2
Nuläge och bedömning av nuläget
Närmare bestämmelser om kommunens ansvar för att ordna social- och hälsovård finns i speciallagar. Vad som ingår i kommunens organiseringsansvar anges dock i kommunallagen (410/2015). Kommunen kan själv organisera de uppgifter som åligger den enligt lag eller avtala om att organiseringsansvaret överförs på en annan kommun eller en samkommun. Kommunen svarar för finansieringen av uppgifterna, även om organiseringsansvaret har överförts på en annan kommun eller samkommun.
Bestämmelser om kommunernas ansvar för ordnandet av hälso- och sjukvården finns i folkhälsolagen (66/1975) och lagen om specialiserad sjukvård (1062/1989). Ansvaret för ordnandet av hälso- och sjukvården ligger på kommunerna. I hälso- och sjukvårdslagen (1326/2010) och i speciallagar inom hälso- och sjukvården finns närmare bestämmelser om tillhandahållandet av och innehållet i hälso- och sjukvården. Enligt 1 § 1 mom. i hälso- och sjukvårdslagen omfattar hälso- och sjukvård hälsofrämjande och välfärdsfrämjande verksamhet, primärvård och specialiserad sjukvård. Den specialiserade sjukvården är en uppgift som hör till kommunerna, men för att fullgöra den måste en kommun höra till en samkommun för ett sjukvårdsdistrikt. För ordnandet av den specialiserade sjukvården är landet indelat i 20 sjukvårdsdistrikt. En kommun kan med samkommunen för ett sjukvårdsdistrikt avtala om till vilket sjukvårdsdistrikt den hör. För ordnande av högspecialiserad sjukvård indelas landet enligt lagen om specialiserad sjukvård utom i sjukvårdsdistrikt även i specialupptagningsområden. Till varje specialupptagningsområde ska det höra ett sjukvårdsdistrikt med ett universitet som ger läkarutbildning. I statsrådets förordning om specialupptagningsområden inom den högspecialiserade sjukvården (156/2017) anges de fem specialupptagningsområdena och de sjukvårdsdistrikt som omfattas av dem. Ett specialupptagningsområde är inte en juridisk person, utan dess förvaltning stöder sig på förvaltningen av en samkommun för ett sjukvårdsdistrikt med ett universitetssjukhus. Lagstiftning om hälso- och sjukvård finns dessutom bland annat i lagen om smittsamma sjukdomar (1227/2016).
Enligt kommunallagen kan kommunen eller samkommunen antingen själv producera de tjänster som omfattas av dess organiseringsansvar eller enligt avtal skaffa dem av andra tjänsteproducenter. Särskilda bestämmelser om användningen av servicesedlar finns i lagen om servicesedlar inom social- och hälsovården (569/2009). Kommunen kan dock anförtro offentliga förvaltningsuppgifter åt andra än myndigheter endast om det föreskrivs särskilt om det genom lag. När kommunen eller samkommunen skaffar lagstadgade tjänster av någon annan tjänsteproducent kvarstår det organiseringsansvar som avses i 8 § 2 mom. i kommunallagen hos kommunen eller samkommunen. Tjänsteproducentens ansvar för tjänsterna bestäms dessutom i enlighet med vad som föreskrivs i kommunallagen eller annanstans samt enligt vad kommunen eller samkommunen och tjänsteproducenten avtalat om. Lagstiftning om privata tjänsteproducenter finns dessutom bland annat i lagen om privat socialservice (922/2011) och i lagen om privat hälso- och sjukvård (152/1990).
Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården (Valvira) har till uppgift att sköta den tillståndsförvaltning, styrning och tillsyn som det har enligt social- och hälsovårdslagstiftningen. Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården styr regionförvaltningsverkens verksamhet, som lyder under social- och hälsovårdsministeriet. Bestämmelser om arbetsfördelningen mellan Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården och regionförvaltningsverken vid styrningen och tillsynen ingår i flera lagar som gäller den offentliga och privata social- och hälsovården. Regionförvaltningsverken styr och övervakar inom sina verksamhetsområden socialvården, folkhälsoarbetet och den specialiserade sjukvården samt den privata hälso- och sjukvården och den privata socialservicen samt yrkesutövningen i fråga om yrkesutbildade personer inom social- och hälsovården.
Bestämmelser om ansvaret för att ordna social- och hälsovård, närmare bestämmelser om tillhandahållandet av och innehållet i social- och hälsovården finns i flera olika lagar från flera olika årtionden. Den splittrade lagstiftning som kommit till genom delreformer och systemet med flerkanalsfinansiering har gjort det delvis svårt att överblicka den oklara helhetsbilden av organiseringsansvaret inom social- och hälsovården. Ansvaret för att ordna social- och hälsovård, i synnerhet ansvaret för lika tillgång till tjänster och andra åtgärder, fastställandet av behov, mängd och kvalitet, produktionssättet, tillsynen över produktionen, utövandet av myndigheternas behörighet och finansieringen av tjänsterna, förutsätter att anordnaren har betydande kompetens och beredskap samt tillräcklig personal och andra resurser. Trots att antalet anordnare av social- och hälsovård har minskat under de senaste åren fördelas organiseringsansvaret fortfarande mellan 293 kommuner i Fastlandsfinland, 20 sjukvårdsdistrikt och 16 specialomsorgsdistrikt. En stor del av anordnarna är enligt internationell bedömning fortfarande rätt små och har inte tillräcklig kompetens för att bedöma och förutse befolkningens servicebehov eller för att på basis av detta fastställa mängden tjänster och tjänsternas kvalitet. Tillsynen över produktionen (egen produktion och köpta tjänster) är bristfällig.
Situationen när det gäller den regionala strukturen för ordnandet av social- och hälsovårdstjänster har länge varit oklar och med avseende på jämlikheten oroväckande. I samband med reformen av statsandelarna för social- och hälsovården i början av 1990-talet slopades den öronmärkta statliga finansieringen och samtidigt minskades centralförvaltningens styrning (decentralisering). Reformen anpassade kommunernas statsunderstöd till de lokala förhållandena i servicesystemet och till kommunen som helhet samt klargjorde det ekonomiska ansvaret. Samtidigt orsakade det dock allvarliga problem med tanke på styrningen av systemet, jämlikheten och en jämn kvalitet i fråga om tjänsterna samt möjligheterna att kontrollera kostnaderna. Till följd av både lagstadgade och frivilliga samkommuner för social- och hälsovården och andra lagstadgade och frivilliga samarbetsformer i kommunerna finns det regionala skillnader när det gäller vem som ansvarar för ordnandet av social- och hälsovårdstjänster.
I Finland har bekämpningen av smittsamma sjukdomar genomförts på behörigt sätt med stöd av den gällande lagstiftningen. Administreringen av arbetet med att bekämpa smittsamma sjukdomar baserar sig på en uppgiftsfördelning mellan staten, kommunerna och sjukvårdsdistrikten som i stort sett är likadan som inom den övriga hälso- och sjukvården. Social- och hälsovårdsministeriet, Institutet för hälsa och välfärd och Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården är aktörer på riksnivå inom statsförvaltningen. Dessutom finns delegationen för smittsamma sjukdomar som sakkunnigorgan vid social- och hälsovårdsministeriet.
