfte Transport- och kommunikationsverket fram bestämmelserna om organ för bedömning av överensstämmelse och certifiering av plattformar för informationsutbyte och tjänsteleverantörer i förordningen om elektronisk godstransportinformation. Kommissionens delegerade förordningar om certifiering är är ännu inte klara, och därför är bedömningen av företagens kostnader osäker i detta skede. Finlands nationella ackrediteringsorgan är Säkerhets- och kemikalieverkets ackrediteringsenhet FINAS, som för en förteckning över alla operatörer som ackrediterats av FINAS ackrediteringstjänst på sin webbplats. Det föreslås att Transport- och kommunikationsverket ska föra en förteckning över certifierade eFTI-plattformar och tjänsteleverantörer på sin webbplats.  

Remissvar som rör förslaget 154 § som gäller väsentlig information om mobilitetstjänster inom persontransporter, multimodalförordningen och information om trafiknoder och deras tillgänglighet 

I utkastet som var på remiss ingick förslag till att ändra 154 § i lagen. I paragrafens 1 mom. beaktades kommissionens nya delegerade förordning (EU) 2024/490 om tillhandahållande av EU-omfattande multimodala reseinformationstjänster (nedan MMTIS-förordningen ) som utfärdats med stöd av ITS-direktivet. Dessutom hade ett nytt moment fogats till paragrafen, enligt vilket den behöriga myndigheten var ansvarig för tillgänglighetsinformation om åtkomstpunkter i vissa situationer. Totalt avgavs 18 utlåtanden om förslagen som gäller denna reseinformationshelhet.  

Förslaget att framöver hänvisa direkt till multimodalförordningen i fråga om relevant information fick stöd på ett allmänt plan. Det påpekades dock i uttalandena att den helhet som regleringen av resekedjor och -information på EU-nivå och nationell nivå inte nödvändigtvis är tillräckligt tydlig för aktörerna. Även EU-reglering som fortfarande är under beredning togs upp, till exempel initiativet om multimodala resenärsrättigheter, som också har en koppling till den nu föreslagna helheten. Delvis baserat på remissvaren beslöts att överföra förslagen till vidareberedning i samband med projektet Datarymd II. Där är det avsett att på ett övergripande sätt granska det nationella genomförandet av den reglering som bildas av det reviderade ITS-direktivet och de delegerade förordningar som utfärdats med stöd av det. 

I utlåtandena av de parter som företräder de behöriga myndigheterna fick förslaget att ålägga de behöriga myndigheterna att ansvara för trafiknoder och information om deras tillgänglighet inget stöd, och en mer relevant part ansågs vara infrastrukturinnehavare i stället för behöriga myndigheter. I utlåtandena konstaterades att en eventuell kartläggning av trafiknoder och nya system för insamling av information avsevärt skulle öka kostnaderna för de behöriga myndigheterna. På grund av eventuella kostnadskonsekvenser lyftes också fram behovet av att behandla förslaget i delegationen för kommunal ekonomi och kommunal förvaltning. I utlåtandena lyftes också bland annat fram att de behöriga myndigheterna inte har möjlighet att besluta om parten som ansvarar för trafiknoderna eller deras tillgänglighet, utan att beslutanderätten hör till ägaren av infrastrukturen, dvs. antingen kommunen eller staten. Även när det gäller information om störningar vid trafiknoder ansågs propositionen vara bristfällig. I utlåtandena av organisationer som företräder kollektivtrafikanvändare ansågs förslaget däremot vara bra och viktigt.  

Till följd av remissvaren överfördes förslagen till denna del till projektet Datarymd II för vidareberedning. Även tillgången och kvaliteten på information om trafiknoder bör förbättras på ett mer övergripande sätt. 

Remissvar som rör förslagen 155 § och 157 § som gäller biljett- och betalningssystemens interoperabilitet 

Sammanlagt 14 utlåtanden gavs om förslagen. 

I utlåtandena konstaterades att en utvidgning av enkelbiljettskyldigheten till att även omfatta avboknings- och ändringsvillkor medför kostnader relaterade till informationssystem. När det gäller förslaget ansågs det vara oklart om syftet med ändringen är att utvidga skyldigheten till att även omfatta priskampanjer för enkelbiljetter. 

På grund av utlåtandena har propositionen preciserats så att enkelbiljettskyldigheten inte omfattar kortvariga priskampanjer eller liknande enkelbiljettprodukter, utan förslaget begränsas till enkelbiljetter med ändrings- och avbokningsvillkor. 

Förslaget om den behöriga myndighetens skyldighet att offentliggöra avtalsvillkoren ansågs delvis vara motstridiga av de behöriga myndigheterna. I utlåtandena konstaterades att redan till exempel offentlighetslagen, förvaltningslagen, konkurrenslagstiftningen och upphandlingsbestämmelserna ålägger offentliga aktörer till icke-diskriminering och likabehandling i sin verksamhet, och därför ansågs förslaget vara både överlappande visavi befintliga bestämmelser och onödigt. Samtidigt motsätter sig dessa aktörer den föreslagna publiceringsskyldigheten bland annat för att den omotiverat ingriper i avtalsfriheten, och för att den endast hänför sig till myndigheterna. Utlåtandena lyfte också fram de utmaningar som anknyter till bland annat överenskommelser om påstigningsersättningar. 

På grund av utlåtandena har propositionen preciserats så att skyldigheten att offentliggöra avtalsvillkoren endast gäller allmänna avtalsvillkor.  

Remissvar som rör 197 §, 203 a §, 227 §, 228 § och 231 § som gäller trafik- och transportregistret samt övrigt utlämnande av information 

Totalt avgavs 6 utlåtanden om förslagen som gäller utlämnande av information. 

I justitieministeriets utlåtande ansågs den föreslagna ändringen av tillsynsmyndighetens rätt att få information i 197 § som alltför omfattande, särskilt i förhållande till information från straff- och bötesregistret. Därtill uppmärksammades i såväl justitieministeriets som finansministerns uttalanden att den sista meningen i 197 § 3 mom. är onödig, eftersom det i informationshanteringslagen föreskrivs om sättet för utlämnande av information. Propositionen har ändrats med beaktande av remissvaren. Förslaget om utvidgning av tillsynsmyndighetens rätt till uppgifter har slopats i sin helhet i propositionen när det gäller 197 § 3 mom. I förslaget har däremot lagts till ett förslag om att stryka sista meningen i 197 § 3 mom., eftersom den är en överlappande bestämmelse som redan finns i informationshanteringslagen och därför onödig. 

Enligt såväl justitieministeriets som justitiekanslersämbetets utlåtande bör förslaget om offentliggörande av uppgifter om personer som utövar offentlig makt kompletteras, särskilt med hänsyn till de därmed sammanhängande integritetsskyddsbedömningarna och relaterade avgöranden av grundlagsutskottet och Europadomstolen. Dessutom bör föreslagna 203 a § kompletteras med rättigheter för personer i fråga om de uppgifter som ska offentliggöras, vilka endast har angetts i motiveringarna men inte i själva paragrafförslaget.  

I fråga om föreslagna 203 a § har såväl den föreslagna paragrafen som motiveringen till propositionen kompletterats, särskilt med hänsyn till integritetsskyddet och dataskyddsbestämmelserna. Föreslagna 203 a § har kompletterats så att även personernas rättigheter nämns i paragrafen. Därutöver har såväl de paragrafspecifika motiveringarna som även motiveringarna till lagstiftningsordning kompletterats med hänsyn till att den föreslagna bestämmelsen delvis bygger på EU-reglering av offentliggörande av information i form av förteckningar. Därför har motiveringarna också preciserats så att det blir möjligt att publicera information även i form av förteckningar enligt EU-regleringen.  

Förslaget om att ändra 227 § som gäller förfrågningar i enskilda fall så att uppgifter endast lämnas ut till privatpersoner i stället för den tidigare ordalydelsen ”var och en” bifölls inte i remissvaren. Förslaget ansågs vara problematiskt i många avseenden. En utmaning ansågs till exempel vara om arbetsgivaren framöver kan kontrollera de krav som lagen ställer på arbetstagaren eller på vilken grund andra företag än de som är involverade i trafik, till exempel företag som äger fordon, ska kunna hämta de uppgifter de behöver från trafik- och transportregistret.  

När det gäller den föreslagna ändringen av 228 § angående utlämnande av personbeteckning konstaterade justitiekanslersämbetet i sitt utlåtande att utlämnande bör utvärderas ytterligare med tanke på skyddet av personuppgifter i synnerhet för att det utifrån förslaget verkar att utlämnandet av uppgifter skulle ske som massutlämnande för ett ganska brett syfte.  

Till följd av remissvaren har propositionen också ändrats på så sätt att det inte föreslås någon ändring av 227 § 1 mom. om vars och ens rätt att få information som enskilt utlämnande på de grunder om vilka föreskrivs i paragrafen. Däremot föreslås att uppgifter om den ansvariges namn ska läggas till i 227 § 1 mom. 1 punkten även när verksamhetsutövaren är en fysisk person. Likaså fogades möjligheten att lämna ut FO-nummer till 227 § 1 mom. Eftersom inga ändringar föreslås i lagens 228 §, innehåller propositionen inga förslag om att lämna ut personbeteckningar. 

När det gäller de föreslagna ändringarna av 231 § uppmärksammade justitieministeriet i sitt utlåtande att de motiveringar för utförandet av den lagstadgade uppgiften inte förtydligar ändringen tillräckligt. I justitiekanslersämbetets utlåtande uppmärksammades i sin tur att grunderna för utlämnande av uppgifter och vilka uppgifter som lämnas bör preciseras ytterligare. Även motiveringarna till förslaget angående vilka uppgifter som ska lämnas till inkassoföretag har kompletterats. 

Andra observationer i remissvaren  

I dataombudsmannens utlåtande angavs att det i den fortsatta beredningen vore motiverat att precisera vilken typ av information de unika identifierarna innehåller och om de kunde innehålla personuppgifter. När det gäller andra informationsslag bör presentationen kompletteras även på grund av behandlingen av personuppgifter. 

Justitieministeriet lyfte i sitt utlåtande fram behovet av att komplettera motiveringarna till propositionens lagstiftningsordning, särskilt överföringen av offentliga förvaltningsuppgifter och arten av dessa uppgifter. I detta sammanhang bör även offentlighetslagens tillämplighet utvärderas vid överföringen av uppgifterna. Dessutom bör utlämnande av information till inkassoföretag tas upp i motiveringarna till lagstiftningsordning. 