Regionförvaltningsverken är aktörer på regional nivå inom statsförvaltningen. Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården styr regionförvaltningsverkens verksamhet under ministeriets överinseende och övervakar bekämpningen av smittsamma sjukdomar tillsammans med regionförvaltningsverken. Arbetarskyddsmyndigheterna, hälsoskyddsmyndigheterna, djurhälsomyndigheterna och myndigheterna för livsmedelstillsyn har sina egna uppgifter vid bekämpningen av smittsamma sjukdomar. Uppgifterna anges inte i lagen om smittsamma sjukdomar, utan i den lagstiftning som gäller sektorerna i fråga. I lagen om smittsamma sjukdomar föreskrivs det dock om anmälnings- och informationsskyldigheter mellan myndigheter och andra myndigheter enligt lagen om smittsamma sjukdomar.
Kommunerna har huvudansvaret för den regionala bekämpningen av smittsamma sjukdomar. Samkommunerna för sjukvårdsdistrikten ansvarar för vården och behandlingen av smittsamma sjukdomar och stöder kommunerna utifrån sin sakkunskap. Specialupptagningsområdena stöder samkommunerna för sjukvårdsdistrikten. Samarbetet har i huvudsak fungerat väl. Både kommunerna och sjukvårdsdistrikten har en läkare i tjänsteförhållande som ansvarar för smittsamma sjukdomar och annan personal som deltar i bekämpningsarbetet. Särskilt i mindre kommuner har man bekämpat smittsamma sjukdomar vid sidan av annat arbete. Den läkare som i sjukvårdsdistrikten ansvarar för smittsamma sjukdomar har oftast varit infektionsöverläkaren inom den specialiserade sjukvården. Även regionförvaltningsverken har en läkare som ansvarar för smittsamma sjukdomar.
Bekämpningen av smittsamma sjukdomar genomförs vid verksamhetsenheterna inom hälso- och sjukvården och socialvården under ledning av enheternas direktörer. Vid störningar inom hälso- och sjukvården är det dessutom nödvändigt med god beredskapsplanering, och alla ska använda mer resurser för bekämpningen av smittsamma sjukdomar, så som man gjort under covid-19-epidemin. Således deltar alla aktörer och enheter inom hälso- och sjukvården och socialvården, även företagshälsovården och den privata hälso- och sjukvården, i bekämpningen av smittsamma sjukdomar.
Tillsyn inom miljö- och hälsoskyddet utövas av de tillsynsenheter för kommunernas eller kommunernas samarbetsområden som avses i lagen om samarbetsområden för miljö- och hälsoskyddet (410/2009) och som har personalresurser motsvarande minst 10 årsverken. I samband med inrättandet av välfärdsområden kvarstår ansvaret för ordnandet av miljö- och hälsoskyddet hos kommunerna, och det sker i regel inga ändringar i miljö- och hälsoskyddsuppgifterna när det gäller utredning av epidemier som sprids via livsmedel och vatten.
Enligt 65 § i den införandelag som gäller välfärdsområdena (616/2021) kan välfärdsområdet i vissa fall åta sig uppgifterna inom miljö- och hälsoskyddet från början av 2023. Denna överföring har förutsatt ett enhälligt beslut av samtliga kommuner i välfärdsområdet och full finansiering från kommunerna till välfärdsområdet för ordnandet av uppgiften. Dessutom ska tillsynsenheten vara av samma storlek som välfärdsområdet och uppfylla kraven i lagen om samarbetsområden för miljö- och hälsoskyddet. Vid ingången av 2023 genomförs en sådan överföring i Norra Karelens välfärdsområde och i övriga delar av Finland sköts miljö- och hälsoskyddet av de kommunala tillsynsenheterna.
6
Remissvar
Regeringspropositionen var på remiss under tiden 11 maj–8 juni 2022. Sammanlagt 33 utlåtanden lämnades in.
Utlåtanden lämnades av justitieministeriet, jord- och skogsbruksministeriet, finansministeriet, Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet (Fimea), Livsmedelsverket, Institutet för hälsa och välfärd (THL), regionförvaltningsverken, Ålands landskapsregering, Finlands Kommunförbund, Södra Österbottens sjukvårdsdistrikt, samkommunen för social- och hälsotjänster i Södra Savolax (Essote), Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt (HNS), samkommunen för Egentliga Tavastlands sjukvårdsdistrikt, Mellersta Finlands sjukvårdsdistrikt, Norra Savolax sjukvårdsdistrikt, social- och hälsovården i Päijänne-Tavastlands välfärdsområde (Päijät-Sote), Satakunta sjukvårdsdistrikt, samkommunen för social- och hälsotjänster i Norra Karelen (Siun sote), Egentliga Finlands sjukvårdsdistrikt, infektionsöverläkare/läkare som ansvarar för smittsamma sjukdomar i sjukvårdsdistrikt med centralsjukhus (11 läkare), Kliiniset mikrobiologit ry, Finlands Veterinärförbund rf, Suomen Hygieniahoitajat ry, Finlands Infektionsläkare rf, Suomen Sairaanhoitajat ry, SuPer rf, Tehy rf, Helsingfors stad, Kuopio stad och Åbo stad. Birkalands sjukvårdsdistrikt och Tammerfors stad lämnade ett gemensamt utlåtande. Regionförvaltningsverket i Sydvästra Finland lämnade ett gemensamt utlåtande från regionförvaltningsverken. Undervisnings- och kulturministeriet och Utbildningsstyrelsen meddelade att de inte har några kommentarer om propositionen.
I remissvaren ansågs det överlag viktigt att lagen om smittsamma sjukdomar uppdateras så att den motsvarar det nya strukturella verksamhetsfältet och organiseringsansvaret. I responsen framfördes också ändringsförslag som inte ska beaktas i denna proposition, utan som bedöms bli aktuella i samband med den omfattande reformen av lagen om smittsamma sjukdomar.
I flera utlåtanden lyfte man fram tilldelningen av resurser till de läkare som ansvarar för smittsamma sjukdomar i de framtida välfärdsområdena. En stor del av responsen gällde att det enligt propositionen ska finnas en läkare som ansvarar för smittsamma sjukdomar i välfärdsområdet, men att förutsättningen är formulerad i singularisform i paragrafen. Detta ansågs eventuellt leda till att det i de framtida välfärdsområdena finns endast en läkare som ansvarar för smittsamma sjukdomar. Detta skulle vara en klar försämring jämfört med den gällande lagen, där det förutsätts att det finns läkare som ansvarar för smittsamma sjukdomar både i sjukvårdsdistrikten och i varje kommun. I utlåtandena lyftes det också fram att det genom lag bör tryggas tillräckliga resurser för uppföljning och förebyggande av spridningen av vårdrelaterade infektioner och resistenta mikrober samt för bekämpningen av smittsamma sjukdomar inom öppenvården. I utlåtandena föreslogs det också att den uppgift som den läkare som ansvarar för smittsamma sjukdomar i välfärdsområdet har att förenhetliga bekämpningen av smittsamma sjukdomar i välfärdsområdet och att eventuellt fördela ansvaret och uppgifterna mellan flera smittskyddsläkare i välfärdsområdet ska skrivas in på paragrafnivå.
I en del utlåtanden påtalades det att det samordningsansvar för bekämpningen av smittsamma sjukdomar inom samarbetsområdet som planerats för universitetssjukhus står i strid med välfärdsområdets självbestämmanderätt. Den ovan nämnda rollen bör tydligare vara konsultativ. För närvarande är det regionförvaltningsverken som ska sköta den regionala samordningen.