Trafikstyrningsbolag Fintraffic Ab och justitieministeriet tog i sina utlåtanden även upp det myndighetsansvar som anknyter till överlåtelsen av uppgifter, för vilket den i motiveringen avsedda 210 § inte i sig verkar vara tillämplig på de föreslagna ändringarna. På basis av remissvaren har propositionen rättats i fråga om fördelningen av myndighetsansvaret så att det i propositionen föreslås en ny 154 d §, som föreskriver om myndighets- och skadeståndsansvar när Trafikstyrningsbolag Fintraffic Ab utför uppgifter relaterade till informationstjänster. 

Finansministeriet påpekade att propositionen inte innehåller konsekvensbedömning av informationshanteringen. Propositionen har kompletterats med en bedömning av konsekvenserna för informationshanteringen samt handlingars offentlighet och sekretess. Dessutom har propositionens paragrafspecifika och lagstiftningsmässiga motiveringar kompletterats, särskilt när det gäller skyddet av personuppgifter och överföring av offentliga förvaltningsuppgifter med hän-syn till de brister som lyfts fram i utlåtandena. 

7  Specialmotivering

6 §. Beviljande av taxitrafiktillstånd. Till paragrafens 2 mom. 3 punkt fogas numret på lagen om Enheten för utredning av grå ekonomi (1207/2010). Lagen nämns för första gången i lagen om transportservice.  

154 b §. Information om laddnings- och tankningspunkter. Ett nytt 154 b § fogas till lagen. Paragrafens 1 § mom. innehåller en informativ hänvisning till den skyldighet som föreskrivs i infrastrukturförordningen avseende ansvariga för allmänt tillgängliga laddnings- och tankningspunkter eller, i enlighet med arrangemang dem emellan, ägarna av dessa punkter, enligt vilken de ansvarar för tillgången till information om laddnings- och tankningspunkter. Trots att bestämmelsen är informativ behövs den för att förtydliga hur aktörer i Finland i praktiken kan fullgöra sina skyldigheter när det gäller tillgången till information enligt artikel 20 i förordningen.  

Med allmänt tillgänglig infrastruktur för alternativa drivmedel avses enligt artikel 2.45 i infrastrukturförordningen infrastruktur för alternativa drivmedel som är belägen på en plats eller i en fastighet som är öppen för allmänheten, oavsett om infrastrukturen för alternativa drivmedel är belägen på allmän eller privat mark, oavsett om begränsningar eller villkor gäller för tillträde till platsen eller fastigheten och oberoende av de tillämpliga användningsvillkoren för infrastrukturen för alternativa drivmedel.  

Enligt artikel 20.2 i infrastrukturförordningen ska ansvariga för laddnings- och tankningspunkter för alternativa drivmedel som är tillgängliga för allmänheten, eller ägare av dessa punkter i enlighet med vad som avtalats med de ansvariga, säkerställa tillgång till statiska och dynamiska data om den infrastruktur för alternativa drivmedel som de ansvarar för eller tjänster som till sin natur har anknytning till sådan infrastruktur eller lägger ut på entreprenad, utan kostnad. Datatyperna definieras i artikel 20.2 på följande sätt: 

a) statiska data för laddningspunkter och tankningspunkter för alternativa drivmedel som de ansvarar för och som är tillgängliga för allmänheten: 

i) den geografiska placeringen av laddningspunkterna och tankningspunkterna för alternativa drivmedel, 

ii) antal anslutningsdon, 

iii) antal parkeringsplatser för personer med funktionsnedsättning, 

iv) kontaktuppgifter för ägaren och för den ansvarige för laddningsstationerna och tankningsstationen, 

v) öppettider; 

b) ytterligare statiska data för laddningspunkter som de ansvarar för och som är tillgängliga för allmänheten: 

i) identifieringskoder, åtminstone för den ansvarige för laddningspunkten, 

ii) typ av anslutningsdon, 

iii) typ av ström (växelström/likström), 

iv) laddningsstationens maximala uteffekt (kW), 

iv) laddningspunktens maximala uteffekt (kW), 

vi) kompatibilitet med olika fordonstyper; 

c) dynamiska data för laddningspunkter och tankningspunkter för alternativa drivmedel som de ansvarar för och som är tillgängliga för allmänheten (i funktion/ 

ur funktion), 

i) driftstatus (i funktion/ur funktion), 

ii) tillgänglighet (i bruk/ej i bruk), 

iii) engångspris: 

iv) levererad elektricitet är 100 % förnybar (ja/nej). 

Varje ansvarig för laddnings- och tankningspunkter för alternativa drivmedel som är tillgängliga för allmänheten, eller ägare av dessa punkter i enlighet med vad som avtalats med de ansvariga, ska enligt artikel 20.3 i förordningen inrätta ett programmeringsgränssnitt som ger kostnadsfri och obegränsad tillgång till dessa data och ska lämna information om det programmeringsgränssnittet till de nationella åtkomstpunkterna. Informationen ska vara tillgänglig senast den 14 april 2025. Som behörig myndighet utövar Transport- och kommunikationsverket tillsyn över att skyldigheten fullgörs enligt 178 § i lagen. 