Förslaget om att välfärdsområdet eller regionförvaltningsverket ska kunna fatta omfattande beslut om restriktioner som gäller flera personer inom sitt område ansågs vara utmanande och delvis problematiskt. Enligt remissvaren har välfärdsområdena inte tillräcklig juridisk kompetens eller tillräckliga resurser för att fatta beslut. Dessutom betraktades avsaknaden av en definition på lagnivå av det organ som fattar välfärdsområdets beslut som ett problem, och samtidigt uttrycktes farhågor om huruvida organet har tillräcklig sakkunskap om bekämpningen av smittsamma sjukdomar. Det uttrycktes också farhågor om att organet huvudsakligen skulle kunna bestå av politiska beslutsfattare, vilket skulle kunna påverka innehållet i de beslut som fattas. Oklarheten i utkastet till paragrafer när det gäller prioriteringen av beslutsfattandet i välfärdsområdets organ och regionförvaltningsverket, liksom överlappande och samtidiga befogenheter ansågs vara problematiska. Enligt remissvaren hade det i utkastet till paragrafer inte angetts tillräckligt exakt vilken myndighet som i första hand är behörig eller hur besluten i övrigt ska samordnas. Överlappande befogenheter bör också förtydligas i propositionen. I vissa remissvar ansågs det bra om beslut om restriktioner även i fortsättningen fattas av regionförvaltningsverken när de rör flera kommuners område.
Utifrån remissvaren gjordes det korrigeringar och preciseringar i paragraferna och motiveringen. Ordalydelsen i 9 § preciserades så att välfärdsområdet ska ha ett tillräckligt antal läkare som ansvarar för smittsamma sjukdomar. Den föreslagna skyldigheten för ett välfärdsområde som är huvudman för ett universitetssjukhus och HUS-sammanslutningen att samordna arbetet med att bekämpa smittsamma sjukdomar inom sitt samarbetsområde ströks i 9 §. I lagen om ordnande av social- och hälsovård och i lagen om ordnande av social- och hälsovård samt räddningsväsendet i Nyland föreskrivs det redan om skyldigheten för välfärdsområden som hör till samma samarbetsområde för social- och hälsovården samt HUS-sammanslutningen och välfärdsområdena i Nyland att samarbeta inom sitt samarbetsområde. Det avtalas om samarbete genom ett samarbetsavtal. Syftet med avtalet är att säkerställa arbetsfördelningen, samarbetet och samordningen mellan de välfärdsområden som ingår i samarbetsområdet till den del detta behövs för skötseln av välfärdsområdenas lagstadgade uppgifter och för tryggandet av kostnadsnyttoeffektiviteten i social- och hälsovården.
I remissvaren fästes uppmärksamhet vid ändringen av 32 § och skyddet för personuppgifter i registret över smittsamma sjukdomar och deras bevaringstid. I 38 § i den gällande lagen om smittsamma sjukdomar föreskrivs det dock redan om bevaring av identifieringsuppgifter i de register som avses i lagen om smittsamma sjukdomar endast så länge det är nödvändigt med tanke på syftet med användningen samt i detalj om bevaringstiderna. Regleringen i fråga kan anses uppfylla villkoren i artikel 9 i dataskyddsförordningen och de villkor som grundlagsutskottet har ställt för behandling av uppgifter som anses vara känsliga. Till denna del kompletterades specialmotiveringen till 32 § och motiveringen till lagstiftningsordningen.
Dessutom preciserades företrädet för välfärdsområdets och regionförvaltningsverkens beslutsfattande i 58 § i fråga om smittsamma sjukdomar som medför omfattande smittrisk så att den primära beslutsfattaren är välfärdsområdet. Regionförvaltningsverket kan också fatta beslut. Paragrafens innehåll har ändrats i fråga om beslutsfattande jämfört med det gällande, eftersom det inom verksamhetsområdet för Regionförvaltningsverket i Lappland finns endast ett välfärdsområde, Lapplands välfärdsområde, och därför kan regionförvaltningsverkets beslutanderätt i fortsättningen inte begränsas endast till att regionförvaltningsverket kan fatta beslut om det behövs inom flera välfärdsområdens område. Propositionen preciserades också så att de skyldigheter som ålagts i ett samtidigt gällande beslut som välfärdsområdet fattat kompletterar de skyldigheter som ålagts välfärdsområdet genom beslut av regionförvaltningsverket. Dessutom gjordes det vissa mindre ändringar i propositionen samt närmast tekniska ändringar i fråga om skrivsättet.
7
Specialmotivering
6 §.Myndigheternas allmänna skyldigheter. Hänvisningen i paragrafen till kommuner och samkommuner ersätts med en hänvisning till välfärdsområdena, HUS-sammanslutningen och miljö- och hälsoskyddet i kommunerna. Miljö- och hälsoskyddet i kommunerna nämns i paragrafen, eftersom det ska delta i bekämpningen av smittsamma sjukdomar, till exempel av epidemier som sprids via livsmedel och vatten.
7 §.Bekämpning på riksnivå. Hänvisningen i 2 mom. till kommuner och samkommuner för sjukvårdsdistrikt ersätts med en hänvisning till välfärdsområdena och HUS-sammanslutningen. Dessutom föreslås det att paragrafens ordalydelse för tydlighetens skull preciseras så att ordet ”nationell” läggs till som följer: Institutet ska också som nationell behörig myndighet i Europeiska unionen svara för den epidemiologiska uppföljningen och anmälningen av smittsamma sjukdomar.
8 §.Bekämpning vid regionförvaltningsverken. I paragrafen föreskrivs endast om regionförvaltningsverkets uppgifter vid bekämpningen av smittsamma sjukdomar. Samtidigt föreslås det att paragrafens rubrik ändras så att den motsvarar ändringen. Hänvisningen i 1 mom. till samkommuner för sjukvårdsdistrikt ersätts med en hänvisning till välfärdsområdena och HUS-sammanslutningen. Inga ändringar föreslås i regionförvaltningsverkets uppgifter. Regionförvaltningsverket ska övervaka att välfärdsområdena och HUS-sammanslutningen har beredskap för störningar inom hälso- och sjukvården. Vid regionförvaltningsverken ska det även i fortsättningen utnämnas en läkare som står i tjänsteförhållande och ansvarar för smittsamma sjukdomar. Detta är viktigt, eftersom regionförvaltningsverket kan behöva fatta sådana viktiga förvaltningsbeslut som man har varit tvungen att fatta under covid-19 epidemin.