I paragrafens 2 mom. föreskrivs att Trafikledsverket är ansvarig myndighet för den nationella åtkomstpunkten när det gäller information om laddnings- och tankningspunkter enligt infrastrukturförordningen. Enligt artikel 20.4 i infrastrukturförordningen ska medlemsstaterna, genom sina nationella åtkomstpunkter, säkerställa att data som avses i punkt 2 i denna artikel görs tillgängliga för alla dataanvändare på ett öppet och icke-diskriminerande sätt. Om åtkomstpunkter föreskrivs inte i infrastrukturförordningen, utan den hänvisar till den delegerade förordningen (EU) 2022/670. Det är således fråga om den nationella åtkomstpunkt som avses i RTTI- förordningen om realtidstrafikinformationstjänster som är underställd ITS-direktivet och om vilken det inte tills vidare särskilt föreskrivs om, men Trafikledsverket beställer i dag motsvarande datatyper från Trafikstyrningsbolag Fintraffic Ab.  

Infrastrukturförordningen och den delegerade förordningen om realtidstrafikinformationstjänster överlåter sättet för att organisera den nationella åtkomstpunkten till medlemslandets prövning och förutsätter till exempel inte att uppgiften ska skötas som myndighetsverksamhet . Enligt förslaget kan Trafikledsverket själv tillhandahålla tjänsten själv eller köpa den av Trafikstyrningsbolag Fintraffic Ab. Den föreslagna regleringen gör det således möjligt att skaffa informationstjänsten endast från Trafikstyrningsbolag Fintraffic Ab avseende den information om laddnings- och tankningspunkter om vilken föreskrivs i infrastrukturförordningen. Bestämmelsen motsvarar vad som föreskrivs i 154 § i transportservicelagen om informationstjänsten enligt vilken Transport- och kommunikationsverket kan köpa tjänsten av Trafikstyrningsbolag Fintraffic Ab med stöd av denna bestämmelse.  

154 c.Informationsutbytessystemet för elektronisk godstransportinformation. Till lagen fogas en ny 154 c, enligt vilken Transport- och kommunikationsverket blir ansvarig myndighet för att organisera det nationella informationsutbytessystemet för elektronisk godstransportinformation. Godstransportinformation är lagstadgad information om gods som transporteras inom Europeiska unionen som järnvägs-, landsvägs-, insjö- och flygtransport och som ska uppvisas till myndigheten elektroniskt eller på papper. I Finland omfattas insjötransporter inte av skyldigheten. Förordningen ålägger inte aktörer att tillhandahålla sin information elektroniskt utan föreskriver om förfaranden med vars hjälp informationsutbytet sker säkert och tillförlitligt.  

I sig innehåller förordningen inte närmare bestämmelser om hur medlemsstatsmyndigheternas åtkomst till elektronisk godstransportinformation ska säkerställas, utan i artikel 5.4 i förordningen konstateras endast att medlemsstaterna för att uppfylla kraven i artikeln ska vidta åtgärder för att säkerställa att alla deras behöriga myndigheter har tillgång till och kan behandla lagstadgad information som görs tillgänglig av ekonomiska aktörer. Dessa åtgärder ska vara förenliga med de delegerade akter och genomförandeakter som avses i artiklarna 7 och 8 i förordningen. Beredningen av dem befinner sig i slutskedet. Genomförandeförordningen ålägger medlemsstaterna att utveckla ett informationsutbytessystem som bland annat omfattar myndigheternas åtkomstpunkter för eFTI-information, administration av de unika identifierarna för de myndigheter som har rätt att ta del av informationen samt en eFTI-gate. som möjliggör import av information från eFTI-plattformar. I skäl 13 i förordningen konstateras dessutom att dessa informationsutbytessystem endast skulle fungera som mellanhänder mellan dessa aktörers plattformar och behöriga myndigheter och bör därför varken lagra eller behandla elektronisk godstransportinformation som de förmedlar åtkomst till, med undantag för metadata kopplade till databehandling av elektronisk godstransportinformation, såsom åtgärdsloggar som är nödvändiga av övervaknings- eller statistikskäl.  

Enligt förslaget kan Transport- och kommunikationsverket själv tillhandahålla informationsutbytessystemet eller köpa tjänsten av Trafikstyrningsbolag Fintraffic Ab. Den föreslagna regleringen gör det således möjligt att skaffa informationstjänsten om vilken föreskrivs i förordningen om elektronisk godstransportinformation endast från Trafikstyrningsbolag Fintraffic Ab. Bestämmelsen motsvarar vad som föreskrivs i 154 § i transportservicelagen om informationstjänsten enligt vilken Transport- och kommunikationsverket kan köpa tjänsten av Trafikstyrningsbolag Fintraffic Ab med stöd av denna bestämmelse.  

154 d §. Ansvar för informationstjänstens leverantör. Till lagen fogas en ny 154 d § som föreskriver om tjänsteansvar för uppgifter som överförs till Trafikstyrningsbolag Fintraffic Ab. Ändringen harmoniserar och förtydligar regleringen på så sätt att när Trafikstyrningsbolag Fintraffic Ab tillhandahåller de informationstjänster som lagen föreskriver föreskrivs om det därmed sammanhängande straffrättsliga ansvaret och skadeståndsansvaret framöver i en paragraf i stället för i separata bestämmelser om varje uppgift i sig i lagen. I paragrafen räknas upp de informationstjänster på vilka paragrafen tillämpas. Utöver de i denna proposition föreslagna 154 b och 154 c § omfattar paragrafen således också gällande 154 och 154 a §.  