Det föreslås att paragrafens 2 mom. flyttas till 9 §. Det som anges i 3 mom. i den gällande paragrafen föreslås bli flyttat till 2 mom. Hänvisningarna i 2 mom. till kommuner och samkommuner för sjukvårdsdistrikt ersätts med hänvisningar till välfärdsområdena och HUS-sammanslutningen. Specialupptagningsområdet ersätts med en hänvisning till ett välfärdsområde som är huvudman för ett universitetssjukhus och till HUS-sammanslutningen. Det är ändamålsenligt att regionförvaltningsverket och välfärdsområdena inom dess verksamhetsområde och HUS-sammanslutningen samarbetar även om regionförvaltningsverket också övervakar välfärdsområdenas och HUS-sammanslutningens verksamhet. I den gällande paragrafen föreskrivs det om utnyttjande av specialupptagningsområdets sakkunskap vid beslutsfattandet. Det är viktigt att vid behov samarbeta även med ett välfärdsområde som är huvudman för ett universitetssjukhus eller med HUS-sammanslutningen, eftersom de nuvarande specialupptagningsområdena försvinner i samband med social- och hälsovårdsreformen och ersätts av samarbetsområden. Regionförvaltningsverkets läkare som ansvarar för smittsamma sjukdomar är en förvaltningsläkare, och för att säkerställa den medicinska förtrogenheten med smittsamma sjukdomar när förvaltningsbeslut fattas om bekämpning av smittsamma sjukdomar ska regionförvaltningsverket utnyttja sakkunskapen i välfärdsområdet, ett välfärdsområde som är huvudman för ett universitetssjukhus eller HUS-sammanslutningen och Institutet för hälsa och välfärd när det gäller bekämpning av smittsamma sjukdomar.
I 3 mom. i den gällande paragrafen hänvisas det till 38 § i hälso- och sjukvårdslagen, vars 1 mom. innehåller bestämmelser om beredskap för storolyckor och exceptionella situationer inom hälso- och sjukvården. Bestämmelserna i fråga upphävs i hälso- och sjukvårdslagen, och bestämmelser om beredskap finns i fortsättningen i 50 och 51 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård (612/2021), till vilka det tas in en hänvisning i 2 mom.
9 §.Bekämpning i välfärdsområdena. Hänvisningarna till kommunerna i paragrafen och dess rubrik ersätts med hänvisningar till välfärdsområdena. Sakinnehållet i det gällande 8 § 2 mom. flyttas till denna paragraf. Hänvisningen i 1 mom. till folkhälsolagen i 1 mom. ersätts med en hänvisning till lagen om ordnande av social- och hälsovård.
Enligt det gällande 9 § 1 mom. ska det i kommunen finnas en läkare som står i tjänsteförhållande till kommunen och ansvarar för smittsamma sjukdomar. Dessutom ska det enligt det gällande 8 § 2 mom. i samkommunen för sjukvårdsdistriktet finnas en läkare som står i tjänsteförhållande till samkommunen och ansvarar för smittsamma sjukdomar. Sjukvårdsdistrikten har en roll som styr och stöder kommunerna och verksamhetsenheterna inom social- och hälsovården vid bekämpningen av smittsamma sjukdomar.
Justitiekanslern har i sitt beslut den 18 augusti 2022 konstaterat att det system med smittskyddsläkare som baserar sig på lagen om smittsamma sjukdomar under alla omständigheter måste fungera på det sätt som krävs för rättssäkerhet och god förvaltning och att resursbrist inte är en grund för att begränsa de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna. Social- och hälsovårdsministeriet ska redan på förhand bland annat genom lagberedning sträva efter att säkerställa att systemet med smittskyddsläkare fungerar samt kapaciteten inom hälso- och sjukvården och anknytande bekämpning och vård av smittsamma sjukdomar enligt vad som förutsätts i 19 § 3 mom. i grundlagen och de internationella människorättsförpliktelserna på ett sätt som förutsätter ett balanserat tillgodoseende av de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna.
I 1 mom. föreslås bestämmelser om att välfärdsområdena ska ha tillräcklig kompetens, funktionsförmåga och beredskap att svara för bekämpningen av smittsamma sjukdomar och därtill anknutna uppgifter i alla de tjänster som det hör till områdena och sammanslutningen att ordna och i alla situationer. Syftet med reformen är inte att försvaga tjänsterna med tanke på bekämpningen av smittsamma sjukdomar.Välfärdsområdet ska ha tillräckligt med läkare som står i tjänsteförhållande och ansvarar för smittsamma sjukdomar för att sköta lagstadgade uppgifter som innebär utövning av offentlig makt (exempelvis beslut om karantän och isolering), liksom även annan personal med bred sakkunskap. Antalet läkare i tjänsteförhållande som ansvarar för smittsamma sjukdomar ska vara sådant att arbetet med att bekämpa smittsamma sjukdomar och andra uppgifter kan ordnas på behörigt sätt också vid omfattande epidemier, såsom under pandemin. När minst en läkare i tjänsteförhållande som ansvarar för smittsamma sjukdomar har utsetts i varje kommun och sjukvårdsdistrikt före genomförandet av social- och hälsovårdsreformen, bör åtminstone motsvarande arbetsinsats finnas tillgängligt inom de nya välfärdsområdena.
Uppgifterna och funktionerna i arbetet med att bekämpa smittsamma sjukdomar ska ordnas föregripande inom primärvården, den specialiserade sjukvården, den prehospitala akutsjukvården, socialvården och olika verksamhetsområden samt i olika epidemisituationer. Till exempel bekämpningen av antimikrobiell resistens som en del av förebyggandet av vårdrelaterade infektioner förutsätter enhetliga anvisningar och ett smidigt samarbete mellan den specialiserade sjukvården och primärvården. Samarbete behövs också mellan olika kommunala sektorer, såsom när det gäller utredning av epidemier som sprids via livsmedel eller dricksvatten med de kommunala hälsoskyddsmyndigheterna eller av epidemier inom småbarnspedagogiken och vid läroanstalter. Bekämpningen av smittsamma sjukdomar bör ordnas på ett heltäckande sätt inom välfärdsområdet också geografiskt sett.
I 1 mom. föreslås dessutom bestämmelser om att välfärdsområdet ska ha en läkare i tjänsteförhållande som ansvarar för smittsamma sjukdomar och har till uppgift att samordna bekämpningen av smittsamma sjukdomar i välfärdsområdet. Vid behov är det möjligt att fördela ansvaret för samordningen inom de olika delområdena av bekämpningsarbetet mellan flera läkare som ansvarar för smittsamma sjukdomar. Även HUS-sammanslutningen ska enligt förslaget ha en läkare som står i tjänsteförhållande och ansvarar för smittsamma sjukdomar. Enligt 95 § i lagen om välfärdsområden (611/2021) ska förvaltningsstadgan innehålla behövliga bestämmelser om bland annat personalorganisation.
Specialupptagningsområden enligt gällande lagstiftning som består av flera sjukvårdsdistrikt stöder i praktiken sjukvårdsdistrikten vid bekämpningen av smittsamma sjukdomar. Därför föreslås det i 1 mom. att ett välfärdsområde som är huvudman för ett universitetssjukhus och HUS-sammanslutningen med sin kompetens ska stödja arbetet med att bekämpa, diagnostisera och behandla smittsamma sjukdomar i välfärdsområdena inom sitt samarbetsområde. Denna kompetens innefattar till exempel vård av en patient som lider av tuberkulos som är motståndskraftig mot många läkemedel när vården kräver särskilda försiktighetsåtgärder, infektionssjukdomar som kräver intensifierad behandling och diagnostiska tjänster som kräver specialkompetens, såsom exempelvis bilddiagnostiktjänster och tjänster för laboratorieanalys på specialiserad nivå och deras utveckling, samt allmänna principer för uppföljning och förebyggande av vårdrelaterade infektioner och mikrober som är synnerligen resistenta mot läkemedel. Välfärdsområden inom samma samarbetsområde kan dessutom avtala om samarbete kring bekämpning av smittsamma sjukdomar på det sätt som det föreskrivs om samarbetsavtal mellan välfärdsområden i 36 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård (612/2021).