155 §. Biljett- och betalningssystemens interoperabilitet. Det föreslås att 1 mom 1 punkten i paragrafen ändras så att biljettprodukter som föreskrivs i den och som berättigar till en enkelresa framöver även omfattar avboknings- och ändringsvillkor för dessa biljettprodukter i den form som de ingår i tjänsteleverantörens biljettsortiment som avses i 1 mom. Skyldigheten gäller standardprissatta biljetter som berättigar till enkelresa samt eventuella relaterade avboknings- och ändringsvillkor. Om tjänsteleverantören framöver erbjuder en avboknings- eller ändringsmöjlighet för enkelbiljetter, ska motsvarande enkelbiljettprodukt också vara tillgänglig via ett gränssnitt enligt 1 mom. Om tjänsteleverantörens eget utbud inte innehåller möjlighet till avbokning eller ändring av biljettprodukter som berättigar till en enkel resa, förpliktar paragrafen inte till införande av nya biljettprodukter heller i framtiden. Ändringen utvidgar inte 1 mom. 1 punkten till att omfatta exempelvis kortvariga priskampanjer eller liknande enkelbiljettprodukter som endast säljs under en specifik, förutbestämd och relativt kort tidsperiod.  

157 §. Främjande av interoperabilitet i offentliga upphandlingar. Till paragrafen fogas ett nytt 3 mom. som föreskriver om skyldigheten för de behöriga myndigheter som avses i lagen att offentliggöra de allmänna avtalsvillkoren för biljettsamarbete. Skyldigheten gäller både behöriga vägtrafikmyndigheter som avses i 181 § och behöriga järnvägstrafikmyndigheter som avses i 182 §. Avtalsvillkoren ska vara rättvisa, skäliga och icke-diskriminerande. Avtalsvillkoren får publiceras på webbplatser. De publicerade avtalsvillkoren ska innehålla åtminstone de viktigaste allmänna villkoren enligt vilka den behöriga myndigheten kan delta i biljettsamarbete.  

188 a §. Identifikationsregisterorganisation som avses i infrastrukturförordningen. Som identifikationsregisterorganisation som artikel 20.1 i infrastrukturförordningen förutsätter utses Transport- och kommunikationsverket i enlighet med den föreslagna paragrafens 1 mom. Enligt artikel 20.1 i infrastrukturförordningen ska medlemsstaterna utse en nationell identifikationsregisterorganisation som utfärdar och förvaltar unika identifieringskoder med vars hjälp man åtminstone kan identifiera ansvariga för laddningspunkter och leverantörer av mobilitetstjänster. Infrastrukturförordningen innehåller inga närmare bestämmelser om identifikationsregisterorganisationens uppgifter, men i skäl 70 konstateras bland annat att en sådan organisation bör samla in information om identifieringskoder för e-mobilitet som redan används i dess medlemsstat, vid behov utfärda nya identifieringskoder och göra det möjligt att byta ut dessa koder och kontrollera deras unika karaktär genom en potentiell framtida gemensam databas för identifieringsregister.  

Med identifieringskod ( nedan ID-kod ) avses en organisationsspecifik identifierare som identifikationsregisterorganisationen (nedan IDRO ) utfärdat och utifrån vilken aktörer själva kan skapa de ID-koder som de behöver, till exempel för laddningspunkter. Det finns ingen prövningsrätt i fråga om utfärdande av ID-koder, utan identifierare ska utfärdas åtminstone för ansvariga för laddnings- och tankningspunkter och leverantörer av mobilitetstjänster. ID-koder används mellan aktörer för att identifiera laddningsavtal och laddningspunkter. Användningen av unika ID-koder stöder elbilförares gränsöverskridande användning av laddningsstationer, vilket möjliggör till exempel inhemska och utländska engångsbetalningar.  

Vid utfärdandet och det tekniska bildandet av ID-koder bör den unionsomfattande, gemensamt avtalade logiken följas. Målet för den gemensamma identifikationsregistreringsdatabasen (IDRR) är att möjliggöra en gemensam europeisk ID-tjänst och även att stödja nationella identifikationsregisterorganisationer.  

Som en del av den information som avses i artikel 20.2 i infrastrukturförordningen ska åtminstone de ansvariga för laddningspunkter som är allmänt tillgängliga offentliggöra identifieraren i sitt programmeringsgränssnitt i enlighet med punkt 3. Samtidigt ska informationen göras tillgänglig via den nationella åtkomstpunkten. Informationen ingår i programmeringsgränssnittet i elektroniskt format.  

Förordningen tillåter nationellt handlingsutrymme huruvida uppgiften tilldelas en myndighet eller en annan organisation. Även om utfärdandet av identifierare inte medför prövningsrätt är uppgiften till sin karaktär sådan att den i Finland typiskt sett anses höra till offentliga förvaltningsuppgifter. Förordningen förutsätter bland annat att en nationell identifikationsregisterorganisation utses. Eftersom uppgiften dock inte kan bedömas involvera betydande utövande av offentlig makt, kan den även överföras till en privat aktör enligt 124 § i grundlagen. Eftersom antalet aktörer som behöver identifieringskoder är mycket begränsat i Finland, är det ändamålsenligt att låta Transport- och kommunikationsverket ta hand om uppgiften.  