Välfärdsområdena i Nyland, Helsingfors stad och HUS-sammanslutningen avtalar om samarbete i arbetet för bekämpning av smittsamma sjukdomar på det sätt som det föreskrivs om organiseringsavtalet för HUS i 9 § i lagen om ordnande av social- och hälsovården och räddningsväsendet i Nyland. I paragrafen i fråga konstateras det att det i organiseringsavtalet för HUS ska avtalas om arbetsfördelningen i anslutning till organiseringsansvaret, de allmänna målen för utvecklandet av samarbetet och för den specialiserade sjukvården samt gemensamma åtgärder för att stärka primärvården. I organiseringsavtalet för HUS kan det dessutom avtalas om andra typer av arbetsfördelning, samarbete och samordning av verksamheten när det gäller ordnandet av hälso- och sjukvård, inbegripet bekämpningen av smittsamma sjukdomar.
Det föreslås att de uppgifter som i 8 § föreskrivs för ett sjukvårdsdistrikt flyttas till 2 mom. Sjukvårdsdistriktens och kommunernas uppgifter enligt gällande 8 och 9 § förblir oförändrade och överförs till välfärdsområdena och i tillämpliga delar till HUS-sammanslutningen.
I 3 mom. förblirbemyndigandet att utfärda förordning oförändrat i sak, men hänvisningarna till kommuner ersätts med hänvisningar till välfärdsområdet och HUS-sammanslutningen.
9 b §.Samarbete mellan kommunerna, välfärdsområdena och HUS-sammanslutningenvid bekämpningen av smittsamma sjukdomar. Det föreslås en ny paragraf i lagen om smittsamma sjukdomar. Paragrafen innehåller bestämmelser om samarbetet mellan kommunerna, välfärdsområdena och HUS-sammanslutningen vid bekämpningen av smittsamma sjukdomar inom kommunens olika verksamhetsområden. Detta gäller bland annat bekämpning av smittsamma sjukdomar inom småbarnspedagogiken och vid läroanstalter samt utredning av epidemier som sprids via livsmedel och vatten.
10 §.Bekämpning av smittsamma sjukdomar inom Försvarsmakten och Gränsbevakningsväsendet och vid vissa statliga inrättningar. Hänvisningarna i paragrafen till kommunen och samkommunen för sjukvårdsdistriktet ersätts med hänvisningar till välfärdsområdena eller HUS-sammanslutningen.
12 §.Övervakning av bekämpningen. Hänvisningen i 4 mom. till kommunen ersätts med en hänvisning till välfärdsområdet och HUS-sammanslutningen. I gällande 4 mom. hänvisas dessutom i fråga om inspektioner, övervakningspåföljder och övervakningsmyndigheternas rätt att få tillgång uppgifter till 42–44 § i folkhälsolagen, 51–53 och 58 § i lagen om specialiserad sjukvård (1062/1989), 33 a–33 c § i mentalvårdslagen (1116/1990), 55–57 § i socialvårdslagen (710/1982) och 75–77 § i lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda (519/1977). Dessa bestämmelser upphävs med undantag för 33 a–33 c § i mentalvårdslagen, som dock i fortsättningen ska gälla endast statens sinnessjukhus. När det gäller välfärdsområdena och HUS-sammanslutningen finns det i fortsättningen bestämmelser om inspektioner, övervakningspåföljder och övervakningsmyndigheternas rätt att få tillgång till uppgifter i 6 kap. i lagen om ordnande av social- och hälsovård, till vilket det hänvisas i 12 § 4 momentet i lagen om smittsamma sjukdomar.
14 §.Frivilliga hälsokontroller och vaccinationer. Hänvisningen till kommunen ersätts med en hänvisning till välfärdsområdet.
16 §.Obligatorisk hälsokontroll. Hänvisningarna i 2 mom. till den läkare som i kommunen och sjukvårdsdistriktet ansvarar för smittsamma sjukdomar ersätts med hänvisningar till den läkare som i välfärdsområdet eller HUS-sammanslutningen ansvarar för smittsamma sjukdomar.
17 §.Bekämpning av vårdrelaterade infektioner. Hänvisningarna i 3 mom. till kommunen och samkommunen ersätts med hänvisningar till välfärdsområdet eller HUS-sammanslutningen.
19 §.Expertlaboratorium, tillgång till information och utförande av sällsynta undersökningar. Hänvisningen i 3 mom. till specialupptagningsområdet och samkommunen för ett sjukvårdsdistrikt ersätts med en hänvisning till välfärdsområdet eller HUS-sammanslutningen.
20 §.Överföring av läkarens vårdansvar och utlämning av uppgifter. Hänvisningarna i paragrafen till kommunen och samkommunen för sjukvårdsdistriktet ersätts med hänvisningar till välfärdsområdet och HUS-sammanslutningen.
21 §. Anmälan om exponering för smitta. Hänvisningarna i paragrafen till kommunen och samkommunen för sjukvårdsdistriktet ersätts med hänvisningar till välfärdsområdena eller HUS-sammanslutningen.
23 §.Utredning av epidemier och smittspårning. Hänvisningen i 1 mom. till den läkare som i kommunen ansvarar för smittsamma sjukdomar ersätts med en hänvisning till den läkare som i välfärdsområdet eller HUS-sammanslutningen ansvarar för smittsamma sjukdomar. Den läkare som i välfärdsområdet ansvarar för smittsamma sjukdomar ska samarbeta med de kommunala hälsoskyddsmyndigheterna. I paragrafen tas inte in bestämmelser enligt gällande 2 mom. om utredning av epidemier inom området för samkommunen för sjukvårdsdistriktet, eftersom det i fortsättningen är välfärdsområdet som ansvarar för utredningen av epidemier och smittspårningen. Också den läkare som i HUS-sammanslutningen ansvarar för smittsamma sjukdomar utreder epidemier på HUS-sjukhus.
I 2 mom. föreskrivs det att den läkare som ansvarar för smittsamma sjukdomar i ett välfärdsområde som är huvudman för ett universitetssjukhus eller i HUS-sammanslutningen med sin sakkunskap ska stödja välfärdsområdena inom sitt samarbetsområde, om en epidemi sprider sig till området för flera välfärdsområden. På detta sätt kan både lokalkännedomen och den yrkesmässiga specialkompetensen utnyttjas så väl som möjligt på regional nivå. Institutet för hälsa och välfärds roll vid smittspårning och utredning av epidemier enligt 2 mom. ändras inte.
24 §.Rätt att få information för upptäckt och utredning av epidemier och för smittspårning. Hänvisningarna i 2–4 mom. till samkommunen för sjukvårdsdistriktet ersätts med hänvisningar till välfärdsområdet och HUS-sammanslutningen. Dessutom ska termen ”veterinärmyndighet” i 2 mom. ersättas med termen ”djurhälsomyndighet” i enlighet med lagen om djursjukdomar (76/2021). Paragrafens 4 mom. kompletteras så att Institutet för hälsa och välfärd och de läkare som i välfärdsområdena ansvarar för smittsamma sjukdomar ska ha rätt att även till djurhälsomyndigheterna lämna ut sådana upplysningar som erhållits i samband med utredning av en epidemi och som är nödvändiga för djurhälsomyndigheterna när de utför sina uppgifter enligt lag för att förebygga smittsamma sjukdomar. Zoonoser övervakas och bekämpas hos djur förutom med stöd av livsmedelslagen (297/2021) också med stöd av lagen om djursjukdomar, vilket innebär att också myndigheter enligt lagen om djursjukdomar ska få de uppgifter de behöver.