Identifikationskoder kan också behövas i ett format som kan läsas av människor. Det gör det bland annat lättare för aktörer att verifiera vilka andra aktörer de har att göra med. Till följd av detta blir det möjligt för Transport- och kommunikationsverket att enligt 2 publicera identifieringskoder på sin webbplats. Syftet är att endast offentliggöra uppgifter om identifieringskoder som utfärdats av Transport- och kommunikationsverket och deras innehavare. I Finland kan det finnas tjänsteleverantörer som använder ID-koder som utfärdats av ett annat medlemslands IDRO, och avsikten är att inte offentliggöra sådana ID-koder. I databasen ska dessutom samlas in information om de ID-koder som redan används i Finland.  

Utfärdande av identifierare involverar viss behandling av personuppgifter. Själva identifieraren innehåller inte sådana uppgifter, men vid utfärdande och administration av identifierare måste Transport- och kommunikationsverket behandla uppgifter om organisationens företrädare och kontaktperson. I behandlingen av personuppgifter iakttas vad som föreskrivs i den allmänna dataskyddsregleringen, dvs. EU:s allmänna dataskyddsförordning (EU) 2016/679 och dataskyddslagen (1050/2018) som preciserar och kompletterar den.  

Vid publicering av identifierare på webbplatser är det också motiverat att publicera information om vilken ansvarig aktör för laddningspunkten eller leverantör av mobilitetstjänster som identifieraren är kopplad till. I sådana sällsynta situationer där verksamheten utövas av en fysisk person är publicering av personuppgifter på webbplatser dock förbjuden enligt föreslagna 2 mom.  

En avgift för utfärdande av ID-koder kan tas ut enligt lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992). 

197 §. Tillsynsmyndighetens allmänna rätt att få information. Den sista meningen ”Uppgifterna lämnas ut via ett gränssnitt eller annars i elektronisk form” slopas som onödig i paragrafens 3 mom. Om utlämnande av myndigheters elektroniska uppgifter via tekniska gränssnitt föreskrivs i informationshanteringslagen (906/2019), och därför är sista meningen i 3 mom. onödig.  

203 a §. Offentliggörande av uppgifter om personer som utövar offentlig makt. I nya 203 a § föreskrivs om Transport- och kommunikationsverkets rätt att på sin webbplats offentliggöra namn, kontaktuppgifter, verksamhetsområde och rättigheter som gäller en person som har behörighet, auktorisation, fullmakt eller motsvarande utfärdad av ämbetsverket och som med stöd av detta kan utföra läkarundersökningar eller bedöma prov som är nödvändiga för att erhålla ett annat personligt tillstånd utfärdat av ämbetsverket. Den föreslagna paragrafen gäller följande personer: Bedömare av prov för lastbils- och bussförares yrkeskompetens, examinatorer i fråga om prov för förare inom järnvägstrafik, flygkontrollanter, luftfartsläkare, järnvägsläkare, järnvägspsykolog, sjömansläkare, examinatorer i fråga om språkprov inom luftfart och bedömare av flygkontrollanters kompetens.  

Om sådana personers straffrättsliga tjänsteansvar föreskrivs i 203 §, med undantag för flyg- och språkkontrollanter, till vilka Transport- och kommunikationsverket kan överföra uppgifter enligt 211 § 4 mom. i lagen. Om flyg- och språkkontrollanters tjänsteansvar föreskrivs i 210 §.  

Paragrafen baserar sig på EU-bestämmelser om offentliggörande av uppgifter om vissa av de personer som avses här och deras uppgifter som listor på ämbetsverkets webbplats. I artikel 20.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv (2007/59/EG) om behörighetsprövning av lokförare som framför lok och tåg på järnvägssystemet i gemenskapen konstateras följande: " Den behöriga myndigheten ska svara för offentliggörande och uppdatering av ett register över personer och organ som har ackrediterats eller erkänts inom ramen för detta direktiv "- Dessa ackrediterade och erkända personer specificeras närmare i andra artiklar i direktivet. Om offentliggörande av dessa register föreskrivs redan i lagen om transportservice (89 § 1 mom., 204 § 2 mom., 205 § 2 mom.). Dessa bestämmelser fastställer dock inte närmare vilka uppgifter om dessa personer som får offentliggöras. I bilaga VI, del ARA, avsnitt FCL ARA.FCL.205 b) till kommissionens förordning (EU) nr 1178/2011 om tekniska krav och administrativa förfaranden avseende flygande personal inom den civila luftfarten konstateras följande: " Den behöriga myndigheten ska föra en förteckning över kontrollanter som den har certifierat . Kontrollanternas befogenheter ska anges i denna förteckning, som ska offentliggöras och uppdateras av den behöriga myndigheten.” EU-förordningen föreskriver alltså om offentliggörande av flygkontrollanters rättigheter med vilka i praktiken avses hurdana flygkontroller personen får bedöma.  