30 §.Anmälan till välfärdsområdets och kommunens myndigheter. I paragrafens rubrik tas enligt förslaget in en hänvisning till välfärdsområdet. Hänvisningarna i 1 mom. till kommunen ersätts med hänvisningar till välfärdsområdet eller HUS-sammanslutningen. Det föreslås dessutom att momentet ändras så att en veterinär som står i tjänsteförhållande till kommunen i stället för den kommunala hälsoskyddsmyndigheten anmäler smitta som sprids via djur till människor. En veterinär som står i tjänsteförhållande till kommunen kan vidta behövliga åtgärder i fråga om djurens hälsa.
31 §.Anmälan om zoonoser och djursjukdomsfall. Hänvisningen i 1 mom. till kommunen ersätts med en hänvisning till välfärdsområdet eller HUS-sammanslutningen. Det föreslås att termen ”veterinärmyndighet” ersätts med termen ”en veterinär som står i tjänsteförhållande till kommunen”. Zoonoser övervakas och bekämpas hos djur och livsmedel med stöd av både lagen om djursjukdomar och livsmedelslagen. Enligt lagen om djursjukdomar ska kommunalveterinären inom sitt verksamhetsområde bekämpa djursjukdomar och övervaka efterlevnaden av bestämmelserna om djurhälsa samt de beslut som fattats med stöd av dem. Enligt livsmedelslagen svarar kommunen för livsmedelstillsynen inom sitt verksamhetsområde. Uppgifterna enligt livsmedelslagen sköts i kommunen av en nämnd eller något annat kollegialt organ, men kommunen kan delegera behörighet till en tjänsteinnehavare. Även om kommunalveterinären inte direkt är en myndighet enligt livsmedelslagen, ska kommunen enligt veterinärvårdslagen (765/2009) ha ett behövligt antal kommunalveterinärstjänster för bland annat tillsyn över livsmedelssäkerheten, tillsynen över hygienen vid djurhållning och för bekämpningen och förebyggandet av djursjukdomar. Kommunen ska alltså alltid ha en veterinär i tjänsteförhållande till vilken den anmälningsskyldige ska anmäla smitta som sprids via djur till människor. Efter att ha tagit emot anmälan kan en veterinär som står i tjänsteförhållande till kommunen vidta åtgärder enligt antingen lagen om djursjukdomar eller livsmedelslagen.
I 2 mom. ersätts dessutom Livsmedelssäkerhetsverket med Livsmedelsverket. Livsmedelssäkerhetsverket (Evira) var ett statligt ämbetsverk som var verksamt 2006–2018. Dess uppgifter överfördes vid ingången av 2019 till Livsmedelsverket.
32 §.Register över smittsamma sjukdomar. Hänvisningarna i 2 mom. till samkommunen för sjukvårdsdistriktet ersätts med hänvisningar till välfärdsområdet eller HUS-sammanslutningen.
När det gäller rättelse av uppgifter innehåller den gällande paragrafens 2 mom. en hänvisning till 29 § i personuppgiftslagen (523/1999). Personuppgiftslagen har upphävts genom dataskyddslagen (1050/2018) vid ingången av 2019, och dessutom började Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning), nedan dataskyddsförordningen, tillämpas i maj 2018 Artikel 16 i dataskyddsförordningen gäller rätt till rättelse av uppgifter. Därför föreslås det att hänvisningen i 2 mom. till 29 § i personuppgiftslagen stryks.
Enligt 3 mom. i den gällande paragrafen finns bestämmelser om bedömningen av grunden för och behovet av behandling av uppgifterna i 12 § 2 mom. i personuppgiftslagen. Enligt 12 § 2 mom. i den upphävda personuppgiftslagen ska grunden och behovet av behandling i regel bedömas minst vart femte år. Någon motsvarande reglering om bedömning vart femte år finns inte i dataskyddsförordningen eller dataskyddslagen. Bestämmelser om bevaring av identifieringsuppgifter i registret över smittsamma sjukdomar och i andra register som avses i denna lag finns i 38 §, enligt vilken identifieringsuppgifter får bevaras i registren så länge det är nödvändigt med tanke på registrets syfte. Dessutom föreskrivs det i detalj om den tid inom vilken uppgifterna ska ändras till en sådan form att en enskild person inte kan identifieras på basis av dem. Det föreslås att 32 § 3 mom. i lagen om smittsamma sjukdomar upphävs, eftersom 38 § i den lagen innehåller bestämmelser om bevaring av uppgifterna i registret över smittsamma sjukdomar och bestämmelserna i fråga kan anses uppfylla de specialvillkor för behandling av känsliga uppgifter som ställs i artikel 9 i dataskyddsförordningen och av grundlagsutskottet.
36 §.Register över vårdrelaterade infektioner. Hänvisningarna i 3 och 4 mom. till samkommunen för sjukvårdsdistriktet ersätts med hänvisningar till välfärdsområdet och HUS-sammanslutningen. Enligt 3 mom. i den gällande lagen för samkommunen för sjukvårdsdistriktet regionala register över vårdrelaterade infektioner för uppföljning och bekämpning av infektionerna. Denna registrering har i nuläget närmast gällt vårdrelaterade infektioner inom den specialiserade sjukvården, till exempel infektioner i ett operationsområde eller infektioner i samband med intravaskulära katetrar. Det föreslås att detta ändras så att ovan nämnda register kan föras av välfärdsområdet eller HUS-sammanslutningen. Riskerna för vårdrelaterade infektioner är olika vid olika social- och hälsovårdsenheter inom välfärdsområdet och därför varierar behovet att registrera dem. En annan utmaning är olika patientdatasystem och system för registrering av vårdrelaterade infektioner samt informationsgången mellan systemen. På så sätt möjliggörs en fortlöpande registrering av vårdrelaterade infektioner som omfattar hela välfärdsområdet, men alla enheter förpliktas inte att göra det.
Dessutom föreslås det att 4 mom. ändras så att Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet och regionförvaltningsverket ska underrätta Institutet för hälsa och välfärd om de uppgifter enligt vilka en medicinteknisk produkt misstänks orsaka smitta. Tillsynen över medicintekniska produkter överfördes vid ingången av 2020 från Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården till Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet. Också begreppet ”produkt eller utrustning för hälso- och sjukvård” ersätts med begreppet ”medicintekniska produkter” i enlighet med den gällande lagen om medicintekniska produkter (719/2021).
37 §.Register över bärare av mikrober som är synnerligen resistenta mot läkemedel. Hänvisningen i 1 mom. till samkommunen för sjukvårdsdistriktet ersätts med en hänvisning till välfärdsområdet och HUS-sammanslutningen.