Det finns inga bakomliggande EU-krav för att offentliggöra uppgifter om de övriga personer som nämns i 203a § på myndighetens webbplats. Alla dessa personer har dock skaffat sig behörighet eller godkännande som ger dem rätt att bedöma prov eller motsvarande. Avläggandet av dessa prov eller motsvarande är i sin tur ett krav för att erhålla, förnya eller behålla godkännande, behörighet eller motsvarande som beviljats​av andra myndigheter, och därför anses de uppgifter som räknas upp i 203 a § involvera utövande av offentlig makt. Trafiktillstånd är en förutsättning för att utöva många trafikrelaterade yrken. Därför är informationens tillgänglighet ett viktigt samhällsintresse. 

Uppgifterna kan offentliggöras som en förteckning, som till exempel kan innehålla uppgifter om alla personer med den aktuella rättigheten. Uppgifterna kan också offentliggöras som andra slags sökresultat, till exempel utifrån yrkesbeteckning och verksamhetsområde, särskilt i situationer där antalet personer som tillhör gruppen är större.  

Det är viktigt att offentliggöra personernas namn och kontaktuppgifter så att kunder som behöver deras tjänster kan nå dem. Eftersom de sökt sig till sådana uppgifter kan det också antas att de vill bli nådda. Utöver kontaktuppgifterna vore det viktigt att även offentliggöra verksamhetsområde såsom kommun eller landskap, eftersom kontaktuppgifterna inte avslöjar var tjänsten är belägen. De tjänsterna som de i denna tjänst avsedda personerna tillhandahåller kräver i allmänhet fysisk kontakt. Med hjälp av informationen om verksamhetsområde kan kunder till exempel hitta kontaktuppgifterna till en lokal sjömansläkare, järnvägspsykolog eller språkkontrollant inom flygtrafik. 

Utöver namn, kontaktuppgifter och verksamhetsområde får man även offentliggöra personens auktorisation, dvs. vilken typ av tjänster personen har rätt att tillhandahålla. Paragrafen begränsar avsevärt de uppgifter som får offentliggöras så att endast uppgifter som är nödvändiga för att anlita de tjänster som tillhandahålls av dessa personer får offentliggöras. Kontaktuppgifterna gäller verksamhetsrelaterade kontaktuppgifter, inte till exempel hemadresser eller personliga telefonnummer eller e-postadresser. Informationen om verksamhetsområdet anger i sin tur det område där personen tillhandahåller sina tjänster, dvs. personens arbetsområde och inte hemort. När det gäller läkare kan kontaktuppgifterna till den läkarstation där tjänsten tillhandahålls även offentliggöras.  

Bestämmelsen placeras efter 203 § som behandlar ansvaret för personer som utövar offentlig makt i 23 kap som behandlar skötsel av myndighetsuppgifter.  

216 §.Trafik- och transportregistrets innehåll och syfte. Det föreslås att 1 mom. 4 punkten i lagen ska upphävas som onödig. De uppgifter som avses i punkten om utbildningsorganisationer som fått ett godkännande att ordna förarutbildning för grupper med särskilda behov och företagarutbildning kan anses vara uppgifter som ingår i definitionen av verksamhetsutövare och som därför redan ingår i 1 mom. 1 punkten om tillstånd för verksamhetsutövare1 i den paragrafen. Ändringen påverkar därför inte innehållet i trafik- och transportregistret utan är av teknisk karaktär. Ändringen påverkar dock utlämnandet av de aktuella uppgifterna som framöver kan utlämnas enligt 227 och 228 §.  

Kommatecknet i paragrafens 1 mom. 3 punkt ändras till punkt till följd av upphävandet av 4 punkten enligt förslaget ovan. 

227 §.Utlämnande av offentliga uppgifter i enskilda fall. Uppgifter om den ansvariges namn fogas till de uppgifter som lämnas ut i paragrafens 1 mom. 1 punkt även när verksamhetsutövaren är en fysisk person. Det är motiverat att lägga till uppgiften, eftersom även en fysisk person som innehavare av trafiktillstånd kan ha någon annan som trafikansvarig. Namnet på den ansvarige personen kan för närvarande lämnas ut när verksamhetsutövaren är annan än en fysisk person.  

Till uppgifter som lämnas ut fogas till paragrafens 1 mom. 2 punkt uppgifter om försäkringsbolag och försäkringens giltighet. Till uppgifter som lämnas ut enligt punkten fogas också företagets FO-nummer. Det föreslagna tillägget till de uppgifter som lämnas ut är motiverat till exempel vid en trafikolycka. Utlämnande av FO-nummer för ändamål som har samband med transporter främjar dessutom utnyttjandet av data, digitaliseringen av transportrelaterade tjänster och de dataekonomiska målen. Eftersom bestämmelser om utlämnande av FO-nummer fanns i den lagstiftning som föregick transportservicelagen i fråga om fordonsuppgifter, är regleringen inte helt ny. 

231 §.Begränsning av rätten att lämna ut uppgifter ur trafik- och transportregistret. Den tidigare finska ordalydelsen ”lakisääteinen tehtävä” i paragrafens 4 mom. ändras till ”laissa säädetty tehtävä” så att den motsvarar ordalydelsen i 230 §. Uttrycken i dessa paragrafer avser främst uppgifter av samma typ. I regeringens proposition 145/2017 rd avsågs med andra som sköter lagstadgade uppgifter i fråga om 230 § bland annat Trafikförsäkringscentralen, Statskontoret, trafikskadenämnden och trafikförsäkringsbolagen, de som utför besiktningar, sådana tjänsteleverantörer som avses i lagen i fråga om registerföringsuppgifter, utbildningsorganisationer och examinatorer samt organisationer som deltar i förvärvandet av och styrkandet av yrkesbehörigheter och kompetenser i fråga om deras uppgifter, samt tillverkare och leverantörer av olika kort och tillstånd.  

I regeringens proposition 145/2017 gavs som exempel på uttrycket ”lakisääteinen tehtävä” i 231 § 4 mom. Trafikförsäkringscentralen, trafikförsäkringsbolagen, dem som utför besiktningar, dem som utför registreringar enligt avtal, examinatorer för förarexamen och dem som behandlar kort för övervakningsutrustning i vägtrafiken. Även om exemplen endast innehåller offentliga förvaltningsuppgifter har uttrycken och särskilt uttrycket ”lakisääteinen tehtävä” eventuellt ansetts omfatta även åtgärder som regleras i lag. I praktiken har det funnits behov av att lämna ut uppgifter som avses i 227 och 228 § till indrivningsbolag trots förbudet att lämna ut uppgifter i situationer då fordran har gällt privat parkeringsövervakning. Enligt 1 § i lagen om registrering av aktörer som bedriver indrivningsverksamhet (411/2018) avses med indrivningsverksamhet indrivning av fordringar för någon annans räkning samt indrivning av egna fordringar i fall där det är uppenbart att fordringarna har övertagits endast för indrivning. Enligt 3 § i lagen får indrivningsverksamhet bedrivas endast av en sådan enskild näringsidkare eller juridisk person som har registrerat sig som aktör som bedriver indrivningsverksamhet. Enligt 14 § utövas tillsyn över efterlevnaden av lagen om registrering av aktörer som bedriver indrivningsverksamhet av regionförvaltningsverket. 

Den gällande lagen har dock ansetts ge rum för tolkning. Därför harmoniseras ordalydelserna så att uttrycket ”laissa säädetty tehtävä” även används i 231 § 4 mom., med vilket i regel avses utförande av offentliga förvaltningsuppgifter. Det föreslås också att en uttrycklig bestämmelse om utlämnande av uppgifter till aktörer som bedriver indrivningsverksamhet fogas till 4 mom. Enligt bestämmelsen gäller undantaget endast det förbud mot utlämnande av uppgifter som avses i 1 och 2 mom. i paragrafen, vilket innebär att uppgifter med spärrmarkering inte kan lämnas ut. Ändringarna förtydligar nuläget utan att ändra det.  

Utlämnande av uppgifter till aktörer som bedriver indrivningsverksamhet är relevant, särskilt för indrivning av privata parkeringsböter och relaterade fordringar. Antalet privata parkeringsövervakningsaktörer har ökat under de senaste åren. Fastighetsägare och -innehavare, inklusive kommunala bolag, har ingått avtal med privatföretag om parkeringsövervakning. Eftersom det inte överhuvudtaget föreskrivs om privat parkeringsövervakning i lag, omfattas sådana företag inte av registreringsskyldigheten och är inte föremål för särskild tillsyn. Till följd av detta har uppgifter med spärrmarkering enligt rådande praxis inte lämnats ut till privata parkeringsövervakningsföretag. Det anses vara tydligare att undantaget i paragrafens 4 mom. även framöver uttryckligen ska gälla aktörer som bedriver indrivningsverksamhet och som omfattas av registreringsskyldigheten. Om det inte är möjligt att lämna ut uppgifter som omfattas av förbudet mot utlämnande av uppgifter till aktörer som bedriver indrivningsverksamhet, innebär det i praktiken att gäldenärer relaterade till den privata parkeringsövervakningens avgifter inte kan fastställas utifrån fordonets registreringsnummer, om ägaren och/ eller innehavare av fordonet har förbud mot utlämnande av uppgifter för det ändamål som anges i 228 §. Om det var möjligt att förbjuda utlämnande av uppgifter kan det leda till att inga parkeringsavgifter betalas i områden som övervakas av privata parkeringsövervakningsföretag, till exempel parkeringshus. 

8  Ikraftträdande

Det föreslås att lagen ska träda i kraft så snart som möjligt. 

Medlemsstaterna ska se till att den nationella åtkomstpunkten kan ta emot information om laddnings- och tankningsinfrastrukturen senast den 31 december 2024. Medlemsstaterna ska också utse en identifikationsregisterorganisation som ska administrera unika identifierare från och med den 14 april 2025. 

Innan lagen träder i kraft kan Transport- och kommunikationsverket och Trafikledsverket vidta nödvändiga åtgärder för att genomföra lagen. 

9  Verkställighet och uppföljning

Digitalisering av trafik och logistik, och särskilt nationella åtkomstpunkter och relaterade uppgifter samt organisationsmodellen, granskas närmare i lagstiftningsprojektet för det nationella genomförandet av ITS-direktivet. (regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om ändring av lagen om transportservice och till vissa andra lagar, trafikens datarymd II, projektnummer: LVM015:00/2024 ).  

När det gäller infrastrukturförordningen och multimodalförordningen rapporteras om informationsskyldighet och information som finns tillgänglig via bland annat nationella kontaktpunkter till Europeiska kommissionen enligt förordningarna.  

10  Förhållande till grundlagen samt lagstiftningsordning