39 §.Register över fall av en viss sjukdom. Hänvisningen i 1 mom. till samkommunen för ett sjukvårdsdistrikt och kommunen ersätts med en hänvisning till välfärdsområdet, HUS-sammanslutningen samt verksamhetsenheter inom socialvården och hälso- och sjukvården. Utöver den gällande lagen ska verksamhetsenheter inom socialvården och inom hälso- och sjukvården ges möjlighet att föra register över enskilda fall, eftersom en verksamhetsenhet och dess direktör har det primära ansvaret för bekämpningen av vårdrelaterade infektioner på det sätt som föreskrivs i 17 § i denna lag. Till exempel vid avdelningsepidemier förs personuppgifter om insjuknade patienter in i ett enskilt register för att smittspridning ska kunna förebyggas och rapporteras till välfärdsområdena.
40 §.Utlämnande av registeruppgifter. Paragrafens hänvisningar till samkommunen för sjukvårdsdistriktet och kommunen ersätts med en hänvisning till välfärdsområdet eller HUS-sammanslutningen.
Enligt 1 mom. i den gällande paragrafen kan Institutet för hälsa och välfärd dock oberoende av sekretessbestämmelserna lämna ut uppgifter från det riksomfattande registret över smittsamma sjukdomar och från registret över fall av en viss sjukdom bland annat till den läkare som vid regionförvaltningsverket ansvarar för övervakningen av smittsamma sjukdomar. Det föreslås att momentet ändras så att ”den läkare som ansvarar för övervakningen av smittsamma sjukdomar” ersätts med ”den läkare som ansvarar för smittsamma sjukdomar”. Vid regionförvaltningsverket ska det fortfarande finnas en läkare som ansvarar för smittsamma sjukdomar och som också ansvarar för övervakningen. Ändringen ändrar således inte nuläget.
Enligt 2 mom. i den gällande paragrafen kan den läkare som i samkommunen för sjukvårdsdistriktet ansvarar för smittsamma sjukdomar oberoende av sekretessbestämmelserna lämna ut uppgifter som läkaren med stöd av 1 moment fått från det riksomfattande registret över smittsamma sjukdomar till den läkare som i kommunen ansvarar för smittsamma sjukdomar, i den utsträckning det är nödvändigt med tanke på skötseln av de uppgifter som ingår bekämpningen av smittsamma sjukdomar i kommunen. Detta föreslås bli struket som onödigt i paragrafen, eftersom kommunerna i fortsättningen inte har någon läkare som ansvarar för smittsamma sjukdomar, utan de läkare som ansvarar för smittsamma sjukdomar överförs till välfärdsområdena. Dessutom preciseras hänvisningen till 2 § i blodtjänstlagen (197/2005) genom en hänvisning till 2 punkten.
Enligt 3 mom. i den gällande paragrafen kan den läkare som i samkommunen för sjukvårdsdistriktet ansvarar för smittsamma sjukdomar oberoende av sekretessbestämmelserna från registret över bärare av mikrober som är synnerligen resistenta mot läkemedel lämna ut personuppgifter också till en annan verksamhetsenhet inom hälso- och sjukvården samt till den verksamhetsenhet inom hälso- och sjukvården och socialvården där personen i fråga vårdas, i den utsträckning det är nödvändigt för att förhindra smittspridning och för att personen ska få lämplig vård. Sjukvårdsdistriktet ersätts med välfärdsområdet eller HUS-sammanslutningen. Vidare är det viktigt att säkerställa att den läkare som i välfärdsområdet och HUS-sammanslutningen ansvarar för smittsamma sjukdomar kan lämna ut uppgifter som han eller hon fått från ovannämnda register till verksamhetsenheter inom socialvården samt hälso- och sjukvården i välfärdsområdet, i den utsträckning det är nödvändigt för skötseln av de uppgifter som hör till bekämpningen av smittsamma sjukdomar.
43 §.Bemyndigande att utfärda förordning. Det föreslås att bemyndigandet att utfärda förordning preciseras så att det genom förordning av statsrådet också föreskrivs om undantag från en sådan anmälan om smittsam sjukdom som avses i 28 §. Enligt 28 § i lagen om smittsamma sjukdomar ska en läkare och tandläkare som misstänker eller konstaterar en allmänfarlig och övervakningspliktig smittsam sjukdom oberoende av sekretessbestämmelserna göra en anmälan om detta till Institutet för hälsa och välfärd (anmälan om smittsam sjukdom). Ett laboratorium som utför undersökningar som gäller smittsamma sjukdomar ska göra en anmälan om smittsam sjukdom när det konstaterat ett mikrobfynd som gäller en allmänfarlig och övervakningspliktig smittsam sjukdom och andra mikrobfynd som är anmälningspliktiga liksom en eventuell antimikrobiell känslighet. I 29 § i lagen definieras innehållet i anmälan.
I praktiken har skyldigheten att göra en anmälan om smittsam sjukdom frångåtts i fråga om vissa smittsamma sjukdomar, eftersom det inte längre har funnits behov av det. För närvarande kan Institutet för hälsa och välfärd samköra uppgifterna i registret över smittsamma sjukdomar med databaserna i vårdanmälningssystemet (Hilmo), vårdanmälningsregistret inom den öppna primärvården (Avohilmo), registret över yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården (Terhikki) och befolkningsdatasystemet och därmed få en del av de behövliga uppgifter som hittills har samlats in endast genom anmälningar till registret över smittsamma sjukdomar. Genom att sammanställa registeruppgifter får man information om till exempel grundsjukdomar, arbetstagarstatus inom hälso- och sjukvården, eventuell sjukhusvård, intensivvård, graviditet och dödsfall. Att få uppgifter genom att kombinera olika registeruppgifter ökar inte avsevärt dröjsmålet jämfört med den information som en läkare fått genom en anmälan om smittsam sjukdom. Slopandet av anmälan om smittsam sjukdom i fråga om vissa smittsamma sjukdomar minskar också läkarnas arbetsmängd. För tydlighetens skull föreslås det att bemyndigandet att utfärda förordning preciseras så att det genom förordning av statsrådet också föreskrivs om undantag från den anmälan om smittsam sjukdom som avses i 28 §.
Dessutom ersätts ordet ”veterinärmyndigheter” i paragrafen med orden ”en veterinär som står i tjänsteförhållande till kommunen”.
44 §.Det nationella vaccinationsprogrammet. Hänvisningen i 2 mom. till kommunen ändras till en hänvisning till välfärdsområdet.
45 §.Övriga frivilliga vaccinationer. Hänvisningen i 2 mom. till kommunen ändras till en hänvisning till välfärdsområdet.
47 §.Obligatoriska vaccinationer. Hänvisningen i 2 mom. till kommunerna ändras till en hänvisning till välfärdsområdena.
49 §.Allmän vaccination inom företagshälsovården och vid verksamhetsenheter inom hälso- och sjukvården och socialvården. Hänvisningen till kommunen i momentet ändras till en hänvisning till välfärdsområdet.
56 §.Utredning av hälsotillstånd för en arbetsuppgift med tanke på salmonellasmitta. I 2 mom. 1 punkten ersätts hänvisningen till den upphävda livsmedelslagen med en hänvisning till den gällande livsmedelslagen (297/2021).
57 §.Beslut om frånvaro från arbete, småbarnspedagogik och läroanstalt. Hänvisningarna i 1 och 2 mom. till kommunen ersätts med hänvisningar till välfärdsområdet eller HUS-sammanslutningen.
58 §.Åtgärder i samband med en omfattande smittrisk. Hänvisningarna i 1 och 2 mom. till det kommunala organ som ansvarar för bekämpningen av smittsamma sjukdomar ersätts med hänvisningar till motsvarande organ i välfärdsområdet. Med omfattande smittrisk avses i denna paragraf bland annat risk för smittspridning som berör flera personer, sammanslutningar eller verksamhetsställen. I dessa situationer fattas besluten av organet i stället för av en enskild läkare som ansvarar för smittsamma sjukdomar, eftersom de beslut som avses i denna paragraf gäller flera personer samtidigt. Besluten ska i första hand fattas av välfärdsområdets organ. Om välfärdsområdets organ inte fattar några beslut, har regionförvaltningsverket behörighet att fatta beslut. Paragrafens innehåll har ändrats i fråga om beslutsfattandet jämfört med det gällande, eftersom det inom verksamhetsområdet för Regionförvaltningsverket i Lappland finns endast ett välfärdsområde, Lapplands välfärdsområde, och regionförvaltningsverkets beslutanderätt således i fortsättningen inte kan begränsas endast till att regionförvaltningsverket fattar beslut om det behövs inom flera välfärdsområdens område. Regionförvaltningsverket kan också stödja välfärdsområdena i att fatta beslut i situationer där flera beslut måste fattas på kort tid. Beslut som begränsar de grundläggande fri- och rättigheterna ska fattas så exakt och noggrant avgränsat som möjligt och stå i rätt proportion till det eftersträvade målet. När beslut fattas ska hänsyn tas till det regionala och lokala epidemiläget samt de fördelar och olägenheter som bekämpningsåtgärderna medför vägas mot varandra. Det föreslås att bestämmelsen för tydlighetens skull preciseras så att de skyldigheter som följer av ett samtidigt gällande beslut av välfärdsområdets organ kompletterar de skyldigheter som gäller inom välfärdsområdet genom beslut av regionförvaltningsverket.
59 §.Rengöring av lokaler och produkter och förstöring av varor. Hänvisningen i paragrafen till kommunen och samkommunen ersätts med en hänvisning till välfärdsområdet eller HUS-sammanslutningen.
60 §.Karantän. Hänvisningarna i paragrafen till kommunen och samkommunen för sjukvårdsdistriktet ersätts med hänvisningar till välfärdsområdena eller HUS-sammanslutningen.
61 §.Karantän för varor. Hänvisningen i paragrafen till kommunen och samkommunen ersätts med en hänvisning till välfärdsområdet eller HUS-sammanslutningen.
62 §.Förlängning och hävning av karantän. Hänvisningarna i paragrafen till kommunen och samkommunen för sjukvårdsdistriktet ersätts med hänvisningar till välfärdsområdena eller HUS-sammanslutningen.
63 §.Isolering. Hänvisningarna i paragrafen till kommunen och samkommunen för sjukvårdsdistriktet ersätts med hänvisningar till välfärdsområdena eller HUS-sammanslutningen.
64 §.Nödvändig sjukvård under isoleringstiden. Hänvisningen i 3 mom. till kommunen och samkommunen för sjukvårdsdistriktet ersätts med en hänvisning till välfärdsområdet eller HUS-sammanslutningen.
65 §.Läkemedelsbehandling under isoleringstiden trots patientens motstånd. Hänvisningen i 2 mom. till kommunen och samkommunen för sjukvårdsdistriktet ersätts med en hänvisning till välfärdsområdet eller HUS-sammanslutningen.
66 §.Förlängning och hävning av isolering. Hänvisningarna i paragrafen till kommunen och samkommunen för sjukvårdsdistriktet ersätts med hänvisningar till välfärdsområdena eller HUS-sammanslutningen.
67 §.Karantän och isolering i utrymmen som kan låsas från utsidan. Hänvisningen i 3 mom. till kommunen och samkommunen för sjukvårdsdistriktet ersätts med en hänvisning till välfärdsområdet eller HUS-sammanslutningen.
68 §.Omständigheterna under tiden i karantän och isolering. Hänvisningen i 2 mom. till kommunen och i 3 mom. till samkommuner för sjukvårdsdistrikt ersätts med hänvisningar till välfärdsområdet eller HUS-sammanslutningen.
69 §.Begränsning av kontakter under tiden i karantän och isolering. Hänvisningen i 2 mom. till kommunen och samkommunen för sjukvårdsdistriktet ersätts med en hänvisning till välfärdsområdet eller HUS-sammanslutningen.
70 §.Brådskande beslut om restriktioner. Hänvisningen i paragrafen till kommunen och samkommunen ersätts med en hänvisning till välfärdsområdet eller HUS-sammanslutningen.
71 §.Akut allvarlig hälsorisk. Hänvisningen i paragrafen till det kommunala organ som ansvarar för bekämpningen av smittsamma sjukdomar ersätts med en hänvisning till motsvarande organ i välfärdsområdet. Dessutom ersätts hänvisningen till den läkare i tjänsteförhållande som i kommunen eller i samkommunen för sjukvårdsdistriktet ansvarar för smittsamma sjukdomar med en hänvisning till den läkare i tjänsteförhållande som i välfärdsområdet eller HUS-sammanslutningen ansvarar för smittsamma sjukdomar.
78 §.Statlig finansiering till välfärdsområdena. Hänvisningen i paragrafen till kommunen till en hänvisning till välfärdsområdet och HUS-sammanslutningen. Hänvisningen i paragrafen till lagen om planering av och statsunderstöd för social- och hälsovården (733/1992) och lagen om statsandel för kommunal basservice (1704/2009) ersätts med en hänvisning till lagen om välfärdsområdenas finansiering (617/2021). Dessutom ändras paragrafens rubrik på motsvarande sätt.
79 §.Statens deltagande i särskilda kostnader. I 1 mom. i den gällande paragrafen finns en hänvisning till 38 § i hälso- och sjukvårdslagen. Avsikten är att paragrafen ska upphävas, och i fortsättningen ska bestämmelser om statens deltagande i upprätthållandet av beredskapen finnas i 52 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. Hänvisningen i 79 § 1 mom. i lagen om smittsamma sjukdomar till 38 § i hälso- och sjukvårdslagen ersätts därför med en hänvisning till 52 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård.
80 §.Klientavgifter. Hänvisningen i paragrafen till den kommunala hälso- och sjukvården ersätts med en hänvisning till hälso- och sjukvården i välfärdsområdet och HUS-sammanslutningen.
81 §.Avgiftsfria vacciner. Hänvisningen i paragrafen till kommunerna ersätts med en hänvisning till välfärdsområdena och HUS-sammanslutningen.
83 §.Välfärdsområdenas ersättningsskyldighet. Hänvisningarna i 1 och 3 mom. och paragrafens rubrik till kommunen ersätts med hänvisningar till välfärdsområdet eller HUS-sammanslutningen. Paragrafens 2 mom. ändras inte.
89 §.Handräckning. Hänvisningen i 1 mom. till det kommunala organ som ansvarar för bekämpningen av smittsamma sjukdomar, den läkare som i kommunen ansvarar för smittsamma sjukdomar och den läkare som i samkommunen för sjukvårdsdistriktet ansvarar för smittsamma sjukdomar ersätts med en hänvisning till det organ i välfärdsområdet eller HUS-sammanslutningen som ansvarar för bekämpningen av smittsamma sjukdomar och den läkare som i välfärdsområdet eller i HUS-sammanslutningen ansvarar för smittsamma sjukdomar.